Riksdagens skrivelse Nr 324.
Nr 324.
Godkänd av första kammaren den 31 maj 1939.
Godkänd av andra kammaren den 31 maj 1939.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition angående anslag till förbättrad bostadsförsörjning
för lantarbetare m. m. jämte väckta motioner.
(Statsutskottets utlåtande nr 192.)
Till KONUNGEN.
I propositionen (nr 1) angående statsverkets tillstånd och behov under
budgetåret 1939/40 har Kungl. Majit (punkterna 9 och 12 av det vid propositionen
under rubrik »Kapitalbudgeten. Bil. 3» fogade utdraget av statsrådsprotokollet
över socialärenden) föreslagit riksdagen att i avbidan på särskild
proposition i ämnet beräkna dels såsom kapitalinvestering i lånefonden för
främjande av bostadsbyggande på landsbygden ett reservationsanslag av
3,000,000 kronor, dels ock såsom kapitalinvestering i fonden för låneunderstöd
ett reservationsanslag av likaledes 3,000,000 kronor till lån för uppförande
och förbättring av lantarbetarbostäder.
I statsverkspropositionen har Kungl. Majit vidare (punkt 24 av det vid propositionen
under femte huvudtiteln fogade utdraget av statsrådsprotokollet
över socialärenden) föreslagit riksdagen att till Bidrag till främjande av bostadsbyggande
på landsbygden för budgetåret 1939/40 beräkna ett reservationsanslag
av 3,250,000 kronor.
I en den 3 mars 1939 dagtecknad proposition, nr 188, har Kungl. Majit
sedermera, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att
dels godkänna av föredragande departementschefen förordade grunder för
utlämnande av bidrag och lån för uppförande och förbättring av lantarbetarbostäder;
dels
godkänna av departementschefen förordade grunder för bidrag till
främjande av bostadsbyggande på landsbygden och för låneverksamheten för
samma ändamål;
Bihang till riksdagens protokoll 1939. 14 sami. Nr 324.
1
2
Riksdagens skrivelse Nr 324.
dels godkänna av departementschefen förordade grunder för utlämnande
av lån för bostadsförbättringsverksamhet;
dels medgiva, att den behållning, som kan komma att förefinnas vid utgången
av budgetåret 1938/39 å Lånefonden för lantarbetarbostäder, på sätt
departementschefen angivit, överföres till Fonden för låneunderstöd;
dels ock för budgetåret 1939/40 anvisa
a) under femte huvudtiteln
till Bidrag till främjande av bostadsbyggande på landsbygden ett reservationsanslag
av 3,250,000 kronor;
b) å kapitalbudgeten, Statens utlåningsfonder,
till Lånefonden för främjande av bostadsbyggande på landsbygden ett reservationsanslag
av 1,000,000 kronor;
c) å kapitalbudgeten, Fonden för låneunderstöd ej mindre till Lån för
uppförande och förbättring av lantarbetarbostäder ett reservationsanslag av
3,000,000 kronor, än även till Lån för bostadsförbättringsverksamhet ett reservationsanslag
av 2,000,000 kronor.
I förevarande sammanhang har riksdagen behandlat följande motioner,
nämligen
dels två likalydande motioner, I: 269 och II: 419, i vilka hemställts, att
riksdagen måtte i fråga om villkoren för utlämnande av lån och bidrag beakta
vad i motionerna anförts och föreslagits;
dels motionen II: 14, vari hemställts, att riksdagen ville i skrivelse'' till
Kungl. Majit anhålla, att 5 § i Kungl. Maj:ts kungörelse nr 654 av den 30
juni 1937 angående förbättringsbidrag och nybyggnadslån för bostadsbyggnadsföretag
på landsbygden måtte erhålla följande ändrade lydelse:
5 §•
Förbättringsbidrag.................................................
......................................................... ersättning.
Förbättringsbidrag bör uppgå till minst 80 % av nämnda kostnader, men må
utgå med högre procent, därest ömmande omständigheter föreligga samt återstående
del av kostnaderna, i den mån desamma icke täckas genom sökandens
eget arbete eller annorledes, gäldas av vederbörande kommun eller tillskjutas
från annat håll.
Förbättringsbidraget må för varje särskild bostadslägenhet uppgå till högst
2,000 kronor. Kostnaderna ..........................................
.................................................... dessa golvytor.;
dels motionen II: 253, vari hemställts, att riksdagen måtte besluta sådan
ändring i reglerna för utbetalning av förbättringsbidrag till främjande av
byggnadsverksamheten på landet, att anslag till färdigställande av bostad,
till vilken förbättringsanslag redan beviljats, må kunna på i övrigt samma
grunder tilldelas intill 75 % av sammanlagda kostnaden, under förutsättning
att kommun eller annan ansvarar för återstoden därav;
dels motionen II: 388, däri hemställts, att riksdagen ville besluta i enlighet
med vad i motionen anförts;
Riksdagens skrivelse Nr 324.
