Riksdagens skrivelse Nr 65.
1
Xr 65.
Godkänd av första kammaren den 25 november 1939.
Godkänd av andra kammaren den 25 november 1939.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag med vissa bestämmelser
rörande reglering av den inhemska prisbildningen
( prisreglering slag).
(Första särskilda utskottets utlåtande nr 48.)
Till KONUNGEN.
Genom en den 27 oktober 1939 dagtecknad proposition, nr 58, har Kungl.
Maj:t under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet
torda protokoll föreslagit riksdagen dels att antaga ett vid propositionen fogat
förslag till lag med vissa bestämmelser rörande reglering av den inhemska
prisbildningen (prisregleringslag), dels ock att samtycka till att Kungl.
Maj:t efter utfärdande av lag i ämnet meddelar sådant förordnande, som i
lagen 1 § avses, att gälla tills vidare.
Under nuvarande, av kriget framkallade extraordinära förhållanden finner
riksdagen en allmän, fortlöpande prisövervakning vara ett nödvändigt
hjälpmedel att förhindra obefogade prisstegringar.
Kungl. Maj:ts förslag innebär ett utbyggande av den statliga priskontrollen
på grundval av det samarbete med näringslivets organisationer, som
sedan krigsutbrottet utvecklats på frivillighetens väg mellan prissakkunniga
och dessa organisationer. Riksdagen finner det vara värdefullt, att prisövervakningen
baseras på en fortsatt nära samverkan med näringslivet och att
den väsentligen kommer att bestå av den kontroll, som kan utövas av näringslivets
egna organisationer med behövligt stöd i denna verksamhet från
statliga myndigheter, som förfoga över erforderliga rättsmedel. Härigenom
kunna tillgodoses önskemålen såväl att prisingreppen i möjligaste mån anpassas
med hänsyn till för produktionen väsentliga förutsättningar som att
den administrativa kontrollapparaten får en starkt begränsad omfattning.
Riksdagen delar jämväl föredragande departementschefens uppfattning i
Bihang till urtima riksdagens protokoll 1939. U sami. Nr 65—66. 1
2
Riksdagens skrivelse Nr 65.
fråga om behovet att för denna priskontroll ha tillgång till ett smidigare,
mera elastiskt instrument än det maximipris- och förfogandelagarna erbjuda.
Den föreslagna prisregleringslagen har erhållit karaktären av fullmaktslag
med vittgående befogenheter för Kungl. Majit. Med hänsyn härtill vill
riksdagen understryka, alt de av departementschefen i motiven uppdragna
riktlinjerna måste anses angiva de huvudsakliga gränserna för lagens tilllämpning.
Olika synpunkter kunna göras gällande i fråga örn den omfattning, i vilken
den åberopade gränsdragningen bör komma till uttryck i själva lagtexten.
Även med beaktande av att det framlagda lagförslaget endast avser
att ange yttergränserna för Kungl. Maj :ts befogenheter, har riksdagen
likväl funnit det angeläget, att användningen av de i 2 § första punkten angivna
befogenheterna för Kungl. Majit, vilka äro av djupt ingripande natur,
preciseras mera än som skett i förslaget.
I förtydligande syfte anser riksdagen sålunda lämpligt att det i lagen utsäges,
att Kungl. Majit, vid förordnande om begränsning av rätten att yrkesmässigt
köpa eller sälja viss förnödenhet till medlemmar av viss sammanslutning,
även bör medgiva sådan rätt åt den, som utan att vara medlem
av sådan sammanslutning ställer sig till efterrättelse av Kungl. Majit
för dennas medlemmar givna prisföreskrifter och dylikt.
Beträffande Kungl. Majits befogenhet att jämväl inskränka rätten att yrkesmässigt
köpa eller sälja viss förnödenhet till sådana, som före viss dag
yrkesmässigt köpt eller sålt förnödenheten, anser riksdagen vidare den i motiven
framhållna, särskilda undantagskaraktären hos dylika förordnanden
böra komma till uttryck genom att befogenheten begränsas till fall, då särskilda
skäl därtill äro.
I avseende å tillämpningen av lagen utgår riksdagen i likhet med departementschefen
från att befogenheterna enligt 2 § första punkten endast i undantagsfall
skola behöva tillgripas. För dylika fall förutsätter riksdagen,
att ingreppen — som ju ej heller enligt lagförslaget få göras annat än i den
mån så befinnes erforderligt för kontrollen över priserna — begränsas till
vad som är nödvändigt för att tillgodose lagstiftningens syfte, och att de
sålunda meddelade föreskrifterna eller förbuden icke få kvarstå längre än
som betingas av de förhållanden, som föranlett dem. Riksdagen förutsätter
vidare, att Kungl. Majit vid utnyttjandet av dessa befogenheter beaktar de
risker, som kunna vara förbundna därmed, och vill med avseende härå
särskilt framhålla följande.
