Bevillningsutskottets betänkande Nr il.
1
Nr 17.
Ankom till riksdagens kansli den 12 april 1940 kl. 4 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition nr 189 angående reglering av sockernäringen
i riket, såvitt propositionen hänvisats till bevillningsutskottet.
Genom en den 21 mars 1940 dagtecknad proposition, nr 189, i vad densamma
hänvisats till bevillningsutskottet, har Kungl. Maj:t, under åberopande
av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över folkhushållningsärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen att
dels besluta, att för tiden från och med den 1 oktober 1940 till och med
dag, som av Kungl. Majit bestämmes, dock senast den 31 januari 1942 rätt
att till riket införa socker (tulltaxenummer 119 och 120) med av Kungl.
Majit stadgade undantag icke skall tillkomma annan än staten eller den,
åt vilken Kungl. Majit överlåter sådan rätt;
dels bemyndiga Kungl. Majit att utfärda de närmare föreskrifter, som
må erfordras för upprätthållande av nu angivna ensamrätt;
dels ock i huvudsak godkänna det såsom bilaga till statsrådsprotokollet
i ärendet fogade förslaget till kontrakt mellan staten och svenska sockerfabriksaktiebolaget.
Omförmälda förslag till kontrakt m. m. fogas såsom bilaga till detta betänkande.
I propositionen har vidare föreslagits, att till statens sockernämnd måtte
för budgetåret 1940/41 anvisas ett förslagsanslag under elfte huvudtiteln
av 100 000 kronor. Propositionen i denna del Ilar hänvisats till statsutskottet.
Beträffande vad föredragande departementschefen vid ärendets föredragning
inför Kungl. Majit anfört får utskottet, i den mån redogörelse härför
ej lämnas i det följande, hänvisa till ovannämnda statsrådsprotokoll.
För egen del har departementschefen beträffande det föreliggande förslaget
till sockerreglering anfört följande:
»De skäl, som under de senaste åren föranlett statsmakterna att reglera
socker- och betpriserna samt vidtaga vissa andra åtgärder beträffande sockernäringen
i Sverige, kvarstå alltjämt och torde under rådande tidsläge göra
sig gällande med minst samma styrka som hittills.
Bihang till riksdagens protokoll 1940. 7 sami. Nr 17.
1
2
Bevillningsutskottets betänkande Nr 17.
Någon anledning att frångå hittills tillämpade huvudprinciper för regleringen
av den svenska sockernäringen synes icke heller föreligga. Till grund
för regleringsanordningarna i fortsättningen bör sålunda ligga ett avtal mellan
staten och svenska sockerfabriksaktiebolaget om att bolaget enligt vissa
bestämmelser tillförsäkras ensamrätt till import av socker mot det att bolaget
inbjuder till teckning av kontrakt angående sockerbetsodling i enlighet
med av staten godkända grunder samt vidare att bolaget förbinder sig att
ej låta någon betodlare ingå betodlingskontrakt med det av staten bestämda
betpriset, med mindre odlaren avlämnar viss förbindelse angående betarbetarlönerna.
På grund av de ändrade förutsättningarna för sockernäringens
bedrivande i Sverige — starkt fluktuerande priser i utlandet å socker och
olika förnödenheter, varav sockerindustrien har behov — måste emellertid
avtalet i övrigt få en väsentligt annan utformning än under tidigare år. Av
nyssnämnda skäl är ej heller lämpligt att avtalet träffas för längre tid än
ett år.
Vad angår bestämmelserna rörande betarbetarlönerna i den förbindelse,
som betodlare skall hava att avlämna till bolaget, böra dessa bestämmelser
liksom hittills ansluta sig till motsvarande stadganden i det för året gällande
kollektivavtalet. Enligt detta, som gäller i Skåne, Östergötland, Skaraborgs
län, Halland och Blekinge, har helackordet per tunnland höjts med cirka
13 kronor till 155 kronor 4 öre, därav för sommarskötsel med fyra arbetsmoment
80 kronor 64 öre och för upptagning 74 kronor 40 öre. Då upptagning
verkställes senare än den 9 november, skall utgå ett tillägg av
8 kronor per tunnland. För det fall att sommarskötseln omfattar mindre
antal arbetsmoment än fyra, skall ackordet minskas med 3 kronor 84 öre,
örn någon hackning ej sker före gallringen, och med 11 kronor 52 öre,
örn den tredje hackningen bortfaller. I enlighet med de principer, som statsmakterna
under senare år tillämpat, torde ändringar, motsvarande de i kollektivavtalet
sålunda vidtagna, böra ske i den förbindelse, betodlare i Skåne,
Östergötland, Skaraborgs län, Halland eller Blekinge vid tecknande eller
övertagande av betodlingskontrakt skall avgiva. Stadgandet om kvantitetstillägg
får dock ej utgöra hinder för att, där så tidigare plägat ske, en sådan
bestämmelse stipuleras, att en förutsättning för dylikt tillägg skall vara, att
betorna icke hålla mer än viss angiven smutsprocent. För betodlare i övriga
delar av landet böra ersättningsbestämmelserna i sagda förbindelse likaledes
jämkas under hänsynstagande till att det inbördes förhållandet mellan betarbetarlönernas
storlek i olika landsdelar såvitt möjligt lämnas orubbat. Med
beaktande härav torde betodlare å Gotland böra betala för sommarskötsel
med fyra arbetsmoment 75 kronor och för upptagning 68 kronor — i helackord
per tunnland alltså 143 kronor. Bortfaller hackningen före gallringen,
skall ackordet minskas med 4 kronor, och företages ej någon tredje hackning,
skall minskning ske med 11 kronor. Betodlare, som tecknar kontrakt med
Mörbylånga råsockerfabrik, bör betala för sommarskötsel med fyra arbets
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 17.
3
moment 79 kronor, för upptagning 64 kronor och i helaclcord alltså 143
kronor per tunnland. Minskningen, om första respektive tredje hackningen
bortfaller, bör här fastställas till likaledes 4 kronor och 11 kronor.
Såsom tidigare nämnts har i förbindelsen funnits intagen en bestämmelse
örn att betodlare till täckande av kostnader, som statens sockernämnd har att
bestrida, skall till nämnden erlägga en avgift av intill 2 kronor 50 öre för varje
uppmätt hektar av odlarens sockerbetsodling. Avgiftens belopp fastställes av
Kungl. Maj:t. Från betodlarhåll har yrkats, att avgiften för innevarande
år skulle kunna höjas till 3 kronor. Som skäl härför har åberopats, att
kostnaderna för den kontrollverksamhet beträffande betleveranser, vissa
provtagningar m. m., för vilkas bestridande de genom avgiften inflytande
medlen användas, stigit samt vidare att ifrågavarande verksamhet borde utvidgas
att omfatta bland annat även vissa utfodringsförsök med betmassa.
Bolaget har förklarat sig ej hava något att invända mot betodlarnas yrkande.
Vid sådant förhållande finner ej heller jag skäl till erinran däremot. Med
hänsyn till de ändrade uppgifter, som på sätt jag senare skall omnämna
komma att åvila statens sockernämnd, ämnar jag föreslå, att kostnaderna
för själva nämnden i fortsättningen skola bestridas av staten, men detta förhållande
torde ej behöva hindra, att den nu avhandlade betodlaravgiften
kan få höjas till 3 kronor.