3
dels ock motionen II: 389, däri hemställts, att riksdagen med godkännande
av vad Kungl. Majit i övrigt föreslagit måtte besluta, att de av departementschefen
föreslagna högsta möjliga belopp till bostadsförbättringsbidrag måtte
i vad det gäller rikets ödemarksområden höjas till högst 2,400 kronor per
lägenhet, när synnerliga skäl därtill föreligga, dock icke i något fall till högre
belopp än högst 90 procent av de för^ bostadsförbättringen beräknade kostnaderna,
samt att av belopp ur anslaget under femte huvudtiteln till bidrag
till främjande av bostadsbyggande på landsbygden 50,000 kronor ställas till
egnahemsnämndens i Västerbottens län förfogande att uteslutande användas
till bostadsförbättringsbidrag åt kronotorpare, odlings- och fjällägenhetsinnehavare
och kolonister inom Västerbottens lappmark, att användas i sådana
fall, då hjälpbehovet är så brådskande, att det föreskrivna ansökningsförfarandet
icke kan tillämpas.
För den statliga understödsverksamheten beträffande lantarbetarbostäderna
— vilken hittills varit mycket begränsad — framlägges i förevarande
proposition en tioårsplan, avseende en årlig upprustning av 2,000—3,000
lägenheter för en medelkostnad av cirka 4,000 kronor. Från den redan nu
befintliga lånefonden för lantarbetarbostäder skulle högst till 80 procent
— hittills 70 procent — av uppskattad byggnadskostnad lämnas 20 års
amorteringslån mot säkerhet av inteckning, liggande inom fastighetens taxeringsvärde,
d. v. s. vida högre än vid sedvanlig bankmässig kreditgivning.
Lånen skulle vara räntefria de första 10 åren, varefter de under de följande
tio åren skulle löpa med en ränta, med 1/4 procent överstigande medelupplåningsräntan
för statsobligationer året före lånets beviljande.
För verksamheten har räknats med ett årligt behov av lånemedel på cirka
10 miljoner kronor. Årsförlusten till följd av den föreslagna räntefriheten
skulle vid nuvarande ränteläge utgöra cirka 325,000 kronor under 10 år.
Härtill skulle komma premier med ett belopp av högst 300 kronor per lägenhet
för inledning av vatten-, avlopps- och värmeanläggning. För lägenheter,
som innehålla minst tre rum och kök, skulle — även örn de ej försetts
med vattenledning, avlopp och centralvärme — kunna utgå ett särskilt
bidrag på ytterligare högst 300 kronor eller alltså sammanlagt högst 600
kronor. Beträffande utgifterna för de sålunda föreslagna premierna anför
departementschefen allenast, att deras antal torde i hög grad bliva beroende
på verksamhetens omfattning.
Statsfinansiellt sett är som synes denna plan vittutseende i all synnerhet
om man tar i betraktande dess egenskap av ytterligare påbyggnad på övrig
statlig bostadsförbättringsverksamliet. Planens genomförande bör dock
betraktas som ett nationellt betydelsefullt led i strävandena att underlätta
levnadsbetingelserna på landsbygden, och som sådant försvarligt. Riksdagen
har ej heller ansett sig böra vidtaga någon skärpning av lånevillkoren, ehuru
dessa såväl med avseende å påfordrad säkerhet som lånetid och övriga
lånevillkor måste anses mycket fördelaktiga. Tvivelsutan kommer emellertid
att å de lånebeviljande myndigheterna — med egnahemsstyrelsen som i sista
4
Riksdagens skrivelse Nr 324.
hand prövande överinstans — vila ett stort ansvar för att låneverksamhetens
utveckling sker i sunda former.
Fullmäktige i riksgäldskontoret hava ifrågasatt, huruvida det kan vara
lämpligt att igångsätta hithörande understödsverksamhet utan behovsprövning.
Även socialstyrelsen har påkallat dylik behovsprövning, dock endast
beträffande premierna men ej för lånen. Lantbruksstyrelsen har visserligen
biträtt det vid frågans utredning framkomna förslaget, att lånen måtte utdelas
utan närmare prövning av sökandes ekonomiska förhållanden. Styrelsen
framhåller emellertid, att härigenom lånen skulle komma även sådana
jordägare tillgodo, vilka icke vore i direkt behov därav, något som särskilt
med hänsyn till den under alla omständigheter begränsade medelstillgången
kunde vara betänkligt, men att ett motsatt förfarande å andra sidan i många
fall skulle kunna innebära en premiering av jordbruk, där bostadsbeståndet
genom brukarnas eget förvållande befinner sig i ett mindre gott skick,
vartill kommer, att förbättringen av lönebostad är avsedd att komma vederbörande
lantarbetarfamilj och icke jordägaren tillgodo.
