Riksdagens skrivelse Nr 96—97.
3
posten till grundavlöningar m. m. må överskridas med, utöver vad riksdagen
beslutat i anledning av Kungl. Maj:ts proposition den 14 oktober 1939, nr 08,
ytterligare högst 8,500 kronor.
Stockholm den 14 december 1939.
Med undersåtlig vördnad.
Nr 97.
Godkänd av första kammaren den 20 december 1939.
Godkänd av andra kammaren den 20 december 1939.
Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:Is
proposition angående åtgärder för begränsning av
statsutgifterna under budgetåret 1939/40 m. m. jämte
i ämnet väckta motioner.
(Första särskilda utskottets utlåtande nr 77.)
Till KONUNGEN.
I en den 10 november 1939 dagtecknad proposition, nr 79, har Kungl.
Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att godkänna
av departementschefen i statsrådsprotokollet angivna ändrade grunder
för dispositionen av de å riksstaten för budgetåret 1939/40 under tionde
huvudtiteln upptagna förslagsanslagen till Avsättning till fonden för idrottens
främjande, Avsättning till fonden för friluftslivets främjande och Avsättning
till lotterimedelsfonden.
I samband med propositionen har riksdagen till behandling förehaft följande
i anledning av densamma väckta motioner, nämligen:
1) motionen I: 32, vari hemställts, att riksdagen ville avslå den nedprutning
av 15,000 kronor som återfinnes i bilagan 1 sid. 4 till propositionen
nr 79;
2) de likalydande motionerna 1:33 och 11:42, i vilka hemställts, att riksdagen
vid besvarande av propositionen måtte uttala sig i överensstämmelse
med vad i motionerna anförts;
3) de likalydande motionerna 1:35 samt 11:48, i vilka hemställts, att
4
Riksdagens skrivelse Nr 97.
riksdagen i sitt utlåtande över propositionen måtte giva uttryck åt de synpunkter,
som i motionerna anförts;
4) motionen II: 37, vari hemställts, att riksdagen i sitt yttrande i anledning
av propositionen måtte giva uttryck åt den uppfattningen, att Kungl.
Majit icke borde vidtaga den besparingsåtgärd — bestående i uppskov med
tillsättande av provinsialläkarebefattningar — som omnämnts i bilagan 3
till propositionen under rubriken: 12. Förste provinsialläkare och provinsialläkare
m. fl.: Avlöningar, eller — örn riksdagen icke anser sig kunna bifalla
detta yrkande — att riksdagen åtminstone måtte uttala sig för att de 10
provinsialläkarebefattningar, som föreslogos i Kungl. Maj:ts proposition till
1939 års lagtima riksdag, måtte få tillsättas;
5) motionen 11:39, vari hemställts, att riksdagen måtte uttala, att den i
propositionen åsyftade besparingsåtgärden med avseende å det under åttonde
huvudtiteln anvisade anslaget till Understöd för anordnande av studieledarkurser
icke måtte vidtagas; samt
6) motionen 11:43, vari hemställts, att riksdagen i sitt yttrande i anledning
av propositionen måtte uttala som sin mening, att bestämmelser rörande
sådan besparing å anslaget under femte huvudtiteln till Bidrag till utrustning
av polikliniker för folktandvård, som kan komma att verka hämmande
för folktandvårdens utveckling, icke böra utfärdas.
Omfattningen av de ofrånkomliga utgiftsbehov, som på vissa områden
föranledas av de inträdda krisförhållandena, har givit en skärpt aktualitet
åt frågan om besparingar på andra områden. I samma läktning verkar den
rådande ovissheten om åtskilliga av de faktorer, vilka påverka utvecklingen
i statsfinansiellt hänseende, bland annat vad angår vissa slag av inkomster
å riksstaten. Enligt riksdagens mening är det i nuvarande läge nödvändigt
att söka åvägabringa en begränsning av de statsutgifter, som icke äro betingade
av krisförhållandena.
Den med propositionen framlagda utredningen visar, att stora områden
av budgeten icke kunna göras till föremål för omedelbara besparingar, i
varje fall icke under det innevarande budgetåret. Till väsentlig del beror
detta på den utsträckning, i vilken statsutgifterna på olika sätt äro bundna.
Det åsyftade förhållandet har gjort sig i särskilt hög grad gällande,
då nu fråga blivit om att begränsa anslagsdispositionen, sedan riksstaten
en avsevärd tid varit i kraft och anslagsmedlen i allmänhet blivit ställda
till vederbörandes förfogande.
Inom ramen för vad som är tekniskt möjligt i besparingsväg kunna olika
meningar råda om hur långt man i det nuvarande läget skäligen bör gå
i nedskärningen av budgeten. Givetvis är det nödvändigt att för varje säiskilt
fall bedöma konsekvenserna av en indragning eller mera väsentlig
minskning av de medel, som anvisats för de ifrågavarande, en gång av
statsmakterna godkända ändamålen. Bland allmänna synpunkter, som anlagts
vid besparingsutredningen, har framhållits, att någon övervältring av
kostnader från staten på kommunala m. fl. samfälligheter icke bör äga
Riksdagens skrivelse Nr 97.
rum. Jämväl riksdagen finner det nödvändigt, att denna princip upprätthålles
i besparingsarbetet.