Beträffande det närmare innehållet i förbindelsen, vilket i övrigt — med
de jämkningar som föranledas av avtalets tillämpning under ett år — överensstämmer
med nu gällande bestämmelser, får jag hänvisa till den vid
statsrådsprotokollet fogade bilaga 1 a.
Vad därefter angår villkoren för sockerbetsodling under 1940 har från
betodlarnas sida vid de förhandlingar, som förts med representanter för
Sveriges betodlares centralförening, framställts krav på väsentligt förhöjt
betpris. Som skäl härför har anförts, förutom de stegrade kostnaderna för
odlingen, farhågor för att de ogynnsamma väderleksförhållandena under
innevarande vår komma att medföra en avsevärt reducerad hektarskörd
samt att till följd härav produktionskostnaderna per deciton betor komme
att ytterligare ökas. Vid de överväganden och förhandlingar, som ägt rum
örn betpriset, har stor vikt tillmätts denna synpunkt örn betproduktionens
befarade fördyring till följd av mindre gynnsamt hektarutbyte. Efter ingående
underhandlingar med centralföreningen har slutligen enighet uppnåtts
om följande huvudregel rörande sockerbetspriset vid 1940 års odling.
Sockerfabrikerna skola inbjuda till teckning av sockerbetsodling 1940 i
enlighet med mellan bolaget och betodlareföreningen överenskomna grunder
samt under iakttagande tillika, att grundpriset för 100 kilogram sockerbetor
med 16 procent sockerhalt icke får — i annat fall än då odlaren
underlåter avlämna föreskriven förbindelse rörande betarbetarlöner —
understiga vissa med hänsyn till variationer i medelhektarskörden å betor
bestämda priser. Därest medelhektarskörden uppgår till minst 360 deciton.
4
Bevillningsutskottets betänkande Nr 17.
utgör sagda grundpris 3 kronor 2 öre, för att, i den mån medelhektarskörden
försämras, enligt viss skala stiga till 3 kronor 26 öre, därest hektarskörden
understiger 310 deciton, allt räknat per deciton sextonprocentiga
betor. Med medelhektarskörd förstås här det tal, som erhålles om den för
riket 1940 erhållna totala betskörden, angiven i deciton inköpt betvikt, delas
med den samma år odlade totala betarealen, angiven i hektar uppmätt betareal.
De grundpriser, som odlarna sålunda skulle tillförsäkras, framgå närmare
av den skala, som återfinnes i 2 § av det såsom bilaga 1 vid detta
protokoll fogade kontraktsförslaget mellan staten och sockerbolaget.
Beträffande odlingsvillkoren i övrigt hava förhandlingar förts till en början
direkt mellan svenska sockerfabriksaktiebolaget och Sveriges betodlares
centralförening samt därefter mellan parterna inför landshövding Mannerfelt
som opartisk ordförande. Vid dessa förhandlingar har enighet örn innehållet
i de blivande odlingskontrakten uppnåtts mellan parterna. Två frågor
hava dock hänskjutits till Kungl. Maj:ts prövning. Betodlarföreningen har sålunda
framställt yrkande om särskilt fraktbidrag till odlare, som förut levererat
sockerbetor till den nu nedlagda Eslövs saftstation och hänvisats att
i stället leverera till Örtofta råsockerfabrik. Jag har tidigare redogjort för
de från betodlare i Eslövstrakten gjorda framställningarna om bibehållande
av saftstationen i Eslöv och de häröver avgivna yttrandena. Med
hänsyn till de konsekvenser ett bifall till yrkandena skulle få, anser jag
mig ej kunna förorda, att statsmedel tagas i anspråk för bidrag av ifrågasatt
slag eller att villkor om fortsättande av verksamheten vid saftstationen
i Eslöv intages i avtalet mellan staten och sockerbolaget. Vidare hava betodlarna
ifrågasatt, att bolaget skulle med stöd från statens sida vidtaga
vissa anordningar för underlättandet av lossning av betor vid ett antal
råsockerfabriker. I anledning härav har f. d. distriktschefen Erik von Friesen,
på anmodan av mig, verkställt viss utredning i ämnet och därunder
förhandlat med representanter för bolaget och betodlarna. Sedan vid dessa
förhandlingar bolaget förklarat sig komma att utan särskilt bidrag från
staten vidtaga erforderliga förbättringar i fråga om lossningsanordningarna,
hava betodlarna förklarat sig därmed tillfredsställda.
Under de två senaste åren har sockerbetsarealen i riket uppgått till ungefär
50 000 hektar. Med hänsyn till angelägenheten av att i nuvarande läge
säkerställa en så stor skörd som möjligt har sockerbolaget förklarat sig
vilja öka betarealen innevarande år. Betodlarna hava ej haft något att erinra
mot en med högst 10 procent ökad odling. Man synes därför böra för
1940 räkna med en betareal av i runt tal 55 000 hektar. Bolaget har förklarat
sig villigt att vid medgivande av ökad areal ej endast tillgodose de
odlare, vilkas areal minskats efter 1937, utan även tillse, att areal kommer
sådana mindre jordbruk till godo, som med hänsyn till sin belägenhet i
förhållande till fabriken och sin jordbeskaffenhet kunna anses lämpade för
betodling, även om sådan tidigare icke bedrivits å fastigheten, därvid skall
bevillningsutskottets betänkande Nr 17.
5
eftersträvas, att vederbörande odlares betareal kommer att stå i lämpligt
förhållande till hans totalareal. Liksom 1937 skall därjämte vid medgivande
av nyteckning i andra fall än de nyss berörda tillses, att principen örn uppehållande
av lämplig proportion mellan betareal och totalareal vinner tilllämpning.
Vad beträffar övriga bestämmelser i avtalet mellan staten och sockerbolaget,
särskilt i avseende å regler för sockerprisets fastställande, kan,
såsom jag nyss antytt, vad i detta hänseende under en följd av år tilllämpats
icke i oförändrat skick komma till användning under nu rådande
tidsförhållanden. Hittills har sockerpriset före ingången av ett regleringsår
avtalsvägen fixerats till visst bestämt belopp (för sista avtalsperioden 32 öre
för 1 kg K 5), vilket pris bolaget icke fått höja, med mindre världsmarknadspriset
å socker undergått viss stegring. Med hänsyn till läget utomlands kan
emellertid detta system i fortsättningen ej användas. Sockerpriset i Sverige
bör anpassas efter produktionskostnaden för socker inom landet. Det måste
under nuvarande osäkra förhållanden emellertid vara mycket svårt att på
förhand bedöma denna kostnad för en längre tidsperiod framåt. Kostnaderna
för sockrets tillverkning hava nämligen sedan krigets början undergått väsentliga
ändringar, särskilt i så måtto att priserna å bränsle, emballage nied
flera förnödenheter stegrats och visa tendens till ytterligare uppgång. Även
andra kostnadsposter äro vanskliga att nu till storleken bedöma.