Detta lantbruksstyrelsens uttalande synes riksdagen rätt väl belysa de
vanskligheter, som möta, då det gäller att lägga arbetsgivarnas ekonomi till
grund för en kategoriklyvning. I verkligheten lärer väl redan den begränsade
medelstillgången nödvändiggöra ett visst ej oväsentligt hänsynstagande
till denna arbetsgivarens ekonomi, även om det ej kan anses erforderligt
att uppställa ett dylikt hänsynstagande som en avgörande betingelse för lån
eller understöd.
Departementschefen bar ansett två rum och kök vara den i allmänhet
för lantarbetarbostaden eftersträvansvärda normalstorleken, men funnit befogat
med särskilt premiebidrag för tre rum och kök, dock endast i undantagsfall
under den närmaste framtiden. För egen del vill riksdagen erinra
örn att, även örn våningsutrymmets disposition, häri inbegripet rumsantalet,
är en viktig sak, den sammanlagda våningsytan väl dock måste betraktas
som den mera primära faktorn. En trerumslägenhet innebär självklart fördelar
för större familjer, men drager med sig proportionellt högre byggnadskostnader,
om den samtidigt skall uppfylla krav på rymlighet.
Utan att emellertid vilja i detta avseende uttala något bestämt omdöme
måste riksdagen finna angeläget, att omsorg ägnas ifrågavarande bostäders
planläggning liksom ock möjligheterna till deras utförande ändamålsenligt
och till rimliga kostnader. Enligt bostadssociala utredningens uttalanden
borde vederbörande lånebeviljande myndighet tillse, att ej genom hithörande
premiering utbildades »för landsbygdsförhållanden olämpliga lägenhetstyper».
Riksdagen vill understryka denna uppfattning, vilken dock ej
utesluter hänsynstagande till skiftande byggnadssätt och bostadsvanor i
landets olika delar.
I motionerna 1:269 och 11:419 har föreslagits, att vid nybyggnad eller
mera väsentlig ombyggnad av lantarbetarbostäder 300-kronorspremien till
vatten-, avlopps- och värmeanläggning må kunna utlämnas även utan samband
med lånegivning och därigenom få formen av ett slags premiesystem
Riksdagens skrivelse Nr 324.
5
med syfte att höja lantarbetarbostädernas standard. Riksdagen underskattar
ej värdet av dylika hygieniska anordningar ur synpunkten av att vinna ökad
lättnad i arbetet samt också ökad trevnad. Denna fråga har emellertid varit
under behandling av 1937 års utredning angående det mindre jordbrukets
arbetsförhållanden i ett den 25 februari 1939 avgivet betänkande. Det
torde alltså kunna förväntas, att frågan redan inom den närmaste tiden
kommer att i ett vidare sammanhang upptagas till prövning.
I 3 § av kungörelsen den 30 juni 1937 (nr 654) stadgas generellt, att lån
ej må beviljas till byggnadsföretag, för vilket av allmänna medel beviljats
lån eller bidrag i annan ordning än enligt bestämmelserna i denna kungörelse.
Mot avfattningen av denna föreskrift må amärkas, att, därest ett
dylikt generellt förbud stadgas, detsamma väl i första hand bör omfatta
understöd enligt nu förevarande kungörelse. I anslutning till yrkande i
motionen 11:388 bör i stället för ett dylikt förbud stadgas, att, om staten
tidigare till byggnadsföretag beviljat lån eller bidrag, hänsyn skall tagas
härtill.
Beträffande ansökningsförfarandet må erinras därom, att lån från nuvarande
fonden för lantarbetarbostäder sökes hos vederbörande hälsovårdsnämnd,
som med eget yttrande överlämnar ansökningen till egnahemsnämnden.
Denna vidarebefordrar i sin tur, likaledes jämte eget yttrande,
ansökningshandlingarna till egnahemsstyrelsen, vilken beslutar om lånets
beviljande.
Enligt propositionen skola ansökningarna om lån och bidrag ingivas till
vederbörande egnahemsnämnd. I nyssnämnda motion 11:388 har emellertid
yrkats, alt dylik ansökan skall, på sätt alltjämt skall ske beträffande de
hittillsvarande bostadsförbättringsbidragen, ställas till och först behandlas
av hälsovårdsnämnderna. Riksdagen anser denna fråga vara förtjänt avförnyat
övervägande med tagen hänsyn till å ena sidan önskvärdheten av
likformighet och minsta möjliga omgång — även enligt departementschefens
förslag skulle, såsom naturligt är, hälsovårdsnämnderna medverka vid
utredningen — samt å andra sidan till de ökade garantier för en byggnadstekniskt
bättre handläggning, som vinnes genom att, såsom departementschefen
förutsatt, egnahemsnämnderna redan från början få hand om ärendena.
