Bevillningsutskottets betänkande Nr 13.
1
JNr 43.
Ankom till riksdagens kansli deli 7 juni 1940 kl. 5 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition angående underlättande av hjälpsändningar
till krigsfångar och vissa andra krigsoffer.
I en den 24 maj 1940 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 291, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet för samma dag, föreslagit riksdagen att bemyndiga
Kungl. Maj:t att, i huvudsaklig överensstämmelse med av föredragande
departementschefen förordade grunder, meddela bestämmelser till underlättande
av hjälpsändningar till krigsfångar och vissa andra krigsoffer.
Vid behandlingen av propositionen har utskottet anlitat byråchefen i generaltullstyrelsen
E. Sandquist såsom sakkunnig.
Det nu rådande krigstillståndet har icke blott för de krigförande utan
även för de neutrala länderna aktualiserat frågan om behandlingen av försändelser
till krigsfångar och vissa andra kategorier av krigsoffer. Genom
biträdande av konventionen i Haag den 18 oktober 1907 angående
lagar och bruk i lantkrig (S. F. S. 1910: 153) samt konventionen i Genéve
den 27 juli 1929 angående krigsfångars behandling (S. Ö. 1931: 28) har
Sverige iklätt sig vissa förpliktelser på ifrågavarande område. Enligt dessa
överenskommelser gäller bland annat, att krigsfångar skola äga rätt att
mottaga till dem adresserade postpaket, innehållande livsmedel och andra
för deras underhåll eller beklädnad avsedda varor, ävensom att för fångarna
avsedda gåvor eller understöd in natura skola vara befriade från samtliga
införsel- och andra avgifter.
I anslutning till Haagkonventionen ha för Sveriges vidkommande redan
meddelats vissa bestämmelser örn frihet från tull och andra avgifter för
försändelser till krigsfångar. Med bifall till en av Kungl. Maj:t avlåten proposition
i ämnet, nr 181, bemyndigade 1916 års riksdag Kungl. Maj:t att
beträffande gåvor och understöd in natura, avsedda för krigsfångar, meddela
befrielse från alla tull- och andra avgifter, som utginge enligt av riksdagen
prövade grunder, eller, därest dylika avgifter för sådant gods redan
erlagts, restituera desamma. I brev till generaltullstyrelsen den 31 december
1918 föreskrev Kungl. Maj:t sedermera, bland annat, att till riket inkomna
eller inkommande varor, beträffande vilka av åtföljande handlingar
Bihang lill riksdagens protokoll 1940. 7 sami. [Nr 43.
1
2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 43.
eller eljest tydligt framginge, att de redan vid införseltillfället varit eller
vore avsedda såsom gåvor eller understöd åt här i riket internerade krigsfångar,
finge tills vidare från tullverket utlämnas utan erläggande av å varorna
eljest belöpande tull- och andra i allmänna författningar föreskrivna
avgifter, under förutsättning dock, i den mån varorna vore av det slag, att
de icke finge till riket införas av andra än vissa personer eller samfälligheter,
att varorna vore adresserade till eller överlätes på, beträffande tobaksvaror
aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet men eljest envar till dylik införsel
sålunda behörig.
I en till Kungl. Maj:t ställd, den 2 mars 1940 dagtecknad skrift bar överstyrelsen
för Svenska röda korset, såvitt nu är i fråga, hemställt om vidtagande
av åtgärder i syfte att jämväl andra kategorier av krigsoffer än de,
som avses i förutnämnda konventioner, måtte få åtnjuta här ifrågavarande
förmåner, nämligen sårade och sjuka på militärsjukhus, internerade civilpersoner,
som utan att vara internerade underkastats långt gående inskränkningar
i den personliga friheten, samt civila flyktingar.
I ärendet ha utlåtanden avgivits av kommerskollegium och generaltullstyrelsen
gemensamt samt av medicinalstyrelsen, kontrollstyrelsen och styrelsen
för aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet.
Beträffande innehållet i nämnda yttranden tillåter sig utskottet hänvisa till
den i propositionen lämnade redogörelsen å sid. 3—9.
Föredragande departementschefen har i sitt yttrande till statsrådsprotokollet
anfört följande.
»Såsom framgår av den lämnade redogörelsen, finnas redan nu vissa bestämmelser
meddelade i fråga om befrielse från tull och andra avgifter för
hjälpsändningar lill krigsoffer. Sedan 1916 års riksdag på därom av Kungl.
Majit gjord framställning bemyndigat Kungl. Majit att, vad beträffar för
krigsfångar avsedda gåvor och understöd in natura, medgiva befrielse från
alla tull- och andra avgifter, som utgå enligt av riksdagen prövade grunder,
har Kungl. Majit genom det förut omförmälda brevet till generaltullstyrelsen
den 31 december 1918 meddelat generella bestämmelser i detta ämne.