När det gällt att för en ny avtalsperiod träffa anordningar om sockerprisets
bestämmande, har vid förhandlingarna med sockerbolaget till en
början övervägts, huruvida man ej — på basis av en normalkalkyl rörande
produktionskostnaderna vid sockertillverkningen — kunde uträkna ett visst
grundpris å socker, vilket skulle få röna ändringar i uppåt- eller nedåtgående
riktning, allt efter förekommande fördyring eller förbilligande i vissa
särskilt angivna kostnadsposter. Sedan det från sockerbolagets sida emellertid
framhållits, att nästan alla kostnadsposter under en kristid som den
närvarande borde upptagas som rörliga, har det vid förevarande förhandlingar
ansetts mera lämpligt och framkomligt, att ett sådant system i stället
tillämpades, att staten garanterade bolaget täckning för samtliga med
sockertillverkningen förbundna kostnader — viss förräntning av bolagets
eget kapital däri inräknat — mot det att bolaget vore redovisningsskyldigt
för sina på grund av sockerlillverkningen erhållna inkomster. Samtidigt med
att detta system säkerställde bolaget för täckning av tillverkningskostnaderna,
förhindrade det bolaget att göra andra vinster på sockertillverkningen än den
från början bestämda förräntningen av bolagets kapital. Anordningen är alltså
att likna vid en på statens risk och för statens räkning av bolaget med dess anläggningar
och resurser i övrigt bedriven sockertillverkning. Givet är, att med
ett sådant system måste följa en noggrann och ingående kontroll från statens
sida beträffande bolagets verksamhet och särskilt rörande dess bokföring
och vad därmed sammanhänger. Därjämte bör från början bestäm
-
6
Bevillningsutskottets betänkande Nr 17.
mas vissa regler, som under garantitiden skola av bolaget följas rörande
sådana kostnaders bestridande, där olika principer eljest kunna uppställas,
såsom rörande avskrivningar, lagervärdessättning, förräntning m. m. I enlighet
med vad sålunda nu anförts om grundlinjerna för ett nytt avtal mellan
staten och bolaget har, efter förhandlingar, upprättats ett förslag till
kontrakt av den lydelse, härvid fogad bilaga 1 utvisar. Svenska sockerfabriksaktiebolaget
har förklarat sig berett att för sin del underteckna detta kontrakt.
Beträffande de nya principer, som i vissa avseenden sålunda skola vinna
tillämpning, torde närmare motivering nu böra lämnas särskilt rörande
frågorna om prissättningen å socker, täckning av produktionskostnaderna
samt statens kontroll å hithörande anordningar.
Först torde dock böra nämnas, att i kontraktsförslagets 1 §, som handlar
örn bolagets ensamrätt att importera socker, intagits en ny bestämmelse
av innebörd, att det under avtalstiden och utan hinder av bolagets ensamrätt
till sockerimport skall stå staten fritt att till riket införa de myckenheter
socker, som kunna erfordras för säkerställande av landets försörjning
med denna vara. Vid förhandlingarna har från bolagets sida uttalats,
att bolaget förutsatte att eventuell raffinering och utförsäljning av möjligen
importerat socker skedde med anlitande av bolaget.
Då, på sätt strax skall nämnas, statens garanti skall omfatta jämväl tillverkningen
och försäljningen av sirap, har övervägts, huruvida det vore
erforderligt att låta införselmonopolet avse även denna vara. Det har i
nuvarande läge ej ansetts behövligt att vidtaga några särskilda åtgärder
för reglering av sirapsimporten. Jag förutsätter emellertid, att Kungl. Majit
under den tid sockerpriset är underkastat reglering, i mån av behov vidtager
de åtgärder beträffande sirapsimporten, som möjligen må bliva erforderliga
för upprätthållande av en lämplig relation mellan socker- och
sirapspriserna.
Bolagets försäljningspris å socker och sirap samt vid sockertillverkningen
erhållna biprodukter skola enligt 4 § i kontraktsförslaget bestämmas av
Kungl. Majit. Därvid förutsättes, att sockerbolaget vid varje lämpligt tillfälle
hos Kungl. Majit, med erforderlig utredning, framställer de förslag till
prissättning, som läget kräver, ävensom att det statliga kontrollorganet, likaledes
efter tidslägets krav, utreder och yttrar sig i hithörande frågor. Vad
.särskilt angår biprodukter avses här huvudsakligen melass. Priserna å
socker, sirap och biprodukter böra av Kungl. Majit så avvägas, att den
enligt 5 § i avtalet staten åvilande garantien om täckning av produktionskostnaderna
för socker principiellt och i stort sett infrias genom bolagets
varuförsäljningar. Detta innebär alltså, att direkta statsanslag så vitt möjligt
ej skola ifrågakomma för garantiens infriande. Det är klart, att det kan
möta svårigheter att vid varje tillfälle på förhand så bedöma läget och utvecklingen,
att icke prisjusteringar senare behöva vidtagas. Vidare kan en
Bevillningsutskottets betänkande Nr i7.
7
viss utjämning i prissättningen å socker olika tider emellan sannolikt bliva
erforderlig och lämplig. Sålunda kan exempelvis det tänkas vara lämpligt
att redan i förväg och alltså under ett lägre kostnadsläge genom en förtidig
prishöjning å socker samla visst belopp att under en senare tid användas
för dämpande av den då eljest nödvändiga starkare prishöjningen. Ävenledes
kan tänkas, att viss, för täckande av redan inträdd kostnadsökning i och
för sig behövlig höjning av sockerpriset tills vidare i någon mån framflyttas,
och att de erforderliga medlen i stället uttagas i ett framtida nedåtgående
kostnadsläge genom att sockerpriset då får falla i något långsammare tempo
än tillverkningskostnaderna nedgå. Det nu sagda innebär med andra ord,
att det bör vara Kungl. Majit tillåtet att handhava prissättningen å socker och
vid sockertillverkningen erhållna övriga produkter efter förhållandevis fri
prövning och med rätt alltså att söka, i den mån så finnes lämpligt, utjämna
sockerpriset skilda perioder emellan, allt dock under beaktande av att prissättningen
som helhet betraktad så vitt möjligt länder till täckning av de
kostnader, staten har att garantera.
Beträffande de regler som ansetts böra intagas i kontraktsförslaget i avseende
å beräknandet av viktigare kostnadsposter, torde följande få framhållas.
En stor kostnadspost är avskrivningar å fabriker, maskiner
och inventarier. Vad först beträffar avskrivningar å vid avtalets ingående
redan förefintliga anläggningar och andra föremål böra dessa under
avtalstiden ske enligt i huvudsak samma grunder, som av bolaget hittills
tillämpats. För dessa föremål böra alltså de tidigare uppgjorda avskrivningsplanerna
följas, och någon påskyndad eller stegrad avskrivning för
dem bör alltså ej ingå under statens garanti. Vad därefter angår föremål,
som nyanskaffas under avtalstiden, vare sig fråga är om byggnadsföretag
vid fabrikerna, nyanskaffning av maskiner, inventarier e. d., synes det
böra förutsättas, att bolaget under rådande kris ej vidtager dylika nyanskaffningar
i vidare mån, än som betingas av verkligt behov. I den mån
de förekommande nyanskaffningarna enligt vanlig industriell praxis ej äro
att räkna till rent underhåll — i vilket fall de naturligtvis få avföras direkt
på årets driftskonto — böra de, med viss jämkning, upptagas å anläggningskonto
till det verkliga anskaffningsvärdet för att därefter allt efter sin beräknade
livslängd bliva föremål för en planenlig avskrivning efter i huvudsak
samma principer, som bolaget tillämpat för sina äldre föremål. Den
nyss åsyftade jämkningen innebär, att, örn nyanskaffningen på grund av
krisförhållanden dragit avsevärt stegrade kostnader samt avser ersättning
av äldre liknande föremål, bolaget ej bör förvägras att redan under anskaffningsåret
göra viss skälig extra avskrivning å föremålet i fråga. Vid dylika
extra avskrivningar torde hänsyn blott böra få tagas till den del av den
ökade anskaffningskostnaden, som beror på av kristiden förorsakad fördyring.
