JUSTITIEOMBUDSMANNENS

ÄMBETSBERÄTTELSE

AVGIVEN TILL LAGTIMA RIKSDAGEN

ÅE 1939

SAMT

TB YCKFRIHET SKOMMITTÉNS
BERÄTTELSE

STOCKHOLM 1939

IVAR HACGGSTRÖMS BOKTRYCKERI AKTIEBOLAG
884222

.« k

i t • - • ;■

,■ f*J r''\ r

i ? •;

INNEHALL.

Justitieombudsmannens ämbetsberättelse.

Sid.

Inledning................................................ 7

I. Redogörelse för åtal, anställda mot nedannämnda tjänstemän:

1) landsfiskalen M. Swedenborg för missbrukande av tjänsteställning såsom allmän åklagare
(ämbetsberättelsen 1938 sid. 45)........................... 7

2) biskopen T. Bohlin m. fl. för disponerande av stiftelses tillgångar för annat ändamål

än det med stiftelsen avsedda (ämbetsberättelsen 1938 sid. 94)............ 8

3) landsfiskalen W. Lundgren för införpassande till straffanstalt av en till frihetsstraff

dömd person, ehuru denne sökt nåd (ämbetsberättelsen 1938 sid. 104)........ 9

4) poliskommissarien P. Zandén för bristande tillsyn över verkställighet av bötesför vandlingsbeslut

och underlåtenhet att vidtaga åtgärder för brotts beivrande m. m.
(ämbetsberättelsen 1938 sid. 112)............................. 11

5) stadsfiskal E. Tydén för olaga husrannsakan...................... 14

6) landsfiskalen E. Hammar för felaktigt förfarande vid verkställighet av bötesstraff 30

7) stadsfiskal R. Södén för bristande hänsynsfullhet vid polisutredning ........ 40

8) häradshövdingen C. H. G. Cederschiöld för felaktigt förordnande av boutredningsman
m. m........................................... 65

9) kriminalkonstapeln R. Wide för förskingring av uppburna bötesmedel m. m...... 77

10) taxeringsnämndsordföranden O. E. Holm i fråga om försummelse beträffande föredragning
inför taxeringsnämnden............ 98

11) landsfiskalen K. Markström för försumlighet i fråga om behandling av utsöknings ärenden.

...........................................106

12) rådmännen N. Hansson och B. Ekström för försumlighet i utövandet av konkurs domarämbete.

........................................113

13) stadsfogden Th. Nordström för försumlighet såsom rättens ombudsman i konkurser. 113

14) kammarfiskalen E. Jolin för obehörig försäljning å allmänna arvsfondens vägnar av

rätt till gravplats.......................................132

II. Redogörelse för vissa ärenden, som ej föranlett åtal.

1) Fortsättande av domstols session till sent på natten..................144

2) Fråga om domstols tillsyn över att bouppteckning förrättas efter avlidna......155

3) Fråga huruvida domstol, som förklarat anståndet med villkorligt ådömt straff för verkat,

skall därom underrätta icke blott vårdnadsdomstolen utan jämväl övervakaren
över den villkorligt dömde...............................157

4) Dröjsmål med underrättelse till övervakare över villkorligt dömd person om övervakningens
upphörande...................................160

Sid.

5) Felaktigt ådömande av straff för blott första resan stöld, då den tilltalade förut

undergått bestraffning för »stöld», begången efter det han fyllt 18 år........163

6) Fråga om lämpligheten av fängelseläkares samtal med fånge om påtänkt sinnesundersökning
.........................................164

7) Uttagande av ersättning från barnavårdsman för delgivning enligt 13 § lagen den

14 juni 1917 om barn utom äktenskap..........................180

8) Prövning av ansökan hos länsstyrelse om utseende av skiljeman för en sökandens

motpart har onödigt fördröjts på grund av ett flertal omständigheter, däribland
remiss för utredning huruvida person, om vilken parterna under skriftväxlingen enats,
vöre för uppdraget lämplig.................................182

9) Fråga om sättet för delgivning av ansökningshandlingar rörande intagning å alkoholistanstalt
..........................................187

10) Vägran av överläkare vid statligt sinnessjukhus att tillhandahålla begärd avskrift av

allmän handling ...... 191

11) Fråga huruvida magistrat bort vägra handräckning till verkställighet av stadsfull mäktiges

beslut angående tillkännagivande i viss tidning örn fullmäktiges sammanträden
..... 194

III. Framställningar till Konungen.

1) Ang. resestipendier åt åklagare...............................199

2) » resekostnads- och traktamentsersättning till domare för inspektionsresor till

överförmyndare.................. 201

3) » skyldighet för utmätningsman att i dagboken i utsökningsmål införa specificerad

uppgift rörande förrättningskostnad m.m......................204

4) » fastställande av viss, med hänsyn till alkoholhalten i blodet bestämd gräns,

vid vilken förare av motorfordon skall anses vara i lagens mening påverkad
av starka drycker..................... 206

IV. Inspektionsresor under år 1938 ........................... 216

V. Under år 1938 handlagda klagomål och anställda åtal m. m.......217

Berättelse av tryckfrihetskommittén...........................219

Bilagor till justitieombudsmannens ämbetsberättelse.

I. Tabell över samtliga av 1938 års riksdag avlåtna skrivelser m. m. i nummerföljd enligt
riksdagens protokoll . . . . . . . .............................220

II. Förteckning över de av 1938 års riksdag till Konungen avlåtna skrivelser jämte uppgifter
om de åtgärder, som under nämnda år vidtagits i anledning av samma skrivelser: 222

1) Justitiedepartementet...................................222

2) Utrikesdepartementet..................................■■ • 226

3) Försvarsdepartementet....................■ • ............ • 228

Sid.

4) Socialdepartementet....................................233

5) Kommunikationsdepartementet..............................241

6) Finansdepartementet.....................................245

7) Ecklesiastikdepartementet.................................256

8) Jordbruksdepartementet..................................261

9) Handelsdepartementet...................................269

lil. Särskild förteckning över sådana i förteckningen under bilaga II upptagna ärenden,

som vid utgången av år 1938 ännu voro i sin helhet eller till någon del på Kungl.
Maj:ts prövning beroende....................................273

IV. Förteckning över ärenden, som hos Kungl. Majit anhängiggjorts genom skrivelser från
riksdagen före år 1938 men vid samma års början voro i sin helhet eller till någon del
oavgjorda, jämte uppgifter om den behandling, dessa ärenden undergått under år 1938: 279

1) Justitiedepartementet...................................279

2) Utrikesdepartementet....................................286

3) Försvarsdepartementet...................................287

4) Socialdepartementet....................................288

5) Kommunikationsdepartementet..............................302

6) Finansdepartementet....................................307

7) Ecklesiastikdepartementet.................................320

8) Jordbruksdepartementet..................................323

9) Handelsdepartementet...................................329

V. Förteckning över ärenden, som hos Kungl. Majit anhängiggjorts genom skrivelser från

justitieombudsmannen före den 1 januari 1938 och vari under år 1938 åtgärd vidtagits
eller vilka vid samma års slut ännu voro på Kungl. Maj:ts prövning beroende, jämte
kortfattad uppgift om ärendenas behandling.........................334

• ■

Till RIKSDAGEN.

J ämlikt 13 § i den för riksdagens justitieombudsman gällande instruktionen
får jag härmed avlämna berättelse angående justitieombudsmansämbetets
förvaltning under år 1938. Jag får därvid meddela, att jag med stöd
av 25 § i instruktionen begagnat mig av semester under tiderna den 18—den
30 juli och den 19 september—den 20 oktober samt att under nämnda tider
min av riksdagen utsedde suppleant och efterträdare revisionssekreteraren
Knut Nissen förestått ämbetet.

Berättelsen kommer enligt vedertagen ordning att först innehålla redogörelse
för sådana mot tjänstemän för fel eller försummelse i tjänsten anställda
åtal, vilka under året blivit slutligen avgjorda eller i någon instans
prövade.

I. Redogörelse för anställda åtal.

1. Missbrukande av tjänsteställning såsom allmän åklagare.

I 1938 års ämbetsberättelse (sid. 45 o. f.) redogöres för ett av mig, efter
klagomål av styrelsen för Sveriges Advokatsamfund, anbefallt åtal mot t. f.
landsfiskalen i Ramlösa distrikt Måns Swedenborg för missbrukande av
tjänsteställning såsom allmän åklagare. Av redogörelsen framgår, att landsfogden
i Malmöhus län vid rådhusrätten i Hälsingborg yrkat ansvar å Swedenborg
i enlighet med mitt uppdrag samt därutöver för tjänstefel i andra
hänseenden. Sedan rådhusrätten den 24 maj 1937 samt hovrätten över Skåne
och Blekinge, där Swedenborg anfört besvär, den 10 december 1937 meddelat

utslag i målet, varigenom Swedenborg för tjänstefel och ärekränkning
dömts till dagsböter ävensom ersättningsskyldighet gentemot enskild person,
har hovrättens utslag vunnit laga kraft.

2. Disponerande av stiftelses tillgångar för annat ändamål
än det med stiftelsen avsedda.

Av 1938 års berättelse (sid. 94 o. f.) framgår, att jag efter härstädes anförda
klagomål förordnat om åtal mot biskopen T. Bohlin, domprosten
P. Söderlind samt lektorerna M. Ålander, H. Folmer, T. Bucht och E. Timelin
såsom ansvariga för ett av domkapitlet i Härnösand den 16 december
1936 fattat beslut, varigenom en under domkapitlets förvaltning ställd stiftelses
tillgångar disponerats för annat ändamål än det med stiftelsen avsedda.
I skrivelse den 17 maj 1933 hade domkapitlet, som då hade delvis
annan sammansättning än ovan nämnts, hos domhavanden i Härjedalens
domsaga gjort framställning om laga syn för behandling av ett ärende,
som rätteligen icke bort behandlas vid sådan syn. För täckande av synekostnader,
som uppkommit i följd av denna framställning, hade domkapitlet
genom ovannämnda beslut den 16 december 1936 bemyndigat stiftssekreteraren
att ur änkehjälpsfonden nr 3 utbetala visst belopp. I protokollet
rörande beslutet hade antecknats, att betalningsansvaret juridiskt
ålåge domkapitlets medlemmar. För det angivna ändamålet hade sedermera
utanordnats 100 kronor, men sedan saken hos mig påtalats hade beloppet
återbetalats av de ledamöter i 1933 års domkapitel, som voro ansvariga
för den gjorda framställningen örn laga syns hållande. I utslag
den 3 november 1937 hade Svea hovrätt yttrat följande: Enär ifrågavarande,
den 16 december 1936 av domkapitlet beslutade ^anordning av medel
ur änkehjälpsf onden nr 3 — vilken fond måste anses utgöra en stiftelse
— vore för fondens ändamål främmande, alltså och då vid sådant förhållande
Bohlin och hans medparter genom att deltaga i domkapitlets berörda
beslut visat oförstånd i ämbetet, prövade hovrätten, jämlikt 25 kap. 17 §
strafflagen, rättvist döma envar av dem för vad han låtit komma sig
till last att utgiva 10 dagsböter, varje dagsbot bestämd för Bohlin till
25 kronor, för Söderlind till 12 kronor, för envar av Ålander, Folmer och
Bucht till 10 kronor samt för Timelin till 7 kronor.

Över hovrättens utslag hade Bohlin och hans medparter anfört besvär.

Kungl. Maj:t har genom utslag den 17 augusti 1938 ej funnit skäl att
göra annan ändring i hovrättens utslag än att antalet dagsböter för envar
av Bohlin och hans medparter nedsattes till 5.

Tre justitieråd funno väl, att Bohlin och hans medparter förfarit felaktigt
genom att bidraga till beslutet den 16 december 1936, men enär denna
felaktighet med hänsyn till omständigheterna skäligen icke borde för dem
medföra ansvar, lämnade dessa justitieråd med ändring av hovrättens utslag
åtalet utan bifall.

3. Införpassande till straffanstalt av en till frihetsstraff
dömd person, ehuru denne sökt nåd.

I 1938 års ämbetsberättelse (sid. 104 o. f.) redogöres för ett av tjänstförrättande
justitieombudsmannen Nissen, efter klagomål av arbetaren
Hilmer Allan Backman i Bäcknäs, anbefallt åtal mot landsfiskalen W.
Lundgren för det han den 16 juli 1937 införpassat klaganden till kronohäktet
i Umeå för avtjänande av honom ådömt frihetsstraff, oaktat klaganden
upplyst Lundgren örn att han sökt nåd från straffet och begärt
att få styrka detta med ett diariebevis, som klaganden förvarat i sitt hem.
Enligt redogörelsen hade Lycksele tingslags häradsrätt i utslag den 20
december 1937 yttrat följande.

I målet vore utrett, att Västerbottens regementes krigsrätt genom ett
den 5 juni 1937 meddelat, sedermera lagakraftvunnet utslag dömt klaganden
att för vägran att fullgöra förmans i tjänsten givna befallning hållas i
fängelse två månader, att klaganden uti en till nedre justitierevisionen den
6 påföljande juli månad inkommen ansökan anhållit, bland annat, att
Kungl. Majit måtte av nåd befria honom från ifrågavarande straff, att
Lundgren för bringande av nämnda utslag till verkställighet efter anmodan
av länsstyrelsen den 16 samma juli eftersökt och anhållit klaganden uti en
av denne tillfälligtvis bebodd skogskoja, belägen ej långt från klagandens
hem i Bäcknäs, att Lundgren omedelbart införpassat klaganden till kronohäktet
i Umeå, varest klaganden samma dag börjat avtjäna straffet, att
Kungl. Majit, som inhämtat att straffet redan till viss del verkställts, genom
utslag den 20 påföljande augusti av nåd förordnat, att med återstoden av
straffet skulle anstå jämlikt lagen angående villkorlig straffdom och på
klagandens uppförande under eri prövotid av tre år, räknat från dagen för
Kungl. Majits utslag, samt på omständigheter i övrigt, som i nämnda lag
angivas, bero, huruvida straffet skulle gå i verkställighet, samt att klaganden,
sedan sist omförmälda utslag kommit till fängelsemyndighetens kännedom,
samma den 20 augusti frigivits. Av handlingarna i målet framginge
vidare att Lundgren för berörda verkställighetsåtgärd såsom transportmedel
begagnat en honom tillhörig personbil, att klaganden vid anhållandet
i skogskojan upplyst Lundgren örn nådeansökningens ingivande och
begärt att till styrkande därav få förete ett uti klagandens hem förvarat,

av nedre justitierevisionen utfärdat diariebevis, att nämnda skogskoja vore
belägen invid en från allmänna landsvägen Lycksele—Stensele utgående
avtagsväg, att klagandens hem vore beläget invid nämnda allmänna landsväg,
högst 6 kilometer norr örn den punkt, där avtagsvägen utginge från
allmänna landsvägen, samt att Lundgren för fångtransporten från skogskojan
till Umeå hade att färdas å avtagsvägen till allmänna landsvägen
och vidare sistnämnda väg söderut. Enär klaganden till förhindrande avstraff
verkställigheten upplyst Lundgren därom, att han hos Kungl. Majit
sökt nåd från straffet och att han till styrkande därav kunde förete vederbörligt
bevis, samt Lundgren utan hänsyn därtill omedelbart införpassat
klaganden till kronohäktet i Umeå, alltså och då Lundgren genom sitt berörda
förfarande med hänsyn till omständigheterna i målet måste anses
hava gjort sig skyldig till oförstånd i tjänsten, prövade häradsrätten rättvist,
jämlikt 25 kap. 17 § strafflagen, döma Lundgren att för tjänstefel
utgiva 25 dagsböter, varje dagsbot bestämd till 7 kronor. Vidkommande
därefter av klaganden framställt skadeståndsanspråk, så enär det fängelsestraff,
vilket klaganden delvis avtjänat, varit honom ådömt genom utslag,
som vunnit laga kraft, samt tillräckliga skäl saknades till antagande, att
klaganden, därest Lundgrens berörda förfarande ej förelupit, helt eller
delvis skulle hava undgått verkställighet av det straff, han enligt vad ovan
anförts avtjänat, funne häradsrätten rättvist lämna klagandens talan utan
bifall. Klaganden skulle själv vidkännas sina kostnader å målet.

Över häradsrättens utslag hade såväl Lundgren som klaganden anfört
besvär.

Hovrätten för Övre Norrland har i utslag den 21 juni 1938 yttrat följande.

Vad anginge Lundgrens besvär funne hovrätten, med tillämpning av
25 kap. 17 och 22 §§ strafflagen, ej skäl att göra ändring i häradsrättens
utslag.

Vidkommande klagandens skadeståndstalan funne hovrätten väl att utredning
icke stöde att vinna beträffande frågan huruvida klaganden, därest
Lundgrens åtalade förfarande icke mellankommit, skulle hava undgått
verkställighet av det straff han numera avtjänat, samt att klaganden förty
icke kunde anses berättigad till ersättning för förlorad arbetsförtjänst eller
för annan skada, som han genom straffets undergående lidit. Som emellertid
klaganden, vilken måste antagas varit i stånd att före straffverkställighetens
början visa att han sökt nåd från straffet, lagligen varit berättigad
till anstånd med straffet intill dess Kungl. Majit meddelat utslag å
hans nådeansökan, men Lundgren genom att det oaktat den 16 juli 1937
införpassa klaganden till kronohäktet i Umeå betagit klaganden denna rätt,
funne hovrätten Lundgren pliktig lämna klaganden gottgörelse därför med

ett skäligt ansett belopp av 75 kronor. På grund därav prövade hovrätten
rättvist att, med ändring av häradsrättens utslag i denna del, förplikta
Lundgren att såsom skadestånd till klaganden utgiva 75 kronor. Vid denna
utgång bleve, med ändring av häradsrättens utslag jämväl beträffande
kostnaderna å målet, Lundgren förpliktad att ersätta klaganden dennes
kostnader vid häradsrätten med fordrade 100 kronor.

Över hovrättens utslag har Lundgren anfört besvär. Målet är beroende
på Kungl. Maj:ts prövning.

4. Bristande tillsyn över verkställighet av bötesförvandlingsbeslut
och underlåtenhet att vidtaga åtgärder för brotts beivrande m. m.

Av 1938 års berättelse (sid. 112 o. f.) framgår att jag, efter klagomål
av förre bokhållaren Gustaf Johansson i Karlstad, förordnat örn åtal mot
poliskommissarien i samma stad Per Zandén för bristande tillsyn över
verkställighet av bötesförvandlingsbeslut och underlåtenhet att vidtaga
åtgärder för brotts beivrande m. m. I målet, som anhängiggjorts vid rådhusrätten
i Karlstad, hade landsfogden i Värmlands län yrkat ansvar
å Zandén jämväl för flera tjänstefel, vilka icke varit föremål för min prövning.
I utslag den 21 december 1937 hade rådhusrätten yttrat följande.

I den del åklagarens talan avsåge ansvar å Zandén i anledning därav, att
— sedan köpmannen Anders Enoch Linderholm natten mellan den 13 och
den 14 november 1930 i av starka drycker påverkat tillstånd fört automobil
samt polisutredning därom företagits och stämning till svaromål
för förseelsen delgivits Linderholm — denna stämning, efter ett samtal
mellan Zandén och dåvarande stadsfiskalen Albert Nelson, återtagits och
vidare åtal för förseelsen icke följt, funne rådhusrätten, att Zandén, vilken
icke ägt prövningsrätt i åtalsfrågan, icke kunde anses hava genom vad i
denna del av målet förekommit gjort sig skyldig till förfarande av beskaffenhet
att böra medföra ansvar för tjänstefel; och bleve förty Zandén
därutinnan frikänd. Vidkommande Zandéns underlåtenhet att företaga
närmare utredning i anledning därav, att kriminalkonstapeln Robert Wide
påstått visst belopp i penningar, för vilka han varit i sin tjänst redovisningsskyldig,
och vissa handlingar hava under september 1934 kommit bort
och sannolikt olovligen tillgripits ur en skrivbordslåda å polisstationen, varom
Wide påstått men icke mot Zandéns bestridande styrkt sig hava hos
Zandén påkallat utredning, så enär Wide icke gjort sannolikt, att penningarna
och handlingarna av annan tillgripits, och Zandén med hänsyn till
vad örn Wide upplysts haft skäl att icke sätta tro till Wides uppgifter
därom, samt det penningbelopp, som Wide vid tiden ifråga haft att redovisa,
genast av Wide erlagts, och Zandén icke, såvitt visats, haft känne -

dom om att till redovisningen använts vid tillfället upplånade medel, prövade
rådhusrätten lagligt i denna del av målet ogilla åklagarens talan.
Väl vore i målet styrkt, att redovisningen av beslut om bötesfbrandling,
vilka överlämnats till Zandén för verkställighet, i regel tagit avsevärd
tid i anspråk utöver vad som vederbort, men enär Zandén, vilken
uti ifrågavarande ärenden följt av vederbörande bötesredogörare givna föreskrifter,
i viss män ägnade att föranleda den påtalade förseningen, icke,
såvitt visats, kunde anses hava försvårat kontrollen eller brustit i tillsynen
över redovisningen av influtna bötesmedel, funne rådhusrätten vad emot
Zandén i detta hänseende förekommit icke vara av beskaffenhet att böra
för honom föranleda ansvar samt åklagarens talan därutinnan förty icke
kunna bifallas. I målet vore emellertid visat, att verkställigheten av angivna
beslut om bötesförvandling, vilken under Zandéns överinseende handhafts
av därtill särskilt förordnade kriminalkonstaplar, i ett flertal fall
avsevärd tid fördröjts. Enär Zandén sålunda brustit i honom åliggande
skyldighet att utöva erforderlig tillsyn i nämnda avseende över fortgången
av dessa verkställighetsärenden, funne rådhusrätten Zandén därutinnan
förfallen till ansvar jämlikt 25 kap. 17 § strafflagen för oförstånd och
försumlighet i tjänsten. Likaledes hade Zandén genom sin erkända och i
övrigt styrkta underlåtenhet att föra i stadens polisinstruktion föreskriven
uppbördsbok gjort sig skyldig till försumlighet jämlikt 25 kap. 17 § strafflagen.
I målet vore vidare upplyst, att — då tandteknikern Hilding Grönvall
den 19 juni 1933 av två poliskonstaplar hämtats för avtjänande av till
fängelsestraff förvandlade tillhopa 130 dagsböter, motsvarande 900 kronor,
samt den ene av konstaplarna meddelat Zandén, att Grönvall gjorde
invändning därom, att han å böterna avbetalt 400 kronor, vilken avbetalning
finge anses i målet styrkt — Zandén likväl givit order om Grönvalls
omedelbara införpassande till fängelse i stället för att, såsom vederbort,
företaga undersökning, huruvida skäl förelegat att söka ändring av
förvandlingsresolutionen. Rådhusrätten funne Zandén därigenom förfallen
till ansvar för oförstånd jämlikt 25 kap. 17 § strafflagen. Genom vad Zandén
vidare erkänt och i övrigt förekommit vore följande styrkt: Sedan
åkaren Erland Nyrén den 16 december 1932 i berusat tillstånd fört automobil
och därunder jämväl gjort sig skyldig till ovarsamhet, hade därom
företagits polisutredning och avgivits rapport, som överlämnats till Zandén,
vilken haft att i sin dåvarande tillfälliga egenskap av tillförordnad
stadsfiskal i Karlstad besluta örn åtal i anledning av rapporten. Beslut
örn åtal hade emellertid icke kommit till stånd under Zandéns tjänstgöring
som stadsfiskal, vilken varat från och med den 22 december 1932 till
och med den 9 januari 1933, enligt Zandéns förmodan av den anledning,
att Zandén på grund av talrika fel i rapporten lagt undan den för omskrivning.
Rapporten uppgåves av Zandén sedermera hava kommit bort.

Ärendet hade av Zandén lämnats utan åtgärd, till dess Zandén i slutet
av år 1933 på polischefens order återupptagit detsamma, i det förnyat
polisförhör hållits med Nyrén. Kort därefter hade den ovannämnda rapporten
kommit till rätta. Rådhusrätten funne icke mot Zandéns nekande
styrkt, att Zandén av Nyrén mottagit muta för att underlåta att åtala
eller till åtal rapportera Nyrén. Även örn emellertid Zandén, såsom han förmodat,
vid mottagande av polisrapporten funnit denna böra återgå till
kriminalavdelningen för omskrivning och av denna eller annan anledning
icke omedelbart beslutat om åtal, hade det likväl ålegat Zandén såsom
poliskommissarie att förvissa sig örn, att rapport örn Nyréns förseelse sedermera
kommit vederbörande åklagare tillhanda för åtal. Då Zandén därutinnan
brustit, funne rådhusrätten honom förfallen till ansvar för förbrytelse
i tjänsten. Enär emellertid mot Zandéns bestridande icke visats, att
förbrytelsen varit uppsåtlig, funne rådhusrätten densamma icke kunna
för svårare anses än såsom vårdslöshet jämlikt 25 kap. 17 § strafflagen.
I målet vore slutligen upplyst, att Zandén sedan år 1935 låtit å poliskontoret
utfärda avskrifter av polisrapporter och andra expeditioner samt
tillhandahålla dessa åt enskilda mot lösen men utan att expeditionerna
belagts med stämpel. Enär polisverkets expeditioner måste anses omfattas
av bestämmelserna i kungl, förordningen angående stämpelavgiften, hade
det ålegat Zandén att föranstalta därom, att expeditionerna blivit stämpelbelagda.
Genom Zandéns uraktlåtenhet därutinnan hade statsverket
undandragits stämpelmedel örn, såvitt i målet vore fråga, tillhopa 50
kronor. Rådhusrätten funne Zandén genom ifrågavarande oförstånd och
försummelse förfallen till ansvar jämlikt 25 kap. 17 § strafflagen. — På
grund av vad rådhusrätten sålunda funnit ligga Zandén till last och med
tillämpning av 4 kap. 3 § strafflagen prövade rådhusrätten, jämlikt 25
kap. 17 § strafflagen, lagligt döma Zandén för vårdslöshet, oförstånd och
försummelse i hans tjänst såsom poliskommissarie vid polisväsendet i
Karlstads stad till mistning av sagda tjänst under två månader. Zandén
förpliktades att till statsverket genast, emot kvitto, utgiva ersättning
för genom försummad stämpelbeläggning utebliven inkomst med
50 kronor. Av Zandén framställt yrkande örn upphävande av polischefens
beslut örn Zandéns avstängning från tjänstgöring samt örn förordnande att
under avstängningstiden dittills innehållet lönebelopp skulle till honom utbetalas
funne rådhusrätten icke skäl bifalla.

Över rådhusrättens utslag, vari rådhusrätten jämväl yttrat sig örn kostnaderna
å målet, hade landsfogden och Zandén anfört besvär.

Svea hovrätt, som i beslut den 31 januari 1938 lämnat utan bifall Zandéns
yrkande om upphävande av beslutet örn avstängning från tjänstgöring,
har i utslag den 22 juni 1938 yttrat följande.

Hovrätten funne ej skäl att i fråga om den mot Zandén förda talan göra
ändring i överklagade utslaget; men enär Zandéns yrkande örn förordnande,
att av Karlstads stadskassa innehållet lönebelopp måtte till honom
utbetalas, icke bort i förevarande mål, där staden icke, varit part, upptagas
till prövning, funne hovrätten lagligt undanröja vad rådhusrättens utslag
i denna del innehölle.

En av hovrättens ledamöter yttrade: ”Jag finner ej skäl att göra ändring
i överklagade utslaget i ansvarsfrågan eller beträffande kostnaderna å målet.
Vad åter angår Zandéns yrkande att rådhusrätten måtte förklara att det
belopp, som Karlstads stadskassa innehållit av Zandén tillkommande lön,
skulle till Zanden utbetalas, sa enär Zandén icke genom stämning anhängighet
talan mot staden om utbekommande av innehållna lönebelopp, samt
rådhusrätten vid sådant förhållande icke ägt till prövning upptaga Zandéns
berörda yrkande, varder överklagade utslaget i denna del av mig
undanröjt.”

Hovrättens utslag har vunnit laga kraft.

5. Olaga husrannsakan.

I en den 2 augusti 1937 hit inkommen klagoskrift anmälde J. A. Ekstedt i
Härnösand, bland annat, följande.

För någon tid sedan hade en trafik chaufför i Härnösand vid namn Valle
Nordberg, enligt vad han berättat för klaganden, mellan klockan 1 och 2
på natten blivit anmodad att med bil hämta stadsf iskalen i samma stad E.
Tydén å viss plats inom staden. Då Nordberg å den uppgivna platsen
sammanträffat med Tydén, hade denne, som i sitt sällskap haft extra landsfiskalen
Gunnar Nyman, varit starkt berusad. Nordberg hade fått order
att skjutsa Tydén och Nyman till den vid stadsgränsen å Stigsjövägen
belägna s. k. Grindstugan, vilken beboddes av en arbetare, Karl Fritz
Olofsson, med familj. Då bilen kommit fram till Grindstugan, hade där varit
mörkt och fullständigt tyst. Tydén hade måst slå hårt på dörren upprepade
gånger, innan någon i huset vaknat och slutligen öppnat. Vad Tydén
gjort inne hos Olofsson hade Nordberg sig ej bekant, men han hade
hort högljutt stimmande” och hundskall därifrån. Olofsson hade för klaganden
uppgivit, att Tydén på ett brutalt sätt talat om, att han skulle
visitera bostaden, samt snott omkring och rivit i familjens tillhörigheter,
som örn han skulle sökt efter tjuvgods. Tydén hade även gått in i ett inre
rum, där Olofssons pojkar sovit, och ryckt av dem täcket. Då han ej
kunnat finna något misstänkt, hade han befallt Olofsson att taga fram och

visa kvitto å erlagd skatt för en hund, som Olofsson hade. Sedan Nyman
uppmanat Tydén att lugna sig, hade de tillsammans avlägsnat sig från
huset. Olofsson hade bett klaganden att hos högre myndigheter efterhöra,
huruvida ett dylikt besök mitt i natten kunde vara lagligt.

I anledning av innehållet i klagoskriften anmodade jag landsfogden i
Västernorrlands län att verkställa utredning i saken. Vid av denne på
grund därav verkställd undersökning förekom enligt upprättad rapport
följande.

I infordrad skriftlig förklaring anförde Tydén till en början: Det av
klaganden omförmälda besöket i Grindstugan hade ägt rum natten mellan
den 27 och den 28 maj 1936. Grindstugan, som disponerades av fattigvårdsstyrelsen
i Härnösand, hade, så länge familjen Olofsson bott där, varit
känd som ett rastställe och en uppehållsplats för allsköns löst folk. Många
hade de besök varit, som polisen måst göra där. Envisa rykten örn lönnbränning
och spritlangning därstädes hade florerat och beslag av bränneriapparater
hade skett med åtal som följd. Vid s. k. luffarrazzior, vilka då
och då företoges, brukade även besök göras i Grindstugan. Natten till den
27 maj 1936 hade två personer förövat inbrott i Härnösand. Båda hade
senare på natten anhållits av en poliskonstapel, men utanför polisstationen
hade den ene lyckats undkomma. Spaningar efter honom hade genast
igångsatts. I förbigående kunde nämnas, att han sedermera gripits i Kramfors
och att båda av rådhusrätten i Härnösand den 3 juni 1936 dömts för
inbrottsstöld. Beträffande händelseförloppet vid besöket i Grindstugan
ville Tydén hänvisa till ett av Nyman avgivet intyg, vilket fullt riktigt
återgåve vad som inträffat. Det borde endast tilläggas att Tydén, innan
han knackat på dörren, förvissat sig örn att folk var i rörelse. Något oväsen
vid besöket, som varat sammanlagt högst 10 minuter, hade — givetvis
med undantag för hundens skall — lika litet förekommit denna gång som
någon av de andra gånger Tydén på tjänstens vägnar — antingen som
polisman eller hälsovårdsnämndens sekreterare — besökt familjen Olofsson.
Det vore icke sant, att Tydén ryckt täcket av sovande eller rivit i
familjens tillhörigheter, ty Tydéns ärende hade denna gång icke varit att
göra husundersökning. Vid utgåendet hade Tydén växlat några ord med
Olofsson angående hunden, och Olofsson hade därvid påstått, att hunden
egentligen icke vore hans, eller något i den stilen. Tydén hade därvid rått
honom att i alla fall anmäla hunden och betala skatten, men något annat
resonemang om hunden eller någon annan angelägenhet hade icke förekommit.
Beträffande Tydéns nykterhet vid tillfället kunde han utöver
Nyman åberopa landsfiskalen O. G. Bergman, hovrättsfiskalen Elis
Dahlin samt dåvarande notarien vid Ångermanlands södra domsaga Artur
Nordgren, vilka bland andra haft tillfälle att iakttaga Tydén sagda kväll.

Tydén ville framhålla, att folk av lösdrivartyp vid ifrågavarande årstid
brukade lämna sina viloställen redan tidigt på morgnarna. Det lönade sig
föga att efterspana dylika personer efter klockan 6 eller 7 på morgonen.
Klockan hade vid tillfället varit icke mellan 1 och 2, som klaganden uppgå
ve, utan snarare mellan 2 och 3. Tydén tilläte sig, oaktat klagandens
uttalanden, betvivla att Nordberg skulle kunna yttra något ofördelaktigt
om Tydéns nykterhet vid tillfället ifråga. Tydén hade visserligen haft en
hel del att göra med Nordberg å tjänstens vägnar och ville omtala att han,
som år 1928 dömts för fylleri och fått sitt körkort återkallat två gånger,
under år 1937 ånyo blivit stämd för fylleri. Tydén kände icke till, huruvida
Nordberg hyste agg till Tydén för vad som inträffat under den tid Tydén
tjänstgjort i Härnösand, men han hade svårt att tro, att Nordberg medvetet
skulle vilja beljuga honom. Nordbergs utsagor enligt klaganden synfes
därför vara att hänföra till den senares vanliga fria fantasier. Till
slut ville Tydén som ett allmänt omdöme säga, att 99 procent av dem
bland stadens befolkning, som överhuvud hade kännedom örn klaganden,
säkerligen hade samma uppfattning örn honom som Tydén, nämligen att
hans förföljelser och klagomål övergått till ett slags mani.

Det av Tydén åberopade intyget av Nyman, vilket var dagtecknat den
23 augusti 1937, innehöll en redogörelse för händelseförloppet vid ifrågakomma
tillfälle, vilken redogörelse dock här icke återgives, enär Nyman
sedermera vid förhör inför landsfogden den 27 augusti avgivit en utförligare
berättelse. Denna var av följande innehåll.

Vid tingssammanträde med Ångermanlands södra domsagas häradsrätt
i Härnösand den 27 maj 1936 hade tre av nämndens ledamöter blivit medaljerade.
I anledning därav hade efter tingssammanträdets slut anordnats
en gemensam middag å restaurang S:t Petri Logen. Vid denna middag hade
närvarit bland andra häradshövdingen Sigurd Odéen, Dahlin, de å domarekansliet
tjänstgörande notarierna samt en del nämndemän. Även Nyman
samt ett flertal av domsagans åklagare hade närvarit. Middagen hade
avätits i ett abonnerat rum beläget innanför kaféet. När Nyman vid ett
tillfälle klockan omkring 12 e. m. passerade kaféet, hade han däi ;tt
Tydén i sällskap med två andra män. Tydén hade vinkat Nyman till g.
Tydén och Nyman hade samtalat en stund örn något tjänsteärende, varefter
Nyman återvänt till det övriga middagssällskapet. Han hade för
Dahlin omtalat, att Tydén satt i kaféet. Man hade därför kommit överens
örn att fråga Tydén, om denne ville följa med till tingshuset och spela
kort. Detta hade Tydén ej haft något emot. En del av sällskapet, troligen
Dahlin, notarierna, Nyman och Tydén hade strax därefter begivit sig till
tingshuset. Från restaurangen hade någon medfört omkring en fjärdedels
liter konjak. Denna konjak hade efter framkomsten till tingshuset delats
upp på en fem å sex personer, vilka fått ett litet glas var. Även Tydén

hade fått ett glas. Därefter hade man börjat spela kort. Så småningom
hade flera nämndemän infunnit sig. En av dessa hade medfört och bjudit
på en halv liter konjak. Nyman kunde ej nu säga, huru mycket av denna
konjak gått åt under kvällen eller vilka som druckit därav. Själv hade han
ej fått något och han hade ej heller sett, örn Tydén förtärt något därav.
När klockan blivit mellan 3 och 4 på natten, hade Nyman förklarat sig vilja
resa till sitt hem, beläget i Bondsjö omkring 3 eller 4 kilometer utanför
staden. Tydén hade då erbjudit sig att skjutsa Nyman hem. Därefter hade
Tydén per telefon beställt en bil. Sedan bilen anlänt, hade Nyman och
Tydén färdats Viktoriagatan i riktning mot den stadsdel, som kallades
Brännan, där Tydén hade sin bostad. Tydén hade under färden talat örn för
Nyman, att inbrott ägt rum i denna stadsdel några nätter tidigare samt
att tjuvarna blivit gripna, men att en av dem lyckats undkomma. Därför
skulle han och Nyman nu fara åt det hållet för att se, örn de kunde finna
något misstänkt. Sedan de gjort en sväng på Brännan, hade de vänt och
farit åt Bondsjöhållet. Under färden dit hade Tydén börjat tala örn att
det brukade hålla till en hel del löst folk i den s. k. Grindstugan vid stadsgränsen.
Nyman hade då omtalat, att han sett en för spritsmuggling misstänkt
person vid nämnda stuga någon dag tidigare. Tydén hade föreslagit,
att de skulle fara dit och se efter, örn det funnes något misstänkt där. Nyman
hade ej velat vara med därom. Han hade framhållit för Tydén, att det
ej kunde bliva tal örn någon husrannsakan vid den tiden på dygnet. Tydén
hade svarat, att de endast skulle fara dit och höra efter, örn Olofssons hyste
någon främmande person i stugan för tillfället. Tydén hade därför givit
chauffören, Nordberg, order att köra till Grindstugan. Framkomna dit hade
Tydén och Nyman gått ur bilen. Tydén hade gått fram till stugan, som
läge några meter från vägen, medan Nyman stannat vid bilen. Tydén hade
emellertid uppmanat Nyman att följa med fram till stugan. De skulle endast
gå fram och lyssna, hade han sagt. Nyman hade då gått med fram och
båda hade gått runt stugan och lyssnat. Tydén hade sagt sig höra, att någon
rört sig inne i stugan, och han hade därför förklarat sig vilja gå in och
tällered de inneboende. Nyman hade avrått honom därifrån samt sagt,
attiy yman icke ville gå med in. Tydén hade emellertid gått fram till dörren
och bultat på. Nyman hade samtidigt gått ned till vägen och satt sig i
bilen. Därifrån hade han tyckt sig höra Tydén ropa, antagligen på fråga
inifrån stugan: ”Det är stadsfiskal.” En kort stund därefter hade Tydén
blivit insläppt. Efter omkring 5 minuter hade Tydén åter kommit ut och
ropat till Nyman, att denne skulle komma in och titta på ett fint gömställe,
som fanns i stugan. Nyman, som velat fara hem och som funnit det hela
obehagligt, hade då gått in i stugan, huvudsakligen för att få med Tydén
hem. När han kommit in i stugan, hade Tydén visat honom en grop under
en lucka i sängkammargolvet, vilken grop vid tillfället varit tom. Efter det

2 — Justitieombudsmannens ämb et sberättelse till 1989 års riksdag.

Nyman kommit in i stugan, hade Tydén stannat ännu en stund och talat
med Olofsson, som varit uppe och påklädd. Han hade frågat Olofsson, när
denne tänkte flytta från stugan, som vore utdömd av hälsovårdsnämnden.
Möjligen hade han också talat med Olofsson om dennes hund, men detta
kunde Nyman ej med säkerhet påminna sig. Nyman hade icke iakttagit
något, som tytt på att Tydén rivit omkring i Olofssons tillhörigheter. Efter
en stund hade Nyman och Tydén lämnat stugan och rest till Nymans hem
i Bondsjö, där de skilts åt, i det Tydén med bilen återvänt till staden. Nyman
hade själv under ifrågavarande kväll förtärt obetydligt med sprit. Han
hade icke på Tydén kunnat märka, att denne varit berörd av sprit. Nyman
kunde ej numera erinra sig, örn han samtalat något med Nordberg medan
denne väntat i bilen utanför stugan. Han mindes dock, att Nordberg yttrat
något örn att det väl ej ginge an att störa folk på nätterna så. Nyman holle
för troligt, att han ej svarat något på detta Nordbergs yttrande.

Under utredningen hördes vidare Nordberg, Bergman, Karl Fritz Olofsson
och hans hustru Agnes Olofsson samt makarna Olofssons barn, fabriksarbetarna
Erik Olofsson och Karl Olofsson, hemmadottern Gunvor Olofsson,
hembiträdet Elsa Olofsson och servitrisen Brit Olofsson, vilka därvid
berättade

1) Nordberg: Omkring klockan 12 en natt i slutet av maj 1936, då han
tjänstgjort som trafikchaufför i Härnösand, hade han fått order att med bil
hämta vid tingshuset. När han kommit dit hade två personer, vilka han
igenkänt som Tydén och Nyman, stigit in i bilen och en av dem, vilken
kunde han nu ej påminna sig, hade givit honom order att köra utåt Stigsjövägen
och stanna strax bortom Grindstugan. Där hade Tydén och Nyman
gått ur bilen och fram till Grindstugan, som läge några meter från vägen.
Nordberg hade farit och vänt bilen vid ett vägskäl omkring 200 meter
längre bort. När han kommit tillbaka till Grindstugan, hade han hört, att
någon kraftigt slagit på dörren, och samtidigt hade han hört Tydén ropa:
”Öppna för djävulen.” Därefter hade Nordberg hört, att någon blivit insläppt
i stugan. Kort därpå hade Nyman kommit ned till bilen och sagt till
Nordberg: ”Det här går inte bra.” Nyman hade därefter åter gått upp mot
stugan, men Nordberg hade ej kunnat se, örn han gått in eller ej. Under
hela tiden hade Nordberg hört kraftigt hundskall inifrån stugan. Efter omkring
20 minuter hade Tydén och Nyman åter kommit ut till bilen samt
beordrat Nordberg att köra dem till staden. När de kommit till en avtagsväg,
som ginge till Bondsjö, hade Nyman sagt till Nordberg att skjutsa
hem honom. Nordberg hade därför kört till Nymans hem i Bondsjö, men
när de kommit fram dit, hade Tydén föreslagit Nyman att följa med tillbaka
in till staden igen. Detta hade Nyman gått med på, varför Nordberg
åter fått order att köra till staden. När han kommit fram dit, hade han
kört runt någon gata, vilken kunde han nu ej påminna sig, samt därefter

på tillsägelse av Nyman åter åkt ut till dennes hem i Bondsjö. Där hade
Nyman gått ur bilen och Nordberg hade skjutsat Tydén tillbaka till staden
och till dennes hem på Brännan. Framkomna till Tydéns bostad hade
denne ej genast lämnat bilen utan suttit kvar några minuter och frågat
Nordberg, örn denne kände till örn det smugglades sprit på Solumsvägen.
Därefter hade han lämnat bilen och gått in i sin bostad. Under hela resan
hade Tydén och Nyman suttit i baksätet, varför Nordberg ej kunnat uppfatta
vad de talat örn. Nordberg hade fått det intrycket, att Tydén ej varit
fullt nykter. Han hade varit ovanligt högljudd och pratsam av sig. I denna
sin uppfattning hade Nordberg styrkts av Nymans yttrande: ”Det här går
inte bra.” Vidare hade Tydéns uppträdande vid Grindstugan och i synnerhet
hans kraftiga bultande på dörren förefallit Nordberg egendomligt.
Nordberg hade många gånger skjutsat Tydén, men denne hade då alltid
varit tämligen fåordig av sig. Nordberg hyste icke något agg mot Tydén
för dennes åtgöranden i tjänsten mot honom.

2) Bergman: Han hade deltagit i den middag, som efter tingssammanträdets
slut den 27 maj 1936 hållits å restaurang S:t Petri Logen. När
Bergman klockan omkring 11,30 e. m. brutit upp för att begiva sig hem,
hade han i kaféet sett Tydén, som suttit där i sällskap med två andra personer.
Tydén hade kommit fram till Bergman och hälsat på honom samt
frågat något örn vilka som deltagit i middagen. Därefter hade Bergman
gått hem och Tydén hade återvänt till sitt sällskap. Tydén hade vid tillfället
verkat fullt nykter.

3) Karl Fritz Olofsson: En natt under sommaren 1936, han kunde ej
närmare påminna sig tiden, hade han plötsligt vaknat vid att någon bultat
på ytterdörren till hans bostad i Grindstugan och ropat: ”Tors Ni inte
öppna, Era djävlar.” Olofsson, som trott att det varit äldste sonen som
kommit hem och ej varit fullt nykter, hade gått och öppnat dörren utan att
närmare se efter, vem det varit. Därefter hade han åter gått in i köket, där
han hade sin sängplats. Samtidigt hade han hört, att någon gått in i skrubben,
där hans tre döttrar brukade hava sina liggplatser. Olofsson hade ej
genast gått till sängs igen utan stannat uppe någon minut. Då hade köksdörren
plötsligt öppnats och Tydén kommit in. Utan att säga ett ord hade
denne passerat köket och gått in i den innanför köket liggande kammaren.
Där hade han gått fram till den säng, där tvillingbröderna Karl och Erik
legat, samt dragit täcket av dem med orden: ”Vern är detta” eller något
liknande. ”Det är mina söner”, hade Olofsson då svarat. En av pojkarna,
troligen Karl, hade yttrat till Tydén: ”Vad fan är det med dig karl, är du
inte klok?” Tydén hade då gått ut i köket och frågat Olofsson, örn han betalat
skatten för sin hund. Olofsson hade svarat, att det hade han ej gjort,
enär han fått anstånd därmed. Därefter hade Tydén åter gått in i kammaren
och försökt att lyfta upp en källarlucka. Olofsson hade därvid yttrat

liksom på skämt: ”Ja, inte finnes det någon människa där, inte.” ”Det är
Olofsson så lika vis örn”, hade Tydén svarat. Olofsson, som uppfattat detta
som om Tydén därmed velat påstå, att han kände Olofssons hem lika bra
som Olofsson själv, hade svarat: ”Ja, då får jag lov att tacka då.” När
Tydén emellertid ej fått upp källarluckan, hade han gått ut på trappan och
ropat på någon vid namn Nyman och bett denne komma in och öppna
luckan. Nyman hade då kommit in och gått fram till luckan och öppnat den
samt sagt: ”Här finns ingenting.” Därefter hade båda gått ut i köket och
Tydén hade ånyo börjat tala örn hundskatten. Olofsson hade åter framhållit,
att han fått anstånd med skattens betalande. Tydén hade genmält
något örn att Olofsson skulle få böta. Nyman hade då sagt: ”Nu hörde
fiskalen vad Olofsson säger, det är ingenting att göra åt den saken.” Därefter
hade båda lämnat stugan. Olofsson kunde ej bestämt angiva klockslaget
för ifrågavarande tilldragelse, men han holle för troligt, att klockan
varit mellan 2 och 3 på natten. Olofsson hade fått det intrycket, att Tydén
ej varit fullt nykter vid tillfället. Han hade ej verkat riktigt stadig på benen
utan vaggat fram och tillbaka, när han skulle stå stilla. Vidare hade
Olofsson funnit det märkvärdigt, att Tydén ej alls sagt sitt ärende, när
han kommit in. Tydén hade vid besöket även yttrat något om att stugan
skulle utrymmas. Under de 5—6 år, som Olofsson bott i Grindstugan, hade
aldrig några främmande människor övernattat i stugan. Därtill vore stugan
för övrigt alldeles för trång.

4) Agnes Olofsson: En natt, troligen i augusti 1936, när hon och hennes
man legat och sovit i köket i Grindstugan, hade hon plötsligt vaknat vid
att hunden börjat skälla. Samtidigt hade hon hört kraftiga slag på ytterdörren
och hon hade även hört någon ropa något, som hon dock ej kunnat
uppfatta, enär hon vid tillfället lidit av lätt dövhet. Hon hade väckt sin
man och bett honom gå och se efter, vem det var som levde på det sättet.
Mannen Olofsson hade gått upp och ut i förstugan och öppnat ytterdörren
och därefter åter kommit in i köket. Hustru Olofsson hade frågat honom,
vem han öppnat dörren åt. ”Ja, antagligen åt Anshelm”, hade Olofsson
svarat. Anshelm vore makarna Olofssons äldste son. Samtidigt hade
hustru Olofsson hört, att någon gått in i skrubben innanför förstugan. Kort
därefter hade köksdörren öppnats och en person, som hustru Olofsson ej
genast känt igen på grund av den rådande skymningen, hade kommit in
och gått genom köket utan att säga ett ord och in i den innanför köket
liggande kammaren. Hustru Olofsson hade sett huru personen ifråga gått
fram till den säng, där tvillingbröderna Karl och Erik legat, samt dragit
av dessa täcket. Samtidigt hade han frågat: ”Vilka är det som ligger här?”
”Ja, det är vi”, hade en av bröderna svarat. Därefter hade personen ifråga
försökt att lyfta upp en i kammaren befintlig källarlucka, vilken han dock
ej fått upp helt och hållet, varför han gått ut i förstugan och ropat på en

annan person, vars namn hustru Olofsson ej kunnat uppfatta, och bett
denne komma in och öppna luckan. Därefter hade han åter kommit in i
köket, och hustru Olofsson hade nu sett att den främmande personen var
Tydén. Denne hade nu varit i sällskap med en för hustru Olofsson okänd
person. Tydén hade frågat mannen Olofsson, som hela tiden varit iklädd
endast nattskjorta, örn han betalat skatten för sin hund. Olofsson hade svarat,
att han fått anstånd med skattens betalande. Tydén hade därefter flera
gånger frågat örn hundskatten. Han hade också sagt: ”Ja, det skall utrymmas
här nu.” ”Vi hade tänkt få köpa det här stället”, hade Olofsson svarat.
Härpå hade Tydén genmält: ”Ja, det vet Olofsson så lite örn hur det blir.”
Den person, som Tydén haft sällskap med, hade nu sagt till Tydén, att
han ej skulle bråka örn hundskatten, när Olofsson fått uppskov därmed.
Båda hade därefter avlägsnat sig. Hela besöket hade varat omkring 20 minuter.
Hustru Olofsson hade vid ett tillfälle under besöket sett på klockan
och då hade denna varit 3. Hustru Olofsson hade ej kunnat märka på Tydén,
örn denne förtärt sprit eller ej. Hon hade ej lagt märke till något särskilt
hos honom. Han hade ej varit särskilt högljudd, när han talat. Hon
hade dock funnit hans sätt att komma mitt i natten underligt. Hon förnekade,
att makarna någonsin hyst främmande personer i stugan.

5) Erik Olofsson: När han en kväll, troligen på vårsidan 1936, legat och

sovit tillsammans med sin tvillingbroder Karl i en säng i den innanför köket
i Grindstugan belägna kammaren, hade han plötsligt vaknat vid att
någon dragit av honom täcket. När han sett upp, hade han iakttagit Tydén
stående vid sängen. Tydén hade mumlat något, som Erik ej kunnat uppfatta.
Brodern hade frågat Tydén vad denne menat. Vad Tydén svarat
härpå kunde Erik ej påminna sig. Tydén hade därefter försökt att lyfta
upp en i rummet befintlig källarlucka, men han hade icke gått ned i
källaren. Därefter hade Tydén gått ut i köket och frågat Eriks fader, örn
denne betalat skatt för sin hund. Fadern hade svarat, att han fått anstånd
därmed. Därefter hade Tydén, efter vad Erik kunnat uppfatta, gått in i
den innanför förstugan liggande skrubben samt därifrån återvänt ut i köket,
där han åter börjat tala om hunden. Erik hade nu lagt märke till, att
Tydén haft sällskap med ännu en person, som Erik ej kände. Sedan Tydén
varit inne i stugan omkring 15 minuter efter det Erik vaknat, hade han
gått sin väg. Vad klockan varit vid Tydéns besök i stugan kunde Erik ej
säga med bestämdhet, men han holle för troligt, att hon varit över 11
e. m. Av Tydéns uppträdande hade Erik fått det intrycket, att denne ej
varit fullt nykter. Han hade sålunda funnit det egendomligt, att Tydén
så där gång på gång återkommit till samtalsämnet om hundskatten. Han
ville dock icke göra gällande, att Tydén raglat. Icke heller hade Tydén
sluddrat å målet. •

6) Karl Olofsson: En natt under sommaren 1936, han kunde ej närmare

påminna sig tiden, när han legat till sängs i kammaren i föräldrahemmet,
hade han plötsligt vaknat vid att faderns hund börjat skälla. Kort därpå
hade Tydén kommit in i rummet och gått fram till sängen, där Karl legat
tillsammans med sin tvillingbroder Erik, samt dragit av dem täcket och
mumlat: ”Vern är det, som ligger här?” Karl hade då frågat Tydén vad
han menade med detta. Härpå hade Tydén ej svarat något utan i stället
gått ut i köket och där börjat tala med Karls fader örn dennes hund. Karl
hade emellertid ej närmare kunnat uppfatta vad som avhandlats ute i köket.
Han hade därför gått upp ur sängen och fram till köksdörren. Han
hade då sett, att Tydén haft sällskap med en person, som han dock ej
känt igen. När Tydén varit inne i stugan omkring en kvart, hade hail
och den andre personen avlägsnat sig. Karl kunde ej med säkerhet säga vad
klockan varit vid Tydéns besök. Han holle dock för troligt, att det varit
omkring klockan 2 på natten. Karl hade av Tydéns uppträdande fått det
intrycket, att denne ej varit fullt nykter. Han ville dock icke göra gällande,
att Tydén raglat. Icke heller hade Tydén sluddrat å målet.

7) Gunvor Olofsson: Hon hade en natt, troligen under våren 1936, när
hon legat och sovit tillsammans med sina systrar Elsa och Brit i en skrubb
innanför förstugan i föräldrahemmet, plötsligt vaknat vid att någon gått
alldeles utanför stuguväggen. Även systrarna hade vaknat och Elsa hade
gått upp och dragit på sig en klänning. Kort därpå hade Gunvor hört
kraftiga slag på ytterdörren och hon hade även hört att denna öppnats.
Några ögonblick senare hade en man, som Gunvor ej genast känt igen,
kommit in i skrubben. Gunvor hade dragit täcket över huvudet, men hon
hade hört, huru mannen frågat: ”Vern är det, som bor här?” Elsa hade
svarat: ”Det ser Ni väl.” Därpå hade mannen gått fram till den säng, där
Gunvor låg, och dragit undan täcket, så att han kunnat se hennes ansikte.
Gunvor hade då i mannen igenkänt Tydén. Denne hade samtidigt sagt:
”Jaså, det är den här, som var inför rätten.” Gunvor hade nämligen någon
tid förut inställt sig vid rådhusrätten i Härnösand i ett barnuppfostringsmål.
Därefter hade Tydén vinkat åt Elsa, som satt på sängkanten vid den
motsatta väggen i skrubben, och sagt till henne att komma fram, så att
han finge tala med henne. Elsa hade svarat: ”Vill Ni säga något, så kan
Ni väl säga det nu då.” Härpå hade Tydén ej svarat något utan i stället
lämnat skrubben, och Gunvor hade hört huru han gått in i köket, men
vad där avhandlats hade hon ej kunnat uppfatta. Hon hade emellertid
hört huru Tydén ropat på en person, som han kallat Nyman eller något liknande
och som tydligen befunnit sig utanför stugan. Örn denne person
kommit in eller ej hade hon icke uppfattat. Sedan Tydén uppehållit sig i
stugan omkring 20 minuter, hade han avlägsnat sig. Gunvor hade då sagt
till sina systrar: ”Nog är han konstig nu, inte kan han vara nykter.” Hon
hade nämligen funnit Tydéns uppträdande mycket besynnerligt och hon

hade fått den uppfattningen, att han ej varit fullt nykter. Gunvor kunde
ej nied säkerhet säga vad klockan varit, när Tydén gjort sitt besök i stugan.
Hon holle emellertid för troligt, att det varit klockan omkring 1 på
natten. Gunvor hade icke iakttagit örn Tydén raglat. Hon hade heller icke
märkt, att han sluddrat å målet när han talat.

8) Elsa Olofsson: När hon en kväll under sommaren 1936, tiden kunde
hon ej närmare påminna sig, legat och sovit i skrubben innanför förstugan
i Grindstugan tillsammans med sina systrar Gunvor och Brit, hade hon
plötsligt vaknat vid att någon sprungit utanför stuguväggen. Hon hade
också sett någon skymta förbi fönstret. Hon hade då blivit rädd och stigit
upp samt dragit på sig en klänning. Kort därpå hade hon hört kraftiga
slag på ytterdörren och samtidigt hade någon ropat: ”Öppna dörren för
djävulen, annars spränger jag den.” Därefter hade hon hört, att någon
från köket gått och öppnat dörren. Kort därpå hade Tydén kommit in
i skrubben och frågat: ”Vern är det, som bor här?” Elsa hade svarat: Ja,
det ser Ni väl, vem det är som bor här?” Tydén hade då gått fram till
Gunvors säng och dragit ned täcket en bit, så att han kunnat se Gunvors
ansikte, samt yttrat: ”Jaså, det är den där, som var inför rätten.” Därefter
hade Tydén gått och ställt sig alldeles utanför dörren till skrubben
samt vinkat åt Elsa och sagt: ”Korn får jag tala med Er.” Elsa hade då
svarat: ”Vill Ni mig något, kan Ni säga det nu.” Därefter hade Tydén
gått, troligen ut i köket, och Elsa hade skyndat sig att stänga dörren till
skrubben samt gått till sängs. Av Tydéns uppträdande hade Elsa fatt den
uppfattningen, att han icke varit fullt nykter. Han hade gått en aning
ostadigt. När Tydén gått hade Gunvor yttrat något om att hon tyckte,
att Tydén icke verkat nykter. Tydén hade dock icke sluddrat å målet
när han talat.

9) Brit Olofsson: Under sommaren 1936 hade Brit en natt, då hon tillsammans
med sina systrar Elsa och Gunvor legat och sovit i skrubben i
Grindstugan, plötsligt vaknat vid att en av systrarna gått upp och tagit
på sig klänningen. Samtidigt hade hon sett, att två personer gått förbi
fönstret utanför. Kort därpå hade hon hört, att någon kraftigt bultat på
ytterdörren och svurit samt ropat något örn att de skulle öppna dörren.
Brit hade hört, huru någon gått och öppnat dörren, och kort därpå hade en
person, som Brit ej känt igen men som hon sedan fått höra var Tydén,
öppnat dörren till skrubben. Brit kunde ej påminna sig, om Tydén gått in
i skrubben eller ej. Han hade emellertid vinkat åt systern Elsa och bett
henne komma ut, så att han finge tala med henne. Elsa hade dock ej gått
ut till Tydén. Brit hade nästan omedelbart somnat, varför hon ej kunde
yttra något örn vad som sedan tilldragit sig eller när Tydén lämnat stugan.
Ej heller hade hon närmare lagt märke till Tydén.

