4

Riksdagens skrivelse Nr 250.

Nr 250.

Godkänd av första kammaren den 13 maj 1939.
Godkänd av andra kammaren den 13 maj 1939.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående lönereglering för provinsialläkare
och distriktsveterinärer.

(Statsutskottets utlåtande nr 148.)

Till KONUNGEN.

Uti en till riksdagen avlåten, den 10 mars 1939 dagtecknad proposition, nr
200, har Kungl. Majit, under åberopande av ett vid propositionen fogat utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden för nämnda dag, föreslagit
riksdagen att dels besluta att civila avlöningsreglementet skall från och med
den 1 juli 1939 äga tillämpning å provinsialläkare och distriktsveterinärer,
dels godkänna det förslag till avlöningsbestämmelser för ifrågavarande befattningshavare,
som innefattats i en vid förberörda protokoll fogad bilaga,
dels bemyndiga Kungl. Majit att, i huvudsaklig överensstämmelse med
vad i statsrådsprotokollet angivits, förordna, på vad sätt de i nämnda bilaga
innefattade bestämmelserna skola inordnas i civila avlöningsreglementet,
dels bemyndiga Kungl. Majit att utfärda erforderliga bestämmelser rörande
provinsialläkares och distriktsveterinärers övergång till civila avlöningsreglementet,
dels ock besluta, att barntillägg skola övergångsvis utgå enligt
av departementschefen förordade grunder.

Provinsialläkarnas avlöningsförhållanden äro för närvarande reglerade
genom bestämmelserna i avlöningsreglementet den 21 maj 1926 (nr 177)
för förste provinsialläkare och provinsialläkare, vilket reglemente till sitt
allmänna innehåll ansluter sig till gällande avlöningsreglementen inom den
övriga nyreglerade civila statsförvaltningen. Distriktsveterinärerna äro däremot
inordnade under avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451) för
statsdepartement m. fl. verk, varvid emellertid är att märka, att i särskild
kungörelse den 10 november 1933 (nr 606) meddelats vissa för distriktsveterinärerna
avsedda särbestämmelser i lönehänseende. De i enlighet härmed
för ifrågavarande båda grupper tjänstemän gällande lönebestämmelserna förete
vissa avvikelser från de för civila tjänstemän i allmänhet gällande,
främst därutinnan att lönerna fastställts att utgå enligt särskilda löneplaner,
som upprättats enligt i viss mån andra principer än de vid de nyreglerade

Riksdagens skrivelse Nr 250.

5

verken tillämpade allmänna löneplanerna. Dessa avvikelser äro huvudsakligen
betingade av den vid avlöningsförmånernas bestämmande tillämpade
principen, att ersättningen för arbetet skall utgå dels med en bestämd, av
statsmedel utgående avlöning, dels ock i form av arvode enligt taxa. Den
fasta statsavlöningen har härvid avvägts med hänsyn tagen till provinsialläkardistriktens
och veterinärdistriktens olika svårskötthet och de i de olika
distrikten påräkneliga, varierande praktikinkomsterna.

Kungl. Maj:ts föreliggande proposition, som i allt väsentligt grundar sig
på de utredningar och förslag i ämnet, som framlagts av 1936 års lönekommitté,
går ut på att ifrågavarande grupper tjänstemän skola från och med
den 1 juli 1939 inordnas under civila avlöningsreglementet. Kungl. Maj:ts
förslag åsyftar emellertid icke något frångående från de allmänna grundsatser
för provinsialläkarnas och distriktsveterinärernas avlönande, som hittills
tillämpats. Förslaget innebär, att ifrågavarande tjänstemän allt fortfarande
skola för sitt arbete dels uppbära lön från statsverket, dels åtnjuta
arvode enligt fastställda praktiktaxor ävensom att systemet med lönens differentiering
efter distriktens svårskötthet och de beräkneliga praktikinkomster
i de olika distrikten alltjämt skall bibehållas. De förslag till nya löneplaner
för provinsialläkare och distriktsveterinärer, som framläggas i propositionen,
ansluta sig följaktligen i avseende å konstruktionen till det för
dem nu gällande löneplanssystemet, med lönebeloppen fördelade på olika
lönegrupper. Med hänsyn härtill förutsattes ock i propositionen, att avlöningshestämmelserna
för provinsialläkare och distriktsveterinärer skola i
reglementet upptagas under en särskild avdelning, 3 avd., avsedd för tjänstemän,
vilka uppbära lön enligt särskild löneplan eller eljest enligt särskilda
bestämmelser.