I kontraktets 5 § punkt 1 har medgivits, att dylik extra avskrivning
8
Bevillningsutskottets betänkande Nr 17.
får omfatta ett belopp av 75 % å sagda merkostnad, skolande återstående
anskaffningsvärde upptagas å anläggningskonto för att därefter med hänsyn
till föremålets livslängd undergå planenlig nedskrivning.
Betydelsefulla utgiftsposter äro de, som avse bränsle, emballage
och andra förnödenheter för driften. Do belopp varmed de
belasta ett visst räkenskapsårs produktionskostnadskonto äro beroende, förutom
av årets inköpsvärden, jämväl av de värden, vartill lagren av respektive
varor upptagas. Vid ingången till krisen hade sockerbolaget sina
lager av driftförnödenheter bokförda till betryggande värden, understigande
rådande dagspriser. Nu har i punkt 2 av avtalets 5 § intagits
en bestämmelse av innebörd, att bolaget vid sina anspråk på statens garanti
under avtalstiden ej på något sätt får så förfara med sin lagervärdering
å bränsle och andra förnödenheter för driften, att ytterligare nedskrivning
av dessa lagervärden företages. Å andra sidan har det ej ansetts böra förvägras
bolaget att i avseende å vara av nu åsyftat slag för lika stor lagerkvantitet
som den ingående under avtalstiden behålla samma å-pris vid
lagervärdesättning som det ingående å-priset. Det nu sagda torde även kunna
uttryckas så, att i mellanhavandet mellan staten och bolaget skall — i avseende
å driftförnödenheter — så förfaras, att varje års tillverkning får bära
omkostnader för förbrukade förnödenheter till det genomsnittspris — varken
mer eller mindre — som under året i fråga varit gällande vid nyinköp av
respektive förnödenheter.
I avseende å lagervärdering av råsocker och raffinad
har i kontraktsförslaget tillämpats en för bolaget strängare regel än beträffande
driftförnödenheterna. För sockerlagret har uppställts den principen,
att bolaget ej — vare sig sockerlagret säljes eller kvarbliver — får under avtalstiden
göra någon av kristidens förhållanden eller eljest av prisstegring förorsakad
extra vinst. Även i sockerlagret äger bolaget vissa reserver, i det att
lagren av såväl raffinad som råsocker äro bokförda till å-pris, som understiga
dagens salupris å socker. De sålunda i sockerlagret förefintliga reserverna
torde, såsom varande bolagets tillhörighet, få av bolaget även under avtalstiden,
i den mån de ej bliva föremål för beskattning, behållas till de belopp,
vartill de med utgångspunkt från ett sockerpris av 32 öre för 1 kg K 5 nu
kunna anses uppgå. Sker däremot en höjning i priset å socker, bör den värdestegring,
som av dylik anledning måste anses uppstå i sockerlagret, icke få
tillfalla sockerbolaget, utan denna värdestegring bör i stället få tagas i anspråk
för täckande av de under avtalstiden uppstående kostnaderna för
sockertillverkningen. Den myckenhet socker, som vid avtalstidens utgång
finnes i lager, bör bolaget emellertid beredas tillfälle att få utförsälja till de
försäljningspriser, som varit gällande vid avtalsperiodens utgång. För infriandet
av sist åsyftade förbindelse från statens sida kan befinnas erforderligt,
att gällande införselreglering utsträckes att efter avtalstiden gälla underviss
ytterligare tidsperiod, ett spörsmål vartill jag senare återkommer. I punkt
Bevillningsutskottets betänkande Nr 17.
9
3 av 5 § i kontraktsförslaget Lava de nyss angivna principerna för lagervärdesättningen
av socker kommit till uttryck. Vad där angives avser att reglera
det ekonomiska mellanhavandet mellan staten och bolaget oavsett vilka
grunder, som av bolaget tillämpas i dess bokföring.
Utgifterna för skatter böra vid garantiens bestämmande upptagas till
den skattesumma, som beräknas belöpa å den vinst, som bolaget — med utgångspunkt
från den medgivna förräntningen av bolagets eget kapital —
anses kunna påräkna under samma år, d. v. s. ett sammanlagt vinstbeiopp
av 4 725 000 kronor.
Sockerbolaget har hittills följt den principen, att i boksluten tagits som
utgift de skattebelopp, varå debetsedel då erhållits, dock att kronoskatten på
basis av bokföringsårets resultat beräknats och intagits i bokslutet för det närmast
följande året. Härigenom har bolaget beträffande bokföring av skatter
kommit ett år efter i avseende å kronoskatten och två år efter i avseende
å kommunalskatten. Det sålunda »eftersläpande» skattebeloppet utgjorde vid
1938/39 års bokslut 2 121 000 kronor. Bolaget har i syfte att avveckla detta
förhållande under de två senaste åren avsatt tillhopa 800 000 kronor till en
skattereserv, varför den ej täckta delen av de »eftersläpande» skatterna utgjorde
1 321 000 kronor. Nu har bolaget vid förhandlingarna yrkat, att systemet
med avsättning till skattereserv i syfte att få det »eftersläpande» skattebeloppet
täckt måtte få vinna tillämpning även under den nu ifrågasatta avtalstiden.
Det har ansetts vara rimligt att i så måtto tillmötesgå detta krav,
att för vartdera räkenskapsåret 1939/40 och 1940/41 torde såsom under statsgarantien
ingående utgift jämväl få inräknas en fjärdedel av det »eftersläpande»
skattebeloppet eller alltså 330 000 kronor per år. Bestämmelse härom
har intagits i kontraktets 5 § 4 punkten.
I garantien för kostnader torde böra ingå täckning för det på året belöpande
verkliga nettoräntebeloppet, varmed förstås utgiftsräntorna
efter avdrag av eventuella inkomsträntor. Bland räntorna torde få medräknas
även sådana, som kunna uppkomma på grund av mellan bolaget och dess
dotterbolag förefintliga kreditförhållanden.
Beträffande förräntningen av bolagets eget kapital
stadgas i 5 § punkt 5, att bolaget skall hava möjlighet att av tillverkningen
och försäljningen av socker och sirap tillhopa med bolagets övriga verksamhet
(jordbruk, rederirörelse, dotterbolag m. m.) erhålla ett så avvägt vinstbelopp,
att bolaget liksom hittills kan utdela 3 kronor 50 öre per aktie. Ilärlör
torde erfordras, att från tillverkningen och försäljningen av socker, sirap
och biprodukter framkommer ett överskott av 4 100 000 kronor. Sagda belopp
har därför medgivits såsom vinst å ifrågavarande tillverkning och försäljning.
På hemställan av bolaget har härtill lagts ett ytterligare belopp av 200 000
kronor att disponeras för ändamål, som bolagets styrelse äger fritt bestämma.
