Riksdagens skrivelse Nr 459.

1

Nr 459.

Godkänd av första kammaren den 15 juni 1939.

Godkänd av andra kammaren dén 15 juni 1939.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts
framställningar om anslag till avsättningar till fonden
för idrottens främjande och till fonden för friluftslivets
främjande jämte i ämnet väckta motioner
m. m.

(Statsutskottets utlåtande nr 247.)

Till KONUNGEN.

I statsverkspropositionen för budgetåret 1939/40 har Kungl. Maj:t under
åberopande av statsrådsprotokollet över handelsärenden för den 4 januari
1939 (tionde huvudtiteln, punkterna 77 och 78) föreslagit riksdagen att dels
till avsättning till fonden för idrottens främjande för budgetåret 1939/40
anvisa ett förslagsanslag av 7,500,000 kronor, dels ock till avsättning till fonden
för friluftslivets främjande för samma budgetår anvisa ett förslagsanslag
av 3,000,000 kronor.

I samband härmed har riksdagen till behandling förehaft ett av riksdagens
år 1938 församlade revisorer gjort uttalande beträffande användningen
av de s. k. tipsmedlen. Efter att hava lämnat en redogörelse för
formerna för bolagets verksamhet och resultatet därav hava revisorerna
yttrat följande.

Vad först angår aktiebolaget Tipstjänsts sätt att omhänderhava den av
bolaget bedrivna verksamheten, hava revisorerna efter verkställd granskning
av dess räkenskaper och förvaltning funnit, att någon anledning till erinran
mot bolaget eller dess ledning icke kan anses föreligga. Tidigare hysta förhoppningar
att genom skapandet av detta bolag begränsa tippningsverksamhetens
omfattning hava icke kunnat infrias. Såframt icke några restriktiva
åtgärder vidtagas i fråga örn bolagets rätt att anordna vadhållning vid
idrottstävlingar, torde man med all sannolikhet allt framgent kunna räkna
med en synnerligen betydande omfattning av tippningsverksamheten.

Beträffande dispositionen av statens inkomster av vadhållning vid idrottstävlingar
vilja revisorerna först erinra, hurusom revisorerna under § 56 i
sin berättelse för tiden 1 juli 1936—30 juni 1937 fäste riksdagens uppmärksamhet
å denna fråga. Revisorerna uttalade därvid, bland annat, att under
nuvarande förhållanden frågan huruvida anslag kunde utgå till olika idrottsändamål
i stort sett enbart vore beroende på storleken av de vinstmedel från
den s. k. tippningen, vilka tillgodofördes fonden för idrottens främjande. Till
följd av tippningsverksamhetens allt mer ökade omfattning hade emellertid
till Kungl. Maj:ts förfogande blivit ställda för varje år allt mera stigande sum Bihang

till riksdagens protokoll 1939. 14 sami. Nr 439—462.

1

2 Riksdagens skrivelse Nr 459.

nior. På grund härav syntes revisorerna med skäl kunna ifrågasättas, huruvida
icke med hänsyn till storleken av de belopp, vilka framdeles förväntades
komma att bliva disponibla för idrottsändamål, tiden vore inne för ett övervägande,
huruvida icke ett större belopp än det nuvarande, 1 miljon kronor,
lämpligen kunde tagas i anspråk för allmänna budgetändamål.

Revisorernas nyssberörda uttalande i fråga örn dispositionen av statens
inkomster av vadhållning vid idrottstävlingar föranledde emellertid icke någon
riksdagens åtgärd. Enligt revisorernas uppfattning synes det emellertid,
som örn denna fråga vore värd att tagas under förnyad omprövning av riksdagen
med hänsyn till dels att ifrågavarande statsinkomster alltjämt fortsätta
att kraftigt stiga, dels ock den under innevarande års riksdag beviljade
skattefriheten för aktiebolaget Tipstjänst, vilken förmån medfört, att bolaget
erhållit möjlighet att inleverera ett till följd av skattefriheten avsevärt ökat
belopp. Ett bibehållande av nuvarande bestämmelser rörande dessa medels
fördelning mellan, å ena sidan, allmänna budgeten och, å andra sidan, fonden
för idrottens främjande innebär emellertid efter den vid sistlidna riksdag
beviljade skattefriheten för bolaget, att allmänna budgeten kommer att undandragas
de belopp, vilka bolaget tidigare haft att erlägga i skatter av olika
slag till staten. Såsom ovan angivits uppgå dessa skatter till avsevärda belopp,
vilka under innevarande budgetår kunna uppskattas till omkring 2
miljoner kronor och under kommande budgetår till .sannolikt än högre belopp.
Enligt revisorernas uppfattning synes det uppenbart, att en sådan ändring
bör vidtagas i de nuvarande bestämmelserna rörande disponerandet av
dessa medel, att allmänna budgeten tillförsäkras åtminstone det belopp, som
skulle hava tillgodoförts densamma, därest skattefrihet för bolaget icke ifrågakomma
Revisorerna vilja emellertid ifrågasätta, huruvida icke med hänsyn
till den fortsatta stegringen av statens andel av tippningsverksamhetens
avkastning, vilken avkastnings storlek under en följd av år i varje fall icke
torde förminskas, ett avsevärt större belopp än hittills varit fallet kunde tagas
i anspråk för allmänna budgetändamål.