Enligt dessa bestämmelser åtnjutes frihet från tull och andra av tullverket
uppburna avgifter för varor, vilka äro avsedda såsom gåvor eller understöd
åt här i riket internerade krigsfångar, varmed i detta sammanhang torde avses
icke blott krigsfångar i egentlig mening utan även andra internerade militärer.
I föreliggande framställning har överstyrelsen för Svenska röda korset
hemställt, att de för krigsfångar och internerade militärer sålunda medgivna
förmånerna måtte få åtnjutas jämväl av vissa andra kategorier av krigsoffer,
nämligen sårade och sjuka å militärsjukhus, internerade civilpersoner,
civila personer, som utan att vara internerade underkastats långt gående inskränkningar
i den personliga friheten, ävensom civila flyktingar. Beträffande
de båda sistnämnda kategorierna har överstyrelsen emellertid, med
hänsyn till svårigheterna att vid införseln utöva kontroll över att förmånen
endast kommer de verkligt hjälpbehövande inom dessa icke bestämt avgrän
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 43.
3
säde kategorier till godo, ifrågasatt sådan avgiftsbefrielse endast för kollektiva
hjälpsändningar, som inkomma till Svenska röda korset eller annan
därmed jämförlig organisation för att fördelas genom dess försorg.
Någon på internationella överenskommelser grundad förpliktelse att utsträcka
bär ifrågavarande förmåner på sätt i överstyrelsens framställning
ifrågasatts föreligger icke. Klart är emellertid, att i stort sett samma skäl
som föranlett beviljandet av dessa förmåner åt krigsfångar oell internerade
militärer kunna åberopas jämväl i fråga örn vissa andra av kriget drabbade
personer. Framför allt gäller detta beträffande sårade och sjuka å militärsjukhus
— i den mån dessa icke äro hänförliga till krigsfångar eller internerade
militärer — samt internerade civilpersoner. Men även såvitt angår
övriga i framställningen berörda kategorier av krigsoffer tala starka humanitära
skäl för beredande av vissa lättnader i bär ifrågavarande avseende.
Ett tillmötesgående av framställningen synes icke behöva framkalla några
betänkligheter vare sig ur statsfinansiell synpunkt eller av hänsyn lill det
inhemska näringslivets intressen. Jag förutsätter härvid, att förmånerna
endast komma personer av främmande nationalitet till godo liksom även
att lättnaderna för icke internerade civilpersoner och civila flyktingar, på
sätt överstyrelsen föreslagit, begränsas till att avse allenast kollektiva hjälpsändningar.
Å andra sidan bör avgiftsbefrielsen i samtliga fall kunna omfatta
icke blott tull och avgifter, som uppbäras i samband med tullen, ulan
överhuvud taget alla i allmänna författningar föreskrivna skatter och andra
avgifter. I fråga om försändelser till enskilda personer bör till förhindrande
av ett obehörigt utnyttjande av avgiftsbefrielsen föreskrivas, att denna får
åtnjutas endast i den mån varorna prövas icke överstiga mottagarens personliga
behov. Såsom kommerskollegium och generaltullstyrelsen framhållit,
torde ett sådant stadgande icke stå i strid med bestämmelserna i gällande
internationella överenskommelser angående krigsfångars behandling.
Beträffande åtskilliga slag av varor gäller, att de få införas till riket endast
av vissa mottagare eller under vissa särskilda villkor. I anslutning härtill
har i Kungl. Maj:ts förutnämnda brev till generaltullstyrelsen rörande
gåvor och understöd till krigsfångar och internerade militärer föreskrivits,
att varor, som få införas endast av vissa personer eller samfälligheter, få
utlämnas från tullverket allenast under förutsättning att de äro adresserade
till eller överlåtas på, beträffande tobaksvaror aktiebolaget Svenska tobaksmonopolct
men eljest envar till dylik införsel behörig. Från importrestriktioner
av angivna innebörd lia emellertid i vissa fall undantagits varor, som
medföras av resande för eget behov, och överstyrelsen har nu ifrågasatt,
huruvida icke dessa undantagsbestämmelser kunde göras tillämpliga jämväl
å försändelser av här ifrågavarande slag, adresserade till enskilda personer.
Mot en sådan lättnad synes i princip icke vara något att erinra. Dock
torde till förhindrande av missbruk vissa begränsningar i förmånen böra
stadgas. De varuslag, sorn härvidlag främst komma i betraktande, äro spritdrycker,
vin och exportöl samt tobaksvaror. I fråga örn de tre förstnämnda
varuslagen gäller, att resande får för eget behov medföra högst 1/3 liter sprildrycker,
1 liter vin och 1 liter exportöl. För spritdrycker och vin skall därvid
erläggas stadgad tull, varemot frågan örn tullbeskattningen av importtillåten
kvantitet exportöl i varje .särskilt fall avgöres nied ledning av 5 § e)
lulltaxeförordningcn, enligt vilket stadgande resande åtnjuter tullfrihet för
förnödenheter i den män de icke överstiga behovet under resan. Tobaksvaror
få av resande införas för eget bruk, varvid tullfrihet ålnjules för en
myckenhet ej (iverstigande 50 gram. För överskjutande kvantitet skall däremot
erläggas tull. I den mån medgivande nu lämnas krigsfångar och andra
i framställningen avsedda personer alt införa varor, som äro underkastade
4
Bevillningsutskottets betänkande Nr 43.
