Bevillningsutskottets betänkande Nr 15.

1

Nr 15.

Ankom till riksdagens kansli den 5 april 1940 kl. 3 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition, nr 171, i vad densamma avser förslag till
lag med visst tillägg till lagen den 28 september 1928
(nr 377) örn skogsaccis jämte i ämnet väckta motioner.

Genom en den 8 mars 1940 dagtecknad proposition, nr 171, i vad densamma
hänvisats till bevillningsutskottet, har Kungl. Maj:t, under åberopande
av propositionen bilagda utdrag av statsrådsprotokoll över folkliushållningsärenden,
föreslagit riksdagen att antaga följande, vid propositionen
fogade

Förslag

till

Lag med visst tillägg till lagen den 28 september 1928 (nr 377)

örn skogsaccis.

Härigenom förordnas som följer:

1 §■

Vid taxering enligt lagen den 28 september 1928 örn skogsaccis av sådant
virke, som avverkats för kronans räkning enligt lagen den 1940

om skyldighet att avverka ved till avsalu, skall utan hinder av vad i 7 §
förstnämnda lag är stadgat med avverkare förstås den som, när virket är
att anse som avverkat, äger marken eller, såvitt angår virke vartill avverkningsrätten
vid den tid, då beslut meddelades örn avverkning för kronans
räkning, tillkom annan än ägaren, den som sålunda innehade avverkningsrätten.

2 §•

Det åligger vederbörande vedkontor att senast i januari månad året efter
det, då avverkning som avses i 1 § ägt rum, till den, som enligt samma
paragraf är att anse såsom avverkare, lämna skriftlig uppgift angående den
myckenhet virke av olika slag, som avverkats för kronans räkning.

Vid avgivande av virkesdeklaration äger den deklarationspliktige upptaga
virket i enlighet med den av vedkontoret lämnade uppgiften.

Bihang till riksdagens protokoll t!)W. 7 saini. Nr 15.

1

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 15.

3 §•

För tillämpningen av denna lag erforderliga bestämmelser meddelas av
Konungen.

4 §•

Vad i denna lag är stadgat örn vedkontoren skall, i händelse de på dem
ankommande arbetsuppgifterna av Konungen uppdragas åt andra myndigheter,
efter Konungens förordnande gälla beträffande myndigheter varom
sist är sagt.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

I propositionen har Kungl. Majit vidare föreslagit riksdagen att antaga lag
om skyldighet att avverka ved till avsalu. Propositionen i denna del har
hänvisats till lagutskott och tilldelats andra lagutskottet.

Till behandling i samband med propositionen, i vad densamma hänvisats
till bevillningsutskottet, har utskottet förehaft de likalydande motionerna nr
169 i första kammaren av herr Mannerskantz m. fl. och nr 250 i andra kammaren
av herrar Staxäng och Thorell, vari hemställts, att riksdagen måtte
avslå förenämnda proposition.

Beträffande vad föredragande departementschefen vid ärendets föredragning
inför Kungl. Majit anfört till motivering för ifrågavarande förslag får
utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa
till ovannämnda statsrådsprotokoll.

Enligt det i propositionen framlagda förslaget till lag om skyldighet att
avverka ved till avsalu skall det åligga ägare av skogsmark, som enligt lag
står under skogsvårdsstyrelses uppsikt, eller, i den mån avverkningsrätt
tillkommer annan än ägaren, den, som innehar avverkningsrätten, att å
skogsmarken avverka ved till avsalu enligt de föreskrifter, som framgå av
nyssnämnda förslag. Varje vedkontor skall inom sitt verksamhetsområde
enligt de närmare anvisningar, som meddelats av statens vednämnd, och
efter samråd med skogsvårdsstyrelsen bestämma den myckenhet ved, ägare
eller innehavare av avverkningsrätt skall avverka till avsalu, ävensom de
tider, inom vilka avverkningsskyldigheten skall vara till angivna delar fullgjord.
Underlåter någon att inom bestämd tid verkställa avverkning i den
omfattning, som sålunda fastställts, skall vedkontoret äga besluta om avverkning
för kronans räkning ej mindre av den myckenhet ved, som vederbörande
underlåtit avverka, än även av vad som enligt av vedkontoret med -

3

Bevillningsutskottets betänkande Nr 15.

delade föreskrifter ålegat honom att i fortsättningen avverka. Ersättning
för ved, som avverkats för kronans räkning, skall utgå med ett belopp,
motsvarande skillnaden mellan, å ena sidan, för orten gällande garantipris
för sådan ved varom är fråga och, å andra sidan, den beräknade kostnaden
för vedens avverkning och uppläggning å lämplig leveransplats. Sedan beslut
meddelats om tvångsavverkning mot ersättning till skogsägaren enligt
fastställda grunder, anses hinder ej möta för kronan att överlåta avverkningsrätten
till annan.

