Riksdagens skrivelse Nr 109.

1

Kr 109.

Godkänd av första kammaren den 20 december 1939.
Godkänd av andra kammaren den 20 december 1939.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående prisreglerande åtgärder på jordbrukets
område jämte i ämnet väckta motioner m. m.

(Första särskilda utskottets utlåtande nr 74.)

Till KONUNGEN.

Genom en den 27 oktober 1939 dagtecknad proposition, nr 66, Ilar Kungl.
Maj:t under åberopande av propositionen bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att

dels medgiva Kungl. Majit att vidtaga erforderliga åtgärder för reglering
för tiden till och med den 30 juni 1940 av produktions- och avsättningsförhållandena
på jordbrukets område i huvudsaklig överensstämmelse med
av departementschefen i statsrådsprotokollet angivna riktlinjer,

dels å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1939/40 anvisa

a) å kapitalbudgeten under fonden för förlag till statsverket till viss
lagring av jordbruksprodukter m. m. ett reservationsanslag av 25,000,000
kronor, samt

b) å driftbudgeten under nionde huvudtiteln till prisreglerande åtgärder
ett reservationsanslag av 30,000,000 kronor,

dels ock besluta, att de medel som inflyta i margarinaccis efter utgången
av november 1939 ej längre skola över vederbörande avsättningsanslag tillföras
jordbrukets prisregleringsfond.

I samband med denna proposition har riksdagen till behandling förehaft
följande i anledning av densamma väckta motioner, nämligen:

1) 1:18, likalydande med 11:24, vari hemställts, att riksdagen vid behandling
av Kungl. Majds proposition nr 66 måtte besluta att, oavsett den
fullmakt, som eljest kan komma att beviljas Kungl. Majit att friare handhava
jordbrukets prisregleringsåtgärder, mjölkavgiften fortfarande skall uttagas
och att det utgående producentbidraget av 2 öre bibehålies med oförändrat
belopp, samt att de synpunkter i övrigt, som i motionen framhållas,
måtte vinna beaktande;

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1939. 14 sand. Nr 109. 1

2

Riksdagens skrivelse Nr 109.

2) 1:21, likalydande med 11:26, vari hemställts,

1) att mjölkavgiften bibehålies vid 2 öre per kg mjölk,

2) att varje jordbrukare, som betalar mjölkavgift, erhåller ett pristillägg
motsvarande mjölkavgiftens belopp för intill 1,500 kg mjölk i månaden,

3) att de 30 miljoner, som Kungl. Hajd begärt för prisreglerande åtgärder,
måtte användas till prissänkning å importerat foder och konstgödsel;

3) I: 22, likalydande med II: 31, vari hemställts, atl riksdagen vid behandlingen
av propositionen nr 66 angående stödåtgärder för jordbruket
ville besluta,

1) att nuvarande regleringssystem i vad rör mjölkavgift, slaktdjur sa vgift
och margarinaccis ej må rubbas utan fortfarande bilda grundvalen för
stödåtgärderna på jordbrukets område,

2) att margarinaccismedlen även i fortsättningen må tillföras jordbrukets
prisregleringsfond,

3) att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Hajd omedelbart
måtte träffa anstalter för att möjliggöra överskottssmörets avsättning på den
svenska marknaden,

4) att i övrigt vid fastställandet av direktiven för regleringsåtgärderna
beakta vad i motionen anförts;

4) 1:23, vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Majds
proposition nr 66 måtte besluta att mjölkavgift fortfarande skall uttagas, att
producentbidraget bibehålies vid 2 öre per kg samt att detsamma utgår fölen
från 450 kg till 900 kg per månad utökad kvantitet;

5) 1:24, likalydande med 11:32, vari hemställts, att riksdagen i skrivelse
lill Kungl. Majit ville göra framställning om skyndsam reglering av margald
nkonsumtionen för säkerställande av den svenska smörproduktionens avsättning
samt ali riksdagen i övrigt ville beakta i motionen framförda förslag
för åstadkommande av ett förbättrat jordbruksstöd;

