Riksdagens skrivelse Nr 252.
1
Nr 252.
Godkänd av andra kammaren den 12 maj 1939.
Godkänd av första kammaren den 12 maj 1939.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition angående reglering av den årliga låstiden
vid folkskolan m. m. jämte vissa i ämnet väckta motioner.
(Statsutskottets utlåtande nr 139.)
Till KONUNGEN.
I en den 24 februari 1939 dagtecknad proposition (nr 149) har Kungl.
Majit, under åberopande av vid propositionen fogat utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att dels
förklara sig icke hava något att erinra mot att lästiden vid folk- och småskolor
från och med den 1 juli 1940 utsträckes från minst 344/7 veckor till minst 364/7
\eckor; dels ock medgiva, att rätten till statsbidrag till arvoden åt timlärare
vid folk- och småskolor må från och med den 1 juli 1940 utvidgas i huvudsaklig
överensstämmelse med vad av departementschefen i ovannämnda statsrådsprotokoll
förordats.
I samband härmed har riksdagen till behandling förehaft
dels motionen 1:243, vari hemställts, att riksdagen måtte besluta, att
differentiering av lästiden och uppdelning av läraravdelning inom skolor
med två- eller flera klasser måtte omfatta även skolorna av Bl formen;
dels ock de två likalydande motionerna I: 253 och II: 418, vari hemställts,
att riksdagen måtte medgiva, att statsbidrag till arvode åt timlärare vid tvåelier
flerklassiga undervisningsavdelningar, i vilka ingår även folkskolans
sjunde årsklass, må på i propositionen eljest angivna villkor utgå, då antalet
lärjungar i avdelningen uppgår till minst 20.
Utsträckning av den årliga lästiden vid folkskolan.
Riksdagen är ense med departementschefen örn att de spörsmål, som nu
föreligga till bedömande, väsentligen äro av skolorganisatorisk art och icke
av löneteknisk natur. Från denna utgångspunkt har det gällt för riksdagen
Bihang till riksdagens protokoll 1939. 14 sami. Nr 252—255. 1
2
Riksdagens skrivelse Nr 2-52.
att pröva de föreliggande förslagen till förbättrande av folkskoleväsendet i
organisatoriskt avseende och stärkande av den undervisning, som detta har
att förmedla.
De för ärendets utredning tillkallade sakkunniga, de över deras förslag
hörda myndigheterna och sammanslutningarna samt departementschefen äro
alla ense om att den nuvarande minimilästiden bör utsträckas. Riksdagen
anser för sin del att fullgoda skäl blivit anförda för en obligatorisk förlängning
av folkskolans årliga minimilästid. För närvarande kunna skoldistrikten
planlägga undervisningen enligt tre alternativa lästider 344/7 veckor, 364/r
veckor och 39 veckor. Ett enhetliggörande av folkskolans lästid skulle enligt
departementschefens mening ur åtskilliga synpunkter visserligen vara eftersträvansvärt,
men han har i likhet med de sakkunniga likväl icke ansett
sig kunna tillstyrka en så långt gående åtgärd på detta område som ett successivt
övergående till en enhetlig lästid av 39 veckor. Departementschefen
har därför stannat vid att föreslå minimilästidens bestämmande till 364/7
veckor, varigenom framdeles, i stället för tre, två alternativa lästider skulle
ifrågakomma. Detta ståndpunktstagande har i främsta rummet förestavats
av att departementschefen icke ansett lämpligt att samtidigt genomföra
två så ingripande och betydelsefulla reformer som utbyggandet av folkskolan
med en sjunde årsklass och lästidens utsträckning till 39 veckor.
Riksdagen delar den av departementschefen i förevarande avseende uttalade
uppfattningen. Den mycket betydande reformverksamhet inom folkskoleväsendet,
som ägt rum under senare år, talar enligt riksdagens mening
för att varsamhet bör iakttagas från statsmakternas sida, när det gäller
genomförandet av ytterligare skolorganisatoriska åtgärder. Riksdagen anser
sig därför icke kunna tillstyrka, att steget nu skulle tagas fullt ut till en
enhetlig lästid av 39 veckor, men vill understryka det av departementschefen
gjorda uttalandet, att det bör vara statsmakterna angeläget att främja
den pågående frivilliga utvecklingen för utsträckning av lästiden till 39 veckor.
Kungl. Maj:ts förslag örn införande av en minimilästid av 364/7 veckor får
riksdagen alltså giva sin anslutning och får härvid särskilda betona, att
genom ett bifall till Kungl. Maj:ts förslag vinnes en önskvärd utjämning
mellan nu rådande förhållanden i olika skoldistrikt, samtidigt som företrädesvis
de svagare skolformernas arbetsbetingelser komma att förbättras.
Emot den föreslagna reformens genomförande från och med den 1 juli
1940 har riksdagen intet att erinra.
Riksdagen godkänner jämväl departementschefens förslag med avseende å
det antal verkliga läsdagar, som böra ingå i läsåret, ävensom beträffande rätt
för skoldistrikt att minska antalet effektiva läsdagar med högst tre, i syfte att
bereda lärare möjlighet att erhålla ledighet för deltagande i kurser och möten,
som äro av betydelse för lärarens fortbildning.
Riksdagens skrivelse Nr 252.
3
Förstärkning av undervisningen i två- eller flerklassiga undervisnings
avdelningar.
Departementschefen har beträffande differentiering av lästiden anslutit
sig till de sakkunnigas av myndigheterna i allmänhet tillstyrkta ståndpunkt,
alt dylik differentiering skall kunna äga rum i skolor av B 2-, B 3-, D 1- och
b-formerna samt under en tidrymd av sammanlagt högst omkring 100 timmar
vid 39 veckors lästid och 50 timmar vid 364/7 veckors lästid. Riksdagen godkänner
detta förslag.