Riksdagen har icke funnit anledning till erinran mot de allmänna principer,
som sålunda kommit till uttryck uti de i propositionen framlagda löneregleringsförslagen.
Riksdagen ansluter sig följaktligen till den i propositionen
uttalade meningen, att anledning saknas att övergiva det nuvarande
systemet för provinsialläkarnas och distriktsveterinärernas avlönande, enligt
vilket system ersättningen utgår dels med fast statsavlöning dels ock
med arvode enligt taxa. I betraktande av de varierande praktikinkomsterna i
de olika distrikten liksom ock till distriktens olika svårskötthetsgrad finner
riksdagen det riktigt och rättvist, att avlöningsförmånerna även i fortsättningen
differentieras med hänsyn tagen lill dessa förhållanden. I enlighet härmed
torde på sätt Kungl. Majit föreslagit särskilda, i lönegrupper uppdelade
löneplaner böra fastställas för ifrågavarande tjänstemän i samband med deras
införande under civila avlöningsreglementet. Ett dylikt ordnande av
här ifrågavarande tjänstemäns avlöningsförhållanden förutsätter såsom naturligt,
att avlöningsbestämmelserna för dem upptagas under särskild avdelning
av reglementet.

Beträffande den närmare utformningen av de av Kungl. Majit förordade
löneplansförslagen är, vad först angår löneplanen för provinsialläkare, att
märka, att i betraktande av de genom lönekommittens utredning konstale -

6

Riksdagens skrivelse Nr 250.

rade relativt gynnsamma inkomstförhållandena i det långt övervägande antalet
provinsialläkardistrikt anledning icke ansetts föreligga att genomföra
någon höjning av provinsialläkarnas lönenivå. Å andra sidan hava under
nuvarande förhållanden tillräckliga skäl ej heller ansetts föreligga att genomföra
någon egentlig sänkning av lönenivån. Då emellertid en anpassning
av utgångsläget för löneplanens avvägning, d. v. s. lönebeloppen i lönegrupp
I, efter nu utgående löneförmåner — fast lön, dyrtidstillägg och
provisorisk avlöningsförstärkning — skalle giva ett löneläge liggande mellan
25 och 26 lönegraden å A-ort enligt löneplanen A i civila avlöningsreglementet
och det av praktiska skäl ansetts önskvärt att lönebeloppen inom
nämnda lönegrupp sammanfalla med lönerna inom en viss lönegrad av den
allmänna löneplanen, har lönenivån jämkats till att motsvara 25 lönegraden
i stället för såsom för närvarande 26 lönegraden. Vid löneplanens vidare utbyggande
har antalet lönegrupper ansetts kunna minskas från sju till fyra,
varvid samtidigt vidtagits en väsentlig ökning i skillnadsbeloppen mellan de
olika lönegrupperna.

Vid den granskning riksdagen ägnat det föreliggande löneplansförslaget
har riskdagen ansett sig böra godkänna detsamma. Visserligen skulle genom
att löneläget i lönegrupp I anpassats efter lönebeloppen å A-ort inom lönegrad
A 25 en mindre löneminskning uppkomma för de provinsialläkare,
som tillhöra denna lönegrupp — för närvarande det övervägande flertalet
— men riksdagen finner ej detta oskäligt i betraktande av de uppgifter
rörande nettoinkomsterna av läkarverksamheten, som lämnats i propositionen.
Å andra sidan skulle det väsentligt ökade löneavståndet mellan lägsta
och högsta lönegrupp möjliggöra en viss löneförbättring för de i inkomsthänseende
sämst ställda provinsialläkarna.

Vad härefter angår löneplanen för distriktsveterinärer innebär Kungl.
Maj:ts förslag i denna del, att den nuvarande uppdelningen på sju lönegrupper
skulle bibehållas. Som utgångsläge för lönenivån, d. v. s. löneläget
i lönegrupp I, har valts lönebeloppen i 15 lönegraden å A-ort av löneplan
A i civila avlöningsreglementet, eller den lönegrad, som legat till grund
för utformningen av den för distriktsveterinärerna nu gällande löneplanen.
Då därjämte skillnadsbeloppen mellan de olika lönegrupperna bibehållits
oförändrade, ehuru med inräknande av 10 %> dyrtidstillägg, skulle ett bifall
till Kungl. Maj:ts förslag icke medföra någon annan rubbning i löneställningen
för dessa tjänstemän än som betingas av den år 1938 för civila
tjänstemän i allmänhet beviljade löneförbättringen.