6) 1:25, vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen av propositionen
angående prisreglerande åtgärder på jordbrukets område måtte uttala sig
för att en höjning av 1 öre per kg mjölk av utjämningsmedlen å produktmjölk
måtte få utgå i de tre nordliga utjämningsdistrikten, utöver de prisförbättringar,
som redan utgå i dessa distrikt;

7) 1:26, vari hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ville
göra framställning om skyndsam reglering av margarinkonsumtionen för
säkerställande av den svenska smörproduktionens avsättning; samt

8) II: 25, vari hemställts, att riksdagen, med godkännande av Kungl.
Majis proposition örn höjning av priset på brödspannmål, måtte uttala sig
för att en höjning med 1 öre per kg av utjämningsmedlen å produktmjölk

Riksdagens skrivelse Nr 109.

3

måtte la utgå i de tre nordliga utjämningsdistrikten utöver den särskilda
prisutjämning, som i dessa distrikt redan utgår.

Den inträffade krissituationen tiar även för jordbruket kommit att medföra
kraftiga verkningar. Genom densamma ha sådana rubbningar uppstått i det
hittills tillämpade systemet för jordbruksregleringen, att detta icke helt oförändrat
kan tillämpas. Riksdagen vill här endast erinra om de svårigheter,
som till följd av kriget uppstått för vår export och import av jordbruksprodukter
samt för vår import av vissa för jordbruket nödiga produktionsmedel
såsom gödnings- och fodermedel. De reglerande åtgärderna på jordbrukets
område ha hittills haft till huvudsaklig uppgift att skydda det egna jordbruket
mot ohejdad konkurrens från utlandet och förhindra ett pristryckande
överflöd av jordbruksprodukter på hemmamarknaden. Till följd av krisen
har man emellertid tvingats att betrakta förhållandena även ur andra synpunkter.
Det ovissa läget som kriget medför gör det nu nödvändigt att i viss
utsträckning stimulera produktionen i syfte att säkerställa tillgången på livsmedel
för den händelse en strängare avspärrning av tillförseln skidle äga
rum. Enligt gällande direktiv för jordbruksregleringen har avsetts att upprätthålla
en prisnivå, ungefärligen motsvarande medelprisnivån under åren
1925—1929. Upprätthållandet av en sådan prisnivå torde emellertid i nuvarande
läge icke vara tillfredsställande och icke heller leda till åsyftat mål.
Såsom departementschefen framhållit har fördyring uppkommit för jordbruket
genom stegringen i priserna på transporter och vissa förnödenheter
för jordbruksproduktionen. Den förstärkta krigsberedskapen har för jordbruket
liksom för andra näringsgrenar medfört icke oväsentliga svårigheter
genom den minskade möjligheten att erhålla erforderlig arbetskraft.
Med hänsyn till det anförda finner riksdagen, att det icke låter
sig göra att bibehålla prisnivån för jordbruksprodukter vid det läge,
som förutsattes av årets lagtima riksdag, därest en tillfredsställande
produktion skall ernås. Rikdagen vill emellertid framhålla, att även riksdagen
till fullo beaktar de risker för en inflationsartad utveckling, som
kunna uppstå lill följd av alltför stora prisstegringar å bland annat
jordbruksprodukterna. I överensstämmelse med departementschefen finner
jämväl riksdagen, att jordbrukarna liksom övriga befolkningsgrupper i viss
omfattning själva få bära de svårigheter och kostnader, som blivit en följd
av krisen. Såsom riksdagen redan antytt, är läget för närvarande synnerligen
osäkert och svårövei-blickat. Att på längre sikt med någon större grad av
visshet förutse den kommande utvecklingen låter sig uppenbarligen icke göra.
Med hänsyn härtill finner riksdagen icke lämpligt, att redan nu, innan läget
klarnat, några alltför bestämda uttalanden göras ifråga om den prisnivå på
jordbrukets produkter, som bör eftersträvas såsom den ur förut berörda synpunkter
lämpligaste, eller att eljest några nya mera ingående direktiv lämnas
för jordbruksregleringens handhavande. I detta sammanhang vill riksdagen
även erinra, att frågan vid den lagtima riksdagen nästa år, alltså inom några
månader, ånyo kommer att underställas riksdagens prövning. Riksdagen vill
emellertid framhålla, att det skulle vara av värde att i sammanhang med

