Bevillningsutskottets betänkande Nr 16.

1

N r 1<*>.

Ankom till riksdagens kansli den 5 april 1940 kl. 3 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion
om ändring av 56 § i lagen örn vågdistrikt.

(2:a avd.)

I en inom andra kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion,
nr 23, har herr von Seth hemställt, »att riksdagen måtte besluta sådan
ändring av § 56 i 1934 års lag om vägdistrikt att för varje skattekrona och
skatteöre, som enligt kommunalskattelagen påförts skattskyldig såsom underlag
för fastighetsskatt, påföras honom såvitt angår jordbruksfastighets
jordbruksvärde samt tomt- och industrivärde så ock annan fastighet en vägskattekrona
respektive ett vägskatteöre samt såvitt angår jordbruksfastighets
skogsvärde en vägskattekrona respektive ett vägskatteöre. Vad som
icke uppgår till helt vägskatteöre bortfaller. Etthundra vägskatteören bilda
en vägskattekrona».

Beträffande motiveringen för detta förslag får utskottet hänvisa till motionen.

Enligt 56 § lagen den 7 juni 1934 om vägdistrikt skall för varje skattekrona
och skatteöre, som enligt kommunalskattelagen påförts skattskyldig såsom
underlag för fastighetsskatt, påföras honom såvitt angår jordbruksfastighets
jordbruksvärde samt tomt- och industrivärde så ock annan fastighet en och
en halv vägskattekrona respektive ett och ett halvt vägskatteöre samt såvitt
angår jordbruksfastighets skogsvärde en och tre fjärdedels vägskattekrona
respektive ett och tre fjärdedels vägskatteöre. Vad som icke uppgår till helt
vägskatteöre bortfaller. Etthundra vägskatteören bilda en vägskattekrona.

För varje skattekrona och skatteöre, som enligt kommunalskattelagen påförts
skattskyldig såsom underlag för kommunal inkomstskatt, skall påföras
honom en vägskattekrona respektive ett vägskatteöre; dock skall i fråga om
fysisk person, som för kommunal inkomstskatt i hemortskommunen påförts
mindre än tre skattekronor, sådan påföring därstädes icke äga rum. Beträffande
äkta makar skall, därest de i fråga om taxering till kommunal inkomstskatt
icke äro att anse såsom av varandra oberoende skattskyldiga, befrielse
enligt vad nyss sagts äga rum, allenast om makarna påförts sammanlagt
mindre än tre skattekronor.

Bihang till riksdagens protokoll 19i0. 7 sami. Nr 16.

1

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 16.

Sedan kommunalskatteberedningen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 10 oktober
1938 hemställt, att Kungl. Majit måtte föranstalta om utredning rörande
vägväsendets förstatligande, samt därvid framhållit, att enligt beredningens
mening mycket allvarliga erinringar ur skatteutjämningssynpunkt kunde
riktas mot den nuvarande ordningen, har chefen för kommunikationsdepartementet,
jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 25 november 1938,
tillkallat särskilda sakkunniga med uppdrag att utreda frågan om ett J^rstatligande
av den allmänna väghållningen på landet samt att avgiva de
förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

I sitt yttrande till statsrådsprotokollet sistnämnda dag anförde chefen för
kommunikationsdepartementet bland annat, att genom vägväsendets fullständiga
förstatligande löstes frågan örn vägskattebördans utjämning. Spörsmålet,
om någon speciell vägskatt vidare skulle uttagas, sedan staten helt
övertagit den allmänna väghållningen, borde däremot icke ingå i de sakkunnigas
utredning. Under utredningens gång borde, framhöll departementschefen,
samråd äga rum med kommunalskatteberedningen, som i sin förenämnda
skrivelse hemställt, att utredningen borde så bedrivas, att frågan örn vägväsendets
förstatligande kunde föreläggas riksdagen samtidigt med förslag
till ny ordning för den kommunala beskattningen.

I en vid 1939 års lagtima riksdag väckt motion, 11:74, framställdes samma
yrkande som i den nu föreliggande motionen. Bevillningsutskottet erinrade
i sitt i anledning av förstnämnda motion avgivna betänkande (nr 11),
att frågan örn ett förstatligande av den allmänna väghållningen på landet
vöre föremål för närmare utredning av särskilda sakkunniga. Vid utredningens
igångsättande syntes hava förutsatts, att densamma skulle bedrivas
så snabbt, att förslag i ämnet kunde föreläggas riksdagen samtidigt med förslag
till ändrade bestämmelser rörande den kommunala beskattningen. Då
det torde kunna förväntas, att spörsmålet, huruvida vägskatten alltjämt
skulle bibehållas eller icke, komme att bliva föremål för närmare övervägande
i samband med utredningarna på vägväsendets och kommunalbeskattningens
område, och då det syntes sannolikt, att nämnda förslag kunde
föreläggas riksdagen inom den närmaste framtiden, ansåge sig utskottet icke
kunna tillstyrka bifall till det då framlagda förslaget om ändring i gällande
bestämmelser rörande grunderna för vägskattens beräkning för fastighet.
På grund av det anförda hemställde utskottet, att motionen icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd, och denna hemställan bifölls av riksdagen.

Utskottet, Av årets riksdagsberättelse framgår, att under första halvåret 1940 betänkande
beräknas komma att avlämnas av 1938 års sakkunniga beträffande
vägväsendets förstatligande. Enligt vad utskottet inhämtat torde nämnda
sakkunnigas förslag komma att omfatta icke blott vägväsendets organisation
utan även frågan, huruvida vägskatten bör bibehållas eller ej.
Vid angivna förhållande anser utskottet det icke vara lämpligt att redan
nu taga ställning till förslaget om ändring av vägskatten. På grund härav

Bevillningsutskottets betänkande Nr 16. 3

och då utskottet ej heller finner skäl tala för en provisorisk lösning av
fragan, anser sig utskottet icke kunna förorda bifall till motionärens förslag.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att motionen 11:23 av herr von Seth, örn ändring av 56
§ i lagen om vägdistrikt, icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Stockholm den 5 april 1940.

På bevillningsutskottets vägnar:

IVAR ANDERSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, friherre Lagerfelt, Victor Larsson, Wahlmark,
Sjödahl, Ekman, Velander, Gustaf Björkman, Egnell och Boos; samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Norrköping, Lövgren, Björkland, Olsson i
Gävle, Sandberg, Werner i Hultsfred, Hammarlund, Persson i Undersvik, Hagberg i Malmö
och Jonsson i Skedsbygd.