Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

1

Nr 42.

Ankom till riksdagens kansli den 7 juni 1940 kl. 4.30 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts
propositioner med förslag till förordning om tilläggsskatt
å bensin, m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

I en den 23 februari 1940 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 87, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade:

1) Förslag
till

förordning angående fortsatt tillämpningfav förordningen den 22
december 1939 (nr 924) om tilläggsskatt å bensin.

Härigenom förordnas, att förordningen den 22 december 1939 om tilläggsskatt
å bensin, vilken förordning gäller till och med den 30 juni 1940, skall
äga fortsatt tillämpning till och med den 30 juni 1941.

2) Förslag
till

förordning angående fortsatt tillämpning av förordningen den 22
december 1939 (nr 926) örn tilläggsskatt å^vissa för drivande av
automobil använda brännoljor.

Härigenom förordnas, att förordningen den 22 december 1939 örn tilläggsskatt
å vissa för drivande av automobil använda brännoljor, vilken förordning
gäller med avseende å brännoljor, som förbrukas till och med den 30
juni 1940, skall äga fortsatt tillämpning beträffande brännoljor, som förbrukas
till och med den 30 juni 1941.

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 7 sami. Nr 42.

1

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

Sedermera har Kungl. Maj:t i en den 10 maj 1940 dagtecknad, till bevillningsutskottet
hänvisad proposition, nr 272, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för nämnda
dag — med återkallande av den till riksdagen avlåtna propositionen nr
87 med förslag till förordning angående fortsatt tillämpning av förordningen
den 22 december 1939 (nr 924) om tilläggsskatt å bensin, m. m. — föreslagit
riksdagen att antaga följande vid propositionen nr 272 fogade förslag
till

1) förordning örn tilläggsskatt å bensin;

2) förordning om tillfällig skatt å bensin, som finnes i riket den 1 juli
1940; samt

3) förordning om tilläggsskatt å vissa för drivande av automobil använda
brännoljor.

De vid propositionen fogade författningsförslagen äro av följande lydelse:

Förslag

till

förordning om tilläggsskatt å bensin.

Härigenom förordnas, att för bensin, som till riket införes eller här tillverkas,
skall — utöver skatt, varom förmäles i förordningen den 3 maj
1929 (nr 62) om särskild skatt å bensin och motorsprit — till staten erläggas
tilläggsskatt med 25 öre för liter; och skola de i nämnda förordning meddelade
bestämmelserna rörande skatt å bensin tillämpas jämväl i fråga om
sålunda utgående tilläggsskatt.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1940 och gäller till och med
den 30 juni 1941.

Förslag

till

förordning om tillfällig skatt å bensin, som finnes i riket

den 1 juli 1940.

Härigenom förordnas som följer:

1 §■

För bensin, som den 1 juli 1940 klockan 6 f. m. finnes i riket, skall i den
ordning nedan sägs till staten erläggas skatt med 21 öre för liter.

Är bensin blandad med annan vara, skall vid skattskyldighetens bestämmande
hänsyn tagas till den myckenhet, varmed bensin ingår i blandningen.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42. 3

2 §.

1 mom. Skyldighet att erlägga skatt enligt denna förordning åligger, där
ej annat föranledes av vad nedan i 2 mom. eller i 9 § stadgas, den, som vid
den i 1 § angivna tid innehar bensin till myckenhet överstigande 200 liter.

2 mom. Från skattskyldighet enligt denna förordning är kronan befriad.
Skatt enligt denna förordning utgår icke för bensin, som tillverkats inom

riket och som vid den i 1 § angivna tid ännu icke utlämnats från tillverkningsstället.

3 §•

Envar enligt denna förordning skattskyldig skall senast den 1 augusti
1940 på heder och samvete avgiva deklaration rörande den myckenhet bensin,
han vid den i 1 § angivna tid innehade, varvid tillika skall angivas den
plats, där bensinen då förvarades.

Skyldighet att avgiva deklaration för annan än enskild person åligger vederbörande
styrelse, förvaltning, syssloman, ombud och, för oskiftat stärbhus,
den som sitter i boet.