4

Riksdagens skrivelse Nr 109.

framläggandet av Kungl. Maj:ts förslag i ämnet till nästa års lagtima 1''iksdag
erhålla en undersökning rörande den då ifrågakommande samlade ökningen
av det svenska jordbrukets produktionskostnader sedan tiden före krigsutbrottet.
Läget torde för närvarande få anses vara sådant, att vidsträckta fullmakter
måste lämnas Kungl. Maj:t för att möjliggöra för Kungl. Maj.t att vidtaga
de åtgärder, som på grund av förändrade förhållanden kunna påkallas. Riksdagen
finner sig därför böra lämna Kungl. Maj:! befogenhet att, under hänsynstagande
till vad riksdagen nu anfört samt i det följande kommer att uttala
i fråga örn regleringen av de särskilda produktionsområdena, vidtaga av
omständigheterna betingade ändringar i de linjer, som av riksdagen tidigare
utstakats för jordbruksregleringens handhavande.

I fråga örn mjölkregleringen biträder riksdagen departementschefens uppfattning,
att det pris på produktmjölk, som bör stödjas, bör vara något
högre än nu gällande direktiv avse. Även beträffande smörpriset kan riksdagen
ansluta sig till vad departementschefen uttalat. Priset på produktmjölk
bör sålunda med tillhjälp av prisutjämningsbidrag avvägas med hänsyn
tagen till smörpriset.

Under framhållande av svårigheten att anskaffa erforderliga medel för
mjölkregleringens upprätthållande har departementschefen uttalat tvekan rörande
lämpligheten att upphöra med mjölkavgiftens upptagande såsom jordbruksnämnden
föreslagit. I motionerna I: 18 och II: 24, 1:21 och II: 26 samt
I: 22 och II: 31 ävensom I: 23 har yrkats på mjölkavgiftens bibehållande.
Även riksdagen ställer sig tveksam till lämpligheten av att upphöra med uttagandet
av mjölkavgifterna. Givet är, att bortfallandet av denna inkomstpost
för jordbruksregleringen kommer att medföra svårigheter att i fortsättningen
finansiera regleringen. Med hänsyn till det mycket svåröverblickade
läget vill riksdagen emellertid icke motsätta sig att Kungl. Maj :t lämnas möjlighet
att även på denna punkt handla efter vad omständigheterna kunna kräva.
Det torde alltså få ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma huruvida
mjölkavgift skall uttagas eller ej ävensom i förstnämnda fall med vilket
belopp avgiften skall utgå. Därest smörpriset bibehålies vid 3 kronor per
kilogram synas emellertid riksdagen övervägande skäl tala för mjölkavgiftens
bibehållande. Utgår sådan avgift, bör dess belopp beräknas för kilogram avgiftspliktig
mjölk samt därefter inom de olika prisutjämningsdistrikten fördelas
å produktmjolken efter samma grunder som för närvarande. Skulle
mjölkavgift ej uttagas, bör prisutjämningsbidraget beräknas efter den vid
mejerierna invägda mjölken samt därefter inom varje distrikt utslås å produktmjölken
efter nyssnämnda grunder.