Därefter anställdes av landsfogden förhör med Tydén, varvid denne berättade
följande.

Den 27 maj 1936 hade Tydén tillsammans med assessorn vid rådhusrätten
i Härnösand Axel R. Camitz och brandchefen i Härnösand Nils
Lindmark superat i matsalen på restaurang S:t Petri Logen. Supén hade
tagit sin början omkring klockan 10 e. m. och till densamma hade Tydén
förtärt en snaps och troligen en flaska pilsner. Tidigare under dagen hade
han ej förtärt någon sprit. Efter supén hade Tydén med sällskap flyttat
ut i kaféet, där Tydén förtärt några glas punsch samt en grogg. Han hade
druckit sammanlagt högst 15 centiliter sprit på restaurangen ifrågavarande
kväll. Omkring klockan 11,30 e. m. hade Dahlin samt notarierna i domsagan
och en del andra personer, vilka deltagit i en subskriberad middag,
som hållits i ett rum innanför kaféet, passerat detta. Tydén, som varit
i begrepp att lämna restaurangen, hade blivit tillfrågad, om han velat
följa med till tingshuset och där dricka en grogg. Tydén kunde ej påminna
sig, örn det därvid varit något tal om kortspel. Han hade emellertid
accepterat inbjudningen, varför han skilts från sitt tidigare sällskap och tillsammans
med Dahlin och notarierna begivit sig till tingshuset. Tydén hade
ej haft någon kännedom om att konjak medförts från restaurangen. När de
kommit fram till tingshuset, hade någon där, vem kunde Tydén ej påminna
sig, tagit fram omkring en fjärdedels liter konjak. Av denna konjak
hade Tydén druckit ett spetsglas på omkring 5 centiliter. Därefter hade
han suttit och samtalat med Dahlin och notarierna samt Nyman, som
också deltagit i den subskriberade middagen och därefter medföljt till tingshuset.
Efter omkring en timma hade några nämndemän anlänt till tingshuset.
En av dessa hade medfört en halv liter konjak. Denna konjak hade
delats upp på de närvarande. Tydén hade fått en grogg innehållande omkring
5 centiliter konjak. Tydén hade ej förtärt mera sprit under ifrågavarande
natt. När klockan blivit omkring 2 på natten, hade Tydén och Nyman
kommit överens om att begiva sig hem. Nyman hade föreslagit Tydén
att resa med honom hem och äta en smörgås. Tydén hade därför ringt
efter en bil och i denna hade han och Nyman rest ut mot viadukten över
järnvägen i avsikt att fara ut till Bondsjö. Under färden hade Tydén talat
om för Nyman, att ett inbrott föregående natt ägt rum i staden och att
två personer blivit anhållna såsom misstänkta härför, men att en av dem
senare lyckats undkomma. Tydén hade därför föreslagit, att de skulle
fara åt det håll, där inbrottet ägt rum, för att se om de kunde finna något
misstänkt. Nyman hade då yttrat något örn att han föregående dag, den
27 maj, sett en misstänkt person vid Grindstugan. Tydén hade genom Nymans
berättelse bibringats den uppfattningen, att den av Nyman iakttagna
personen varit på väg in mot Grindstugan. Han hade därför föreslagit,
att de skulle fara ditut och se efter, örn de kunde finna något miss -

tänkt där. Vad Nyman svarat härpå kunde Tydén ej påminna sig. Tydén
ville emellertid framhålla, att han skulle kommit ihåg, därest Nyman gjort
någon invändning mot förslaget. Han hade alltså givit chauffören order
att fara till Grindstugan. Där hade Tydén och Nyman gått ur bilen och
Tydén hade givit chauffören order att fara och vända vid en korsväg en
bit längre fram. Tydén och Nyman hade under tiden gått fram till stugan
och runt densamma och lyssnat. Tydén hade hört, att någon rört sig därinne,
varför han sagt till Nyman, att han tänkte gå in och se efter. Nyman
hade då yttrat något örn att det ju vore onödigt att han ginge med in,
varefter han gått ned och ställt sig vid bilen. Tydén hade emellertid bultat
på ytterdörren och sagt: ”Öppna här, det är stadsfiskal”, eller något
liknande. Tydén hade ej slagit hårt på dörren utan endast givit en bestämd
knackning på densamma. När ej någon öppnat, hade han efter omkring
en minut upprepat knackningen och begärt, att de innevarande skulle
öppna dörren. Tydén hade ej använt några svordomar vid tillfället. Efter
andra knackningen hade någon öppnat dörren och Tydén hade gått in i
förstugan och in i en innanför densamma liggande skrubb. Denna skrubb
vore tillbyggd till den egentliga byggnaden och Tydén hade reda på, att
det brukade bo folk där örn somrarna. Inkommen i skrubben hade han gått
fram till den ena av de där befintliga sängarna och lyft något på täcket
för att förvissa sig om vem det var, som låg där. Han hade då känt igen
ena dottern i huset, Gunvor Olofsson, som någon tid förut varit inför rådhusrätten
i ett barnuppfostringsmål. Han hade då yttrat: ”Jaså, det är
den, som varit inför rätten.” Därefter hade han lämnat skrubben och gått
genom förstugan in i köket. Där hade han träffat på Olofsson, som varit
uppe och haft på sig skjorta och byxor samt skor. Tydén hade emellertid
ej stannat i köket utan fortsatt därigenom in i kammaren. Där hade han
gått fram till sängen och dragit undan täcket för att förvissa sig örn vem
det var, som låg där. Han hade genast känt igen tvillingbröderna Karl och
Erik Olofsson, varför han lämnat kammaren och åter begivit sig ut i köket.
Där hade Tydén frågat Olofsson, örn de haft besök av någon luffare på
sista tiden. Olofsson och hans hustru, som också haft sin sängplats i köket,
hade då svarat: ”Det är bara vi här, och här har icke varit någon.” Tydén
hade emellertid kommit att tänka på att det funnes en lucka i golvet inne
i kammaren, varför han åter gått in dit och lyft upp luckan för att undersöka
en under densamma befintlig grop. Han hade emellertid ej funnit
någon där. Han hade därefter velat visa Nyman detta gömställe, varför
han gått ut på trappan och ropat på Nyman. Denne hade då kommit in
och tillsammans hade de gått in i kammaren, där Tydén åter lyft upp
luckan och sagt till Nyman: ”Här skall du få se på ett fint gömställe.
Här finnes inga andra än dom som bor här.” Därefter hade han frågat
Olofsson, huru länge denne ämnade bo kvar i stugan, som vore utdömd

av hälsovårdsnämnden. Härpå hade Olofsson svarat, att han hade tänkt
få bo kvar i stugan, eftersom han fått löfte örn att köpa den. Tydén hade
också frågat Olofsson, örn denne betalat skatt för sin hund. Olofsson hade
då svarat något örn att han ej behövt betala skatt för hunden, varpå
Tydén genmält, att det nog vore bäst att Olofsson läte registrera hunden
och betala skatt för den, så han ej behövde böta. Därefter hade Tydén
lämnat stugan. Nyman hade dessförinnan gått ut. Nyman hade aldrig lagt
sig i samtalet örn hundskatten. Tydén och Nyman hade därefter rest till
den sistnämndes hem i Bondsjö, där Nyman stigit ur bilen och tagit farväl
av Tydén, som med bilen återvänt till sitt hem i staden. Framkommen
dit hade han ej genast gått ur bilen utan suttit kvar en stund och
talat med chauffören örn spritsmugglingen på Solumsvägen. Därefter hade
han gått in till sig.

Tydén framhöll, att samtalet inne i Grindstugan hållits i vanlig samtalston.
Varken Tydén eller någon annan hade varit arg eller upprörd
under Tydéns besök där. Olofssons hund hade visserligen givit kraftigt
skall under den tid Tydén varit inne i stugan och Olofsson hade måst tysta
ned hunden flera gånger. Den spritmängd Tydén förtärt under kvällens
lopp hade ej kunnat inverka på hans beslut att företaga besöket i stugan.
Detta beslut hade haft sin grund allenast i Nymans yttrande, att han sett
en misstänkt person utanför stugan dagen före besöket. Något protokoll
över besöket hade ej hållits, enär Tydén ej ansett det falla under lagen
den 12 maj 1933 örn vissa tvångsmedel i brottmål.

Camitz och Lindmark förklarade på gjord förfrågan, att de ej kunde
erinra sig, att de ovan omförmälda kväll superat å S:t Petri Logen tillsammans
med Tydén.

På begäran av landsfogden i Västernorrlands län hördes slutligen Dahlin
av landsfogden i Västerbottens län. Dahlin uppgav därvid följande: Dahlin
hade deltagit i det samkväm, som den 27 maj 1936 varit anordnat å
restaurangen S:t Petri Logen i anledning av att medaljer utdelats till
några nämndemän. Någon stund före klockan 12 e. m. hade Dahlin tillsammans
med domsagans notarier och Nyman samt möjligen några andra
personer brutit upp för att begiva sig till tingshuset. Man hade nämligen
haft för avsikt att vara tillsammans där en stund och dricka en nattgrogg.
Dahlin erinrade sig icke, huruvida någon i sällskapet medfört någon konjak
från restaurangen. Tydén, som suttit i restaurangens kafé, hade förmodligen
på förslag av någon i sällskapet gått med till tingshuset, dit även
några nämndemän efter en liten stund kommit. I ett åklagarrum i tingshuset
hade man därefter sällskapat och druckit en eller ett pär groggar
på konjak, som nämndemännen bestått. Dahlin kunde icke erinra sig, att
det vid tillfället spelats kort. Han hade efter någon stund, förmodligen
omkring en timma, brutit upp från sällskapet och gått och lagt sig i sitt

mm i tingshuset. Dahlin kände icke till, vad de övriga i sällskapet därefter
haft för sig. Han hade under samvaron med Tydén icke haft sin
uppmärksamhet särskilt riktad på denne och erinrade sig icke, hur mycket
sprit Tydén druckit. Dahlin hade heller icke något minne av huruvida
Tydén varit påverkad av sprit vare sig när Tydén anslutit sig till
sällskapet eller senare under samvaron i åklagarrummet. Ingen i sällskapet
hade emellertid varit överförfriskad och det hade gått lugnt och sansat till,
medan Dahlin varit kvar i åklagarrummet. Dahlin hade, för såvitt han
kunde minnas, icke umgåtts med Tydén vid något annat tillfälle än det
här omförmälda och kände i övrigt ej till något i ärendet.

I eget utlåtande anförde landsfogden i Västernorrlands län följande.

Av utredningen i ärendet framginge, att Tydén natten till den 28 maj
1936 klockan troligen mellan 2 och 3 avlagt besök i Karl Fritz Olofssons
bostad i Grindstugan för efterspanande av för brott misstänkt person.
Trots Tydéns bestridande syntes ifrågavarande besök vara att hänföra
till sådan husrannsakan, som omförmäles i lagen den 12 maj 1933 om vissa
tvångsmedel i brottmål. De i denna lag lämnade föreskrifter rörande husrannsakan
syntes dock icke hava följts. Någon anledning att verkställa förrättningen
nattetid torde knappast enligt landsfogdens förmenande hava
förefunnits. Mot Tydéns bestridande hade det under utredningen icke
kunnat styrkas, att Tydén vid förrättningen ifråga varit av starka drycker
berusad. Tydén hade dock medgivit, att han under tiden klockan
10 e. m. den 27 maj till klockan 2 f. m. den 28 maj möjligen förtärt tillhopa
omkring 25 centiliter spritdrycker.

Klaganden avgav därefter påminnelser.

I en till landsfogden i Västernorrlands län avlåten skrivelse anförde jag
därefter följande.

I 12 § lagen den 12 maj 1933 örn vissa tvångsmedel i brottmål stadgas,
att hos den som är med skäl misstänkt för brott, varå efter lag kan följa
straffarbete eller fängelse, må företagas husrannsakan för eftersökande av
föremål, som är underkastat beslag, eller eljest till utrönande av omständighet,
som kan äga betydelse för utredning om brottet. Ej må för husrannsakan
hos den, som misstänkes för brott, i något fall åberopas hans samtycke,
med mindre han själv av egen drift äskat åtgärden. I anledning
av brott, varå efter lag kan följa straffarbete, må husrannsakan för ändamål
varom nyss sagts anställas jämväl hos annan än den misstänkte, såvida
brottet där förövats eller den misstänkte där gripits eller eljest särskilt
skäl är att föremål, som är underkastat beslag, skall där anträffas eller
annan utredning örn brottet vinnas.

För eftersökande av den, som skall gripas eller häktas för brott, må husrannsakan
företagas hos honom, så ock hos annan, örn särskilt skäl finnes
att den eftersökte uppehåller sig där.

I lägenhet, som enligt sin bestämmelse är tillgänglig för envar eller
som plägar tjäna till härbärge för lösdrivare eller förbrytare eller där sådant
gods som eftersökes plägar uppköpas eller mottagas som pant, må
för ändamål som ovan sagts husrannsakan jämväl i andra fall ske.

I 14 § stadgas, att husrannsakan ej utan särskilda skäl må verkställas
mellan klockan 7 e. m. och klockan 6 f. m.

Vid husrannsakan skola, enligt 15 §, såvitt möjligt två av förrättningsmannen
tillkallade ojäviga vittnen närvara.

Enligt 17 § skall över husrannsakan föras protokoll, vari angives ändamålet
med förrättningen och vad därvid förekommit.

Särskilda bestämmelser rörande husrannsakan äro givna i lagen den
8 juni 1923 örn straff för olovlig varuinförsel och förordningen den 11 juni
1926 angående tillverkning och beskattning av brännvin. I fråga örn själva
verkställandet av husrannsakan innehålla sistnämnda författningar bestämmelser,
som i huvudsak överensstämma med bestämmelserna i 1933
års lag.

Genom sistnämnda lag, vid vars tillkomst ändringar skedde även i de
två berörda författningarna med bestämmelser om husrannsakan för särskilda
ändamål, hava, såsom av de anförda lagrummen framgår, klara bestämmelser
i ämnet givits. Med fullt fog kan man därför nu fordra, såväl
att husrannsakan icke företages i andra fall än lagen medgiver som ock
att de rörande förrättningens verkställande meddelade bestämmelserna
noggrant iakttagas.

Såsom landsfogden i sitt utlåtande anfört torde det besök, som Tydén
i förevarande fall gjort hos Karl Fritz Olofsson och hans familj, vara att
anse såsom husrannsakan. Något laga skäl för förrättningens företagande
har Tydén icke kunnat visa. Av den i ärendet förebragta utredningen
synes i stället framgå, att förrättningen varit helt opåkallad. Då en i den
enskildes rätt så ingripande åtgärd som husrannsakan självfallet icke får
företagas utan att vägande skäl därför föreligga, har den av Tydén vid
nu ifrågavarande tillfälle verkställda husrannsakan i och för sig inneburit
ett allvarligt tjänstefel. Härtill kommer emellertid ytterligare, att husrannsakningen
skett nattetid och utan iakttagande av de för en sådan förrättning
föreskrivna former. Vid husrannsakningen hava nämligen icke
närvarit tva tillkallade ojäviga vittnen och protokoll över förrättningen
har icke förts, något som torde vara en följd av det förhållandet, att Tydén
icke insett att vad han vid tillfället företog sig hade karaktär av husrannsakan.

Därest Tydén, såsom han uppgivit, ej haft för avsikt att vid tillfället

göra husrannsakan, måste hans förfarande att mitt i natten bereda sig
tillträde till Olofssons hem anses ännu mera opåkallat. Överhuvudtaget
synes mig detta tilltag utvisa en så påfallande brist i Tydéns omdöme,
att man näppeligen kan undgå att sätta hans handlande i förbindelse med
det upplysta förhållandet, att han under kvällens lopp förtärt spritdrycker
i avsevärd myckenhet, enligt eget erkännande cirka 25 centiliter.
Tydéns uppträdande under besöket i Olofssons hem synes ej heller hava
varit präglat av sådant allvar, som med hänsyn till förrättningens karaktär
och Tydéns tjänstemannaställning bort kunna fordras av honom. I
den för Härnösands stad gällande polisinstruktionen är uttryckligen föreskrivet,
att polisman ej må under tjänstgöring vara påverkad av rusdrycker
och att han fördenskull bör undvika förtäring därav under tiden närmast
före tjänstgöring. Tydén har efter förtäring av rusdrycker i sådan
myckenhet, att han därav uppenbarligen måst bliva mer eller mindre påverkad,
företagit ifrågavarande förrättning som, hur den än må benämnas,
dock ostridigt utgjort en tjänstehandling. Vid sådant förhållande har
Tydén även i nu berörda avseende gjort sig skyldig till tjänstefel.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört uppdrog jag åt landsfogden
att vid vederbörlig domstol i laga ordning anhängiggöra och utföra åtal mot
Tydén för tjänstefel i ovan anmärkta hänseenden. Landsfogden hade därvid
att å honom yrka ansvar efter lag och sakens beskaffenhet. Tillfälle
borde beredas Olofsson att i målet föra talan, och borde av honom framställda
ersättningsanspråk, i den mån de funnes befogade, av åklagaren
understödjas.

Rådhusrätten i Härnösand, varest åtalet anhängiggjordes samt Karl
Fritz Olofsson förde ansvars- och ersättningstalan mot Tydén för ärekränkning
i det till mig avgivna yttrandet m. m. ävensom talan örn skadestånd
på grund av husrannsakningen, yttrade i utslag den 31 januari 1938 följande.

I målet vore upplyst, att Tydén i sin egenskap av stadsfiskal i Härnösand
natten till den 28 maj 1936, troligen mellan klockan 2 och 3, inställt sig
i Olofssons hem i den s. k. Grindstugan i staden för att eftersöka person,
som dagen förut anhållits såsom misstänkt för inbrottsstöld men vid avförandet
till poliskontoret tagit sig lös, och enär Tydéns ifrågavarande
besök måste anses som husrannsakan, men i målet icke förekommit omständigheter,
på grund av vilka Tydén ägt skäl att i enlighet med 12 §
lagen den 12 maj 1933 om vissa tvångsmedel i brottmål och mot stadgandet
i 14 § sista stycket samma lag företaga nämnda husrannsakan,
samt Tydén företagit förrättningen utan att, jämlikt 15 § förutberörda
lag, två av honom tillkallade ojäviga vittnen närvarit ävensom underlåtit

att enligt föreskrifterna i 17 § samma lag över förrättningen föra protokoll,
alltså och då Tydén, som före besöket hos Olofsson på kvällen och
under natten förtärt sprit till avsevärd myckenhet, enligt egen uppgift
omkring 25 centiliter, därjämte bort av denna anledning hava ansett sig
förhindrad att företaga nämnda besök, prövade rådhusrätten, jämlikt 11
kap. 11 § samt 25 kap. 17, 18 och 22 §§, allt strafflagen, rättvist på det
sätt bifalla åklagarens i målet förda talan, att Tydén dömdes att utgiva,
för brytande av hemfrid genom olaga husrannsakan 30 dagsböter och för
det oförstånd i tjänsten, som genom företagandet av berörda husrannsakan
och i övrigt läge Tydén till last, 50 dagsböter, med beloppet av varje
dagsbot bestämt till 5 kronor.

I anledning av Olofssons i målet havda yrkanden prövade rådhusrätten,
som funne berörda yrkanden, såvitt de avsåge ansvar å och ersättning
av Tydén för ärekränkning, icke kunna till prövning upptagas, skäligt
förplikta Tydén att gottgöra Olofsson för denne genom omnämnda förrättning
orsakat lidande med 75 kronor samt för Olofssons kostnader å målet
med 25 kronor jämte vad Olofsson kunde visa sig hava utgivit i lösen
för rådhusrättens protokoll och utslag i målet.

Rådhusrättens utslag har vunnit laga kraft.

6. Felaktigt förfarande vid verkställighet av bötesstraff.

I en till mig inkommen klagoskrift anförde chauffören värnpliktige nr
101 55/1919 Nils Hjalmar Möller i Strövelstorp följande.

Klaganden, som vore född den 12 april 1899 och kyrkoskriven i Strövelstorps
församling i Kristianstads län, hade någon dag i mitten av november
månad 1935 fullgjort föreskriven mönstring för sagda år. Han
hade därvid personligen inställt sig å rullföringsexpeditionen i Ängelholm
och hade fått sin inskrivningsbok stämplad i vanlig ordning. Någon dag
i början av maj 1936 hade klaganden uppsökts i sin bostad av fjärdingsmannen
i Strövelstorps socken, vilken, under uppgift att klaganden på
grund av försummad mönstring under år 1935 blivit uppförd å bötesförteckning,
avkrävt klaganden ett bötesbelopp av 5 kronor. Klaganden hade
svarat, att han fullgjort sin mönstring, samt framvisat sin inskrivningsbok
med den däri gjorda anteckningen örn mönstring. Fjärdingsmannen hade
funnit, att mönstringen blivit fullgjord, samt sagt sig skola rapportera förhållandet
till landsfiskalen i Rebbelberga distrikt. Omkring fjorton dagar
senare hade klaganden ånyo fått besök av fjärdingsmannen, vilken uppgivit
att landsfiskalen icke godkänt fjärdingsmannens rapport i ärendet
utan fordrat att klaganden skulle inställa sig hos landsfiskalen. Samtidigt

hade klaganden delgivits utdrag ur bötesförteckning, däri klaganden påförts
ett bötesbelopp av 5 kronor. Klaganden hade svarat fjärdingsmannen,
att han dels för det dåvarande vore sjuk och dels saknade medel till
resa till Ängelholm. Avståndet från Strövelstorp till Ängelholm vore omkring
12 kilometer. Då klaganden vetat med sig, att han i laga ordning fullgjort
sin mönstringsskyldighet, och fjärdingsmannen beretts tillfälle att
förvissa sig därom, hade klaganden ansett sig sakna anledning att, sjuk
som han var, till fots begiva sig till landsfiskalen för att dryfta saken med
honom. Någon dag i augusti 1936 hade fjärdingsmannen på nytt uppsökt
klaganden och krävt honom på böterna samt tillagt, att för den händelse
han icke erlade dem, komme de att på landsfiskalens begäran förvandlas
till tre dagars fängelse. Klaganden hade liksom förut svarat, att han vore
medellös samt att, eftersom han visste att han gjort rätt för sig, saken
finge hava sin gång. Han hade emellertid tillagt, att han ansåge sig orättvist
behandlad, därest han ådömdes fängelsestraff. Den 5 oktober 1936 hade
han av fjärdingsmannen införpassats till straffängelset i Kristianstad men
senare samma dag frigivits därifrån. Klaganden förmenade att, då han
fullgjort sin mönstringsskyldighet samt sedermera inför fjärdingsmannen
styrkt detta, han icke bort införpassas till fängelset. Genom det tillämpade
förfaringssättet hade klaganden tillfogats psykiska lidanden, vilka
förvärrats genom den tidigare sjukdomen. Som ersättning för åsamkade
lidanden borde utgå minst 100 kronor. Dessutom hade klaganden fått vidkännas
utgifter för bilskjuts från Åstorp till Strövelstorp på kvällen den 5
oktober med 4 kronor samt för en avskrift med 3 kronor 40 öre. Klaganden
anhölle, att J. O. ville vidtaga de åtgärder, vartill saken ansåges böra
föranleda, så att klaganden vunne upprättelse och erhölle ersättning för
sina kostnader och psykiska lidanden.

Vid klagoskriften voro fogade följande handlingar, nämligen

1) ett av direktören vid straffängelset i Kristianstad utfärdat intyg av
innehåll att klaganden den 5 oktober 1936 klockan 12,30 e. m. efter införpassning
av landsfiskalen i Rebbelberga distrikt ankommit till fängelset
för avtjänande av honom påförda böter, 5 kronor, för underlåtenhet att
fullgöra mönstring, att klaganden samma dag klockan 4 e. m., sedan han
företett inskrivningsbok utvisande att mönstringen fullgjorts under år
1935, på grund av K. B:s i Kristianstads län förordnande frigivits från
fängelset samt att klaganden vid frigivningen erhållit rekvisition å järnvägsbiljett
för resa till Åstorp;

2) bestyrkt avskrift av en av K. B. den 6 oktober 1936 avlåten skrivelse
till landsfiskalen i Rebbelberga distrikt, däri meddelades att K. B. genom
beslut den 5 i samma månad befriat klaganden från honom påförda böter
för underlåten mönstring år 1935; och

3) den för klaganden utfärdade inskrivningsboken, å vars upplägg

”Mönstring” fanns instämplat i kolumnen under rubriken ”Fullgjort mönstringsskyldighet
år” siffertalet ”35” samt i kolumnen under rubriken ”Bestyrkes
(Mönstringsbefälets namnteckning eller stämpel)” namnet Hugo
E. Granqvist.

Sedan jag i anledning av innehållet i klagoskriften anmodat K. B. att
efter vederbörandes hörande inkomma med yttrande, anförde K. B., med
överlämnande av infordrade förklaringar från fjärdingsmannen Albert
Sandberg och landsfiskalen i Rebbelberga distrikt Eric Hammar, i avgivet
utlåtande följande.

Sedan befälhavaren för Ängelholms rullföringsområde nr 7 till K. B. inkommit
med förteckning över nämnda rullföringsområde tillhörande värnpliktiga,
som år 1935 underlåtit att fullgöra i 32 § värnpliktslagen föreskriven
mönstring, vilken förteckning upptagit bland andra klaganden, hade
denne för nämnda underlåtenhet påförts ett bötesbelopp av 5 kronor, varefter
K. B. genom resolution den 16 mars 1936 förordnat örn böternas uttagande.
Ett utdrag av bötesförteckningen med resolution och åtecknad
anteckning att bevis till styrkande av invändningar mot böternas indrivande
skulle avlämnas till landsfiskalen i Rebbelberga distrikt hade tillställts
klaganden den 16 maj 1936. Den 29 juli 1936 hade Hammar intygat,
att bevis eller annan handling till styrkande av gjord invändning
mot bötespåföringen icke inkommit till honom. Med stöd härav och företett
intyg, att klaganden befunnits sakna tillgångar till böternas gäldande,
hade K. B. den 1 september 1936 förordnat om förvandling av desamma
till tre dagars fängelse. För verkställighet av detta förvandlingsstraff hade
Hammar den 5 oktober 1936 införpassat klaganden till straffängelset. Efter
införpassningen hade emellertid klaganden för fängelsemyndigheterna
företett sin värnpliktsbok med däri gjord anteckning örn fullgjord mönstring
år 1935. Sedan boken överlämnats till K. B. tillika med en av klaganden
å straffängelset undertecknad skriftlig framställning om befrielse från
de påförda böterna, hade K. B. samma den 5 oktober befriat klaganden
från böterna och förordnat örn hans försättande på fri fot. Den verkställda
utredningen hade givit vid handen, att klaganden icke före införpassningen
till fängelset fullgjort vad som ålegat honom enligt ovannämnda resolution
för att vinna befrielse från böterna, oaktat klaganden upprepade gånger
därtill beretts tillfälle. Det syntes emellertid ej hava varit omöjligt för
Hammar att, sedan han erhållit underrättelse om att klaganden innehade
anteckning örn fullgjord mönstring, därom införskaffa sådan utredning, att
klaganden kunnat befrias från böterna.

Sandberg anförde i den avgivna förklaringen följande.

Den 23 mars 1936 hade till Sandberg inkommit order från Hammar örn
indrivning av ifrågavarande böter. Ordern hade åtföljts av utdrag ur bö -

tesförteckningen, vederbörligen styrkt av landsfiskalen. Klaganden hade
vid denna tid vistats å för Sandberg okänd ort, varför ärendet fått ligga
tillsvidare. Då klaganden en tid därefter hemkommit, hade Sandberg infunnit
sig i hans bostad och avfordrat honom bötesbeloppet. Klaganden
hade emellertid förklarat, att han icke ville erlägga böterna, enär han
fullgjort sin mönstringsskyldighet. Han hade uppvisat sin mönstringsbok,
som var påtecknad ”35” och ett för Sandberg oläsligt namn. Då namnet
sålunda ej kunnat läsas och Sandberg därför icke kunnat göra avskrift av
anteckningen i boken, hade han föreslagit klaganden att till Sandberg avlämna
boken. Detta hade klaganden under inga förhållanden velat göra,
emedan han ju då ej haft något att visa och det icke heller varit säkert,
att han finge sin bok tillbaka. Då Sandberg icke velat garantera honom
att han finge boken åter, hade Sandberg föreslagit, att saken skulle få bero
till dess Sandberg talat med Hammar. Klaganden hade svarat, att det
finge gå hur det ville men att boken komme han icke att lämna ifrån sig.
Av Hammar hade Sandberg fått det beskedet, att under förhandenvarande
omständigheter klaganden skulle sättas i tillfälle att i vederbörlig ordning
klaga över bötesbeslutet. Den 16 maj 1936 hade Sandberg från Hammar
erhållit ett bestyrkt utdrag ur bötesförteckningen, vilket Sandberg omedelbart
delgivit klaganden. Denne hade då förklarat, att han aldrig komme
att befatta sig med några besvär till landsfiskalen, enär han mönstrat sin
bok, vilket ju fjärdingsmannen själv sett. Då Sandberg således icke kunnat
komma någon vart med klaganden, hade Sandberg insänt delgivningsbeviset
till Hammar, vilken sedermera låtit förvandla böterna. Omkring
den 1 oktober 1936 hade Sandberg ånyo uppsökt klaganden och meddelat
honom, att böterna dåmera förvandlats och att han finge bereda sig på att
resa till Kristianstad för förvandlingsstraffets avtjänande. Sandberg hade
även meddelat klaganden, att han ännu kunde erlägga böterna, om han
så önskade. Klaganden hade fortfarande nekat att erlägga bötesbeloppet,
och under sådana förhållanden hade Sandberg ej haft annat att göra än
att införpassa honom till fängelset. Av det anförda franninge således, att
Sandberg handlagt ärendet enligt givna order och på det sätt som angivits
i den resolution, som funnes åtecknad varje utdrag ur bötesförteckningen,
av vilken klaganden erhållit vederbörlig del.

Hammar yttrade i den avgivna förklaringen följande.

Vad Sandberg uppgivit rörande Hammars order till honom vore riktigt.
Däremot bestrede Hammar bestämt riktigheten av klagandens påstående,
att Hammar nämnt något sådant som att klaganden skolat inställa sig hos
honom. Sådan inställelse hade ju varit fullkomligt meningslös, då klaganden
genom delgivningen av bötesutdraget erhållit fullständig upplysning
örn de åtgärder, som han hade att vidtaga för att erhålla rättelse och befrielse
från de honom felaktigt påförda böterna. Hade klaganden emellertid

3 - Justitieombudsmannens ämbetsberättclsc till 1939 års riksdag.

vänt sig till Hammar, skulle Hammar naturligtvis såsom i så många liknande
fall tidigare med största beredvillighet och utan kostnad för klaganden
hava uppsatt den erforderliga besvärsskriften och gjort avskrift av det av
honom åberopade beviset till styrkande av hans påståenden. Klagandens
uppgift att han saknat medel till resa till Ängelholm förtjänade intet avseende,
då han under tiden mars—oktober 1936 troligen varit där flera
gånger. Att han varit där den 1 juli 1936 vore bevisligt, då han nämnda
dag på grund av fylleri suttit anhållen hos polisen i staden. Klagandens
beslut att icke besöka Hammar hade således hindrat Hammar att ställa
allt till rätta. Mot Hammar personligen kunde klaganden icke hysa någon
animositet, då Hammar, såvitt han kunde påminna sig, dittills icke haft
att utföra någon annan tjänsteåtgärd, som avsett klaganden. Den omständigheten
att klaganden för Sandberg uppvisat sin inskrivningsbok vore
icke av någon som helst betydelse, då han ju för att fria sig haft att inom
trettio dagar efter delgivningen till Sandberg avlämna de bevis, som skolat
åberopas till styrkande av hans invändningar mot böternas indrivande i
laga ordning. Uraktlåtenheten att inom sagda tid avlämna bevis medförde
enligt gällande lagbestämmelser, att böterna utan hinder av eventuella invändningar
skulle i laga ordning uttagas av den värnpliktige. Detta måste
givetvis också innebära, att böterna i brist på tillgångar skulle förvandlas
till motsvarande fängelsestraff. Till styrkande av sina påståenden bilade
Hammar en blankett av det slag, som kommit till användning vid delgivning
av bötesutdraget med klaganden. Klagandens påpekande att K. B.
befriat honom från böternas avtjänande utgjorde intet belägg för att Sandberg
eller Hammar förfarit olagligt, ty sedan klaganden väl kommit till
fängelset, hade han tydligen vunnit sitt syfte och ansett tidpunkten lämplig
att avlämna sin inskrivningsbok med däri tecknat bevis örn den fullgjorda
mönstringsanmälan. Klaganden hade icke påstått och långt mindre
visat, att han velat till Sandberg avlämna sina bevis, och han hade ju själv
med kraft hävdat, att han icke velat besöka Hammar, som följaktligen
icke kunde hava nekat att mottaga hans invändningar. Då klaganden således
vägrat att övergiva den ståndpunkt han fattat i saken, hade för Hammar
intet annat återstått än att handlägga ärendet i den ordning lagen
föreskreve. Hammar vidhölle på det enständigaste, att han i ärendet icke
vidtagit någon åtgärd, som icke vore grundad på oförtydbara lagbestämmelser,
eller underlåtit något, som ålegat honom i egenskap av utmätningsman.
Sandberg hade förfarit fullt riktigt och till och med sökt visa klaganden,
huru denne haft att förfara för att bliva befriad från de honom
felaktigt påförda böterna. Det vore även uppenbart, att klaganden genom
sin underlåtenhet att ställa sig gällande föreskrifter till efterrättelse orsakat
den utveckling saken fått samt själv vållat de lidanden, som därigenom
kunde hava tillskyndats honom. Hammar ansåge sig icke skyldig att ut -

giva någon ersättning till klaganden för dessa lidanden eller för klagandens
ekonomiska uppoffringar i övrigt.

Vid Hammars förklaring var fogad den av honom åberopade blanketten
för ”utdrag ur bötesförteckning över förseelser år 193 ... av värnpliktiga,
tillhörande ..Å blanketten fanns tryckt en så lydande resolution:

”Länsstyrelsen, som påfört de i denna förteckning upptagna värnpliktiga
böter på sätt förteckningen angiver, förordnar, att det varje värnpliktig
påförda bötesbelopp skall hos honom omedelbart uttagas, därest han
icke invänder något däremot.

Gör däremot den värnpliktige invändning mot bötespåföringen, skola
denna resolution och bötesförteckningen, i vad honom angår, skriftligen
delgivas honom, därvid skriftligen skall lämnas tydlig anvisning örn adressen
å den utmätningsman, till vilken den värnpliktige har att avlämna bevis
till styrkande av sina invändningar mot böternas indrivande; och skall det
åligga den värnpliktige, därest han för sin försummelse vill styrka laga
förfall eller eljest åberopa någon omständighet, som kan leda till hans frikännande
från bötesansvar, att inom trettio dagar efter delfåendet till utmätningsmannen
i det distrikt eller i den stad, där delgivningen skett, avlämna
de bevis, som åberopas till styrkande av hans mot böternas indrivande
gjorda invändningar, vid påföljd för uraktlåtenhet därav, att böterna
utan hinder av samma invändningar må i laga ordning uttagas;
ägande den värnpliktige jämväl att vid det tillfälle, då delgivningen sker,
till den som verkställer densamma avlämna förenämnda bevis för att av
denne insändas till utmätningsmannen. Inkommande bevis och handlingar
skola jämte delgivningsbevis av utmätningsmannen ofördröjligen insändas
till länsstyrelsen för dess beslut i saken.”

Vidare fanns å blanketten ifyllt ett så lydande meddelande: ”Bevis till
styrkande av invändningar mot böternas indrivande skall avlämnas till
landsfiskalen i Rebbelberga distrikt, postadress Ängelholm.”

I avgivna påminnelser framhöll klaganden, att han redan vid Sandbergs
första besök, då klaganden var sängliggande sjuk, med största beredvillighet
framtagit sitt bevis om den fullgjorda mönstringen. Även vid det
andra besöket av Sandberg den 16 maj 1936 hade klagandens mönstringsbok
varit framme för granskning. Sandberg hade då kunnat behålla mönstringsboken
och lämna klaganden kvitto på densamma. Klaganden hade
erbjudit sig att mot kvitto avlämna boken. Klaganden vidhölle, att han av
Sandberg blivit anmodad att inställa sig hos Hammar. Med anledning av
Hammars påstående att klaganden varit i Ängelholm utan att uppsöka
Hammar i saken ville klaganden framhålla, att han insjuknat den 18 april
1936 och sedan fram till den 22 juni mestadels varit sängliggande och därför
ej varit i Ängelholm. Klagotiden hade utgått den 16 juni och, örn kla -

ganden därefter vänt sig till Hammar, skulle klaganden troligen hava blivit
avvisad. En advokat hade den 3 oktober 1936 ringt upp Hammar och
ifrågasatt, huruvida det icke vore lämpligt att hos länsstyrelsen söka få
verkställigheten av straffet uppskjuten tillsvidare, men han hade då av
Hammar endast fått ett avvisande svar.

Vid påminnelserna var fogat ett av Sune Johansson i Strövelstorp den
14 december 1936 utfärdat intyg av innehåll att Johansson, som varit närvarande
vid Sandbergs besök hos klaganden den 16 maj 1936, hört att
klaganden varit villig att mot kvitto avlämna sin mönstringsbok samt att
Sandberg tillsagt klaganden, att landsfiskalen fordrade klagandens personliga
inställelse.

Med anledning därav att klaganden upptagits i den av befälhavaren
för Ängelholms rullföringsområde nr 7 upprättade förteckningen över värnpliktiga,
vilka år 1935 underlåtit att fullgöra i 32 § värnpliktslagen föreskriven
mönstring, överlämnade jag handlingarna i ärendet till M. O. för den
åtgärd, vartill han kunde finna desamma föranleda.

Sedan ytterligare utredning i ärendet verkställts, förordnade M. O. om
åtal mot rullföringsområdesbefälhavaren, kaptenen Granqvist. Åtalet mot
denne anhängiggjordes vid Hallands regementes krigsrätt. Av vad i målet
förekom må här allenast antecknas följande.

Granqvist uppgav beträffande det förhållandet att klaganden blivit upptagen
i ovannämnda förteckning, att detta berott på förväxling av de å
rullföringsexpeditionen förvarade stamkorten för klaganden och en annan
person vid namn Möller. Vidare anförde Granqvist i målet bland annat:
Enligt vad av handlingarna framginge hade klaganden på anfordran uppvisat
sin stämplade inskrivningsbok för Sandberg, vilken även rapporterat
saken för Hammar. Hade denne upptagit rapporten och anmält förhållandet
till K. B., hade K. B. infordrat yttrande av Granqvist, som då personligen
kunnat undersöka saken och meddela K. B., att klaganden fullgjort
mönstringen. Om så skett, hade böterna avskrivits. Hammar, vilken
för övrigt bodde endast några hundra meter från rullföringsexpeditionen,
hade telefonledes kunnat hänvända sig direkt till Granqvist, i vilket fall
denne kunnat bidraga till sakens utagerande.

Vidare gjorde Granqvist i en till rätten ingiven skrift gällande, att
kausalsammanhanget mellan hans erkända misstag och effekten, anhållandet
av klaganden, blivit brutet genom Hammars förfarande. Till stöd härför
anförde Granqvist: Hammar hade utgått från att den å utdraget ur
bötesförteckningen tecknade resolutionen varit i förevarande fall tillämplig
och förty — under inflytande av denna felaktiga uppfattning — vidtagit
åtgärder för klagandens häktande. Hammar hade sålunda i enlighet med
resolutionens ordalydelse påfordrat, att inskrivningsboken med åtecknat

bevis om fullgjord mönstring skolat såsom bevis till styrkande av klagandens
invändningar till Hammar avlämnas för vidare befordran till K. B.,
och icke velat åtnöjas med Sandbergs uppgift att klaganden för honom
uppvisat inskrivningsboken, försedd med kvitto å fullgjord mönstring.
Hammar hade sålunda fattat resolutionens föreskrift om bokens avlämnande
såsom en klaganden åliggande prestation, vars underlåtna fullgörande
inom föreskriven tid av trettio dagar berättigat och förpliktigat Hammar
till ovansagda åtgärder. Det syntes emellertid uppenbart, att resolutionen
icke vore i förevarande fall tillämplig. Resolutionens egen lydelse
jämförd nied stadgandet i 45 § värnpliktslagen gå ve nämligen otvetydigt
vid handen, att resolutionen vore tillämplig allenast i sådana fall, då vederbörande
ej fullgjort mönstringen men till sitt fredande från ansvar ville
åberopa laga förfall, såsom att han under hela mönstringstiden varit urståndsatt
att mönstra på grund av svår sjukdom. Denna uppfattnings riktighet
framginge klart, bland annat, av följande passus i resolutionen: ”och
skall det åligga den värnpliktige, därest han för sin försummelse vill styrka
laga förfall” etc. I förbigående kunde framhållas, att efterföljande passus
”eller eljest åberopa någon omständighet som kan leda till hans frikännande
från bötesansvar” etc. icke kunde tagas till intäkt för en motsatt uppfattning,
då jämväl nämnda passus uppenbarligen hänförde sig till uttrycket
”försummelse”. Det funnes ju omständigheter, som kunde leda till
frikännande från bötesansvar men som dock icke behövde juridiskt sett
äga karaktär av laga förfall. Någon försummelse i avseende å sin mönstringsplikt
kunde väl klaganden omöjligen sägas hava låtit komma sig till
last. Å bötesförteckningen funnes dessutom direkt angivna de förseelser,
som med densamma avsåges, eller utevaro utan anmält laga förfall från
inskrivning, underlåtenhet att fullgöra mönstring samt uraktlåten anmälan
enligt § 33 mom. 2 och 3 värnpliktslagen. Ingendera av dessa förseelser
hade klaganden begått. Som ett ytterligare stöd för riktigheten av sin
uppfattning ville Granqvist framhålla, att det enligt hans mening vore
stridande mot vedertagen lagteknik att meddela en föreskrift avseende sådana
fall, som icke finge förekomma och givetvis normalt icke förekomme.
Vore nu Granqvists ovan utvecklade uppfattning riktig, hade Hammar givetvis
icke varit berättigad att falla tillbaka på resolutionens innehåll, utan
hade han i stället, sedan han genom Sandberg d. v. s. av en offentlig funktionär
med polismans tjänsteställning och tjänsteansvar erhållit kännedom
om att klaganden innehade kvitto å fullgjord mönstring, varit skyldig att
vidtaga de åtgärder, som befunnits erforderliga för det felaktiga beslutets
avhjälpande, och att vidtaga dessa åtgärder ex officio. Dylika åtgärder hade
ju utan något nämnvärt besvär kunnat av Hammar vidtagas.

I utslag den 8 februari 1937 dömde krigsrätten Granqvist för det åtalade
förfarandet att undergå arrest utan bevakning två dagar och förpliktade

honom att till klaganden utgiva skadestånd och ersättning för inställelse
i målet.

Krigshovrätten, där Granqvist anförde besvär, fann i utslag den 1 juni
1937 ej skäl att göra ändring i krigsrättens utslag i ansvarsfrågan men befriade
Granqvist på angivna skäl från den honom ålagda skyldigheten att
till klaganden utgiva skadestånd och ersättning för inställelse vid krigsrätten.

Krigshovrättens utslag vann laga kraft.

I en till landsfogden i Kristianstads län avlåten skrivelse anförde jag
därefter följande.

Av vad i ärendet förekommit framgår, att Sandberg efter sitt första besök
hos klaganden någon dag i början av maj 1936 rapporterat för Hammar,
att klaganden sagt sig hava fullgjort sin mönstringsskyldighet och till
bevis därom för Sandberg företett sin inskrivningsbok med däri verkställd
instämpling av årtalet ”35” och mönstringsförrättarens namnteckning. På
grund av vad Sandberg sålunda å tjänstens vägnar meddelat Hammar borde
det för denne hava stått klart, att klaganden fullgjort sin mönstringsskyldighet
och att klagandens upptagande i bötesförteckningen måste hava berott
på förbiseende. Hade Hammar hyst misstankar beträffande de i boken
gjorda anteckningarnas äkthet, hade det varit hans ofrånkomliga
tjänsteplikt att verkställa undersökning för utrönande av huruvida förfalskning
förelåge. Då så ej skett, måste Hammar alltså hava utgått från att
anteckningarna gjorts av vederbörlig tjänsteman och att klaganden förty
var i besittning av bevis örn fullgjord mönstring. Med hänsyn härtill kan
jag icke finna annat än att Hammar genom det sätt, varpå han i fortsättningen
behandlat bötesärendet, visat försummelse och oförstånd i tjänsten.

Väl må det vara sant, att klaganden haft att för befrielse från böterna
följa anvisningarna å det honom delgivna utdraget av bötesförteckningen
och alltså till Sandberg eller Hammar avlämna sin inskrivningsbok. Emellertid
må påpekas, att berörda anvisningar närmast taga sikte på det fall,
att vederbörande icke mönstrat och vill åberopa någon omständighet, som
kan leda till hans frikännande från bötesansvar. På grund härav är det i
viss mån förståeligt att klaganden, i medvetande av att han behörigen
fullgjort sin mönstringsskyldighet och för Sandberg styrkt detta förhållande,
ansett det vara vederbörande tjänstemäns ensak att reda upp det misstag,
som föranlett bötespåföringen. I vilket fall som helst hade klagandens
underlåtenhet att ställa sig anvisningarna till efterrättelse icke bort föranleda
Hammar till att i fråga örn bötesärendets vidare handläggning bortse
från de honom lämnade upplysningarna örn mönstringen. Då desamma

givit vid handen, att förbiseende från någon tjänstemans sida ägt rum,
borde Hammar hava låtit sig angeläget vara att oavsett klagandens åtgöranden
söka ställa saken till rätta. Det minsta man under förhandenvarande
omständigheter kunnat fordra av Hammar hade varit, att han till
K. B. anmält vad som förekommit vid Sandbergs besök hos klaganden. I
stället har Hammar, med förtigande av detta, nöjt sig med att intyga att
bevis eller annan handling till styrkande av gjord invändning mot bötespåföringen
icke inkommit till Hammar. Utan att meddela K. B. vad Sandberg
i ärendet rapporterat och utan att göra sig det ytterst obetydliga besväret,
som en förfrågan hos den i samma stad boende rullföringsområdesbefälhavaren
skulle hava inneburit, har Hammar låtit böterna gå till förvandling.
Icke ens innan Hammar därefter vidtog en så ingripande åtgärd som
att beröva klaganden friheten har han aktat nödigt meddela K. B. vad han
hade sig bekant i ärendet, än mindre själv företaga någon undersökning.
En sådan hade kunnat ske utan större omgång och rätta förhållandet hade
då kommit i dagen. Att klaganden därigenom skulle hava undgått införpassningen
till fängelset torde framgå därav, att K. B. den 5 oktober 1936
omedelbart efter erhållen vetskap om den i inskrivningsboken verkställda
anteckningen örn mönstring förordnat örn klagandens befrielse från böterna.
Detta förordnande skedde, ehuru klaganden icke inom den föreskrivna tiden
av trettio dagar från delfåendet av utdraget ur bötesförteckningen avlämnat
inskrivningsboken. Hammar har icke beaktat, att underlåtenhet
att inom föreskriven tid avlämna bevis medför, att böterna utan hinder av
gjorda invändningar må uttagas, men icke att de under alla förhållanden
skola uttagas.

Även örn klaganden genom sin underlåtenhet att i tid avlämna inskrivningsboken
själv medverkat till att bötesärendets slutliga behandling resulterade
i klagandens införpassning till fängelset, hade detta beklagliga
resultat dock icke behövt ifrågakomma, örn Hammar behandlat ärendet
på sätt vederbort.

Den försummelse och det oförstånd, som Hammar enligt det ovan sagda
visat, syntes mig innebära tjänstefel av beskaffenhet att icke böra undgå
beivran. Jag uppdrog därför åt landsfogden att vid vederbörlig domstol i
laga ordning anhängiggöra och utföra åtal mot Hammar för berörda tjänstefel
samt å honom yrka ansvar efter lag och sakens beskaffenhet. Tillfälle
borde beredas klaganden att i målet föra talan.

Rådhusrätten i Ängelholm, varest åtalet anhängiggjordes, yttrade i utslag
den 21 februari 1938 följande.

I målet vore utrett, att Sandberg kort efter den 23 mars 1936 på Hammars
order besökt klaganden i Strövelstorp för uttagande av 5 kronor, ut -

görande utav K. B. i Kristianstads län för försummad mönstringsanmälan
påförda böter, att klaganden därvid uppvisat sin mönstringsbok med påstämplat
bevis att mönstringsanmälan fullgjorts 1935, varom Sandberg
underrättat Hammar, att klaganden den 16 maj 1936 eller kort därpå delgivits
utdrag ur bötesförteckningen med resolution innehållande upplysning
örn de åtgärder han hade att vidtaga till befrielse från de honom påförda
böterna, att Hammar, då klaganden icke inom den i resolutionen bestämda
tiden hos honom avlämnat bevis för styrkande av sin invändning emot böterna,
utan att meddela att klaganden för Sandberg uppvisat sin mönstringsbok
med berörda påskrift, till K. B. insänt intyg, att bevis eller annan
handling till styrkande av gjord invändning emot böterna icke inkommit
till Hammar, ävensom att Hammar, sedan K. B. förvandlat böterna till
fängelse, låtit den 5 oktober 1936 till straffängelset i Kristianstad införpassa
klaganden för undergående av förvandlingsstraffet, och enär Hammar, genom
sin underlåtenhet att till K. B. meddela vad Sandberg för honom uppgivit
angående påteckningen av klagandens mönstringsbok, finge anses hava
gjort sig skyldig till oförstånd i sin tjänst såsom landsfiskal, men Hammars
förfarande i övrigt icke kunde anses vara straffbart, prövade rådhusrätten
lagligt döma Hammar att jämlikt 25 kap. 17 § strafflagen böta 5 dagsböter,
var dagsbot bestämd till 8 kronor.

Enär klagandens inställande vid straffängelset i Kristianstad sannolikt
kunnat undvikas, därest Hammar lämnat K. B. omnämnda meddelande,
funne rådhusrätten skäligt ålägga honom att ersätta statsverket kostnaden
för denna transport med 24 kronor 80 öre, men enär klaganden uraktlåtit
att följa de anvisningar som lämnats honom för befrielse från böterna,
funne rådhusrätten icke skäligt ålägga Hammar att utgiva ersättning för
lidande och kostnader som kunde hava tillskyndats klaganden. Kostnaden
för i målet hört vittne skulle fortfarande påvila statsverket.

Hovrätten över Skåne och Blekinge, där Hammar anförde besvär, fann
i utslag den 6 maj 1938 ej skäl göra ändring i rådhusrättens utslag.

Över hovrättens utslag har Hammar anfört besvär. Målet är beroende
på Kungl. Maj:ts prövning.

7. Bristande hänsynsfullhet vid polisutredning.

I en hit insänd klagoskrift anförde Klas Andersson i Solhem, Blåsut
invid Vänersborg, följande.

Klagandens dotter Birgit Andersson, vilken vore 17 år gammal, hade
sedan i september 1936 anställning såsom sömnadsbiträde å fröken Sigrid

Krantz’ syatelje i Vänersborg. Måndagen den 30 november 1936 vid G-tiden
på kvällen, då arbetet just var slut för dagen, hade stadsfiskalen i Vänersborg
Ragnar Södén jämte överkonstapeln Erik W. Nordin infunnit sig å
ateljén för att anställa förhör med Birgit såsom, egendomligt nog, misstänkt
för delaktighet i ett i Stockholm begånget fosterfördrivningsbrott.
Sedan de båda polismännen för ateljéns innehavarinna och övriga närvarande
något klargjort anledningen till sitt besök, hade Södén begärt att få
anställa särskilt förhör med Birgit, vilket skett på platsen. Örn detta förhör
hade Birgit uppgivit, att hon av förhörsledaren blivit bemött på ett
synnerligen otrevligt och hänsynslöst sätt och uppenbarligen blivit betraktad
som lögnare, då hennes svar, oskyldig som hon var, icke överensstämt
med den fula misstanke man hade riktat mot henne. Hon hade bland annat
blivit tillsagd att kamma sitt hår med mittbena för att visa, huru hon
då toge sig ut. Sedan hon efterkommit denna tillsägelse, hade Södén yttrat:
”Strax lite rundare”, därmed tydligt angivande att likheten med den av
polisen efterlysta var ännu mer slående. Birgit, som då nyss genomgått en
bokföringskurs i Gotthardska handelsskolan i Vänersborg, skulle just denna
kväll tillsammans med övriga kamrater i samma kurs avlägga examensprov
i skolan mellan klockan 7 och 10. Hon hade därför, vilket hon också framhållit,
önskat att bliva fri från förhöret fortast möjligt för att hinna till
examen i tid. Likväl hade förhöret dragit ut pa tiden tills klockan var 5
minuter före 7, alltså till omedelbart före den utsatta tiden. Då hade hon,
såsom hon uppgivit, av stadsfiskalen avfärdats med orden: ”Ja, nu hade
alltsammans varit bra, om bara fröken erkänt, att hon varit i Stockholm.
Ända dittills hade hon kunnat hålla ut under förhöret med någorlunda
jämnmod, men detta sista yttrande av förhörsledaren hade blivit henne
för mycket och hon hade brustit i förtvivlad och hej dios gråt. Hennes
kamrater och ateljéns innehavarinna hade haft all möda att trösta och
lugna henne, varmed de dock lyckats så mycket, att hon kunnat infinna
sig i skolan och avlägga det förelagda examensprovet. Detta hade givetvis
blivit i hög grad försvårat på grund av den upprörda sinnesstämning, i
vilken hon blivit försatt. Hon hade icke dessförinnan fått någon mat utan
fått inställa sig hungrig. Klagandens hustru hade väntat henne hem för att
hon skulle få mat och hämta sin materiel, innan hon gick till skolan. Samma
dag förhöret ägt rum hade Nordin per telefon satt sig i förbindelse
med fjärdingsmannen Evert Svensson i Blåsut och anmodat denne att hos
Birgits grannar inhämta uppgifter om hennes levnad. Detta skulle ske
fortast möjligt, hade det sagts, så att Birgit icke hunne hem, innan man
hade rapport därom till polisen. Klaganden hade mycket undrat över
denna åtgärd, som helt naturligt väckt nyfikenhet, för att nu icke nämna
alla de onda tungor, som därav kunde tänkas komma i gang.

Följande dag, alltså den 1 december — anförde klaganden vidare —

hade per telefon kommit order från polisen till flickans arbetsplats, där
hon befann sig, att hon genast skulle infinna sig på poliskontoret. Ateljéns
innehavarinna hade svarat, att det troligen vore omöjligt för flickan att
efterkomma detta, sa upprörd och nere som hon var på grund av gårdagens
förhör, och anhållit att man åtminstone måtte dröja litet, tills hon
bleve bättre. Pa denna anhållan hade hon fatt till svar: ”Då skickar vi en
polisman och hämtar henne. En polisman hade också därefter infunnit
sig för att enligt erhållna instruktioner hämta flickan, men då denne sett
det tillstånd, i vilket flickan befunnit sig på grund av de vidtagna åtgärderna
mot henne, hade han funnit det hela så omänskligt, att han beslutat
vända tillbaka med oförrättat ärende och lovat söka förmå sina
förmän att om möjligt lämna flickan i fred, då hon tydligen riskerade att
taga skada till sin hälsa. Däri syntes han också hava lyckats, eftersom
flickan icke hämtats och därefter lämnats i fred. Polisens förnyade besök
hade dock tagit henne så hårt, att ateljéns innehavarinna funnit det rådligast
sända flickan till läkare, som också i någon mån kunnat trösta och
lugna henne, sedan han lovat att lämna henne sitt bistånd, därest hon
skulle bliva ytterligare utsatt för åtgärd från polisens sida. Så hade emellertid
ej skett, och klaganden förmodade, att läkaren genom direkt hänvändelse
till polisen bidragit därtill. Det torde icke förvåna, att flickan liksom
klagandens hustru och klaganden blivit i högsta grad upprörda över
det inträffade. Klaganden hade fatt reda pa att den för brottet efterlysta
skulle hava uppgivits vara i 22-årsåIdern och hava tillnamnet Andersson,
men det syntes näppeligen gå ihop med misstanken mot klagandens dotter,
som endast vore 17 år gammal. Flickan vore ännu mycket nedbruten
på grund av den hårda nervpåfrestningen hon så oskyldigt utsatts för, och
hon såge ut att behöva särskild vård för att bliva fullt återställd. Klaganden
kunde därför icke underlåta att göra anmälan i saken för erhållande
av upprättelse för dotterns räkning.

Från fjärdingsmannen Svensson inkom därefter en skrift, däri Svenss°n
med förmälan att Södén för honom framhållit lämpligheten av att
lian lämnade en redogörelse för sina åtgöranden i saken — anförde
följande.