Deklaration skall avgivas till länsstyrelsen i det län, där den uppgiftspliktige
författningsenligt är eller bör vara mantalsskriven, eller, örn han är
avliden, senast varit eller bort vara mantalsskriven,

eller där vederbörande styrelse eller förvaltning har sitt säte eller syssloman
eller ombud är bosatt,

eller i fall, då nämnda regler ej äga tillämpning, i det län, där den med
deklarationen avsedda bensinen huvudsakligen finnes vid den i 1 § angivna
tid.

4 §.

1 mom. Det åligger länsstyrelse att övervaka, att deklarationer inkomma
från alla uppgiftsskyldiga och att avgivna deklarationer äro fullständiga och
riktiga, därvid särskilt bör tillses, att envar, som idkar handel med eldfarliga
oljor av första klassen, fullgjort honom åliggande deklarationsskyldighet.
Den, som icke avgivit deklaration men kan antagas vara deklarationspliktig
eller som avgivit ofullständig deklaration, må föreläggas att inom
viss tid inkomma med deklaration eller med erforderliga uppgifter.

2 mom. Finner länsstyrelse för behörig påföring av skatt nödigt, att
granskning av den skattskyldiges bokföring eller undersökning av dennes
inneliggande lager av bensin verkställes, bör länsstyrelsen föranstalta om sadan
granskning eller undersökning; och äger länsstyrelsen därvid, i man av
behov, anlita biträde av sakkunnig.

Det åligger skattskyldig att för sådan undersökning bereda länsstyrelse eller
av länsstyrelse förordnad person tillträde till handels-, fabriks- eller annan
upplagslokal samt att för granskning tillhandahålla sin bokföring och
därtill hörande handlingar.

Arvode till sakkunnig bestämmes av länsstyrelse och skall jämte annan

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

kostnad för undersökning eller granskning, som i detta mom. sågs, bestridas
av medel, som enligt denna förordning inflyta till statsverket.

3 mom. Kungl. Maj:t må ock förordna örn granskning av deklarationer
och eljest inhämtade uppgifter. Av Kungl. Maj:t förordnad granskningsman
äger jämväl taga del av skattskyldigs bokföring och verkställa undersökning
av dennes inneliggande lager av bensin på sätt i 2 mom. stadgas.

Kostnad för granskning, varom Kungl. Majit förordnat, bestrides av medel,
som i 2 mom. sägs.

5 §•

Länsstyrelse åligger att på grund av inkomna deklarationer och eljest inhämtade
uppgifter i särskild längd förteckna dem, som avgivit deklaration,
samt fastställa den myckenhet bensin, för vilken skatt skall erläggas enligt
denna förordning, ävensom därå belöpande skatt.

6 §.

Så snart ske kan skall till envar skattskyldig i rekommenderat brev med
allmänna posten översändas utdrag av längden, såvitt honom angår, tillika
med underrättelse örn tid och sätt för skattens erläggande samt vad den
skattskyldige har att iakttaga, örn han vill överklaga länsstyrelsens beslut
eller eljest söka befrielse från påförd skatt.

7 §•

Har någon i deklaration eller annan uppgift, som enligt denna förordning
avgivits, lämnat oriktigt meddelande, eller har uppgiftspliktig underlåtit avlämna
deklaration eller infordrad upplysning, och har därav föranletts, att
skatt icke blivit honom påförd eller blivit påförd till för lågt belopp, skall
skatt påföras den skattskyldige till belopp, som genom berörda förfarande
eller underlåtenhet undandragits.

Efterbeskattning må ej ske senare än år 1945.

8 §•

1 mom. Förmenas länsstyrelse hava vid påförande av skatt oriktigt förfarit,
må besvär anföras hos kammarrätten.

Den, som vill anföra besvär över honom enligt denna förordning påförd
skatt, åligger att inom natt och år efter det skatten blivit honom avfordrad
ingiva eller, på eget äventyr, i betalt brev med allmänna posten insända besvären
till länsstyrelsen i det län, där skatten påförts, vid påföljd, om den
tid försittes, att besvären icke varda till prövning upptagna; dock må icke
den omständigheten, att besvären i stället för till länsstyrelsen ingivits eller
avsänts till kammarrätten, utgöra hinder för deras upptagande till prövning,
därest besvären dit inkommit före utgången av den stadgade besvärstiden. I
sådant fall skola besvären av kammarrätten omedelbart överlämnas till länsstyrelsen
för vidare behandling på sätt i 2 mom. sägs.