Revisorerna anse sig ej böra närmare ingå på frågan örn dessa inkomstmedels
lämpliga fördelning för framtiden, enär avvägningen här tillkommer
Kungl. Majit och riksdagen och kan påverkas av åtskilliga faktorer, som nu
icke kunna bedömas. Även om ett belopp av hälften av de influtna inkomsterna
av tipsmedlen toges i anspråk för allmänna budgetändamål, torde med
all sannolikhet olika idrottsändamål kunna bliva väl tillgodosedda med vad
som därefter återstår av dessa medel, och skulle, därest det av aktiebolaget
Tipstjänst beräknade beloppet 13 miljoner kronor kommer att inlevereras,
under budgetåret 1939/40 icke mindre än omkring 6.5 miljoner kronor komma
att för nämnda budgetår stå till förfogande för idrottens främjande.

Uppdelningen av tipsmedlen bör givetvis så ordnas, att idrottens berättigade
krav att för sin allmänt vitsordade, ur många synpunkter samhällsgagnande
verksamhet erhålla tillräckligt understöd från statsmakternas sida
icke eftersättes, men revisorerna hava i samband med sin granskning av bolagets
förvaltning funnit sig böra — särskilt i betraktande av vad som härovan
framkommit — fästa riksdagens uppmärksamhet på spörsmålet örn
tipsmedlens användning i vidgad omfattning för allmänna budgetändamål.

Vidare har riksdagen i detta sammanhang jämväl behandlat två likalydande
motioner, I: 209 och II: 304, vari hemställts, att riksdagen i anledning
av vad departementschefen i ärendet anfört ville uttala att ur den föreslagna
fonden för friluftslivets främjande jämväl måtte utgå bidrag till anordnande
av semester ät husmödrar å landsbygden, sorn därav äro i behov,

Riksdagens skrivelse Nr 459.

3

ävensom till badanläggningar, friluftsbad m. m. å landsbygden samt att i
fråga om anslag till idrottens främjande landsbygdens behov böra i ökad
omfattning beaktas.

Från och med budgetåret 1935/36 har i riksstaten varit uppförd en särskild
inkomsttitel för inkomst av vadhållning vid idrottstävlingar, å vilken
titel statens andel av vinsten i den utav aktiebolaget Tipstjänst bedrivna
verksamheten uppdebiterats.

Efter förslag av Kungl. Maj:t beslöt 1936 års riksdag, att av inkomsten
av vadhållning vid idrottstävlingar 1,000,000 kronor skulle under budgetåret
1936/37 tillföras den allmänna budgeten, medan återstoden skulle användas
för idrottens främjande. Motsvarande beslut hava träffats i fråga
om budgetåren 1937/38 och 1938/39. Framhållas må att sedan tillkomsten
av aktiebolaget Tipstjänst till statsverket inlevererats sammanlagt omkring
24,000,000 kronor, av vilket belopp cirka 21,000,000 tillförts fonden för
idrottens främjande och 3,000,000 kronor tagits i anspråk för allmänna budgetändamål.

Med erinran örn att under hösten 1938 jämlikt nuvarande fördelningsgrunder
av tipsmedel i runt tal 11,882,000 kronor överförts till fonden för
idrottens främjande, medan allenast 1,000,000 kronor ingått i den allmänna
budgeten har departementschefen framhållit, att den rikliga tillgången för
närvarande på tipsmedel givit anledning till en omprövning angående medlens
fördelning å olika ändamål. Departementschefen har sålunda föreslagit,
att 30 procent av den för staten tillgängliga behållningen av bolagets
verksamhet för nästa budgetår avses för allmänt budgetärt ändamål. Även
det som därefter återstår har departementschefen synts utgöra för stort
belopp för att odelat användas uteslutande för befrämjande av gymnastik
och idrott. Departementschefen har därvid tänkt sig, att 20 procent av bolagets
behållning reserveras för främjande av friluftslivet. Återstående 50
procent har ansetts böra tillföras fonden för idrottens främjande. I enlighet
härmed skulle, då inkomsten av vadhållning för nästa budgetår beräknats
till 15,000,000 kronor, anslaget till avsättning till fonden för idrottens
främjande för samma budgetår bestämmas till 7,500,000 kronor. Till avsättning
till fonden för friluftslivets främjande skulle uppföras ett anslag
av 3,000,000 kronor.

På sätt ovan framgår har tippningsverksamhetens omfattning oavbrutet
stigit, vilket medfört, att statens inkomster av vadhållning kommit att uppgå
till belopp, vilka vid tiden för bolagets tillkomst icke torde hava förutsetts.
Framhållas må att till staten inlevererade inkomster av vadhållning
utgjorde under budgetåret 1935/36 omkring 1,200,000 kronor och under nu
löpande budgetår inemot 12,900,000 kronor.