Måndagen den 30 november 1936 omkring klockan 7,30 e. m. hade
Svensson av Nordin per telefon blivit ombedd att göra förfrågan örn var
Birgit vistats under tiden från och med mitten av augusti till och med
mitten av september 1936. Som Svensson väl kände Birgit och aldrig hört
annat än gott om henne, hade Svensson frågat efter anledningen till undersökningen,
varpa Nordin svarat, att han ej ville upplysa därom per
telefon. Han hade emellertid påyrkat undersökningen och att denna skulle
göras medelst förfrågningar hos flickans föräldrar och grannar. I samma

ögonblick Svensson skolat lämna sin bostad för att företaga undersökningen
hade han kommit att tänka på den omständigheten, att han ej
blivit ombedd att höra flickan. Därför hade han ringt upp Nordin och
frågat, örn ej flickan skulle höras. Härpå hade Nordin svarat, att hon
vore på aftonkurs i Vänersborg just vid tillfället och att hon nyligen blivit
hörd av vänersborgspolisen, varför undersökningen skulle göras innan hon
hunne hem. Svensson hade naturligtvis fått den uppfattningen att något
hänt, trots att flickan vore känd som mycket ordentlig, varför Svensson
gått för att undersöka saken i enlighet med Nordins begäran. Då Svensson
kommit till den fastighet, som ägdes och beboddes av flickans fader
med familj, hade Svensson i förstugan sammanträffat med en i samma
fastighet boende person vid namn Bodén, till vilken han mycket försiktigt
framställt en del frågor örn Birgit. Bodén hade örn Birgit endast upplyst
något örn slutad anställning hos en skräddare Eriksson i Vänersborg
och därefter påbörjad anställning å annan syateljé, men inga noggranna
tider hade uppgivits. Huruvida någon semesterresa företagits hade han ej
vetat. Efter samtalet med Bodén hade Svensson gjort förfrågningar hos
Birgits moder, fru Gerda Andersson. Hon hade upplyst, att Birgit arbetat
hos skräddaren Eriksson i Vänersborg tills hon fick semester, troligen sista
dagarna i juli 1936. Under semestern hade hon och två vänersborgsflickor,
Lilly och Elsa Karlsson, företagit en resa per velociped till Havsten i Bohuslän,
dit de rest en måndag och återkommit följande söndag. Vid tillfället
hade de bott i tält och själva lagat mat. De hade var och en medhaft
omkring 20 kronor i kontanter. Troligen någon av de första dagarna i
augusti hade Eriksson avlidit, varför Birgit ej fått återgå till sin anställning.
Hon hade då vistats hemma några dagar, varefter hon i mitten eller
slutet av augusti börjat arbeta å fröken Krantz’ syateljé. Någon annan
resa än den till Havsten hade ej företagits. Vid Svenssons förhör hade fru
Andersson blivit orolig och frågat, örn något hänt eller vad som gåve anledning
till denna undersökning. Som Nordin strax innan upplyst, att
flickan själv hörts i Vänersborg, och det dessutom varit bråttom med den
begärda undersökningen, hade Svensson givetvis fått den uppfattningen,
att Birgit begått något olagligt. Han hade därför på fru Anderssons fråga,
örn något hänt, svarat: ”Troligtvis.” På ny fråga av fru Andersson, vad
som egentligen hänt, hade Svensson svarat, att han ej själv visste detta,
vilket fru Andersson ställt sig tvivlande till. Svensson hade emellertid
upplyst örn att vänersborgspolisen begärt undersökning om Birgits vistelse
under förut sagda tid. Fru Andersson hade vidare yttrat, att det måste
vara ett misstag, enär hon aldrig kunnat tänka sig den dag, då Birgit
skulle bliva föremål för polisundersökning. Därefter hade Svensson emellertid
tillsagt fru Andersson, att det vore förståndigast örn hon själv talade
vid Birgit och att Birgit, i händelse hon gjort någon dumhet, erkände

detta, sa att det hela kunde utredas på fredligaste sätt. Efter denna undersökning
hade Svensson besökt poliskontoret i Vänersborg och då av Nordin
fått veta, att det gällde en abortaffär i Stockholm och att någon anhållits
eller häktats därstädes. Den eller de häktade skulle hava lämnat
vissa upplysningar, som tytt på att Birgit varit i Stockholm någon gång
i augusti 1936 och därvid varit delaktig i abortaffär. Å poliskontoret hade
Svensson redogjort för den av honom företagna undersökningen, varefter
han begivit sig hem och ej mera befattat sig med ärendet. Dagen därefter
hade han ånyo sammanträffat med fru Andersson, därvid hon förklarat,
att vänersborgspolisen absolut velat göra gällande att Birgit varit i Stockholm.

På anmodan inkom därefter Södén med yttrande över klagomålen.

I yttrandet uppgav Södén till en början, att han från kriminalpolisen i
Stockholm erhållit en den 25 november 1936 dagtecknad så lydande
skrivelse:

”Köpmannen Frans Josef Händel och elektrikern Sven Emanuel Eklund
hållas häktade i Stockholm sedan den 23/11 1936 för brott mot S. L.
14: 27 andra stycket. Båda neka i stort sett för vad som lägges dem till
last. I en hos Händel anträffad anteckningsbok finnes antecknat ''Linnéa
Andersson Wänersborg 29.’ samt ''Kajsa Oterdahl Järnvägsgatan 23.
(Faust) Wänersborg Linnéa Andersson''. Händel har vid tillfrågan, vad han
åsyftade med förestående anteckning, uppgivit: Någon dag i slutet av juli
eller början av augusti månad 1936 hade han å Birger Järngatan här i
staden tilltalat en för honom okänd kvinna, som presenterat sig som
Linnéa Andersson. Hon hade medföljt honom till hans bostad i huset nr 12
David Bagares gata, där de haft samlag med varandra. Händel hade sedermera
ånyo sammanträffat med Andersson, vilken även under sista
hälften av augusti till den 4 september 1936 sammanbott med Händel.
Under denna tid hade Händeis fästmö, Lilly Svensson, varit intagen å
Södra barnbördshuset, enär hon blivit sjuk, då hon låtit behandla sig i
fosterfördrivande syfte av Eklund. Den 4 september 1936 hade Andersson
avrest till Vänersborg. Därifrån hade Andersson skrivit till Händel och
omtalat, att hon erhållit anställning såsom sömmerska och kunde träffas
där å telefon Vänersborg 29 mellan klockan 9—2,15 och 3,15—6 på dagen.
I brevet hade hon även omtalat, att hon vore boende hos en kusin
till sig vid namn Kajsa Otterdahl, Järnvägsgatan 23, vilken kusin vore
anställd hos en familj vid namn Faust under nämnda adress.

Då det möjligen kan misstänkas, att Andersson i syfte att bliva behandlad
av Händel sökt förbindelse med honom, hemställes, att Andersson
under största möjliga diskretion måtte bliva hörd om, under vilka förhållanden
hon gjort bekantskap med Händel och hennes avsikt med besöket
i Stockholm. Fotografi å Händel och Eklund bifogas.”

Södén upplyste vidare, att han i anledning av ovanintagna skrivelse
hört Linnéa Andersson, född den 25 januari 1914 och anställd såsom
sömmerska hos fröken Krantz. Hon hade därvid uppgivit, att hon aldrig
varit i Stockholm och ej heller annorstädes sammanträffat med Händel
och Eklund, vilka för henne vore fullkomligt obekanta. Hon hade varit
anställd hos fröken Krantz sedan sommaren 1934 samt under 1936 haft
semester under de två första veckorna av augusti. Semestern hade hon
tillbringat i Uddevalla hos en väninna vid namn Karin Gustafsson. Uppgifterna
om hennes telefonnummer Vänersborg 29 (Krantz’ telefonnummer)
samt de tider hon träffades vore riktiga, likaså uppgifterna örn hennes
kusin Kajsa Otterdahl. Hon kunde ej förklara dessa förhållanden på
annat sätt än att någon annan person, utan hennes vetskap och vilja,
använt sig av hennes namn. Någon misstanke om, vem detta kunde hava
varit, hade hon ej.

Vidare uppgav Södén att, sedan de av Linnéa Andersson sålunda lämnade
uppgifterna kontrollerats och befunnits riktiga, Södén till kriminalpolisen
i Stockholm meddelat resultatet av förhöret med Linnéa Andersson,
varvid jämväl fotografi av henne bifogats. Därefter hade till Södén
inkommit en den 28 november dagtecknad skrivelse från kriminalpolisen
i Stockholm, av vilken skrivelse här må intagas följande:

”Händel har förevisats de hit översända fotografierna samt förklarat, att
dessa icke vore den av honom åsyftade Linnéa Andersson, om vilken Händel
lämnade följande beskrivning: Hon hade uppgivit sig vara 22 år gammal,
och var liten till växten, omkring 150 cm. lång med mycket smärt
kroppsbyggnad, ljuslagd med ljust slätkammat hår, benat i mitten, ej vågigt,
fylligt nästan runt ansikte, troligen blå ögon, ljusa orakade ögonbryn,
liten, platt eller trubbig näsa, ordinär mun, ovanligt friska vita jämna tänder
såväl i över- som underkäken samt ordinär hals, och hade hon ej varit
sminkad. Vid besöket här hade kvinnan varit iklädd helgefärgad komplet
med vanliga herrockslag på kappan, som troligen var försedd med endast
en knapp, slätskuren kjol, liten, troligen beigefärgad hatt, som hon bar
på högra delen av huvudet ned över högra örat, skär blus, något snedskuren
framtill och med långa ärmar, tegelfärgade strumpor, gråaktiga enfärgade
pumps, utan tåhättor och med halvhöga klackar. Å ena handens
fingrar hade kvinnan burit en slät guldring med infälld pärla eller sten av
okänd färg. I ringen hade varit graverat ''Greta’, vilket Händel vid något
tillfälle iakttagit, och vid förfrågan härom hade kvinnan sagt, att hennes
fullständiga namn vore Greta Linnéa Andersson, men att hennes föräldrar
alltid kallat henne för Greta. Händel ville även minnas, att kvinnan vid
något tillfälle omtalat, det hennes föräldrar vore boende å någon plats
utanför Vänersborg, där fadern skulle vara ägare till tvenne villor, av vilka
den ena vore uthyrd under det att fadern själv bebodde den andra. Fadern

skulle tidigare hava varit kreaturshandlare samt även handlat med skog,
men hade nu dragit sig tillbaka och levde på penningar. Det brev'' Händel
erhållit från Linnéa Andersson hade han rivit sönder och kastat bort. Då
Händel ringt i telefon under numret Vänersborg 29, hade samtalet mottagits
av någon kvinna, som uppgivit att hon skulle kalla på Linnéa Andersson,
och hade Händel därefter haft samtal med den sålunda tillkallade
kvinnan.

Händel har innevarande dag för granskning till expeditionen i härvarande
rannsakningsfängelse överlämnat här vidfogade brev och kuvert
med som synes adress till Linnéa Andersson. Innehållet i brevet tyder på
närmare bekantskap mellan Händel och den kvinna, som kallat sig Linnéa
Andersson. Då det förefaller uppenbart, att Andersson, därest hon ej själv
besökt Stockholm eller sammanträffat med Händel, måste äga mera kännedom
om saken, än hon vid polisförhöret medgivit, anhålles, att Andersson
ånyo måtte höras. Det torde kunna antagas, att möjligen någon av hennes
kamrater å syateljén eller eventuellt innehavarinnan själv vore den av
Händel åsyftade kvinnan, örn vilken Andersson dock med all säkerhet
måste äga kännedom. Skriftligt besked örn resultatet av förhöret tillika
med det av Händel skrivna brevet återförväntas fortast möjligt,.”

I yttrandet anförde Södén därefter följande.

Vid förhöret med Linnéa Andersson, som ägt rum den 27 november på
Södéns tjänsterum under hennes middagsrast, hade hon upplyst, att på
samma syatelje, där hon vore anställd, funnes ännu en flicka vid namn
Andersson, vilken anställts på sensommaren 1936. Hennes förnamn vöre
Birgit och hon vore 17 år gammal. Då Södén ej ansett, att ärendet kunde
avse henne, hade hon ej blivit hörd vid detta tillfälle. Sedan kriminalpolisens
andra skrivelse anlänt och däri lämnats så detaljerade upplysningar
om signalement, klädsel m. m., hade Södén emellertid ansett sig böra höra
även Birgit. Måndagen den 30 november hade Södén därför, utan att nämna
vad saken rörde, anmodat poliskonstapeln Åke Wahlqvist att tillsäga
Birgit att komma till Södén på hans tjänsterum för att Södén skulle få
tala med henne. Anledningen till att Wahlqvist ombetts göra detta hade
varit, att Södén själv var upptagen i rådhusrätten och saken tyckts brådska,
enär kriminalpolisens skrivelse sänts express. — Birgit hade emellertid
ej kommit och Wahlqvist hade upplyst, att han ej kunnat komma i
förbindelse med henne per telefon. Södén hade då bett Wahlqvist, vilken
var civilklädd, att personligen kalla henne. Omedelbart efter det Wahlqvist
gått hade Södén blivit uppringd från syateljén av en flicka, som sagt sig
vara kusin till Birgit och förklarat, att hon ej vågat säga till Birgit, emedan
denna var så nervös. Södén hade framhållit, att han endast ville tala
med Birgit och erhålla några upplysningar av henne och att det väl vore
trevligare för henne att komma till hans tjänsterum efter arbetstidens slut,

än att polisen skulle behöva komma till arbetsplatsen. Kusinen hade emellertid
vidhållit, att hon ej vågade säga till Birgit, varpå Södén genmält, att
polisen i så fall måste komma till arbetsplatsen. Efter arbetstidens slut
klockan 6 e. m. samma dag hade Södén, civilklädd, inställt sig på syateljén
i sällskap med ett vittne, Nordin, som var iklädd uniform, samt frågat innehavarinnan,
om de kunde få tala med flickorna, vilket hon medgivit. Samtliga
flickor med undantag av förut hörda Linnéa Andersson hade kallats in i
ett rum, där de inför Nordin fått redogöra för namn, ålder och vistelseort under
semestern. Nordin hade därvid gjort anteckningar på ett kuvert. Under
tiden hade Södén talat med Linnéa Andersson i ett annat rum. Därefter
hade Södén gått ut i det rum, där Nordin och de övriga flickorna befunno
sig. Nordin hade då slutat sitt förhör. Södén hade därför sagt till flickorna,
att de med undantag av Birgit kunde avlägsna sig, men att han hade
några frågor att göra henne, vilket icke skulle taga många minuter. Någon
av flickorna hade då sagt, att Birgit skulle vara i skolan klockan 7, och
hade Södén därtill svarat, att hon säkert skulle hinna detta. Sedan de
andra flickorna gått, hade Södén bett Birgit redogöra för hur hon varit
klädd under sommaren och jämfört hennes uppgifter med de uppgifter,
som lämnats i kriminalpolisens skrivelse. I nästan alla detaljer hade uppgifterna
överensstämt. Södén hade då frågat henne, om hon ändrat frisyr
sedan sommaren. Hon hade svarat, att hon gjort detta och att hon under
sommaren haft håret slätkammat och benat i mitten. Södén hade då sagt:
"Vill fröken möjligen kamma håret, som Ni hade det då.” Hon hade då
småskrattande gått fram till en spegel och kammat örn håret, varvid Södéii
i låg ton sagt till Nordin, att detta ju förändrade hennes utseende, så att
ansiktet bleve rundare. Medan Birgit åter ändrat sin frisyr, hade Södén
sagt till henne: ”Om fröken var i Stockholm i somras, så är det väl lika bra
att tala om det.” Hon hade emellertid förnekat detta. Södén hade då frågat
henne, om han kunde få låna ett fotografi av henne, så att han kunde få
klarhet i saken. Detta hade hon lovat och något vidare hade ej förekommit
vare sig denna dag eller någon senare. Ej heller hade från polisens sida
gjorts något försök att ånyo komma i förbindelse med henne. Vid förhöret
hade hon varit fullkomligt lugn och svarat villigt på de frågor Södén
i vanlig samtalston ställt till henne. I övrigt hänvisade Södén till bifogade
intyg av Nordin och Wahlqvist om vad som förekommit i saken. Södén
bestrede bestämt, att han på något sätt behandlat Birgit hänsynslöst eller
i övrigt handlat olämpligt under ärendets handläggning. Med anledning
av vad han sålunda anfört hemställde Södén, att klagomålen icke måtte
föranleda någon åtgärd.

Vid yttrandet voro fogade de av Södén åberopade intygen av Nordin
och Wahlqvist.

Nordins intyg innehöll följande.

Sedan kriminalpolisen i Stockholm i skrivelse till Södén begärt förnyad
undersökning, hade Nordin den 30 november 1936 av Södén anmodats att
medfölja honom till fröken Krantz’ ateljé. Södén hade uppgivit, att meningen
med besöket därstädes vore att på en gång få iakttaga alla där anställda
för att kunna fastslå, om det av kriminalpolisen uppgivna signalementet
överensstämde med någon av dem. Strax efter klockan 6 e. m. hade
Södén och Nordin begivit sig till ateljén, där Södén först haft ett kort samtal
med fröken Krantz och, efter vad Nordin kunnat förstå, hade Södén
troligen underrättat fröken Krantz, att de skulle komma dit. Därefter hade
samtliga där anställda tillsports, om de hade varit borta under sommaren
1936 och örn någon av dem besökt Stockholm under den tid som avsåges
i skrivelsen, vilket alla förnekat. Fröken Krantz hade intygat, att alla varit
i hennes arbete hela sommaren förutom åtta dagar i början av augusti månad,
då de åtnjutit semester. Men däremot hade hon icke kunnat yttra sig
örn Birgit, enär denna kommit i hennes tjänst först i medio av september
1936. Nordin hade antecknat de anställdas namn å ett kuvert och tillfrågat
alla, var de uppehållit sig under semestern. Ingen upplysning hade lämnats
av vare sig Södén eller Nordin örn vad saken gällde, enär Södén på vägen
till ateljén uppgivit, att det kunde vara tillfyllest konstatera, örn någon
av de där anställda varit borta under ifrågavarande tid. Efter det Nordin
gjort förenämnda anteckningar, hade Södén ombett Birgit att stanna kvar.
De övriga hade fått avlägsna sig. Anledningen därtill hade varit, att Birgit
var den enda, å vilken det uppgivna signalementet överensstämt ävensom
någorlunda uppgifterna örn hennes fader, vilken ägde en villa i Blåsut, ett
förstadssamhälle till Vänersborg, och förut varit ägare till flera hus därstädes
samt även tidigare handlat med skogar. Sedan de andra flickorna
avlägsnat sig, hade Södén med ledning av signalementet i skrivelsen frågat
Birgit om hennes klädsel under sommaren, därvid hon beskrivit sin beklädnad
från huvudbonaden till skodonen, vilken i det närmaste överensstämt
med den av Händel uppgivna. Men då hon hade sitt hår benat vid
ena sidan, hade Södén frågat henne, örn hon alltid haft håret så kammat.
Härtill hade hon genmält, att hon under sommaren haft håret benat mitt
över hjässan. Södén hade då frågat henne, om hon ville kamma håret såsom
hon haft det under angivna tid, till vilket hon förklarat sig villig. Hon
hade också genast kammat om sig så. Södén hade därefter, vänd till Nordin,
i låg ton yttrat att ansiktsformen verkade nu mera rund. Därefter
hade Södén yttrat till Birgit, att ”har fröken varit i Stockholm i sommar,
så tala örn detta”. Birgit hade emellertid förklarat, att hon aldrig varit där.
Förhöret hade förts i låg samtalston och Södén hade icke använt några
hårda uttryck eller på annat sätt visat sig brysk mot Birgit, vilken förhållit
sig lugn samt ibland visat leende. Birgit hade uppgivit, att hon
klockan 7 e. m. skulle besöka en aftonskola, och förhöret hade avslutats i

så god tid före klockan 7, att hon gott kunde hinna dit. Det hade pågått
med samtliga endast omkring */2 timmas tid. Då Södén och Nordin avlägsnade
sig, hade Södén frågat Birgit, om hon hade något fotografi av sig,
och bett att få låna ett sådant. Hon hade uppgivit, att hon icke hade något
sådant men att hon skulle anskaffa ett. Efter återkomsten till poliskontoret
hade Södén och Nordin överenskommit, att Birgits uppgifter även borde
kontrolleras, enär de övriga flickornas berättelser blivit kontrollerade genom
fröken Krantz’ meddelande. Med anledning därav hade de överenskommit,
att Nordin skulle ringa upp fjärdingsmannen Svensson och ombedja
honom att hos Birgits föräldrar och någon granne efterhöra, om Birgit
varit hemma under hela sommaren. Nordin hade ringt upp fjärdingsmannen
Svensson och bett honom utföra nämnda ärende men därvid icke
för Svensson yppat någonting om anledningen till den begärda upplysningen.
Senare på kvällen samma dag hade Svensson kommit till poliskontoret
och uppgivit, att han talat med flickans moder och en granne till
henne, vilka båda uppgivit, att flickan varit hemma under hela sommaren.
Något ytterligare förhör med Birgit än det å ateljén hade Nordin veterligen
icke ägt rum, och ej heller hade Nordin kallat henne till något sådant.

I det av Wahlqvist avgivna intyget, som var dagtecknat den 19 januari
1937, anförde Wahlqvist följande.

Sedan Södén beordrat Wahlqvist att uppsätta en redogörelse över de närmare
omständigheterna, under vilka han erhållit order kalla Birgit till
polisförhör, ville Wahlqvist rapportera följande: Måndagen den 30 november
1936 på förmiddagen hade Södén givit Wahlqvist order att kalla
Birgit till förhör, men Wahlqvist hade varken då eller vid senare tillfälle
erhållit meddelande örn vad saken gällde. Wahlqvist hade blivit underrättad
om att Birgit vore anställd å Krantz’ syateljé. Omedelbart därefter
hade Wahlqvist per telefon satt sig i förbindelse med syateljén och begärt
att få tala med Birgit. En dam, som svarat i telefonen och uppgivit sig
vara kusin med Birgit, hade därvid upplyst, att Birgit ej kunde svara i
telefonen. Wahlqvist hade därför bett, att Birgit skulle underrättas örn att
hon skulle inställa sig hos stadsfiskal. Som svar därpå hade Wahlqvist
blivit upplyst om att Birgit ej kunde komma, enär hon grät och var mycket
nervös och nedbruten. Anledningen till att hon varit i detta tillstånd hade
Wahlqvist ej blivit upplyst om. Då Wahlqvist ej kunnat komma till tals
med Birgit, hade han avbrutit telefonsamtalet, varefter han omedelbart
underrättat Södén om vad som passerat. Södén hade då givit Wahlqvist
order att personligen kalla Birgit till förhör. Wahlqvist hade därpå omedelbart
begivit sig till syateljén för att kalla Birgit. Ditkommen hade Wahlqvist
träffat fröken Krantz, vilken upplyst att hon strax förut per telefon
samtalat med Södén och att han lovat att Birgit tillsvidare sluppe infinna
sig. Därmed hade Wahlqvist låtit sig nöja, varefter han förfrågat sig hos

4 — Justitieombudsmannens ämbctsberättelac till 1939 åra riksdag.

Södén, huruvida fröken Krantz’ uppgift till honom varit riktig. Södén hade
därvid vitsordat fröken Krantz’ uppgift.

I avgivna påminnelser anförde klaganden, att Södéns uppgift, att han innan
förhöret den 30 november å syateljén kallat Birgit till förhör å poliskontoret,
vore oriktig. Det vore likaledes felaktigt, att Birgit icke vetat
anledningen till förhören, enär den först hörda flickan meddelat rätta förhållandet.
Förhöret på syateljén hade pågått en timma tio minuter. Den
1 december hade man ringt från poliskontoret, att Birgit skulle infinna sig
där. Då från ateljén svarats, att hon var så nedbruten att hon ej kunde
infinna sig, hade man från poliskontoret förklarat att då skulle hon hämtas.

På anmodan av mig verkställde landsfogden i Älvsborgs län därefter
ytterligare utredning i saken. Därvid förekom i huvudsak följande.

Vid förhör inför landsfogden berättade till en början Birgit Andersson:
Hon hade första gången hört talas örn fosterfördrivningsaffären troligen
på tisdagen eller onsdagen i sista veckan av november 1936. Hennes kusin
Edit Hålberg, som även vore anställd å ateljén, hade för henne omtalat, att
en av arbetskamraterna, Linnéa Andersson, varit i förhör inför polisen angående
denna sak, varvid polismannen skulle hava sagt, att han även önskade
ställa några frågor till Birgit. Edit Hålberg hade enligt vad Birgit
senare fått veta av egen drift ringt till polisstationen och därvid framhållit,
att det vore onödigt höra Birgit, enär Birgit icke kunde hava något
med saken att skaffa. Birgit hade icke före polismännens besök å ateljén
den 30 november 1936 fått något besked från polisen, att hon skulle höras
i saken. På förmiddagen denna dag hade icke, såvitt Birgit visste, någon
polisman ringt till arbetsplatsen. Därest något sådant telefonsamtal ägt
rum, borde Birgit hava hört detta, då telefonen vore placerad i ett förrum
vid dörren till det därinnanför liggande syrummet. På eftermiddagen den
30 november klockan omkring 5,45 hade samtliga de fem å ateljén anställda
flickorna arbetat i syrummet, då polismännen kommit. De hade blivit
insläppta av någon av flickorna. Det hade varit en civilklädd man, som
Birgit sedan fått veta vara Södén, samt Nordin, som varit iklädd uniform.
Männen hade genast gått in i syrummet och frågat efter alla flickornas
namn och adresser samt vilka deras föräldrar vore. Södén hade därpå anmodat
Birgit att gå ut i förrummet, där Nordin skulle tala med henne.
I förrummet hade Nordin, sedan dörren till syrummet stängts, frågat
henne angående hennes ålder, tidigare anställningar, semester och dylikt.
På fråga hade Birgit uppgivit, att hon haft semester i slutet på juli och
då vistats i Bohuslän. Hon hade vidare uppgivit, att hon vid tiden för semestern
varit anställd hos en skräddare Eriksson. Denne hade emellertid
avlidit under denna tid, varför hon aldrig kommit att återinträda i tjänst

hos honom. Den nuvarande platsen å syateljén hade hon tillträtt i slutet
av september 1936. Nordin hade vidare frågat efter hennes faders ställning,
örn han ägde fastigheter samt örn han tidigare sålt skogar o. s. v. Sedan
förhöret inför Nordin pågått ungefär en kvart, hade Södén kommit ut i
förrummet, dit alla flickorna kallats. Dessa hade därefter av Nordin utfrågats
angående sina semestrar. Vid klockan omkring 6,30 e. m. hade Södén
sagt, att alla utom Birgit finge avlägsna sig. Flickorna hade önskat stanna,
då de hört att Birgit skulle höras ytterligare, men efter tillsägelse slutligen
avlägsnat sig. Förhöret hade nu letts av Södén, som därvid först fällt något
yttrande om att hon hade mörka ögon och därefter frågat efter hennes
familjeförhållanden t. ex. örn hon vore strängt hållen hemma samt om
hon vore road av dans. Han hade även frågat henne, huru hon varit klädd
under sommaren samt huru hon då haft håret kammat. Då hon på sistnämnda
fråga upplyst, att hon på den tiden haft håret benat i mitten,
hade Södén bett henne kamma sig så. När Södén fått se henne med håret
kammat på detta sätt, hade han i ironisk ton yttrat: ”Strax litet rundare.”
Södén hade vidare begärt detaljerade upplysningar om hennes klädedräkt
under sommaren. På tal örn strumporna hade Södén sagt: ”Vad slags
strumpor hade Ni i Stockholm?” Därtill hade Birgit genmält, att ”det kan
jag icke säga, ty där har jag aldrig varit”. Han hade vidare frågat, örn
hon fått telefonpåringning från Stockholm. Härtill hade hon lämnat det
svaret, att hon aldrig erhållit ett rikssamtal. Södén hade framställt alla
sina frågor i lugn och sansad ton, ehuru han ibland, som Birgit tyckt, förefallit
ironisk. Av förhöret hade Birgit blivit synnerligen upprörd, då hon
vetat vad saken gällt. Därtill hade även bidragit att hon aldrig tidigare
varit i förhör inför polismän. Förhöret hade slutat 5 minuter före klockan
7, då polismännen avlägsnat sig utan att begära att få fotografi av henne.
Strax innan Södén avlägsnat sig hade han sagt: ”Ja, nu hade allt varit bra,
om Ni erkänt att Ni varit i Stockholm.” Efter förhöret hade Birgit börjat
gråta, då hon vid Södéns sista ord blivit rädd att förhöret skulle komma
att upprepas. Hon hade gått in i syrummet, dit fröken Krantz, som icke
tidigare varit närvarande, kommit för att söka trösta och lugna henne.
Detta hade också lyckats och Birgit hade därpå gått till en aftonskola, där
hon samma kväll genomgått slutprov, som medfört gott residtat. Hennes
kamrater i skolan hade icke märkt, att hon gråtit eller varit upprörd.
Efter avslutade prov hade hon gått direkt hem, där modern velat tala
med henne och omnämnt Svenssons besök och vad därvid förekommit.
Modern hade varit orolig och frågat, om Birgit gjort något galet. Innan
Svensson gått, hade han sagt till modern: ”Säg till Birgit, att hon erkänner.
” Birgit hade förstått, att Svenssons besök hängt samman med polisförhöret,
och talat örn för modern, att det gällt en fosterfördrivningsaffär
i Stockholm. Fadern hade först då fått veta vad som förekommit och lik -

som modern blivit mycket upprörd. Birgit hade fortfarande känt sig ”uppriven”
och ej kunnat somna förrän klockan 3 på natten. Följande dag
hade Birgit gått till arbetet i vanlig tid. På arbetsplatsen hade det allmänna
samtalsämnet bland flickorna varit vad som skett under gårdagen.
Vid 1 O-tiden på förmiddagen hade flickorna druckit kaffe i syrummet,
då det ringt i telefonen. Edit Hålberg hade som vanligt gått och svarat.
Av samtalet hade Birgit förstått, att det varit någon från polisen, som
talat med Edit. Edit hade sagt: ”Hon kan ej gå ned till poliskontoret idag,
ty hon är så nervös och upprörd.” Hon hade även hört Edit säga, att
”då får Ni taga ansvaret för vad som händer”. Då Edit kommit tillbaka
till syrummet, hade hon sagt, att det varit Wahlqvist. Denne hade meddelat,
att Birgit skulle infinna sig å polisstationen samt att, örn hon ej
kommes polismän skulle hämta henne dit. Det hade icke nämnts någon
tid, men Birgit hade fått den uppfattningen, att hon skulle vara tvungen
gå till polisstationen omedelbart. Vid tanken därpå hade Birgit blivit
”alldeles hysterisk” och börjat gråta. Fröken Krantz hade varit närvarande
och genast gått ut i hallen samt stängt dörren efter sig. Innan hon gått
ut hade hon sagt, att hon skulle ringa till polisstationen. Birgit hade icke
åhört samtalet. Efter samtalet hade fröken Krantz återkommit till syrummet
och berättat, att Södén lämnat anstånd till klockan 6,30 på eftermiddagen,
då fröken Krantz sagt sig ämna dessförinnan skicka Birgit till
läkare. Högst tio minuter efter det första telefonsamtalet hade Wahlqvist,
som hon förut icke kände, civilklädd kommit upp till syateljén. En av
flickorna vid namn Örnberg hade öppnat dörren för honom samt återkommit
med besked, att det vore från polisen och att man ville tala med
Birgit. Då Birgit hört detta, hade hon tillsammans med fröken Krantz
och Edit Hålberg gått ut i hallen, där hon fått se Wahlqvist. Birgit hade
varit mycket upprörd och fortfarande gråtit. Hon hade icke hört Wahlqvist
yttra annat än att han vore utskickad av överkonstapeln och att
han funne uppdraget obehagligt. Birgit hade blivit än mer upprörd vid
tanken på att nödgas gå genom staden tillsammans med en polisman.
Hon hade icke kommit att tänka på att besöket möjligen blott avsåge att
kalla henne till polisstationen. Hade så varit fallet, skulle hon emellertid
även funnit detta obehagligt. Fröken Krantz hade nu sagt Wahlqvist, att
Södén lämnat anstånd till klockan 6,30 e. m., varmed Wahlqvist låtit
sig nöja och avlägsnat sig.

På särskild fråga förklarade Birgit, att hon vore fullt säker på att
Wahlqvists besök å syateljén ägt rum tisdagen den 1 december 1936.
Birgit hade klockan 1 e. m. samma dag gått hem för att äta middag och nu
känt sig något lugnare. Hon hade för modern berättat, att fröken Krantz
rått henne att söka doktor Gramén för att få fastställt, att hon vore virgo
intacta. Med anledning därav hade Birgit bett modern följa med henne

till doktorn. Efter middagen hade hon tillsammans med modern återvänt
till syateljén. I trappan utanför dörren till ateljén hade de mött Nordin,
som varit ensam och iklädd uniform. Denne hade frågat, om han kunde
få ett fotografi av Birgit. Birgit hade då undrat, örn hon i så fall sluppe
gå ned till polisstationen, vartill Nordin givit sitt samtycke. Ett fotografi
hade sedan skickats till polisstationen med ateljéns springflicka, som även
sedermera fått hämta detsamma. Under samtalet i trappan hade en kund
gått förbi, varför Birgit funnit det synnerligen obehagligt att stå förgråten
utanför ateljén med en uniformsklädd polisman. Birgit hade, sedan Nordin
avlägsnat sig, med modern gått in i syateljén och där fått veta, att
man under hennes middagsrast ringt till doktor Gramén å lasarettet och
fått besked, att hon kunde få komma genast. På väg till läkaren hade
de utanför huset åter mött Nordin, som nu på begäran av modern lämnat
en redogörelse för anledningen till förhören. Birgit hade ej hört vad Nordin
därvid yttrat. Doktor Gramén hade efter att hava undersökt Birgit sökt
lugna henne. Något intyg hade han ej velat utskriva, men lovat lämna
uppgifter till polisen, därest denna så skulle önska.

Irene Andersson, anställd å fröken Krantz’ ateljé, berättade vid förhör:
Edit Hålberg hade första gången berättat för Irene örn fosterfördrivningsaffären
samt att detta varit anledningen till att Linnéa Andersson varit i
förhör på polisstationen. En måndag vid 6-tiden på eftermiddagen —
Irene kunde nu icke erinra sig vilket datum — hade polismännen första
gången kommit upp till syateljén. Såvitt Irene hade sig bekant hade
icke tidigare under dagen något meddelande om besöket lämnats. Hade
så varit fallet, hade emellertid säkerligen talats därom på ateljén. Irene
hade ej känt igen polismännen men sedan fått veta, att dessa varit Södén
och Nordin, av vilka den förstnämnde varit civilklädd under det den
andre varit iförd uniform. Hon hade förstått, att besöket stått i samband
med fosterfördrivningsaffären. Männen hade genast gått in i syrummet,
där alla flickorna varit sysselsatta. Irene trodde sig minnas, att någon av
polismännen frågat någon eller några av flickorna angående deras adresser
och föräldrar. Nordin hade därpå anmodat Birgit att komma ut i förrummet.
De övriga hade stannat kvar i syrummet. Irene hade ej kunnat
höra, vad som sagts i förrummet, då dörren dit stängts. Såvitt Irene kunde
komma ihåg, hade Södén icke frågat flickorna örn något under tiden. Efter
en kort stund hade alla blivit utkallade i förrummet i tur och ordning.
Nordin hade utfrågat dem angående deras semestrar, var de tillbringat
desamma samt örn de varit i Stockholm. Alla flickorna hade fått gå vid
tiden omkring klockan 6,30 e. m. utom Birgit, som anmodats kvarstanna..
Irene hade därvid sagt, att då ville de alla stanna kvar, men Södén hade
åter tillsagt dem att gå. Då de avlägsnade sig, hade Birgit ej förefallit
särskilt upprörd. Följande dag hade de samtalat angående vad som pas -

serat vid förhöret under kvällen förut. Birgit, som ej heller nu verkat nedslagen,
hade berättat vad som förekommit. Då de sedan vid 1 O-tiden på
förmiddagen druckit kaffe i syrummet, hade det ringt på telefonen. Edit
Hålberg hade svarat. Irene hade förstått, att det varit från polisen, då
hon hört Edit Hålberg yttra: ”Hon kan ej komma ned till polisstationen
i dag, ty hon är så nervös och upprörd” eller något liknande. Edit Hålberg
hade även nämnt något om att de skulle få stå till ansvar, örn det ginge
Birgit illa. Efter samtalets slut hade Edit Hålberg kommit åter till syrummet
och omtalat, att telefonpåringningen varit från polisen samt att
Birgit skulle gå dit. Då Edit Hålberg sagt, att Birgit skulle gå omedelbart,
hade denna blivit hysterisk och vägrat. Fröken Krantz hade nu kommit
in och fått se, huru upprörd Birgit var. Av någon av kamraterna hade
Irene senare hört, att fröken Krantz ringt till polisen samt begärt och
fått uppskov för Birgit till klockan 6,30 på kvällen. Kort stund därefter
hade en polisman, som hon icke sett förut men som hon sedan fått veta
vara Wahlqvist, kommit upp till syateljén. Någon av flickorna hade öppnat
dörren för honom samt därefter meddelat Birgit angående hans ärende.
Sedan Birgit gått ut i förrummet, hade Irene icke hört annat än att Birgit
gråtit. Efter en kort stund hade Birgit återkommit och då varit förgråten
och upprörd.

På särskild fråga förklarade Irene, att hon vore säker på att nu senast
skildrade händelser ägt rum på morgonen efter polismännens första besök
på syateljén.

Edit Örnberg, Linnéa Andersson och Edit Hålberg berättade rörande
Södéns och Nordins besök å syateljén den 30 november samt örn telefonsamtalen
och Wahlqvists besök påföljande dag i huvudsaklig överensstämmelse
med Irene Andersson.

Sigrid Krantz uppgav vid förhör inför landsfogden följande: Hon hade
första gången hört talas örn fosterfördrivningsaffären under sista torsdagen
i november 1936, då Linnéa Andersson kallats till och även varit i förhör
å polisstationen. Linnéa Andersson hade berättat örn saken på kvällen
efter det förhöret ägt rum. Måndagen den 30 november troligen vid 5-tiden på eftermiddagen hade Sigrid Krantz hört en ringning på dörrklockan
och själv öppnat dörren. Södén och Nordin hade stått utanför och begärt
att få ”titta på flickorna”. Sigrid Krantz hade sagt, att hon funne detta
olämpligt, enär arbetet för dagen icke var slut samt kunder eventuellt
kunde anlända till ateljén och finna det obehagligt med besök av en uniformerad
polisman. Södén hade det oaktat vidhållit sin begäran, varpå de
släppts in i syrummet. Sigrid Krantz hade återvänt till provrummet och
icke sedermera varit närvarande vid förhören med flickorna. Under arbetet
hade hon emellertid vid några tillfällen haft ärenden till syrummet
och förrummet och då iakttagit vad som tilldrog sig. Hon hade sålunda

sett Södén klappa Linnéa Andersson på axeln och säga, att denna icke
kunde komma ifråga. Därefter hade han vänt sig mot Birgit Andersson
och nämnt något om, att denna i stället kunde tänkas vara den som eftersöktes.
Klockan omkring 6,30 hade Södén anmodat alla flickorna med undantag
av Birgit att avlägsna sig. Strax före klockan 7 hade Sigrid Krantz
kommit in i syrummet och där funnit Birgit, som grät och var alldeles
”över sig given”. Sigrid Krantz hade givit henne något lugnande och därefter
tillsagt henne att gå till aftonskolan. Följande dag, som enligt vad hon
väl erinrade sig var den 1 december, hade Sigrid Krantz varit i sitt arbete
som vanligt. På morgonen hade Edit Hålberg mottagit ett telefonsamtal
från polisen samt kommit in till Sigrid Krantz och berättat, att Birgit
vore kallad ned till polisstationen. Sigrid Krantz hade gått ut i syrummet
och där funnit Birgit alldeles hysterisk. Sigrid Krantz hade då ringt till
Södén och begärt, att Birgit skulle slippa förhör. Hon hade även nämnt,
att hon ämnade låta undersöka flickan för att därigenom få fastslaget,
att denna icke kunde vara identisk med den misstänkta. Södén hade emellertid
ansett ett intyg onödigt och sagt, att polisen skulle hämta Birgit i
bil, därest hon icke ville komma godvilligt. Slutligen hade han dock medgivit
anstånd med förhöret till klockan 6,30 e. m. Så gott som omedelbart
efter telefonsamtalet hade Wahlqvist, civilklädd, kommit upp till ateljén.
Sigrid Krantz, som var bekant med Wahlqvist, hade talat örn vad som
förekommit. Wahlqvist hade då avlägsnat sig. Under det Birgit varit
hemma till middag hade Edit Hålberg ringt till läkaren för att beställa tid
för undersökning. Vid 2-tiden hade Nordin infunnit sig å ateljén samt begärt
att få ett fotografi av Birgit. Sigrid Krantz hade vid detta tillfälle
icke talat med Nordin utan endast sett honom i dörren till hallen. Nordin
hade även vid detta besök varit iklädd uniform, vilket Sigrid Krantz ansett
vara mycket olämpligt med hänsyn till kunderna å ateljén. Under det
Nordin varit kvar hade Birgit i sällskap med sin moder återvänt från
hemmet. Vad som förekommit vid samtalet mellan de sistnämnda och Nordin
hade Sigrid Krantz sig icke bekant.

Vidare hördes Wahlqvist. Tillfrågad angående riktigheten av det intyg
han avgivit i ärendet förklarade Wahlqvist, sedan han fått tillfälle att genomläsa
detsamma, att det vore riktigt. Han tilläde emellertid, att han
numera vore tveksam beträffande datum för hans besök å syateljén; möjligt
vore att detta ägt rum den 1 december och icke såsom angivits den 30
november. Angående tillkomsten av intyget berättade Wahlqvist följande:
Södén hade anmodat Wahlqvist att utfärda ett intyg angående de åtgärder
Wahlqvist vidtagit i ärendet och vad han för övrigt hade sig bekant.
Som Wahlqvist icke kunnat med bestämdhet erinra sig dagen för besöket
å syateljén och någon anteckning därom icke gjorts i minnesbok eller annorstädes,
hade han frågat Södén angående datum för besöket. Denne

hade bestämt uppgivit dagen vara den 30 november. Wahlqvist hade emellertid
varit tveksam och därför åter frågat Södén angående samma sak,
varvid han fått enahanda svar. Han hade sedan själv uppsatt och å maskin
utskrivit intyget i den tron, att det var riktigt, enär han fått uppgiften
av Södén, som haft utredningen om hand. Anledningen till att han
börjat misstänka, att uppgiften örn den 30 november såsom datum för
besöket kunde vara felaktig, hade varit den, att han kommit ihåg att
Birgit vid hans besök å syateljén varit mycket upprörd och förgråten,
något som syntes obegripligt, örn hon icke redan varit i förhör örn saken.
Vid besöket hade fröken Krantz troligen även omtalat, att Birgit blivit
hörd av Södén och Nordin. Med anledning av en tidningsnotis örn den
anmälan, som klaganden gjort till J. O., hade Wahlqvist och hans kamrater
å polisstationen börjat tala om besöket å syateljén. Konstapeln E.
Lindén hade därvid nämnt, att besöket måste hava ägt rum den 1 december,
enär han då haft vakttjänstgöring å stationen och vid tillfället hört
Wahlqvist ringa till ateljén. Vid genomgång av vaktlistan hade det även
visat sig, att Lindén tjänstgjort å stationen nämnda dag. Innan Wahlqvist
skrivit sitt intyg hade han även frågat Nordin angående dagen för
besöket, men denne hade icke kunnat erinra sig vilken dag detta skett.

Nordin uppgav vid förhör, att Södén under hela förhöret å syateljén den
30 november talat i lugn och låg ton samt ibland yttrat sig skämtsamt.
Birgit hade icke under tiden för polismännens besök förefallit upprörd
eller nervös. Hon hade ibland skrattat. Vid avslutandet av förhöret hade
Södén, såvitt Nordin nu kunde erinra sig, uppmanat Birgit att tala om,
ifall hon varit i Stockholm, varvid han troligen yttrat sig på följande sätt:
”Har fröken varit i Stockholm, bör Ni tala örn det.” Huruvida Södén frågat
Birgit, om hon hade något fotografi, kunde Nordin icke erinra sig. Sedan
Södén och Nordin återkommit till polisstationen, hade de överenskommit
att söka kontrollera Birgits uppgifter, för vilket ändamål Nordin på Södéns
tillsägelse ringt till fjärdingsmannen Svensson och anmodat denne att så
diskret som möjligt söka erhålla upplysningar angående Birgit. Följande
dag hade Nordin till Södén lämnat besked om resultatet av Svenssons undersökning.
Vid detta tillfälle hade något vidare samtal angående saken
icke ägt rum. Vid 10- eller 11-tiden på förmiddagen samma dag hade Södén,
då Nordin varit sysselsatt med uppsättandet av en rapport, kommit
in i Nordins rum och bett att få tala med Wahlqvist. Denne hade kommit
in i rummet, men Nordin hade icke lyssnat till samtalet. Han hade dock
uppfattat, att det var tal om att kalla en flicka Andersson till förhör på
stationen. Nordin hade förstått, att det var fråga om någon av flickorna
på syateljén. Sedan klaganden gjort sin anmälan till J. O., hade Nordin
börjat undra över anledningen till att någon skulle höras ytterligare ifrågavarande
dag, då samtliga redan hörts föregående kväll. Vid uppsättandet

av sitt intyg i ärendet hade Nordin icke så noga tänkt på vad detta samtal
mellan Södén och Wahlqvist avsett. Huruvida samtalet ägt rum på måndag
eller tisdag kunde Nordin nu icke avgöra. Efter förhöret på måndagskvällen
kunde det svårligen hava blivit fråga örn att ånyo höra någon av
flickorna, enär Nordin haft handlingarna i ärendet i en av sina lådor. Nordin
hade icke hört Wahlqvist ringa till syateljén och denne hade heller icke
nämnt något därom.

Vid närmare eftertanke förklarade sig Nordin vilja ändra sistnämnda
uppgift därhän, att det vore troligt att denna tilldragelse ägt rum redan
den 30 november. Han ville nämligen minnas, att han vid detta tillfälle
nyss börjat skriva på en rapport, som han icke hunnit färdig enär han var
inkallad att vittna inför rådhusrätten. Södén hade en eller annan dag efter
förhöret — troligen den 2 december — på eftermiddagen anmodat Nordin
att å syateljén anskaffa ett fotografi av Birgit. I trappan till syateljén
hade Nordin mött Birgit och hennes moder, som just kommit ut från ateljén.
Nordin trodde icke, att han hunnit ringa på dörrklockan, men det vore
möjligt att fröken Krantz sett honom genom den öppna dörren, när Birgit
och modern lämnade hallen. I trappan hade, såvitt Nordin kunde erinra
sig, icke någon passerat under det Nordin talat med Birgit och hennes
moder. Birgit hade verkat något nervös och Nordin hade försökt lugna
henne. Han hade mest talat med modern. Denna hade följt Nordin ett
stycke på gatan och därvid frågat, örn Birgit kunde misstänkas för olovligt
tillgrepp. Med anledning därav hade Nordin ansett det lämpligast omtala
vad förhöret gällt. Nordin hade slutligen förklarat, att vid det redan verkställda
förhöret finge bero, om blott Birgit skaffade ett fotografi. Av samtalet
med Birgit hade framgått, att hon ämnade gå till läkare för att låta
undersöka sig. Nordin hade fått den bestämda uppfattningen, att någon
läkarundersökning i varje fall ännu ej ägt rum.

Lindén berättade: Tisdagen den 1 december 1936 hade han haft vakttjänstgöring
å polisstationen från klockan 8 f. m. Vid 10-tiden hade han
jämte Wahlqvist uppehållit sig å yttre kontoret, då Nordin öppnat dörren
till sitt rum och kallat på Wahlqvist. Nordin hade tillsagt Wahlqvist att
”kalla” eller ”hämta flickan”. Lindén kunde ej nu komma ihåg vilket av
uttrycken Nordin begagnat eller örn flickan blivit nämnd vid namn. Nordin
hade under samtalet med Wahlqvist stått i dörren till yttre kontoret.
Huruvida Södén vid detta tillfälle stått i Nordins rum och denne endast
framfört Södéns order kunde Lindén ej yttra sig om. Wahlqvist hade därefter
gått fram till bordet, där Lindén satt, samt från den där stående telefonapparaten
ringt upp någon person, vars namn Lindén icke nu kunde
erinra sig. Wahlqvist hade emellertid bland annat yttrat: ”Då kommer vi
och hämta henne” eller något liknande. Efter samtalets slut hade Wahlqvist
på Lindéns fråga förklarat, att det var fråga örn att kalla en av flic -

korna på Krantz’ syatelje till förhör. Därpå hade Wahlqvist gått in i Nordins
rum och efter en stund lämnat polisstationen. Lindén hade ett bestämt
minne av att ifrågavarande telefonsamtal ägt rum under nämnda
vaktt j änstgöring.

På särskild fråga upplyste Lindén, att han den 30 november haft fridag
och icke börjat sin tjänstgöring förrän klockan 5 e. m. Huruvida han utom
tjänsten besökt polisstationen före denna tid på måndagen kunde han icke
minnas, men funne han detta knappast troligt, enär han under natten till
måndagen haft tjänstgöring.

Slutligen hördes hembiträdet Kajsa Otterdahl, vilken uppgav, att hon
den 1 december 1936 av Wahlqvist personligen kallats till polisstationen
och där blivit hörd av Nordin. Hon vore fullt viss örn, att förhöret skett
denna dag, enär hon väl erinrade sig, varmed hon denna dag varit sysselsatt.
Någon telefonpåringning före besöket hade från polisens sida icke
ägt rum.

Från lasarettet i Vänersborg inhämtades, att Birgit Andersson enligt
journalen blivit undersökt den 1 december 1936.

I ett till landsfogden överlämnat yttrande anförde därefter Södén ytterligare
följande.

Att förhöret ägt rum måndagen den 30 november därom torde alla vara
ense. Däremot syntes det råda divergerande åsikter örn när Birgit kallats
till förhör. Fröken Krantz och de hos henne anställda flickorna ansåge, att
detta icke skett på måndagen utan i stället på tisdagen, och Wahlqvist
holle detsamma för troligt, därmed ändrande sina uppgifter i den av Södén
i den tidigare förklaringen åberopade berättelsen. Trots detta kvarstode
emellertid Södéns övertygelse orubbad, att Birgit kallats till förhöret på
måndagen, men icke till något förhör på tisdagen. Som stöd för denna sin
övertygelse kunde Södén andraga flera omständigheter. Först ville Södén
då framhålla, att han alltid brukade hålla förhören på sitt tjänsterum och,
såvitt han kunde erinra sig, aldrig förut under sin tjänstgöring som stadsfiskal
frångått denna sin vana. Det hade därför varit en självklar sak för
honom att kalla Birgit till förhöret och det hade varit först sedan han genom
ett eventuellt två telefonsamtal från syateljén blivit upplyst örn, att
hon ej kunde komma till hans tjänsterum, som han beslutat att uppsöka
henne på arbetsplatsen och då även anskaffa några upplysningar örn de
andra flickorna där. Den omständigheten, att Södén bett Wahlqvist kalla
Birgit till förhöret, tydde också på att det varit på måndagen, då Södén
var upptagen i rådhusrätten. Hade det varit på tisdagen, hade Södén säkerligen
själv telefonerat till syateljén, liksom han gjort när han kallade
Linnéa Andersson ett par dagar tidigare. I varje fall hade Södén icke vänt
sig till Wahlqvist, då det varit naturligare för honom att i ett fall som detta
vända sig till Nordin eller en poliskonstapel med civiltjänstgöring vid namn

Sahlin. Båda dessa hade emellertid på måndagen varit inkallade som vittnen
i ett mål vid rådhusrätten och det förklarade, att Södén vänt sig till
Wahlqvist. Efter förhöret på måndagskvällen hade Södén överlämnat handlingarna
i ärendet till Nordin för att han skulle skriva ut förhörsprotokollet.
Det hade varken då eller på tisdagen mellan Södén och Nordin varit något
tal om att något nytt förhör skulle hållas. Ej heller hade Södén haft tillgång
till handlingarna på tisdagen utan att meddela sig med Nordin, då
denne hade dem nedlåsta i en låda, till vilken Södén ej hade någon nyckel.
Södén hade ej heller haft någon tanke på att ånyo förhöra Birgit, då Södén
haft den bestämda uppfattningen att hon, trots de omständigheter
som framkommit vid förhöret, ej var identisk med den av stockholmspolisen
sökta personen. Södéns uppfattning, att kallelsen till förhöret skulle
hava skett på måndagen och ej på tisdagen, bestyrktes även av Nordins
uppgift i den av Södén i hans förra förklaring åberopade berättelsen, att
fröken Krantz tyckts veta om att Södén och Nordin skulle komma dit, och
av den omständigheten att Nordin på måndagsmorgonen hört Södén giva
Wahlqvist order om att kalla flickan. Enligt vad Södén nu kunde erinra
sig måste alltså omständigheterna hava varit följande. På morgonen måndagen
den 30 november, innan Södén gått till rådhusrätten, hade Södén
givit Wahlqvist order att kalla Birgit till förhör. Under en paus i rådhusrättens
förhandlingar mellan klockan 10,15 och 11, vid vilken tid ett förut
handlagt större brottmål skulle komma före, hade Wahlqvist meddelat
Södén, att han ej kunnat träffa Birgit per telefon. Södén hade då givit order
om att Wahlqvist skulle kalla henne personligen. När Wahlqvist gått, hade
Södén blivit uppringd från syateljén och möjligen ännu en gång senare på
dagen, varvid Södén upplyst, att han skulle komma till ateljén efter arbetstidens
slut. I samband härmed ville Södén ändra en uppgift i sitt förra
yttrande i saken, nämligen att han vid förhöret skulle hava bett Birgit om
ett fotografi. Denna uppgift syntes bero på en sammanblandning med omständigheterna
vid förhöret med Linnéa Andersson. I stället förhölle det sig
troligen så, att Södén på tisdagen bett Nordin att gå till ateljén och framställa
denna begäran. Möjligen kunde detta Nordins besök i syateljén på
tisdagen hava givit anledning till de därvarandes uppfattning att Birgit
denna dag kallats till förhör. Det kunde även tänkas, att de omedvetet
låtit sig påverkas av de många tidningsartiklar, som förekommit i saken.
Eventuellt skulle även förhöret med Linnéa Andersson blott ett par dagar
tidigare kunna hava givit anledning till något missförstånd om dagarna.
Beträffande Lindéns uttalande, på vilket Wahlqvist stödde sin ändrade
uppfattning att kallelsen kunde hava skett på tisdagen, ville Södén framhålla,
att Lindén visserligen haft vakttjänstgöring på tisdagen, men att
intet hindrade, att han även på måndagen befunnit sig på poliskontoret.
Det hände nämligen ofta, att konstaplarna under sin fritid ginge in på

kontoret för att läsa tidningar eller prata med kamraterna. Ehuru det sålunda
vore Södéns fasta övertygelse, att hans relation av händelseförloppet
vore riktig, kunde ju dock den möjligheten förefinnas, att han misstagit sig.
Södén vore den förste att beklaga, om något åtgörande från hans sida vid
fullgörandet av vad han ansett vara sin oavvisliga plikt skulle hava förorsakat
Birgit lidande, så mycket mer som det varit hans strävan att behandla
saken så diskret som möjligt. Detta hade varit anledningen till att
han personligen handlagt ärendet och icke överlämnat det till någon av
sina underordnade.

I en till landsfogden i Älvsborgs län avlåten skrivelse anförde jag därefter
följande.

Med hänsyn till innehållet i de i ärendet åberopade skrivelserna från kriminalpolisen
i Stockholm torde någon anmärkning icke kunna riktas mot
Södén för det han genom förhör med Birgit Andersson sökt utreda, om
hon möjligen vore den i skrivelserna avsedda personen, som misstänktes
hava gjort sig skyldig till fosterfördrivningsbrott under vistelse i Stockholm
sommaren 1936.

Beträffande det förhör, som Södén för sådant ändamål höll med Birgit
på eftermiddagen den 30 november 1936 å fröken Krantz’ syateljé, där
Birgit var anställd, synes mig visserligen utredningen giva vid handen, att
Södén i ett och annat hänseende uppträtt mindre lämpligt, men något förhållande
härutinnan av beskaffenhet att kunna läggas Södén till last såsom
tjänstefel har icke blivit styrkt.

Om vad i saken förekommit efter förhöret den 30 november föreligga
motsägande uppgifter. Södén har gjort gällande, att han icke låtit kalla
Birgit till ytterligare förhör. Detta påstående måste emellertid anses på ett
övertygande sätt vederlagt genom den i ärendet förebragta utredningen.
Av denna framgår nämligen, att Södén den 1 december beordrat poliskonstapeln
Wahlqvist att kalla Birgit till förhör, varefter Wahlqvist telefonerat
till ateljén och framfört till en där anställd person att Birgit skulle infinna
sig å polisstationen för undergående av förhör. Då Wahlqvist förstått, att
hans tillsägelse icke skulle leda till det avsedda resultatet, har han meddelat
Södén detta. I anledning därav har Södén givit Wahlqvist order att till
Birgit själv framföra kallelsen. Innan Wahlqvist hunnit utföra denna order
har fröken Krantz, på grund av att Birgit inför utsikten av nytt polisförhör
var alldeles hysterisk, ringt upp Södén och begärt att Birgit skulle slippa
förhör. Södén har därvid till en början ställt sig helt avvisande till denna
begäran under förklaring att Birgit skulle hämtas, om hon ej komme godvilligt,
men slutligen medgivit anstånd med förhöret till klockan halv sju

på eftermiddagen, då Södén för ändamålet skulle infinna sig å ateljén.
Sedermera har emellertid Södén ändrat mening och avstått från förhöret.

Då Birgit vid förhöret den 30 november blivit ingående hörd och Södén
därefter inhämtat resultatet av fjärdingsmannen Svenssons kontrollerande
undersökning, varav syntes framgå att Birgit näppeligen kunde vara den i
stockholmspolisens skrivelser åsyftade personen, hade Södén saknat anledning
att anställa nytt förhör med Birgit. I varje fall borde Södén, då något
verkligt behov av ytterligare förhör ej förelåg, genast hava avstått fran
tanken därpå, sedan han fått kännedom örn Birgits sinnesstämning efter
kallelsen till det förnyade förhöret. Detta har Södén emellertid icke gjort,
trots fröken Krantz’ enträgna framställning därom. Genom sagda handlingssätt
har Södén enligt min mening gjort sig skyldig till sådant oförstånd
i tjänsten, att han för detsamma icke kan undgå åtal. Det borde
hava stått klart för Södén att han i fråga örn Birgit, en sjuttonårig känslig
flicka som aldrig förut varit i polisförhör, varit skyldig att framgå med den
största varsamhet. Härutinnan har Södén högeligen brustit och därigenom
åsamkat Birgit onödigt lidande. Genom sitt påtalade förfarande har Södén
bragt Birgit alldeles ur sinnesjämvikt och låtit henne förbliva i ett tillstånd
av upprörd ängslan under åtminstone en stor del av dagen ifråga.

Det förtjänar slutligen anmärkas att Södén i sitt senaste yttrande i ärendet
— under vidhållande av sin uppgift att han ej påkallat nytt förhör med
Birgit — förklarat, att han ej haft någon tanke på att ånyo förhöra henne,
då han varit av den bestämda uppfattningen att hon ej var identisk med
den av stockholmspolisen sökta personen. I betraktande av vad i ärendet
blivit styrkt förefalla dessa Södéns uppgifter mycket egendomliga, men
innebära dock en bekräftelse på att något nytt polisförhör med Birgit icke
varit av behovet påkallat, ett förhållande som ytterligare bekräftas därav,
att vidare förhör icke kommit till stånd vare sig den 1 december eller
senare.

På grund av vad jag sålunda anfört uppdrog jag åt landsfogden att vid
vederbörlig domstol i laga ordning anhängiggöra och utföra åtal mot Södén
för tjänstefel i ovanberörda hänseende samt å honom yrka ansvar efter
lag och sakens beskaffenhet. Tillfälle borde beredas Birgit Andersson att i
målet föra talan, och borde av henne framställda ersättningsanspråk, i den
mån de funnes befogade, av landsfogden understödjas.

Rådhusrätten i Vänersborg, varest åtalet anhängiggjordes och klaganden
å Birgit Anderssons vägnar fordrade skadestånd av Södén, yttrade i utslag
den 14 mars 1938 följande.