På grundval av denna förnyade utredning torde beslut i frågan böra
fattas av Kungl. Majit.
Till bostadsförbättringar i övrigt på landsbygden hava under de gångna
åren alltsedan 1933 års riksdags beslut i ämnet ensamt i form av förbättringsbidrag
— med numera högst 1,200 kronor per lägenhet och högst intill
50 procent av kostnaden — anvisats sammanlagt inemot 50 miljoner kronor.
Oaktat de betydande belopp, som sålunda hava beviljats, måste det pågågående
saneringsarbetet betraktas som långt ifrån avslutat. Enligt vad statens
egnahemsstyrelse upplyst finnas för närvarande ej mindre än 13,500
ansökningar hos egnahemsnämnderna, vilka ansökningar alla avse sådana
ur hälsosynpunkt nödvändiga bostadsförbättringar, som nämnderna ansett
6
Riksdagens skrivelse Nr 324.
böra understödjas med statliga bidrag och lån, men som av brist på medel
hittills icke kunnat beviljas.
Riksdagen har funnit anslag till bostadsförbättringsbidrag böra anvisas
med det belopp, som av Kungl. Majit äskats, d. v. s. 3,250,000 kronor. Riksdagen
har likaledes ansett sig kunna godkänna departementschefens förslag,
att bostadsförbättringsbidragens maximibelopp höjes från 1,200 till 2,000
kronor samt från högst 50 till högst 80 procent av den beräknade kostnaden.
För bostäder i allmänhet på landsbygden bär en alternativ stödform för
bostadsförbättring av departementschefen föreslagits i form av låneverksamhet
med amorteringslån på 20 år, varav 10 räntefria, d. v. s. efter i stort sett
samma linjer, som bostadssociala utredningen föreslagit beträffande förbättring
av lantarbetarbostäder. Dessa lån med viss räntefrihet skulle benämnas
»bostadsförbättringslån», till skillnad från de hittillsvarande 20-årslånen med
fortlöpande förräntningsskyldighet efter 4 procent, vilka även i fortsättningen
skulle benämnas »nybyggnadslån». Till denna låneverksamhet torde, i enlighet
med departementschefens förslag, böra anvisas 3 miljoner kronor,
varav emellertid allenast 2 miljoner kronor skulle användas till den försöksverksamhet
med i viss utsträckning räntefria bostadsförbättringslån, som
nyss angivits. Till räntebärande lån, nybyggnadslån, med vilka bidrag kunna
förenas, skulle alltså anvisas 1 miljon kronor.
Riksdagen har alltså funnit sig böra anvisa de av Kungl. Majit äskade anslagen
att utgå i huvudsak efter de grunder, departementschefen angivit, under
vederbörligt hänsynstagande dock till vad riksdagen nu anfört. I de
väckta motionerna hava därutöver i vissa detaljavseenden anförts synpunkter,
som måhända kunna förtjäna beaktas vid ifrågavarande bostadsverksamhet
och vartill viss hänsyn också kan böra tagas vid utformningen av
erforderliga instruktioner och detaljbestämmelser.
Riksdagen får anmäla, att riksdagen
dels medgivit, att för uppförande och förbättring av lantarbetarbostäder
må utlämnas bidrag och lån enligt i huvudsak de grunder, departementschefen
i statsrådsprotokollet den 3 mars 1939 förordat;
dels medgivit, att till främjande av bostadsbyggande på landsbygden må
utlämnas bidrag och lån enligt i huvudsak de grunder, departementschefen
förordat;
dels medgivit, att till bostadsförbättringsverksamhet må utlämnas lån enligt
i huvudsak de grunder, departementschefen förordat;
dels medgivit, att den behållning, som kan komma att förefinnas vid utgången
av budgetåret 1938/39 å Lånefonden för lantarbetarbostäder, på sätt
departementschefen angivit, överföres till Fonden för låneunderstöd;
dels ock för budgetåret 1939/40 anvisat
a) under femte huvudtiteln till Bidrag till främjande av bostadsbyggande
på landsbygden ett reservationsanslag av 3,250,000 kronor;
b) såsom kapitalinvestering i statens utlåningsfonder till Lånefonden för
främjande av bostadsbyggande på landsbygden ett reservationsanslag av
1,000,000 kronor;
Riksdagens skrivelse Nr 324.
7
c) såsom kapitalinvestering i fonden för låneunderstöd ej mindre till Lån
för uppförande och förbättring av lantarbetarbostäder ett reservationsanslag
av 3,000,000 kronor, än även till Lån för bostadsförbättringsverksamhet ett
reservationsanslag av 2,000,000 kronor.
Stockholm den 31 maj 1939.
Med undersåtlig vördnad.