Riksdagen har ej heller funnit anledning att vidtaga någon ändring i den
föreslagna löneplanen för distriktsveterinärerna.

En övergång från den för provinsialläkare nu gällande sjugruppsindelade
löneplanen till en blivande fyrgruppsindelad löneplan förutsätter, att en allmän
omprövning av provinsialläkartjänsternas lönegruppering företages i
samband med den förestående löneregleringen. En dylik omprövning av
lönegrupperingen lärer få anses påkallad jämväl med hänsyn till att någon

Riksdagens skrivelse Nr 250.

7

översyn av provinsialläkartjänsternas lönegruppering icke ägt rum sedan
den år 1926 genomförda löneregleringen. Vad i propositionen anförts rörande
riktlinjerna för en blivande omgruppering föranleder intet särskilt
uttalande från riksdagens sida. Riksdagen vill tillika ansluta sig till det i
propositionen gjorda uttalandet, att i samband härmed även distriktsveterinärtjänsternas
placering i lönegrupp göres till föremål för en allmän översyn.
Någon erinran från riksdagens sida är icke att framställa mot förslaget, att
det nuvarande förbehållet i fråga örn nedflyttning i lönegrupp av distriktsveterinär
på grund av omgruppering får bortfalla vid ett inordnande av
distriktsveterinärerna under civila avlöningsreglementet.

I detta sammanhang finner sig riksdagen böra understryka det i propositionen
gjorda uttalandet, att hinder icke hör förefinnas för att beträffande
enstaka distrikt företaga jämkningar i lönegrupperingen även mellan de
generella omgrupperingarna, därest särskilda skäl därtill föranleda.

Riksdagen anser sig dock böra här uttala, att försiktighet bör iakttagas i
fråga om genomförande av nedflyttning i lönegrupp av nuvarande tjänstinnehavare.

Beträffande de i propositionen innefattade detalj förslagen till avlöningsbeståmmelser
för provinsialläkare och distriktsveterinärer ävensom i fråga om
de i propositionen gjorda uttalandena rörande civila avlöningsreglementets
tillämplighet, såvitt angår ifrågavarande tjänstemän, har riksdagen icke någon
anmärkning att framställa. I enlighet med vad föredragande departementschefen
hemställt bemyndigar riksdagen Kungl. Maj:t att i huvudsaklig
överensstämmelse nied nämnda förslag förordna, på vad sätt ifrågavarande
avlöningsbestämmelser skola inordnas i civila avlöningsreglementet, liksom
ock att utfärda erforderliga övergångsbestämmelser rörande provinsialläkarnas
och distriktsveterinärernas övergång till civila avlöningsreglementet.

Slutligen medgiver riksdagen, att barntillägg på sätt departementschefen
förordat övergångsvis må utgå till nuvarande provinsialläkare och distriktsveterinärer
enligt de i riksdagens skrivelse nr 388 år 1938 angivna grunderna.

Kungl. Maj:ts förslag i de delar, som här ovan icke särskilt berörts, föranleder
ej något yttrande från riksdagens sida.

Riksdagen får under åberopande av vad sålunda anförts anmäla, att riksdagen
dels beslutat, att civila avlöningsreglementet skall från och med den
1 juli 1939 äga tillämpning å provinsialläkare och distriktsveterinärer; dels
godkänt det förslag till avlöningsbestämmelser för ifrågavarande befattningshavare,
som innefattas i bilagan till det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet;
dels bemyndigat Kungl. Maj:t att, i huvudsaklig överensstämmelse
med vad i statsrådsprotokollet angivits, förordna, på vad sätt de
i nämnda bilaga innefattade bestämmelserna skola inordnas i civila avlöningsreglemenlet;
dels bemyndigat Kungl. Majit alt utfärda erforderliga be -

8

Riksdagens skrivelse Nr 250.

stämmelser rörande provinsialläkares och distriktsveterinärers övergång till
civila avlöningsreglementet; dels ock beslutat, att barntillägg skola övergångsvis
utgå enligt de av departementschefen förordade grunderna.

Stockholm den 13 maj 1939.

Med undersåtlig vördnad.

397969. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag. 1939.