Av utredningen i målet funne rådhusrätten framgå, att Södén, sedan han
i anledning av stockholmspolisens i målet omförmälda skrivelser under mån -

dagen den 30 november 1936 å Sigrid Krantz’ syatelje hållit förhör med
bland andra Birgit Andersson, påföljande dag, tisdagen den 1 december
1936, vid omkring klockan 10 f. m. låtit poliskonstapeln Wahlqvist dels
per telefon och dels vid personligt besök å sy ateljén kalla Birgit att omedelbart
inställa sig å Södéns tjänsterum för nytt förhör, att innehavarinnan
av syateljén, Sigrid Krantz, efter denna kallelse per telefon satt sig i
förbindelse med Södén och för honom framhållit, att Birgit vore alldeles
förtvivlad över det ifrågasatta förhöret och att det därför vore olämpligt
att höra henne, samt hemställt örn uppskov tillsvidare med förhöret, att
Södén därvid först yrkat på att Birgit genast skulle inställa sig men slutligen
medgivit uppskov med förhöret till klockan halv sju e. m. samma dag,
att Södén sedermera beslutat avstå från det tilltänkta förhöret, samt
att Birgit vid omkring klockan 2 e. m. samma dag genom polisöverkonstapeln
Nordin erhållit meddelande om att något förhör icke komme att
hållas. Då Södén icke vid polisförhöret den 30 november lyckats utröna
vem den i stockholmspolisens skrivelser avsedda personen kunde vara,
kunde han icke anses hava saknat anledning att i sådant syfte den 1 december
ånyo höra Birgit, som, ehuru hon ej skäligen kunnat misstänkas
vara identisk med ifrågavarande person, dock på grund av innehållet i berörda
skrivelser kunnat antagas vara i stånd lämna någon upplysning av
beskaffenhet att bringa klarhet i saken. Sedan Södén på förmiddagen sistnämnda
dag erhållit kännedom om Birgits upprörda sinnesstämning efter
kallelsen till det nya förhöret, hade emellertid Södén, med hänsyn även
till Birgits ungdom, genast bort avstå från tanken på ytterligare förhör
med henne eller i varje fall — då förhöret utan olägenhet lika väl kunnat
hållas å Birgits arbetsplats — icke hava påfordrat, att Birgit för förhöret
skulle inställa sig å Södéns tjänsterum. Ehuru Södén sålunda gentemot
Birgit icke ådagalagt den hänsyn, som skäligen kunnat fordras, funne rådhusrätten
vad därutinnan läge Södén till last icke vara av beskaffenhet att
böra för honom föranleda ansvar såsom för tjänstefel. Rådhusrätten prövade
därför rättvist ogilla den mot Södén i målet förda ansvars- och ersättningstalan.
Vad i ersättning utgivits till ett på åklagarens begäran i
målet hört vittne skulle stanna å statsverket.

Med anledning av denna utgång av målet uppdrog jag åt advokatfiskalen
vid Göta hovrätt att därstädes anföra besvär. I en skrivelse till advokatfiskal
anförde jag, bland annat, följande.

Att märka är att Södén i sina båda före rättegångens anhängiggörande
avgivna yttranden liksom ännu vid första rättegångstillfället bestritt, att
han efter det med Birgit Andersson måndagen den 30 november 1936 hållna
polisförhöret låtit kalla henne till nytt förhör påföljande dag. Han hade enligt
egen uppgift icke haft någon tanke på att ånyo förhöra henne, då han

var av den bestämda uppfattningen att hon ej var identisk med den av
stockholmspolisen sökta personen. Södéns iver att bestrida att han beordrat
nytt förhör med Birgit synes mig tyda på att Södén själv insett, att utfärdandet
av en dylik order och dess vidhållande under förhandenvarande
omständigheter skulle kunna betraktas som oförstånd i tjänsten. Södéns
påstådda minnesfel i saken förefaller mig ofattligt. Särskilt egendomligt
synes det, att Södéns minne fullständigt svikit honom även sedan han fått
del av de detaljerade uppgifter, som andra i saken agerande lämnat och
som borde kunnat uppfriska hans minne. Det bör observeras, att icke längre
tid efter händelsen ifråga än en och en halv månad hunnit förflyta före
utredningens igångsättande.

Då överväldigande bevisning förebragts därom att Södén låtit kalla Birgit
till nytt förhör och att han vidhållit sin order, även sedan han underrättats
om Birgits förtvivlan i anledning av kallelsen, har Södén — eller
rättare sagt hans biträde i rättegången advokaten H. Rundberg — gjort gällande,
att Södén även efter förhöret på måndagen funnit skäl föreligga att
genom förnyat förhör såväl med Birgit som med vissa andra å syateljén
anställda söka erhålla upplysningar av betydelse för utrönande vem den av
stockholmspolisen åsyftade kvinnan kunde vara. I detta sammanhang har
Rundberg erinrat om att Linnéa Andersson blivit hörd två gånger och att
det icke heller i fråga örn Birgit varit uteslutet att efter det med henne
hållna förhöret erhålla upplysningar av betydelse för utredning i saken,
ehuru hon själv icke misstänktes. Det hade på tisdagen icke funnits någon
anledning för Södén att befara, att Birgit skulle bringas ur sinnes järn vikt
genom att Södén ställde några frågor till henne, icke såsom misstänkt utan
såsom den vilken möjligen ägde någon kännedom om eller hyste misstankar
örn vem den eftersökta kvinnan vore.

Detta resonemang måste jag beteckna som en efterhandskonstruktion för
att ställa Södéns åtgörande i bästa möjliga dager. Södén själv har icke
förut framfört detta försvar, som icke heller torde återspegla de verkliga
förhållandena. Att Linnéa Andersson hördes två gånger har berott på att
stockholmspolisen begärt förnyat förhör med henne, enär det ansågs att hon
måste sitta inne med viss kännedom om saken. Birgit däremot var icke
ens särskilt omnämnd av stockholmspolisen. Det oaktat har hon, i motsats
till vad som var fallet med de övriga biträdena å ateljén, vid Södéns och
Nordins besök där måndagen den 30 november fått undergå ett verkligt
ingående förhör, enär hon uppenbarligen allvarligt misstänktes vara den
eftersökta. När Södén enligt egen uppgift därefter kommit till visshet örn
att Birgit ej kunde vara nämnda person, vad skäl har då förelegat för Södén
att tro, att just Birgit framför ateljéns innehavarinna och dennas övriga
biträden skulle kunna lämna upplysningar av betydelse för utredningen.
Jag kan ej finna, att innehållet i stockholmspolisens skrivelser givit

stöd åt ett dylikt antagande, men väl hava nämnda skrivelser innefattat
tillräckliga skäl för förhör med Birgit till utrönande huruvida hon själv
var den i skrivelserna omförmälda kvinnan. Varför tillfrågades för övrigt
icke Birgit redan på måndagen, om hon misstänkte någon viss person för
att vara den eftersökta. Södén har ej vid kallelsen av Birgit till förhör på
tisdagen låtit Birgit förstå hans — enligt nu lämnad uppgift — ändrade inställning
till henne, utan har Birgit helt naturligt av kallelsen till detta
förhör bibringats den uppfattningen, att hon fortfarande var starkt misstänkt
och kanske skulle utsättas för ett pressande och mindre finkänsligt
förhör. Hennes erfarenheter från dagen förut torde icke hava varit ägnade
att försätta henne i någon lugn sinnesstämning inför polisens fortsatta intresse
för hennes person. Uppgiften att Birgit icke kallats till nytt förhör
såsom fortfarande misstänkt, utan allenast för att saken skulle bliva så
fullständigt och allsidigt utredd som möjligt, motsäges av den omständigheten
att hennes kamrater, vilka på måndagen hörts vida mindre ingående
än Birgit, sluppit kallelse till nytt förhör. Vad ateljéns innehavarinna angår
synes hon icke alls hava underkastats något förhör.

Södéns bristande hänsynsfullhet mot Birgit framgår också därav att Södén,
sedan han på tisdagen slutligen bestämt sig för att icke ånyo förhöra
Birgit, underlåtit att giva Birgit besked härom. Överkonstapeln Nordin
torde visserligen vid sitt sammanträffande med Birgit och hennes moder
vid 2-tiden på tisdagen hava fällt något yttrande, som tytt på att Birgit
skulle slippa ytterligare förhör. Detta i vaga ordalag lämnade meddelande
torde icke kunna räknas Södén till godo, eftersom han icke synes hava tillsagt
vare sig Nordin eller någon annan att underrätta Birgit örn förhörets
inställande.

Även rådhusrätten har visserligen funnit, att Södén gentemot Birgit icke
ådagalagt den hänsyn, som skäligen kunnat fordras, men dock ansett vad
Södén därutinnan låtit komma sig till last icke vara av beskaffenhet att
böra för honom föranleda ansvar för tjänstefel. Denna rådhusrättens uppfattning
kan jag icke dela. I detta sammanhang vill jag icke underlåta att
framhålla, att målets bedömande givetvis icke bör röna inverkan av det förhållandet
att Birgits målsman på grund av det Birgit tillskyndade lidandet
framställt ett uppenbart oskäligt skadeståndsanspråk.

Under åberopande av vad jag nu och tidigare i saken anfört hade advokatfiskal
att i besvären yrka att hovrätten måtte, med ändring av rådhusrättens
utslag, bifalla åklagarens talan i målet.

Göta hovrätt fann i utslag den 20 juni 1938 ej skäl göra ändring i rådhusrättens
utslag.

Hovrättens utslag vann laga kraft.

8. Felaktigt förordnande av boutredningsman m. m.

Av handlingarna i ett genom klagomål av Thure Teodor Tillmar, förut
i Norrängen under Härna, numera i Ramstad, Gamleby, härstädes anhängiggjort
ärende inhämtas följande.

Vid Kinda häradsrätts sammanträde den 24 september 1935 ingav
landsfiskalen Bengt Holmstedt till häradsrätten en så lydande ansökan:

”Till Kinda häradsrätt.

Genom utslag den 28 augusti 1934 har häradsrätten dömt till hemskillnad
mellan mig och min man Thure Teodor Tillmar i Norrängen under
Härna. Bouppteckning i anledning av hemskillnaden har upprättats.

Enär det visat sig omöjligt att åstadkomma godvillig uppgörelse rörande
realisation och skifte av vårt bo, får jag vördsamt härmed anhålla, att
häradsrätten måtte förordna god man att omhändertaga boet, försälja
dess fastighet och andra tillgångar samt verkställa skifte mellan mig och
min man. Till god man får jag vördsamt föreslå förre häradsdomaren
Gustaf Gustafsson i Sjögård under Hycklinge Lilla.

Innehavaren härav befullmäktigas att denna ansökan till häradsrätten
ingiva och min talan i saken föra; godkännande jag ombudets laga åtgärder.
Norrängen under Härna, Hycklinge den 6 september 1935.

Agnes Betty Tillmar
född Sandell.

Hemskild hustru.

Bevittnas av:

Gösta Wikström. G. Karlsson.

Kisa. Kisa.”

Det antecknades dels att häradsrätten den 28 augusti 1934 dömt till
hemskillnad mellan makarna Tillmar och att i hemskillnadsmålet ingivits
uppteckning av makarnas bo, utvisande i tillgångar 1,950 kronor 45 öre
och i skulder 963 kronor 99 öre, dels ock att makarna den 24 september
1935 ingivit ansökan om äktenskapsskillnad.

För klagandens hörande och för att bereda Agnes Betty Tillmar tillfälle
att införskaffa Gustafssons samtycke uppsköt häradsrätten, däri förste notarien
Sven Ekblom förde ordet, ärendet till den 22 oktober 1935, örn vilket
beslut klaganden skulle underrättas av rättens ordförande.

Vid ärendets återföretagande den 22 oktober 1935 inställde sig Agnes
Betty Tillmar såsom förut genom Holmstedt, varemot klaganden icke kom
tillstädes.

Det antecknades, att med posten till domhavanden inkommit en så lydande
skrift:

”Till Häradsrättens ordförande Herr Sven Ekblom, Kisa.

Då jag mottagit Edert brev av den 4 dennes får jag meddela att jag
önskar det blir bodelning på vårt lösöre, om så är att min f. d. hustru vill

5 — Justitieombudsmannens ämbetsberättelse till 1939 års riksdag.

avyttra sitt så har hon rätt till det. Jag däremot kommer icke att försälja
det mig tillkommer, fastigheten får väl säljas till den högstbjudande. Jag
vore tacksam om bodelningen kunde bli innan den 24 dennes. Jag tycker
det icke skulle vara nödvändigt att dröja längre då min f. d. hustru flyttat
från stället och bor hos maskinist Moberg i Horn.

Skall jag utse god man för mig eller är det rätten som tillsätter den?

Hagbo Odensviholm den 14/10 1935.

Högaktningsfullt
Thure Tillmar.”

Holmstedt ingav därefter en av Gustafsson den 5 oktober 1935 undertecknad
handling av innehåll att, därest häradsrätten skulle finna skäligt
förordna Gustafsson att ”verkställa skifte i boet hos makarna Tillmar” i
anledning av deras hemskillnad, Gustafsson icke hade något att däremot
erinra.

På grund därav beslöt häradsrätten, under ordförandeskap av häradshövdingen
C. H. G. Cederschiöld, jämlikt 13 kap. 1 § giftermålsbalken
och 6 kap. 5 § lagen den 9 juni 1933 om boutredning och arvskifte att
förordna Gustafsson till boutrednings- och skiftesman i makarna Tillmars
bo.

Detta beslut vann laga kraft.

Den 19 december 1935 lät Gustafsson till häradsrätten ingiva en ansökan
att, sedan makarna Tillmars fastighet Härna Nedergård 215 eller
lägenheten Norrängen i Hycklinge socken enligt köpekontrakt den 21 november
1935 å offentlig auktion sistnämnda dag villkorligt försålts till fru
Johanna Nilsson i Härna för 1,100 kronor, häradsrätten måtte godkänna
denna försäljning.

Genom beslut samma dag lät häradsrätten, däri Cederschiöld förde
ordet, vid den skedda försäljningen bero.

Häradsrättens beslut vann laga kraft.

Sedermera instämde klaganden Johanna Nilsson till häradsrättens sammanträde
den 31 mars 1936 med yrkande att, enär Gustafsson icke ägt
utan klagandens samtycke försälja ovannämnda fastighet, häradsrätten
måtte förklara försäljningen ogiltig.

I anslutning därtill anhöll klaganden i en till domhavanden i Kinda
härad insänd ansökan, att fri rättegång i målet måtte beviljas honom.

På denna ansökan meddelade Cederschiöld såsom domhavande den 4
mars 1936 beslut av innehåll att, enär häradsrätten den 19 december 1935
låtit vid den skedda försäljningen bero och det därför måste anses vara av
synnerligen ringa betydelse för klaganden, att hans talan vunne prövning,
ansökningen avsloges.

Då målet sedermera den 31 mars 1936 företogs till handläggning inför
häradsrätten, inställde sig klaganden genom fjärdingsmannen Jonas Ringh
i Kisa. För Johanna Nilsson tillstädeskom Gustafsson såsom ombud.

Gustafsson ingav, bland andra handlingar, en avskrift av länsstyrelsens
i Östergötlands län utslag den 13 februari 1935, nr 246, utvisande, att uti
en den 21 september 1934 till länsstyrelsen i Värmlands län inkommen,
sedermera till länsstyrelsen i Östergötlands län överlämnad skrift fattigvårdsstyrelsen
i Kristinehamn yrkat, att som fattigvårdsstyrelsen lämnat
fattigvård åt klagandens minderåriga barn Brita Linnéa, Rut Elisabet och
Stig Turesson, klaganden måtte förpliktas att som gottgörelse för vården
till fattigvårdsstyrelsen utgiva vad som vid blivande bodelning mellan
honom och hans hemskilda hustru Agnes Betty Tillmar kunde komma att
tillfalla honom; samt att länsstyrelsen i Östergötlands län ålagt klaganden
att jämlikt eget åtagande till fattigvårdsstyrelsen utgiva honom vid blivande
bodelning tillkommande andel av makarnas bo.

Vidare ingav Gustafsson en så lydande kallelse:

”Sedan undertecknad av Kinda häradsrätt blivit förordnad till utredningsman
i boet hos hemskilda makarna Thure Teodor Tillmar och Agnes
Betty Tillmar, född Sandell, i Norrängen under Härna, Hycklinge socken,
har auktion å makarnas fasta och lösa egendom blivit utsatt att hållas i
lägenheten Norrängen torsdagen den 21 innevarande november med början
klockan 1 e. m., varefter skifte mellan makarna förrättas i Sjögård, Hycklinge
Lilla, fredagen den 22 november klockan 10 f. m., till vilka förrättningar
mannen Thure Teodor Tillmar härmed varder kallad. Sjögård,
Hycklinge den 8 november 1935.

Gust. Gustafsson.

Undertecknad har denna dag blivit tillställd och emottagit en med denna
lika lydande kallelse, erkännes. Punnerum, Storsjö den 11 november 1935.

T. Tillmar.

Bevittnas:

John Olsson

fjärdingsman i Ukna polisdistrikt.”

Sedan klaganden — under uppgift att han med åberopande av 25 kap.
10 § rättegångsbalken hos Göta hovrätt anfört besvär över häradsrättens
beslut den 19 december 1935 — anhållit, att målet måtte förklaras vilande
i avbidan på hovrättens utslag i anledning av besvären, biföll häradsrätten
denna anhållan.

Den 17 november 1936 anmäldes målet av Johanna Nilsson till återupptagande
vid häradsrätten. Till stöd härför åberopades ett av aktuarien
vid hovrätten den 2 april 1936 utfärdat bevis att besvär mot häradsrättens
beslut den 19 december 1935 icke anförts inom tjugo dagar från beslutets
dag. Målet utställdes att åter förekomma den 12 januari 1937, då klaganden
inställde sig personligen och Johanna Nilsson såsom förut genom
Gustafsson.

Målet överlämnades nu å ömse sidor till rättens prövning, varefter tillsades,
att utslag däri skulle meddelas den 9 februari 1937.

Sedan från klaganden — som emellertid i en den 1 december 1936 hit
inkommen, här nedan närmare omförmäld skrift anfört klagomål över häradsrättens
beslut den 19 december 1935 och domhavandens beslut den
4 mars 1936 — hit inkommit två till häradsrätten ställda skrifter, däri
klaganden utvecklade sin talan i det vid häradsrätten anhängiga målet,
översändes dessa skrifter till domhavanden.

Den 9 februari 1937 intogos ovanberörda två inlagor i häradsrättens
protokoll, varefter häradsrätten, däri Cederschiöld förde ordet, för att lämna
Johanna Nilsson tillfälle att yttra sig i anledning av inlagorna utställde
målet att åter förekomma den 9 mars 1937, då parterna hade att komma
tillstädes vid äventyr, att deras utevaro ej hindrade sakens avgörande, och
då klaganden skulle äga påkalla omprövning av domhavandens beslut rörande
klagandens ansökan örn fri rättegång.

Den 9 mars 1937 företogs målet, under ordförandeskap av Cederschiöld,
till förnyad handläggning, varvid klaganden inställde sig personligen och
Johanna Nilsson såsom förut genom Gustafsson.

Häradsrätten beviljade nu klaganden fri rättegång i målet.

Sedan klaganden begärt ytterligare uppskov i målet samt hemställt, att
rätten måtte förordna sakkunnig person att biträda honom i rättegången,
tillsades, att häradsrätten skulle meddela yttrande i målet den 6 april 1937.

Sistnämnda dag meddelade häradsrätten under ordförandeskap av t. f.
domhavanden Nils Baumgardt i målet dom, däri häradsrätten yttrade:
Häradsrätten funne icke ytterligare utredning i målet erforderlig utan företoge
målet till avgörande. Med anledning därav kunde häradsrätten ej bifalla
klagandens yrkande, att rätten måtte förordna sakkunnig person att
biträda honom i rättegången. Vad själva saken anginge så vore i målet utrett,
att, sedan häradsrätten den 28 augusti 1934 dömt till hemskillnad
mellan klaganden och hans hustru, den sistnämnda vid häradsrättens sammanträde
den 24 september 1935 hemställt, att rätten måtte förordna god
man att omhändertaga boet, försälja dess fastighet, lägenheten Härna Nedergård
21B, kallad Norrängen, i Hycklinge socken, och andra tillgångar
samt verkställa skifte mellan makarna, att klaganden, som beretts tillfälle
att yttra sig över ansökningen, i brev den 14 oktober 1935 till häradsrättens
ordförande yttrat bland annat: ”Fastigheten får väl säljas till den

högstbjudande---. Skall jag utse god man för mig eller är det rätten

som tillsätter den?”, att häradsrätten den 22 oktober 1935 — jämte det
häradsrätten efter ansökan av båda makarna dömt till äktenskapsskillnad
mellan dem — förordnat Gustafsson till skiftesman i makarnas bo, att
Gustafsson, sedan han erhållit utdrag av häradsrättens protokoll, vari
funnits intaget klagandens brev den 14 oktober 1935, låtit den 11 november
1935 delgiva klaganden kallelse dels till auktion å makarnas fasta och
lösa egendom vid lägenheten Norrängen den 21 november 1935 kl. 1 e. m.,

dels ock till bodelningsförrättning i Sjögård den 22 november 1935 kl.
10 f. m., att klaganden, oaktat han, då kallelsen delgivits honom, enligt
vad delgivningsbeviset utvisade vistats i Ukna socken, belägen endast omkring
fyra mil från lägenheten Norrängen och Gustafssons bostad i Sjögård,
varken före eller vid auktionen meddelat Gustafsson, att han icke önskade
att fastigheten skulle säljas, att Gustafsson å utsatt tid försålt fastigheten
å offentlig auktion till Johanna Nilsson för 1,100 kronor, att bodelning
mellan makarna av Gustafsson verkställts den 22 november 1935,
därvid den vid auktionen för fastigheten erhållna köpeskillingen varit den
största tillgångsposten, att bodelningsinstrumentet, som godkänts av Agnes
Betty Tillmar, delgivits klaganden den 9 december 1935 samt att Agnes
Betty Tillmar icke önskade att fastighetsförsäljningen hävdes. Och enär
klaganden med hänsyn till vad i målet förekommit måste anses hava lämnat
sitt medgivande till Gustafssons försäljning av fastigheten på ett med
den i 10 kap. 1 § jordabalken föreskrivna formen jämförligt sätt samt därtill
komme, att klaganden, som icke ens påstått, att han inom föreskriven
tid till vederbörlig domstol instämt klander av bodelningen, nu ej kunde
erhålla ändring däri utan Agnes Betty Tillmars medgivande, prövade häradsrätten
rättvist ogilla klagandens i målet förda talan. Klaganden förpliktades
ersätta Johanna Nilsson för rättegångskostnaderna med 124 kronor
90 öre jämte vad hon kunde visa sig hava utgivit i lösen och stämpel
för häradsrättens protokoll och utslag i målet.

Mot denna dom erlade klaganden vad och insände sedermera vadeinlaga
till hovrätten med posten.

I dom den 11 juni 1937 prövade hovrätten, enär det enligt lag och meddelad
hänvisning ålegat klaganden att till fullföljd av det anmälda vadet
inställa sig i hovrätten och dit ingiva vadeinlaga, men klaganden varken
iakttagit inställelse eller ingivit vadeinlaga^ som med posten inkommit,
lagligt förklara klaganden hava förlorat sin talan, i följd varav häradsrättens
dom skulle stå fast.

I sin den 1 december 1936 hit inkomna skrift anförde klaganden huvudsakligen
följande: Vid auktionen å makarna Tillmars lägenhet Härna Nedergård
213 hade denna utan klagandens hörande försålts, varvid utredningsmannen
i makarna Tillmars bo, Gustafsson, själv inropat densamma
men skrivit den för sin moder, Johanna Nilsson, vilken jämte Gustafsson
var delägare i vederbörande stamhemman. Kort efter auktionen hade klaganden
fått sig tillställt ett köpebrev, på vilket klagandens hustru stått angiven
som säljare och Johanna Nilsson som köpare, men klaganden hade
ej undertecknat köpebrevet. Det syntes märkligt, att häradsrätten kunnat
godkänna försäljningen. Å auktionen hade även makarnas lösörebo försålts.
Att klagandens anhållan örn fri rättegång för bevakande av hans

talan rörande fastigheten avslagits, ehuru klaganden var medellös, hade
haft till följd, att den advokat, som klaganden förberedelsevis anlitat, sedan
icke velat föra klagandens talan i målet.

I infordrat yttrande anförde Cederschiöld: Klagomålen syntes bottna i
en felaktig uppfattning om boutredningsmans befogenhet. Häradsrättens
beslut den 19 december 1935 innebure, att boutredningsmannens åtgärd
att sälja fastigheten blivit med stöd av 2 kap. 13 § lagen om boutredning
och arvskifte godkänd. Lagberedningens motivering av lagrummet visade,
att bestämmelsen örn däri angiven förutsättning för att rätten skulle
kunna lämna beslut i ämnet borde givas vidsträckt tolkning. Bestämmelsen
borde säkerligen vara tillämplig i förevarande fall, eftersom klaganden
uti ärendet angående förordnande av boutredningsman uttalat såsom sin
mening — vad som ock syntes självklart — att fastigheten borde säljas,
men, numera bosatt å växlande orter utom domsagan, icke givit sitt skriftliga,
bevittnade samtycke därtill. Att häradsrättens godkännande lämnats
efter försäljningen kunde icke anses oriktigt. Då nu boutredningsmannen
varit berättigad sälja fastigheten, hade han haft att ensam bestämma
köpevillkoren. Klaganden syntes — felaktigt — förmena, att försäljningen
skulle vara giltig allenast under förutsättning av båda makarnas godkännande
och påskrift å köpehandlingen. Därest boutredningsmannen vid försäljningen
vanvårdat makarnas rätt, ägde de att klandra hans redovisning
över förvaltningen med anspråk på skadestånd, men försäljningen bleve
oberörd därav. Beträffande domarens beslut att vägra klaganden fri rättegång
hänvisades till rättsfall i N. J. A. 1932 sid. 101. I allt fall stöde det
klaganden fortfarande öppet att påfordra sakens omprövning vid häradsrätten
och därefter fullfölja talan i överrätt. I denna fråga syntes ock
länsstyrelsens utslag den 13 februari 1935 hava betydelse. Gustafsson, som
tjänstgjort såsom nämndeman i häradsrätten från hösten 1911 till hösten
1935, hade därunder tillvunnit sig Cederschiölds synnerliga förtroende.

Sedan Cederschiöld anmodats att inkomma med nytt yttrande, särskilt
rörande det förhållandet att häradsrätten förordnat boutredningsman i makarna
Tillmars bo, anförde Cederschiöld: I Agnes Betty Tillmars ansökan,
som föranlett rättens beslut den 22 oktober 1935, hade framhållits, att
före bodelningen erfordrades utredning av boet, och i anledning därav begärts,
att god man skulle förordnas att omhänderhava utredningen. Mot
denna begäran i och för sig hade klaganden i avgivet yttrande ej haft något
att anmärka. Behovet av dylik utredning före bodelningen hade också
varit uppenbart. Det hade således icke varit tillräckligt att inskränka sig
till att förordna skiftesman i boet. När rätten för att tillgodose förenämnda
behov förordnat boutredningsman, hade beslutet i denna del stått i full
överensstämmelse med makarnas begäran. Emellertid hade numera Ceder -

schiölds uppmärksamhet blivit fäst därå, att de till stöd för beslutet angivna
bestämmelserna i 13 kap. 1 § giftermålsbalken — avfattade i ordalag
som, försiktigt sagt, lätteligen lämnade rum för missuppfattning — icke
kunde åberopas såsom stöd för förordnande av boutredningsman i anledning
av bodelning efter äktenskapsskillnad. Detta vore så mycket mera
att beklaga som just i sådana fall behovet av utredningsman merendels
vore synnerligen trängande. Såvitt Cederschiöld förstode, förelåge här en
lucka i systemet. Nödvändigheten att fylla denna lucka komme måhända
att framtvinga en praxis, som ginge utöver skriven lag och, såsom så ofta
eljest, omsider bleve legaliserad av lagstiftningen. — Det syntes uppenbart
orimligt, att klaganden skulle kunna med fog klandra, att hustruns av honom
biträdda ansökan bifallits. Före ansökningens prövning hade klaganden
tillstyrkt, att fastigheten skulle säljas till den högstbjudande. Så hade
ju ock skett. Försäljningen vore giltig utan klagandens godkännande. Därtill
komme att, då klaganden låtit bodelningen vinna laga kraft, han syntes
sakna rätt att påkalla rubbning i de förhållanden, som läge till grund
för beräkning av bodelningsmassan. Han hade ock därmed godkänt boutredningens
resultat. Slutligen — och måhända viktigast — hade klaganden
underlåtit inom laga tid klandra skiftesmannens i samband med bodelningen
avgivna redovisning. Därmed hade han godkänt försäljningen.
Bakom klagomålen läge nog i själva verket dels klagandens uppfattning att
köpeskillingen för fastigheten vore för låg och dels missnöje därmed, att
klaganden hindrades att lyfta sin lott enligt bodelningen. I det förra avseendet
kunde anmärkas, att försäljningen skett å auktion, varom klaganden
underrättats, så att han kunnat därvid bevaka sin rätt. I det senare
hänseendet vore frågan av mera invecklad beskaffenhet. Bodelningen hade
ju vunnit laga kraft mot honom, men huruvida han eller fattigvårdsstyrelsen
ägde att lyfta hans lott, därom kunde meningarna vara delade. Länsstyrelsens
utslag den 13 februari 1935 borde måhända uppfattas allenast
såsom ett principavgörande, att klaganden vore ansvarig för fattigvårdskostnaderna,
och behövde icke innebära, att klagandens lott övergått
till styrelsen. — Klaganden hade numera låtit instämma Gustafsson till
häradsrätten med yrkande örn skadestånd för det han uthyrt lägenheten.
—• Med åberopande av vad han nu anfört hemställde Cederschiöld, att
klagomålen ej måtte föranleda vidare åtgärd.

I det av Cederschiöld omförmälda, av klaganden instämda målet mot
Gustafsson meddelade häradsrätten, under ordförandeskap av Baumgardt,
dom den 4 maj 1937 och yttrade därvid: Enär Gustafsson vid uthyrande
av lägenheten Norrängen icke handlat för egen räkning utan såsom ombud
för Johanna Nilsson, och Gustafsson alltså, vad gällde klagandens yrkande
örn utbekommande av influtna hyresbelopp, icke vore rätt svarande, lämnade
häradsrätten klagandens talan i denna del utan bifall. Vad anginge

klagandens i malet förda skadeståndstalan, så enär den icke instämts inom
natt och ar från det Gustafsson slutfört sitt uppdrag och avgivit redovisning
därför, lämnade häradsrätten klagandens talan jämväl i denna del
utan bifall.

I en senare hit inkommen skrivelse anförde Cederschiöld ytterligare:
Cederschiöld vidhölle, att häradsrättens beslut den 22 oktober 1935 icke
varit sakligt oriktigt. Väl kunde beslutet icke stödjas på de synnerligen
svävande bestämmelserna i 13 kap. 1 § giftermålsbalken, men denna omständighet
i och för sig innebure ju icke, att beslutet varit olagligt. Enligt
Cederschiölds mening borde saken bedömas sålunda. Makarna hade självklart
haft rätt att besluta, att en förtroendeman skulle utreda boet. Därom
voro de ock i princip ense. Men i personvalet hade de icke enats, utan
därutinnan hade rättens beslut påkallats. Den förordnades befogenhet
hade alltså vilat på makarnas uppdrag, icke på rättens förordnande. Rätten
hade allenast haft att utse mannen. I mångahanda förhållanden, som icke
reglerades i lag, utövade rätten motsvarande funktion, t. ex. vid utseende,
på parters begäran, av skiljeman och, på testators begäran, av god man
för förvaltning av medel, anslagna till välgörande ändamål. I allt fall
måste anses, att det under förhandenvarande förhållanden var nödigt att
på något sätt ordna med utredningen av boet. Bodelning med tilldelning
av giftorättsgods och ansvar för motsvarande gäld lämpade sig tydligen
icke för små gäldbundna bon. Och säkerligen hade båda makarna svarat
för den huvudsakliga gälden. På grund av vad sålunda och förut anförts
hemställde Cederschiöld, att klagomålen måtte ogillas.

I en till advokatfiskal vid Göta hovrätt avlåten skrivelse anförde därefter
tjänstförrättande justitieombudsmannen Nissen följande:

”1 13 kap. 1 § giftermålsbalken stadgas, att bodelning i anledning av
boskillnad, äktenskaps återgång, hemskillnad, äktenskapsskillnad eller ena
makens död skall förrättas med iakttagande av bestämmelserna i samma
kapitel. Vid bodelningen skall vad som finnes stadgat om arvskiftes form,
förordnande av särskild skiftesman samt dennes eller boutredningsmans
befattning med skifte äga motsvarande tillämpning.

I 3 § samma kapitel stadgas att, sedan tilldelning för gäld ägt rum, enligt
vad i 2 § sägs, skall återstoden av makarnas giftorättsgods delas lika
mellan dem, såvida ej annat föranledes av vad i 6 kap. 7 §, 10 kap. 5 eller
9 §, 11 kap. 22 § eller 23 § andra stycket eller ock av vad''i 13 kap. 4—
12 §§ sägs.

I 13 kap. 13 § heter det, att vid lotternas utläggning vardera maken eller,
om endera är död, den efterlevande skall äga på sin lott bekomma arbets -

redskap och andra lösören, som erfordras till fortsättande av hans näring.
Därefter skall envar av makarna vara berättigad att på sin lott erhålla
den till hans giftorättsgods hörande egendom han önskar. Fastighet, som
tillhör ena makens giftorättsgods, så ock annan till ena makens giftorättsgods
hörande egendom, som det av särskild anledning kan vara av intresse
för honom att behålla, skall han, även om egendomen i värde överstiger
vad på hans lott belöper, vara berättigad bekomma, om han lämnar penningar
till fyllnad av andra makens lott.

De i först omförmälda lagrum åsyftade bestämmelserna örn arvskiftes
form och förordnande av särskild skiftesman m. m. återfinnas i lagen den
9 juni 1933 örn boutredning och arvskifte.

Enligt 2 kap. i denna lag skall, då dödsbodelägare det begär, rätten
förordna, att dödsbo tillhörig egendom skall avträdas till förvaltning av
särskild boutredningsman, samt utse någon att i sådan egenskap handhava
förvaltningen. Sådan boutredningsman har att, med iakttagande av vad i
samma kapitel vidare stadgas, företaga alla för boets utredning erforderliga
åtgärder. Fast egendom må ej av boutredningsmannen överlåtas, utan att
delägarna skriftligen med två vittnen lämna sitt samtycke eller, där det
ej kan erhållas, rätten på ansökan tillåter åtgärden.

6 kap. i lagen innehåller bestämmelser örn arvskifte. Sådant förrättas av
arvingar och universella testamentstagare; och skall däröver upprättas
handling, som underskrives av delägarna med vittnen.

I 5 § i kapitlet stadgas att, då delägare det begär, skall rätten förordna
någon att vara skiftesman. Där det prövas erforderligt, må flera skiftesmän
förordnas.

Står boet under förvaltning av sådan boutredningsman eller testamentsexekutör,
som ej är delägare, skall han enligt samma lagrum utan särskilt
förordnande vara skiftesman, såframt ej annan förut blivit därtill
utsedd.

I 6 kap. 8 § heter det, att skiftesmannen skall bestämma tid och ort
för skifte samt till förrättningen kalla delägarna. Vid förrättningen skall
han lämna dessa det biträde, som finnes erforderligt. Kan enighet ej vinnas,
har skiftesmannen att själv bestämma örn delningen och däröver upprätta
handling, som av honom underskrives. Skifteshandlingen skall ofördröjligen
delgivas envar delägare genom överlämnande av besannad avskrift.
Vill delägare klandra skiftet, skall han, vid talans förlust, inom tre
månader efter delgivningen instämma övriga delägare till rätten.

Såsom av det anförda framgår innebära bestämmelserna i 13 kap. 1 §
giftermålsbalken rörande bodelning i anledning av hemskillnad och äktenskapsskillnad
allenast, att vad i boutredningslagen stadgas örn sättet för
arvskiftes företagande och örn förordnande av skiftesman och dennes befattning
med skiftet skall äga motsvarande tillämpning vid bodelning. Det

är alltså i första hand makarna själva, som äga verkställa bodelningen med
tillämpning av de ovan anförda bestämmelserna i 13 kap. giftermålsbalken.
Kunna de ej enas örn delningen av boet, kan rätten på begäran förordna
särskild skiftesman med de befogenheter, som äro angivna i 6 kap. 8 §
boutredningslagen. Dessa äro ingalunda så vidsträckta som de befogenheter,
vilka tillkomma boutredningsman enligt 2 kap. samma lag. Förordnanden
enligt boutredningslagen av boutredningsman och av skiftesman
äro alltså av väsentligt olika räckvidd och få därför icke meddelas annat än
i för vardera särskilt angivna fall. Ordalagen i 13 kap. 1 § giftermålsbalken
medgiva icke domstol att förordna boutredningsman för bodelning i anledning
av hemskillnad eller äktenskapsskillnad.

I förevarande fall har häradsrätten den 22 oktober 1935 förordnat
Gustafsson till boutrednings- och skiftesman i makarna Tillmars bo. I enlighet
med vad jag ovan anfört hade emellertid Gustafsson bort förordnas
till allenast skiftesman, icke till boutredningsman. Då det meddelade förordnandet
saknat stöd i lag, har häradsrätten genom detsamma överskridit
sin befogenhet. Att beslutet därom är felaktigt synes även Cederschiöld,
som är ansvarig för detsamma, numera inse.

På grund av det givna förordnandet har Gustafsson ansett sig med avseende
å makarna Tillmars bo äga de befogenheter, som enligt 2 kap.
boutredningslagen tillkomma boutredningsman. Med stöd därav har
Gustafsson också försålt den makarna Tillmar tillhöriga fastigheten samt
sökt och erhållit rättens godkännande av försäljningen, vilket sistnämnda
förhållande, därest motsatsen skulle påstås, utvisar, att jämväl rätten ansett
beslutet den 22 oktober 1935 medföra dylik befogenhet. För klagandens
del har beslutet ytterligare haft till följd, att han för tillvaratagande
av sin rätt nödgats anhängiggöra rättegång om hävande av fastighetens
försäljning, vilken talan dock icke vunnit bifall. Upplyst är också, att klaganden
av Gustafssons åtgärder såsom boutredningsman föranletts att mot
honom föra rättegång örn utbekommande av influten hyra för fastigheten
och om skadestånd.

Vad Cederschiöld andragit till försvar för häradsrättens ifrågavarande
beslut finner jag mig icke kunna godtaga. Då klaganden genom beslutet kan
hava lidit skada, finner jag Cederschiöld såsom för detsamma ansvarig icke
kunna undgå åtal för tjänstefel.

I ärendet är vidare upplyst, att Cederschiöld, då klaganden för utförande
av sin talan örn hävande av försäljningen av makarna Tillmars fastighet
anhållit om fri rättegång i målet mot Johanna Nilsson, genom beslut
den 4 mars 1936 avslagit denna ansökning, enär med hänsyn till häradsrättens
beslut den 19 december 1935 om godkännande av försäljningen
det måste anses vara av synnerligen ringa betydelse för klaganden,
att hans talan vunne prövning.

Av förarbetena till lagen den 19 juni 1919 om fri rättegång framgår att,
då förutsättningar för fri rättegångs beviljande i övrigt äro för handen,
vid prövning av ansökan om fri rättegång hänsyn icke får tagas till sökandens
större eller mindre utsikter att vinna bifall till den talan han avser
att föra i målet. Med andra ord, någon förprövning av detta får icke äga
rum för avgörande av sökandens anhållan örn fri rättegång.

Cederschiölds beslut den 4 mars 1936 innebär uppenbarligen, att han
verkställt en sådan förprövning av klagandens talan mot Johanna Nilsson
samt, då han funnit denna vara av beskaffenhet att ej kunna vinna rättens
bifall, med hänsyn därtill avslagit klagandens ansökan om fri rättegång.
Härigenom har Cederschiöld förfarit felaktigt. Då det icke synes uteslutet,
att klaganden, därest han redan då erhållit fri rättegång och sedermera
rättegångsbiträde åt honom förordnats, kunnat med bättre resultat än nu
blivit fallet tillvarataga sin rätt till makarna Tillmars fastighet, kan genom
ifrågavarande beslut skada hava tillskyndats klaganden. Med hänsyn
härtill finner jag mig icke kunna underlåta att ställa Cederschiöld under
åtal jämväl för beslutet den 4 mars 1936.”

Under åberopande av vad han sålunda anfört uppdrog J. O. åt advokatfiskalen
att ställa Cederschiöld under åtal inför hovrätten för tjänstefel i
ovan anmärkta hänseenden. Tillfälle borde beredas klaganden att i målet
föra talan, och borde av honom framställda ersättningsanspråk, i den mån
de funnes befogade, av advokatfiskalen understödjas.

Sedan advokatfiskalen under åberopande av J. 0:s skrivelse vid hovrätten
anhängiggjort åtal mot Cederschiöld, yrkade klaganden, att Cederschiöld
måtte förpliktas att till klaganden utgiva skadestånd med dels
1,921 kronor, utgörande värdet av vad klaganden nedlagt å fastigheten,
och dels 1,000 kronor, utgörande värdet av möbler och husgeråd,
som samtidigt med fastigheten blivit av Gustafsson försålda. Från angivna
belopp medgav dock klaganden avdrag med den del av värdet å fastigheten
samt möbler och husgeråd, som vid bodelning skulle tillfallit
Agnes Tillmar. Slutligen yrkade klaganden ersättning av Cederschiöld med
200 kronor för det klaganden på grund av fastighetens försäljning nödgats
förhyra annan bostad samt med sammanlagt 243 kronor 20 öre för utgifter
i samband med rättegångarna mot Gustafsson och Johanna Nilsson.

Göta hovrätt yttrade i utslag den 1 april 1938 följande.

Hovrätten funne väl dels att häradsrätten under Cederschiölds ordförandeskap
förfarit felaktigt genom att förordna Gustafsson till boutrednings-
och skiftesman i makarna Tillmars bo, ehuru förordnande bort meddelas
Gustafsson allenast såsom skiftesman, dels ock att Cederschiöld lagligen
icke bort avslå klagandens ansökan om fri rättegång,

men enär vad sålunda mot Cederschiöld förekommit med hänsyn till
omständigheterna icke vore av beskaffenhet att skäligen böra för honom
föranleda ansvar, lämnade hovrätten advokatfiskal^ och klagandens talan
utan bifall.

Över hovrättens utslag anförde jag besvär under yrkande, att Cederschiöld
måtte dömas till ansvar i målet. I besvären anförde jag följande.

Med beslutet den 22 oktober 1935 att förordna Gustafsson till boutredningsman
i makarna Tillmars bo har häradsrätten avsett att åt Gustafsson
förläna den vidsträckta förfoganderätt över makarnas bo, som tillkommer
en enligt 2 kap. 1 § lagen den 9 juni 1933 om boutredning och arvskifte
tillsatt boutredningsman. Att så är förhållandet bestyrkes, på sätt tjänstförrättande
justitieombudsmannen Nissen i sin skrivelse till advokatfiskalen
erinrat, av häradsrättens senare åtgärd att godkänna den skedda fastighetsförsäljningen.
Tydligen har ock Gustafsson på grund av förordnandet
ansett sig äga de befogenheter, som enligt boutredningslagen tillkomma boutredningsman.
Cederschiöld har emellertid velat göra gällande, att förordnandet
i sak icke innebar annat än att genom häradsrättens försorg utsetts
en makarnas förtroendeman, vars befogenhet i själva verket vilat på
deras uppdrag. Att märka är dock, att den av häradsrätten förordnade boutredningsmannens
uppdrag icke kunnat av endera maken återkallas. Även
örn klaganden i sin den 14 oktober 1935 dagtecknade, till häradsrättens
ordförande ställda skrift medgivit, att makarnas fastighet såldes på auktion,
ett medgivande som klaganden dock kunde återtaga, har han i samma
skrift uttryckligen motsatt sig försäljning av honom tillkommande lösöre.
För häradsrättens beslut kan således icke åberopas, att det stått i
överensstämmelse med båda makarnas vilja.

Om och i vad mån klaganden genom de åtgärder, som blivit en följd
av beslutet, tillskyndats ekonomisk skada kan visserligen icke på grundval
av den av klaganden förebragta bristfälliga utredningen tillförlitligen avgöras.
I allt fall har klaganden genom beslutet utan stöd av lagbestämmelse
berövats förfoganderätten över sin egendom. Ett sådant beslut innebär
uppenbarligen ett allvarligt fel i domarämbetets utövande. Vid bedömandet
huruvida det skall för Cederschiöld föranleda ansvar bör hänsyn
även tagas därtill, att Cederschiöld icke velat vidgå beslutets felaktighet i
annan mån än vad avser åberopandet av 13 kap. 1 § giftermålsbalken till
stöd för förordnandet av boutredningsman. Själva förordnandet har enligt
Cederschiölds enständigt vidhållna mening varit lagligt. Av hovrättens utslag
framgår ej vilka omständigheter, som ligga till grund för hovrättens
uppfattning att det av hovrätten som felaktigt betecknade förfarandet icke
skäligen bör för Cederschiöld föranleda ansvar. Det synes dock föga antagligt,
att hovrätten delat den mening Cederschiöld i sin till hovrätten av -

givna förklaring och även tidigare givit uttryck åt, nämligen att det ifrågavarande
lagrummets avfattning skulle vara så bristfällig, att en missuppfattning
av dess innebörd vore ursäktlig. För ett sådant påstående torde
saknas fog.

Vad angår beslutet den 4 mars 1936, innefattande avslag å klagandens
begäran örn fri rättegång, har detsamma tydligen föranletts därav, att
Cederschiöld icke kommit till insikt örn felaktigheten i boutredningsmannaförordnandet.
Hade Cederschiöld insett denna och därmed också oriktigheten
i häradsrättens godkännande av fastighetsförsäljningen, givet i
den formen att häradsrätten låtit vid försäljningen bero, hade Cederschiöld
säkerligen icke avslagit ansökningen om fri rättegång. Anmärkas må i
detta sammanhang att, sedan jag efter klagomålen hos mig muntligen fäst
Cederschiölds uppmärksamhet på felaktigheten av ifrågakomna beslut, häradsrätten
under ordförandeskap av Cederschiöld i samband med uppskovsbeslut
den 9 februari 1937 förklarat, att klaganden vid nästa rättegångstillfälle
ägde påkalla omprövning av beslutet den 4 mars 1936. Vid
därefter den 9 mars 1937 företagen omprövning beviljade häradsrätten, likaledes
under Cederschiölds ordförandeskap, klaganden fri rättegång. Beslutet
den 4 mars 1936 synes följaktligen kunna betecknas som fortsättning
av det tidigare tjänstefelet. Genom beslutet har åtminstone den skada vållats
klaganden, att han såsom av den utav honom i hovrätten förebragta
utredningen framgår själv nödgats vidkännas utgifter för delgivning av
stämning och lösen av protokoll, från vilka utgifter han skulle vunnit befrielse,
därest fri rättegång från början blivit honom beviljad. Cederschiöld,
som ej heller i fråga om beslutet den 4 mars 1936 velat vidgå felaktighet,
har såvitt handlingarna utmärka icke erbjudit klaganden någon ersättning
för dessa utgifter.

Jämväl klaganden besvärade sig.

Kungl. Majit har genom utslag den 22 december 1938 funnit klagandens
besvär såsom insända med posten ej kunna till prövning upptagas. Vidkommande
mina besvär har Kungl. Majit ej funnit skäl att göra ändring
i hovrättens utslag.

9. Förskingring av uppburna bötesmedel m. m.

Såsom av 1938 års ämbetsberättelse (sid. 112 o. f.) framgår verkställdes,
i anledning av anmälningar mot poliskommissarien i Karlstad Per Zandén,
av landsfogden i Värmlands län utredning rörande vissa förhållanden å polisstationen
i staden.

Vid den av landsfogden verkställda utredningen förekom, bland annat,
följande.

Köpmannen Gösta Leander Bengzon i Karlstad, vilken gjort en anmälan
i saken, hördes till en början och berättade därvid: Från olika håll hade
Bengzon hört uppgivas, att ett belopp av omkring 1,800 kronor, som utgjort
indrivna bötesmedel, försvunnit ur ett å polisstationen i Karlstad förvarat,
låst skrin. Bengzon hade därför vänt sig till kriminalkonstapeln
Robert Wide, vilken haft hand om bötesindrivningen, samt frågat denne,
huru det förhölle sig därmed. Wide hade då berättat, att han i september
månad 1934 erhållit semester samt att han dagen före semesterns början
räknat de penningmedel, som voro förvarade uti ifrågakomna skrin, varvid
han funnit, att de inneliggande medlen motsvarat de bötesbelopp, för
vilka han vid tillfället varit redovisningsskyldig. Då Wide efter avslutad
semester återkommit till staden, hade det varit bud till honom att omedelbart
sätta sig i förbindelse med polisstationen, vilket han även gjort.
Han hade därvid fått besked örn, att det vid undersökning av det av honom
för förvaring av bötesmedel använda skrinet visat sig, att icke några penningar
funnos i detsamma, varjämte han anmodats att nästa dag infinna
sig å polisstationen och redovisa av honom indrivna bötesbelopp. Då Wide
med anledning därav påföljande dag infunnit sig å polisstationen, hade
Zandén meddelat honom, att Zandén i närvaro av överkonstapeln J. Bergdahl
undersökt ifrågakomna skrin och därvid konstaterat, att detsamma
icke innehöll några penningar samt att åtskilliga bötesförvandlingsresolutioner
saknades. Wide hade därvid begärt, att Zandén skulle föranstalta
örn undersökning på vad sätt medlen och handlingarna förkommit. Därtill
hade Zandén emellertid endast svarat, att Wide vore ansvarig för medlen
samt att det ålåge honom att omedelbart avgiva redovisning för desamma.
Zandén hade därefter genomgått de olika ärenden angående inkomna bötesförvandlingsresolutioner,
vilka överlämnats till Wide för verkställighet,
varvid Wide erlagt de belopp, som av Zandén påförts honom. De belopp,
som Wide sålunda överlämnat till Zandén, hade uppgått till sammanlagt
omkring 1,800 kronor. Det för redovisningen erforderliga beloppet hade
Wide före besöket å polisstationen anskaffat genom lån i bank.

Vid av landsfogden anställt förhör med Wide uppgav denne, att han i
september 1934, sedan han återkommit efter semesterledighet, saknat penningar
till ett belopp av omkring 1,000 kronor, som han före semesterns
början lagt i förvar i en av honom disponerad skrivbordslåda i kriminalavdelningens
expeditionsrum å polisstationen. De sålunda försvunna penningarna
hade utgjort medel, vilka Wide mottagit av bötfällda personer,
som ålagts förvandlingsstraff men erlagt bötesbeloppet, sedan fråga uppkommit
om förvandlingsstraffets verkställande. Wide hade omedelbart
efter upptäckten av penningbeloppets försvinnande hos Zandén påkallat

undersökning i saken, men hade Zandén underlåtit att vidtaga någon dylik
åtgärd. I stället hade Zandén omedelbart av Wide fordrat redovisning av
de bötesbelopp, som Wide uppburit. Då jämväl i sagda skrivbordslåda förvarade
förvandlingsresolutioner, vilka Wide mottagit för verkställighet, förkommit,
hade WTide måst erlägga samtliga de bötesbelopp, som upptagits
i nämnda resolutioner. Det belopp, som Wide i anledning härav redovisat
till Zandén, hade uppgått till över 1,500 kronor. Wide, som vore övertygad
örn att någon tillgripit de medel och handlingar, vilka förvarats i skrivbordslådan,
hade sedermera vid flera tillfällen förnyat sin framställning
om undersökning, senast sommaren 1936, utan att dock Zandén låtit vidtaga
någon sådan åtgärd.

Zandén, vilken därefter hördes av landsfogden, uppgav, att Wide visserligen
för honom påstått, att av honom förvarade penningar och förvandlingsresolutioner
förkommit på sätt Wide därom närmare uppgivit. Emellertid
hade Wide icke vid något tillfälle påkallat undersökning med anledning
därav. Då Wide icke kunnat förete några av de förvandlingsresolutioner,
vilka till honom överlämnats för verkställighet, hade Zandén påford-
rat redovisning för samtliga däri upptagna bötesbelopp. Dylik redovisning
hade Wide även avlagt, varvid Zandén upprättat särskilda förteckningar
över de redovisade bötesbeloppen. Enligt dessa förteckningar uppginge det
av Wide redovisade beloppet till 1,632 kronor 50 öre. Wide hade för Zandén
förklarat sig hysa misstankar mot viss person för att hava tillgripit
ifrågakomna penningbelopp och handlingar, men hade han därvid icke
velat angiva, vem han åsyftade. Han hade emellertid förklarat, att ”örn
Albertina (varmed han avsett städerskan å polisstationen) ville tala, så
skulle det nog komma fram, vem som tagit pengarna”.

Sedan därefter t. f. stadsfiskalen Hugo Hofde förordnats att verkställa
av Wide begärd utredning i saken, hölls av Hofde ytterligare förhör, varvid
förekom följande.

Wide berättade: Troligen från och med år 1932 hade Wide handhaft
verkställigheten av till Zandén inkomna förvandlingsresolutioner. I de fall,
då vederbörande erlagt fulla bötesbeloppet, hade Wide överlämnat detsamma
till Zandén, sedan han till den som betalat böterna utfärdat kvitto
å mottaget belopp. Redovisning hade brukat ske efter anmodan från Zandén.
Under hösten 1934 hade Wide beviljats semester från och med den
10 till och med den 30 september och erhållit löfte att få resa från
staden lördagen den 8 september på eftermiddagen. Under lördagen hade
Wide hos Zandén begärt att få redovisa influtna bötesmedel, vartill Zandén
svarat, att därmed kunde anstå till Wides återkomst från semestern.
Dessförinnan, torsdagen den 6 september, hade Zandén ifrågasatt, att
poliskonstapeln Jacob Holm under Wides frånvaro skulle handhava förvandlingsresolutionerna.
Wide hade emellertid icke lämnat vare sig hand -

lingar eller nyckeln till sin skrivbordslåda å kriminalstationen ifrån sig.
Den 6 september på kvällen hade Wide, medförande å kriminalstationen
inneliggande förvandlingsresolutioner jämte poliskommissariens brevdiarium,
uppsökt Holm å kriminalstationen i ändamål att med honom genomgå
inneliggande ärenden. Holm hade på Wides begäran gått igenom icke
redovisade ärenden, medan Wide följt med på handlingarna. I de enligt
brevdiariet oredovisade ärendena hade funnits förvandlingsresolutioner
eller motsvarande penningmedel. Huru mycket penningar Wide vid tillfället
haft inne kunde han nu icke erinra sig. Penningarna hade förvarats
dels i en plåtask, dels ock vidhäftade respektive ärende med en pappersklämma.
Handlingarna och penningmedlen hade Wide därefter lagt ned i sin
förutnämnda skrivbordslåda, vilken han låst. Under den 7 och den 8 september
hade troligen inga böter influtit, vilka kommit att förvaras i lådan. Den
8 september hade Wide rest på semester, sedan han förvissat sig om att
handlingar och penningar funnits kvar i lådan. Huru stort belopp som funnits
kunde Wide icke uppgiva. Han ville emellertid draga sig till minnes,
att utöver tjänstemedlen, vilka den 6 september kontrollerats, i lådan funnits
cirka 100 kronor, vilka tillhört Wide privat. Utöver nämnda handlingar
och medel hade i lådan förvarats dels en polisrapport angående distriktschefen
Bertil Norling från Karlstad jämte en å denne av stadsfiskalen
Albert Nelson utfärdad, sedermera återtagen stämning, dels ock en
skuldsedel av Nelson till Wide å 500 kronor på grund av försträckning.
Poliskonstapeln Oskar Nilsson hade före Wides avresa sett, att penningar
förvarades i lådan. Efter omkring en veckas förlopp och sedan Wide återkommit
till staden hade han genom sin hustru erhållit meddelande, att
Zandén önskade redovisning för av Wide omhänderhavda förvandlingsresolutioner.
Hustrun hade påstått, att Zandén vid telefonsamtal med henne
uppgivit, att Wide hade att redovisa över 1,000 kronor. Wide hade fördenskull
påföljande dag inställt sig å kriminalstationen. Han hade där öppnat
sin skrivbordslåda, vilken därvid befunnits vara olåst och tom. Lådan hade
icke företett märken av att hava blivit öppnad med våld. Wide hade därefter
uppsökt Zandén för redovisning. Han hade därvid medhaft penningmedel
till ett belopp av 2,375 kronor, av vilka medel han samma dag erhållit
1,500 kronor i Wermlands Enskilda Bank på en växel. Wide hade
frågat Zandén vem som öppnat hans skrivbordslåda. Zandén hade svarat,
att det hade han gjort och att han därvid funnit lådan tom. Wide hade
så uppmanats att redovisa för sina ärenden. Detta hade han genast varit
beredd att göra, men orsaken därtill hade varit, att hans hustru bett honom
göra det för undvikande av bråk. Zandén hade i närvaro av överkonstapeln
Bergdahl och kriminalkonstapeln K. Henrik Ohlsson i brevdiariet och å
stadsfogdens och kronokassörens listor genomgått oredovisade ärenden,
och hade Wide efter hand till Zandén erlagt de belopp, som han hade att

redovisa. Wide vitsordade, att han till Zandén erlagt de penningbelopp, som
upptagits i av den sistnämnde sedermera upprättade förteckningar över av
Wide redovisade bötesbelopp. Wide hade vid tillfället begärt polisundersökning
angående förlusten av innehållet i skrivbordslådan, men hade sådan
icke kommit till stånd, oaktat han vid flera tillfällen påmint Zandén
därom. Ej heller hade Wide av Zandén fått mottaga kvitto å ifrågavarande
belopp.