Vad beträffar finansieringen av bolagets rörelse under avtalstiden förutsättes,
att denna angelägenhet av bolaget så vitt möjligt ordnas på affärs
-
10
Bevillningsutskottets betänkande Nr 17.
mässigt sätt som hittills med anlitande i mån av behov av enskilda kreditkällor.
Emellertid har från bolagets sida framhållits, att prisstegringen och
den belastning av sockerlagret med en del av de löpande kostnaderna, som
enligt kontraktets 5 § 3 punkten förutsattes skola ske, kan komma att ställa
stora anspråk på bolagets likviditet. Bolaget har därför ifrågasatt, huruvida ej
— till förhindrande av att bolaget för driftens finansiering nödgas anlita långfristiga
krediter — staten kunde finna lämpligt att under avtalstiden tillhandahålla
kortfristiga krediter, i den mån sådana ej kunna på antagbara
villkor erhållas i den fria penningmarknaden. Efter samråd med chefen för
finansdepartementet vill jag i anledning härav framhålla, att i princip någon
erinran icke synes böra föreligga mot att på denna punkt tillmötesgå bolagets
önskemål.
Den kontroll, som från statens sida erfordras på
grund av statens kostnadsgaranti åt bolaget, måste givetvis
bliva omfattande och maktpåliggande. Det härför erforderliga organet,
statens sockernämnd, torde som sin viktigaste uppgift få att granska och bedöma
bolagets kostnader samt dess ekonomiska verksamhet över huvud taget,
enkannerligen ur synpunkten av statens garanti. Men sockernämnden bör
därjämte följa frågan örn sockerprisets lämpliga avvägning samt handlägga
enahanda frågor rörande betarbetarlöner m. m., som hittills omhänderhafts
av statens nuvarande sockernämnd. Däremot bör det icke tillkomma nämnden
att behandla frågor i övrigt rörande landets försörjning med socker. Med
hänsyn till den nya uppgiften att granska bolagets produktionskostnader
m. m. torde nämnden böra erhålla ändrad sammansättning samt utrustas
med nya befogenheter och tillhandahållas erforderliga, i industriell drift och
bokföring erfarna arbetsbiträden. Kostnaderna för nämnden torde böra bestridas
direkt av staten enligt närmare bestämmelser av Kungl. Majit.
Även om, på sätt i avtalet angivits, vissa grundregler redan från början
bestämmas rörande omfattningen av statens kostnadsgaranti, kan sannolikt
ej undvikas, att under verksamhetens fortgång olika meningar
uppstå mellan staten och bolaget, huruvida viss kostnad
skall ingå under statens garanti. Det synes vara lämpligt att sockernämnden
härutinnan bär befogenhet att, inom vissa gränser, med självständig beslutanderätt
företräda staten som avtalsslutande part. Sockernämnden skall
alltså vara ett ansvarigt, statens intressen tillvaratagande organ i avseende
å tillämpningen i olika enskilda fall av bestämmelserna i kontraktet om
bolagets redovisningsskyldighet för sina sockerinkomster och örn statens
garanti beträffande produktionskostnaderna. Frågor av nu antydd art kunna
tänkas uppkomma till prövning antingen genom att nämndens granskning
av bolagets utgifter och verksamhet föranleder nämnden att anmärka på
viss utgiftspost eller på någon grupp av affärshändelser eller ock genom
att bolagets ledning på förhand hos nämnden efterhör, huruvida nämnden
Bevillningsutskottets betänkande Nr 17.
11
anser viss utgift eller affärshändelse böra få inrymmas under statens garanti.
Förslaget utgår från, att den mening, som nämnden uttalar i dylik fråga,
skall gentemot bolaget gälla såsom statens besked rörande det ekonomiska
mellanhavandet mellan staten och bolaget på grund av avtalet. Det kan
emellertid tänkas, att bolaget ej vill godtaga nämndens mening rörande viss
dylik fråga och nämnden skall då enligt 8 § av kontraktet vara skyldig att
på begäran av bolaget underställa frågan Kungl. Maj:t, som har att efter
inhämtande av yttrande från en opartisk, sakkunnig delegation, sammansatt
på sätt i lagen örn skiljemän är stadgat, meddela beslut om den ståndpunkt,
som staten i sin egenskap av part i avtalet skall intaga i den uppkomna
tvistefrågan.
Det nu ifrågasatta avtalet synes lämpligen böra gälla först och främst
för det verksamhetsår, som börjar den 1 augusti 1940 och utlöper den 31
juli 1941. I betraktande av stadgandena i avtalet om avskrivningar, vinst,
lagervärdering m. m. kan klarhet och reda näppeligen ernås, med mindre
avtalet utlöper vid viss bokslutsdag. Ytterligare har efter särskild överenskommelse
med bolaget bestämts, att de i kontraktet intagna bestämmelserna
om prissättning å socker, sirap och biprodukter, om redovisning av
bolagets inkomster och täckning av dess utgifter samt örn kontroll över
bolagets verksamhet m. m. skola, utan hinder av det nu gällande avtalet,
lända till efterrättelse även i avseende å bokföringsåret 1939/40. Därvid
har dock förutsatts, att sådana beslut om kostnaders bestridande, som fattats
av bolagets styrelse eller direktion före slutförandet av förevarande
förhandlingar, d. v. s. före den 16 mars 1940, skola i mellanhavandet mellan
staten och bolaget godkännas utan särskild prövning från statens sida.
Jag vill i detta sammanhang anmäla, alt en höjning av sockerpriset med
4 öre för kilogram kommer att vidtagas den 1 april. För krossmelis (K 5)
kommer sålunda priset från och med nämnda dag att bliva 38 öre för kilogram.
Höjningen motiveras främst av ökade omkostnader för bolaget till
följd av höjda priser å bränsle, emballage m. fl. förnödenheter för sockertillverkningen.
Inkomsterna på grund av höjningen av sockerpriset liksom
bolagets övriga inkomster under innevarande räkenskapsår komma, som
tidigare nämnts, att ingå i regleringen.
De uttalanden, vilka vid behandlingen av förevarande spörsmål 1933 gjordes
rörande sockerimportörs inköpsrätt hos sockerbolaget samt rörande utjämning
av detaljhandelsmarginalen, torde böra äga avseende jämväl å den
nya avtalstiden. Vad särskilt angår sistberörda spörsmål torde detta i nuvarande
läge påkalla särskild uppmärksamhet. Det är ock min avsikt att så
snart den undersökning i ämnet, som uppdragits åt sockernämnden, slutförts,
till närmare övervägande upptaga frågan huruvida särskilda åtgärder från
statens sida kunna anses påkallade.
För kontraktets giltighet fordras riksdagens samtycke. Med hänsyn till
rådande ovissa förhållanden kan den situationen möjligen inträffa, att under
12
Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.
Utskottet.
avtalstiden vissa ändringar i de avtalade bestämmelserna kunna bliva nödvändiga.
Jag förutsätter, att den omständigheten att kontraktet må varda
godkänt av riksdagen ej utgör hinder för Kungl. Majit att, därest så av väsentligt
ändrade förhållanden påkallas, med berörda parter överenskomma
om av dylika omständigheter motiverade jämkningar i kontraktet ävensom
eljest företaga de mindre jämkningar i detsamma, som kunna finnas påkallade.