I fråga om förordnanden angående inskränkning i rätten att yrkesmässigt
köpa eller sälja viss förnödenhet till sådana personer, som före viss
dag yrkesmässigt köpt eller sålt förnödenheten, synes det riksdagen angeläget,
att dessa förordnanden få endast temporär giltighet, såsom också i
motiven förutsatts. En dylik inskränkning kunde eljest lätt verka som en
hämsko på den samhälleligt önskvärda företagsamheten och bidraga till
Riksdagens skrivelse Nr 65.
3
uppkomsten av bestående monopolistiska sammanslutningar. För industrins
del, där en dylik spärr överhuvud taget synes kunna ifrågakomma
endast i mycket begränsad utsträckning, vill riksdagen särskilt framhålla
vikten av att i närvarande läge hinder icke resas för utvecklingen av önskvärda
ersättningsindustrier. Riksdagen tager för givet, att förordnandena
utformas så, att de icke heller hindra lojala affärsöverlåtelser.
Förordnanden örn begränsningar i rätten att yrkesmässigt köpa och sälja
olika förnödenheter till sådana, som tillhöra viss sammanslutning, böra
likaledes ej gå utöver vad som är nödvändigt för ingreppets syfte. Riksdagen
fäster stor vikt vid att med stöd av denna lag bildade sammanslutningar,
i likhet med vad departementschefen i princip förordat, stå öppna för envar,
som ställer sig till efterrättelse av kontrollmyndigheten för sammanslutningen
meddelade föreskrifter. Det bör enligt riksdagens mening, där
icke behovet att hålla ett visst genomsnittspris å marknaden utgör hinder
härför, vara obetaget för medlemmarna — liksom även för utanför sammanslutningen
stående näringsidkare, som förbundit sig att hålla för denna
meddelade föreskrifter — att underskrida de priser, som kunna i prisbegränsande
syfte ha genom överenskommelser eller legalt fixerande av
normalpriser fastställts.
I fråga om sammanslutningar, som icke bildats med stöd av denna lag,
vill riksdagen uttrycka önskemålet att, då prisöverenskommelser träffas med
sådana under utnyttjande av befogenheterna i 2 § första punkten, Kungl.
Maj:t tillser att medlemmarnas bundenhet såvitt möjligt icke blir hårdare
än som följer av fastställande av normalpris på en vara.
Med den betydelse för prisövervakningen, som enligt de i propositionen
uppdragna riktlinjerna tillägges prisöverenskommelserna, synes fastställandet
av normalpriser bli en åtgärd, som kommer i fråga i relativt få fall. Normalprissättningen
bör, såsom departementschefen anfört, i regel begränsas
till förnödenheter, vilkas priser kunna antagas ha en avsevärd betydelse för
prisutvecklingen. Några skäl att uppställa hinder för Kungl. Majit att vid
behov även i andra fall utnyttja detta kontrollmedel har riksdagen icke funnit
föreligga.
Emot de förordade huvudgrunderna för prisbestämningen har riksdagen
icke funnit anledning till erinran. Riksdagen vill särskilt betona det värdet i
den föreslagna huvudprincipen, att denna möjliggör sättande av normalpriser
så, att de i erforderlig grad stimulera produktion och varutillförsel. En
nära samverkan med näringslivets organisationer synes önskvärd även vid
dessa prisers fastställande.
Riksdagen har i övrigt icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Majits
förslag.
Under åberopande av vad sålunda anförts får riksdagen anmäla, att riksdagen,
med förklarande att Kungl. Majits proposition nr 58 med förslag till
lag med vissa bestämmelser rörande reglering av den inhemska prisbildningen
(prisregleringslag) icke kunnat av riksdagen oförändrad antagas,
4
Riksdagens skrivelse Nr 65.
1) för sin del antagit följande
Förslag
till
Lag
med vissa bestämmelser rörande reglering av den inhemska pris''
bildningen (prisregleringslag).
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga,
av krig föranledda förhållanden äger Konungen, när riksdagen
ej är samlad, förordna, att vad i 2 och 3 §§ stadgas skall äga tillämpning;
dock må förordnande, som nu sagts, ej meddelas med mindre Konungen låtit
riksdagskallelse utgå eller riksdagen ändock skall sammanträda inom
trettio dagar. Varder ej meddelat förordnande av nästföljande riksdag inom
trettio dagar från riksdagens början gillat, skall detsamma efter utgången
av nämnda tid upphöra att lända till efterrättelse.
Prövas under tid, då riksdagen är samlad, förhållanden vara för handen,
som i första stycket sägs, äger Konungen med riksdagens samtycke meddela
förordnande, som där avses.