Överkonstapeln Bergdahl uppgav att han, som sedan flera år tillbaka
tjänstgjorde å kriminalavdelningen i Karlstad, icke tagit annan befattning
med ifrågavarande förvandlingsresolutioner än att han diariefört dem.
Wide hade under åren 1933 eller 1934 vid flera tillfällen klagat över att
handlingar och dylikt försvunnit ur hans skrivbordslåda å kriminalstationen.
Med anledning därav hade lådan försetts med nytt lås. Till detta hade
sannolikt funnits tre nycklar, vilka innehafts en av poliskommissarien, en
av Bergdahl och en av Wide. Bergdahl själv hade aldrig gjort bruk av sin
nyckel utan haft den förvarad i en låst låda i sitt skrivbord å kriminalstationen.
Efter det nämnda lås insatts hade Zandén vid något tillfälle under
hösten 1934, under det Wide åtnjutit semesterledighet, sagt till Bergdahl,
att de tillsammans skulle öppna Wides skrivbordslåda, enär handläggningen
av förvandlingsresolutionerna icke borde vila för länge. Zandén och Bergdahl
hade fördenskull tillsammans och med Bergdahl nyckel öppnat lådan.
Denna hade innehållit en del förvandlingsresolutioner, huru många kunde
Bergdahl icke uppgiva, och möjligen några andra handlingar men icke
några penningar. Lådan hade icke företett några tecken att hava blivit
uppbruten eller eljest öppnad med våld. Hur Zandén därefter förfarit
visste Bergdahl icke. Någon dag senare hade Bergdahl och kriminalkonstapeln
Ohlsson å Zandéns tjänsterum varit närvarande vid en uppgörelse
mellan Zandén och Wide. Zandén hade förklarat för Wide, att denne hade
att redovisa för de förvandlingsresolutioner, som han omhänderhaft. Zandén
hade läst upp oredovisade ärenden från brevdiariet och några listor,
varefter Wide redogjort för varje ärende och efter hand till Zandén redovisat
med medhavda penningmedel. Efter det redovisningen avslutats hade
Wide i upprörd ton frågat, örn Zandén misstänkte honom för förskingring
av medlen, och velat hava ett bestämt svar på frågan. Zandén hade svarat
att, som Wide nu redovisat, förelåge givetvis icke någon förskingring.
Bergdahl kunde icke erinra sig, om Wide vid det tillfället eller senare begärt
polisundersökning i saken. Wide hade städse varit slarvig i sitt handhavande
av handlingar och dylikt.

Kriminalkonstapeln Ohlsson berättade: Vid ett tillfälle under hösten
1934 hade Wide å kriminalstationen för Ohlsson m. fl. påstått, att det
kommit bort penningar ur hans skrivbordslåda därstädes. Wide hade, såvitt
Ohlsson nu kunde erinra sig, uppgivit summan till 400 kronor. Ohlsson

6 — Justitieombudsmannens ämbctsbcrättclse till 1939 urs riksdag.

och kriminalkonstapeln Sköld hade båda uppmanat Wide ingiva anmälan
till poliskommissarien om förlusten. Någon dag senare hade Ohlsson och
överkonstapeln Bergdahl blivit uppkallade till Zandéns tjänsterum för att
såsom vittnen närvara vid en uppgörelse mellan Zandén och Wide. Vissa
uPPgjorda förteckningar hade genomgåtts av dessa, därvid Wide efter hand
till Zandén erlagt avfordrade belopp. Sammanlagt torde Wide vid tillfället
hava till Zandén överlämnat mellan 1,500 och 2,000 kronor. Wide hade
icke vid tillfället begärt någon polisundersökning. Örn Wide protesterat
mot utbetalandet av penningarna eller vad i övrigt passerat kunde Ohlsson
nu icke erinra sig. Ohlsson ville icke anse det uteslutet, att Wide förlagt de
bortkomna resolutionerna och penningarna. Ohlsson hade nämligen tidigare
vid flera tillfällen märkt, att Wide haft svårt för att hålla reda på handlingar.

Poliskonstapeln Hohn lämnade följande upplysningar: Han hade tjänstgjort
å kriminalavdelningen från juli 1933 till slutet av maj 1936. Holm
hade icke haft att göra med bötesindrivningen i annan mån än att han
tillfälligtvis å kriminalstationen mottagit bötesbelopp, därvid han lämnat
kvitto till inbetalaren och sedan redovisat penningarna till Wide. Hur Wide
sedan handlagt ärendet kände Hohn icke till. Ett par dagar innan Wide
skolat resa på semester hösten 1934 hade han kommit in till Holm å ett
av förhörsrummen, där Holm suttit och arbetat. Wide hade haft ett antal,
troligen omkring 20, förvandlingsresolutioner samt en mindre plåtask med
sig. Wide hade sagt: ”Det var bra att jag träffade dig, så kan du hjälpa
till att gå igenom dessa handlingarna.” Wide hade så satt sig vid andra
sidan av bordet och från resolutionerna uppläst, huru mycket som varit
betalt och avbetalt, eller angivit, om böterna ännu icke varit betalda. I
förstnämnda fallen hade han räknat upp motsvarande penningsumma och
lagt denna bredvid sig på bordet. Slutligen hade Wide räknat ihop medlen,
vilka därvid befunnits uppgå till något över 400 kronor. Penningmedlen
hade endast delvis tagits från förenämnda plåtask. Återstoden hade Wide
antingen haft på sig eller i handen, när han kommit. Holm hade fått den
uppfattningen, att penningarna stämt. Dock hade Holm icke, såsom Wide
uppgivit, haft brevdiariet framför sig vid tillfället och icke heller på annat
sätt haft någon möjlighet att deltaga i ifrågavarande kontroll. Var Wide
därefter lagt penningarna kunde Holm icke erinra sig. Wide hade emellertid
sagt, att ”här får jag till och med pengar över och dessutom har jag här”,
därvid uppvisande tvenne bankmotböcker. Wide hade dock icke visat sina
tillgodohavanden enligt motböckerna men frågat, om ”det inte gjorde detsamma”.
Holm hade icke haft någon anledning att undersöka dem, varför
han återtagit sitt arbete. Någon annan befattning med ärendet hade Hohn
icke tagit och hade aldrig av Zandén fått något uppdrag att handhava
resolutionerna under Wides frånvaro. Någon tid senare hade Wide å krimi -

nalstationen sagt, att penningmedel försvunnit ur hans skrivbordslåda därstädes.
Kriminalkonstapeln Sköld hade sagt till Wide att icke komma och
påstå, att de vore tjuvar, utan i stället göra anmälan till poliskommissarien
om förlusten.

Poliskonstapeln Nilsson uppgav: Han hade under den tid Wide handhaft
förvandlingsresolutionerna å kriminalstationen stundom biträtt Wide med
därtill hörande arbete. Han hade vid ett tillfälle under hösten 1934, närmare
tidpunkt kunde han icke uppgiva, varit närvarande å kriminalstationen,
medan Wide stått vid sin skrivbordslåda och ordnat med en del papper
och penningar. De senare hade, såvitt Nilsson kunnat bedöma, icke uppgått
till ens 50 kronor. Huruvida det funnits ytterligare medel i lådan kände
Nilsson icke till. När Wide mottagit bötesmedel, hade han i regel lagt dem
i sin plånbok men någon gång stoppat dem i skrivbordslådan. Nilsson hade
vid flera tillfällen hört Wide påstå, att han hos Zandén begärt utredning angående
ifrågavarande ärende men att sådan ändock icke kommit till stånd.

Poliskonstapeln Oskar Boman berättade: Under våren 1934 hade Boman
av Zandén erhållit uppdrag att biträda Wide i dennes arbete med bötesförvandlingsärendena.
Boman hade efter indrivning av böter brukat betala
mottagna medel till Wide efter att hava utfärdat kvitto till vederbörande
betalare. Wide hade vid Bomans redovisning antecknat namnet å den bötfällde
på ett pappersark, vid vilket han med en pappersklämma fäst mottagna
penningsedlar, och så lagt ned alltsammans i sin skrivbordslåda å
kriminalstationen. De förvandlingsresolutioner, som inkommit under Wides
semester hösten 1934 och under tiden därefter, hade Zandén överlämnat
direkt till Boman, som nu hade att redovisa till Zandén. Under Wides
nämnda semester hade Zandén vid ett tillfälle ringt till Wides bostad och
uppmanat Wide infinna sig å kriminalstationen. Zandén hade nämnt någonting
om några böter, men vad ärendet i övrigt angått kunde Boman
icke uppgiva.

Städerskan Albertina Larsson förklarade vid anställt förhör, att hon icke
hade sig något i saken bekant.

De av Wide omförmälda listorna över oredovisade ärenden angående
bötesindrivning, vilka listor införskaffades under utredningen, voro av följande
lydelse:

”Bötesmedel, som kriminalkonstapel Wide är redovisningsskyldig för:

1934 Aug. 1 D:r 1939 Lindström, E. A. I............. Kr. 40: —

» » 1 > 1939 Skog, Tore Roland............. » 10: —

» » 13 » 2030 Larsson, Johan Henry.......... » 40: —

» » 13 * 2030 Densamme................... » 15: —

» Juli 6 > 1725 Karlsson, Karl Ragnar.......... » 20: —

,> Aug. 13 2030 Jansson, Karl Edvin........... » 80: —

Redovisat av Boman den 17/s—34.

1934 Aug.	13 D:r	2030 Cederlöf, Knut Martin	.........Kr.	20	—
» Febr.	9 »	389 Holm, H............	»	115	—
» Jan.	23 »	215 Hedström, Albin.....	» ’	45	—
» »	23 »	217 Karlsson, Karl Yngve .	»	15	—
» Apr.	28 »	907 Pettersson, Rickard . . .	»	50	—
			Summa kronor 450	—

Bet. den 3%o—34.

Karlstad den 2/io 1934.

Per Zandén.

Poliskommissarie.”

”Bötesmedel, som kriminalkonstapeln R. Wide är redovisningsskyldig för.
Från stadsfogden i Karlstad:

1933 Maj 20 D:r 721 Lindström, Frans . . Kr. 500 Åter 26/o—34 Zn

Dec.

1934 Jan.

25
25
25

Mars

K. K.

» 9

April 28
Juli 25

Aug. 1

2363 Falk, Bror Arnold .

2364 Karlsson, Karl ....

335 Bengtsson, John Ivar

336 Nilsson, Alf Georg. .

337 Sundstedt, P. A. . .
337 Densamme, Kr. 15:—

Bet. till undertecknad
Kr. 9:— rest Wide

496 Holm, Adolf Hilding

497 Olsson, Gunnar Valfrid
............

602 Karlsson, Einar Valdemar
..........

603 Gustavsson, Erland
907 Höglund, Nils Algot

1893 Hellström, Ove Holger
.............

1939 Gustavsson, Torvald

Inger ...........

1939 Johansson, Johan

Helge...........

2030 Bergström, Emma . .
Beloppet redovis. av
Boman till Wide den
16 aug. 1934
Karlsson, Gunnar
Em.............

15 Åter 26/9—34 Zn
15 Åter 26/9—34 Zn
55 Åter 2%—34 Zn
35 Åter S6/a—34 Zn
24

Åter26/a—34 Zn

95 Åter 26/ä—34 Zn

10 Åter 26/9 —34 Zn

105 Åter 26/s—34 Zn
60 Åter 26/a—34 Zn
45 Bet. 26/9—34

26/s

20 Bet

15 Bet. 2elä—34

10 Bet. 26/9—34
85 Bet. 26A—34

50 Bet. 26/a—34 Zn

Jonsson, K. E..... »22:50 Bet. 26/9—34 Zn

Karlstad den 25 september 1934.
Per Zandén.
Poliskommissarie.

1.182:50

1.356:50

1.181:50

Bet. d. 27s>—34
Per Zandén.”

Rörande dessa indrivningsärenden företeddes därjämte utdrag av poliskommissariens
brevdiarium. Vid den av Hofde verkställda utredningen
hördes flertalet av de i listorna upptagna bötfällda personerna.

Hörd över vad sålunda förekommit förklarade Zandén, att han vitsordade
Wides uppgifter om sättet för förvandlingsärendenas handläggning hos polisen
i Karlstad, tiden för Wides semester 1934 och att Wide till honom erlagt
de penningbelopp, som vore antecknade i ovanintagna förteckningar.
Innan Wide rest på semester 1934, hade Zandén flera gånger anmodat Wide
att avgiva redovisning för inneliggande ärenden av ifrågavarande slag, men
Wide hade ständigt lämnat undvikande besked och någon redovisning hade
icke heller avgivits före Wides resa. Efter det Wide varit borta från tjänsten
någon vecka, hade Zandén en dag genomgått brevdiariet och därvid
funnit, att åtskilliga bötesärenden från nästföregående vinter fortfarande
varit oredovisade. Han hade därför tillsagt Bergdahl att öppna Wides
skrivbordslåda å kriminalstationen. Själv hade Zandén icke haft någon nyckel
till lådan. Denna hade, såvitt kunnat märkas, icke varit öppnad med
våld. Den hade befunnits innehålla 3—4 förvandlingsresolutioner och en
tom plåtask. Zandén kunde icke erinra sig, örn i lådan vid tillfället funnits
någon stämning eller polisrapport, varemot han vore alldeles säker på att
den icke innehållit någon skuldsedel eller penningar. Han hade låtit handlingarna
ligga kvar och låst lådan. Zandén hade därefter telefonledes ombett
Wides hustru tillsäga sin man, att han skulle inställa sig å kriminalstationen
”för att redovisa några gamla bötesärenden”. Han hade icke vid
tillfället nämnt någon penningsumma. Wide hade påföljande dag inställt
sig hos Zandén och avgivit redovisning för de ärenden, beträffande vilka
så påfordrats. Han hade medhaft penningar och, utan att protestera, till
Zandén erlagt de i förteckningarna upptagna beloppen. Wide hade emellertid
påstått, att han i sin förenämnda låda haft penningar och förvandlingsresolutioner,
vilka ”kommit bort”, men hade Wide varken då eller senare
påfordrat formlig polisundersökning i saken. Zandén hade tagit Wides uppgifter
med en viss reservation och hört sig för angående den påstådda förlusten
hos den övriga kriminalpolispersonalen, men någon egentlig polisutredning
i saken hade aldrig verkställts.

I skrivelse till landsfogden den 2 juni 1937 förordnade jag om åtal
mot Zandén bland annat för hans uraktlåtenhet att verkställa undersökning
i anledning av Wides påstående att bötesmedel och handlingar, som
han haft förvarade å polisstationen, förkommit under Wides semester.
Åtalet anhängiggjordes av landsfogden vid rådhusrätten i Karlstad. (Jfr
sid. 11 i denna berättelse.)

I en den 15 juli 1937 till mig inkommen skrift anförde tandteknikern
Hilding Grönvall i Karlstad därefter följande.

Under våren 1933 hade Grönvall av rådhusrätten i Karlstad dömts för
olovligt utövande av tandläkaryrket att böta 900 kronor. Sedan Wide fått
i uppdrag att indriva dessa böter, hade han vid ett tillfälle under sommaren
1933 uppsökt Grönvall och avkrävt honom böterna. Grönvall hade
då såsom avbetalning å dem till Wide erlagt 400 kronor. Vid mottagandet
av penningarna hade Wide påstått, att kvitto ej brukade lämnas på ”förvandlingsböter”,
en sak som Grönvall funnit misstänkt, alldenstund han
vid tidigare avbetalningar å böter erhållit kvitton. Vid dessa tillfällen hade
det emellertid varit en annan konstapel, som omhänderhaft böternas indrivning.
Någon tid efter det Wide erhållit dessa 400 kronor hade han
tagit tjänstledighet för att bevista Västerviksutställningen. Under denna tid
hade Grönvall uppsökts av två konstaplar, som haft order att införpassa
Grönvall till fängelset i Karlstad i och för avtjänande av de oguldna böterna.
Eftersom Wide ej redovisat de erlagda 400 kronorna såsom avbetalning,
hade Grönvall insatts i fängelset för avtjänande av hela bötesbeloppet.
Vid Grönvalls avförande till fängelset hade hans dåvarande fästmö
Alva Vestman varit närvarande. Då även hon känt till avbetalningen
till Wide, hade hon omedelbart ringt upp Wide i Västervik för att erhålla
förklaring på hans tillvägagångssätt. Då hade Wide förklarat, att han genast
medelst telegramremissa skulle tillsända Grönvall penningarna. Då
detta löfte ej infriats, hade Wide ånyo fått en påstötning att göra rätt för
sig. Vid detta samtal hade han påstått, att han hade penningarna förvarade
i en skrivbordslåda å polisstationen och att han skulle överlämna
dem till Grönvall vid hemkomsten till Karlstad. Som skäl för detta uppskov
hade Wide framhållit, att en kompanjon till honom vid namn Wisth
lurat honom på penningar, så att det ej varit möjligt för honom att betala
tillbaka de 400 kronorna. Enär Grönvalls praktik ej tillåtit att han satt
inspärrad i fängelse, hade hans fästmö ordnat örn, att han av sin fader i
Arvika erhållit 900 kronor, så att han på fjärde dygnet kunnat frigivas
från fängelset. När Wide någon gång på eftersommaren kommit tillbaka
till Karlstad, hade han uppsökt Grönvall i dennes bostad för att
erhålla anstånd med återbetalningen av de 400 kronorna. På frågan därom
hade Grönvall svarat, att han skulle hava tillbaka hela summan på en
gång eller också ingenting. Därpå hade Wide svarat, att Grönvall för all
del ej skulle säga något till höga vederbörande, ty i så fall riskerade Grönvall
att helt bliva utan penningar. Efter några veckor hade Grönvall
emellertid erhållit hela beloppet, vilket han mottagit emot ett av Wide
utskrivet kvitto. Då Grönvall ansåge sig orättvist behandlad, hemställde
Grönvall, att J.O. måtte vidtaga de åtgärder, vartill omständigheterna
kunde föranleda.

I anledning av innehållet i denna klagoskrift anmodade jag landsfogden
i Värmlands län att efter verkställd utredning inkomma med utlåtande i
ärendet.

Genom förfrågan hos direktören vid straffängelset inhämtade landsfogden,
att Grönvall den 19 juni 1933 intagits i fängelset för att avtjäna honom
av rådhusrätten i Karlstad för olovligt utövande av tandläkarkonsten
ådömda böter, utgörande dels 60 dagsböter ä 8 kronor enligt utslag den
18 maj 1932 och dels 70 dagsböter ä 6 kronor enligt utslag den 25 oktober
samma år, ävensom att han frigivits den 22 juni 1933 klockan 12 på dagen,
sedan bötesbeloppet erlagts.

Vid förhör med Wide uppgav denne följande.

Troligen från och med år 1932 hade Wide självständigt omhänderhaft
den indrivning av böter, som sedvanemässigt ägde rum genom polisens försorg.
Tidigare hade han därmed biträtt överkonstapeln Gustaf Malmby,
varvid han haft att till denne redovisa uppburna bötesbelopp. Vad anginge
ifrågavarande verksamhet hade icke Wide erhållit några närmare instruktioner
angående vad han hade att iakttaga. Emellertid hade Zandén meddelat
honom, att i händelse den bötfällde finge tillåtelse att avbetala böterna
redovisning icke skulle ske, förrän bötesbeloppet blivit till fullo betalt,
ävensom att kvitto å dylika avbetalningar icke finge lämnas. Till en
början hade Wide icke tillåtit någon att erlägga avbetalningar av böter
utan att han förut för varje särskilt fall inhämtat poliskommissariens medgivande
därtill; senare hade han emellertid på eget beråd tillåtit dylikt
betalningssätt i ganska stor utsträckning. Beträffande ifrågavarande två
förvandlingsresolutioner rörande Grönvall hade Wide haft hand om blott
den ena av dem, nämligen den som avsåge Grönvall den 18 maj 1932
ådömda böter till ett belopp örn 480 kronor. När han mottagit berörda resolution
kunde han nu icke erinra sig.

Uppmärksamgjord på att resolutionen diarieförts såsom ankommen till
poliskommissarien den 24 september 1932 förklarade Wide, att det ofta
hänt att förvandlingsresolutioner icke överlämnats till honom förrän flera
veckor efter det de inkommit till poliskommissarien. Angående ifrågakomma
förvandlingsresolution å 480 kronor erinrade sig Wide, att han efter
av Zandén inhämtat medgivande mottagit flera avbetalningar av Grönvall,
vilka sannolikt uppgått till omkring 300 kronor. Wide ville dock icke
förneka möjligheten av att avbetalningarna uppgått till det av Grönvall
uppgivna beloppet, 400 kronor. Wide förklarade nämligen, att ”har han
sagt 400 kronor, så är det väl 400 kronor då”. Wide uppgav, att han mottagit
samtliga avbetalningar av Grönvall personligen vid besök i dennes
praktiklokal. För varje mottaget belopp hade Wide, oavsett Zandéns tillsägelse
att icke utfärda kvitto å avbetalningar, överlämnat sådant till
Grönvall. Därjämte hade han antecknat beloppets storlek och dagen för

mottagandet å ett papper, som han avrivit ur ett vanligt skrivblock. Till
stöd för sitt eget minne hade han verkställt enahanda anteckningar å ett
dylikt skrivpapper, som varit fästat vid resolutionen med en pappersklämma.
Under år 1033 hade Wide åtnjutit tjänstledighet från sin befattning
som poliskonstapel under omkring en månad från och med den 16
juni, varunder han haft sysselsättning vid den sagda år anordnade utställningen
i Västervik såsom biträde åt en gårdsägare vid namn Carl
Johan Wisth i Karlstad, vilken på entreprenad åtagit sig att ombesörja
renhållningen å utställningsområdet jämte vissa andra angelägenheter.
Innan Wide lämnat sin tjänst hade han till Zandén överlämnat alla av
honom mottagna böteshandlingar samt redovisat samtliga bötesbelopp,
som han uppburit, även sådana vilka influtit genom avbetalningar. Anledningen
till att Wide i strid mot vanlig praxis även redovisat avbetalningar
av böter hade varit, att ingen utsetts att omhänderhava bötesindrivningen
under den tid Wide skulle vara borta. Wide hade därvid redovisat
även de bötesmedel, som han mottagit av Grönvall. Någon dag under
det Wide vistats i Västervik hade han erhållit ett telefonsamtal från Alva
Vestman, som omtalat, att Grönvall blivit intagen i straffängelset för att
avtjäna böter. Hon hade frågat, huru Wide förfarit med de penningar,
som han mottagit i avbetalning å böterna. Wide hade svarat, att han överlämnat
dessa till Zandén innan han lämnat Karlstad, samt hänvisat Alva
Vestman till Zandén. Troligen påföljande dag hade Wide mottagit ett nytt
telefonsamtal från Alva Vestman, som därvid omtalat, att hon talat med
Zandén, vilken emellertid förklarat, att några avbetalningar icke, såvitt
han kände till, influtit. Wide hade i anledning därav förklarat, att han i
saknad av kvitto på att han erlagt beloppet till poliskommissarien givetvis
i första hand vore betalningsskyldig för detsamma, varjämte han lovat
att återställa penningarna ifråga så snart han återkomne till Karlstad.
Något löfte örn att skicka penningarna genom telegramremissa kunde han
icke erinra sig hava givit. Emellertid ville han minnas, att han ändock
sänt beloppet till Grönvall medan han varit kvar i Västervik, troligen
genom postanvisning eller postremiss växel. Efter återkomsten till Karlstad
hade Wide uppsökt Grönvall och frågat denne, om Zandén till honom
återbetalat vad som erlagts i avbetalning å böterna. Grönvall hade besvarat
frågan nekande. Dagen efter detta besök hos Grönvall hade Wide inträtt
i tjänstgöring och därvid uppsökt Zandén samt för denne framhållit,
att han råkat i en obehaglig'' situation genom det krångel, som uppstått
med de Grönvall ådömda böterna. Zandén hade då frågat, om Wide gjort
upp med Grönvall, samt tillagt, att han i annat fall skulle lämna Wide
penningar att betala Grönvall med. Då Wide uppgivit, att han återbetalat
beloppet till Grönvall, hade Zandén till Wide överlämnat den penningsumma,
som avbetalningarna uppgått till.

Wide förklarade på fråga, att han icke under sin vistelse i Västervik
sökt komma i förbindelse med Zandén rörande ifrågakomna bötesärende.

Grönvall uppgav vid förhör följande: Sedan de Grönvall ådömda böterna
förvandlats till fängelse, hade Wide avkrävt Grönvall betalning för
dem. I anledning därav hade Grönvall i olika poster örn 100 och 50 kronor
till Wide avbetalat sammanlagt 400 kronor. Då Grönvall erlagt den första
avbetalningen, hade han begärt kvitto av Wide, varvid denne svarat, att
han icke ägde utfärda sådant vid mottagande av avbetalningar av böter.
Alva Vestman hade emellertid fört anteckningar örn de olika belopp, som
Grönvall lämnat till Wide. Huruvida ifrågavarande anteckningar funnes
kvar kände Grönvall icke till. Han vore dock viss om, att avbetalningarna
sammanlagt uppgått till det av honom uppgivna beloppet örn 400 kronor.
Wide hade vid varje tillfälle, då han mottagit betalning av Grönvall, fört
in beloppet i en anteckningsbok samt därefter för Grönvall uppvisat
boken. Någon dag kort före midsommar 1933 hade två polismän infunnit
sig hos Grönvall och förklarat, att de erhållit order att fnförpassa Grönvall
till straffängelset för avtjänande av oguldna böter. Vid tillfället hade Grönvall
begärt att få telefonera till Zandén, vilket även tillåtits honom. För
Zandén hade han därpå i telefon i de båda polismännens närvaro förklarat,
att han till Wide avbetalat 400 kronor av ifrågavarande böter. Grönvall
hade under åberopande därav ämnat begära ett par dagars anstånd för
erläggande av återstoden av bötesbeloppet, men han hade icke hunnit framföra
detta till Zandén, enär denne genast avbrutit Grönvall med förklaring
att han icke kände till några avbetalningar samt därefter begärt att
få tala med någon av polismännen. Av det följande telefonsamtalet mellan
Zandén och en av polismännen hade Grönvall förstått, att något ytterligare
anstånd icke komme att medgivas honom. Polismännen hade därpå
avfört Grönvall till straffängelset. Då de lämnade bostaden, hade Alva
Vestman, vilken under polismännens uppehåll hos Grönvall befunnit sig i
ett intilliggande rum, kommit tillstädes, varvid Grönvall uppmanat henne
att sätta sig i förbindelse med Wide för att återfå de till honom erlagda
bötesbeloppen. Påföljande dag hade Alva Vestman besökt Grönvall i
fängelset och därvid omtalat, att hon haft ett telefonsamtal med Wide,
som befunnit sig i Västervik, ävensom att Wide därvid lovat att medelst
telegramremissa skicka de av honom till ett sammanlagt belopp av 400
kronor mottagna bötesavbetalningarna. Grönvall hade vid tillfället förfogat
över cirka 500 kronor i kontanter, vilka egentligen varit avsedda till infriande
av en varuväxel. Han hade emellertid tänkt taga ifrågavarande
medel i anspråk för betalning av böterna, varför han räknat med att bliva
frigiven så snart penningarna ankommit från Wide. Varken ifrågavarande
dag eller dagen därpå hade emellertid några medel anlänt från Wide, och
i följd därav hade Grönvall, som låtit använda de för berörda varuväxel

reserverade penningarna för avsett ändamål, anmodat Alva Vestman att
söka av Grönvalls fader upplåna erforderligt belopp till böternas betalning.
Alva Vestman hade sedermera på tredje dagen efter det Grönvall intagits
i fängelset betalat hela bötesbeloppet, 900 kronor, till fängelsedirektören.
Hon hade uppgivit, att hon fått låna 600 kronor av Grönvalls fader och
300 kronor av sina föräldrar. Troligen samma dag Grönvall frigivits från
fängelset hade han fått besök av handelsresanden Birger Ström i Karlstad,
med vilken han vore personligen bekant. Grönvall hade därvid för Ström
berättat vad som passerat samt uppmanat honom att under föregivande,
att han vore Grönvall, telefonera till Wide och anmoda denne att sända
det belopp, som han mottagit i avbetalning å böterna. Grönvall hade därmed
avsett att få ett vittne på att Wide verkligen tagit emot penningbeloppet
ifråga. Efter telefonsamtalet, som Ström fört från Grönvalls bostad,
hade Ström omtalat, att Wide lovat återbetala penningarna sedan
han återkommit till Karlstad. Troligen omkring fjorton dagar senare hade
Grönvall fått besök av Wide, som därvid förklarat, att han skulle återbetala
det av honom mottagna bötesbeloppet men att han icke genast
vore beredd därtill på grund därav, att han blivit lurad på penningar i
Västervik av en bekant vid namn Wisth. Wide hade samtidigt begärt att
få erlägga beloppet i olika poster, men Grönvall hade bestämt påfordrat
att få detsamma på en gång. Omkring fjorton dagar därefter hade Wide
till Grönvall mot kvitto överlämnat 400 kronor i kontanter. Vid första
tillfället, då Wide efter återkomsten till Karlstad besökt Grönvall, hade
han förklarat att, örn Grönvall yppade något om det inträffade för högre
myndighet, skulle han icke få tillbaka någonting. Wide hade icke, såvitt
Grönvall kunde minnas, framställt någon förfrågan, huruvida Grönvall
bekommit det erlagda bötesbeloppet av Zandén.

Under utredningen hördes därefter nedannämnda personer, vilka berättade 1)

Fru Alva Grönvall, född Vestman: Under år 1930 hade Alva Grönvall
tillträtt anställning som husföreståndarinna i Grönvalls hem i Karlstad.
Sedermera hade hon biträtt honom i hans rörelse med laboratoriearbete.
Den 24 mars 1934 hade hon ingått äktenskap med Grönvall, vilket
äktenskap upplösts genom hemskillnad år 1936. Då Grönvall under år
1933 genom Wide avkrävts betalning för ifrågakomna böter, hade han
begärt och erhållit tillstånd att erlägga bötesbeloppet genom avbetalningar.
I olika poster hade Wide under sagda år erhållit sammanlagt 400 kronor.
Avbetalningarna hade i regel överlämnats till Wide av Alva Grönvall, som
fört anteckningar därom på ett pappersark. Någon dag strax före midsommaren
1933, medan Alva Grönvall varit sysselsatt med laboratoriearbete,
hade Grönvall kommit in i det rum, där hon uppehållit sig, och
omtalat, att han fått besök av två poliskonstaplar, vilka uppgivit sig hava

order att införpassa honom till straffängelset för avtjänande av böterna.
Han hade vidare förklarat, att han skulle ringa upp poliskommissarien
Zandén och söka utverka ytterligare anstånd med erläggandet av återstående
bötesbeloppet. Därefter hade Grönvall avlägsnat sig och Alva Grönvall
hade icke hört, huruvida han telefonerat till Zandén eller ej. I allt fall
hade Grönvall en stund senare medföljt poliskonstaplarna. Följande dag
hade hon besökt Grönvall i fängelset, varvid denne ombett henne att sätta
sig i förbindelse med Wide och anmoda honom att återbetala bötesmedlen
ävensom att söka anskaffa ytterligare erforderliga medel genom lån av
Grönvalls fader. Grönvall hade vid samma tillfälle även ombett henne att
ordna vissa växelaffärer. Efter besöket i fängelset hade Alva Grönvall,
som erhållit kännedom'' örn att Wide vistades i Västervik, telefonledes satt
sig i förbindelse med denne, därvid han på Alva Grönvalls anmodan lovat
att samma dag sända det av honom uppburna bötesbeloppet i telegramremissa.
Några penningar hade emellertid icke ankommit från Wide vare
sig denna dag eller dagen därpå, varför Alva Grönvall ånyo ringt upp
honom. Wide hade därvid förklarat, att han lånat ut penningar, som han
icke kunde få tillbaka, varför han icke hade möjlighet att skicka beloppet
omedelbart. Han hade även anfört vissa andra undanflykter, som Alva
Grönvall dock icke nu kunde komma ihåg. Alva Grönvall hade sedermera
vid upprepade tillfällen sökt träffa Wide per telefon men fått till svar,
att han icke vore anträffbar. I anledning därav hade Alva Grönvall lånat
det belopp, som erfordrades för böternas betalande, av Grönvalls fader
och sina egna föräldrar. Sedan Grönvall frigivits, hade han gjort flera försök
att komma i förbindelse med Wide utan att detta lyckats honom.
Någon tid senare hade han emellertid för Alva Grönvall omtalat, att Wide
återbetalat beloppet ifråga. Alva Grönvall vore fullt säker på, att Wide
icke någon gång för henne uppgivit, att han lämnat bötesmedlen till Zandén.
Hon hade ej heller frågat Zandén efter desamma.

2) Köpmannen Birger Eugén Konstantin Ström: Ström, som vore umgängesvän
med Grönvall, hade vid ett tillfälle under sommaren 1933 sammanträffat
med denne i hans bostad. Grönvall hade då berättat, att han
suttit i fängelse i tre dygn för avtjänande av böter, men att han därefter
frigivits, sedan hans fästmö anskaffat penningar och betalat böterna. I
samband därmed hade Grönvall omtalat, att han till Wide i olika poster
avbetalat sammanlagt 400 kronor, som dock icke räknats honom till godo
vid bestämmandet av förvandlingsstraffets längd. På Ströms fråga hade
han vidare uppgivit, att han icke erhållit några kvitton av Wide j)å dc
belopp, som denne mottagit. Vid tillfället hade Grönvall bett Ström att
telefonera till Wide, som han uppgivit vara anställd vid utställningen i
Västervik, samt anmoda Wide att återbetala det av Grönvall erlagda bötesbeloppet.
Grönvall hade även uppmanat Ström att utgiva sig för att vara

Grönvall, så att han erhölle ett vittne på att Wide verkligen mottagit penningarna.
Ström hade därefter ringt upp Wide, som lovat skicka beloppet
omedelbart. Då emellertid inga penningar ankommit, hade Ström några
dagar senare ånyo telefonerat till Wide och upprepat sin anmodan till denne
att översända beloppet. Även denna gång hade Ström utgivit sig för att
vara Grönvall. Vid detta tillfälle hade Wide svarat undvikande och förklarat,
att han snart skulle återkomma till Karlstad, då han skulle ordna
saken. Samtidigt hade han uppmanat Ström att icke yppa något örn det
inträffade. Någon tid senare hade Grönvall för Ström omtalat, att han
återbekommit beloppet av Wide.

3) Fru Kristina Wisth: Hon hade tillsammans med sin make Carl Johan
Wisth uppehållit sig i Västervik under utställningen därstädes år 1933 och
enligt avtal med utställningsbestyrelsen förestått för allmänheten inrättade
garderober inom utställningslokalerna m. m. En kväll hade från Karlstad
ankommit ett telefonsamtal till Wide, som biträtt makarna Wisth i deras
arbete. Kristina Wisth, som under telefonsamtalet uppehållit sig i Wides
omedelbara närhet, hade hört Wide yttra ungefär följande: ”Har de tagit
honom? Det var ju ett elände. Men jag skall skicka det i morgon.” Efter
telefonsamtalet hade Wide för Kristina Wisth berättat, att han av Grönvall
uppburit 400 kronor i avbetalningar å böter, som Grönvall ådömts för
olovligt utövande av tandläkarkonsten, men att ”de nu satt in honom för
hela beloppet”. Wide hade i samband därmed förklarat, att han skulle
sända penningarna till Karlstad dagen därpå.

4) Gårdsägaren Carl Johan Wisth: Sedan Wisth under sommaren 1933
åtagit sig att ombesörja renhållningen inom utställningsområdet i Västervik,
hade han avtalat med Wide, att denne skulle vara honom behjälplig
i arbetet. En kväll under vistelsen i Västervik hade Wide till Wisth yttrat
ungefär följande: ”Kan Du tänka Dig ett sådant elände. De har satt in
Grönvall och jag har drivit in 400 kronor på böterna. Men jag skall sända
beloppet i morgon.” Såvitt Wisth kände till, hade emellertid Wide vid
ifrågakomna tillfälle icke innehaft några penningar.

5) Kriminalkonstapeln Helge Ivar Örthberg: Han hade vid något tillfälle
under sommaren 1933 av Zandén beordrats att införpassa Grönvall till
straffängelset för avtjänande av förvandlingsstraff. Såvitt han nu kunde
erinra sig, hade han i anledning därav i sällskap med poliskonstapeln Oskar
Nilsson uppsökt Grönvall i dennes mottagningslokal, varvid Grönvall
emellertid begärt anstånd med förpassningens verkställande under framhållande,
att han avbetalat viss del av böterna till Wide samt att han
inom kort skulle anskaffa penningar till betalning av återstoden genom lån
av sin fader i Arvika. På grund därav hade Örthberg icke velat verkställa
beslutet genast utan återvänt till polisstationen för att inhämta förhållningsorder
av Zandén. Sedan Örthberg till denne framfört Grönvalls fram -

ställning om ytterligare anstånd samt vad Grönvall uppgivit därom, att han
gjort avbetalningar å bötesbeloppet till Wide, hade Zandén förklarat, att
Grönvall alltid brukade krångla med betalningen av böter samt att Zandén
icke erhållit någon redovisning för bötesbelopp, som skulle hava erlagts
till Wide. Därjämte hade Zandén framhållit, att det icke funnes någon
anteckning å bötesresolutionerna om verkställda avbetalningar. Därefter
hade han tillsagt Örthberg att införpassa Grönvall utan vidare dröjsmål
och ville Örthberg minnas, att han därvid anmodat poliskonstapeln Wingren
att biträda Örthberg vid förpassningens verkställande. I Wingrens
sällskap hade Örthberg ånyo begivit sig till Grönvalls mottagningslokal
och meddelat, att något ytterligare anstånd icke kunde lämnas. Sedan Grönvall
därefter telefonerat till Arvika, hade han uppgivit, att hans fader lovat
sända penningar så snart, att de skulle komma fram följande dag, varjämte
han begärt att få ringa upp Zandén. För Zandén hade Grönvall framhållit,
att han skulle erhålla penningar från sin fader påföljande dag. Strax därpå
hade han emellertid lämnat luren till Örthberg med förklaring, att Zandén
ville tala med honom. Då Örthberg övertagit samtalet, hade Zandén yttrat
ungefär följande: ”Stå nu inte och tola med Grönvall vidare. Jag har ju
gett Eder order. Verkställ den bara!” På Örthbergs anmodan hade Grönvall
nu medföljt polismännen till fängelset. Örthberg ville vidare erinra sig,
att efter det Grönvall intagits i fängelset därifrån ankommit ett telefonsamtal
till Zandén med uppgift örn att Grönvall påstode sig hava betalat
viss del av böterna till Wide. Zandén hade i Örthbergs närvaro omtalat
detta samt förklarat, att han skulle telefonera till Wide och höra efter,
huru det förhölle sig därmed.

6) Poliskonstapeln Janne Albert Wingren: En kort tid före midsommar
1933 hade han, troligen av Zandén, anmodats att biträda Örthberg med
att införpassa Grönvall till straffängelset för avtjänande av förvandlingsstraff.
Sedan Wingren i Örthbergs sällskap infunnit sig i Grönvalls mottagningslokal
samt Grönvall underrättats örn deras uppdrag, hade Grönvall
förklarat, att han erlagt avbetalningar å böterna till Wide. I sammanhang
därmed hade Grönvall sagt, att han skulle anskaffa penningar till betalning
av återstoden av böterna, samt begärt att få telefonera till sin fader i Arvika.
Under telefonsamtalet hade Grönvall anhållit att få låna antingen
800 eller 500 kronor. Därefter hade Grönvall uppgivit, att hans fader lovat
honom att skicka penningar men att de icke kunde komma fram till Karlstad
samma dag. Antingen Örthberg eller Grönvall hade därpå telefonerat
till Zandén, men vad som därunder yttrats kunde Wingren icke nu minnas.
Resultatet hade i alla fall blivit, att Grönvall skulle införpassas till fängelset
omedelbart, vilket ävenledes skett.

7) Poliskonstapeln Oskar Nilsson: Sommaren 1933 under det Wide åtnjutit
tjänstledighet och vistats i Västervik hade Grönvall någon dag varit

inne på polisstationen och uppgivit, att han gjort avbetalningar å ifrågakomna
böter, samt förklarat, att han skulle anskaffa penningar till betalning
av återstoden av bötesbeloppet. Nilsson hade icke uppfattat, huruvida
Grönvall uppgivit sig hava lämnat avbetalningar till Wide, men han hade
utgått ifrån att så varit förhållandet med hänsyn därtill, att Wide haft
hand om bötesindrivningen.

8) Vaktkonstapeln Gustaf Leander Eriksson: Vid ett tillfälle under vintern
1937, då han sammanträffat med Grönvall, hade denne omtalat, att han
fått sitta i fängelse några dagar, trots att han betalat böter till Wide.
Sedan Grönvall skaffat penningar på annat håll, hade han efter att hava
erlagt hela bötesbeloppet frigivits från fängelset. Grönvall hade sedermera
anmodat Wide att återbetala de penningar, som han uppburit av Grönvall.
Wide hade då vid ett besök hos Grönvall anhållit att få göra avbetalningar
å beloppet, men detta hade Grönvall vägrat honom och hotat
med att göra anmälan örn förhållandet till vederbörlig myndighet.

9) T. f. överkonstapeln Fritz Josef Rahm: Han hade tjänstgjort såsom
överkonstapel den dag Grönvall införpassats till fängelset. Vid ett besök,
som Rahm gjort i Grönvalls cell, hade Grönvall uppgivit, att han betalat
en del av böterna till Wide, dock utan att erhålla kvitto, samt att han
säkert kunnat skaffa även återstående summan för böternas betalning
bara han fått tid på sig. Även Grönvalls fästmö hade vid ett besök å
fängelset lämnat samma uppgifter till Rahm, och denne hade då ringt upp
poliskontoret för att göra sig underrättad om riktiga förhållandet. På
poliskontoret hade man sagt sig ej hava några anteckningar om att Grönvall
gjort avbetalningar och, då Wide varit tjänstledig och bortrest, hade
man ej kunnat lämna annat besked.

10) Direktören vid straffängelset i Karlstad Einar Kastengren: Då Grönvall
införpassats till fängelset, hade han, såvitt Kastengren kunde erinra
sig, genast framhållit, att han till Wide betalat böterna enligt den ena av
de två förvandlingsresolutionerna. Grönvall hade även ombett sin dåvarande
husföreståndarinna vid ett av henne avlagt besök i fängelset, att hon
skulle sätta sig i förbindelse med Wide och återkräva det bötesbelopp, som
denne uppburit. Efter några dagar hade samtliga böter inbetalats till Kastengren,
därvid Grönvall frigivits. Bötesbeloppet hade Kastengren överlämnat
till Zandén, som fått kvittera detsamma på förvandlingsresolutionen.

Zandén uppgav vid förhör å landsfogdeexpeditionen följande.

Zandén kunde icke erinra sig, att han tagit någon befattning med ifrågavarande
bötesärende. Han kunde icke heller erinra sig, att Grönvall telefonerat
till honom och uppgivit, att han avbetalat något å böterna till Wide,
eller att han på annat sätt ägt kännedom därom förrän i samband med
det vittnesmål, som Grönvall avlagt inför rådhusrätten den 29 juni 1937
i målet mot Zandén. Ej heller kunde Zandén erinra sig, huruvida han av -

fordrat Wide någon redovisning, innan denne under sommaren 1933 erhållit
tjänstledighet och farit till Västervik. Zandén förmodade emellertid att så
skett, enär i regel redovisning brukade avgivas av den, som omhänderhade
bötesindrivningen, innan tjänstledighet finge påbörjas. Zandén hade konsekvent
vägrat mottaga avbetalningar av böter från ”bötesindrivaren”.
Någon uttrycklig tillåtelse till mottagande av dylika avbetalningar hade
Zandén icke i något fall givit, men han hade känt till att ”bötesindrivarna”
medgivit sådant betalningssätt. Detta hade han emellertid ansett vara
"bötcsindrivarens” ensak. Örn avbetalningar av böter mottagits, hade anteckning
örn belopp och dagen för dess erläggande av vederbörande polisman
brukat göras å förvandlingsresolutionen. Zandén vore alldeles viss
örn, att han icke av Wide mottagit något belopp, som avbetalats å böter,
ävensom att han icke till Wide efter dennes återkomst från Västervik under
sommaren 1933 lämnat några penningar, som avsett återbetalning av böter
till Grönvall.

Wide hördes därefter i Zandéns närvaro och vidhöll därvid sina i saken
tidigare lämnade uppgifter. Wide tilläde därjämte följande: Dagen innan
hans tjänstledighet börjat hade Zandén anmodat honom att göra redo för
alla böter, som han uppburit. I anledning därav hade Wide, medtagande
samtliga influtna bötesmedel och av honom innehavda böteshandlingar, inställt
sig å poliskommissariens tjänsterum och till Zandén överlämnat
ifrågavarande medel och handlingar. Han erinrade sig särskilt, att han icke
mottagit avbetalningar av annan än Grönvall.

Zandén förklarade i anledning därav, att han icke hade något minne av
det tillfälle, som Wide åsyftade. Han vore emellertid alldeles säker på, att
han icke mottagit några avbetalningar av böter. Wides påstående om att
han efter återkomsten från Västervik av Zandén erhållit gottgörelse för av
Wide till Grönvall återbetalade böter vore ”en ren fantasiprodukt”.

På särskild fråga förklarade Wide, att han under sin vistelse i Västervik
icke mottagit telefonsamtal rörande ifrågakomna böter från annan än Grönvalls
dåvarande fästmö. Han vore fullkomligt viss örn att Grönvall själv
icke telefonerat till honom vid något tillfälle under denna tid. Wide förklarade
ytterligare, att han icke kunde erinra sig hava erhållit något kvitto
av Grönvall rörande återbetalningen av ifrågavarande bötesbelopp.

I till mig avgivet utlåtande anförde landsfogden följande.

Genom den verkställda utredningen hade ådagalagts att Wide, efter det
han för behörig åtgärd fått mottaga i ärendet ifrågakomna två förvandlingsresolutioner
eller en av dem, av Grönvall uppburit avbetalningar av denne
ådömda och sedermera förvandlade böter till sammanlagt belopp av 400
kronor. Wides påstående, att han, innan honom beviljad tjänstledighet den
16 juni 1933 tagit sin början, överlämnat ifrågakomna belopp till Zandén,

syntes böra lämnas utan avseende. I stället syntes sannolika skäl tala för
att Wide för egen räkning tillgripit och förskingrat medlen. Landsfogden
ansåge vidare Wide hava förfarit felaktigt genom att han mottagit avbetalningar
av till fängelse förvandlade böter, men enär han därutinnan handlat
i enlighet med en inom polisen i Karlstad rådande praxis, syntes hans
ifrågavarande förfarande icke böra föranleda ansvar för honom. Ehuru det
dröjsmål, som Wide låtit komma sig till last med avseende å fullgörandet
av förevarande uppdrag, i viss mån torde få anses vara beroende av förut
omnämnda praxis i fråga örn mottagande av avbetalningar av böter, syntes
ändock dröjsmålet så avsevärt, att landsfogden funne det böra betraktas
såsom tjänsteförsummelse av beskaffenhet att böra beivras. Den förvandlingsresolution,
som Wide uppgivit sig hava mottagit, avseende ett bötesbelopp
örn 480 kronor, hade inkommit till poliskommissarien den 24 september
1932 och syntes, örn icke omedelbart, så dock inom helt kort tid
hava tillställts Wide för verkställighet. Med åberopande av det anförda
ansåge landsfogden, att Wide borde ställas till ansvar dels jämlikt 25 kap.
11 och 22 §§ strafflagen för förskingring av uppburna bötesmedel och dels
jämlikt 25 kap. 17 och 22 §§ strafflagen för försumlighet i avseende å ifrågakomna
tjänsteuppdrags utförande. Bötesmedlen syntes icke kunna anses
hava blivit ersatta ”genast” i den bemärkelse detta uttryck hade i 25 kap.
11 § förenämnda lag.

Med anledning av vad sålunda förekommit anmodade jag i skrivelse den
19 augusti 1937 landsfogden i Värmlands län att vid rådhusrätten i Karlstad
i laga ordning anhängiggöra och utföra åtal mot Wide och därvid
yrka ansvar å honom dels för förskingring av uppburna bötesmedel, dels ock
för den försummelse i tjänsten, som landsfogden enligt det avgivna utlåtandet
funnit vara av beskaffenhet att för Wide böra föranleda ansvar. Tillfälle
borde beredas Grönvall att i målet föra talan.

Landsfogden ställde därefter Wide under åtal vid rådhusrätten, varest
målet mot honom handlades gemensamt med förut omförmälda mål mot
Zandén. I målet yrkade åklagaren ansvar å Wide dels jämlikt 25 kap. 11 §
andra punkten och 2 kap. 17 § strafflagen för tillgrepp och förskingring av
bötesmedel, som han enligt de båda förteckningarna av den 25 september
och den 2 oktober 1934 haft att redovisa, och dels jämlikt 25 kap. 11 §
första punkten och 17 § samt 2 kap. 17 § strafflagen för tillgrepp och förskingring
under år 1933 av bötesmedel ävensom för försumlighet i handläggning
av bötesärenden. Grönvall yrkade ersättning av Wide med 500
kronor för skada och lidande, som åsamkats honom genom Wides förfarande.
Såsom vittnen i målet hördes bland andra Ström, Wingren och Rahm,
vilka för inställelsen tillerkändes ersättning av allmänna medel.

Rådhusrätten i Karlstad yttrade i utslag den 10 maj 1938 följande.

I målet vore utrett, att Wide antagits i tjänst vid Karlstads poliskår den
1 augusti 1904 samt beviljats avsked med pension från och med den 19 augusti
1937, att Wide av Zandén, sannolikt å nyåret 1931, förordnats att
handhava den närmare befattningen med verkställighet av bötesförvandlingsresolutioner,
som Zandén i egenskap av poliskommissarie i staden för verkställighet
mottagit, att Wide i ett flertal fall med Zandéns begivande låtit
den bötfällde i stället för att undergå förvandlingsstraff erlägga bötesbeloppet,
stundom i form av avbetalningar, att av Wide tillfullo uppburna
böter skolat av denne vid anfordran redovisas till Zandén, att Wide för
behörig åtgärd omhänderhaft en av K. B. i länet den 21 september 1932
meddelad förvandlingsresolution, varigenom förordnats att Grönvall, därest
laga hinder icke mötte, skulle i saknad av tillgång till gäldande av denne
ådömt oguldet bötesbelopp, 480 kronor, i stället undergå 33 dagars fängelse,
att Wide under tiden från och med den 24 september 1932, då ifrågavarande
resolution inkommit till Zandén i dennes ovannämnda egenskap, till
den 16 juni 1933 såsom avbetalning å nämnda belopp mottagit tillhopa
400 kronor, att Grönvall på Zandéns föranstaltande den 19 juni 1933 börjat
avtjäna nämnda ävensom annat honom ådömt förvandlingsstraff, att sedan
hela det Grönvall ådömda bötesbeloppet den 22 juni 1933 erlagts, verkställigheten
av förvandlingsstraffet avbrutits, att Wide, som från och med
den 16 juni till och med den 21 juli 1933 åtnjutit ledighet från tjänsten,
under sagda tid uppehållit sig i Västervik till och med den 16 juli 1934
samt återkommit till Karlstad den 18 juli samma år, samt att Wide —
oaktat han per telefon vid flera tillfällen under denna sin vistelse i Västervik
å Grönvalls vägnar av andra personer blivit uppmanad att till Grönvall
återbetala berörda belopp 400 kronor ävensom utfäst sig att omedelbart
göra detta — icke återbetalat detta förrän efter det Wide återkommit
från nämnda ledighet eller den 19 juli 1933.

Vad anginge åtalet i vad detsamma avsåge Wides fällande till ansvar
för det han skulle hava tillgripit och förskingrat de belopp, som i enlighet
med de av Zandén upprättade, den 25 september respektive den 2 oktober
1934 dagtecknade förteckningarna ålegat honom, att redovisa, funne rådhusrätten
det icke vara i målet styrkt, att Wide därutinnan gjort sig skyldig
till brottsligt förfarande, och bleve åtalet förty i denna del av rådhusrätten
ogillat.

Beträffande åtalet i övrigt så, ehuru Wide saknat behörighet att verkställa
indrivning av utdömda böter, funne rådhusrätten likväl med hänsyn
till vad i målet blivit upplyst angående de omständigheter, under vilka
bötesmedlen blivit till Wide överlämnade, att samma medel av Wide mottagits
under sådana förhållanden, som i 25 kap. 11 § strafflagen avsåges.
Med hänsyn därtill måste det anses hava varit Wides skyldighet att i före -

7 — Justitieombudsmannens ämbetsberättclse till 1030 ars riksdag.

varande fall vid anfordran återbetala sistnämnda belopp till Grönvall. Vad
Wide i målet uppgivit, att han före sin avresa till Västervik överlämnat omförmälda
belopp 400 kronor till Zandén, vunne icke stöd av omständigheterna
i målet utan framginge av desamma fasthellre, att så icke varit
förhållandet. Av vad i målet förekommit framginge vidare, att Wide icke
varit i stånd att återbetala beloppet till Grönvall förrän vid sin återkomst
från Västervik den 18 juli 1933. Wide finge emellertid anses hava — i
enlighet med innebörden av 25 kap. 11 § strafflagen — genast ersatt det
ifrågavarande beloppet. På grund av det anförda funne rådhusrätten Wide
med avseende å de av Grönvall avbetalade medlen hava, jämlikt 25 kap.
11 § andra punkten och 22 § samma lag, gjort sig förfallen till ansvar för
förskingring av tjänstemedel samt sålunda hava förskyllt avsättning. Enär
emellertid Wide numera ej längre vore i besittning av den tjänst, vari han
sig förbrutit, prövade rådhusrätten rättvist på det sätt bifalla åklagarens
talan att Wide, jämlikt sistnämnda två lagrum, jämförda med 2 kap. 17 §
strafflagen, dömdes för vad honom sålunda i målet läge till last att utgiva
100 dagsböter, varje dagsbot 3 kronor.

Grönvall hade icke visat fog för sin skadeståndstalan mot Wide och
bleve på grund därav samma talan av rådhusrätten ogillad. Det ålåge
Wide att ersätta statsverket vad av allmänna medel utgivits eller kunde
komma att utgivas till vittnena Ström, Rahm och Nilsson för deras inställelse
vid rådhusrätten.

Rådhusrättens utslag har vunnit laga kraft.

10. Fråga om försummelse av ordförande i taxeringsnämnd
beträffande föredragning inför nämnden.

I en till mig insänd skrift anförde banvakten vid statens järnvägar Isak
Olov Isaksson i Malmberget klagomål i följande hänseenden.

Klaganden hade år 1935 i vederbörlig ordning till taxeringsnämnden för
Malmbergets distrikt av Gällivare kommun avlämnat allmän självdeklaration
avseende kalenderåret 1934. I deklarationen hade klaganden, vilken
under år 1934 dels haft inkomst av fastighet och dels såsom banvakt åtnjutit
en lön av 3,750 kronor, för taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,
efter avdrag för kommunalskatter och försäkringspremier
m. m., uppgivit ett belopp av 2,926 kronor samt för taxering till kommunal
inkomstskatt deklarerat ett belopp av 3,550 kronor. Då klaganden det oaktat
icke upptagits i taxeringslängden för distriktet, hade kommunalnämnden
i Gällivare kommun anfört besvär hos särskilda prövningsnämnden i
Norrbottens län samt hemställt om taxering av klaganden, vilken hem -

ställan prövningsnämnden bifallit. Klaganden, som därvid taxerats för
större inkomst än den av honom såsom ”återstående inkomst” deklarerade,
hade med posten till K. B. i länet insänt till kammarrätten ställda besvär
över prövningsnämndens beslut. Besvären funnes emellertid icke antecknade
i K. B:s diarium och hade ej heller kommit kammarrätten tillhanda.
Då klaganden sedermera icke erlagt den honom på grundval av prövningsnämndens
taxering påförda skatten, hade till gäldande därav utmätts två
klaganden tillhöriga kor.

Vid klagoskriften voro fogade följande handlingar.

1) Bestyrkt avskrift av en utav klaganden avgiven allmän självdeklaration
för taxering år 1935 i Gällivare kommun, i vilken klagandens inkomster
för år 1934 upptagits på sätt ovan angivits. Å deklarationen, som försetts
med löpande nr 668, funnos i de för taxeringsnämndens beslut avsedda
kolumnerna siffror införda, som utvisade att taxeringsnämnden taxerat
klaganden till kommunal inkomstskatt för ett belopp av 3,550 kronor
med skattefria avdrag 640 kronor samt till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
för ett belopp av 2,920 kronor med skattefria avdrag 1,280 kronor.

2) Utdrag ur protokoll, fört vid sammanträde med särskilda prövningsnämnden
i Norrbottens län den 12 mars 1936, utvisande att prövningsnämnden
på besvär av kommunalnämnden i Gällivare kommun, i vilka besvär
landskamreraren i länet instämt, beslutit taxera klaganden såsom gift
för en inkomst av 3,750 kronor med beskattningsbar inkomst enligt kommunalskattelagen
av 2,790 kronor och beskattningsbart belopp enligt förordningen
örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt av 1,830 kronor.

3) Ett av Lars Malm den 21 mars 1937 utfärdat intyg av innehåll, att
Malm någon dag i förra hälften av juni 1936 å järnvägsstationen i Gällivare
postat ett till länsstyrelsen i Norrbottens län adresserat brev, innehållande
en till kammarrätten ställd skrift med besvär över klagandens ”eftertaxering
för år 1935”.

4) Protokoll, hållet vid utmätning den 15 januari 1937, varav inhämtades
att fjärdingsmannen Viktor Carlsson, efter uppdrag av landsfiskalen i orten,
för uttagande av klaganden för år 1935 påförda kronoutskylder, 205
kronor 43 öre, verkställt utmätning av två klaganden tillhöriga kor.

5) En av K. B. i Norrbottens län den 10 februari 1937 meddelad resolution
på besvär av klaganden över ovannämnda utmätning. Enligt resolutionen
hade K. B., enär besvären grundats allenast därå, att de utskylder,
för vilkas gäldande klandrade utmätningen skett, skulle obehörigen hava
debiterats klaganden, funnit sig sakna behörighet att upptaga besvären
till prövning.

Sedan jag i anledning av innehållet i klagoskriften anmodat K. B. att inkomma
med yttrande, anförde K. B. följande.

100

Från Gällivare kommunalnämnd hade den 28 oktober 1935 inkommit en
till särskilda prövningsnämnden ställd besvärsskrift, däri kommunalnämnden
— med förmälan att klaganden, sedan ett tiotal år boende och mantalsskriven
i Malmberget, icke blivit år 1935 därstädes taxerad för inkomst,
ehuru han av sin tjänst från statens järnvägar åtnjöte en inkomst av omkring
3,700 kronor per år — anhållit om rättelse därutinnan. Sedan ordföranden
i taxeringsnämnden, jägmästaren O. E. Holm, avgivit yttrande
över besvären, hade dessa föredragits vid särskilda prövningsnämndens
sammanträde den 12 mars 1936. Då upplyst blivit, att klaganden på grund
av uppenbart förbiseende icke blivit för år 1935 taxerad, hade prövningsnämnden
beslutit att med rättelse av detta förbiseende taxera honom för
av statens järnvägar uppburen inkomst av tjänst för 3,750 kronor på sätt
ovanberörda protokollsutdrag utvisade. Denna prövningsnämndens åtgärd
syntes i och för sig vara fullt riktig, men olyckligtvis hade därvid förbisetts,
att klaganden i vederbörlig ordning avlämnat deklaration över sina inkomster.
Klaganden hade på så sätt kommit att gå förlustig de avdrag för erlagda
utskylder och livförsäkringspremier, vartill han varit berättigad och
varom han i sin deklaration framställt yrkande. Varken K. B. eller prövningsnämnden
hade dock haft skäl förmoda, att sådan deklaration avlämnats,
då klaganden ej fanns införd i inkomsttaxeringslängden och taxeringsnämndens
ordförande i sitt yttrande över besvären ej heller vetat att upplysa
därom. Först när klaganden under mars månad 1937 å landskontoret
begärt att få lösa en avskrift av deklarationen, hade man efter ihärdigt letande
bland distriktets 1,500 deklarationer lyckats återfinna densamma.
Av prövningsnämndens beslut hade klaganden erhållit del den 27 april
1936. Han påstode nu, att han någon dag i juni 1936 till länsstyrelsen med
post insänt till kammarrätten ställda besvär över prövningsnämndens beslut,
men såvitt å landskontoret förda diarier utvisade eller eljest verkställda
efterforskningar givit vid handen hade några sådana besvär icke till
länsstyrelsen inkommit. Det måste därför antagas att, om hans påstående
vore riktigt, denna försändelse på något sätt kommit bort. Av det anförda
syntes framgå att, ehuru klaganden på grund av ett par olyckliga omständigheter
blivit för år 1935 något för högt taxerad — det rörde sig om 200
kronor för högt beskattningsbart belopp vid kommunaltaxeringen och 830
kronor vid statstaxeringen — fel eller försummelse vid detta skatteärendes
behandling dock ej kunde läggas länsstyrelsen eller någon dess befattningshavare
till last.