Vidare förutsättes, att riksdagen beslutar, att för tiden från och med
den 1 oktober 1940, då nu gällande importmonopol utgår, till och med viss
framtida tidpunkt, som i det följande närmare skall angivas, rätt att till riket
införa socker icke skall tillkomma annan än staten eller den, åt vilken Kungl.
Majit överlåter sådan rätt. Meddelande av erforderliga närmare föreskrifter
torde ankomma på Kungl. Majit. Därvid torde givetvis iakttagas, att importen
lämnas fri beträffande de i 1 § andra och tredje styckena av kontraktet
avsedda fall. Beträffande den tidpunkt, då införselmonopolet skall
utlöpa, är att märka, att ehuru avtalet med bolaget skulle utgå den 31 juli
1941, det med hänsyn till statens garanti rörande bolagets vid sagda dag
förefintliga sockerlager synes nödvändigt, att riksdagens beslut örn införselmonopolet
får den innebörd, att Kungl. Majit har möjlighet att utsträcka
giltighetstiden för detsamma intill dess garantien infriats genom lagrets försäljning,
vilket kan antagas hava skett vid ingången av februari månad 1942.»
Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot föreliggande förslag,
får hemställa,
att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Majits förevarande
proposition nr 189,
1) besluta, att för tiden från och med den 1 oktober 1940
till och med dag, som av Kungl. Majit bestämmes, dock
senast den 31 januari 1942 rätt att till riket införa socker
(tulltaxenummer 119 och 120) med av Kungl. Majit stadgade
undantag icke skall tillkomma annan än staten eller
den, åt vilken Kungl. Majit överlåter sådan rätt;
2) bemyndiga Kungl. Majit att utfärda de närmare föreskrifter,
som må erfordras för upprätthållande av nu angivna
ensamrätt; samt
3) i huvudsak godkänna det såsom bilaga till statsrådsprotokollet
i ärendet fogade förslaget till kontrakt mellan
slaten och svenska sockerfabriksaktiebolaget.
Stockholm den 12 april 1940.
På bevillningsutskottets vägnar:
IVAR ANDERSON.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.
13
Närvarande:
från första kammaren: herrar Johan Bärg, friherre Lagerfelt*, Viktor Larsson,
Sköldén, Bengtsson, Sjödahl, Elon Andersson, Velander, Robert Berg och Heuman;
samt
från andra kammaren: herrar Anderson i Norrköping, Lövgren, Björklund*,
Olsson i Gävle, Andersson i Dunker*, Ericson i Boxholm, Sandberg, Werner i Hultsfred,
Hagberg i Malmö och Andersson i Vigelsbo.
* Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.
Bilaga 1.
Förslag
till
Kontrakt
mellan svenska staten och svenska sockerfabriksakticbolaget.
Mellan svenska staten å ena sidan samt å andra sidan svenska sockerfabriksaktiebolaget,
i det följande benämnt bolaget, är följande överenskommelse
träffad.
1 §•
Staten tillförsäkrar bolaget för nedan i 10 § omförmälda tid att annan än
bolaget ej skall äga laglig rätt att till riket införa socker (tulltaxenummer
119 och 120).
Vad ovan sägs skall icke utgöra hinder för annan att företaga transitering,
returförtullning eller uppläggning i frihamn eller å tullager eller provianteringsfrilager
av nyss omförmälda vara; dock får å provianteringsfrilager
upplagd sådan vara endast efter av Kungl. Majit för varje särskilt
fall meddelat tillstånd disponeras annorledes än till fartygs proviantering i
föreskriven ordning.
Vad i första stycket sägs gäller ej heller i avseende å vara, som införes
i egentlig gränstrafik eller under sådana förhållanden, att tullfrihet för
varan åtnjutes enligt annan bestämmelse i 5 § tulltaxeförordningen än den
under s) upptagna eller enligt 6 eller 8 § samma förordning.
Utan hinder av vad ovan sägs äger staten rätt att till riket införa de
myckenheter socker, som för säkerställande av landets försörjning med
socker må anses erforderliga.
14
Bevillningsutskottets betänkande Nr 17.
2 §.
Bolaget förbinder sig att inbjuda till teckning av kontrakt angående sockerbetsodling
under år 1940 i enlighet med mellan bolaget och Sveriges betodlares
centralförening överenskomna grunder samt under iakttagande
tillika, att grundpriset för 100 kilogram sockerbetor med 16 procent sockerhalt
icke må, med undantag som följer av bestämmelserna i 3 § första
stycket, understiga de priser, som i följande tabell äro angivna för olika
medelhektarskördar. Med medelhektarskörd förstås därvid det tal, som erhålles
om den av bolaget för 1940 inköpta myckenheten sockerbetor, uttryckt
i deciton inköpt betvikt, delas med den samma år odlade totala sockerbetsarealen,
angiven i hektar uppmätt areal.
Medelhektarskörd |
Sockerbetspris för |
deciton |
||||
Minst 360 |
deciton .. |
...... 3 |
kronor |
2 |
öre |
|
» 350, |
men lägre |
än 360 deciton .. |
...... 3 |
* |
6 |
» |
» 340, |
» » |
» 350 » |
...... 3 |
» |
10 |
» |
» 330, |
» » |
» 340 » |
...... 3 |
» |
14 |
» |
» 320, |
» » |
» 330 » |
...... 3 |
» |
18 |
» |
» 310, |
» » |
» 320 » |
...... 3 |
» |
22 |
» |
Lägre än 310 deciton |
...... 3 |
» |
26 |
> |
Vid teckning av betodlingskontrakt, avseende leverans till Lidköpings,
Linköpings eller Mörbylånga råsockerfabrik, skola dock i fråga om täckningsersättning
och bidrag till järnvägsfrakt gälla i huvudsak de grunder,
som tidigare tillämpats av mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag.
3 §■
Bolaget förbinder sig att ej låta någon betodlare ingå eller övertaga betodlingskontrakt
för 1940, innehållande bestämmelse om i 2 § angivet pris,
med mindre betodlaren avlämnar en vederbörligen underskriven förbindelse,
enligt bilagda formulär, angående betarbetarlönerna 1940 och bestridande
av vissa kostnader. Samtliga sådana underskrivna förbindelser skola av
bolaget, på anfordran, överlämnas till den i 7 § omförmälda nämnden.
Vad betodlare enligt 2 § i förberörda förbindelse är skyldig betala skall
bolaget innehålla å den odlaren tillkommande betlikviden. Sålunda innehållna
belopp har bolaget att, på anfordran, redovisa till nämnden.
4 §•
Bolaget är skyldigt att vid försäljning av socker och sirap samt vid sockertillverkning
erhållna biprodukter tillämpa de priser och försäljningsvillkor,
som av Kungl. Majit fastställas.
Finner bolaget att på grund av ändrade förhållanden eller eljest ändring
bör ske i fråga om priser eller försäljningsvillkor, som nyss nämnts, har
bolaget att med förebringande av erforderlig utredning göra anmälan därom
hos Kungl. Majit.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 17.
15
5 §•
För räkenskapsåren 1939/40 och 1940/41, därvid räkenskapsår anses börja
den 1 augusti och sluta den 31 juli året därpå, är bolaget gentemot staten
redovisningsskyldigt för sina samtliga inkomster på grund av tillverkningen
och försäljningen av socker och sirap samt vid sockerframställning
erhållna biprodukter, och åtager staten sig att svara för täckning av bolagets
för samma tillverkning och försäljning havda kostnader. Därvid skola
särskilt nedan angivna grunder iakttagas.