I fråga örn skyldigheten att erlägga skogsaccis för det virke, som komme
att avverkas för kronans räkning, har departementschefen i statsrådsprotokollet
anfört följande:

»Enligt lagen den 28 september 1928 (nr 377) örn skogsaccis skall vid avverkning
av skog för det avverkade virket utgöras skogsaccis att utgå i förhållande
till virkets genom taxering fastställda rotvärde; accis skall dock ej
utgå för husbehovsvirke, ej heller där rotvärdet å det under beskattningsåret
inom viss kommun avverkade virket, utöver liusbehovsvirket, icke uppgår till
100 kronor. Skogsaccis skall erläggas av avverkaren, därvid med avverkare
skall förstås den, som vid den tid, då virket är att anse som avverkat, ägt
förfoga över virket. Vidare gäller enligt förordningen den 11 oktober 1912
(nr 275) om skogsvårdsavgift att för avverkat virke, som enligt gällande bestämmelser
taxerats till skogsaccis, skall erläggas skogsvårdsavgift med viss
procent av virkets taxerade rotvärde. Skogsvårdsavgiften skall erläggas av
den, som enligt lagen örn skogsaccis är skyldig att för det avverkade virket
utgöra dylik accis. De förenämnda bestämmelserna torde medföra, att för
ved, som avverkats för kronans räkning enligt de nu föreslagna bestämmelserna,
kronan bleve att anse som avverkare. Med de av mig i det föregående
föreslagna grunderna för beräknande av den skogsägaren tillkommande
ersättningen torde emellertid bäst överensstämma, att de ifrågavarande utskylderna
utgöras av skogsägaren respektive den som innehar avverkningsrätten
till skogen. Härför torde erfordras vissa tilläggsbestämmelser till lagen
örn skogsaccis av innebörd att, där ved avverkats för kronans räkning
enligt den nu föreslagna lagen, skogsägaren respektive avverkningsrättsinnehavaren
skall anses såsom avverkare. Dessa bestämmelser torde böra
införas i en särskild lag, medan erforderliga tillämpningsföreskrifter, bland
annat avseende virkesdeklaration i fall varom nu är fråga, torde få utfärdas
av Kungl. Maj:t. Med den avfattning av nyssnämnda lag, jag kommer att
föreslå, torde det icke vara behövligt att vidtaga någon ändring av förordningen
örn skogsvårdsavgift; det lärer även utan sådan ändring med erforderlig
tydlighet framgå att skogsvårdsavgiften för virke, varom här är
fråga, skall erläggas av den sorn enligt de föreslagna bestämmelserna skall
utgöra skogsaccis för virket.»

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 15.

Utskottet.

Vad beträffar det i propositionen framlagda förslaget till lag om skyldighet
att avverka ved till avsalu har andra lagutskottet i utlåtande nr 13 i
huvudsak förordat bifall till detta förslag.

Beträffande förslaget till lag med visst tillägg till skogsaccislagen finner
utskottet i likhet med departementschefen bäst överensstämma med de föreslagna
grunderna för beräknande av den ersättning, som i händelse av
tvångsavverkning skall tillkomma skogsägaren, att skogsaccisen och skogsvårdsavgiften
för det avverkade virket utgöres av skogsägaren respektive
den som innehar avverkningsrätten till skogen. Detsamma bör gälla för
det fall, att kronan, sedan beslut meddelats om tvångsavverkning mot ersättning
till skogsägaren, överlåter avverkningsrätten till tredje man. För
kontroll i fråga om skogsaccisens erläggande samt till förhindrande av att
den, till vilken avverkningsrätten sålunda överlåtits, påföres ifrågavarande
utskylder, bör vederbörande taxeringsnämnd lämpligen erhålla en avskrift
av den uppgift, som avses i 2 § av nu föreliggande förslag. Utskottet får
därför föreslå, att i första stycket av nämnda paragraf införes en bestämmelse
härom.

Kungl. Maj:ts förslag i övrigt har icke givit anledning till erinran från
utskottets sida.

Med det ovan anförda har utskottet jämväl tagit ställning till det i de
likalydande motionerna 1:169 och 11:250 framställda yrkandet, såvitt angår
förslaget till tilläggslag till skogsaccislagen.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj:ts
proposition nr 171, i vad den avser förslag till lag med visst
tillägg till lagen den 28 september 1928 (nr 377) om skogsaccis,
icke kunnat av riksdagen oförändrad bifallas, antaga
nyssnämnda vid propositionen fogade förslag med den ändring,
att 2 § erhåller följande lydelse:

2 §•

Det åligger vederbörande vedkontor att senast i januari
månad året efter det, då avverkning som avses i 1 § ägt runi,
till den, som enligt samma paragraf är att anse såsom avverkare,
lämna skriftlig uppgift angående den myckenhet virke
av olika slag, som avverkats för kronans räkning. Avskrift
av uppgiften skall samtidigt lämnas till ordföranden i taxeringsnämnden
i den kommun, där avverkningen ägt rum.

Vid avgivande---lämnade uppgiften.

B) att de likalydande motionerna I: 169 av herr Mannerskantz
m. fl. och II: 250 av herrar Staxäng och Thorell, såvitt

Bevillningsutskottets betänkande Nr 15.

motionerna avse förslaget till lag med visst tillägg till lagen
den 28 september 1928 (nr 377) örn skogsaccis, måtte anses
besvarade genom vad utskottet här ovan under A) hemställt.

Stockholm den 5 april 1940.

På bevillningsutskottets vägnar:

IVAR ANDERSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, Viktor Larsson, Wahlmark,

Bengtsson*, Sjödahl, Elon Andersson*, Ekman, Velander, C,lustaf Björkman och
Egnell; samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Norrköping, Lövgren, Björklund,
Olsson i Gävle, Ericson i Boxholm*, Sandberg, Werner i Hultsfred, Hammarlund,
Hagberg i Malmö och Jonsson i Skedsbygd.

* Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.

o

Bihang lill riksdagens protokoll 1!H0

7 sami. Nr 15.