Vid yttrandet var fogad avskrift av kommunalnämndens besvärsskrift
med vad därå fanns tecknat, så lydande:

”1 nedanstående besvär instämmer undertecknad landskamrerare.
Luleå i landskontoret den 28 oktober 1936.

A. Holm.

101

Till Särskilda prövningsnämnden i Norrbottens län.

I innevarande års taxeringslängd över inkomst för Malmbergets taxeringsdistrikt
saknas banvakten Isak Olov Isaksson, född 1883 och sedan
ett 10-tal år tillbaka mantalsskriven i Malmberget och boende där i egen
fastighet under adress Kaptensvägen 25.

Då det är för kommunalnämnden känt, att nämnde Isaksson har en inkomst
av sin tjänst vid statens järnvägar å omkring 3,700 kronor per år,
och det alltså måste bero på något förbiseende att Isaksson icke blivit
taxerad, får nämnden vördsamt anhålla om rättelse härutinnan. Gällivare
den 25 oktober 1935.

Å kommunalnämndens vägnar:

O. E. Lindberg.

Ordf.

På grund av Uppenbart förbiseende’ har bemälde Isaksson icke taxerats
för innevarande år och hemställes därföre, att han jämlikt §§95 och 123: 4
tax.-förordningen av S. P. åsättes en taxering av kr. 3,750, som han enligt
uppgift från S. J. uppburit under 1934. Han är ord. banvakt, gift, men
utan minderåriga barn. Gällivare den 26/10 —35.

O. E. Holm.”

I därefter infordrat yttrande anförde taxeringsnämndsordföranden Holm
följande.

Av handlingarna i ärendet framginge att klaganden, trots att han i laga
ordning avgivit deklaration, icke av taxeringsnämnden blivit beskattad.
Huru detta förbiseende kunnat ske vore svårt att förklara, men det läge
närmast till hands att förmoda att deklarationen, innan den blivit behandlad,
av misstag kommit in i en packe redan behandlade och numrerade
deklarationer. Saken vore ju att beklaga, men vid så pass omfattande arbeten,
som taxeringen innebure, vore fel och misstag i ena eller andra avseendet
så gott som oundvikliga. Förbiseendet skulle väl icke heller förorsakat
klaganden några större olägenheter, såvida icke hans besvär över den
av prövningsnämnden åsätta taxeringen kommit bort, en omständighet som
dock icke kunde läggas taxeringsmyndigheterna eller länsstyrelsen till last.
Ehuru icke direkt hörande till saken ville Holm dock fästa uppmärksamheten
på att klagandens deklaration, om den kommit under taxeringsmyndigheternas
behandling, näppeligen godtagits i oförändrat skick. Avdraget
för skatter vore nämligen onormalt stort, eller 781 kronor för en inkomst
på 3,500—4,000 kronor. Vid undersökning hade det också visat sig, att det
i deklarationen påyrkade skatteavdraget vore minst 200 kronor för högt.
Därjämte hade genom deklarationen framkommit, att klaganden hade fyra
kor, beträffande vilka någon inkomst ej uppgivits eller någon redogörelse
lämnats. Det belopp, som klaganden kunde styrka sig hava till följd av

102

förfarandet ifråga betalt för mycket i kommunalutskylder, torde utan svårighet
kunna återfås genom hänvändelse till kommunalfullmäktige.

Sedan från K. B. införskaffats den av klaganden avgivna deklarationen
i huvudskrift, å vilken siffertalet 668 var anbragt medelst stämpel, anmodade
jag, under hänvisning till de å deklarationen under rubrik ”Taxeringsnämndens
beslut” gjorda anteckningarna om klagandens taxering, K. B.
att verkställa ytterligare utredning i ärendet.

I anledning härav anförde K. B., att nyssberörda anteckningar enligt vad
K. B. inhämtat säkerligen verkställts av den ledamot av taxeringsnämnden,
som jämlikt bestämmelsen i 56 § taxeringsförordningen utsetts att
jämte ordföranden och kronoombudet granska deklarationerna. Huruvida
dessa anteckningar gjorts på förhand i samband med ledamotens föregående
granskning av deklarationerna eller först sedan taxeringsnämnden fattat
beslut örn taxeringen hade ej med säkerhet kunnat utrönas, men sannolikt
syntes vara, att taxeringsnämnden först fattat beslut örn taxeringen, ehuru
detta beslut på grund av något förbiseende ej kommit att införas i taxeringslängden,
där klagandens namn ej heller funnes intaget.

1935 års taxeringsnämnd för Malmbergets distrikt bestod av, förutom
ordföranden O. E. Holm, följande ledamöter, nämligen stationsskrivare!!
David Thrysén, utsedd av K. B., samt Hj. Sortelius, G. Marklund, W.
Thörnsten, J. O. Gavelin, Hj. Ahlgren, J. V. Sundström, J. Lalander och
C. J. Edholm.

För utrönande av vem eller vilka som voro ansvariga för att klaganden
icke blivit upptagen i taxeringslängden anmodade jag därefter landsfogden
i Norrbottens län att anställa förhör med ledamöterna i taxeringsnämnden.
Vid den utredning, som med anledning därav verkställdes, uppgåvo nedannämnda
personer följande.

O. E. Holm: Sedan deklarationerna för 1935 års taxering avlämnats till
Holm, hade de efter verkställd granskning på uppdrag av Holm ordnats
efter mantalslängden av någon av nämndens ledamöter. Vid nämndens sammanträden
hade de därefter föredragits i den ordning de upptagits i längden.
Vid föredragningen hade tillgått så, att Holm, samtidigt som han läst
upp vederbörande deklarants namn och de belopp, för vilka denne skulle
taxeras, försett deklarationen med ett nummer, vilket jämväl föredragits.
Det hade ålegat kronoombudet, som av Holm fått i uppdrag att verkställa
längdföringen, att ombesörja densamma med ledning av de utav Holm
föredragna uppgifterna. Vidare hade det ålegat den ledamot av nämnden,
som jämlikt bestämmelsen i 56 § taxeringsförordningen utsetts att jämte
ordföranden och kronoombudet granska deklarationerna, att verkställa anteckning
därom å deklarationen. Samtliga deklarationer funnes icke i num -

103

merföljd intagna i taxeringslängden, enär deklarationerna i ett flertal fall
icke föranlett taxering och förty icke upptagits i längden. Att klagandens
deklaration, som föredragits i nämnden, icke kommit att upptagas i taxeringslängden
berodde förmodligen därpå, att föredragningen skett så hastigt,
att kronoombudet hoppat över beslutet i vad det avsåge klaganden.
Möjligheten förefunnes emellertid att Holm, oaktat han hade för vana
att, samtidigt som han nummerstämplade deklarationerna, uppläsa namn,
nummer och belopp, i förevarande fall underlåtit detta. Ett förbiseende vid
längdföringen hade ock lätt kunnat uppstå i samband med något avbrott
i nämndens sammanträde.

Thrysén: Han vitsordade till alla delar Holms uppgifter rörande föredragningen
av deklarationerna och längdföringen å nämndens sammanträden.
Thrysén hade för sin del den uppfattningen, att anledningen till att
klaganden icke upptagits i taxeringslängden varit den, att det i samband
med föredragning av klagandens deklaration uppstått diskussion rörande
någon strax förut föredragen deklaration, som därvid framtagits, varefter
klagandens deklaration av förbiseende kommit att följa med den framtagna
deklarationen. Thrysén trodde icke, att klagandens deklaration lästs upp
av Holm, för vilket fall Thrysén givetvis skulle hava infört klaganden i
längden.

Thörnsten: Han hade av nämnden utsetts att jämte ordföranden och
kronoombudet granska deklarationerna. Det hade ålegat honom att vid
nämndens sammanträden verkställa anteckning örn nämndens beslut. Anteckningen
å klagandens deklaration hade emellertid icke verkställts av
Thörnsten utan troligen av Lalander, vilken vid tillfällen då Thörnsten
icke varit närvarande brukat ombesörja denna del av arbetet. Kontroll
över att siffrorna infördes jämväl i taxeringslängden ägde icke rum. Anledningen
till att klaganden icke upptagits i längden vore enligt Thörnstens
uppfattning den, att föredragningen sannolikt skett i ett alltför hastigt
tempo.

Gavelin, Ahlgren och Edholm förklarade, att de icke kunde erinra sig
föredragningen av klagandens deklaration. Då det i förevarande fall rört
sig örn en enkel deklaration, hade den icke föranlett någon diskussion inom
nämnden.

I avgivna påminnelser anförde klaganden att, då han för att erhålla avskrift
av deklarationen måst anlita kommissionär hos länsstyrelsen, anskaffandet
av denna avskrift kostat klaganden förutom porton 7 kronor 15 öre.
Beträffande själva saken ville klaganden framhålla följande. Holm uppgåve
i sin förklaring att, därest klagandens deklaration kommit under taxeringsnämndens
prövning, den näppeligen blivit godkänd i oförändrat skick.
Om så icke skett hade det icke varit klagandens fel. En av taxeringsnämn -

104

dens ledamöter, Edholm, hade i flera år och även år 1935 upprättat klagandens
deklaration. Det vore knappast möjligt, att en taxeringsnämndsledamot
skulle göra avdrag, som den skattskyldige icke kunde styrka eller
som icke vore tillåtna. Klaganden fordrade ersättning för vad han på grund
av för hög taxering nödgats utgiva för mycket i skatt samt för de kostnader,
tillhopa 62 kronor 20 öre, som åsamkats klaganden genom det begångna
felet, vartill klaganden icke hade någon skuld.

Vid påminnelserna var fogat ett av Edholm den 6 mars 1937 utfärdat intyg
av innehåll, att Edholm i förra hälften av februari 1935 upprättat och
inlämnat självdeklaration för klaganden.

Genom landsfiskalen i Malmbergets extra landsfiskalsdistrikt verkställdes
därefter ytterligare utredning i ärendet, varvid förekom följande.

Vid förhör med Lalander vitsordade denne Holms uppgifter om föredragningen
av deklarationerna och om längdföringen, med tillägg att vid föredragningen
Holm å deklarationerna med blyerts antecknat taxerat belopp,
varefter den ledamot av nämnden, som varit utsedd att jämte ordföranden
och kronoombudet granska deklarationerna, å deklarationerna infört
beloppet med bläck samt med ledning av tabell infört skattefria avdrag,
likaledes med bläck. Lalander hade varit av taxeringsnämnden utsedd att
vid förfall för ledamoten Thörnsten jämte ordföranden och kronoombudet
handhava deklarationerna. Thörnsten brukade nämligen till följd av andra
uppdrag ofta vara borta från sammanträdena kortare eller längre stunder.
Vid förfall för både Thörnsten och Lalander hade Ahlgren brukat biträda
vid deklarationernas granskning. Rörande anledningen till att klaganden
ej blivit upptagen i taxeringslängden ansåge Lalander, att Thörnstens antagande
därom sannolikt vore riktigt. Taxeringsarbetet brukade nämligen
bedrivas med största möjliga skyndsamhet. Man brukade sålunda i regel
medhinna omkring 300 taxeringsobjekt per dag. Lalander kunde emellertid
icke erinra sig, att han varit med, när klagandens deklaration behandlats.
Att deklarationen föredragits toge han emellertid för avgjort, ty därom
vittnade enligt hans förmenande att deklarationen åsatts nummer och
att fullständig anteckning örn taxeringsnämndens beslut funnes å deklarationen.

Förevisad klagandens deklaration uppgav Lalander, att han icke verkställt
de anteckningar, som funnes å densamma, utan att dessa sannolikt
utförts av Ahlgren.

Med anledning av Lalanders uppgift verkställdes förhör i saken jämväl
med Ahlgren, vilken därvid vitsordade Lalanders ovanberörda uppgifter.
Förevisad klagandens deklaration uppgav Ahlgren, att därå verkställda anteckningar
utförts av honom. Han kunde emellertid icke påminna sig föredragningen
av deklarationen eller vad som i samband därmed förekommit.

105

I en till landsfogden i Norrbottens län avlåten skrivelse anförde jag därefter
följande.

Genom den i ärendet verkställda utredningen måste anses styrkt att,
sedan klaganden till taxeringsnämnden för Malmbergets distrikt av Gällivare
kommun år 1935 avgivit allmän självdeklaration, taxeringsnämnden
på grundval av denna taxerat klaganden till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
samt kommunal inkomstskatt. Anteckningarna å klagandens deklaration
torde nämligen oförtydbart visa, att taxering ägt rum. Likväl har
klaganden icke blivit upptagen i den vid ifrågavarande taxering förda inkomstlängden.
Detta förhållande har medfört, att klaganden på yrkande av
kommunalnämnden sedermera blivit taxerad av särskilda prövningsnämnden,
varvid klaganden blivit taxerad för högre belopp än det av taxeringsnämnden
fastställda. I denna taxering har väl klaganden sökt få till stånd
rättelse genom besvär, men av okänd anledning hava besvären icke kommit
vederbörande myndighet tillhanda. Den av prövningsnämnden beslutade
taxeringen har alltså kommit att stå fast, och klaganden har i enlighet
med denna sedermera påförts högre skatt än som skolat påföras honom
i händelse taxeringsnämndens beslut lagts till grund för debiteringen.

Att klaganden icke blivit införd i taxeringslängden har enligt taxeringsnämndsordföranden
Holms uppgift troligen berott därpå, att föredragningen
av klagandens deklaration skett så hastigt, att kronoombudet ”hoppat
över beslutet”. Holm har tillika förklarat att det möjligen förhölle sig så,
att Holm underlåtit att — samtidigt som han nummerstämplade klagandens
deklaration — uppläsa namn, nummer och belopp. Vare sig Holm
uraktlåtit att föredraga deklarationen eller föredragningen skett så hastigt,
att den undgått längdföraren, synes Holm hava gjort sig skyldig till tjänstefel.
Detta har fått till följd, att klaganden icke blivit upptagen i längden.
Då sistnämnda förhållande i sin tur föranlett, att klaganden oförskyllt
tillskyndats skada, anser jag Holm icke kunna undgå åtal.

Med anledning av stadgandet i § 113 regeringsformen, att taxeringsman
ej skola för taxering kunna ställas till något ansvar, vill jag erinra, att det är
endast för själva taxeringen som ansvarsfrihet åtnjutes, däremot icke för
försumlighet av det slag varom i förevarande ärende är fråga.

Jag uppdrog därför åt landsfogden att vid vederbörlig domstol i laga
ordning anhängiggöra och utföra åtal mot jägmästaren Holm för det tjänstefel
han i egenskap av taxeringsnämndsordförande låtit komma sig till
last i ovan anmärkta hänseende. Tillfälle borde beredas klaganden att i
målet föra talan, och borde av honom framställda ersättningsanspråk, i
den mån de ansåges berättigade, av landsfogden understödjas.

106

Gällivare tingslags häradsrätt, varest åtalet anhängiggjordes, yttrade i
utslag den 13 juni 1938 följande.

I målet vore ostridigt, att klaganden år 1935 i vederbörlig ordning till
taxeringsnämnden för Malmbergets distrikt av Gällivare kommun avlämnat
självdeklaration avseende kalenderåret 1934 samt att klaganden det
oaktat icke upptagits i taxeringslängden för distriktet. Såsom ordförande i
taxeringsnämnden finge Holm anses ansvarig för denna försummelse; men
enär vad sålunda läge Holm till last med hänsyn till upplysta omständigheter
icke skäligen borde för Holm föranleda straffpåföljd, prövade häradsrätten
lagligt lämna åklagarens ansvarspåstående utan bifall.

Sedan jag av häradsrättens protokoll i målet inhämtat, att klaganden inför
häradsrätten förklarat, att han dåmera av Holm erhållit gottgörelse för
sin lidna förlust och på grund därav icke förde någon ersättningstalan mot
Hohn, fann jag icke skäl att överklaga utslaget, som därefter vann laga
kraft.

11. Försumlighet i fråga om behandling av utsökningsärenden.

Av handlingarna i ett genom klagomål av advokaten Hans Ihre i Stockholm
härstädes anhängiggjort ärende inhämtas följande.

Genom dom den 27 januari 1936 förpliktade rådhusrätten i Luleå Helge
Hedlund i Kalix att till H. Malmberg i Stockholm på grund av växel utgiva
412 kronor 25 öre jämte 6 procent ränta därå från den 21 november
1935 till dess betalning skedde ävensom ersättning för rättegångskostnaderna
med 49 kronor 25 öre jämte protokollslösen.

Vidare förpliktade samma rådhusrätt genom dom den 14 december 1936
Hedlund att, likaledes på grund av växel, till Svenska Aktiebolaget Philips
utgiva 500 kronor jämte 6 procent ränta därå från den 30 oktober 1935
till dess betalning skedde samt provision till en tredjedels procent av växelsumman.
Därjämte ålades Hedlund att ersätta bolaget för kostnaderna å
målet med 53 kronor 25 öre.

Såsom ombud för Malmberg och bolaget anförde klaganden i en hit ingiven
skrift följande.

Den 14 februari 1936 hade advokaten G. Linse i Luleå i egenskap av ombud
för Malmberg för verkställighet ingivit förstnämnda dom jämte växel
till landsfiskalen i Nederkalix distrikt. I landsfiskalens dagbok i utsökningsmål
hade emellertid ärendet antecknats såsom inkommet först den 18
februari. Några åtgärder för domens verkställande hade icke vidtagits förrän
den 23 april. Vid utmätningsförsök sistnämnda dag hade Hedlund befun -

107

nits sakna utmätningsbar lös egendom. Domen den 14 december 1936 hade
av Linse för verkställighet ingivits till samme landsfiskal den 31 december.
Ärendet hade i dagboken antecknats såsom inkommet den 7 januari 1937.
Först den 12 april 1937 hade åtgärd vidtagits för domens verkställande,
varvid befunnits att Hedlund saknade utmätningsbara tillgångar. Klaganden
ansåge det anmärkningsvärt, att landsfiskalen underlåtit att omedelbart
till verkställighet befordra i växelmål meddelade domar, och ville därför
fästa J. 0:s uppmärksamhet på saken.

I anledning av innehållet i klagoskriften införskaffade jag från K. B. i
Norrbottens län de till K. B. i egenskap av överexekutor insända utdragen
av landsfiskalens i Nederkalix distrikt dagbok i utsökningsmål för år 1936
samt januari—april månader 1937.

I fråga om de i klagoskriften omförmälda ärendena innehöll utsökningsdagboken
följande.

Domen den 27 januari 1936 var antecknad såsom inkommen för verkställighet
den 18 februari 1936. I kolumnen 9 under rubrik ”Förrättningsmannens
åtgärder, hinder för verkställigheten, medel, som influtit, samt av
annan rättsägande framställt betalnings- eller förmånsrättsanspråk” fanns
beträffande detta ärende antecknat följande: ”Underr. 18/2 —36. Vid
besök d. 23/4 —36 befanns gäldenären s. u. t. Den 24/4 —36 återsändes
handl, till sök:ns ombud.” Någon anteckning örn förrättningskostnad i
ärendet fanns icke.

Beträffande domen den 14 december 1936 var antecknat, att domen för
verkställighet inkommit den 7 januari 1937. Kolumn 9 innehöll rörande
detta ärende följande: ”Underr. 13/1 —37. Vid besök den 12/4 —37 befanns
gäldenären s. u. t. S. D. återställdes handl, till sökandens ombud
med bevis härom.”

I infordrat yttrande anförde landsfiskalen i distriktet, Knut Markström,
i anledning av innehållet i klagoskriften följande.

Markström medgåve, att i exekutionsärendena mot Hedlund verkställighetsåtgärderna
blivit vidtagna senare än som vederbort. Då emellertid Hedlund
vid ett flertal tidigare utmätningsbesök befunnits sakna utmätningsbara
tillgångar och någon förändring därvidlag ej ägt rum under tiden från
det nu ifrågavarande ärenden inkommit till dess de bragts till verkställighet,
kunde tydligen någon skada ej hava uppkommit för sökanden genom
dröjsmålet. Hedlund, som förhyrt biograflokal i en hans moder tillhörig
fastighet i Kalix municipalsamhälle, hade vid dessa utmätningsförsök befunnits
icke hava andra tillgångar än genom avbetalningskontrakt inköpta
biografstolar och en biograf maskin. Under tiden den 12 april—den 29 maj
hade Markström åtnjutit tjänstledighet för fullgörande av uppdrag såsom

108

ordförande i taxeringsnämnden för Nederkalix östra distrikt. Detta distrikt
krävde ett betydande arbete ej blott under den egentliga sammanträdestiden,
som tagit sin början den 12 april, utan även före och efter denna tid.
Vad sålunda anförts vore likväl icke avsett som annat än en förklaring,
ej att fritaga Markström från ansvaret för dessa utsökningsärendens försenade
verkställighet.

I avgivna påminnelser bestred klaganden Markströms påstående, att
hans behandling av utmätningsärendena mot Hedlund icke skulle hava tillskyndat
klagandens huvudmän någon skada, samt anförde vidare: Sedan
klaganden mot Hedlund låtit uttaga konkursansökan, hade denne i juni
1936 erlagt det kapitalbelopp jämte ränta och rättegångskostnader, som
omförmäldes i rådhusrättens dom den 27 januari 1936. Hedlunds skuld till
Svenska Aktiebolaget Philips hade i juli 1937 reglerats på det sätt, att han
tillställt bolaget ett belopp, motsvarande 50 procent av kapitalskulden.
Denna summa hade av bolaget godtagits som full likvid. Den omständigheten
att gäldenären — i båda fallen sedan konkursansökan mot honom
uttagits — funnit anledning reglera sina mellanhavanden tydde på att han
jämväl vid tidpunkterna för de båda domarnas avkunnande haft tillgångar
till de utdömda beloppens bestridande.

Vid granskning av de infordrade dagboksutdragen fann jag, att jämväl
i ett flertal andra fall än de av klaganden berörda dröjsmål med utmätningsförrättnings
verkställande ägt rum. Såsom exempel må anföras följande.

Under nr 11 i dagboken för år 1936 hade antecknats, att den 23 januari
1936 för verkställighet ingivits K. B:s i Norrbottens län resolution den 15
januari 1936, enligt vilken Gilbert Svanberg i Rolfs hade att till Norrbottens
Lantmannaförbund utgiva tillhopa 59 kronor 60 öre. Den 24 januari
hade Svanberg erhållit underrättelse örn den sökta åtgärden. Först
den 23 april hade enligt dagboken utmätningsförsök gjorts, varvid gäldenären
befunnits sakna utmätningsbara tillgångar. Samma dag hade handlingarna
med bevis därom återställts till sökanden. I kolumn 8 saknades
anteckning om förrättningskostnad.

Enligt anteckningar i ärendet under nr 57/1936 hade den 15 september
1936 för verkställighet ingivits en av Nederkalix tingslags häradsrätt den
6 juni 1935 meddelad dom, varigenom L. P. Brännström i Risön förpliktats
att till Kalix fiskares försäljningsförening utgiva tillhopa 243 kronor
20 öre. Kolumn 9 i dagboken innehöll beträffande detta ärende följande:
”Underr. 15/9 —36. Vid besök den 16/1 —37 befanns gäldenären sakna
utmätningsbar egendom. D. 27/2 —37 återställdes handl, till sökanden.”

Enligt anteckningar i ärendet under nr 63/1936 hade den 7 oktober 1936

109

Norrbottens lantmannaförbund begärt uttagande av 47 kronor 60 öre av
Emil Skott i Granån på grund av K. B:s i Norrbottens län resolution den
29 augusti 1936. Den 8 oktober hade gäldenären underrättats örn ansökningen.
Den 14 april 1937 hade gäldenären befunnits sakna utmätningsbara
tillgångar. Handlingarna hade samma dag återställts till sökanden med besked
därom.

Ärendet under nr 79/1936 hade anhängiggjorts den 30 december 1936 av
Aktiebolaget Jsegerfabriken i Timmele och avsåg uttagande av 88 kronor
65 öre av handlanden A. G. Nilsson i Vitvattnet på grund av Nederkalix
tingslags häradsrätts dom den 17 november 1936. Kolumn 9 innehöll beträffande
detta ärende följande: ”Underr. 30/12 —36. Vid besök den 24/4 —37
befanns gäldenären s. u. t. D. 25/4 —37 återställdes handl, med bevis härom
till sök:ens ombud.”

Rörande dessa anmärkta förhållanden anförde Markström följande.

Det kunde icke bestridas, att i de angivna fallen och även i en del andra
fall dröjsmål med verkställighet förekommit, utan att anledningen därtill
blivit angiven i utsökningsdagboken. Anledningen vore emellertid i regel,
att Markström efter lång tjänstgöring i distriktet — sedan år 1910 — kunnat
förvärva sig en ingående kännedom om befolkningens ekonomiska förhållanden,
och en önskan att så vitt möjligt undvika eller åtminstone nedbringa
kostnaderna för en utmätningssökande, då Markström haft kännedom
om att betalningsmöjlighet saknats hos vederbörande gäldenärer. Distriktet
omfattade en areal av ungefär 9 kvadratmil och en folkmängd
vid 1938 års början av i runt tal 14,250 personer. Med hänsyn tagen jämväl
till inom distriktet befintlig industri och därmed följande större befolkningsrörlighet
m. m. kunde med skäl distriktet anses tillhöra de mera
arbetstyngda. Under senare år mindre god hälsa hade också medfört någon
nedsättning i Markströms arbetsförmåga. Beträffande de senast angivna
fyra ärendena ville Markström anföra.

Ärendet under nr 11/1936. I ett annat ärende under nr 5 i samma års
dagbok hade gäldenären Svanberg vid utmätningsförsök den 1 april 1936
befunnits sakna utmätningsbar tillgång. Båda ärendena, som handlagts av
en vikarie för Markström under det Markström åtnjutit tjänstledighet för
taxeringsuppdrag, hade bort verkställas samtidigt, men hade detta genom
förbiseende ej skett, liksom ej heller anteckning gjorts örn förrättningskostnaden.
Denna kunde dock knappast hava överstigit 6 kronor.

Ärendet under nr 57/1936. Samma ärende hade till landsfiskalen överlämnats
för verkställighet redan den 24 juni 1935 under nr 63. Enligt dagboken
för detta år hade gäldenären vid utmätningsförsök den 15 juli 1935
befunnits sakna utmätningsbara tillgångar, varefter handlingarna i ärendet
återsänts till fordringsägarens ombud den 29 januari 1936. Ärendet hade

Ilo

sedermera återkommit den 15 september 1936 under först angivna nummer
i dagboken.

Ärendet under nr 63/1936. Även denne gäldenär, Skott, hade vid tidigare
företagna utmätningsförsök befunnits sakna utmätningsbara tillgångar. Så
vore bland annat fallet i ett ärende under nr 45/1935, då gäldenären vid
besök den 9 juli 1935 befunnits sakna utmätningsbar tillgång,

Ärendet under nr 79/1936. Vid verkställighetsförsök i bland annat ärenden
under nr 67/1935 och nr 34/1936 hade samme gäldenär befunnits sakna
utmätningsbar tillgång respektive den 15 juli 1935 och den 13 juli 1936.
I det förra ärendet, som rört sig örn ett obetydligt belopp, hade emellertid
två månader senare influtit betalning, varför ärendet kunnat redovisas
kontant.

I intet av dessa fall syntes, tilläde Markström, skada genom dröjsmålet
hava åsamkats vederbörande fordringsägare, vilka ej heller för sin del anfört
klagomål över ärendenas försenade handläggning eller i övrigt.

Vidare iakttog jag vid granskning av dagboksutdragen, att i ett stort antal
fall förrättningskostnad ej antecknats.

Härutinnan anförde Markström, att tillräcklig uppmärksamhet icke ägnats
åt dagbokens förande i denna del samt att komplettering ej heller skett
vid insändande av utdragen till K. B. Tillsägelse hade dock numera givits
om noggrannhet hädanefter i berörda hänseende. Då Markström vore övertygad
om att efter vad som nu förevarit behörig rättelse komme att ske,
hemställde Markström, att J. O. måtte låta därvid bero.

I en till landsfogden i Norrbottens län avlåten skrivelse anförde jag därefter
följande.

Enligt 54 § utsökningslagen har den, som vill erhålla utmätning på grund
av dom eller utslag, varigenom betalningsskyldighet blivit gäldenär ålagd,
att till utmätningsmannen ingiva domen eller utslaget samt, då fordran är
grundad på skuldebrev eller annat skriftligt fordringsbevis, fordringsbeviset
i huvudskrift.

Då utmätning begärts och för sådan förrättning erforderliga handlingar
tillställts utmätningsmannen, är denne givetvis pliktig att utan onödigt
dröjsmål vidtaga de åtgärder, som på honom ankomma. För undvikande
av rättsförlust för sökanden är det mången gång av synnerlig vikt, att utmätningsärende
handlägges med största möjliga skyndsamhet. Av 162 §
utsökningslagen framgår, att landsfiskal skall hava förrättat utmätning och,
i fråga om lös egendom i allmänhet, även försäljning av det utmätta sist
inom två månader, sedan han mottagit de handlingar, som omförmälas i

lil

54 §. Försummar landsfiskal att inom sagda tid verkställa utmätning och
försäljning, skall enligt samma lagrum landsfiskalen själv svara för det
belopp, varför utmätning bort ske, i den män han ej förmår visa, att skada
av dröjsmålet icke uppkommit. Styrker landsfiskalen, att borgenär lämnat
gäldenär anstånd med betalningen eller att för utmätning eller försäljning
mött hinder, som landsfiskalen ej kunnat förekomma, är han från all ansvarighet
fri. Möter sådant hinder, bör det, vid äventyr att det eljest ej må
till ursäkt räknas, genast antecknas i utsökningsdagboken.

Av handlingarna i förevarande ärende har framgått, att Markström såväl
i de av klaganden påtalade fallen som även i ett flertal andra fall gjort
sig skyldig till anmärkningsvärt dröjsmål med avseende å utmätningsärendes
handläggning. I intet av de angivna fallen har försök till utmätning
gjorts inom den i 162 § utsölcningslagen stadgade tid av två månader. I
anledning av vad Markström till sitt försvar anfört må framhållas att, därest
Markström ansett utmätningsförsök icke skola lända till något resultat och
fördenskull till undvikande av onödiga kostnader i det längsta velat dröja
med sådan förrättning, hade han bort efterhöra hos vederbörande utmätningssökande,
örn denne medgåve anstånd. Oavsett huruvida genom de
förelupna dröjsmålen skada uppkommit synes mig Markströms försummelse,
i betraktande av att den ej inskränkt sig till något enstaka fall, icke
kunna undgå beivran.

Den verkställda utredningen har även visat, att Markström gjort sig
skyldig till försummelse vid utsökningsdagbokens förande.

Enligt föreskrift i kungl, kungörelsen den 14 december 1917 om landsfiskals
och stadsfogdes dagbok i utsökningsmål samt angående vad vid utsökningslagens
tillämpning i vissa andra fall skall iakttagas åligger det utmätningsman
att i dagboken anteckna bland annat det belopp, som skall
såsom förrättningskostnad gäldas. I ett stort antal av de utmätningsmål,
som upptagits i de hit insända dagboksutdragen, hava anteckningar icke
verkställts i den för förrättningskostnaderna avsedda kolumnen. För utövandet
av den överexekutor åliggande granskningen av utsökningsmålens handläggning
och deras redovisning till vederbörande sökande är det självfallet
av vikt, att i dagboken noggrant antecknas även förrättningskostnaderna.
Markströms försummelse härutinnan har varit av den omfattning att densamma,
sammanställd med Markströms försummelse i förut berört avseende,
icke synes böra lämnas utan beivran.

På grund av vad jag sålunda anfört uppdrog jag åt landsfogden att vid
vederbörlig domstol i laga ordning anhängiggöra och utföra åtal mot Markström
för tjänstefel i ovan anmärkta hänseenden samt å honom yrka ansvar
efter lag och sakens beskaffenhet. Tillfälle borde beredas klaganden
att i målet föra talan.

112

Åtalet anhängiggjordes vid Nederkalix tingslags häradsrätt. I målet lade
åklagaren Markström till last att han, utöver vad i min skrivelse anförts,
gjort sig skyldig till dröjsmål med begärd verkställighet av dels häradsrättens
utslag den 26 oktober 1937, varigenom A. Norrbin förpliktats att
till J. R. Hellgren utgiva 460 kronor jämte ränta och kostnader samt att
till honom återlämna två i utslaget närmare beskrivna hästar, värda 2,000
kronor, och dels häradsrättens utslag den 28 september 1937, varigenom
Norrbin förpliktats att till V. Holmberg avgiva redovisning för vissa i kommission
mottagna kreatur samt utgiva ersättning för rättegångskostnader.
Då omsider verkställighetsförsök gjorts, hade Norrbin ej längre varit innehavare
av hästarna ifråga, ehuru de enligt uppgift skulle hava funnits kvar
hos honom få dagar före verkställighetsförsöket. Vidare lades Markström till
last att dröjsmål förelupit vid verkställighet av häradsrättens utslag den 6
juni 1935, varigenom sjökaptenen O. Lundbäck ålagts att till polismannen
A. Ekman utgiva 360 kronor samt ränta och ersättning för rättegångskostnader
med 120 kronor jämte protokollslösen. Sedan Lundbäck vid tidigare
verkställighetsförsök befunnits sakna utmätningsbara tillgångar, hade Ekman
i skrivelse den 15 februari 1937 till Markström till utmätning anvisat
Lundbäcks rätt till utdelning i en konkurs. Utmätning hade dock icke verkställts
med påföljd, att utdelningen, 495 kronor 68 öre, den 11 mars 1937
utbetalats till en person, som av Lundbäck erhållit fullmakt att uppbära utdelningen.
Först några dagar därefter hade enligt uppgift Markström hos
vederbörande konkursförvaltare förhört sig angående utdelningen. Ärendet
hade icke antecknats i utsökningsdagboken.

Ekman, Holmberg och Hellgren förde i målet skadeståndstalan mot
Markström.

Nederkalix tingslags häradsrätt yttrade i utslag den 27 september 1938
följande.

Enär i målet vore utrett, att Markström vid ett flertal tillfällen under
åren 1936 och 1937 vid utövningen av sin tjänst dels gjort sig skyldig till
dröjsmål med avseende å utmätningsärendens handläggning, dels ock underlåtit
att i den av honom förda dagboken i enlighet med gällande föreskrifter
införa uppgift örn förrättningskostnaden, ty och som vad Markström
sålunda låtit komma sig till last vore att anse såsom fortsättning på
en och samma förbrytelse, alltså och med hänsyn till förekomna omständigheter
prövade häradsrätten lagligt döma Markström jämlikt 25 kap. 17
och 22 §§ och 4 kap. 3 § strafflagen att för sin försummelse utgiva 15
dagsböter, varje dagsbot om 15 kronor.

Vidkommande i målet förd skadeståndstalan, så enär Ekman genom
Markströms försummelse i utmätningsärendet mot Lundbäck måste anses
hava tillfogats skada till det av honom uppgivna beloppet 495 kronor 68

113

öre, men av den utav Markström i målet förebragta utredningen finge
anses framgå, att skada genom Markströms försummelse i utmätningsärendena
mot Norrbin icke uppkommit för Holmberg samt för Hellgren icke
till större belopp än värdet av i målet omförmälda två hästar, tillhopa 2,000
kronor, bleve skadeståndstalan allenast i så måtto bifallen, att Markström
förpliktades att genast mot kvitto utgiva till Ekman 495 kronor 68 öre och
till Hellgren 2,000 kronor.

Därjämte ålades Markström att gottgöra Hellgren hans kostnader å
målet med skäliga ansedda 100 kronor.

Häradsrättens utslag har, såvitt angår den på mitt uppdrag mot Markström
förda talan, vunnit laga kraft.

12 och 13. Försumlighet av konkursdomare samt rättens
ombudsman i konkurser.

I en den 21 april 1938 hit inkommen klagoskrift anförde förre sjökaptenen
Tage Jönsson i Halmstad följande.

Den 16 november 1934 hade Hotellaktiebolaget Mårtensson försatts i
konkurs vid rådhusrätten i Halmstad. Den 7 januari 1935 hade första borgenärssammanträdet
hållits. Klaganden hade i konkursen bevakat en fordran
å 20 kronor. Någon gång under sista halvåret 1937 hade klaganden fått
kännedom örn att vissa borgenärer erhållit å conto betalningar. Då klaganden
ej hört något vidare i saken, hade klaganden den 20 april 1938 uppvaktat
konkursdomaren vid rådhusrätten och begärt att få taga del av de
berättelser, som enligt 56 § konkurslagen skulle hava avgivits av förvaltaren
i konkursen. Klaganden hade tänkt sig att däri få en förklaring till
det långa dröjsmålet med konkursens avslutande. Till klagandens stora
förvåning fanns ej någon dylik berättelse bland de handlingar, som konkursdomaren
hade angående denna konkurs. Såvitt klaganden kunnat finna
omfattade dessa handlingar endast bouppteckningen, förteckning å borgenärerna,
fordringsbevis och bevakningshandlingar samt förvaltarens första
berättelse. Klaganden hade därefter vänt sig till rättens ombudsman i konkursen,
stadsfogden Thorsten Nordström. Hos honom fanns ej heller något
spår av de förvaltarberättelser klaganden sökt, men tydligen hade klagandens
besök hos konkursdomaren redan gjort verkan, enär klaganden av
Nordström erhållit försäkran, att konkursen skulle avslutas inom de närmaste
dagarna. Denna försäkran kunde emellertid ej ändra det faktum,
att konkursdomaren eftersatt sin plikt att tillse, att i lag meddelade bestämmelser
följdes. Huruvida det länt till borgenärernas förfång i någon
större omfattning undandroge sig klagandens bedömande, men det syntes
ej råda tvivel om att ett i åratal uppskjutet slutlikviderande lände borge -

8 — Justitieombudsmannens ämbctsberättclse till 1939 års riksdag.

114

närerna till förfång, då de, förutom sin beklagliga förlust, vore i avsaknad
av det kapital, som utdelningen representerade. Då förevarande anmälan
vore den andra, som klaganden inom loppet av ett par veckor haft anledning
göra mot magistratsperson i Halmstad, inställde sig osökt den frågan,
huru det i verkligheten vore ställt inom magistraten. Man frågade
sig med skäl, huruvida ej en undersökning av samtliga konkurser, som
handlagts av samme konkursdomare, skulle bringa flera felaktigheter i
dagen.

Sedan jag i anledning av innehållet i klagoskriften anmodat konkursdomaren
i Halmstad att inkomma med yttrande, avgåvo rådmannen Nils
Hansson i egenskap av ordinarie konkursdomare samt rådmannen Bengt
Ekström, vilken under ledighet för Hansson längre tider uppehållit konkursdomarämbetet,
särskilda yttranden.

Hansson anförde i sitt yttrande följande.

Det vore riktigt att de berättelser, som omnämndes i 56 § konkurslagen,
icke funnits tillgängliga i Hotellaktiebolaget Mårtenssons konkursakt, då
klaganden bett att få se akten. Hansson erkände, att han försummat att
av rättens ombudsman infordra desamma. Det hade, såvitt Hansson kunde
erinra sig, under hela den tid han varit konkursdomare eller alltsedan
ikraftträdandet av konkurslagen den 13 maj 1921 icke förrän i april 1938
inträffat, att någon begärt att få taga del av sådana berättelser. Hansson
hade därför bibragts den uppfattningen, att berättelserna saknade intresse
för borgenärerna och att desamma hade föga eller ingen betydelse. Rättens
ombudsman i alla konkurser i Halmstad vore Nordström. Han vore synnerligen
kunnig och erfaren inom såväl det juridiska som det ekonomiska
området och han hade alltid skött sina uppdrag på ett utmärkt sätt. Med
undantag för en konkurs vore alla förvaltarna i de vid rådhusrätten anhängiga
konkurserna bosatta i Halmstad. Vid sådant förhållande kunde
en borgenär eller vilken annan som helst utan tidsutdräkt på bästa sätt
erhålla alla upplysningar rörande konkursen genom att vända sig till
rättens ombudsman eller förvaltaren. Detta hade även föranlett Hansson
att icke fästa någon vikt vid sagda berättelser eller ägna uppmärksamhet
åt deras infordrande. Rörande Hotellaktiebolaget Mårtenssons konkurs
åberopade Hansson en bifogad skrivelse från Nordström. Den i denna skrivelse
omnämnda redovisningen jämte bankbesked hade Hansson bekommit.

Vid yttrandet var fogad den däri åberopade skrivelsen från Nordström,
så lydande:

”Till kjerr Konkursdomaren vid rådhusrätten i Halmstad.

Uti Hotellaktiebolaget Mårtenssons konkurs får jag härmed överlämna
en av konkursförvaltaren avlämnad redovisning av denna dag, vilken utvisar
ett saldo av kr. 20,626: 99. Tillika överlämnas bevis av denna dag,

115

att konkursboet hade innestående i Aktiebolaget Smålands Bank kronor
17,679: 64 samt i Skandinaviska Kreditaktiebolaget kronor 3,023: 30.

En av konkursförvaltaren i koncept uppgjord arvodesräkning har jag
granskat och kommer att inom de närmaste dagarna överlämna förvaltarens
slutliga arvodesräkning jämte min egen arvodesräkning. Stomme
till utdelningsförslag är uppgjord och kommer jag att se till, att konkursen
avslutas fortast möjligt efter det beslutet i arvodesfrågoma vunnit
laga kraft. Halmstad den 9 maj 1938.

Thorsten Nordström.

Rättens ombudsman.”

Ekström anförde, under hänvisning i övrigt till innehållet i Hanssons
yttrande, följande.

Ekström hade under de långa tider, då han på förordnande tjänstgjort
som konkursdomare, ej förrän år 1938 fått någon förfrågan efter förvaltarberättelser
i konkurser. Han hade därför ej funnit anledning att kraftigare
tillhålla vare sig rättens ombudsman eller förvaltare att fullgöra
den i 56 § konkurslagen dem ålagda skyldighet. Emellertid hade under år
1938 verkligen framställts en begäran i en konkurs att få se berättelserna.
Detta hade skett den 11 april och redan den 12 eller möjligen den 13 april
hade berättelserna kunnat tillhandahållas. Syftet med lagbestämmelsen
hade emellertid i Halmstad vunnits genom att konkursdomaren av egen
drift uppmanat rättens ombudsman att påskynda konkursernas avslutande
och av honom muntligen underrättats örn konkursernas läge. Dessutom
hade konkursdomaren vid upprepade tillfällen tillskrivit de olika
konkursförvaltarna och uppmanat dem att avsluta konkurserna. I detta
sammanhang kunde påpekas, att under åren 1936 och 1937 inga dylika
skrivelser avsänts, beroende på att en märkbar förbättring i fråga örn
konkursernas avslutande inträtt. Konkursdomaren hade därför ansett
muntliga påminnelser vara tillfyllest. När följaktligen allmänheten icke
haft någon skada av att bestämmelsen i 56 § konkurslagen icke följts —
klaganden hade också, om han så velat, kunnat utan längre tidsutdräkt
få taga del av berättelserna i den av honom i klagoskriften omnämnda
konkursen — samt åtgärder vidtagits från konkursdomarens sida för att
erhålla sådan kännedom om konkurserna, som bestämmelsen i 56 § konkurslagen
avsåge att bibringa honom, hemställde Ekström att klagomålen
icke måtte föranleda någon J. 0:s åtgärd. I detta sammanhang ville Ekström
påpeka, att från och med den 1 juli 1938 konkursdomarämbetet
skulle övertagas av borgmästaren.

Vid yttrandet voro fogade avskrifter av ett antal under åren 1929—
1935 till och med den 16 februari från konkursdomaren avlåtna skrivelser
till förvaltare och rättens ombudsman i konkurser vid rådhusrätten i Halmstad,
däri dessa anmodades att snarast möjligt avsluta vissa äldre konkurser.

116

I en den 14 maj 1938 hit inkommen skrift anförde därefter klaganden,
att förvaltaren i Hotellaktiebolaget Mårtenssons konkurs berett honom
tillfälle att taga del av en uppställning över konkursens förvaltning samt
saldobesked, som numera anskaffats. Dessa saldobesked utvisade att exakt
samma summa, som den gjorda uppställningen utvisade som saldo, funnes
innestående i banker. Så långt vore allt gott och väl och medlen vore således
säkrade. Frågan vore emellertid, huruvida medlen under de gångna
åren varit lika säkra, och därtill nödgades klaganden ställa sig tvivlande.
Uppställningen vore i så måtto ofullständig, att någon ränta för alla de
år, som medlen enligt påstående skulle hava varit placerade i bank, ej
inginge som post bland inkomsterna. Klaganden ville emellertid klarlägga
förvaltarens ställning i denna sak. Han vore anställd i en advokatfirma
i staden och syntes hava helt följt gammal slentrian. Såvitt klaganden
kunde bedöma sköttes det finansiella av advokatfirman ifråga. Det syntes
därför ej hava varit förvaltaren personligen, som använt sig av konkursmedlen,
örn det vore så att de ej varit insatta i bank under dessa år. Betecknande
vore även, att klaganden begärt att få taga del av saldobesked
för var sjätte månad under konkurstiden, men funnes ej sådana, ehuru
dylika ju varit lätta att anskaffa, örn medlen varit insatta i bank. Åsidosättandet
av de i lag påbjudna kontrollåtgärder, vilka voro tillkomna just
med hänsyn till att risk för konkursmedels ”försvinnande” borde elimineras,
kunde på intet sätt tolereras. För klaganden framstode förvaltaren
som den minst skyldige. Konkursdomaren däremot hade tydligen åsidosatt
att begära de i lag föreskrivna rapporterna från förvaltaren och hade
genom dessas uteblivande bort förstå, att kontrollen ej var som den borde
vara. Klaganden vore övertygad om att det funnes ett stort antal liknande
fall. Vad anginge en annan vid rådhusrätten anhängig konkurs, Halmstads
Korgmöbelfabriks år 1935 började konkurs, ville klaganden påpeka, att
innan dennas rörelse överlåtits till annan person konkursförvaltningen
realiserat en del av lagret, vilket inbragt cirka 5,000 kronor. Lagret i övrigt
och inventarier hade överlåtits för något över 7,000 kronor. Genom dessa
transaktioner hade redan inom en månad efter konkursens början funnits
12,000 kronor disponibla, motsvarande cirka 20 procent av boets skulder.
Trots detta hade ej någon utdelning ägt rum.

Sedan jag med anledning av vad sålunda förekommit uppdragit åt sekreteraren
vid min expedition att i Halmstad verkställa undersökning rörande
konkursärendenas behandling, verkställde denne sådan undersökning
den 16 och den 17 maj 1938. Vid undersökningen å rådhusrättens och
magistratens expedition närvoro rådmännen Hansson och Ekström.

Till upplysning örn vilka befattningshavare, som tjänstgjort såsom konkursdomare
i Halmstad från och med år 1935, avlämnade Ekström ett så
lydande intyg:

117

”På begäran varder härmed till bevis meddelat att under åren 1935,
1936 och 1937 samt till och med denna dag icke andra personer tjänstgjort
såsom konkursdomare än rådmännen Nils Hansson och Bengt Ekström,
Hansson under de tider då icke Ekström på förordnande uppehållit konkursdomareämbetet
.

Vidare intygas, att Ekström på förordnande uppehållit konkursdomareämbetet
följande tider:

Under år 1935:

22/6—30/6, 1/7—28/7, 1/9—8/10, 24/12—31/12;

Under år 1936:

8/6—13/6, 26/6—19/7, 9/8—14/9, 24/12—31/12;

Under år 1937:

1/5—30/6, 29/7—12/10, 24/12—31/12;

Under år 1938:

8/2 till dags dato.

Halmstads rådhus den 16 maj 1938.

Av konkursdomareämbetet:

Bengt Ekström.”

Ur konkursdagboken antecknades härefter följande:

År 1933 hade uppkommit 16 konkurser, varav 10 behandlats enligt 185 §
konkurslagen. Samtliga voro avslutade.

År 1934 hade uppkommit 15 konkurser, varav 6 behandlats enligt 185 §.
Två av konkurserna (nr 6 och 9) voro icke avslutade.

År 1935 hade uppkommit 12 konkurser, varav 6 behandlats enligt 185 §.
En konkurs (nr 4) var oavslutad.

År 1936 hade uppkommit 11 konkurser, varav 5 behandlats enligt 185 §.
Sex konkurser (nr 2, 3, 6, 8, 9, 11) voro oavslutade.

År 1937 hade uppkommit 13 konkurser, varav 6 behandlats enligt 185 §.
Sex konkurser (nr 5, 7, 9—11, 13) voro oavslutade.

År 1938 hade uppkommit 9 konkurser.

Beträffande de från och med år 1933 uppkomna konkurserna fanns i
dagboken anteckning örn ingivande av berättelse enligt 55 § konkurslagen
allenast beträffande konkurserna nr 3/1934, 9/1934, 3/1935, 2/1937 och
5/1937. Berättelse enligt 56 § konkurslagen hade, såvitt anteckningarna
i dagboken utvisade, inkommit allenast beträffande konkursen nr 10/1937.

Vid granskning av konkursakterna befanns emellertid, att berättelse
enligt 55 § inkommit utom i några få fall. Berättelser jämlikt 56 § saknades
däremot.

Följande äldre konkurser voro ännu icke avslutade.

Nr 6/1934. Aktiebolaget Olssons Varuhus’ i likvidation den 5 september
1934 började konkurs. Skulderna uppgingo till 464,330 kronor 30 öre,
tillgångarna till 289,097 kronor 15 öre. Enligt 55 § konkurslagen avgiven

118

berättelse, dagtecknad den 5 oktober 1934, fanns i akten, däremot ingen
berättelse enligt 56 §. Första borgenärssammanträdet hade hållits den 8
oktober 1934. Senaste i konkursen vidtagna åtgärd var enligt anteckningarna
i dagboken, att frågan om arvoden åt konkursförvaltningen utsatts
till handläggning inför rätten den 12 december 1935.

Rättens ombudsman i konkursen, Nordström, som på begäran infunnit
sig å rådhuset, upplyste, att förslag till första utdelning i konkursen (23 %)
framlagts den 29 oktober 1935 samt att arvoden i konkursen blivit fastställda.
Nordström uppgav tillika, att det berodde på ren oföretagsamhet
att konkursen icke blivit avslutad samt att han med det snaraste skulle
vidtaga åtgärder för avslutandet.

Nr 9/1934. Hotellaktiebolaget Mårtenssons den 16 november 1934 började
konkurs. Berättelse enligt 55 § konkurslagen hade inkommit den 18
januari 1935. Däremot hade någon berättelse enligt 56 § ej inkommit.
Första borgenärssammanträdet hade hållits den 7 januari 1935. I dagboken
hade senast antecknats, att två anmärkningsskrifter inkommit den 2
februari 1935, vilka skrifter överlämnats till rättens ombudsman.

På frågor uppgav Nordström följande: Man avbidade nu endast rättens
fastställande av arvoden i konkursen för att sedan kunna avsluta densamma.
Förvaltaren i konkursen hade åsidosatt föreskriften i 58 § tredje
stycket konkurslagen, i det han icke förrän den 9 maj 1938 till Nordström
överlämnat någon sådan kvartalsräkning jämte bankbesked, som i sagda
lagrum omförmäles. I anledning av klaganden Jönssons anmälan till J. O.
hade Nordström begärt räkning och bankbesked.

I detta sammanhang upplyste Nordström, att han icke i någon av de
övriga konkurser, som uppkommit under tiden från och med år 1933,
fått mottaga kvartalsräkningar jämte bankbesked utom beträffande en
konkurs, däri en göteborgsadvokat vore förvaltare (konkursen nr 5/1937).
I anledning av klagandens anmälan till J. O. hade Nordström emellertid
numera begärt redovisning jämte bankbesked beträffande de icke avslutade
konkurserna. Nordström förklarade tillika, att han i skrivelse till J. O.
skulle lämna närmare redogörelser härutinnan ävensom beträffande de åtgärder,
som han hade för avsikt vidtaga för konkursernas skyndsamma avslutande.

Nr 4/1935. Henry Pehrsons med firma Halmstads Korgmöbelfabrik
Henry Pehrson den 15 maj 1935 började konkurs. Berättelse av den 17
juni 1935 enligt 55 § konkurslagen fanns i akten, ehuru anteckning om
ingivandet icke skett i dagboken. Någon berättelse enligt 56 § fanns icke.
Första borgenärssammanträdet hade hållits den 17 juni 1935. Senast i dagboken
verkställda anteckning avsåg, att den 15 juli 1935 inkommit anmärkningsskrift
i två exemplar mot fyra bevakningar.

Nr 2/1936. Charkuterihandlaren F. O. Anderssons den 21 mars 1936

119

började konkurs. Enda anteckning i dagboken under ”Vidtagna åtgärder
m. m.” var, att den 30 mars 1936 avsänts underrättelser enligt 20 och
103 §§ konkurslagen. Berättelse enligt 55 § konkurslagen hade ingivits
den 6 april 1936. Någon berättelse enligt 56 § fanns däremot icke. Första
borgenärssammanträdet hade hållits den 6 april 1936.

Nr 3/1936. Chauffören Karl Klangs den 2 april 1936 började konkurs.
I akten fanns icke någon berättelse vare sig enligt 55 § eller enligt 56 §
konkurslagen. Under ”Vidtagna åtgärder m. m.” hade i dagboken antecknats
allenast, att underrättelser enligt 20 och 103 §§ konkurslagen avsänts
den 4 april 1936.

Nordström upplyste, att senast omförmälda tre konkurser vore färdiga
att avslutas.

Nr 6/1936. Urarvakonkursen i boet efter lagerföreståndaren J. A. Hansson,
vilken konkurs börjat den 20 juli 1936. I dagboken fanns under ”Vidtagna
åtgärder m. m.” icke någon som helst anteckning. I akten fanns
berättelse av den 10 augusti 1936 enligt 55 § konkurslagen men icke någon
berättelse enligt 56 §. Första borgenärssammanträdet hade hållits den 10
augusti 1936.

Nordström förklarade, att man för avslutandet av konkursen avbidat
bodelning, att det vore meningen att änkan skulle övertaga boets tillgångar
samt att konkursen nog rätteligen bort behandlas enligt 185 § konkurslagen.
Nordström lovade tillika att påskynda avslutandet av konkursen.

Nr 8/1936. Urarvakonkursen i boet efter snickaren Gustaf Adolf Karlsson,
vilken konkurs börjat den 30 september 1936. Under ”Vidtagna åtgärder
m. m.” hade i dagboken antecknats allenast: ”1936 3 okt. avsändes
underrättelser enligt 20 och 103 §§ K. L.” Berättelse enligt 55 § konkurslagen,
daterad den 26 oktober 1936, fanns i akten. Däremot fanns icke
någon berättelse enligt 56 §. Första borgenärssammanträdet hade hållits
den 26 oktober 1936.

Nordström upplyste, att boets enda verkliga tillgång utgjordes av en
fastighet, som en son till den avlidne önskade förvärva, samt att han emellertid
ännu icke kunnat skaffa medel därtill. Nordström förklarade, att han
skulle söka påskynda konkursens avslutande.

Nr 9/1936. Byggmästaren C. E. Karlens den 19 oktober 1936 började
konkurs. Berättelse av den 14 november 1936 enligt 55 § konkurslagen
fanns i akten, däremot icke någon berättelse enligt 56 §. Första borgenärssammanträdet
hade hållits den 16 november 1936.

Nordström förklarade, att konkursen vore färdig att avslutas.

Nr 11/1936. Alma Hildegard Höjmans med firma H. Höjmans Rörläggningsfirma
H. Höjman den 27 november 1936 började konkurs. Enda
anteckning under ”Vidtagna åtgärder m. m.” var att underrättelser enligt
20 och 103 §§ konkurslagen avsänts den 21 december ”1939”. Berättelse

120

av den 2 januari 1937 enligt 55 § konkurslagen fanns i akten, däremot icke
någon berättelse enligt 56 §. Första borgenärssammanträdet hade hållits
den 4 januari 1937.

Nordström upplyste, att arvodesräkning ingivits veckan förut och att
konkursen komme att avslutas sedan arvoden fastställts.

Nr 5/1937. Bygge & Boföreningen Consors u. p. a. den 3 juni 1937 började
konkurs. Enligt 55 § konkurslagen inkommen berättelse av den 20
november 1937 hade av konkursdomaren överlämnats till landsfogden.
Någon berättelse enligt 56 § konkurslagen fanns icke i akten.

Nordström meddelade, att han från förvaltaren i konkursen — en göteborgsadvokat
— erhållit såväl berättelse enligt 56 § som redovisning och
bankbesked enligt 58 § konkurslagen. Berättelsen hade han emellertid icke
såsom vederbort vidarebefordrat till konkursdomaren. Nordström förklarade
tillika, att han skulle sätta sig i förbindelse med förvaltaren för att
få konkursen avslutad snarast möjligt.

Nr 7/1937. Hustrun Märta Teresia Halls med firma Lunchrestaurangen
Lorry M. Hall den 10 augusti 1937 började konkurs. Berättelse enligt

55 § konkurslagen fanns i akten, däremot icke någon berättelse enligt 56 §.
Första borgenärssammanträdet hade hållits den 6 september 1937.

Nr 9/1937. Kaptenen Elof Gardstens den 16 september 1937 började
konkurs. Någon berättelse hade icke inkommit vare sig enligt 55 § eller
enligt 56 § konkurslagen. Första borgenärssammanträdet hade hållits den
11 oktober 1937.

Nordström meddelade, att sistnämnda två konkurser vore färdiga att
avslutas.

Nordström förklarade på fråga att han, frånsett konkursen nr 5/1937,
från vederbörande förvaltare icke mottagit andra berättelser enligt 55 och

56 §§ konkurslagen än dem som förvarades i konkursdomarens akter. Nordström
uppgav tillika, att förvaltarna i de olika konkurserna — 4 eller 5
till antalet — vore skötsamma och vederhäftiga och att han fördenskull
icke brytt sig örn att avfordra dem berättelser eller kvartalsredovisningar
och bankbesked. Såsom Nordström förut meddelat vore flera av de ovan
omförmälda, ännu anhängiga konkurserna i det skick, att de med det
snaraste kunde avslutas. Att så ej redan skett hade berott på oföretagsamhet.