1. Avskrivningar å vid ingången av räkenskapsåret 1939/40 befintliga
anläggningar, maskiner och inventarier skola ske i huvudsak efter hittills
tillämpade grunder. Beträffande i detta stycke avsedda föremål, som nyanskaffas
under något av ovan nämnda räkenskapsår, böra dessa —
i den mån fråga ej är om rent underhåll — upptagas å anläggningskonto
till det verkliga anskaffningsvärdet för att därefter med hänsyn till
föremålets livslängd undergå planenlig avskrivning; dock må bolaget, örn
nyanskaffningen på grund av krisförhållanden dragit stegrade kostnader
samt avser ersättning av äldre liknande föremål, under det räkenskapsår, då
anskaffningen skett, göra en extra avskrivning till belopp av 75 procent å
den av nyss nämnd orsak uppkomna merkostnaden, skolande återstående
anskaffningsvärde upptagas å anläggningskonto för att därefter bliva föremål
för planenlig avskrivning.
2. Beträffande de värden, vartill lager av bränsle och andra förnödenheter
må för vartdera av ovannämnda räkenskapsår upptagas i bokslutet,
skall gälla, att räkenskapsårets drift ej får påföras högre kostnader för
respektive vara, än att bolaget kan — med antagande av att den utgående
lagerbehållningen av varan till storleken sammanfaller med den ingående
— åsätta ett dylikt normallager samma å-pris som gällt för det ingående.
Därest det utgående lagret till kvantiteten överskjuter det ingående, skall
den överskjutande delen bokföras till den under räkenskapsåret genomsnittliga
inköpskostnaden.
3. Beträffande värdesättningen å lager av råsocker och raffinad skall —
oberoende av vad därom må tillämpas i bolagets i dess förvaltningsberättelse
intagna bokslut — följande lända till efterrättelse i mellanhavandet
mellan staten och bolaget enligt detta kontrakt. Å ena sidan skall under
vartdera räkenskapsåret 1939/40 och 1940/41 såsom inkomst, för vilken bolaget
gentemot staten är redovisningsskyldigt, räknas ett belopp, som motsvarar
vid räkenskapsårets utgång kvarvarande lager av råsocker och raffinad,
värderat till vid sagda tillfälle gällande försäljningspris å socker, efter
avdrag av dels eventuellt förekommande sockerskatt och dels försäljningskostnader
och beträffande kvarvarande råsocker jämväl raffineringskostnader.
Å andra sidan skall under nyss sagda räkenskapsår såsom kostnader,
för vilka staten gentemot bolaget lämnar garanti, räknas dels det belopp,
16
Bevillningsutskottets betänkande Nr 17.
vartill sockerlagret vid räkenskapsårets ingång varit bokfört, dels ock ett
belopp, avsett för åtemedskrivning av det på ovan angivet sätt beräknade
värdet å utgående sockerlager, vilket belopp i krontal angivet skall motsvara
den reserv, som bolaget den 31 juli 1939 ägde i sitt då förefintliga
lager av råsocker och raffinad. Först sedan hänsyn på nu angivet sätt
tagits till lagervärdesättningen å sockerlagret, skall den bolaget enligt punkt
5 härnedan tillkommande vinsten få framkomma. Staten garanterar vidare
bolaget att beträffande utförsäljning av det vid avtalets utgång kvarvarande
sockerlagret få tillämpa samma pris, som det vid sagda tidpunkt gällande
försäljningspriset å socker.
Skulle, oaktat bolagets vinst på sockertillverkningen alltså genom förevarande
bestämmelser under avtalstiden begränsas på nyss angivet sätt,
bolaget under avtalstiden likväl få vidkännas någon skatt till följd av värdeökning
e. d. i bolagets sockerlager, skall i mellanhavandet mellan staten
och bolaget dylikt skattebelopp ej omfattas av statens garanti.
4. Beträffande skatter till stat och kommun skall iakttagas, att vartdera
räkenskapsårets drift får påföras ett kostnadsbelopp, motsvarande den
skattesumma, som beräknas utgå på grund av ett under ett vart av samma
år uppkommet påräkneligt vinstbelopp av 4 725 000 kronor. Till en för
gäldande av s. k. eftersläpande skatter avsedd skattereserv får dessutom
under vartdera året avsättas ett belopp av 330 000 kronor.
5. Under statens garanti må inräknas jämväl dels det verkligt förekommande
nettoräntebeloppet dels ock ett årligt belopp av 4 300 000 kronor avsett
att, tillhopa med bolagets å annan verksamhet än tillverkning och försäljning
av socker och sirap erhållna vinst, användas till förräntning av bolagets
eget kapital eller till ändamål, som bolagets styrelse äger fritt bestämma.
6. Den omständigheten att staten svarar för täckning av bolagets kostnader
för sockertillverkningen får ej föranleda bolaget till mindre omtänksamhet
än eljest i avseende å utgifters vidkännande och företagets ekonomiska
bedrivande i övrigt, och åligger det alltså bolaget att, utan eftersättande
av driftens planmässighet och företagets rationella bedrivande,
iakttaga all nödig sparsamhet i avseende å utgifter av skilda slag och beträffande
bedrivandet av dess verksamhet över huvud taget.
7. Skulle vid avtalstidens utgång kvarstå något under statens garanti ingående
kostnadsbelopp, varför täckning ej under avtalstiden av bolaget erhållits,
och träffas ej mellan staten och bolaget särskild uppgörelse om beloppets
täckning, har staten att till bolaget omedelbart vid avtalets utgång
utgiva vad sålunda återstår. Om å andra sidan det belopp, som bolaget erhållit
i redovisningspliktiga inkomster, skulle vid avtalstidens utgång överstiga
vad som omfattats av statens garanti, är bolaget skyldigt att, därest
annan uppgörelse ej träffas, till staten likaledes omedelbart utgiva det sålunda
överskjutande beloppet.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 17.
17
8. Utöver de i detta kontrakt angivna grunder äger Kungl. Majit att nied
bolaget träffa överenskommelse i avseende å närmare bestämmelser om
täckning av bolagets kostnader och redovisning av dess inkomster.
6 §•
Vid försäljning av socker är bolaget skyldigt att följa samma grundsatser
som hittills i detta hänseende av bolaget tillämpats för försäljning till leveransdagens
pris.
Bolaget skall driva sin verksamhet på ett lojalt sätt och så att icke annans
intresse obehörigen skadas.
7 §•
Bolagets verksamhet i vad den beröres av detta kontrakt står under tillsyn
av en utav Kungl. Majit tillsatt nämnd (statens sockernämnd).
Nämnden äger att av bolaget erhålla de uppgifter och taga del av det
material, som den anser erforderligt för tillsynens utövande.
8 §•
I frågor rörande tillämpningen av bestämmelserna i 5 § detta kontrakt
rörande bolagets redovisningsskyldighet för sina inkomster ävensom statens
åtagande att svara för täckning av bolagets kostnader äger nämnden företräda
staten. Uppstår i sådan fråga meningsskiljaktighet mellan nämnden
och bolaget skall nämnden, därest bolaget det begär, underställa frågan
Kungl. Majit. Innan Kungl. Majit fattar ståndpunkt i sålunda uppkommen
tvistefråga, åligger det Kungl. Majit att inhämta utlåtande i frågan hos en
särskild delegation, bestående av tekniskt och ekonomiskt erfarna, opartiska
och sakkunniga personer, utsedda på sätt i lagen örn skiljemän sägs.