2 mom. Sedan vid besvären fogats de handlingar, på vilka överklagade

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42. ö

beslutet grundats, ävensom utdrag av längden, i vad den klagande angår,
översänder länsstyrelsen skyndsamt till kammarrätten samtliga handlingar
med de upplysningar och erinringar besvären anses påkalla.

9 §•

Visar skattskyldig, att bensin, som han vid den i 1 § angivna tid innehaft,
till annan levererats, och grundar sig leveransen på försäljningsavtal, som
slutits före denna förordnings ikraftträdande, äger Kungl. Majit, där den
skatlskyldige icke på grund av förbehåll i försäljningsavtalet eller eljest är
berättigad att hos köparen uttaga skatten, bestämma, att skattskyldigheten
skall åligga köpare, eller, då skäl därtill äro, medgiva befrielse från eller återbäring
av skatten.

Ansökan om sådan befrielse eller återbäring skall ingivas inom natt och
år efter det skatt vederbörande avfordrats.

10 §.

Angående restitution av skatt, som i denna förordning avses, skola bestämmelserna
i förordningen den 3 maj 1929 (nr 62) örn särskild skatt å bensin
och motorsprit äga motsvarande tillämpning.

11 §•

Granskning av deklarationer, som enligt denna förordning avgivits, må ej
verkställas av annan än länsstyrelse eller jämlikt 4 § 3 mom. förordnad person.
Deklarationerna skola tillhandahållas dem, som i och för sin befattning
böra därav erhålla del. I övrigt må deklaration icke vara för någon tillgänglig,
ulan att den, som avgivit deklarationen, medgivit dess offentliggörande;
dock må deklarationer, på sätt Kungl. Majit förordnar, för statistisk bearbetning
utlämnas till ämbetsmyndighet eller tjänsteman, åt vilken Kungl. Majit
uppdrager utförandet av sådan bearbetning.

Deklarationerna skola med de undantag, vartill stadgandena i nästföregående
stycke föranleda, hos länsstyrelsen behörigen förvaras intill utgången av
år 1945, varefter deklarationerna skola förstöras.

12 §.

Den, som underlåter att inom föreskriven tid avlämna deklaration, bote
från och med tjugufem till och med trehundra kronor; och må länsstyrelsen
förelägga den uppgiftspliktige lämpligt vite.

13 §.

Har någon i deklaration mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift, så att
han därigenom undgått att betala skatt eller fått erlägga för låg skatt, bote
högst fem gånger det belopp, som genom det oriktiga förfarandet undandragit
s.

Ilar den oriktiga uppgiften icke lämnats mot bättre velande, men har den,
som lämnat uppgiften, vid dess avgivande gjort sig skyldig till grov vårds -

6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

löshet, vare straffet böter, högst två gånger det belopp, som genom den oriktiga
uppgiften undandragits.

Den, som dömes till straff enligt denna paragraf, skall jämväl förpliktas
utgiva den skatt, som genom det oriktiga förfarandet undandragits.

14 §.

1 mom. Tjänsteman, vilken på grund av sin befattning med ärende, som
i denna förordning avses, erhållit del av deklaration eller skattskyldigs bokföring,
må ej i vidare mån än hans tjänsteutövning fordrar yppa vare sig
innehållet i sådan deklaration eller skattskyldigs affärsförhållande, varom
han därvid erhållit kännedom. Den häremot bryter vare underkastad ansvar
såsom för tjänstefel. Gör annan än tjänsteman sig skyldig till förseelse,
som nu sagts, straffes med dagsböter.

2 mom. Den, som på grund av sådant förordnande örn statistisk bearbetning
av deklarationer, som i 11 § sägs, erhållit del av deklaration, må ej utom
tjänsten yppa något av deklarationens innehåll. Vid överträdelse härav vare
den skyldige förfallen till ansvar, som i 1 mom. stadgas.