Beträffande redan avslutade konkurser antecknades följande.

I journalisten Henry G. Ohlssons den 26 november 1934 började och den
31 december 1935 avslutade konkurs (nr 10/1934) fanns icke i akten
berättelse vare sig enligt 55 eller 56 § konkurslagen (första borgenärssammanträde
den 27 december 1934).

I den enligt 55 § konkurslagen avgivna berättelsen rörande handelsbolaget
under firma Wallin & Svenssons skrädderiaffärs konkurs (nr

121

11/1933), vilken berättelse var dagtecknad den 20 november 1933, hade
anförts att bolagets bokföring vore bristfällig, att lånetransaktionerna sålunda
mera sällan införts i räkenskaperna samt att med undantag av den
bristfälliga bokföringen ingenting framkommit, som tydde på att bolagsmännen
eller någon av dem skulle hava gjort sig skyldiga till konkursförbrytelse.

Hansson, som var konkursdomare då berättelsen inkom, meddelade på
förfrågan örn han jämlikt 218 § konkurslagen underrättat allmänna åklagaren:
Han hade efter samtal med förvaltaren, som vore en mycket omdömesgill
person, ansett att det ej kunde bliva fråga om annat än vårdslöshet
mot borgenärer. På grund härav och då någon anmälan från borgenär ej
förelegat, hade Hansson icke överlämnat saken till allmänna åklagaren.
Den av bolagsmännen, som ombesörjt bolagets bokföring, hade icke förstått
sig riktigt på bokföring.

Den 14 juni 1934 avgiven förvaltarberättelse beträffande handlanden
Frigge Karlssons med firma P. G. Anderssons Eftr. konkurs innehöll bland
annat följande: Orsaken till gäldenärens obestånd syntes väsentligen vara
att söka däri, att rörelsen icke lämnat sådan vinst att den täckt omkostnaderna
och de belopp gäldenären för egen del förbrukat. På grund av
bristfällig bokföring hade gäldenären ej kunnat klart inse, att ställningen
försämrats, i varje fall icke hur mycket den försämrats. Anledning till
misstanke att rörelsen icke burit sig hade gäldenären utan tvivel haft, ty
han hade vid olika tillfällen måst anlita sina syskons ekonomiska bistånd.
Gäldenären hade eftersatt honom åliggande bokföringsskyldighet, men anledning
funnes ej till antagande att gäldenären i övrigt gjort sig skyldig
till brottsligt förfarande mot borgenärerna.

På fråga huruvida konkursdomaren jämlikt 218 § konkurslagen ingivit
anmälan till allmänna åklagaren anförde Hansson, att han icke gjort sådan
anmälan, enär det icke kunde bliva fråga örn annat än vårdslöshet mot
borgenärer och anmälan från borgenär icke förelegat.

I en den 16 november 1934 avgiven berättelse enligt 55 § konkurslagen
rörande handlanden Oscar Kahlows konkurs hade anförts bland annat följande:
Gäldenären, som vore född den 16 november 1887, vore gift och i
äktenskapet hade fyra barn i åldern 9—15 år, hade år 1912 börjat egen
rörelse i huset med adressnummer 8 vid Viktoriagatan i Halmstad. Fastigheten
hade efter några år bytt ägare och Kahlow hade blivit uppsagd
att avflytta. Han hade därefter hyrt den affärslokal i Stationsgatan 11,
där han sedermera ända till konkursens början drivit specerihandel. Rörelsen
i Stationsgatan 11 hade icke gått så väl som den gjort i lokalen i
Viktoriagatan 8. Kahlow hade därför år 1924 öppnat en filialaffär i huset
Laholmsvägen 43. Även filialaffären hade dock gått mindre väl och den

122

hade år 1932 överlåtits till annan specerihandlare. En bidragande orsak
till affärernas försämring hade varit, att Kahlow vid tidpunkten för filialens
startande förlorat cirka 4,000 kronor på borgen för en släkting. På
grund av att affärerna så småningom gått allt sämre och sämre och då
därtill kommit inträdande ohälsa, hade Kahlovvs nervsystem blivit utsatt
för hårda påfrestningar. Enligt vad han själv uppgivit hade han långa
tider lidit av sömnlöshet och även umgåtts med självmordstankar (”velat
kasta sig i ån ). Mot bakgrunden av dessa förhållanden måste antagligen
den omständigheten betraktas, att Kahlow efter år 1929 egentligen icke
fört några andra böcker än bok över utborgningar. Kassabok för huvudaffären
hade sålunda icke förts, om man undantoge tiden den 14 januari
—den 10 maj 1933. Anledningen till att kassabok för denna tid förts hade
varit, att Kahlow sökt ackord hos sina borgenärer genom Ackordscentralen
(Köpmansföreningen) i Göteborg. Kahlow hade också lyckats få ett 20
procent ackord genomfört, men detta hade icke hjälpt honom ur svårigheterna.
Brist på kapital och på grund av ohälsa tilltagande oförmåga
att sköta affärerna hade vållat, att Kahlow måst avträda sin egendom till
konkurs. Det vore otvivelaktigt, att Kahlow genom sin underlåtenhet att
föra böcker gjort sig skyldig till konkursförbrytelse, och måhända kunde
även annat läggas honom till last. Han hade sålunda helt visst bort inse
sin insolvens och tidigare begära sig i konkurs. Möjligt vore emellertid, att
Kahlow pa grund av sin sjuklighet och delvis därav betingade nervositet
befunnit sig i sådant själstillstånd, att sträf frihet eller nedsättning av straff
enligt 5 kap. 5 eller 6 § strafflagen kunde vid ett eventuellt åtal inträda.

Hansson upplyste på fråga, att han på grund av sistnämnda omständighet
icke underrättat allmänna åklagaren.

I anslutning till den verkställda undersökningen lämnade Nordström
därefter i en den 3 juni 1938 hit inkommen skrivelse beträffande nedannämnda
konkurser följande upplysningar.

Nr 6/1934. Aktiebolaget Olssons Varuhus’ i likvidation konkurs. Slutredovisning
och förslag till slutlig utdelning, upptagande en utdelning av
1,3565 procent, komme att för granskning hållas tillgängliga för vederbörande
från och med den 8 juni 1938.

Nr 9/1934. Hotellaktiebolaget Mårtenssons konkurs. För Nordström hade
förevisats bevis av den 28 maj 1938 från Aktiebolaget Smålands Bank,
att för konkursboets räkning i banken vore innestående 17,290 kronor
13 öre, samt bevis av den 12 i samma månad från Skandinaviska Kreditaktiebolaget,
att för konkursboets räkning vore i banken innestående
3,023 kronor 30 öre. De specificerade räkenskaperna för den av konkursboet
utövade rörelsen hade Nordström granskat utan anmärkning. Sär -

123

skilt hade Nordström övertygat sig örn att influtna medel insatts å bankräkning
i enlighet med bestämmelserna i 58 § konkurslagen. Granskningen
av det av förvaltaren för förvaltningen i övrigt upprättade räkenskapsutdraget
hade givit anledning till följande anmärkningar. I strid mot bestämmelserna
i 58 § konkurslagen hade av boets medel vissa belopp undandragits
från att för boets räkning göras räntebärande i bank. Över dessa
hade Nordström upprättat en tablå, som bifogades. Bland inkomsterna
hade icke upptagits de räntor, som gottskrivits konkursboet för dess å
bankräkning innestående medel. Dessa räntor utgjorde enligt Nordström
förevisade utdrag från respektive banker å räkningen i Aktiebolaget Smålands
Bank 229 kronor 27 öre och å räkningen i Skandinaviska Kreditaktiebolaget
79 kronor 27 öre. Med anledning därav hade Nordström den
30 maj 1938 anmodat förvaltaren att för konkursboets räkning i bank
insätta erforderliga belopp och hade förvaltaren påföljande dag företett
bevis från Aktiebolaget Smålands Bank, att dåmera vore för konkursboets
räkning i banken innestående 19,968 kronor 7 öre. Framställningar örn fastställande
av arvoden åt förvaltaren och Nordström hade inlämnats till
konkursdomaren, och komme Nordström att tillse, att konkursen avslutades
fortast möjligt efter det rättens beslut i arvodesfrågorna vunnit laga kraft.

Nr 4/1935. Henry Pehrsons med firma Halmstads Korgmöbelfabrik
Henry Pehrson konkurs. Det i konkursen bevakade kapitalbeloppet hade
uppgått till 78,955 kronor 8 öre, därav prioriteter 13,583 kronor 80 öre.
Av prioriteterna hade 10,000 kronor utgjorts av fordran på grund av inteckning.
Därjämte hade förelegat inteckningar å 11,500 kronor, som icke
bevakats. Dessa senare hade utgått fullt vid fastighetens försäljning, under
det att av det bevakade inteckningsbeloppet endast 1,245 kronor 60 öre
täckts. Förvaltaren hade numera till Nordström ingivit en sammanställning
över boets inkomster och utgifter, vilken sammanställning av Nordström
granskats och utvisade, att behållningen utgjorde 9,971 kronor
25 öre. Härjämte hade förvaltaren visat, att för konkursboets räkning i bank
innestode 9,998 kronor 85 öre. En utdelning av 10 procent vore alltså möjlig,
även med hänsyn till att arvodena i konkursen på grund av konkurssakens
omfattning kunde väntas bliva ganska stora. Förvaltaren hade icke
påkallat Nordströms yttrande angående anstånd med upprättande av förslag
till interimsutdelning. Angående anledningen därtill hade förvaltaren
uppgivit följande. I konkursen hade Aktiebolaget Göteborgs Bank bevakat
19,084 kronor 27 öre jämte räntor, protestkostnader och växelprovisioner
på grund av 68 stycken växlar under yrkande om kvittningsrätt mot å
spärrkonto i banken innestående 6,629 kronor 53 öre. Till säkerhet för den
sålunda bevakade fordringen hade banken även handpant uti en del bakom
vissa av växlarna liggande avbetalningskontrakt. Banken hade därefter

124

verkställt inkasseringar på grund av dessa kontrakt. Innan slutredovisning
av banken lämnats rörande användningen av de å spärrkontot innestående
medlen och rörande utfallet av bankens indrivningsverksamhet på grund
av kontrakten, hade förvaltaren icke kunnat beräkna, med vilket belopp
banken skulle i ett utdelningsförslag upptagas såsom oprioriterad fordringsägare.
Sådan redovisning hade icke ännu lämnats, men hade banken efter
förnyad påstötning nu lovat att lämna sådan inom den närmaste tiden.

Nordström komme att se till, att konkursen så snart sig göra läte bringades
till avslutning.

Uti F. O. Anderssons, Klangs, Karlens, Alma Hildegard Höjmans och
Gardstens konkurser samt urarvakonkursen i boet efter Gustaf Adolf Karlsson
hade framställningar om fastställande av arvoden ingivits till konkursdomaren,
vilka framställningar varit åtföljda av redogörelser av respektive
förvaltare angående konkursboens inkomster och utgifter. För Nordström
hade företetts bevis, att nöjaktiga belopp för konkursboens räkning
innestode i bank.

Nr 6/1936. Urarvakonkursen efter J. A. Hansson. Enligt en av förvaltaren
lämnad redovisning hade boet icke haft någon inkomst men förvaltaren
fått förskjuta 93 kronor 50 öre. Framställning om konkursens avskrivning
enligt 186 § konkurslagen hade inlämnats till konkursdomaren.

Nr 7/1937. Märta Teresia Halls konkurs. Konkursboets egendom hade
försålts å auktion. Sedermera hade det emellertid visat sig, att vid auktionen
försålts vissa saker, som gäldenären trott tillhöra henne men som i
själva verket varit inköpta av hennes avlidne man å avbetalning. Efter
undersökning av förhållandena och förhandlingar med vederbörande hade
uppgörelser träffats angående dessa angelägenheter, i den sist uppkomna
först den 30 maj 1938. Förvaltaren hade till Nordström överlämnat uppställning
över boets inkomster och utgifter, utvisande en behållning av
1,435 kronor 97 öre, ävensom bevis, att för konkursboets räkning i bank
innestode 1,447 kronor. Något hinder syntes numera icke möta för konkursens
avslutande och skulle Nordström draga försorg örn vidtagande av
härför erforderliga åtgärder.

Givet vore, tilläde Nordström, att han efter vad som förekommit för
framtiden komme att sorgfälligt söka uppfylla alla de åligganden, som
åvilade en rättens ombudsman.

Vid skrivelsen var bland annat fogad den av Nordström omförmälda
tablån över Hotellaktiebolaget Mårtenssons konkursbo tillhöriga medel,
vilka icke gjorts räntebärande i bank. Tablån, som jämväl utvisade den
efter 8 procent beräknade räntan å dessa belopp till insättningsdagen, hade
följande uppställning:

125

”21/3	1935	kr.	3,500	— 3	o ar	1	mån.	18 dagar kr.	877: 33
4A	1935	>	500	— 3	»			5 » »	120: 56
3%	1936	»	2,000	— 2		9	mån.	9 » »	382: —
12/u	»	»	600	— 2	»	5	»	27 » »	119: 60
18/ll		1	1,200	— 2	»	5	»	21 » »	237: 60
9/ / 3	1937	»	500	— 1	»	2	»	»	46: 67
s%	»	»	6,000	— 1	»			9 dagar »	504: —
76	»	»	2,000	— 1	»			1 » »	160:89
		kr.	16,300	—				kr.	2,448: 65

Räntorna beräknade till den 9/5 1938, då i bank insattes kr. 16,426: 99.”

Sedan Hansson, Ekström och Nordström beretts tillfälle att yttra sig
över innehållet i protokollet rörande den av min sekreterare verkställda
undersökningen, avgåvo de var för sig yttranden, däri de med vitsordande
av protokollets uppgifter angående faktiska förhållanden anförde

Hansson: Berättelse enligt 55 § konkurslagen hade i regel förelegat vid
första borgenärssammanträdet samt hade då föredragits och anmärkts i
protokollet över sammanträdet. Då så skett hade någon anteckning om
berättelsen icke skett i dagboken. Endast i de fall, då berättelsen ingivits
efter sammanträdet, hade anteckning om ingivandet skett i dagboken.
Beträffande berättelse enligt 56 § hänvisade Hansson till förut avgiven förklaring.
Av skäl, som i protokollet antecknats, hade Hansson icke underrättat
allmänna åklagaren örn innehållet i den berättelse, som enligt 55 §
konkurslagen avgivits i Kahlows konkurs. Kahlow hade i flera år före
konkursen dragits med ekonomiska svårigheter med stämningar och utmätningar,
vilket varit allmänt bekant icke minst för hans borgenärer.
Personligen visste Hansson, att Kahlow vid tiden för konkursen var synnerligen
deprimerad. Ett åtal mot honom skulle säkerligen ytterligare förvärrat
hans tillstånd och sannolikt betagit honom möjligheten att försörja
sig och sin familj. Nu hade han några småagenturer och försörjde sig och
de sina utan att på något sätt ligga det allmänna till last. Juridiskt sett
hade Hansson kanske förfarit oriktigt men mänskligt sett ansåge Hansson
sig hava handlat rätt. Att i Henry G. Ohlssons och Karl Klangs konkurser
berättelser enligt 55 § konkurslagen icke infordrats hade berott därpå, att
anledningen till gäldenärernas obestånd uppenbarligen varit att deras inkomster
icke förslagit till deras levnadskostnader. Båda konkurserna hade
varit obetydliga och särskild redogörelse för desamma hade icke synts
erforderlig.

Ekström: Som förklaring över vidtagna eller underlåtna åtgärder ville
Ekström hänvisa till vad Hansson och Nordström därom anförde. Beträffande
oavslutade äldre konkurser finge Ekström meddela, att Aktiebolaget
Olssons Varuhus’ i likvidation konkurs avslutats den 8 juni 1938

126

samt att arvoden till förvaltare och rättens ombudsman bestämts i Hotellaktiebolaget
Mårtenssons, F. O. Anderssons, Klangs, Gustaf Adolf Karlssons,
Karlens, Alma Hildegard Höjmans, Gardstens och Hugo Anderssons
konkurser. Beträffande urarvakonkursen i boet efter J. A. Hansson hade
rättens ombudsman begärt konkursens avskrivning jämlikt 186 § konkurslagen.
Ekström hade emellertid ansett, att sådana förhållanden icke
förelåge, att ansökan om avskrivning kunnat bifallas. Det syntes nämligen
uppenbart, att mannen Hanssons giftorättsgods kunde utan att avvakta
bodelning försäljas. Därigenom skulle åtminstone sådana utgifter kunna
täckas, som statsverket eljest finge vidkännas.

Nordström: Till rättelse av en tidigare uppgift rörande urarvakonkursen
i boet efter Gustaf Adolf Karlsson ville Nordström meddela, att den boet
tillhöriga fastigheten redan var försåld och likviderad. I Alma Hildegard
Höjmans konkurs komme slutredovisning och utdelningsförslag att hållas
för granskning tillgängliga från och med den 26 juli 1938. I F. O. Anderssons,
Klangs, Karlens, Gardstens och Hotellaktiebolaget Mårtenssons konkurser
ävensom uti urarvakonkursen efter Gustaf Adolf Karlsson hade
arvoden åt Nordström och förvaltarna fastställts av rådhusrätten den 4
juli 1938. Till belysande av en annan del av sin verksamhet såsom rättens
ombudsman ville Nordström anföra följande. Nordström hade varit förordnad
till rättens ombudsman uti samtliga vid rådhusrätten i Halmstad
från och med år 1922 anhängiggjorda konkurser, i vilka rättens ombudsman
skolat utses, med undantag av ett par, däri beslut örn egendomsavträde
meddelats å tider, då Nordström varit bortrest från staden. Icke i
något fall hade det inträffat, att klander mot utdelningsförslag anmälts.
Endast i ett fall hade redovisningsklander instämts och i detta fall hade kärandens
talan, som för övrigt grundat sig på omständigheter liggande utanför
rättens ombudsmans granskningsuppgifter, av rådhusrätten ogillats. Endast
en gång hade rådhusrätten vidtagit nedsättning av de av Nordström
begärda arvodena. Nedsättning av de av förvaltarna begärda arvodena, utöver
vad Nordström föreslagit, hade företagits endast i ett pär fall. I det
enda av dessa fall, som dragits under hovrättens prövning, hade hovrätten
bifallit förvaltarens ändringssökande. Till slut ville Nordström anföra, att
berättelser enligt 56 § konkurslagen eller räkningar enligt 58 § samma lag
icke från något håll efterfrågats förrän under våren 1938.

I särskilda till landsfogden i Hallands län och advokatfiskalen vid Göta
hovrätt avlåtna skrivelser anförde jag därefter följande.

Sedan förvaltaren enligt 55 § konkurslagen efter konkursens inträde avgivit
berättelse om boets tillstånd och om orsakerna till gäldenärens obe -

127

stånd m. m., åligger det enligt 56 § förvaltaren att, om konkursen icke är
avslutad vid utgången av näst efter första borgenärssammanträdet infallande
juni eller december månad, inom fjorton dagar därefter till rättens
ombudsman avlämna berättelse, vari alla de åtgärder noggrant angivas,
som vidtagits för förvaltningens bringande till slut. Det åligger vidare förvaltaren
att sedermera under konkursens fortgång för varje halvår inom
fjorton dagar från utgången därav avgiva sådan berättelse. Har, då berättelse
avgives, mer än ett år förflutit från det beslutet om egendomsavträde
meddelades, skall berättelsen tillika innehålla fullständig upplysning
om orsakerna till att konkursen icke avslutats. Berättelsen skall av ombudsmannen
granskas och inom två veckor från mottagandet ingivas till
konkursdomaren jämte de anmärkningar, till vilka ombudsmannen må
hava funnit fog.

Enligt 58 § konkurslagen skola penningar, som inflyta under förvaltningen
av konkursbo, i den mån de icke äro erforderliga till bestridande av
löpande utgifter, av förvaltaren inom en vecka från det de influtit å konkursboets
räkning mot ränta insättas i bank, som av rättens ombudsman
godkännes. Till bestridande av löpande utgifter må ej mer innehållas än av
ombudsmannen medgives. Försummar förvaltaren att inom ovan föreskrivna
tid insätta influtna medel, är han skyldig att å belopp, som obehörigen
innehållits, erlägga ränta efter åtta för hundra örn året.

Så länge konkursen pågår, skall enligt sistnämnda lagrum förvaltaren
inom en vecka från utgången av mars, juni, september och december månader
varje år till ombudsmannen avlämna räkning över boets inkomster
och utgifter i penningar under det gångna kvartalet. Har under någon del
av kvartalet penningar innestått i bank, skall vid räkningen fogas av banken
till riktigheten bestyrkt uppgift å de insättningar och uttagningar, som
må hava under kvartalet förekommit. Räkningarna skola av ombudsmannen
granskas ävensom hållas tillgängliga för borgenärerna och gäldenären.

Rättens ombudsman åligger enligt 59 § konkurslagen att göra sig noga
underrättad om boets tillstånd samt under konkursen hålla noggrann uppsikt
över förvaltningen. Om förvaltare visar oskicklighet eller försummelse
vid fullgörandet av sitt uppdrag, har rättens ombudsman enligt 80 § att
hos konkursdomaren göra anmälan om förhållandet. Göres sådan anmälan
eller finner konkursdomaren eljest anledning till anmärkning mot förvaltaren,
äger konkursdomaren efter omständigheterna tillhålla honom att
fullgöra sina åligganden eller skilja honom från befattningen. Rättens ombudsman
och förvaltare äro enligt 59 § skyldiga att, då konkursdomaren
det begär, meddela upplysningar örn boet och dess förvaltning.

För att rättens ombudsman och konkursdomaren skola kunna utöva tillsyn
över förvaltningen är det givetvis synnerligen angeläget, att föreskrifterna
i 56 och 58 § § konkurslagen noggrant iakttagas. Av vikt är icke blott

128

en fortlöpande kontroll över själva handhavandet av konkursboets angelägenheter,
plaeeringen av konkursboets medel däri inbegripen, utan även
övervakning av att konkursförfarandet icke i onödan drager ut på tiden.
Utan tillgång till föreskrivna halvårsberättelser ställer det sig särskilt för
konkursdomaren svårt att utöva nämnda övervakning.

Vad angår de konkurser, som under de senaste fem åren varit anhängiga
vid rådhusrätten i Halmstad, har blivit utrett, att såväl Hansson och Ekström
i egenskap av konkursdomare som Nordström i egenskap av rättens
ombudsman gjort sig skyldiga till försummelser i fråga örn dem åliggande
uppsikt över förvaltningen i de olika konkurserna.

Ehuru förvaltarna så gott som undantagslöst försummat att avgiva berättelser
enligt 56 § konkurslagen samt i några fall jämväl berättelser enligt
55 § uteblivit, hava Hansson, Ekström och Nordström icke vidtagit
några åtgärder, i varje fall icke några effektiva sådana, för att framtvinga
avlämnande av berättelser. I första hand har det ålegat Nordström såsom
rättens ombudsman att tillhålla förvaltarna att fullgöra sin skyldighet härutinnan.
Örn rättelse det oaktat ej vunnits, hade det varit Nordströms plikt
att anmäla försumligheten hos konkursdomaren. Då såsom i nu ifrågavarande
fall förvaltarberättelser icke tillställas konkursdomaren, är det emellertid
dennes uppenbara skyldighet att göra sig underrättad örn orsaken
härtill och, oberoende av anmälan, vidtaga åtgärder mot vederbörande försumlige.
Detta hava Hansson och Ekström uraktlåtit. De synas hava utgått
från att förvaltarberättelsernas huvudsakliga uppgift vore att tjäna konkursborgenärerna
till upplysning örn boets tillstånd. Då emellertid borgenärer
icke efterhört berättelser, har den felaktiga uppfattningen bibragts
Hansson och Ekström, att nämnda handlingar hade föga eller ingen betydelse.
Detta jämte andra förekomna omständigheter synes mig visa, att
Hansson och Ekström saknat intresse och förståelse för de kontrollerande
funktioner, som åligga konkursdomaren och rättens ombudsman.

Vidare är utrett, att Nordström försummat att tillse att kvartalsräkningar
och bankbesked, på sätt stadgas i 58 § konkurslagen, avlämnats. Härigenom
har Nordström blivit i avsaknad av nämnda för kontrollen över förvaltningen
av konkursboens medel erforderliga handlingar. Nordström ovetande
har förvaltare kunnat underlåta att å konkursboets räkning i bank
insätta boets för löpande utgifter icke erforderliga medel. I Hotellaktiebolaget
Mårtenssons konkurs synes först efter mitt ingripande boet hava tillförts
ränta på avsevärda medel, som i strid mot bestämmelserna i 58 §
konkurslagen icke varit insatta i bank för boets räkning. I en annan konkurs
torde medel hava funnits tillgängliga för en första utdelning till borgenärerna
utan att Nordström ägt någon kännedom därom, givetvis en följd
av Nordströms underlåtenhet att tillse att föreskrivna berättelser och kvartalsrapporter
avlämnats.

129

Såsom av utredningen framgår har i ett flertal fall anmärkningsvärt dröjsmål
med konkursens avslutande ägt rum. Klart är att det åligger såväl
konkursdomaren som rättens ombudsman att övervaka, att konkurs icke
drager för långt ut på tiden. Att onödigt dröjsmål undvikes är ett intresse
icke blott för gäldenären utan även för borgenärerna. Av ovannämnda konkurser
hava uppenbarligen många kunnat avslutas långt tidigare än som
skett. Detta torde framgå bland annat därav att flertalet äldre konkurser,
som icke voro avslutade i maj 1938, visat sig kunna bringas till slut med
det snaraste sedan jag föranstaltat örn undersökning i saken. Nordström har
också själv medgivit, att dröjsmål från hans sida förelupit med avseende å
vidtagandet av åtgärder för konkursernas avslutande, samt uppgivit att
detta berott på ren oföretagsamhet från hans sida.

Anmärkas må, att enligt vad som framgår av protokollet över den 13
juni 1933 av dåvarande J. O. förrättad inspektion av rådhusrätten och magistraten
i Halmstad anmärkning då framställts i anledning av dröjsmål
med vissa konkursers avslutande. Hansson hade då anfört, att de flesta
förvaltarna ävensom rättens ombudsman, Nordström, ofta dröjde med vidtagande
av erforderliga åtgärder i konkurserna. I anledning härav hade

J. O. förklarat, att det vore nödvändigt att såväl rättens ombudsman som
förvaltarna tillhölies att icke i onödan fördröja avslutandet av konkurser.

Enligt vad handlingarna i ärendet utvisa hava visserligen såväl före som
efter berörda inspektion rättens ombudsman och förvaltarna av konkursdomaren
fått mottaga skriftliga anmaningar att påskynda konkursernas avslutande.
Efter den 16 februari 1935 synas dock icke vidare sådana skrivelser
hava avlåtits utan allenast muntliga påminnelser lämnats, detta enligt
Ekströms uppgift beroende på att en märkbar förbättring i fråga örn
konkursernas avslutande inträtt. Huruvida så skett framgår icke av den
verkställda utredningen, men denna har klarlagt att förhållandena i nu
ifrågavarande avseende även under de senare åren lämnat mycket övrigt att
önska och borde hava föranlett konkursdomaren till energiskt ingripande.
Till belysande av förhållandena kan nämnas, att vid den i maj 1938 företagna
undersökningen befunnits, att av de under åren 1936 och 1937 uppkomna
13 konkurserna, som behandlats enligt 19 § konkurslagen, endast
en då var avslutad. Hansson och Ekström kunna icke till sin ursäkt åberopa,
att de saknat möjlighet att giva eftertryck åt sina anmaningar och
påminnelser. Jag vill härvid erinra örn den konkursdomaren tillagda befogenheten
att skilja en försumlig förvaltare från hans befattning.

Vid den verkställda utredningen har framgått, att konkursdomaren även
i ett annat avseende underlåtit att fullgöra sin skyldighet. I de jämlikt
55 § konkurslagen avgivna berättelserna i handelsbolaget under firma
Wallin & Svenssons skrädderiaffärs samt Frigge Karlssons och Kalliows
konkurser hava meddelats vissa upplysningar av innebörd att anledning

9 — Justiticombudsmannens embetsberättelse till 1939 års riksdag.

130

funnes till antagande att gäldenärerna gjort sig skyldiga till brottsligt förhållande
mot sina borgenärer. På grund härav har det ålegat konkursdomaren,
i dessa fall Hansson, att därom underrätta allmänna åklagaren. Detta
har emellertid Hansson underlåtit. Vad Hansson till försvar härför anfört „
kan jag icke godtaga. Huruvida åtal skall komma till stånd i dylika fall
eller icke ankommer ej på konkursdomaren att avgöra, utan på åklagaren
som, därest han finner det brottsliga förhållandet vara att betrakta allenast
såsom vårdslöshet mot borgenärerna, har att avvakta angivelse från någon
av dessa. De synpunkter, som varit avgörande för Hansson vid bedömandet
av frågan om åklagaren borde underrättas i fallet Kahlow, hava väl varit
behjärtansvärda men dock icke av beskaffenhet att kunna fritaga Hansson
från hans anmälningsskyldighet. Genom sin berörda uraktlåtenhet har
Hansson såsom konkursdomare realiter träffat avgörande i åtalsfrågan, en
uppgift som i stället skulle hava tillkommit åklagaren, vilken därvid haft
att taga hänsyn till alla på frågan inverkande omständigheter.

Vad slutligen angår förandet av konkursdagboken, så synes det mig uppenbart,
att både Hansson och Ekström härutinnan brustit. Örn denna bok
skall kunna fylla sin uppgift, måste i boken noggrant antecknas såväl ingivandet
till konkursdomaren av föreskrivna berättelser och andra handlingar
som ock alla av konkursdomaren vidtagna åtgärder. Av den verkställda utredningen
har emellertid framgått, att Hansson och Ekström i stor utsträckning
försummat att verkställa anteckningar i nämnda hänseende. Att berättelse
enligt 55 § konkurslagen från förvaltare inkommit har i regel icke
antecknats i dagboken. I åtskilliga fall har i kolumnen för vidtagna åtgärder
m. m. icke verkställts annan anteckning än att underrättelser enligt
20 och 103 §§ konkurslagen avsänts. Beträffande en konkurs (nr 6/1936)
har i nämnda kolumn icke gjorts någon som helst anteckning. Vidare synes
det anmärkningsvärt, att i flera fall (exempelvis nr 9/1934 och 4/1935) antecknats,
att anmärkning mot bevakade fordringar inkommit, utan att sedermera
antecknats att protokoll över förlikningssammanträde insänts. Den
försummelse, som Hansson och Ekström sålunda ådagalagt i avseende å
dagbokens förande, synes mig, sedd i samband med vad i övrigt framkom -mit beträffande deras underlåtenhet att ägna konkursärendena erforderlig
uppmärksamhet, vara av beskaffenhet att böra beivras.

På grund av det sålunda anförda uppdrog jag åt landsfogden att vid rådhusrätten
i Halmstad ställa Nordström under åtal för tjänstefel i ovan angivna
hänseenden. Landsfogden hade därvid att yrka ansvar å Nordström
för underlåtenhet att tillse att förvaltarberättelser och kvartalsräkningar
avlämnats till honom samt för underlåtenhet att vidtaga åtgärder för att
få konkurser, vilkas avslutande i onödan fördröjts, bragta till slut.

131

Åt advokatfiskal uppdrog jag att ställa Hansson och Ekström under
åtal inför hovrätten för tjänstefel. Advokatfiskalen hade därvid att yrka
ansvar enligt lag och sakens beskaffenhet å envar av dem:

1) för underlåtenhet att tillse att förvaltarberättelser avlämnats till konkursdomaren,

2) för uraktlåtenhet att vidtaga effektiva åtgärder för att få konkurser,
vilkas avslutande i onödan fördröjts, bragta till slut, samt

3) för försumlighet i fråga om konkursdagbokens förande.

Å Hansson borde tillika yrkas ansvar för hans underlåtenhet att i tre
förut angivna fall underrätta allmänna åklagaren örn att anledning funnes
till antagande att konkursgäldenär gjort sig skyldig till brottsligt förhållande
mot sina borgenärer.

Rådhusrätten i Halmstad meddelade den 20 oktober 1988 utslag i målet
mot Nordström och yttrade däri följande.

I målet finge anses utrett, att Nordström i sin egenskap av rättens ombudsman
i nedan angivna, vid rådhusrätten anhängiga konkurser gjort sig
skyldig till underlåtenhet i följande avseenden. Beträffande konkurserna nr
6, 9 och 10 under år 1934, nr 4 under år 1935, nr 2, 3, 6, 8, 9 och 11 under
år 1936 samt nr 7 och 9 under år 1937 hade Nordström dels icke tillsett,
att berättelser jämlikt 56 § konkurslagen avlämnats till honom, varigenom
sådana berättelser ej heller kommit konkursdomaren tillhanda, dels ock icke
övervakat, att förvaltarna till Nordström avlämnat räkningar jämlikt 58 §
konkurslagen. Beträffande konkurserna nr 10/1934, 3/1936 och 9/1937
hade Nordström icke fullgjort vad på honom ankommit i avseende på tillsynen
av att berättelser jämlikt 55 § konkurslagen blivit upprättade och till
konkursdomaren avlämnade. Nordström hade slutligen underlåtit att vidtaga
nödiga åtgärder för förvaltningens bringande till slut i följande konkurser,
nr 6 och 9 under år 1934 samt nr 2, 3, 6, 8 och 9 under år 1936.
Däremot funne rådhusrätten ej styrkt, att Nordström beträffande konkurserna
nr 4/1935 och 11/1936 gjort sig skyldig till försummelse i avseende
på vidtagande av åtgärder för konkursernas avslutande. Då Nordström enligt
vad sålunda anförts finge anses hava gjort sig skyldig till vårdslöshet
och försummelse i sin befattning såsom rättens ombudsman, prövade rådhusrätten
lagligt att för vad Nordström sålunda låtit komma sig till last
döma honom jämlikt 25 kap. 17 och 22 §§ strafflagen jämfört med 4 kap.
3 § samma lag att böta 35 dagsböter å 20 kronor.

Rådhusrättens utslag vann laga kraft.

I målet mot Hansson och Ekström yttrade (löta hovrätt i utslag den 21
december 1928 följande.

132

Enär i målet vore utrett, att Hansson och Ekström under de sistförflutna
fem åren före åtalets anhängiggÖrande i de av J. O. angivna avseenden
gjort sig skyldiga till försummelse i utövningen av befattningen såsom konkursdomare
i Halmstad, prövade hovrätten lagligt döma Hansson och Ekström,
jämlikt 25 kap. 17 § och 4 kap. 3 § strafflagen, för vad de sålunda
låtit komma sig till last att böta, Hansson 15 dagsböter, envar om 25 kronor,
och Ekström 5 dagsböter, envar om 20 kronor.

14. Obehörig försäljning å allmänna arvsfondens vägnar av rätt

till gravplats.

I en hit inkommen klagoskrift anförde stationsförmannen vid telegrafverket
Sixten Larsson i Stockholm följande.

År 1911 hade förste vaktmästaren i ecklesiastikdepartementet Lars
Gustaf Larsson enligt gravbrev nr 8837 inköpt en familjegrav å Stockholms
stads norra begravningsplats. I denna hade samma år hans första hustru
begravts. Larsson, vilken ingått nytt äktenskap med Hilda Persdotter, hade
avlidit den 23 april 1916. På grund av inbördes testamente mellan makarna
Larsson hade Hilda Larsson erhållit hela kvarlåtenskapen efter sin
man. Hon hade sedermera under åren 1930—1931 å graven låtit uppsätta
en gravvård samt försett denna med inskriptionen L. G. Larssons familjegrav.
Hon hade även till Stockholms stads kyrkogårdsnämnd inbetalat avgift
för underhåll och vård av graven för all framtid. Den 26 juni 1934 hade
Hilda Larsson avlidit utan att efterlämna någon arvsberättigad släkting,
varför hennes kvarlåtenskap övergått till allmänna arvsfonden. Då klagandens
hustru vore kusinbarn till Hilda Larsson och hennes närmaste anförvant,
hade det faldt på klagandens lott att ordna hennes begravning och att
sedermera uppgiva boet samt underteckna bouppteckningen. Klaganden
hade därvid icke haft en tanke på att han skulle behöva begära gravbrevets
överförande på sig för att bliva i tillfälle att deponera detsamma hos kyrkogårdsnämnden,
utan klaganden hade litat på att allmänna arvsfonden skulle
vidtaga erforderliga anordningar för att säkerställa gravens framtida bestånd
i orubbat skick. Gravbrevet hade av klaganden överlämnats till en
begravningsfirma, som skulle ombestyra gravöppning. Denna firma hade i
sin tur, vid räkningens betalande, överlämnat gravbrevet till vice häradshövdingen
Uno Oldenburg, vilken av Stockholms rådhusrätt förordnats att
såsom god man bevaka arvsfondens rätt. Var gravbrevet från år 1934 till
mars 1938 förvarats vore klaganden obekant. Vid ett av klagandens syster
gjort besök vid graven den 25 mars 1938 hade hon funnit att graven var
uppgrävd. Vid förfrågan hos kyrkogårdsnämnden hade då uppgivits, att
stoftet av änkefru Kristina Maria Carlsson, född Gillström, jordats i Lars -

133

sons familjegrav den 13 mars 1938. Gravöppning hade medgivits på grund
därav att gravbrevet företetts och uppgift lämnats, att en närstående skulle
jordas. Enligt kyrkogårdsdirektörens uppgift vore emellertid graven fortfarande
skriven på Hilda Larsson. Ännu den 19 april 1938 hade, trots påstötningar
från kyrkogårdsnämndens sida, änkefru Carlssons stärbhus icke
inkommit med några handlingar, som styrkte stärbhusets rätt till innehav
av gravbrevet, eller begäran örn överförande av detsamma på stärbhuset.
Vid förfrågan hos förste advokatfiskalen i kammarkollegiet hade meddelats,
att en person, som uppgivit sig vara Lars Gustaf Larssons broder, troligen
år 1936 erhållit löfte av förste advokatfiskalen att för sig personligen
förvärva graven, detta på grund av den nära släktskapen samt emedan klaganden
och hans hustru ej protesterat däremot. Klaganden och hans hustru
hade ju ej haft tillfälle att avgiva protest, då de icke haft någon vetskap örn
saken. Personen ifråga skulle vara en Lars Gustaf Larssons broder, August
Larsson, vilken utvandrat till Amerika år 1881 och sedermera icke låtit sig
avhöra. Vid godkännandet av makarna Larssons inbördes testamente hade
han, tillika med en avliden broders barn, antecknats såsom vistande på
okänd ort. Nu sades han vid cirka 75 års ålder hava återvänt samt på för
vederbörande okänt sätt hava kommit underfund med att Lars Gustaf
Larsson jordats i ovannämnda grav. Då August Larsson återvänt till Amerika,
hade han skrivit två papper, däri han transporterat gravbrevet på
änkefru Carlsson, ehuru han själv aldrig innehaft detsamma. Av nämnda
papper funnes det ena hos allmänna arvsfonden och det andra hos Uno
Gillström, boende Dalagatan 78 A i Stockholm. Änkefru Carlsson hade
efterlämnat en enda dotter, fröken Anna-Lisa Carlsson, boende under samma
adress. Uno Gillström hade framhållit, att änkefru Carlsson på något
sätt varit släkt med August Larsson, men hennes dotter och broder visste
icke med bestämdhet, huru därmed förhölle sig. Anna-Lisa Carlsson trodde,
att ovannämnda s. k. transport av gravbrevet tillkommit på grund av någon
slags välvilja från August Larssons sida för att förhjälpa hennes mor
till en billig familjegrav. Allmänna arvsfonden hade överlåtit gravbrevet
till Anna-Lisa Carlsson för ett pris av 576 kronor. Detta vore det pris kyrkogårdsnämnden
ansåge graven vara värd, men därtill komme den av Hilda
Larsson erlagda summan för underhåll och vård för all framtid. Denna
summa syntes alltså allmänna arvsfonden icke hava fäst något avseende vid.
Örn allmänna arvsfonden ansett sig skyldig att sälja graven på grund av
att den ansetts vara ett tillgodohavande, så borde väl även den större vårdoch
underhållskostnaden, såsom också varande ett tillgodohavande, hava uttagits.
Klaganden anhölle, att J. O. måtte undersöka, huruvida de som företrätt
allmänna arvsfonden förfarit enligt gällande lag, och om så icke vore
förhållandet vidtaga av saken påkallade åtgärder. Klaganden ansåge, att
tillbörlig pietet mot de döda icke iakttagits.

134

Sedan jag i anledning av innehållet i klagoskriften anmodat förste advokatfiskal
Nils Wickbom att inkomma med yttrande, anförde denne
följande.

Genom ett den 29 maj 1914 upprättat testamente hade Lars Gustaf Larsson
och hans hustru Hilda Larsson förordnat, att den efterlevande av dem
skulle ”med full äganderätt behålla och besitta all egendom i deras gemensamma
bo, enskild, ärvd eller förvärvd, såväl lös som fast, av vad namn
och beskaffenhet den vara månde”. Den 23 april 1916 hade Lars Gustaf
Larsson avlidit samt enligt den efter honom upprättade bouppteckningen
såsom stärbhusdelägare efterlämnat Hilda Larsson ävensom systern änkan
Stina Kajsa Andersson, född Larsdotter Toft, brodern August Larsson, som
då vistades i Amerika, och avlidne brodern bokhållaren John Larssons till
namn, antal och vistelseort okända barn. För dessa barn och för August
Larsson hade kuratorn, vice häradshövdingen Gustaf Berggren den 6 juni
1916 av Stockholms rådhusrätt förordnats att vara god man. Stina Kajsa
Andersson hade avlidit den 11 mars 1917 utan att efterlämna bröstarvingar.
Den 9 maj 1916 hade ovanberörda testamente efter Lars Gustaf Larsson
bevakats vid Stockholms rådhusrätt. Den 26 juni 1934 hade Hilda Larsson
avlidit utan att efterlämna någon arvsberättigad släkting. Behållningen i
boet efter henne hade därför tillfallit allmänna arvsfonden. Att såsom god
man företräda fonden i boet efter Hilda Larsson hade rådhusrätten den 5
juli 1934 förordnat Oldenburg. På ansökan av klaganden och hans hustru
hade under år 1936 i vederbörlig ordning av ifrågavarande kvarlåtenskap
efterskänkts visst penningbelopp till förmån för dem. Något avstående av
arvsfondens rätt till nyttjanderätten till den gravplats, varom i ärendet
vore fråga, hade emellertid klaganden och hans hustru icke ifrågasatt. Av
akten till nämnda ärende örn efterskänkande framginge, att Hilda Larsson
såsom närmaste släktingar efterlämnat, icke klagandens hustru utan två å
känd ort vistande kusiner samt ett flertal kusiner å okänd ort. I en den
15 juni 1936 dagtecknad, genom Jönköpings juridiska byrå till kammaradvokatfiskalsämbetet
ingiven framställning hade Lars Gustaf Larssons broder
August Larsson, då boende Dalagatan 78 A i Stockholm, anhållit att få
rätten till det dödsboet efter Hilda Larsson tillhöriga gravbrevet nr 8837
överlåten å sig. Sedan Berggren i sin egenskap av god man för till namn,
antal och vistelseort okända barn till Lars Gustaf Larssons avlidne broder
John Larsson förklarat sig ej hava något att erinra mot en överlåtelse av
gravbrevet å August Larsson, hade advokatfiskalsämbetet i skrivelse den 3
december 1936 meddelat August Larsson, att ämbetet saknade befogenhet
att å allmänna arvsfondens vägnar utan vederlag överlåta berörda gravbrev,
som utgjorde en tillgång i dödsboet efter Hilda Larsson. Efter det
August Larsson genom Jönköpings juridiska byrå hos ämbetet muntligen
framställt förfrågan om priset för gravbrevets överlåtande å honom, hade

135

vid förfrågan hos kyrkogårdsnämndens kamrerare erhållits den upplysningen,
att saluvärdet för graven utgjorde 576 kronor, att den hade plats
för fyra personer samt att tre personer redan vore där jordade. Av dessa
hade stoftet efter Hilda Larsson undergått eldbegängelse samt hennes aska
nedsatts i graven. Sedan ende dödsbodelägaren efter Kristina Maria Carlsson,
dottern Anna-Lisa Carlsson, hos ämbetet i början av mars 1938 gjort
framställning om överlåtelse av gravbrevet å henne under åberopande av
en år 1936 dagtecknad transport å hennes moder från hennes släkting ovanbemälde
August Larsson, hade ämbetet i skrivelse den 8 mars 1938 uppdragit
åt gode mannen Oldenburg att mot ett vederlag av 576 kronor överlåta
gravbrevet å Kristina Maria Carlssons stärbhus. Därefter hade till
ämbetet från stärbhusets sida avgivits en den 9 mars 1938 dagtecknad förbindelse
att låta den å graven befintliga minnesvården för framtiden kvarligga
orubbad å graven samt att ej lägga något som helst hinder i vägen
för att makarna Larssons anhöriga och vänner måtte kunna besöka graven.
Berörda belopp, 576 kronor, hade den 10 mars 1938 av Oldenburg insatts å
statsverkets checkräkning i riksbanken för statskontorets räkning med angivande
att medlen tillkomme allmänna arvsfonden.

Vidare anförde Wickbom: Vad nu anginge förevarande klagoskrift och
därvid först vad klaganden anfört rörande överlåtelsen av nyttjanderätten
till gravplatsen, så framginge av ovanstående att — med undantag av det
kontanta belopp som blivit efterskänkt till klaganden och hans hustru —
all egendom i dödsboet, således jämväl rätten till gravområdet ifråga, tillfallit
allmänna arvsfonden. Då detta område omfattade gravplatser för fyra
personer men endast tre av dessa platser utnyttjats, hade vid tidpunkten för
fondens övertagande av kvarlåtenskapen kvarstått en obegagnad gravplats.
Till denna gravplats hade klaganden eller hans hustru ingen som helst rätt,
utan hade fonden haft rätt att förfoga över densamma, i all synnerhet som
Lars Gustaf Larsson och hans hustru varken genom skriftligt eller muntligt
förordnande före sin död tillkännagivit sin vilja att någon överlåtelse av
gravplatsen ej finge ske. Lars Gustaf Larsson hade redan före sitt giftermål
med Hilda Larsson förvärvat rätten till det gravområde, varom nu
vore fråga. Då en så nära anhörig till Lars Gustaf Larsson som hans ende
broder, vilken på grund av testamentet icke kunde göra gällande någon
arvsrätt till sin brors egendom, ifrågasatt att få övertaga rätten till gravplatsen,
hade det varit helt naturligt att advokatfiskalsämbetet ställt sig förstående
för August Larssons önskan, ehuru givetvis ämbetet saknat befogenhet
att utan vederlag medgiva överlåtelsen. Något anspråk i berörda avseende
från övriga anhöriga till mannen eller hustrun hade ju under de
gångna åren icke framställts, icke ens från klaganden eller hans hustru,
vilkas åtminstone för myndigheterna manifesterade önskemål gått ut på
erhållande av en kontant penningsumma. När sedan Lars Gustaf Larssons

136

broder icke blivit i tillfälle att själv övertaga gravplatsen men uttalat önskemål
örn dess överlåtande på Kristina Maria Carlsson, hade ämbetet ansett
hinder icke möta att vid Kristina Maria Carlssons frånfälle år 1938 medgiva
överlåtelse av gravplatsen till hennes dotter Anna-Lisa Carlsson, allrahelst
som fortfarande inga anspråk på gravplatsen avhörts från annat håll.
På grund av de i lagen om allmänna arvsfonden meddelade bestämmelserna
hade ämbetet, som ju hade att bevaka arvsfondens rätt, ansett sig icke blott
lagligen berättigat att medgiva en dylik överlåtelse utan också med hänsyn
till fondens intresse skyldigt att göra detta. Yad priset för gravplatsen
beträffade, hade detta bestämts efter förfrågan hos kyrkogårdsnämnden
örn gravens värde. Vad därefter anginge pietetsfrågan, så måste den enda
kvarlevande av Lars Gustaf Larssons syskon, brodern August Larsson, anses
stå synnerligen nära de avlidna makarna Larsson, i varje fall mannen
Larsson, vilken inköpt gravområdet, varför August Larsson vid en överlåtelse
av graven helt naturligt bort i första rummet komma i fråga. Likaså
vore det helt naturligt, att August Larssons mening rörande gravens överlåtelse
måste tillmätas stort avseende. Därjämte måste i detta avseende
framhållas den av Kristina Maria Carlssons stärbhus avgivna förbindelsen
rörande gravområdet. Talet om att arvsfonden icke visat tillräcklig pietet
i förevarande sak vore därför helt obefogat. På grund av vad sålunda anförts
hemställde Wickbom, att vad i ärendet förekommit icke måtte föranleda
någon J. 0:s vidare åtgärd.

Vid yttrandet voro i bestyrkta avskrifter fogade

l:o) följande ansökan:

”Till Kammaradvokatfiskalsämbetet.

År 1916 avled min broder vaktmästaren Lars Gustaf Larsson i Stockholm,
efterlämnande hustru, Hilda Kristina Larsson, född Persdotter, vilken
avled år 1934 i Stockholm utan att efterlämna kända arvsberättigade
arvingar.

Då jag ej i tid fått kännedom örn dessa dödsfall har jag ej kunnat bevaka
min rätt. Kvarlåtenskapen har gått till arvsfonden.

Bland kvarlåtenskapen ingick begravningsplats å norra begravningsplatsen
i Stockholm enligt gravbrev nr. 8837 av den 30/5 1911.

Undertecknad, ende levande broder till herr Lars Gustaf Larsson, får
härmed vördsamt hemställa att rätten till ovannämnda gravplats överlåtes
å mig. Stockholm den 15/6 1936.

August Larson.

Dalagatan 78 a. 720—36 Oakland Calif

U. S. America.

Bevittnas av:

Augusta Malmborg,
Uppsalagatan 8,
Stockholm.

Hilma Tengberg,
Dalarövägen 362,
Enskede.”

137

2:o) en så lydande handling:

”Härmed transporteras på min släkting Fru Kristina Maria Carlsson,
född Gillström, och hennes arvingar gravbrevet nr 8837 av den 30/5 1911
över grav å norra begravningsplatsen i Stockholm.

720—36 st. Oakland (Carlif. U. S. A.) den / 1936.

August Larson.

Stockholm 15/6 —36. Dalagatan 78 a III.

Bevittnas av:

Hilma Tengberg, Augusta Malmborg,

Dalarövägen 362, Uppsalag. 8,

Enskede. Sthlm.”

3:o) följande skrivelse:

”Till herr notarius publicus Uno Oldenburg, Drottninggatan 4,

Stockholm.

Under åberopande av dagens telefonsamtal får kammaradvokatfiskalsämbetet
härmed i och för försäljning av rätten till gravplats n:r 8837 å
Stockholms stads norra begravningsplats för ett pris ej understigande femhundrasjuttiosex
(576) kronor överlämna gravbrevet i original, som utställts
å vaktmästaren Gustaf Larsson och hans rättsinnehavare den 30 maj 1911.

Ämbetet emotser i sinom tid redovisning för köpeskillingen. Stockholm
den 8 mars 1938.

Erik Jolin.

Kammarf iskal.”

4:o) en så lydande handling:

”Härmed får jag i egenskap av enda arvinge efter avlidna änkefru Kristina
Maria Carlsson från Stockholm förklara, att jag medgiver, att den
å avlidne vaktmästaren Lars Gustaf Larssons och hans jämväl avlidna
hustru Hilda Kristina Larssons grav nr 8837 å Stockholms stads norra begravningsplats
befintliga minnesvård må för framtiden kvarligga orubbad
å graven samt att jag ej kommer att lägga något som helst hinder i vägen
för att makarna Larssons anhöriga och vänner må kunna besöka graven.
Stockholm den 9 mars 1938.

Anna-Lisa Carlsson.

Bevittnas:

V. Gillström.

Dalagat. 78 A.”

I anledning av det beslut, som innefattades i skrivelsen den 8 mars 1938
till Oldenburg, anmodade jag därefter kammarfiskalen Jolin att inkomma
med yttrande.

I avgivet yttrande anförde Jolin följande.

Jämlikt 43 § i den för kammarkollegiet den 1 juli 1929 utfärdade arbetsordningen
ålåge det fiskalen på förste advokatfiskalens avdelning att vid -

138

taga förberedande åtgärder i ärenden rörande danaarv eller allmänna arvsfonden.
En sådan förberedande åtgärd vore givetvis att — i den mån sådant
erfordrades — vara gode mannen för allmänna arvsfonden behjälplig
i honom åliggande skyldighet att avyttra de fonden tillfallna dödsboens
tillgångar. Sedan vid realiserandet av ifrågavarande dödsbo fråga även uppkommit
rörande försäljning av ovannämnda gravplats, hade till en början
Wickbom överlämnat ärendet till förberedande behandling åt å advokatfiskalskontoret
tjänstgörande förste amanuensen Nils Giertz, vilken redan
förut under en tids vikariat å Johns tjänst handlagt detsamma. Det i skrivelsen
den 8 mars 1938 omförmälda telefonsamtalet hade även förts av
Oldenburg och Giertz. Efter det att såväl Wickbom som Oldenburg kommit
till den uppfattning, åt vilken givits uttryck i Wickboms yttrande,
hade Jolin med ovannämnda skrivelse till Oldenburg för på honom ankommande
åtgärd översänt ifrågavarande gravbrev. I övrigt hänvisade Jolin
till vad Wickbom i ärendet anfört och hemställde Jolin, att vad i saken
förekommit icke måtte föranleda vidare åtgärd.

Klaganden avgav påminnelser och anförde däri följande.

Gentemot Wickboms erinran om att klaganden och hans hustru icke begärt
att få övertaga ifrågavarande gravbrev ville klaganden framhålla att,
då makarna Larsson själva vidtagit åtgärder för att trygga beståndet av
deras gravplats, klaganden icke haft någon anledning att begära att få graven
transporterad på sig för att sedan i sin tur deponera gravbrevet hos
kyrkogårdsnämnden, utan hade klaganden förlitat sig på att arvsfonden
skulle vidtaga de erforderliga åtgärderna. Klagandens önskan vore endast
att värna om de dödas rätt. De av Wickbom omnämnda kusinerna till
Hilda Larsson hade icke för henne varit kända och de å sin sida hade förmodligen
icke haft någon vetskap om hennes existens. Först vid av klagandens
syster Elisabet Larsson för arvsfondens räkning företagen efterforskning
av släktförhållandena hade deras befintlighet framkommit. August
Larsson hade endast tillfälligt vistats i Sverige under sommaren 1936.
Den 15 juni 1936 hade han anhållit att få graven överlåten på sig. Att
August Larsson icke för eget bruk velat använda sig av rätten till graven
framginge av den samma dag dagtecknade transporten av gravbrevet på
hans ”släkting” Kristina Maria Carlsson och hennes arvingar. Att denna
transport kunnat verkställas den 15 juni 1936 syntes anmärkningsvärt,
enär August Larsson själv icke erhållit tillstånd att övertaga gravbrevet
förrän möjligen den 3 december samma år och detta då mot vederlag av
576 kronor. I Wickboms yttrande ordades tämligen mycket örn pietet mot
August Larsson och hans ”släktingar” men icke ett ord örn pietet mot de
döda. Den sista ägaren av graven, Hilda Larsson, syntes totalt hava kommit
ur räkningen. Gentemot Wickboms anmärkning att makarna Larsson

139

icke skriftligen före sin död förordnat, huru med deras grav skulle förfaras,
ville klaganden ånyo framhålla, att Hilda Larsson några år före sin död betalat
underhåll och vård av graven för all framtid, vilket av klaganden
uppfattades som ett testamentariskt förordnande. Den av Anna-Lisa Carlsson
avgivna försäkran rörande graven gällde henne själv men vore ingen
garanti för att icke hennes eventuella arvingar i sin tur komme att försälja
graven. Då släktskapen mellan August Larsson och Kristina Maria
Carlsson syntes hava varit avgörande för arvsfondens handlingssätt, ville
klaganden framhålla att, såvitt han kunnat utröna, något släktskapsförhållande
mellan August Larsson och Kristina Maria Carlsson icke existerade.

Av handlingar, som från kammaradvokatfiskalsämbetet sedermera hit insändes,
framgick att Oldenburg i egenskap av god man, efter verkställd
realisation av boets tillgångar, den 11 januari 1935 till kammaradvokatfiskalsämbetet
avgivit redovisning. I sammanhang därmed hade Oldenburg
till ämbetet överlämnat dels ett levereringsreversal, utvisande att han i riksbanken
för statskontorets räkning insatt redovisningens saldo 27,433 kronor
3 öre, och dels förut omförmälda gravbrev med kyrkogårdsnämndens bevis
örn inbetald avgift för gravens framtida vård och underhåll, det senare utfärdat
den 16 april 1930. Oldenburg, som för vissa utgifter av boets medel
innehållit ett belopp av 100 kronor, hade därefter den 13 december 1935
avgivit redovisning för detta belopp, varvid arvsfonden tillförts ytterligare
96 kronor.

I en till förste stadsfiskalen i Stockholm avlåten skrivelse anförde jag
därefter följande.

Enligt 5 kap. 1 § lagen den 8 juni 1928 om arv skall, då efter avliden
person ej finnes någon som enligt i lagen förut givna bestämmelser äger
taga arv efter den avlidne, arvet tillfalla allmänna arvsfonden.

Fondens rätt till egendom, som tillfaller fonden, skall enligt särskild lag
den 8 juni 1928 örn allmänna arvsfonden bevakas av kammaradvokatfiskalsämbetet.

Enligt gällande instruktion för kammarkollegiet företräda advokatfiskalerna
med lika befogenhet kollegiets advokatfiskalsämbete. I den mån så
finnes behövligt och lämpligt må generaldirektören uppdraga åt fiskal att
på eget ansvar i advokatfiskal ställe ägna den på advokatfiskalsämbetet
ankommande handläggning åt visst ärende eller viss grupp av ärenden. Med
stöd härav har i en av generaldirektören den 1 juli 1929 utfärdad arbetsordning
bestämts, att det skall tillkomma fiskalen på förste advokatfiskalens
avdelning att på eget ansvar bland annat vidtaga förberedande åtgärder
i ärenden rörande allmänna arvsfonden.

Vid utredningen av dödsbo, vars egendom tillfallit allmänna arvsfonden.

140

företrädes fonden av en av domstol förordnad god man. Det åligger kammaradvokatfiskalsämbetet
att övervaka, att gode mannen behörigen fullgör
sina skyldigheter. Enligt 8 § lagen om allmänna arvsfonden skall lös
egendom, som tillfallit fonden, av gode mannen försäljas å offentlig auktion,
där ej kammaradvokatfiskalsämbetet efter framställning från gode
mannen annat medgiver.

