Bevillningsutskottets betänkande Nr 45.

1

Nr 45.

Ankom till riksdagens kansli den 7 juni 1940 kl. 12.30 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning om höjning
av utskiftningsskatten jämte i ämnet väckta motioner.

I en den 10 maj 1940 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 273, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga följande, vid propositionen fogade

Förslag

till

förordning om höjning av utskiftningsskatten.

Härigenom förordnas — med ändring av vad i 1 § förordningen den
27 juni 1927 (nr 321) om skatt vid utskiftning av aktiebolags och solidariska
bankbolags tillgångar1 stadgats rörande skattesatsen för utskiftningsskatten
— att nämnda skatt skall tillsvidare utgå med trettio kronor för
varje fullt hundratal kronor av det beskattningsbara beloppet.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling,
men äger icke tillämpning i fall då beslut av aktiebolag om nedsättning av
aktiekapitalet eller beslut örn aktiebolags trädande i likvidation anmälts för
registrering före den 15 november 1939.

Till utskottets behandling hava jämväl hänvisats två i anledning av propositionen
väckta likalydande motioner, nr 230 i första kammaren av herr
Nordenson m. fl. och nr 289 i andra kammaren av herrar Sandström och
Baeckman, i vilka motioner hemställts, »att riksdagen, med avslag å Kungl.
Maj:ts förevarande proposition, ville hos Kungl. Maj:t begära, att utredning
skyndsamt igångsättes i och för en allmän översyn av utskiftningsskatten
och under beaktande av därmed sammanhängande spörsmål samt att av
utredningen föranledda förslag måtte föreläggas riksdagen».

1 Senaste lydelse av 1 § se SFS 1938: 373.

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 7 sami. Nr 45. 1

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 45.

Utskiftningsskatt erlägges jämlikt förordningen den 27 juni 1927 (nr 321)
till staten av svenskt aktiebolag, som i samband med nedsättning av aktiekapital
eller vid bolagets upplösning utskiftar tillgångar, och utgår å därvid
utskiftat belopp, i den mån detta icke är att anse såsom återbäring av tillskjutet
belopp. Utskiftningsskatten är alltså en skatt å besparade vinstmedel,
vilka ej i vanlig ordning utdelats utan tillfalla aktieägare först i samband
med bolagets upplösning eller nedsättning av aktiekapital. Skatten
utgjorde enligt den ursprungliga lydelsen av ovannämnda förordning 5 procent
å det belopp som sålunda skall beskattas. I samband med 1938 års
skattereform höjdes emellertid skattesatsen till 12 procent.

I en inom finansdepartementet upprättad, den 24 april 1940 dagtecknad
promemoria har frågan om .höjning av utskiftningsskatten upptagits till
behandling. Beträffande innehållet i nämnda promemoria tillåter sig utskottet
hänvisa till propositionen sid. 4—7.

Över promemorian lia, efter remiss, utlåtanden avgivits av kammarrätten,
riksräkenskapsverket, kommerskollegium, Överståthållarämbetet ävensom
länsstyrelserna i Östergötlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Västernorrlands
län. Kommerskollegium har vid sitt utlåtande fogat infordrade
yttranden från Sveriges industriförbund och Stockholms handelskammare.
Rörande innehållet i dessa utlåtanden och yttranden får utskottet hänvisa till
propositionen sid. 7—10.

Till stöd för det i propositionen framlagda förslaget har departementschefen
anfört följande:

»Nödvändigheten av att utskiftningsskatten höjes för vinnande av bättre
överensstämmelse med den nuvarande, starkt förhöjda skattenivån för fysiska
personer är — såsom framgår redan av de i departementspromemorian
anförda siffrorna — uppenbar och har också i de avgivna yttrandena allmänt
vitsordats. Emot den föreslagna skattesatsen, 30 procent, ha de myndigheter,
som yttrat sig över promemorian, ej heller haft något att erinra.
De i ärendet hörda näringsorganisationerna ha emellertid, under förmenande
att utskiftningsskatten i dess nuvarande skick vore oriktigt utformad och
fördenskull orättvis, yrkat uppskov med skattehöjningen i avbidan på ny utredning
i ämnet. Då organisationerna därvid även gått in på frågan om den
principiella motiveringen för skatten, vill jag endast erinra, att bolagsskatteberedningen,
som företagit den senaste fullständiga utredningen i hithörande
frågor, vid granskning av nämnda motivering funnit densamma alltjämt
vara hållbar. För egen del anser jag att den föreslagna höjningen av utskiftningsskatten
utan dröjsmål bör genomföras. Såsom i promemorian anförts
torde en allmän översyn av utskiftnings- och ersättningsskatterna
och därmed sammanhängande problem snart få vidtagas, särskilt med
hänsyn till nödvändigheten att om möjligt täcka de luckor som kunna
finnas i skattesystemet. Att uppskjuta den starkt påkallade höjningen
av utskiftningsskatten i avbidan på nämnda utredning, som med hänsyn

Bevillningsutskottets betänkande Nr 45.