15 §.

Länsstyrelse äger ådöma böter eller fälla till utgivande av vite enligt 12 §.

Åtal för förseelse, som i 13 eller 14 § omförmäles, skall anhängiggöras vid
allmän domstol.

16 §.

Böter och vitén, som ådömas enligt denna förordning, tillfalla kronan.

17 §.

Bestämmelser rörande uppbörd av skatt, som i denna förordning avses, så
ock de närmare föreskrifter, som eljest för tillämpning av denna förordning
erfordras, meddelas av Kungl. Majit.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Förslag

till

förordning om tilläggsskatt å vissa för drivande av automobil

använda brännoljor.

Härigenom förordnas, att för brännoljor, som avses i förordningen den 3
maj 1935 (nr 142) angående skatt å vissa för drivande av automobil använda
brännoljor, skall, utöver skatt enligt nämnda förordning, till staten erläggas

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42. ''

tilläggsskatt med 16 öre för liter; och skola de i nämnda förordning meddelade
bestämmelserna tillämpas jämväl i fråga örn sålunda utgående tilläggsskatt.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1940 och gäller med avseende
å brännoljor, som förbrukas från och med nämnda dag till och med den 30
juni 1941.

Till utskottet ha hänvisats följande i anledning av proposition nr 272
väckta motioner, nämligen:

1) motionen nr 294 i andra kammaren av herr Åqvist, däri hemställts,
att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts proposition nr 272; samt

2) motionen nr 295 i andra kammaren av herr Lindmark, vari hemställts,
att riksdagen vid behandling av proposition nr 272 måtte besluta,
att inkomsterna av föreslagen inkomstskatt å bensin och brännolja skola
tillföras automobilskattemedlens specialbudget.

I motionen II: 294 har till stöd för det däri framställda yrkandet anförts
bland annat, att den lastbilstrafik, som för närvarande kunde upprätthållas,
vore den med näringslivets nuvarande organisation minsta tänkbara
och betydligt mindre än normalbehovet. Den föreslagna skärpningen av
tilläggsskatterna tedde sig därför såsom ett obehörigt utnyttjande av en
tvångssituation. Då detta borde vara statsmakterna främmande, borde till1
äggsskatterna avvägas på ett sådant sätt, att tillbörlig hänsyn toges till
dem, som fortfarande för transportändamål måste använda bensindrivna
motorfordon. Det vore vidare av vikt, att den nybyggnadsverksamhet, som
ännu påginge, ej onödigt fördyrades eller förhindrades ävensom att de arbetstillfällen
på detta område, som alltjämt funnes, kunde tillvaratagas.

Beträffande de skäl i övrigt, som anförts till stöd för motionärernas yrkanden,
får utskottet hänvisa till motionerna.

I en den 5 juni 1940 dagtecknad, till utskottet ingiven skrivelse ha Kungl,
automobilklubben och Motormännens riksförbund i anledning av proposition
nr 272 framhållit önskvärdheten av, att förhöjningen av tilläggsskatterna å
motorbränsle icke måtte få permanent karaktär utan endast fastställas med
begränsad giltighetstid i anslutning till nu rådande förhållanden.

Till behandling i samband med förevarande propositioner har utskottet
funnit lämpligt att jämväl upptaga den under motionstiden vid riksdagens
början väckta, till utskottet hänvisade motionen nr 174 i andra kammaren av
herrar Johansson i Öckerö och Hansson i Hönö, vari hemställts, »att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om sådan ändring av be -

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

stämmelserna för restitution av besinskattemedel till fiskerinäringen, att
restitution av nämnda skatt må i sin helhet utgå direkt till förbrukarna».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionen väckta förslaget,
får utskottet hänvisa till motionen.