Rörande nämndens verksamhet i övrigt meddelar Kungl. Majit närmare
föreskrifter.
9 §•
Vad i detta kontrakt stadgas innebär ej inskränkning i de befogenheter,
som enligt lag och författning må tillkomma Kungl. Majit i avseende å bolaget
och dess verksamhet.
10 §.
Detta kontrakt träder i kraft från och med tidpunkten för dess undertecknande
samt gäller till och med den 31 juli 1941. Bestämmelserna i det
enligt godkännande av 1938 års riksdag mellan staten och bolaget ingångna
kontraktet skola, i den mån de strida mot nu förevarande kontrakt, anses
upphävda genom sistnämnda kontrakt.
Bihang till riksdagens protokoll 1940. 7 sami. Nr 17.
2
18
Bevillningsutskottets betänkande Nr 17.
(Se noten
här nedan.)1
Bilaga 1 a.
Förbindelse
till
statens sockernämnd
angående betarbetarlönerna 1940 samt bestridande av vissa på statens
sockernämnd ankommande kostnader.
1 §•
Undertecknad, här nedan kallad betodlaren, förbinder sig gentemot statens
sockernämnd att vid användning under 1940 av lejd arbetskraft för sockerbetors
skötsel eller upptagning — där ej gällande kollektivavtal örn dylikt
arbete är tillämpligt eller betarbetaren eljest av betodlaren erhåller ersättning
enligt de i kollektivavtalet stadgade bestämmelser — iakttaga följande:
1. För sommarskötseln skall, därest denna omfattar fyra arbetsmoment
(hackning, gallring och ytterligare två hackningar), betalas ett ackord av
minst 80 kronor 64 öre per tunnland. — För upptagningen skall ackordet vara
likaledes minst 74 kronor 40 öre per tunnland. För upptagning, som verkställes
senare under året än den 9 november, utgår ett tillägg av 8 kronor per
tunnland. Härutöver skall för upptagningen betalas ett kvantitetstillägg
av 6 öre per 400 sträckfamnar för varje 1 000-tal kilogram per hektar (cirka
500 kilogram per tunnland), varmed skörden å egendomen överstiger 280
deciton betor per hektar. —- Helackordet skall alltså vara minst 155 kronor
4 öre per tunnland jämte kvantitetstillägg i förekommande fall. — Bortfaller
den första av ovannämnda hackningar, minskas ackordet för sommarskötseln
liksom helackordet med 3 kronor 84 öre per tunnland. Bortfaller den sista
hackningen, minskas samma ackord med 11 kronor 52 öre per tunnland.
2. Kvantitetstillägg utbetalas senast två veckor efter kampanjens slut vid
vederbörande fabrik. Därest arbetare genom styrkt sjukdom eller av annan
mellankommande orsak är förhindrad att slutföra åtaget arbete om minst
3 200 sträckfamnar och för detsammas slutförande ställer annan arbetare i
sitt ställe, skall kvantitetstillägg utgå till respektive arbetare i proportion till
utfört arbete.
Betodlaren förbinder sig att, sedan leveransen av sockerbetor för året avslutats,
för betarbetare, som så påfordrar, förete skriftlig, av svenska sockerfabriksaktiebolaget
tillhandahållen uppgift å sin medelskörd av sockerbetor
under året.
3. Erhåller betarbetaren icke ersättning enligt bestämmelserna i 1 och 2
morn., är betodlaren pliktig att, där han ej inom viss av statens sockernämnd
19
Bevillningsutskottets betänkande Nr 17.
förelagd tid styrker sig hava till betarbetaren betalat vad som felas, efter
anmodan av nämnden utgiva ett belopp, motsvarande den felande ersättningen
jämte 5 procent årlig ränta därå, att av nämnden disponeras enligt
av Kungl. Maj:t meddelade föreskrifter.
2 §.
Tillika förbinder sig betodlaren att till täckande av kostnader, som statens
sockernämnd har att bestrida, under 1940 till nämnden erlägga en avgift av
intill 3 kronor för varje uppmätt hektar av odlarens sockerbetsodling sagda
år. Avgiften, vilkens närmare belopp fastställes av Kungl. Majit, skall innehållas
å betodlaren tillkommande betlikvid. För del av hektar reduceras
avgiften i proportion till arealen.
3 §•
Tvister örn tolkningen och tillämpningen av denna förbindelse — däri
inbegripet avgörande, huruvida och i vad mån ersättningsskyldighet enligt
1 § 3 mom. föreligger — skola avgöras enligt gällande lag om skiljemän, med
iakttagande att skiljemännen skola vara tre, varav en utses av styrelsen för
Sveriges betodlares centralförening och en av styrelsen för svenska lantarbetareförbundet
samt den tredje (ordföranden) av Kungl. Majit. 1
1 I följande fall må 1 § 1 mom. i stället hava nedan angivna lydelse, nämligen
beträffande
betodlare å Gotland.
För sommarskötseln skall, därest denna omfattar fyra arbetsmoment
(hackning, gallring och ytterligare två hackningar), betalas ett ackord av
minst 75 kronor per tunnland. — För upptagningen skall ackordet vara
minst 68 kronor för tunnland. För upptagning, som verkställes senare under
året än den 9 november, utgår ett tillägg av 8 kronor per tunnland. Härutöver
skall för upptagningen betalas ett kvantitetstillägg av 4 öre per 400
sträckfamnar för varje 1 000-tal kilogram per hektar (cirka 500 kilogram
per tunnland), varmed skörden å egendomen överstiger 250 deciton betor per
hektar. — Helackordet skall alltså vara minst 143 kronor per tunnland
jämte kvantitetstillägg i förekommande fall. -—- Bortfaller den första av
ovannämnda hackningar, minskas ackordet för sommarskötseln liksom
helackordet med 4 kronor per tunnland. Bortfaller den sisla hackningen,
minskas samma ackord med 11 kronor per tunnland.
betodlare, som tecknar betodlingskontrakt med Mörbylånga råsockerfabrik:
För
sommarskötseln skall, därest denna omfattar fyra arbetsmoment
(backning, gallring och ytterligare två hackningar), betalas ett ackord av
minst 79 kronor per tunnland. — För upptagningen skall ackordet vara
20
Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.
minst 64 kronor per tunnland. För upptagning, som verkställes senare under
året än den 9 november, utgår ett tillägg av 8 kronor per tunnland. Härutöver
skall för upptagningen betalas ett kvantitetstillägg av 4 öre per 400
sträckfamnar för varje 1 000-tal kilogram per hektar (cirka 500 kilogram
per tunnland), varmed skörden å egendomen överstiger 250 deciton betor
per hektar. — Helackordet skall alltså vara minst 143 kronor per tunnland
jämte kvantitetstillägg i förekommande fall. — Bortfaller den första av
ovannämnda hackningar, minskas ackordet för sommarskötseln liksom helackordet
med 4 kronor per tunnland. Bortfaller den sista hackningen, minskas
samma ackord med 11 kronor per tunnland.
Muus tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1940
010613