I utredningen har även berörts spörsmålet örn eventuella besparingsåtgärders
återverkan på arbetslösheten. Under förhandenvarande omständigheter
synes det välbetänkt, att användningen av de anslag till byggnader
m. m., varom i detta sammanhang är fråga, icke definitivt inskränkes utan
göres beroende av läget på arbetsmarknaden. En omständighet, som bör
tagas i betraktande vid bedömandet av de ifrågasatta besparingsåtgärdernas
verkan ur förevarande synpunkt, är att nya anslag till byggnader, anläggningar
och materielanskaffningar av betydande omfattning måst upptagas
på tilläggsstat för det löpande budgetåret. I fråga härom må hänvisas till
den vid propositionen nr 90 till urtima riksdagen fogade förteckningen över
av Kungl. Maj:t äskade och, i förekommande fall, av riksdagen anvisade
anslag å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1939/40. Bland dessa
må, utom åtskilliga anslag å driftbudgeten till byggnader m. m. vid försvarsväsendet,
särskilt nämnas anslagen å driftbudgeten till anordnande
av skyddsrum (närmare 5 milj. kronor) samt till väg-, hamn- och farledsarbeten
(över 7 milj. kronor), ävensom anslagen till investeringar i statens
affärsverksfonder, luftfartsfonden och statens allmänna fastighetsfond för
byggnader, anläggningar och materielanskaffningar (över 22 milj. kronor)
samt till investeringar i fonden för förlag till statsverket, avseende byggnader
och anläggningar för försvarsändamål och för oljelagring (över 11
milj. kronor).
De besparingsförslag, som innefattas i departementspromemoriorna, Ira
inom riksdagen underkastats granskning, i anslutning vartill även motionernas
yrkanden genomgåtts. Riksdagen har därvid funnit anledning till
erinran eller särskilt uttalande på vissa punkter, vilka i det följande närmare
beröras. I stort sett har dock riksdagen funnit sig böra lämna det
med propositionen framlagda besparingsprogrammet utan erinran. Ått
besparingsåtgärderna i åtskilliga fall fått gå ut över i och för sig mycket
behjärtansvärda ändamål, har icke kunnat undvikas, om något avsevärt
resultat av besparingsarbetet skolat ernås. Å andra sidan hade besparingar
kunnat ifrågasättas på en och annan punkt utöver vad som upptagits i departementspromemoriorna
eller i det följande särskilt beröres. I vad mån
dylika ytterligare besparingar kunna och böra vidtagas är enligt riksdagens
mening i allmänhet icke möjligt att i det förevarande sammanhanget närmare
bedöma. Emellertid förutsätter riksdagen, att Kungl. Maj:t ägnar frågan
om besparingar å den löpande riksstaten fortsatt uppmärksamhet och
därvid tager under övervägande de ytterligare besparingsmöjligheter, som
kunna yppas under budgetårets lopp. 1 sådant sammanhang lära även de
motionsvis framförda uppslagen komma under granskning.
Vad angår i propositionen berörda frågor om allmänna besparingsåtgärder,
vill riksdagen framhålla såsom önskvärt att, i viss anslutning till vad som
tidigare gällt, åtgärder vidtagas för begränsningar i förordnandet av vikarier
under ledigheter för statliga befattningshavare samt i nyanställningen av icke
-
6
Riksdagens skrivelse Nr 97.
ordinarie tjänstemän. Jämväl synas åtgärder böra vidtagas för åvägabringande
av skärpt sparsamhet i fråga örn resekostnader och andra omkostnader
inom olika förvaltningsområden, däri jämväl inbegripna reparationsoch
underhållskostnader för statens fastigheter.
Beträffande den utredningsverksamhet, som bedrives genom kommittéer
och sakkunniga, synes böra tillses, att kostnaderna, i den mån de ej äro
betingade av krisförhållandena, i möjligaste mån begränsas.
I fråga om vissa särskilda besparingsförslag får riksdagen hänvisa till vad
i första särskilda utskottets utlåtande nr 77 sid. 13—17 anförts.
Vad härefter angår vissa i propositionen berörda särskilda frågor, finner
riksdagen ej anledning till erinran gentemot vad föredragande departementschefen
anfört beträffande dels vissa med besparingsåtgärderna sammanhängande
budgettekniska spörsmål, dels ock ändring i grunderna för disposition
av vissa anslag å nionde huvudtiteln ävensom förfarandet med viss besparing
å stuteriväsendets fond.
Det i propositionen framställda förslaget örn ändring i grunderna för dispositionen
av de å riksstaten för budgetåret 1939/40 under tionde huvudtiteln
upptagna förslagsanslagen till Avsättning till fonden för idrottens främjande,
Avsättning till fonden för friluftslivets främjande och Avsättning till lotterimedelsfonden
har riksdagen bifallit.
Under åberopande av det anförda får riksdagen
dels anmäla, att riksdagen godkänt de av föredragande departementschefen
i statsrådsprotokollet angivna ändrade grunderna för dispositionen av
de å riksstaten för budgetåret 1939/40 under tionde huvudtiteln upptagna
förslagsanslagen till Avsättning till fonden för idrottens främjande, Avsättning
till fonden för friluftslivets främjande och Avsättning till lotterimedelsfonden;
dels
ock framföra de synpunkter, som anförts här ovan av riksdagen
samt beträffande vissa särskilda besparingsförslag av första särskilda utskottet
i dess utlåtande nr 77.
Stockholm den 20 december 1939.
Med undersåtlig vördnad.