3

till svårighetsgraden av hithörande problem icke kan tänkas bliva slutförd
på kort tid, synes mig icke böra ifrågakomma.

Beträffande tidpunkten för skattehöjningens inträdande har i promemorian
föreslagits, att från skärpningen skulle undantagas utskiftade belopp i
de fall då beslut om nedsättning av aktiekapitalet eller trädande i likvidation
anmälts för registrering före den 1 september 1939. Till denna ståndpunkt
ha samtliga hörda myndigheter utom kommerskollegium anslutit sig.
Sistnämnda myndighet har understött ett av näringsorganisationema framställt
yrkande, att tidpunkten för förslagets offentliggörande (den 24 april 1940) i
detta hänseende skulle vara avgörande, så att de bolag, som dessförinnan
anmält nedsättning av aktiekapitalet eller likvidation, skulle gå fria från
skattehöjningen. Utan att anlägga fiskaliska synpunkter på saken kan jag
för min del icke finna det annat än rimligt att — liksom samtliga fysiska
och juridiska personer genom värnskatten drabbades av en opåräknad tillläggsbeskatlning
för det löpande budgetåret — de aktiebolag, som efter
krigsutbrottet beslutat utskiftning av kapital, få betala utskiftningsskatt efter
en skattesats som anpassats efter det nya läget. Jag vill likväl förorda den
jämkningen i förslaget, att den avgörande tidpunkten bestämmes till dagen
för avlämnandet i riksdagen av propositionen örn värnskatt, eller den 15
november 1939.

I det vid promemorian fogade författningsförslaget, som vid remissen ej
föranlett någon erinran, torde övergångsbestämmelsen böra ändras i enlighet
med vad nu anförts.»

I de i ämnet väckta motionerna erinras örn att det vid flera tillfällen
uttalats, att utskiftningsskatten i sin hittillsvarande utformning finge betraktas
såsom provisorisk och i behov av revision. Mot bakgrunden av dessa
uttalanden syntes det motionärerna icke förenligt med rimliga anspråk på en
väl avvägd beskattning att nu skrida till en höjning av denna skatt med icke
mindre än 150 procent. Det riktiga förefölle i stället vara att igångsätta
den vid olika tillfällen i utsikt ställda utredningen angående utskiftningsskatten.

Från patent- och registreringsverket har utskottet inhämtat vissa uppgifter
angående hos ämbetsverket registrerade beslut av aktiebolag att träda i
likvidation respektive nedsätta aktiekapitalet. Dessa uppgifter, vilka avse
tiden den 1 november 1938—den 31 maj 1939 och den 1 november 1939—
den 31 maj 1940, utvisa följande:

Beslut om likvidation

Beslut

om nedsättning av
aktiekapital

T i d

Antal

bolag

Tecknat aktie-kapital i

kronor

Antal

bolag

Beslutad nedsätt-ning (utan över-föring till reserv-fonden) i
kronor

Vn 1938—31/» 1939................

304

17,357,700

15,308,090

18

4,988,830

10,991,025

''lii 1939—3V» 1940................

158

21

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 45.

Utskottet.

Patent- och registreringsverket har vidare upplyst, att av de under tiden
den 1 november 1939—den 31 maj 1940 hos ämbetsverket registrerade besluten
örn nedsättning av aktiekapital avsåge ett fall ett kapitalbelopp av
5,400,000 kronor.

I likhet med departementschefen finner utskottet nödvändigt att för vinnande
av bättre överensstämmelse med den avsevärt skärpta beskattningen
av fysiska personer vidtaga höjning av utskiftningsskatten. Emot den föreslagna
skattesatsen, 30 procent, har utskottet intet att erinra.

Beträffande tidpunkten för skattehöjningens inträdande finner utskottet
övervägande skäl tala för att dagen för avlämnandet i riksdagen av förslaget
angående värnskatt för år 1939 får vara avgörande. Utskottet har således
intet att erinra mot att den föreslagna höjningen av utskiftningsskatten i
enlighet med propositionen kommer att äga tillämpning i sådana fall, då
beslut om nedsättning av aktiekapital eller om aktiebolags trädande i likvidation
anmälts för registrering under tiden från och med den 15 november
1939.