I likhet med departementschefen anser riksdagen att den vid årets lagtima
riksdag beslutade anordningen bibehålies, varigenom särskilt småbrukarna
med hjälp av det s. k. producentbidraget tillförsäkrades förhöjda
mjölkpriser. I fråga örn producentbidragets storlek har departementschefen
uttalat, att detsamma bör bestämmas till lägst 1 öre per kilogram och utgå
även om mjölkavgiften upphör. För de producenter, som leverera mjölk
direkt till konsumenterna, har departementschefen dock ansett, att pristilläg -

Riksdagens skrivelse Nr 109.

get endast bör utgå med mjölkavgiftens belopp och således upphöra då avgiften
icke längre utgår. I den kvantitet, varå producentbidraget skall utgå,
har icke föreslagits någon ändring. Denna kvantitet förutsättes alltså alltjämt
förbli 450 kilogram per månad och producent. I ett flertal av de väckta
motionerna har frågan om producentbidragets storlek och omfattning berörts.
Sålunda hemställes i likalydande motionerna I: 18 och II: 24, att producentbidraget
fortfarande skall utgå med 2 öre. Liknande yrkande har
gjorts i motion I: 23, i vilken motion därjämte yrkats på att den kvantitet,
varå bidraget skall utgå, fastställes till 900 kilogram per månad. I motionerna
1:21 och II: 28 har hemställts örn bibehållande av en mjölkavgift av
2 öre per kilogram samt om höjning av nyssberörda kvantitet till 1,500 kilogram
i månaden. Riksdagen behjärtar i likhet med motionärerna till fullo
småbrukarnas till följd av krisen svåra ställning. Då de mjölkproducenter,
som ha fördel av bidraget, merendels till följd av krisen befinna sig i ett svårare
läge än övriga producenter, synes även riksdagen skäligt, att bidraget bestämmes
liksom för närvarande lill 2 öre per kilogram. Riksdagen anser jämväl,
att en viss höjning av den kvantitet, varå producentbidraget utgår, bör
ske. Vid övervägande av den kvantitet, som härvid bör komma i betraktande,
har riksdagen ansett sig böra bestämma en kvantitet av 650 kilogram per
månad. Det är att märka, att — därest endast en bestämd summa finnes tillgänglig
för prisregleringen — en stegring av kvantiteten väl medför, att en
grupp smärre producenter får ökat bidrag men ock att en viss minskning av
prisutjämningsbidragets storlek samtidigt äger rum för samtliga producenter.
För att få en jämnare fördelning av bidraget torde såsom i motionerna
1:18 och 11:24 ifrågasatts kunna övervägas, att bidraget beräknas å årskvantiteten.
Härigenom skulle de producenter, som vissa månader leverera
mindre kvantitet mjölk än 650 kilogram, kunna få tillgodoräkna sig de kvantiteter,
som under andra månader överstiga nämnda mjölkmängd intill en
sammanlagd årskvantitet av 7,800 kilogram. Emellertid torde svårligen någon
ändring i hittills tillämpade bestämmelser nu kunna ske, då den reglering,
varom här är fråga, endast har avseende å viss del av regleringsår. Riksdagen
har vid behandling av den föreliggande frågan funnit önskvärt, att
stödet till småbrukarna kunnat givas en bättre gestaltning. Emellertid ha
i nuvarande läge utan föregående utredning andra utvägar icke stått till
buds. Utöver nu omförmälda bidrag torde de särskilda fasta tilläggen till
prisutjämningsbidragen, som hittills utgått i Norrland, alltjämt böra utgå.
Att ytterligare höja bidragen för Norrland på sätt i motionerna I: 25 och II:
25 yrkats finner riksdagen för närvarande svårligen låta sig göra.

Departementschefen har utöver förut omförmälda bemyndiganden även
begärt, att det måtte få ankomma på Kungl. Maj:! att få avgöra huruvida
margarinaccisen i fortsättningen skall uttagas eller icke. I ett flertal motioner
har frågan örn avsättningsförhållandena för margarinet och smöret berörts.
Sålunda har i motionerna II: 22 och II: 31 samt I: 24 och II: 32 ävensom
I: 26 hemställts, att skrivelse till Kungl. Hajd måtte avlåtas i ämnet. I
förstnämnda två motioner har därjämte yrkats på margarinaccisens bibe -

6

Riksdagens skrivelse Nr 109.