1 motionen 1:243 föreslås, att rätten till uppdelning av elevavdelning i
enlighet nied vad skolöverstyrelsen i sitt i ärendet avgivna yttrande ifrågasatt
skall utsträckas jämväl till skolor av B 1-formen.
Riksdagen ansluter sig till departementschefens uppfattning, att pedagogiska
skäl icke kunna med större styrka åberopas för att utsträcka differentieringen
till skolor av första B-formen. De undervisningstekniska
svårigheterna vid dessa skolor äro nämligen icke jämförliga med de svårigheter
av dylikt slag, som föreligga i skolor av B 2-, B 3-, D 1- och bformerna.
Däremot vill riksdagen icke bestrida, att långa skolvägar samt
vissa andra skäl av social natur kunna stundom motivera nedsättning av de
enskilda elevernas lästid även i skolor av B 1-formen, så att lästiden kommer
att bliva något kortare än lärarens undervisningstid. Möjlighet härtill finnes
emellertid redan jämlikt kungörelsen den 29 juni 1921 (nr 372), innefattande
bestämmelser örn s. k. växellov. Departementschefen har uttalat sig fölen
revidering av bestämmelserna i nämnda kungörelse, i syfte att sammanföra
och samordna desamma med motsvarande bestämmelser rörande den
av honom tillstyrkta uppdelningen av undervisningsavdelningar. Riksdagen,
som anser det synnerligt lämpligt att alla föreskrifter örn differentiering av
lästiden sammanföras, förutsätter, att möjligheterna för uppdelning av elevavdelningarna
i B 1-skolor komma att för framtiden bibehållas.
1 detta sammanhang vill riksdagen emellertid uttala, att den utsträckta
lästiden synes böra så vitt möjligt komma alla lärjungar till del.
I likhet med departementschefen finner riksdagen lämpligt, att tillämpning
i de enskilda skoldistrikten av bestämmelserna om differentiering av
undervisningen blir föremål för prövning från fall till fall och att dessa
frågor skola bedömas och avgöras av skolöverstyrelsen. En dylik central
prövning måste giva en god garanti för enhetlighet i tillämpningen, vid vilket
riksdagen fäster det största avseende. Riksdagen vill i detta sammanhang
framhålla, att differentiering av lästiden, där sådan befinnes böra ifrågakomma,
icke med nödvändighet skall äga rum under längsta medgivna tid,
utan att skolöverstyrelsen vid sin prövning av hithörande frågor jämväl torde
hava att bestämma längden av den tid, varunder uppdelning av undervisningsavdelning
i förekommande fall kan anses vara av omständigheterna
påkallad.
Utvidgning av rätten till statsbidrag för avlöning av timlärare synes riksdagen
vara en förstärkningsanordning, ägnad att på ett lyckligt sätt befordra
4
Riksdagens skrivelse Nr 252.
undervisningens effektivitet. Departementschefens förslag härutinnan kan
riksdagen i huvudsak giva sin anslutning. Riksdagen finner sig dock böra
vidtaga viss jämkning beträffande grunderna för statsbidrags utgående.
I berörda motioner I: 253 och II: 418 har yrkats, att statsbidrag till arvode
åt timlärare vid två- och flerklassiga undervisningsavdelningar, i vilka ingår
även folkskolans sjunde årsklass, må utgå, då antalet lärjungar i avdelningen
uppgår till minst 20. Riksdagen anser sig visserligen icke kunna bifalla detta
yrkande, men finner i anslutning till vad i motionerna anförts skäl tala för
att statsbidrag bör kunna utgå enligt något förmånligare grunder än de av
departementschefen förordade till undervisningsavdelning av i motionerna
angivna slag. Den elevnumerär, som bör medföra rätt till statsbidrag, synes
i dylika avdelningar böra sättas något lägre än vid övriga, med hänsyn i
främsta rummet till de svårigheter av undervisningsteknisk art, som möta på
grund av att första årets teoretiska fortsättningsskolkurs i regel är förlagd till
det sjunde skolåret. Riksdagen medgiver därför, att den elevnumerär, som
bör medföra rätt till statsbidrag för sagda avdelningars del, bestämmes enligt
det i de sakkunnigas förslag upptagna alternativet II.
Riksdagen förutsätter, att timlärarersättning må utgå icke allenast till ordinarie
lärare utan även till extra ordinarie och vikarierande lärare.
Emot vad departementschefen i övrigt förordat har riksdagen icke funnit
något att invända.
Kostnadsberäkningar.
Riksdagen har icke funnit anledning till erinran mot de av departementschefen
gjorda kostnadsberäkningarna. Merkostnaderna till följd av de tillstyrkta
ändrade grunderna för statsbidrag till timlärare torde emellertid med
hänsyn till vad riksdagen i det föregående anfört böra beräknas till 425,000
kronor i stället för av departementschefen angivna 400,000 kronor. Införandet
i ökad utsträckning av det sjunde skolåret kommer givetvis framdeles
att i höjande riktning påverka nämnda kostnader.
Under åberopande av vad sålunda anförts får riksdagen anmäla,
dels att riksdagen förklarat sig icke hava något att erinra mot att lästiden
vid folk- och småskolor från och med den 1 juli 1940 utsträckes från minst
344/T veckor till minst 364/7 veckor;
dels ock att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och motionerna
1:253 och 11:418, medgivit, att rätten till statsbidrag till arvoden åt timlärare
vid folk- och småskolor må från och med den 1 juli 1940 utvidgas i
huvudsaklig överensstämmelse med vad departementschefen i statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för den 24 februari 1939 förordat, dock med
iakttagande av vad riksdagen i det föregående uttalat.
Stockholm den 12 maj 1939.
Med undersåtlig vördnad.