Frågan örn förändrad disposition av statens inkomster av vadhållning vid
idrottstävlingar var, på sätt ovan framgår, föremål för riksdagens år 1938
församlade revisorers uppmärksamhet. Sålunda framhöllo revisorerna, att
den av 1938 års riksdag beviljade skattefriheten för aktiebolaget Tipstjänst
medfört, att bolaget erhållit möjlighet att inleverera ett till följd av skatte -

4

Riksdagens skrivelse Nr 459.

friheten avsevärt ökat belopp. Vid ett bibehållande av nuvarande fördelningsgrund
för tipsmedlens användning skulle den allmänna budgeten komma
att undandragas de belopp, vilka bolaget tidigare haft att erlägga i skatter
till staten. Det syntes revisorerna, som om ett avsevärt större belopp än
hittills varit fallet kunde tagas i anspråk för allmänna budgetändamål.

Riksdagen finner i likhet med departementschefen och statsrevisorerna, att
med hänsyn till ovan angivna förhållanden en ändrad fördelning av tipsmedlen
är av behovet påkallad, och har för sin del intet att invända mot vad
departementschefen i sådant avseende föreslagit för nästa budgetår.

Enligt departementschefens föreliggande förslag skulle 50 procent av tipsmedlen
tillföras idrotten. I anslutning till vad statsrevisorerna anfört synes
det emellertid enligt riksdagens mening kunna ifrågasättas, om icke en ytterligare
avvägning av idrottens andel av tipsmedlen torde kunna ske, utan
att idrottens berättigade intressen därigenom eftersättas. Framhållas må,
att även efter det nu framlagda förslaget idrotten kan tillgodoses i en vida
större utsträckning, än som från början kunnat förutsättas. Riksdagen vill
vidare ifrågasätta, huruvida för närvarande en fortsatt fondering av tipsmedel
kan anses behövlig och ändamålsenlig, och finner denna fråga vara
av beskaffenhet att böra tagas under närmare övervägande av Kungl. Maj:t.

Departementschefens förslag innebär vidare, att viss andel av tipsmedlen,
20 procent, avses för främjande av friluftslivet. Departementschefen har
samtidigt uppdragit vissa riktlinjer för användningen av ifrågavarande medel,
innebärande ett tillmötesgående av vissa av fritidsutredningen anförda
önskemål i fråga om befolkningens rekreationsbehov. Härutinnan har riksdagen
i huvudsak icke något att erinra.

Vad beträffar det i motionerna I: 209 och II: 304 gjorda yrkandet att från
den föreslagna fonden för friluftslivets främjande måtte utgå bidrag till anordnande
av semester åt husmödrar å landsbygden, som därav äro i behov,
vill riksdagen erinra, hurusom departementschefen i samband med frågan
örn friluftslivets ordnande framhållit, att ett allt större behov för personer
med inomhusarbete att begagna alla tillfällen till vistelse i det fria jämte
den ökade friheten har lett till att friluftslivet kommit att värderas av allt
större delar av folket. Det är med utgångspunkt från dessa synpunkter, som
departementschefen angivit vissa riktlinjer för stöd åt friluftslivet. Det av
motionärerna nu väckta förslaget synes enligt riksdagens mening självfallet
innefattas i dessa allmänna principer.

Vad beträffar det i samma motioner gjorda yrkandet att från den föreslagna
fonden för friluftslivets främjande måtte utgå bidrag till badanläggningar,
friluftsbad m. m. å landsbygden, torde sagda yrkande få anses tillgodosett
genom departementschefens uttalande, att det huvudsakliga stödet
åt friluftslivet bör givas i form av bidrag åt fasta anläggningar, därvid departementschefen
särskilt omnämnt friluftsbad.

I samma motioner har vidare hemställts, att i fråga om anslaget till
idrottens främjande landsbygdens behov torde i ökad omfattning beaktas.
Riksdagen vill med anledning härav framhålla, att riksdagen utgår från att

Riksdagens skrivelse Nr 459.

5

Kungl. Maj:t med beaktande av de i motionerna anförda synpunkterna'' vid
medlens fördelning tillgodoser landsbygdens intressen principiellt lika med
samhällenas.

Med hänsyn till det jämförelsevis ringa stöd av allmänna medel, som den
frivilliga skytterörelsen erhåller, vill riksdagen i detta sammanhang framhålla
önskvärdheten av att Kungl. Majit tager under omprövning, huruvida
icke denna rörelse bör tilldelas en viss andel av de tipsmedel, som avses
för idrottsändamål, för att i främsta rummet användas för anläggning och
förbättring av skjutbanor samt att om möjligt dylikt bidrag får utgå redan
under nästa budgetår.

Under åberopande av det anförda får riksdagen anmäla, att riksdagen för
budgetåret 1939/40 under tionde huvudtiteln anvisat dels till Avsättning till
fonden för idrottens främjande ett förslagsanslag av 7,500,000 kronor, dels
ock till Avsättning till fonden för friluftslivets främjande ett förslagsanslag
av 3,000,000 kronor.

Stockholm den 15 juni 1939.

Med undersåtlig vördnad.