hållande. Riksdagen anser, att även i fråga om margarinaccisen Kungl. Maj:t
bör erhålla det begärda bemyndigandet och att det sålunda må ankomma på
Kungl. Majit att besluta, örn margarinaccis skall utgå eller icke. Det synes
dock riksdagen som örn med nuvarande priser på smör och margarin skäl ej
finnas för accisens borttagande. Beträffande ordnandet av smörets och margarinets
avsättningsförhållanden inom landet finnas givetvis ett flertal olika
möjligheter alt lösa delta spörsmål. Sålunda kan ifrågakomma afl söka få
lili stånd en frivillig ransonering av margarinet genom margarinfabrikerna
och detaljaffärerna. Eif genomförande av en dylik reglering skulle emellertid
stöta på mycket slöra svårigheter, då det uppenbarligen bleve hart när
omöjligt för affärerna att verkställa en rättvis fördelning av margarinet. En
annan lösning av problemet vore ali anordna en statlig kortransonering av
margarinet. Möjlighet finnes även att förordna örn inblandning av smör i
margarin. Ulan nämare utredning har del icke varit möjligt för riksdagen
att laga ställning till vilket av sistnämnda två alternativ, som kan anses mest
tillfredsställande. Även andra utvägar för frågans lösning torde möjligen
kunna utfinnas. Med hänsyn lill problemets vikt i nuvarande läge anser
sig riksdagen emellertid kunna förvänta, att Kungl. Majit kommer att vidtaga
erforderliga åtgärder och där så finnes nödvändigt förelägga riksdagen
förslag i ämnet.

I fråga örn slaktdjursregleringen biträder riksdagen vad Kungl. Majit föreslagit.
De nuvarande anordningarna torde sålunda i huvudsak böra bibehållas.
Vid handhavandet av regleringen bör ett tryggande av landets
behov av kött och fläsk i första hand eftersträvas. För att uppnå detta
torde en viss lagring av kött och fläsk böra företagas. Även torde, därest
så finnes möjligt och ändamålsenligt, medel kunna disponeras för export
av omförmälda animaliska produkter. I enlighet med vad departementschefen
uttalat synes såsom export- och importorgan kunna anlitas Sveriges
slakteriförbund. I till riksdagens vederbörande utskott ställd skrivelse lia uttalats
vissa farhågor rörande elt genomförande av denna anordning. Dessa
farhågor finner riksdagen med hänsyn till vad departementschefen anfört
icke vara av den art, att desamma böra föranleda, att riksdagen icke skulle
kunna biträda departementschefens förslag i förevarande avseende. Riksdagen
förutsätter nämligen i anslutning till vad departementschefen uttalat, att,
därest den av departementschefen ifrågasatta anordningen kommer till stånd,
tidigare importörers och exportörers berättigade intressen komma att tillgodoses
i den mån så med hänsyn till förhållandena låter sig göra och att nyssnämnda
näringsidkare direkt få medverka på ifrågavarande område för den
händelse ej detta medför särskilda olägenheter. Beträffande upptagandet av
slaktdjursavgifter anser riksdagen, att det bör överlämnas åt Kungl. Majit
att avgöra huruvida dylika avgifter skola upptagas eller icke.

Beträffande äggregleringen torde några ändrade dispositioner för närvarande
icke vara behövliga.

Vad angår brödsäds- och fodermedelsregleringen finner sig riksdagen även
härutinnan i huvudsak kunna ansluta sig till vad departementschefen före -

Riksdagens skrivelse Nr 109.