2 §•
I den mån så befinnes erforderligt för ernående av en fortlöpande kontroll
över den allmänna prisutvecklingen, äger Konungen:
1) föreskriva, att rätt att yrkesmässigt köpa eller sälja viss förnödenhet
skall tillkomma endast den, som är medlem av viss sammanslutning eller
som förbinder sig att ställa sig till efterrättelse de villkor som i anledning av
denna lag uppställts för medlems rätt att köpa eller sälja sådan förnödenhet,
eller, då särskilda skäl därtill äro, bestämma, att sådan rätt skall tillkomma
endast den, som före viss dag yrkesmässigt köpt eller sålt sådan förnödenhet;
2) föreskriva, att den, som yrkesmässigt köper eller säljer viss förnödenhet
eller driver transportrörelse, skall vara skyldig att, på anfordran av
myndighet, som Konungen bestämmer, dels lämna de uppgifter myndigheten
begär för prövning av den tillämpade prissättningens skälighet eller för
bedömning av den allmänna prisutvecklingen, dels ock för kontroll av lämnade
uppgifter förete handelsböcker och affärshandlingar för myndigheten;
3) fastställa visst pris, som av Konungen prövas skäligt, att gälla såsom
normalpris vid frivillig försäljning eller transport av viss förnödenhet med
Riksdagens skrivelse Nr 65.
5
skyldighet för den, som tager högre pris, att på anmodan av myndighet,
som Konungen bestämmer, avgiva förklaring om skälen för den tillämpade
prissättningen.
3 §•
Försummar någon efter anfordran, varom i 2 § 2) förmäles, att fullgöra
vad honom i följd därav åligger, äger länsstyrelsen förelägga honom vite
samt i förekommande fall förordna om vitets uttagande.
4 §■
Bryter någon mot föreskrift, som av Konungen jämlikt 2 § 1) meddelats
angående rätten att köpa eller sälja viss förnödenhet, straffes med dagsböter
eller, där omständigheterna äro synnerligen försvårande, med fängelse i
högst ett år.
Lag samma vare där någon vid lämnande av uppgift eller förklaring, som
avses i 2 § 2) eller 3), sökt vilseleda myndighet.
5 §.
Vad som med stöd av bestämmelserna i denna lag inhämtats genom uppgift
eller förklaring eller vid granskning av handelsböcker eller affärshandlingar
må ej yppas i vidare mån än som erfordras för vinnande av det med
bestämmelserna avsedda ändamål. Bryter någon häremot, straffes med
dagsböter eller fängelse.
6 §•
Brott, varom i 4 § sägs, må av allmän åklagare åtalas allenast efter angivelse
av myndighet, som Konungen bestämmer. Åtalet väckes vid den rätt,
där den tilltalade skall svara i tvistemål i allmänhet.
Brott, som i 5 § sägs, må av allmän åklagare åtalas allenast efter angivelse
av målsäganden.
Böter och vitén, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan.
7 §•
Har vid försäljning eller transport tagits högre ersättning i penningar eller
annat vederlag än som svarar mot fastställt normalpris och prövas giltig
anledning härtill icke hava förelegat, må domstol på talan av åklagare
efter anmodan av myndighet, som Konungen bestämmer, förplikta den
som betingat sig ersättningen att, efter ty skäligt finnes, till kronan erlägga
högst skillnaden mellan den tagna ersättningen, å ena, samt det belopp som
med tillämpning av normalpriset skolat utgå, å andra sidan.
Mål som här sägs instämmes till den rätt, där den, mot vilken talan riktas,
skall svara i tvistemål i allmänhet. Beträffande sådant mål skall i övrigt i
tillämpliga delar gälla vad som är stadgat om brottmål, vari talan om ansvar
föres.
6 Riksdagens skrivelse Nr 65.
8 §.
Närmare bestämmelser angående tillämpningen av denna lag meddelas av
Konungen.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och gäller till
och med den 31 mars 1941. Förordnande, som meddelats jämlikt denna lag,
skall ej gälla längre än lagen äger giltighet.
I 5 § meddelad föreskrift örn tystnadsplikt och vad i lagen stadgas rörande
överträdelse av samma föreskrift ävensom vad där stadgas i fråga om annat
brott, som begåtts under tiden för de i lagen meddelade bestämmelsernas
giltighet, eller vad där stadgas i fråga örn påföljd för överskridande av normalpris
under samma tid skall äga tillämpning även efter det lagens bestämmelser
i övrigt upphört att gälla.
2) medgivit att Kungl. Majit efter utfärdande av lag i ämnet meddelar sådant
förordnande, som i lagen 1 § avses, att gälla tills vidare.
Stockholm den 25 november 1939.
Med undersåtlig vördnad.