U iskotta.
importrestriktioner av angivna innebörd, bör importen få ske tullfritt. För
att säkerställa en i kvantitativt hänseende lämplig avgränsning av förmånen
synes böra gälla — förutom att varorna äro avsedda för vederbörandes eget
behov — att den för resande tillåtna kvantiteten som regel får införas endast
en gång i månaden. I fråga om tobaksvaror torde kvantiteten lämpligen
kunna fastställas till högst 200 gram i månaden. Vidare synes förmånen
böra få åtnjutas endast av krigsfångar, internerade militärer, sårade och sjuka
å militärsjukhus ävensom internerade civilpersoner. Tillräckliga skäl att
utsträcka förmånen även till övervakade civilpersoner och civila flyktingar
synas icke föreligga, vartill kommer att det för dessa kategoriers vidkommande
knappast skulle kunna kontrolleras, att varorna stanna hos dem de
äro avsedda för. Om medgivandet förknippas med nu förordade begränsningar,
synas några betänkligheter icke behöva föreligga mot att importen
får ske direkt utan anlitande av de mellanhänder, som avses i 1918 års brev.
På skäl, som anförts av medicinalstyrelsen, torde i detta sammanhang icke
böra göras någon rubbning i gällande föreskrifter beträffande införsel av
apoteksvaror och gifter.
Vad därefter angår formen för meddelande av de nya bestämmelserna
synes med hänsyn till deras speciella karaktär icke lämpligt, att de inarbetas
i tulltaxeförordningen och övriga författningar på hithörande område. I
stället torde hos riksdagen böra inhämtas bemyndigande för Kungl. Maj:t
alt, i huvudsaklig överensstämmelse med av mig i det föregående förordade
grunder, meddela erforderliga föreskrifter i ämnet.
Jag anser mig slutligen böra framhålla, all Kungl. Majit genom beslut den
29 juni 1917 efter riksdagens hörande förordnat, att med postförskott ej belagda
brevpost- och paketförsändelser samt postanvisningar från eller till
krigsfångar eller här i riket upptaget och internerat krigsfolk ävensom sådana
försändelser av nu angivna slag, som beträffande krigsfångar eller internerat
krigsfolk avsändas eller mottagas av någon till dessas tjänst upprättad
svensk upplysningsbyrå, skola i den inrikes posttjänsten vara befriade
från postavgifter av vad slag det vara må. I förenämnda skrift har överstyrelsen
för Svenska röda korset hemställt, all omförmälda föreskrifter måtte
utsträckas att gälla jämväl sårade och sjuka å militärsjukhus samt internerade
civilpersoner. Generalpoststyrelsen, som den 12 mars 1940 avgivit utlåtande
i ärendet, har på anförda skäl tillstyrkt, att den ifrågasatta avgiftsfriheten
måtte beviljas endast till förmån för i Sverige internerade civilpersoner
eller till dessas tjänst stående svensk organisation. Därest ej riksdagen har
något att däremot erinra, har chefen för kommunikationsdepartementet enligt
vad jag inhämtat för avsikt att för Kungl. Maj:t framlägga förslag till
erforderliga föreskrifter i ämnet i huvudsaklig överensstämmelse med gencralpoststyrelsens
hemställan.»
Såsom av propositionen framgår innebära de i densamma föreslagna åtgärderna,
att endast sådana varor, som införas till riket och som äro avsedda
för i propositionen omförmälda krigsfångar och vissa andra krigsoffer,
skola vara fria från tull- oell andra avgifter. Med hänsyn till vad
departementschefen anfört, anser sig utskottet böra tillstyrka bifall till propositionen.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
Bevillningsutskottets betänkande Nr 43. 5
alt riksdagen måtte bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition
nr 291.
Stockholm den 7 juni 1940.
På bevillningsutskottets vägnar:
IVAR ANDERSON.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Johan Bärg, Viktor Larsson, Wahlmark, Sköldén,
Sjödahl, Elon Andersson, Velander, Gustaf Björkman*, Robert Berg och Sylwan; samt
från andra kammaren: herrar Anderson i Norrköping, Lövgren, Björklund*, Olsson
i Gävle, Andersson i Dunker, Ericson i Boxholm, Sandberg, Werner i Hultsfred, Hagberg
i Malmö* och Andersson i Vigelsbo*.
* Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.
Bihang till riksdagens protokoll 1940. 7 sami.
Nr 43
H