7

slagit. Det torde sålunda vara lämpligt att återgå till det till och med konsumtionsåret
1935/36 tillämpade inlösningsförfarandet. Härigenom torde en
bättre stabilitet och en lugnare utveckling av förhållandena på brödsädsmarknaden
kunna påräknas. I fråga örn priserna för brödsäd finner riksdagen
de enligt gällande direktiv fastställda priserna av 16 kronor 50 öre
för deciton vete och 16 kronor för deciton råg under höstmånaderna med
en mot lagringskostnaderna svarande successiv stegring av priset längre
fram under konsumtionsåret intill 18 kronor för vete och 17 kronor 50 öre
för råg per deciton vara för låga med hänsyn till rådande priser å fodermedel
och risken för en okontrollerad utfodring av brödsäd. Ett inlösningspris
den 1 juni 1940 av 21 kronor 50 öre för deciton av såväl vete som råg
synes lämpligt. Genom en nedsättning eller borttagande av veteavgiften
torde denna höjning av vetepriset kunna företagas utan att till följd därav
någon nämnvärd höjning av priset å vetemjöl behöver äga rum. För att
förhindra att en stegring i större omfattning inträder i fråga om rågmjölspriset
har Kungl. Majit förordat vissa åtgärder i prisnedsättande syfte. Riksdagen
anser i likhet med departementschefen det i hög grad önskvärt, att
rågmjölspriset hålles nere för konsumenterna. Riksdagen vill emellertid framhålla,
att — innan den av departementschefen ifrågasatta utvägen att lämna
kvarnarna viss prisrestitution på förmalda myckenheter råg beträdes —
möjligheterna noga övervägas ali hålla rågmjölspriset nere med tillhjälp av
övriga av departementschefen omförmälda åtgärder.

I fråga om åtgärderna för fodermedelsregleringen vill riksdagen framhålla,
alt en lämplig avvägning bör ske mellan priserna å ena sidan på brödsäd
och å andra sidan å foderspannmål. Det torde även på sätt departementschefen
ifrågasatt böra lämnas möjlighet för Kungl. Majit att, om så skulle
erfordras för att kunna tillgodose behovet av foderspannmål, längre fram
under konsumtionsåret utförsälja vissa kvantiteter brödsäd från inneliggande
lager. Riksdagen förutsätter dock, att en dylik försäljning av brödsäd
för utfodring sker med försiktighet och ej äger rum förrän man kan något
överblicka förutsättningarna för den blivande brödsädesskörden. Den nu
gällande anordningen, att priserna på oljekakor å den inhemska marknaden
bestämmas av livsmedelsnämnden, torde såsom departementschefen uttalat
lämpligen böra bibehållas. För att tillgodose behovet av fodermedel
synes även i möjligaste mån böra verkställas import av majs.

Såsom departementschefen framhållit torde med hänsyn till åtgärderna
på ifrågavarande område de bestämmelser, som meddelats i kungörelsen nr
650/1937 angående statsbidrag för sändningar av vissa fodermedel till Västerbottens
och Norrbottens län, kunna upphöra att gälla.

Mot förslaget om lagring av jordbruksprodukter har riksdagen intet ali
erinra. Dylik lagring synes i viss utsträckning önskvärd. Riksdagen har
icke heller något att erinra mot det för ändamålet begärda anslaget av

25,000,000 kronor. Beloppet torde anvisas å kapitalbudgeten under fonden
för förlag till statsverket.

Med den ståndpunkt riksdagen förut intagit i fråga om upphörandet av

8

Riksdagens skrivelse Nr 109.

de avgifter, som hittills använts för finansiering av jordbruksregleringen,
uppkommer det förhållande, att dessa inkomstkällor icke vidare förslå för
jordbruksregleringens upprätthållande. Enligt vad departementschefen uppgivit
skulle efter prisutjämningen för den under september levererade mjölken
i november månad finnas tillgängligt ett belopp av 10,000,000 kronor.
Härutöver har för ändamålet ansetts erforderligt, att ett belopp av