Redan vid framläggandet av det förslag, som ligger till grund för nu gällande
förordning om utskiftningsskatt, framhöll vederbörande departementschef,
att den då vunna lösningen av frågan om beskattning av bolags besparade
vinstmedel tills vidare måste betraktas såsom i viss mån provisorisk.
Sedermera har vid upprepade tillfällen påpekats önskvärdheten av att en
allmän översyn rörande ifrågavarande lagstiftning kommer till stånd. Då
jämväl enligt utskottets uppfattning bestämmelserna angående utskiftningsskatt
torde behöva omarbetas, förutsätter utskottet, att en utredning angående
utskiftningsskatten och därmed sammanhängande spörsmål snarast
kommer att äga rum.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts proposition nr
273 samt med ayslag å de likalydande motionerna I: 230
och II: 289, måtte antaga det vid propositionen fogade förslag
till förordning om höjning av utskiftningsskatten.

Stockholm den 7 juni 1940.

På bevillningsutskottets vägnar:

IVAR ANDERSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, friherre Lagerfelt*, Viktor Larsson,
Sjödahl, Elon Andersson, Velander, Robert Berg, Heuman, Egnell och Sylwan; samt
från andra kammaren: herrar Anderson i Norrköping, Lövgren, Björklund, Olsson
i Gävle, Andersson i Dunker, Ericson i Boxholm, Sandberg*, Werner i Hultsfred*, Lun
dell och Andersson i Vigelsbo*.

* Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 45.

5

Reservationer:

1) av herrar friherre Lagerfelt, Elon Andersson, Anderson i Norrköping,
Sandberg och Lundell, vilka ansett, att utskottets yttrande och hemställan
bort hava följande lydelse:

»I likhet---(= utskottet sid. 4 rad 5—8 uppifrån) — — — att

erinra.

I propositionen har den avgörande tidpunkten för skattehöjningens inträdande
bestämts till dagen för avlämnandet i riksdagen av propositionen
angående värnskatt för år 1939 eller den 15 november samma år. Anledningen
till att nämnda tidpunkt valts för skattehöjningens inträdande torde
hava varit, att risken för en skärpt direkt beskattning måste åtminstone från
och med berörda tidpunkt hava varit uppenbar för de skattskyldiga, varom
här är fråga. Även om så kan hava varit fallet, utgör detta dock enligt utskottets
mening icke något skäl för att låta den föreslagna höjningen av utskiftningsskatten
verka retroaktivt från och med ovannämnda dag. Den
skattehöjning, som föranletts av förslaget angående värnskatt för år 1939,
ha aktiebolagen i likhet med andra skattskyldiga fått bära. Något samband
mellan utskiftningsskattens anordnande och framläggandet av omförmälda
värnskatteförslag torde emellertid svårligen kunna påvisas.

Därest sedan kristillståndets inträdande hos aktiebolagen framträtt någon
mera påtaglig tendens att utskifta kapitaltillgångar, skulle den föreslagna
retroaktiviteten kunnat anses befogad. De av utskottet från patent- och registreringsverket
inhämtade uppgifterna utvisa emellertid icke detta.

Enligt utskottets mening ha några bärande skäl icke blivit anförda för den
i propositionen valda tidpunkten för skattehöjningens inträdande. Av vad
kommerskollegium i anslutning till näringsorganisationernas yttranden anfört
i ifrågavarande avseende torde däremot få anses framgå, att lämpligheten
av nämnda tidpunkt på goda grunder kan ifrågasättas. Det riktiga
hade enligt utskottets mening varit att, i överensstämmelse med vad som
skedde i samband med den år 1938 vidtagna höjningen av skattesatsen, låta
tidpunkten för framläggande av förslag örn höjning av utskiftningsskatten
vara avgörande. Då förslag härom framlagts först i en den 24 april 1940
dagtecknad promemoria, synes fördenskull retroaktiviteten lämpligen icke
böra sträcka sig längre tillbaka i tiden än till den 1 april samma år.

Risk föreligger dessutom för att före förslagets offentliggörande beslutade
utskiftningar med hänsyn till den avsevärda skärpningen av skattesatsen
icke komma att fullföljas. Statsverket skulle alltså på grund av en alltför
långt driven retroaktivitet kunna komma att tillskyndas skatteförluster.

Redan vid —--(— utskottets yttrande sid. 4 råd 17—26 uppifrån)

---äga rum.

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 7 sami. Nr 45.

2

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 45.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj:ts
proposition nr 273 icke kunnat av riksdagen oförändrad bifallas
samt med avslag å de likalydande motionerna I: 230
och II: 289, antaga vid propositionen fogade förslag till förordning
om höjning av utskiftningsskatten med den ändring,
att övergångsbestämmelsen erhåller följande lydelse:

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen
enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket
i Svensk författningssamling, men äger icke tillämpning
i fall då beslut av aktiebolag om nedsättning av aktiekapitalet
eller beslut om aktiebolags trädande i likvidation anmälts
för registrering före den 1 april 1940.»;

2) av herrar Velander och Sylwan, som ansett, att utskottet bort förorda
bifall till de likalydande motionerna I: 230 och II: 289.

408060. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1940.