Jämlikt beslut vid urtima riksdagen har från och med den 1 januari 1940
genomförts en extra beskattning av motortrafikens drivmedel. Bestämmelser
härom innefattas i förordningen den 22 december 1939 (nr 924) örn tillläggsskatt
å bensin och förordningen samma dag (nr 926) om tilläggsskatt å
vissa för drivande av automobil använda brännoljor. Tilläggsskatten å bensin
utgör 4 öre och tilläggsskatten å brännolja 2 öre för liter. Båda förordningarna
gälla till och med den 30 juni 1940. Avkastningen av tilläggsskatterna
tillföres den allmänna budgeten. I förslaget till riksstat för budgetåret
1940/41 ha dessa skatter under inkomsttiteln tilläggsskatter å bensin
upptagits till 25 miljoner kronor. Till stöd för de i propositionen nr 272
framlagda förslagen har föredragande departementschefen anfört följande:

»På grund av kända förhållanden måste man för den närmaste framtiden
räkna med en strängt begränsad tilldelning av motorbränsle. I händelse
skattesatserna bibehållas oförändrade skulle detta komma att innebära en
högst väsentlig nedgång i den beräknade avkastningen av dessa skatter. I
nuvarande läge med alltjämt ökat behov av statsinkomster måste en sådan
utveckling såvitt möjligt förebyggas, och jag anser därför ofrånkomligt, att
skatterna å motorbränsle höjas. Höjningen bör samtidigt tillgodose såväl
de statsfinansiella intressena som ock kravet på sträng hushållning med
bränsletillgångarna. Härför erfordras uppenbarligen en betydande höjning.
Skatt och tilläggsskatt utgöra för närvarande för bensin 16 öre och för
brännolja 11 öre för liter. För egen del föreslår jag, att tilläggsskatten å
bensin höjes från 4 till 25 öre och tilläggsskatten å brännolja från 2 till 16
öre för liter. Härigenom skulle den totala skattebelastningen per liter komma
att utgöra för bensin 37 öre och för brännolja 25 öre. Detta innebär, att
den nuvarande proportionen mellan bensinskatten och brännoljeskatten bibehålies
praktiskt taget oförändrad. Såsom tidigare förutsatts böra skatterna
bestämmas att utgå under nästkommande budgetår. De allvarliga olägenheter,
som en skattehöjning av angivna storleksordning självfallet måste
medföra för motortrafiken och även för vissa delar av näringslivet, torde under
rådande förhållanden icke kunna undvikas.

I anslutning till höjningen av tilläggsskatten å bensin bör en tillfällig skatt
å 21 öre för liter uttagas för bensin, som den 1 juli 1940 finnes i riket. För
denna efterbeskattning torde böra gälla i huvudsak samma grunder som enligt
förordning den 22 december 1939 (nr 925) tillämpades i fråga om motsvarande
beskattning vid tilläggsskattens införande. Endast i ett par hänseenden
torde jämkningar böra vidtagas. Med hänsyn till skattesatsens storlek
synes skattskyldighet böra inträda redan då den innehavda myckenheten
överstiger 200 liter. Enär den tillfälliga skatten är avsedd att tillföras allmänna
budgeten, torde det vidare vara motiverat, att kronan befrias från

9

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

skattskyldighet för sina inneliggande bensinlager. Slutligen bör till förekommande
av en icke avsedd dubbelbeskattning stadgas, att tillfällig skatt
icke skall utgå för bensin, som tillverkats inom riket och som den 1 juli 1940
ännu icke utlämnats från tillverkningsstället.»

Vid 1938 års riksdag beslöts på förslag av Kungl. Maj:t i proposition nr
234 höjning av skatten å bensin från 10 till 12 öre för liter. I samband härmed
var frågan örn restitution av skatt å bensin, som använts vid yrkesmässigt
utövande av fiske, direkt till de fiskare, som förbrukat bensin för sådant
ändamål, föremål för riksdagens uppmärksamhet. 1937 års automobilskatteutredning
hade i sitt betänkande (Statens off. utredn. 1937: 53) i huvudsak
förordat ett av 1935 års fiskeriutredning framlagt förslag till sådan
restitution. I sitt betänkande nr 16 anförde 1938 års bevillningsutskott i anledning
av förenämnda förslag ävensom ett motionsvis framställt yrkande
örn skattefrihet för bensin, som förbrukas uteslutande i jordbruksdrift, bland
annat följande:

»Den av utskottet förordade höjningen av bensinskatten kommer givetvis
att träffa icke blott ägare av motorfordon utan även andra grupper av bensinförbrukare,
såsom utövare av yrkesmässigt fiske, jordbrukare, motorbåtsägare
med flera. I syfte att söka undanröja verkningarna av bensinskatten
för sjötrafiken har automobilskatteutredningen verkställt undersökningar angående
möjligheten att genom tillsats av färgämne till bensin, som användes
för nämnda trafik, skilja denna bensin från sådan som användes vid automobildrift.
Ett dylikt förfarande har visserligen visat sig vara tekniskt genomförbart,
men utredningen har, med hänsyn till svårigheten att åvägabringa
en effektiv kontroll över att färgad bensin ej användes för automobildrift,
icke ansett sig kunna förorda bestämmelser om färgning av bensin. För tillgodoseende
av fiskarenas intressen har automobilskatteutredningen i huvudsak
förordat av 1935 års fiskeriutredning framlagt förslag om restitution av
skatt å bensin, som förbrukats i yrkesmässigt fiske, direkt till de fiskare, som
för angivet ändamål använt bensin. I åtskilliga yttranden över detta förslag
hava starka betänkligheter anförts mot detsamma, och en del representanter
för fiskerinäringen hava ansett den nuvarande kollektiva restitutionsformen
vara att föredraga. Departementschefen har av anförda^ skäl ansett sig icke
kunna biträda utredningens förslag utan förordat bibehållande av det nuvarande
kollektiva restitutionsförfarandet.

Av det anförda framgår, att det är förenat med stora svårigheter att upphäva
verkningarna av bensinskatten för andra bensinförbrukare än dem som
jämlikt skattens syfte skola därav beröras. För fiskarenas vidkommande
synas olägenheterna av bensinskatten i stort sett hava undanröjts genom
den nuvarande kollektiva restitutionen av nämnda skatt. Därest den av utskottet
förordade höjningen av bensinskatten godkännes av riksdagen, förutsätter
utskottet, att Kungl. Maj:t kommer att taga under omprövning frågan
om storleken av det belopp, som efter skattehöjningen bör kollektivt
restitueras till fisket. Likaledes förutsätter utskottet, att Kungl. Maj :t kommer
att ägna uppmärksamhet åt frågan, huruvida det är möjligt att vidtaga
några åtgärder till lindrande av bensinskattens verkningar för andra förbrukare,
sorn rätteligen icke böra drabbas av skatten.

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 7 sami. Nr 42.

2

10

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

V tskottet.

I enlighet med ett i årets statsverksproposition framlagt förslag har riksdagen
beslutat att för nästkommande budgetår skall av automobilskattemedel
ett belopp av 150,000 kronor ställas till lantbruksstyrelsens förfogande för
att enligt Kungl. Maj:ts bestämmande av styrelsen användas för fiskerinäringens
främjande.

I likhet med departementschefen finner utskottet det i nuvarande läge med
alltjämt ökat behov av statsintäkter vara nödvändigt att höja de nu gällande
tilläggsskatterna å motorbränsle. Därest den i årets statsverksproposition
beräknade avkastningen av dessa skatter skall kunna uppnås med den begränsade
tilldelning av nämnda bränsle, som för den närmaste framtiden är
nödvändig, anser utskottet det vara oundgängligt att ifrågavarande beskattning
skärpes i den omfattning, som föreslås i proposition nr 272. Utskottet
förbiser därvid icke att, i den mån motorbränsle tillhandahålles förbrukare
därav, de föreslagna skattehöjningarna komma att verka synnerligen betungande
för vårt transportväsen och därmed för vårt näringsliv. Trots dessa
olägenheter finner sig utskottet under förhandenvarande förhållanden böra
förorda bifall till Kungl. Maj:ts förenämnda proposition. Utskottet förutsätter
emellertid, att den nu ifrågavarande extrabeskattningen av motorbränsle
icke kommer att bibehållas under längre tid än som befinnes påkallat av nu
rådande förhållanden. Med det nu anförda har utskottet jämväl besvarat
de i motionerna II: 294 och II: 295 framställda yrkandena.