30.000. 000 kronor anvisas å budgeten. I motionerna 1:18 och 11:24 samt
1:22 och 11:31 har framhållits, att skattemedel åtminstone i första hand
icke böra anvisas för ifrågavarande ändamål utan att så långt som möjligt
erforderliga belopp böra anskaffas genom upptagande av de hittills anlitade
avgifterna. Riksdagen anser, att, därest medel icke skulle finnas tillgängliga
för jordbruksregleringens upprätthållande, det i nuvarande läge
icke kan anses medföra betänkligheter, att medel för ändamålet uppföras
å budgeten. Vid de beräkningar riksdagen verkställt rörande medelsbehovet
för regleringens upprätthållande i enlighet med de av riksdagen beslutade
direktiven har riksdagen funnit, att de av Kungl. Hajd äskade medlen
med hänsyn till bland annat den av riksdagen beslutade ökningen av
producentbidraget icke komme att räcka till regleringsårets slut. Till följd
av att prisutjämningsbidraget å mjölk utbetalas mer än en månad i efterskott
synas dock medlen bliva tillräckliga för att täcka kostnaderna för
regleringen intill dess nya medel kunna bliva för ändamålet anvisade och
tillgängliga för nästa budgetår. Med hänsyn till det ovissa läget och den
rad av okända faktorer, som påverka varje beräkning av regleringens utgifter
och inkomster, har riksdagen icke ansett sig böra vidtaga någon höjning
av det av Kungl. Maj :t för regleringens vidmakthållande begärda beloppet.
Skulle det längre fram visa sig, att en dylik ökning blir ofrånkomligt
nödvändig, förutsätter riksdagen, att Kungl. Maj :t under nästa års lagtima
riksdag framlägger förslag örn anvisande av erforderliga medel. Riksdagen
finner sig alltså böra anvisa 30,000,000 kronor. I detta belopp inräknas

2.000. 000 kronor, som departementschefen ansett behövligt för täckande av
vissa lagringskostnader. Att hela nämnda belopp om 30,000,000 kronor skall
såsom i motionerna I: 21 och II: 26 yrkats användas till prissänkning å importerat
foder och konstgödsel anser riksdagen icke möjligt, då i så fall ytterligare
samma belopp måste anvisas för jordbruksregleringens upprätthållande.
Om anslag å budgeten skulle behöva tillgripas för att hålla priset å importerat
foder och å konstgödsel å en med hänsyn till jordbruksregleringen
i dess helhet lämplig nivå, förväntar riksdagen att Kungl. Maj :t framlägger
förslag därom.

Beträffande det föreslagna nya anslaget å driftbudgeten torde såsom departementschefen
anfört böra gälla, att det skall disponeras för genomförande
av här angivna regleringsåtgärder, i den mån prisregleringsfonden ej
ger tillräcklig tillgång till medel. För vinnande av ökad överskådlighet
bor i samband med att det nya regleringsanslaget ställts till förfogande tillses,
att från regleringsfonden avlyftes fonden åvilande belastning till följd
av vissa av departementschefen omnämnda förskott från fonden för mötan -

Riksdagens skrivelse Nr 109.

9

de av förluster på spannmålsregleringen m. m. En annan konsekvens av
den i viss mån ändrade finansieringen av regleringsutgifterna bör såsom
departementschefen uttalat bliva, att margarinaccismedlen ej längre tillföras
prisregleringsfonden. Med hänsyn till att riksdagen först i senare
delen av december månad träffat avgörande i saken, bör den nya ordningen
tillämpas från och med januari månad 1940. Det nya regleringsanslaget har
anvisats såsom reservationsanslag.

Under åberopande av vad sålunda anförts får riksdagen anmäla, att riksdagen dels

medgivit Kungl. Majit att vidtaga erforderliga åtgärder för reglering
för tiden till och med den 30 juni 1940 av produktions- och avsättningsförhållandena
på jordbrukets område i huvudsaklig överensstämmelse med av riksdagen
i det föregående angivna riktlinjer,

dels å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1939/40 anvisat

a) å kapitalbudgeten under fonden för förlag till statsverket till viss lagring
av jordbruksprodukter m. m. ett reservationsanslag av 25,000,000 kronor;
samt

b) å driftbudgeten under nionde huvudtiteln till prisreglerande åtgärder
ett reservationsanslag av 30,000,000 kronor;

dels ock beslutat, att de medel som inflyta i margarinaccis efter utgången
av december månad 1939 ej längre skola över vederbörande avsättningsanslag
tillföras jordbrukets prisregleringsfond.

Stockholm den 20 december 1939.

Med undersåtlig vördnad.

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1939. U sami. Nr 109.

2