Riksdagens skrivelse Nr 415.
1
Nr 415.
Godkänd av första kammaren den 13 juni 1939.
Godkänd av andra kammaren den 13 juni 1939.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående anslag till allmänna lönenämnden
m. m.
(Statsutskottets utlåtande nr 236.)
Till Konungen.
I anslutning till sin i årets statsverksproposition under sjunde huvudtiteln,
punkten 20, gjorda framställning har Kungl. Majit i propositionen nr 272, under
åberopande av vid propositionen fogat utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden den 24 mars 1939, föreslagit riksdagen att dels godkänna av departementschefen
förordad personalförteckning och avlöningsstat för allmänna
lönenämnden, den senare att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1939/40, dels ock för budgetåret 1939/40 under sjunde huvudtiteln såsom förslagsanslag
anvisa till Allmänna lönenämnden: Avlöningar 74,800 kronor och
till Allmänna lönenämnden: Omkostnader 8,000 kronor.
Kungl. Maj:ts förslag avser att sammanföra de nuvarande lönenämnderna
för allmänna civilförvaltningen, kommunikationsverken och försvarsväsendet
under gemensam ledning och förse dem med ett gemensamt, förstärkt kansli,
dock att försvarsväsendets lönenämnd skulle bibehållas oförändrad under nästa
budgetår. Riksdagen har för sin del intet i princip att erinra mot en sådan
koncentration, förutsatt att en minskning icke sker av representationen för de
allmänna intressena samt i övrigt tillses, att skilda förvaltningsgrenars och
löntagargruppers intressen kunna vinna tillbörligt beaktande.
Behovet av en förstärkning av lönenämndens kansli genom inrättande under
nästa budgetår av en e. o. byrådirektörstjänst i 28 :e lönegraden och två
e. o. sekreterareänster i 26 :e lönegraden finner riksdagen ådagalagt. Vidtages
en sådan förstärkning, synes det riksdagen kunna ifrågasättas, huruvida
för ordförandesysslans fullgörande kräves en befattning av verkschefs karaktär.
Då emellertid denna fråga avsetts skola underkastas en närmare prövning,
vill riksdagen i detta sammanhang begränsa sig till nu gjorda uttalande.
Då Kungl. Maj:ts förslag i övrigt icke givit riksdagen anledning till erinran,
får riksdagen anmäla, att riksdagen
I. godkänt följande personalförteckning för allmänna lönenämnden:
Bihang till riksdagens protokoll 1939. 14 sami. Nr 415—423.
2 Riksdagens skrivelse Nr 415—416.
Personalförtecknin g.
Befattning Lönegrad
Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än 2 0:
1 byrådirektör ........................................ Eo 28
2 sekreterare .............................................. Eo 26;
II. godkänt följande avlöningsstat för allmänna lönenämnden, att tillämpas
tills vidare från och med budgetåret 1939/40:
Avlöningsstat.
1. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t kronor 35,000
2. Avlöningar till övrigt icke-ordinarie personal:
a. Grundavlöningar m. m............... kronor 35,000
b. Avlöningsförhöjningar m. m., förslagsvis „ 2,500 „ 37,500
3. Rörligt tillägg, förslagsvis ...................... „ 2,300
Summa kronor 74,800;
III. för budgetåret 1939/40 under sjunde huvudtiteln såsom förslagsanslag
anvisat dels till Allmänna lönenämnden: Avlöningar 74,800 kronor, dels ock
till Allmänna lönenämnden: Omkostnader 8,000 kronor.
Stockholm den 13 juni 1939.
Med undersåtlig vördnad.
Nr 416.
Godkänd av första kammaren den 13 juni 1939.
Godkänd av andra kammaren den 13 juni 1939.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående anslag till ersättningar åt verkställare
för budgetåret 1939/40.
(Statsutskottets utlåtande nr 237.)
I anslutning till sin i årets statsverksproposition under sjunde huvudtiteln,
punkt 62, gjorda framställning har Kungl. Majit i propositionen nr 271, under
åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden den
24 mars 1939, föreslagit riksdagen att till Ersättningar åt verksläkare för budgetåret
1939/40 under sjunde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 460,000
kronor.
Av propositionen framgår, att frågan örn ordnandet av verks- och tjänsteläkarorganisationema
inom civilförvaltningen och försvarsväsendet alltjämt är
föremål för utredning. Vid sådant förhållande anser sig riksdagen böra med
-