Mot de i proposition nr 272 framlagda författningsförslagen har utskottet
icke funnit skäl till erinran.

I motionen II: 174 har ifrågasatts, att restitution av skatt å bensin, som
använts vid yrkesmässigt utövande av fiske, skall äga rum direkt till de fiskare,
som förbrukat bensin för sådant ändamål. Motionärerna synas emellertid
med sitt förslag avse allenast den ordinarie skatten å bensin av 12 öre för
liter och icke den tilläggsskatt å bensin, som skall tillföras den allmänna
budgeten.

Utskottet delar motionärernas uppfattning, att bensinskatten vållar fiskarena
icke ringa olägenheter. Detsamma gäller emellertid även i fråga om sådana
jordbrukare, motorbåtsägare nied flera, som använda bensin vid utövandet
av sin näring. Under de senare åren lia vid skilda tillfällen framlagts
förslag i syfte att söka undanröja olägenheterna av bensinskatten för
sådana bensinförbrukare, som rätteligen icke böra drabbas av skatten. I
samband nied Kungl. Maj:ts förslag till 1938 års riksdag angående höjning av
bensinskatten från 10 till 12 öre för liter var sålunda den nu föreliggande
frågan föremål för riksdagens prövning. Då det framlagda förslaget icke
ansågs innefatta en tillfredsställande lösning av frågan, föranledde detsamma
icke någon riksdagens åtgärd. 1938 års bevillningsutskott anförde emellertid,
att för fiskarenas vidkommande olägenheterna av bensinskatten i stort
sett syntes hava undanröjts genom den nuvarande kollektiva restitutionen
av nämnda skatt. Utskottet delar denna uppfattning samt får tillika erinra
om, att enligt beslut av innevarande års riksdag skall för nästkommande

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

11

budgetår av automobilskattemedel användas ett belopp av 150,000 kronor
för fiskerinäringens främjande. Med den begränsning av bensintilldelningen,
som i nuvarande läge måste vidtagas, torde sannolikt nämnda belopp
snarare komma att över- än understiga den sammanlagda bensinskatt, beräknad
efter 12 öre för liter, som för nämnda budgetår kommer att erläggas
av fiskarena. Vid nu angivna förhållande och då andra bensinförbrukare,
vilka liksom fiskarena icke borde drabbas av denna skatt, icke erhålla någon
som helst lindring i sin bensinbeskattning, ha sålunda fiskarena i nu
förevarande avseende en mera gynnad ställning än nyssnämnda bensinförbrukare.
I likhet med vad 1938 års bevillningsutskott anfört förutsätter
utskottet, att Kungl. Maj:t, då normala förhållanden ånyo inträtt, ägnar uppmärksamhet
åt frågan, huruvida det är möjligt att vidtaga några åtgärder
till lindrande av bensinskattens verkningar för fiskare och andra bensinförbrukare,
som rätteligen icke böra drabbas av bensinskatten. På grund av det
anförda finner sig utskottet icke böra förorda bifall till motionärernas förslag
om skrivelse till Kungl. Majit i förevarande ämne.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Majits proposition
nr 272 samt med avslag å motionerna II: 174, 294
och 295, antaga följande vid proposition nr 272 fogade förslag
till

1) förordning örn tilläggsskatt å bensin;

2) förordning örn tillfällig skatt å bensin, som finnes i riket
den 1 juli 1940;

3) förordning om tilläggsskatt å vissa för drivande av automobil
använda brännoljor.

Beträffande proposition nr 87 torde på grund av den av Kungl. Majit
gjorda återkallelsen icke påkallas något utskottets yttrande, vilket utskottet
får för riksdagen

anmäla.

Stockholm den 7 juni 1940.

På bevillningsutskottets vägnar:
IVAR ANDERSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, friherre Lagerfelt*, Viktor Larsson,
Sköldén, Sjödahl, Elon Andersson, Gustaf Björkman*, Hobert Berg, Sylwan och Herman
Ericsson; samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Norrköping, Lövgren, Björklund*, Olsson
i Gävle, Andersson i Dunker, Werner i Hultsfred, Eklund, Lundell, Andersson i Vigelsbo*
och Backman.

* Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.