I förevarande fall är upplyst att, sedan Hilda Larsson avlidit den 26
juni 1934, kvarlåtenskapen efter henne tillfallit allmänna arvsfonden. Efter
verkställd boutredning har den av rätten förordnade gode mannen till kammaradvokatfiskalsämbetet
avgivit redovisning och därvid överlämnat gravbrevet
nr 8837, avseende den gravplats där Lars Gustaf Larsson, Hilda
Larsson och Lars Gustaf Larssons första hustru jordats. I en den 15 juni
1936 dagtecknad ansökning har därefter Lars Gustaf Larssons broder
August Larsson hos kammaradvokatfiskalsämbetet hemställt att få rätten
till nämnda gravplats överlåten å sig. Till svar härpå har ämbetet i skrivelse
den 3 december 1936 meddelat, att gravbrevet icke kunde överlåtas
utan vederlag. I sammanhang med berörda ansökning har August Larsson
den 15 juni 1936 utfärdat en handling, enligt vilken han å en uppgiven
släkting, Kristina Maria Carlsson, och hennes arvingar transporterade gravbrevet.
Sedan Kristina Maria Carlsson i början av mars 1938 avlidit, har
hennes dotter Anna-Lisa Carlsson under åberopande av nämnda transport
gjort framställning örn överlåtelse av gravbrevet å Kristina Maria Carlssons
dödsbo. Med anledning därav har kammaradvokatfiskalsämbetet med
skrivelse den 8 mars 1938, undertecknad av Jolin, till gode mannen översänt
gravbrevet i och för försäljning av rätten till ifrågavarande gravplats
för ett pris ej understigande 576 kronor. Gode mannen har därefter den 10
mars 1938 sålt rätten till gravplatsen till Kristina Maria Carlssons dödsbo,
varefter Kristina Maria Carlsson jordats där.

Johns skrivelse till gode mannen innefattar uppenbarligen en anmodan
till denne att försälja rätten till gravplatsen. Under alla omständigheter
innebär skrivelsen ett medgivande till försäljning av nämnda rätt. Härvid
må erinras örn den förut återgivna lagbestämmelsen att gode mannen för
försäljning av lös egendom annorledes än å offentlig auktion måste inhämta
kammaradvokatfiskalsämbetets medgivande.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har gjort gällande att, då gravplatsen
icke till fullo utnyttjats, densamma utgjort en ekonomisk tillgång i dödsboet
efter Hilda Larsson och att ämbetet varit icke blott berättigat att
medgiva försäljningen utan även med hänsyn till fondens intresse skyldigt
att göra detta, i all synnerhet som makarna Larsson varken genom skriftligt
eller muntligt förordnande tillkännagivit sin vilja att överlåtelse ej
finge ske. Denna advokatfiskalsämbetets mening kan jag alls icke dela.
Enligt hävdvunnet bruk upptages ej redan inköpt gravplats i bouppteck -

141

ning efter en avliden. Tvärtom får i sådana fall, då gravplats ej redan inköpts
under den avlidnes livstid, kostnad för sådan upptagas bland avgående
poster i bouppteckningen. Ehuru gravplats icke upptages i bouppteckning,
utgör den dock, såsom förevarande fall visar, en tillgång som kan
säljas. De flesta arvingar anse givetvis en sådan försäljning innebära en
pietetslöshet, som de under inga förhållanden vilja göra sig skyldiga till.
Det synes mig självklart, att allmänna arvsfondens företrädare bör i nu
berörda avseende handla med största pietet. En enskild person, som säljer
arvlåtarens grav, kan måhända till ursäkt åberopa ekonomiskt trångmål.
För allmänna arvsfonden ligga förhållandena helt annorlunda till. Det belopp,
som försäljning av en gravplats kan inbringa, är för fonden så gott
som betydelselöst.

Vad förevarande fall angår är särskilt att märka att arvlåtaren, Hilda
Larsson, föranstaltat örn vård och underhåll av graven för all framtid. Hon
har härvid uppenbarligen utgått från att graven skulle bevaras som hennes
och hennes mans familjegrav och säkerligen aldrig tänkt sig möjligheten att
däri skulle komma att begravas för henne helt främmande personer. Följden
av kammaradvokatfiskalsämbetets åtgörande har emellertid blivit att i
graven jordats en person, som troligen icke ens känt makarna Larsson. Den
uppgivna släktskapen med August Larsson har icke styrkts och skulle, även
örn den verkligen förefunnits, icke kunna åberopas till försvar för överlåtelsen.
Att advokatfiskalsämbetet tillmätt August Larssons mening så
stor vikt synes förvånansvärt. Han, som enligt uppgift utvandrat till Amerika
år 1881, var i bouppteckningen efter Lars Gustaf Larsson upptagen
såsom bosatt å okänd ort och hade tydligen icke stått sin broder nära i
livet. Skulle för övrigt i något fall särskilda skäl tala för att låta en person
begravas i en grav, som innehaves av arvsfonden, bör uppenbarligen saken
ordnas så, att medgivande lämnas till begravningen. Den på gravbrevet
grundade dispositionsrätten över gravplatsen bör däremot icke överlåtas.

Vad ytterligare verkan den nu ifrågavarande överlåtelsen kan komma att
få är ovisst. Visserligen har gravbrevets nuvarande innehavare, Anna-Lisa
Carlsson, skriftligen förklarat sig medgiva, att den å makarna Larssons
grav befintliga minnesvården må för framtiden kvarligga orubbad, samt tilllika
förklarat att hon ej komme att lägga hinder i vägen för makarnas anhöriga
och vänner att besöka graven. Huruvida genom denna förklaring
gravvårdens bibehållande blivit tryggat torde emellertid vara osäkert. Enligt
vad jag hos kyrkogårdsnämnden inhämtat är gravområdet 1,2 meter
brett och 2,4 meter långt och plats finnes för nedsättande av ytterligare
gravurnor. Något hinder torde alltså icke möta för nuvarande eller blivande
innehavare av rätten till gravplatsen att därstädes gravsätta andra
avlidna. Även örn den redan befintliga gravvården bibehålies, är det likväl
icke uteslutet utan snarare ganska sannolikt, att en eller flera nya gravvårdar
komma att uppsättas å graven.

142

På grund av vad jag sålunda anfört fann jag, att Jolin genom sin åtgärd
att å kammaradvokatfiskalsämbetets vägnar anbefalla eller i varje fall
medgiva försäljning av rätten till ifrågavarande gravplats gjort sig skyldig
till oförstånd i tjänsten av beskaffenhet att böra beivras. Jag uppdrog
därför åt förste stadsfiskalen att föranstalta om åtal mot Jolin inför Stockholms
rådhusrätt för tjänstefel i ovan anmärkta hänseende, därvid ansvar
borde yrkas efter lag och sakens beskaffenhet.

Stockholms rådhusrätt yttrade i utslag den 3 november 1938 följande.

I målet vore utrett, att kammarfiskalen Jolin å kammaradvokatfiskalsämbetets
vägnar undertecknat den skrivelse av den 8 mars 1938 till gode
mannen i dödsboet efter Lars Gustaf Larssons änka Hilda Larsson, med
vilken skrivelse till gode mannen överlämnats ifrågakomna dödsboet tillhöriga
gravbrev för att avyttras till person, som begärt att få köpa detsamma,
och hade Jolin sålunda blivit ansvarig för att den påtalade försäljningen
av gravplatsen kommit till stånd. Enär den rätt till gravplatsen, som
makarna Larsson på sin tid förvärvat, icke kunde anses såsom sådan tillgång,
varom förmäles i 8 § lagen den 8 juni 1928 örn allmänna arvsfonden,
och förty icke kunnat bliva föremål för försäljning, samt Jolin sålunda
förfarit felaktigt, men vad Jolin därutinnan låtit komma sig till last icke
skäligen borde för honom medföra ansvar, funne rådhusrätten åtalet icke
kunna bifallas.

En av rådhusrättens ledamöter var av skiljaktig mening och yttrade:

”Genom den i målet förebragta bevisningen har rörande tillkomsten av
ifrågavarande, av Jolin undertecknade skrivelse blivit utrett, att förste
advokatfiskalen hos kungl, kammarkollegium låtit telefonledes meddela en
person, som hade att taga befattning med den i skrivelsen omförmälda försäljningen
av rätten till en gravplats, att advokatfiskalsämbetet icke hade
något att erinra mot att sagda rätt såldes till visst angivet pris, att advokatfiskalen
därefter låtit uppsätta koncept till skrivelsen, att advokatfiskalen
granskat skrivelsen, däri sagda telefonsamtal åberopats, utan att framställa
anmärkning mot densamma samt att Jolins undertecknande av skrivelsen
skett efter anmodan av advokatfiskalen.

Med hänsyn till vad sålunda och i övrigt förekommit finner jag beslut i
enlighet med skrivelsens innehåll hava fattats av advokatfiskalen; och vid
sådant förhållande kan Jolin — oavsett att å skrivelsen ej angivits att densamma
undertecknats på uppdrag av annan — icke anses ansvarig för skrivelsens
innehåll.

På grund av vad sålunda anförts instämmer jag i det slut, vartill rättens
övriga ledamöter kommit.”

143

Som jag ansåg mig icke böra åtnöjas med den utgång målet fått i rådhusrätten,
uppdrog jag åt advokatfiskalen vid Svea hovrätt att därstädes
anföra besvär med yrkande, att Jolin måtte fällas till ansvar för det av
honom begångna tjänstefelet. I en skrivelse till advokatfiskalen anförde
jag bland annat följande.

Rådhusrätten har i sitt utslag visserligen funnit Jolins påtalade förfarande
felaktigt men att detsamma dock icke skäligen bör för honom medföra ansvar.
Denna rådhusrättens uppfattning kan jag icke dela. Ehuruväl genom
nämnda förfarande skada redan uppkommit och ytterligare kan uppkomma,
torde ingen kunna av Jolin utkräva någon skadeersättning. Örn Jolin
tillika undgår straff, kommer hans ifrågavarande felaktiga tjänsteåtgärd,
varigenom han dock visat en betänklig omdömeslöshet, icke att medföra
någon påföljd för honom. Detta förefaller mig stötande.

Johns handlande, vittnande om brist på såväl omdöme som pietet, är
enligt min mening att hänföra till sådant oförstånd, som avses i 25 kap.
17 § strafflagen, och alltså av beskaffenhet att böra för Jolin medföra ansvar.
Sådan påföljd synes mig särskilt väl motiverad med hänsyn till den
ställning Jolin intagit, sedan saken påtalats. Jolin har nämligen såväl före
som efter åtalets anhängiggörande bestritt, att han handlat på något sätt
felaktigt, och detta bestridande har framförts i en delvis överlägsen och undervisande
ton. Han har betecknat mitt ingripande såsom ”fullständigt obefogat”
och i sin vid första rättegångstillfället ingivna skrift, däri åtalet utförligt
bemöttes, förbehållit sig rätt till rekonventionstalan. Detta visar, att
därest jag — i stället för att låta åtala Jolin — nöjt mig med att förehålla
honom det felaktiga i hans handlande, han icke skulle fäst avseende vid
mina erinringar. Första förutsättningen för att åtal i ett fall som det förevarande
skall underlåtas bör vara, att vederbörande erkänner felet och förklarar,
att han ej kommer att upprepa detsamma. I betraktande av det nu
sagda förefaller det egendomligt, att rådhusrätten nöjt sig med att allenast
förklara Jolins handlande felaktigt. En sådan utgång av ett åtal kan även
ur åklagarens synpunkt vara tillfyllest i händelse sakens rätta bedömande
är tveksamt, då alltså åtalet kommit till stånd huvudsakligen för att få ett
prejudikat. Så är emellertid ej nu fallet.

Ehuru Jolin energiskt hävdat, att någon som helst anmärkning mot den
ifrågavarande försäljningen icke kunde göras, har han dock för säkerhets
skull tillika gjort gällande, att i varje fall icke han vore ansvarig för att
försäljningen kommit till stånd. Sistnämnda invändning har lämnats utan
avseende av rådhusrättens majoritet men godtagits av en ledamot, vilken
på denna grund ogillat åtalet. Med hänsyn till innehållet i den för kammarkollegiet
gällande instruktionen ävensom arbetsordningen anser jag det
uppenbart, att Jolin på eget ansvar i advokatfiskals ställe undertecknat
skrivelsen av den 8 mars 1938 till gode mannen. Vid sådant förhållande

144

synas mig de av amanuensen Giertz i vittnesmål vid rådhusrätten lämnade
uppgifterna om huru nämnda skrivelse tillkommit m. m. icke kunna föranleda
frikännande av Jolin. Vad genom vittnesmålet framkommit skulle
däremot måhända kunnat motivera en utsträckning av åtalet till att avse
även förste advokatfiskal Wickbom. Ett åtal mot denne skulle emellertid
säkerligen hava mötts av den invändningen, att han icke fattat något definitivt
beslut i saken. Medgivas må, att Wickboms inställning till saken
kan hava i viss mån påverkat Jolin och att, därest så skett, detta förhållande
kan anses som en förmildrande omständighet, vartill hänsyn bör
tagas vid bestämmandet av antalet dagsböter. I detta sammanhang förtjänar
dock att påpekas, att Jolin tagit befattning med ärendet ifråga långt
före den dag, då han undertecknade berörda skrivelse till gode mannen,
något som framgår av en i protokollet intagen skrivelse av den 18 november
1936 från Jolin till Jönköpings juridiska byrå såsom ombud för August
Larsson. Denna Johns skrivelse — och icke Wickboms av Jolin till sitt försvar
åberopade skrivelse den 3 december 1936 — synes vara den första, i
vilken kamm ar advokatf i skalsämbetet givit tillkänna, att överlåtelse av rätten
till makarna Larssons gravplats kunde komma att av ämbetet medgivas.

Målet är beroende på hovrättens prövning.

II. Redogörelse för vissa ärenden, som ej föranlett åtal.

För nedbringande av tryckningskostnaderna för berättelsen har jag, i
likhet med vad tidigare skett, under denna avdelning intagit redogörelse
för allenast ett mindre antal under år 1938 behandlade ärenden.

1. Fortsättande av domstols session till sent på natten.

Den 2 juni 1938 innehöll tidningen Blekinge Dagblad en uppgift, att
andra rättegångsdagen av Listers tingslags häradsrätts sjätte allmänna
sammanträde under årets vårting rättens session pågått till bortåt 4-tiden
påföljande dags morgon.

Sedan jag med anledning därav anmodat häradsrättens ordförande
sagda rättegångsdag att inkomma med yttrande, anförde sekreteraren i
Bräkne och Listers domsaga Harald Nordholm i avgiven förklaring följande.

Nordholm hade fört ordet i häradsrätten ifrågavarande dag, den 31 maj
1938. Uppropslistan för dagen hade upptagit tretton uppskjutna mål, tre

145

nyinstämda äktenskapsmål och trettiosex nyinstämda åklagarmål eller inalles
femtiotvå mål, vilka företagits till handläggning i nu nämnd ordning.
Handläggningen hade börjat klockan 12,15 på dagen och slutat klockan

з, 15 påföljande dags morgon. Under denna tid hade gjorts två uppehåll,
dels för middagsrast mellan omkring klockan 5 och 6 på eftermiddagen,
dels ock för vädring av tingssalen under omkring 10 minuter vid Mjlltiden
på kvällen. Handläggningen hade såväl föregåtts som efterföljts av
enskild överläggning. Vid sistnämnda överläggning hade till avgörande företagits
sjutton av de under dagen handlagda målen, därav ett rattfyllerimål,
vari svaranden erkänt vad honom i stämningen lagts till last, femton
mål rörande mindre, erkända förseelser och ett äktenskapsmål, vari svaranden
medgivit stämningspåståendena, samt bestämts interimistiskt underhållsbidrag
i ett likaledes under dagen handlagt äktenskapsmål. Ingen av
parterna hade emellertid avvaktat utslagens avkunnande i sistnämnda
aderton mål. Vid upprättandet av uppropslistan hade Nordholm befarat,
att sessionen skulle taga något längre tid än till klockan 7 e. m., varför
Nordholm bestämt sig för att — såsom för övrigt jämväl skett — börja
dagens första överläggning en halv timma tidigare än vanligt eller klockan
%10 f. m. för att kunna påbörja handläggningen likaledes en halv timma
tidigare än vanligt eller klockan V2II f- m. Nordholms beräkning att till en
timma kunna begränsa tiden för överläggningen hade emellertid slagit fel.
Vid överläggningen hade till avgörande förekommit — förutom två mindre
brottmål, vilka togo ungefär 10 minuter i anspråk — ett vid åtta rättegångstillfällen
handlagt mål mellan Sveriges stärkelseproducenters förening

и. p. a., å ena, samt stärbhusdelägarna efter en lantbrukare, å andra
sidan, örn fordran. Överläggningen hade varat ända till klockan 12 middagen,
varigenom Nordholms möjligheter att begränsa sessionens varaktighet
redan från början försämrats. Vid slutliga inläsandet av sistnämnda mål,
vilket skett sedan uppropslistan under lördagen före sammanträdet upprättats,
hade Nordholm funnit det vara mest lämpligt, att i målets avgörande
ej deltogo de ledamöter i nämnden, som voro medlemmar i föreningen.
Enär av de nämndemän, som skulle tjänstgöra vid sammanträdet,
endast två ej voro medlemmar i föreningen, hade Nordholm för att vinna
sitt nyssnämnda syftemål fått utbyta fem av dem, som voro medlemmar i
föreningen, mot andra nämndemän. Då av nämndens samtliga ordinarie
ledamöter, förutom nyssnämnda två nämndemän, allenast tre ej ägde medlemskap
i föreningen, hade Nordholm fått tillkalla förutom dessa tre nämndemän
två extra nämndemän. Eftersom av sistnämnda fem nämndemän
två ej alls deltagit i målets handläggning och tre ej tjänstgjort i häradsrätten
vid det rättegångstillfälle, då målet sist handlagts, hade Nordholm
fått noggrannare än han från början tänkt sig genomgå målet, och läge anledningen
till att överläggningen tagit längre tid än han beräknat såväl

10 — Justitieombudsmannens ämbetsbcrättclse till 1939 års riksdag.

146

dari som i det förhållandet att målet, som var av utpräglat lokalt intresse,
föranlett en inom nämnden osedvanligt livlig debatt. En andra anledning
till att sessionen blivit längre än Nordholm beräknat hade varit, att partsförhandlingarna
och vittnesförhören i sex av de uppskjutna målen blivit
avsevärt drygare än väntat. Detta hade bland annat berott på att i ett
stort trafikmål en av målsägandena, som framställt stora skadeståndskrav,
mot förmodan ej biträtts av rättsbildat biträde, att i ett annat av målen
svarandena framställt flera — såsom det visat sig — obefogade invändningar,
vilkas bemötande likväl ej blott förorsakat ett livligt replikskifte
mellan parterna utan även ett grundligt utfrågande från Nordholms sida,
samt att i ett tredje av målen uppkommit tidsspillan genom — dess värre
— resultatlösa förlikningsförsök. Ytterligare en anledning till att sessionen
blivit längre än Nordholm beräknat hade varit, att ej mindre än elva av
de trettioåtta under rättegångsdagen avhörda vittnena inkallats utan att
underrättelse därom dessförinnan tillställts Nordholm. Enär beträffande
flertalet av dessa elva vittnen något protokoll eller annat till ledning för
vittnesförhören ej förelegat, torde dessa vittnens avhörande och protokolleringen
av vittnesmålen hava tagit i anspråk en tid av minst tre timmar.
Enär Nordholm, allteftersom handläggningen fortskridit, insett, att hans
beräkningar angående densammas varaktighet slagit fel, hade han vid 5-tiden på eftermiddagen framställt erbjudande till samtliga i tingssalen närvarande
parter och ombud, att envar, som så önskade, kunde få sitt mål
utsatt att i stället förekomma påföljande dag, ävensom att tillfälle kunde
beredas dem, som kunde visa särskilda skäl därtill, att få sina mål ropade i
annan ordning än uppropslistan utvisade. Då emellertid ingen anmält sig
villig mottaga dessa erbjudanden, utan tvärtom från såväl åklagar- som
advokathåll framställts uttrycklig önskan örn att handläggningen ej måtte
ajourneras till följande dag, hade Nordholm beslutit sig för att taga middagsrast
och därefter fortsätta handläggningen. Sedan handläggningen efter
middagsrasten återupptagits, hade Nordholm första gången vid 7-tiden på
eftermiddagen och därefter ytterligare några gånger — efter vad han nu
kunde erinra sig — sista gången vid 11-tiden på kvällen upprepat ovannämnda
erbjudanden, vilka dock ej heller nu resulterat i att någon anmält
sig villig mottaga desamma. De hade i stället föranlett ytterligare framställningar
örn handläggningens fortsättande från såväl åklagare som advokater.
Med anledning därav och för att bespara såväl statsverket som
parterna kostnader samt de sistnämnda jämväl besvär och tidsspillan hade
Nordholm beslutit sig för att fortsätta till dess samtliga å uppropslistan
upptagna mål voro handlagda. På grund av vad han sålunda anfört hemställde
Nordholm, att hans förfaringssätt ej måtte föranleda någon åtgärd
mot honom.

Vid yttrandet voro fogade två så lydande intyg:

147

”Sedan det kommit till undertecknades kännedom, att riksdagens justitieombudsman
av sekreteraren Harald Nordholm infordrat förklaring angående
anledningen till den långa tingssessionen i Listers häradsrätt den
31 maj 1938, få vi, av vilka någondera företrätt i samtliga de under häradsrättens
ifrågavarande sammanträde efter klockan 18 handlagda målen,
frånsett de av landsfiskalen Seth Sandberg instämda åklagarmålen, härmed
intyga, att sekreterare Nordholm flera gånger, allteftersom förhandlingarna
pågingo, med början — enligt vad jag Edvin Nilsson bestämt erinrar
mig omkring klockan 17, och enligt vad vi övriga erinra oss omkring
klockan 19 — tillfrågade oss och den övriga tingsmenigheten, örn vi önskade,
att förhandlingarna skulle helt eller delvis ajourneras till följande
dag, därvid ingen närvarande därom framställde begäran, utan var det fastmera
i enlighet med vår uttryckliga önskan — vilken förvisso delades av övriga
närvarande — som sekreterare Nordholm fortsatte handläggningen
utan avbrott, varför och då handläggningen ej, såvitt vi kunnat bedöma,
lidit av sekreterare Nordholms nämnda förfaringssätt, vi för vår del hemställa,
att detsamma ej måtte till någon åtgärd mot honom föranleda.

Vi vilja slutligen tillägga, att vi personligen anse oss sekreterare Nordholm
tack skyldiga, för att han genom sitt berörda förfarande besparade
oss den ökade tidsspillan och kostnad, som ett ajournerande av sammanträdet
till följande dag nödvändigt kommit att medföra.

Vekerum m. fl. platser i juni 1938.

W. Magnusson Harald Ljungkrantz

Landsfiskal i Mörrums distrikt Advokat, Karlshamn

H. Santesson Inge Håkansson

Advokat, Karlshamn Advokat, Karlshamn

Nils Edv. Nilsson.

Ledamot av Sveriges Advokatsamfund, Sölvesborg.”

”Sedan det kommit till min kännedom, att riksdagens justitieombudsman
av sekreteraren i Bräkne och Listers domsaga Harald Nordholm infordrat
förklaring angående anledningen till den långa tingssessionen i Listers
häradsrätt den 31 maj 1938, får jag, som utförde åtalet i samtliga de
av mig till denna dag nyinstämda brottmålen, vilka alla handlades efter
kl. 24, härmed intyga, att sekreteraren Nordholm strax före kl. 23, då jag,
efter att tidigare stundtals hava uppehållit mig utanför tingssalen, befann
mig där, tillfrågade undertecknad och landsfiskalen W. Magnusson, vars
mål förekommo efter mina å stämningslistan, örn vi önskade, att målen
handlades i följd eller att de uppskötos till påföljande dag. Då jag visste
mig vara fullt upptagen av brådskande tjänstegöromål påföljande dag,
förklarade jag mig önska, att mina mål handlades utan avbrott och sade
sig landsfiskalen Magnusson vara av samma åsikt. Enligt min mening önskade
jämväl de närvarande svarandena, att handläggningen fortsattes, så

148

att de sluppo återkomma påföljande dag. Vidare vill jag framhålla, att målen
trots den sena timmen blevo av rättens ordförande handlagda med sedvanlig
grundlighet och omsorg. Sölvesborg den 11 juni 1938.

Seth Sandberg

Landsfiskal i Sölvesborgs distrikt.”

Sedan jag därefter i en till domhavanden i domsagan avlåten skrivelse
anhållit örn uppgift dels vid vilken tidpunkt rättegångsförhandlingarna
vid Bräkne tingslags häradsrätt och Listers tingslags häradsrätt under de
olika rättegångsdagama avslutats, dels ock i vilken omfattning mål och

ärenden handlagts å	annan	rättegångsdag än den, till vilken de varit
SättcLp	allt såvitt angick 1938 års vårting, meddelade häradshövdingen
Fagerlin i en till mig inkommen skrivelse,	att rättegångsförhandlingai
under nämnda ting slutat:
vid Listers tingslags häradsrätt:
lista sammanträdet	första rättegångsdagen	23,40
		andra	»	20,45
		tredje	»	15,45
2: dra	»	första	»	20,15
		andra	»	1,30 följande dag.
3: dje	»	första	»	19,05
		andra	»	24,00
4: de	»	första	»	14,50
		andra	»	21,30
5: te	»	första	»	16,30
		andra	»	21,15
6: te	»	första	»	18,30
		andra	»	3,15 följande dag.
vid Bräkne tingslags häradsrätt:
1: sta	sammanträdet	första	rättegångsdagen	17,45
		andra	»	14,50
2: dra	»	första	»	14,20
		andra	»	14,27
3: dje	»	första	»	19,35
		andra	»	18,30
4: de	»	första	»	20,37
		andra	»	18,30
5: te	»	första	»	20,55
		andra	»	15,15
6: te	»	första	»	20,35
		andra	»	19,15.

I skrivelsen anförde Fagerlin vidare: Mål och ärenden hade ej vid något
sammanträde blivit handlagda å annan rättegångsdag än den, till vilken de

149

varit utsatta. Dock hade vid första sammanträdet i Listers härad vissa till
andra rättegångsdagen uppskjutna mål samt ett på hovrättens föranstaltande
hållet muntligt förhör utsatts att förekomma på en tredje rättegångsdag,
därom beträffande de uppskjutna målen parternas medgivanden åtskilliga
dagar förut inhämtats. Fagerlin hade flera gånger tagit i övervägande
att insätta en tredje rättegångsdag i häradena eller något av dem.
Då emellertid tingssammanträdenas storlek varit synnerligen skiftande,
hade det befunnits opraktiskt att redan från början binda sig vid ett utsättande
av en tredje dag, vilket ju alltid skulle medföra besvär och kostnader
för nämndemännen. Att insätta en ytterligare dag i blott ett av
häradena hade stött på den svårigheten, att arbetsbördan i det ena häradet
under årslånga perioder ibland varit större men ibland mindre än i det
andra.

Med anledning av vad sålunda blivit upplyst angående tiden för tingsförhandlingarnas
avslutande vid Listers tingslags häradsrätts sammanträden
den 8 februari (andra sammanträdets andra rättegångsdag) och den 8
mars (tredje sammanträdets andra rättegångsdag) anmodade jag därefter
Nordholm, vilken dessa dagar fört ordet i häradsrätten, att till mig inkomma
med yttrande därutinnan.

I avgivet yttrande anförde Nordholm följande.

Uppropslistan för rättegångsdagen den 8 februari 1938 hade upptagit
trettiosju mål och två ärenden, vilka varit indelade i fyra grupper, med angivande
av det klockslag, före vilket de till varje grupp hörande målen ävensom
ärendena, som tillhörde första gruppen, ej komme att uppropas. Sagda
klockslag hade varit: beträffande första gruppen klockan lif. m., beträffande
andra gruppen klockan 2 e. m., beträffande tredje gruppen klockan
4 e. m. och beträffande fjärde gruppen klockan 6 e. m. Uppropslistan för
rättegångsdagen den 8 mars 1938 hade upptagit tjugotre mål, vilka likaledes
varit indelade i fyra grupper, med angivande av det klockslag, före
vilket de till varje grupp hörande målen ej komme att uppropas. Nämnda
klockslag hade varit: beträffande första gruppen klockan % 12 på dagen,
beträffande andra gruppen klockan % 2 e. m., beträffande tredje gruppen
klockan % 4 e. m. och beträffande fjärde gruppen klockan % 5 e. m. I
handläggningen hade — frånsett ett tillfälle under rättegångsdagen den
8 mars, då enskild överläggning förekom — efter vad Nordholm nu kunde
minnas, gjorts blott ett uppehåll under envar av rättegångsdagarna, nämligen
under rättegångsdagen den 8 februari för middagsrast och under rättegångsdagen
den 8 mars för kafferast. Det vore omöjligt för Nordholm att
nu så lång tid efteråt bestämt uppgiva tidpunkterna för dessa uppehåll, men
han erinrade sig att middagsrasten, som varat högst en timma, tagits ganska
sent på eftermiddagen med hänsyn till att de längst bort från tingsstället

150

boende parterna och vittnena dessförinnan skulle få sina mål ropade. Kafferasten,
som varat omkring en kvart, hade tagits mellan klockan 3 och 4
e. m. Handläggningen å båda rättegångsdagarna hade såväl föregåtts som
efterföljts av enskild överläggning. Vid den överläggning, som följt efter
handläggningen å rättegångsdagen den 8 februari, hade till avgörande företagits
fjorton under dagen handlagda mål, därav ett kravmål, i vilket
tredskodom meddelats, och tretton brottmål av enklare beskaffenhet, i
vilka svarandena i de flesta fall erkänt vad som i stämningen lagts dem till
last. Vid den överläggning, som följt efter handläggningen å rättegångsdagen
den 8 mars, hade företagits till avgörande ett hemskillnadsmål, i
vilket svaranden medgivit stämningspåståendena, och nio brottmål av
ovannämnda slag. Då Nordholm beträffande samtliga brottmål på förhand
antecknat den straffskala, som kunde ifrågakomma, samt därtill uppgjort
förslag till bötesstraff, hade denna överläggning under envar av rättegångsdagarna
tagit högst en kvart i anspråk. I detta sammanhang ansåge
Nordholm sig böra upplysa, att den enskilda överläggning, som följt efter
handläggningen vid rättegångstillfället den 31 maj 1938, tagit omkring
en timma i anspråk. Den hade emellertid, med hänsyn till att såväl
nämndemännen som Nordholm funnit sig böra taga en liten paus efter den
långvariga handläggningen, slutat först klockan % 5 följande morgon. I
anledning därav borde vidare framhållas, att både nämndemännen och
Nordholm funnit att de, trots att de insågo att sessionen bomme att bliva
långvarig, ej kunde underlåta att utlova utslag vid sessionens slut i de
mål, som då avgjorts. Nordholm hade aldrig kunnat tänka sig, att sessionerna
under rättegångsdagarna den 8 februari och den 8 mars skulle bliva
så långvariga, som de blevo. Nordholm hade före upprättandet av uppropslistorna
genom telefonsamtal med såväl de åklagare, som skulle tjänstgöra
under sagda rättegångsdagar, som ock de advokater, vilka vanligen
brukade uppvakta vid häradsrätten, gjort sig underrättad om, huru lång
tid de ansågo att handläggningen av de olika målen skulle taga. Vidare
hade Nordholm vid upprättandet av sagda listor vinnlagt sig om att så
noga som möjligt beräkna tiden för de olika målens handläggning. Till att
sessionerna blivit långvarigare än Nordholm beräknat hade emellertid bidragit
ett flertal omständigheter, såsom att rättens enskilda överläggning
före den offentliga handläggningen tagit längre tid i anspråk än beräknats,
att parter, som väntats skola erkänna åtalade förseelser, i stället bestritt
åtalen under framförande av olika slags invändningar samt att många vittnen
inkallats utan att Nordholm därom förut underrättats. På grund härav
och en del övriga oförutsedda omständigheter hade partsförhandlingarna
och särskilt vittnesförhören blivit långt mera utdragna och tidsödande än
som rimligen kunnat förväntas.

Efter en detaljerad redogörelse för nu berörda förhållanden anförde Nord -

151

holm slutligen: Så snart han insett, att hans beräkningar angående sessionens
varaktighet slagit fel, och därefter flerfaldiga gånger under eftermiddagens
och kvällens lopp hade han högt och tydligt tillkännagivit såväl att
sessionen, därest alla å uppropslistan upptagna mål skulle vinna handläggning,
komme att draga långt ut på tiden, som ock att, om någon eller några
önskade att få sitt mål eller det mål, i vilket han eller hon skulle vittna, i
stället ropat under morgondagen, hos hovrätten skulle begäras telegrafiskt
förordnande för Nordholm att den dagen få fortsätta förhandlingarna.
Dessa tillkännagivanden, som skett inne i tingssalen, hade flertalet gånger
på Nordholms anmodan upprepats av tingshus vaktmästaren i den till tingssalen
hörande korridoren. Under tiden mellan dessa tillkännagivanden hade
Nordholm även flera gånger vänt sig till olika i tingssalen närvarande personer,
som han visste voro parter eller vittnen i ett mål, med enahanda
påpekande och förfrågan. Emellertid hade ej någon vid något enda tillfälle
förklarat sig önska, att handläggningen ajournerades till följande dag, utan
Nordholm hade tvärtom av såväl åklagare och advokater som parter och
vittnen blivit ombedd att slutföra förhandlingarna. Nordholm ville särskilt
påpeka, att han vid ett tillfälle, nämligen vid 8-tiden på kvällen den 8
februari, beslutit sig för att ajournera förhandlingarna till följande dag
men på grund av de enträgna framställningar, som gjorts örn förhandlingarnas
slutförande den dagen, ej ansett sig kunna sätta sitt beslut i verkställighet.
Under envar av dessa bägge rättegångsdagar hade för alla dem,
som voro avlägset boende, beretts tillfälle att få de mål, i vilka de skulle
uppträda såsom parter eller vittnen, tidigare handlagda än uppropslistan
utvisat. Likaledes hade Nordholm under dessa rättegångsdagar — liksom
för övrigt även under rättegångsdagen den 31 maj — förvissat sig om att
samtliga parter och vittnen i de mål, som sent blevo påropade, hade möjlighet
att senast vid handläggningens slut återvända hem. På grund av de
svårigheter, som sålunda förelegat att bestämma tiden för målens handläggning,
och då Nordholms beslut att fortsätta förhandlingarna helt och
hållet dikterats av hans traktan att i största möjliga utsträckning tillmötesgå
den rättssökande allmänheten, hemställde Nordholm, att hans förfaringssätt
ej måtte till någon åtgärd mot honom föranleda.

Vid yttrandet var fogat ett av landsfiskalen Magnusson den 11 augusti
1938 utfärdat intyg, däri Magnusson till komplettering av det utav honom
m. fl. förut avgivna intyget anförde följande.

Nordholm hade även vid andra rättegångstillfällen än det i sistnämnda
intyg avsedda, däri inberäknade rättegångsdagarna den 8 februari och den
8 mars 1938, så snart det fram på eftermiddagen tydligt visat sig, att
rättegångsförhandlingarna skulle komma att draga långt ut på tiden, högt
och klart lämnat tingsmenigheten, advokaterna och åklagarna besked örn
att den, som ej efter klockan 7 på aftonen ville avvakta tiden för måls

152

påropande den dagen, ägde att påkalla måls handläggning å ny rättegångsdag.
Efter vad Magnusson kunnat finna hade under de senare åren i Listers
härads tingslag förekommit en stor arbetsbelastning såväl med hänsyn
till målens antal i och för sig som i betraktande av den, procentuellt
sett, betydande andel därav, som till följd av målens art krävt en omfattande
och följaktligen tidsödande handläggning. Vidkommande möjligheten
att på förhand beräkna tidsutdräkten för handläggningen finge denna, enligt
vad erfarenheten visat, såvitt gällde andra mål än sådana av bagatellartad
beskaffenhet, i regel anses tämligen ringa. Det gåves sålunda med all
säkerhet åtskilliga mål, om vilka varken domaren eller den eller de, som
däri komme att föra talan, kunde i fråga om tidsåtgången för handläggningen
göra en beräkning så exakt, att den tillmätta tiden icke komme
att mer eller mindre överskridas. Icke minst i de numera mycket förekommande
trafikmålen hade det ofta visat sig, att felbedömning av handläggningstiden
varit oundviklig. Ett till synes ganska enkelt kollisionsmål, som
för åklagaren och däri agerande advokater förefallit kräva högst en timmes
domstolsförhandling, hade genom omständigheter, som ingen av dem
kunnat förutse, i stället kunnat visa sig taga den dubbla tiden eller mera
i anspråk och detta oaktat den raskhet i handläggningen och vakna blick
för ett måls väsentligheter, som städse och jämväl under Nordholms ordförandeskap
kommit till synes vid Listers tingslags häradsrätt.

Från advokaten Santesson inkom sedermera en skrift, däri Santesson,
som brukade uppvakta vid Listers tingslags häradsrätts sammanträden,
anförde: Den uppfattningen hade varit rådande bland advokaterna i orten,
att orsaken till att denna häradsrätts sammanträden dragit ut på tiden
ej på något sätt kunde anses bero på rättens ordförande, Nordholm. Ehuru
mycket grundlig hade Nordholm alltjämt sökt att i möjligaste mån påskynda
handläggningen av målen och ofta framhållit för såväl parter
som ombud, att med hänsyn till att dagens förhandlingar kanske komme
att draga ut på tiden det vore nödvändigt att parter och ombud i möjligaste
mån sökte göra sina anföranden så korta som möjligt och undveke
onödig plädering. Orsaken till de utdragna förhandlingarna finge därför
enligt advokaternas mening sökas på annat håll och vore då främst beroende
på den anhopning av mål, som alltid förekommit å de dagar, då
sekreteraren sutte som ordförande. Dels uppvaktade nämligen å dessa
dagar två landsfiskaler, därav den ene, landsfiskalen i Mörrums distrikt,
syntes hava det största antalet instämda mål i tingslaget, dels syntes nog
även den tendensen hava förekommit, att större civilmål instämdes till
sekreterarens dag med hänsyn till den stora arbetsbörda, som åvilade
häradshövdingen i de sammanslagna domsagorna. Orsaken torde även vara
att finna däruti, att på grund av den enskilda överläggningen, vilken föreginge
handläggningen av mål, tingssammanträdet ej kunnat taga sin bör -

153

jan å utsatt tid. Santesson ville även framhålla svårigheterna för ordföranden
att på förhand beräkna, huru lång tid ett måls handläggningkunde
taga. Det hade nämligen visat sig, särskilt vid handläggning av
civila mål och även i brottmål från svarandesidan, att parterna medtoge
vittnen utan att dessa blivit genom stämning kallade. Nordholm hade vid
varje sammanträde, då det visat sig att detta koinme att bliva utdraget,
redan tidigt på eftermiddagen frågat, huruvida några parter önskade att
deras mål skulle uppskjutas till nästkommande dag, för vilket fall Nordholm
ämnade begära telegrafiskt förordnande från hovrätten att även handlägga
mål denna dag. Då emellertid de flesta parter såväl som ombud ej vore
bosatta i Sölvesborg och möjligheterna till inkvartering därstädes vore
dåliga, hade i intet fall, efter vad Santesson kunde påminna sig, någon
part påyrkat ett sådant förfarande, utan samtliga parter hade önskat, att
förhandlingarna skolat fortsätta tills alla målen behandlats. Nordholm hade
i flera fall genom telefonförfrågningar hos advokaterna sökt utröna, huru
lång tid handläggningen av deras mål kunde väntas taga, men hade det visat
sig i praktiken, att tiden så gott som regelbundet av advokaterna bedömdes
för kort.

I en den 21 december 1938 hit inkommen skrivelse meddelade Nordholm
på förfrågan, att å de rättegångsdagar under 1938 års höstting i Listers
tingslag, å vilka Nordholm fört ordet i rätten, handläggningen av mål och
ärenden slutat: den 29 augusti klockan 7,35 e. m., den 31 augusti klockan
8,12 e. m., den 26 september klockan 9 e. m., den 24 oktober klockan 7,30
e. m., den 26 oktober klockan 3,30 e. m. och den 21 november klockan
9,15 e. m. Enskild överläggning hade ägt rum efter handläggningens slut
följande dagar och därvid slutat: den 31 augusti klockan 8,30 e. m., den
26 oktober klockan 5,45 e. m. och den 21 november klockan 10,30 e. m.
I skrivelsen uppgav Nordholm vidare, att han haft förordnande att vara
ordförande i häradsrätten under första rättegångsdagen av de allmänna
sammanträdena. Sedan Nordholm förvissat sig om, att till hans rättegångsdag
under såväl augusti- som oktobersammanträdena så många mål
instämts eller komme att instämmas, att desamma och de till sagda rättegångsdagar
uppskjutna målen ej kunde vinna handläggning å en dag, hade
förordnande för Nordholm begärts och erhållits att vid dessa sammanträden
hålla ytterligare en rättegångsdag. Å denna hade handlagts de mål,
han efter överenskommelse med parter och ombud utsatt att då förekomma.
Enligt på förhand givet meddelande vid septembersammanträdet
hade Nordholm hållit enskild överläggning i av honom slutligen handlagda
mål å Fagerlins rättegångsdag.

154

Av de i ärendet lämnade uppgifterna framgår, att vid Listers tingslags
häradsrätt den offentliga handläggningen av de till rättegångsdagarna
den 8 februari, den 8 mars och den 31 maj 1938 utsatta målen pågått till
respektive klockan 1,30, 12 och 3,15 under den efterföljande natten, varefter
följt enskild överläggning, som varat vid de två förstnämnda tillfällena
en kvart och vid sistnämnda tillfälle en timma. Angående orsaken till att
sessionerna dessa rättegångsdagar blivit så långvariga har Nordholm, som
då tjänstgjort såsom rättens ordförande, framhållit olika omständigheter såsom
att den handläggningen föregående överläggningen dragit längre ut
på tiden än som beräknats, att partsförhandlingarna och vittnesförhören
blivit långt mera tidsödande än som rimligen kunnat väntas o. s. v. Nordholm
har tillika framhållit, att han vid upprättandet av uppropslistorna
vinnlagt sig örn att så noga som möjligt beräkna tiden för de olika målens
handläggning och för detta ändamål telefonledes förfrågat sig hos såväl
åklagare som advokater örn den tid de ansåge handläggningen av målen
skulle taga. Vad Nordholm sålunda anfört synes mig också visa, att det
ej skäligen kan läggas honom till last, att de i uppropslistorna för dessa
dagar beräknade tiderna icke kunnat ens något så när följas. Avvikelserna
hade dock ej behövt bliva så stora, därest, såsom i de flesta domsagor
regelmässigt sker, rättens enskilda överläggning förlagts till rättegångsdagens
slut i stället för till dess början. I detta hänseende torde Nordholm
hava förfarit i enlighet med i Bräkne och Listers domsaga rådande praxis,
som emellertid blivit föremål för kritik från min företrädares sida (se ämbetsberättelsen
år 1936 sid. 178 o. f.). Under hösttinget 1938 har Nordholm
dock, med undantag för en rättegångsdag, frångått nämnda praxis, vilket
synes mig välbetänkt.

Ehuru det, såsom förut nämnts, ej torde kunna läggas Nordholm till
last, att under ifrågavarande rättegångsdagar i uppropslistorna angiven
tidsram sprängts, har han dock handlat felaktigt, då han icke i skälig
tid på kvällen avbrutit rättens förhandlingar utan låtit desamma pågå
till sent på natten. Väl har Nordholm vid upprepade tillfällen högt och
tydligt tillkännagivit för tingsmenigheten att, örn någon önskade få sitt
mål uppskjutet till följande dag, skulle så ske. Då emellertid icke någon
framförde en sådan önskan till Nordholm utan tillstädesvarande parter
och ombud i stället hemställde örn rättsförhandlingarnas fortsättande
utan avbrott, har Nordholm låtit förmå sig härtill. Avgörande i en dylik
situation får dock icke vara parternas och ombudens önskemål, om dessa
icke låta förena sig med vad som ur rättskipningens synpunkt är försvarligt.
De olägenheter för att icke säga vådor, som äro förbundna med handläggning
och dömande under förhållanden som de nu påtalade, synes Nordholm
hava förbisett. Enligt kungl, brev den 27 maj 1801 bör rättens
session ej slutas senare än klockan 7 på aftonen, därest icke särskilda om -

155

ständigheter någon gång skulle utan parternas olägenhet till längre sammanträde
föranleda. Ett överskridande av nämnda tidsbegränsning med
en eller annan timma torde i regel icke medföra några egentliga olägenheter,
men annorlunda ställer sig saken, då såsom under nu ifrågavarande rättegångsdagar
sessionen utsträckes till mitt i natten eller rent av påföljande
dags morgon. Olägenheterna bestå givetvis icke endast däri, att parter,
ombud och vittnen få försaka välbehövlig vila, utan även däri att de
bliva sämre i stånd att rätt uppfatta vad under handläggningen förekommer,
att avgiva riktiga och uttömmande svar på framställda frågor o. s. v.
Även med tanke på domstolens ledamöter måste nattsessioner anses förkastliga.
Att därunder ordförandens förmåga att utöva en tillfredsställande
processledande verksamhet liksom även nämndemännens förmåga av vaken
uppmärksamhet sättes på hårda prov är självklart.

På grund av det anförda ansåg jag väl, att Nordholm visat oförstånd
genom att de tre ifrågavarande rättegångsdagarna låta sessionerna draga
ut på tiden på sätt som skett. Emellertid fann jag, ehuru med tvekan, mig
böra med hänsyn till omständigheterna i saken låta bero vid mina ovan
gjorda erinringar, vilka jag upptog i en till Nordholm avlåten skrivelse.

2. Fråga om domstols tillsyn över att bouppteckning
förrättas efter avlidna.

I en hit insänd skrift anförde förre sjökaptenen Tage Jönsson i Halmstad,
att vid rådhusrätten i nämnda stad icke utövades någon tillsyn över att
bouppteckningar förrättades efter i staden avlidna personer.

Med anledning därav anförde rådmannen E. Fogelklou i avgivet yttrande
följande.

Registrering av bouppteckning tillkomme enligt dittills gällande arbetsordning
Fogelklou i egenskap av inskrivningsrådman. En gång varje år
verkställdes undersökning, huruvida bouppteckningar inkommit efter avlidna
personer. Därvid tillginge så, att de avlidna personer, efter vilka bouppteckning
inkommit, avprickades å de från pastorsämbetet inkomna dödslistorna.
Därefter verkställdes undersökning för utrönande av huruvida bouppteckning
borde påfordras i fråga om de å dödslistorna upptagna personer,
efter vilka sådan ej inkommit. Beträffande personer, som avlidit å
stadens försörjningsinrättning, plägade man göra förfrågan där, huruvida de
efterlämnat tillgångar, och, om det upplystes att så ej vore fallet, plägade
bouppteckning ej infordras. Ej heller plägade man infordra bouppteckning
efter barn, sedan man undersökt, örn de haft förmyndare, och denne med -

156

delat, att barnet saknat tillgång. Beträffande övriga å dödslistorna upptagna
personer brukade man först uppdraga åt polisen att efter en av inskrivningsrådmannen
uppgjord förteckning påminna vederbörande stärbhusdelägare
om deras skyldighet. Därvid inträffade ej sällan, att en person
befunnes hava avlidit å annan ort, utan att i Halmstad efterlämna arvingar
eller eljest någon, som kunde vara skyldig att ombesörja bouppteckning.
I sådana fall hade man skrivit till vederbörande myndighet å den ort, där
personen avlidit, men sådan åtgärd hade endast i mycket sällsynta fall,
kanske ej i något, lett till resultat. Efter någon tid jämfördes inkomna bouppteckningar
med den åt polisen utlämnade listan. Vanligen vore då bouppteckningar
inkomna efter de avlidna, men örn så ej skett meddelade
rådhusrätten vederbörande bodelägare föreläggande att inkomma med bouppteckning.
Av motiven till den nya lagen om boutredning och arvskifte
ville det synas som örn bouppteckning borde förrättas efter varje avliden
utan undantag. Fogelklou vore övertygad, att det komme att väcka stor
ovilja hos allmänheten, om man skulle fordra ingivande av bouppteckning
efter t. ex. små barn, vilkas föräldrar vore i livet, eller fattighjon eller liknande
personer. Skulle emellertid J. O. anse, att även i dylika fall bouppteckning
skulle förrättas och ingivas, skulle Fogelklou rätta sig därefter.

I 3 kap. 1 § lagen den 9 juni 1933 örn boutredning och arvskifte stadgas,
att bouppteckning skall förrättas sist tre månader från dödsfallet, där ej,
pa ansökan inom samma tid, rätten eller på landet domaren med hänsyn
till boets beskaffenhet eller av annan särskild orsak den tid förlänger.

Något undantag från denna allmänna bouppteckningsplikt har icke stadgats
i lagen. I lagberedningens av Fogelklou berörda motiv till lagrummet
har behandlats frågan, örn undantag från bouppteckningsplikten bör medgivas
i sådana fall, då egendomen i boet efter den avlidne är ringa. Efter
omnämnande av den dittills vid åtskilliga underrätter tillämpade praxis,
att fordran pa bouppteckning eftergåves, när enligt tillgängliga uppgifter
tillgångarna vore så obetydliga, att de ej försloge till annat än gäldande av
begravningskostnaderna och andra utgifter i anledning av dödsfallet, uttalade
lagberedningen, att det finge anses tvivelaktigt, huruvida denna praxis
överensstämde med då gällande lags mening. Av skäl, som i motiven närmare
utvecklades, ansåg beredningen den i varje fall ej böra medgivas för
framtiden.

Då, såsom förut nämnts, lagen ej innehåller någon undantagsbestämmelse
för det fall, att tillgångarna efter den avlidne äro obetydliga, och det
synes hava varit lagstiftarnas mening, att vid lagens tillämpning fordran
på bouppteckning även i sådana fall skulle noggrant upprätthållas, böra

157

domstolarna låta sig angeläget vara att tillse, att bouppteckning förrättas
efter avlidna oavsett storleken av boets tillgångar.

Med detta uttalande, som jag upptog i en till Fogelklou avlåten skrivelse,
var ärendet av mig slutbehandlat.

3. Fråga huruvida domstol, som förklarat anståndet med villkorligt
ådömt straff förverkat, skall därom underrätta icke blott vårdnads domstolen

utan jämväl övervakaren över den villkorligt dömde.

Genom utslag den 28 november 1935 dömde Torna och Bara domsagas
häradsrätt Oskar Rudolf Kvist från Visseltofta jämlikt 20 kap. 4 § strafflagen
för inbrottsstöld till straffarbete fyra månader, villkorlig dom. Häradsrätten
förordnade, att Kvist under prövotiden skulle stå under övervakning,
och utsåg till övervakare byråföreståndaren Emil Hansen i Malmö.
Övervakningen skulle stå under vårdnad av häradsrätten.

Sedermera blev Kvist ställd under åtal vid rådhusrätten i Landskrona,
som genom utslag den 15 april 1936 dömde Kvist för bedrägeri till frihetsstraff
och i samband därmed förklarade det honom medgivna anståndet
med först omförmälda straff förverkat. Om detta beslut blev domhavanden
i Torna och Bara domsaga omedelbart underrättad.

Sedan jag vid granskning av den till fångvårdsstyrelsens sociala avdelning
insända övervakningsboken för Kvist inhämtat, att meddelande örn
rådhusrättens beslut icke lämnats Hansen i egenskap av övervakare över
Kvist, anmodade jag rådhusrätten att till mig inkomma med yttrande.

I avgivet yttrande anförde rådhusrätten följande.

Enligt kungl, kungörelsen den 5 oktober 1922 angående skyldighet för
övervakare över villkorligt dömd att insända övervakningsbok m. m. ålåge
det vårdnadsdomstolen att till fångvårdsstyrelsen insända den för övervakaren
utfärdade övervakningsboken. Vid de flesta underrätter syntes den
praxis tillämpas, att vårdnadsdomstolen för sådant ändamål infordrade
övervakningsboken från övervakaren. Då en domstol, som ej vore vårdnadsdomstol,
förklarade anståndet med det villkorligt meddelade straffet förverkat,
borde sagda domstol därom underrätta vårdnadsdomstolen för att
denna skulle bliva i tillfälle fullgöra sitt nyssnämnda åliggande. Från rådhusrätten
hade i förevarande fall vårdnadsdomstolen erhållit underrättelse
örn att det av vårdnadsdomstolen ådömda villkorliga straffet förklarats
förverkat. Däremot hade övervakaren ej underrättats, då detta ej ansetts
erforderligt. Rådhusrätten hade nämligen i förevarande fall utgått från att
underrättelsen till övervakaren skulle ombesörjas av vårdnadsdomstolen.

158

En domstol, som förklarade ett villkorligt utdömt straff förverkat, hade
ju i allmänhet ej kännedom örn övervakarens namn och adress. Upplysning
därom kunde visserligen inhämtas hos vårdnadsdomstolen och övervakaren
därefter direkt underrättas, men det ur praktisk synpunkt mest lämpliga
vore väl att vårdnadsdomstolen, så snart den erhölle kännedom om att ett
villkorligt utdömt straff förverkats, därom ex officio underrättade övervakaren,
då den i varje fall vore skyldig att tillse, att utfärdade övervakningsböcker
inkomme från övervakaren.

Sedan jag därefter anmodat domhavanden i Torna och Bara domsaga
att inkomma med yttrande, anförde häradshövdingen Chr. Ahlgren följande.

Det vore riktigt, att den 17 april 1936 från rådhusrätten till domaren i
Torna och Bara domsaga ankommit en skrivelse med underrättelse om rådhusrättens
utslag den 15 april 1936 angående Kvist. Denna skrivelse innehölle
emellertid intet, som på något sätt gåve vid handen, att rådhusrätten
icke fullgjort den rådhusrätten enligt tydlig föreskrift i 19 § lagen angående
villkorlig straffdom åliggande skyldighet att ofördröjligen underrätta övervakaren
därom, att anståndet med straffet förverkats. Rådhusrättens tolkning
av uttrycket ”i den mån så finnes erforderligt” syntes näppeligen kunna
godtagas. Enligt denna tolkning skulle uttrycket hava den uppenbarligen
ej avsedda innebörden, att den domstol, som förklarat anståndet förverkat,
skulle efter gottfinnande kunna å vårdnadsdomstolen överflytta skyldigheten
att underrätta övervakaren. Om en dylik tolkning godtoges, borde
uppenbarligen i lagrummet funnits föreskrift om skyldighet att underrätta
vårdnadsdomstolen därom, att underrättelse till övervakaren ej meddelats.
Beträffande övervakarens namn torde Kvist på förfrågan kunnat tillhandahålla
rådhusrätten uppgift därom. Övervakarens adress återfunnes i tillgängliga
telefonkataloger. I nödfall hade å Torna och Bara domsagas kansli
med lätthet kunnat erhållas besked i båda ifrågavarande hänseenden. Rådhusrättens
reflexioner i anslutning till kungörelsen den 5 oktober 1922 syntes
vila på ganska lös grund. Kungörelsen syntes ingalunda förutsätta, att
vårdnadsdomstolen skulle nödgas infordra övervakningsböckerna från övervakaren.
Den i domsagan nästan undantagslöst använde övervakaren,
Hansen, insände städse övervakningsböckerna utan påminnelse från domaren.
Ahlgren ansåge av vad ovan anförts framgå, att något förbiseende i
det föreliggande fallet icke läge domaren i Torna och Bara domsaga till
last.

Hansen, som bereddes tillfälle att yttra sig i ärendet, anförde därefter
följande.

Enligt Hansens mening borde det åvila den domstol, som förklarade en

159

villkorlig dom förverkad, att därom underrätta såväl vårdnadsdomstolen
som övervakaren. Detta förfarande torde väl också i allmänhet praktiseras.
Det borde ju vara synnerligen lätt för denna domstol att samtidigt som
den tillskreve vårdnadsdomstolen sända en genomslagskopia av skrivelsen
till övervakaren. En tidsbesparing liksom även en ekonomisk besparing
kunde bliva följden av ett sådant förfaringssätt, en icke oväsentlig sak för
övervakaren, som i många fall finge vidkännas kostnader för övervakningen,
vilka ej stöde i förhållande till den ersättning han erhölle för sitt
uppdrag. Att det för den dömande domstolen, som hade den åtalade framför
sig, skulle vålla några svårigheter att få veta vem övervakaren vore
torde vara otänkbart. Enligt Hansens förmenande borde en sak, som kunde
utföras av en myndighet, ej uppdragas åt två eller flera, ty följden kunde
bliva som nu, att den som behövde kännedom om fallet glömdes bort.

I en till rådhusrätten i Landskrona avlåten skrivelse anförde jag därefter
följande.

I 19 § lagen den 28 juni 1918 angående villkorlig straffdom stadgas att,
örn domstol meddelar beslut, som innebär ändring i vad som är bestämt i
fråga örn vårdnadsdomstol eller övervakning och vad därmed har sammanhang,
skall domstolen, i den mån så finnes erforderligt, därom ofördröjligen
underrätta såväl vårdnadsdomstolen som övervakaren.

Det ligger i sakens natur att, då anståndet med ett villkorligt ådömt
straff förklaras förverkat, den dömdes övervakare bör underrättas örn detta
förhållande. I och med anståndets förverkande skall nämligen övervakningen
upphöra. Därför är det av vikt att övervakaren så fort som möjligt
får kännedom örn beslutet. Om den dömde under tiden efter anståndets förverkande,
såsom mången gång sker, håller sig undan och kanske börjar avtjäna
straffet utan övervakarens vetskap, föranledes denne till åtgärder för
den dömdes efterforskande. Icke minst till förhindrande av dylika onödiga
åtgärder är övervakarens underrättande av betydelse.

I förevarande fall har rådhusrätten, jämte det rådhusrätten dömt Kvist
till frihetsstraff, förklarat det Kvist meddelade anståndet med det honom
av häradsrätten ådömda straffet förverkat samt därom underrättat häradsrättens
ordförande men däremot icke övervakaren, Hansen. Som Hansen
icke heller på annat sätt erhållit kännedom om förverkandet, har han, enligt
vad övervakningsboken utvisar, fortfarande varit verksam för fullgörande
av sitt övervakningsuppdrag. Då Kvist ej besvarat ett av Hansen
till honom den 15 april 1936 under uppgiven adress i Landskrona avlåtet
brev, har Hansen vid två tillfällen rest till Landskrona och där förgäves
sökt Kvist, som redan den 18 april börjat avtjäna sitt straff. Efter att hava

160

företagit ytterligare undersökningar på olika håll har Hansen slutligen i
augusti vänt sig till polismyndigheten i Malmö med begäran om hjälp för
Kvists efterforskande. Först den 22 augusti eller omkring fyra månader
efter anståndets förverkande har Hansen av en tillfällighet fått kännedom
därom.

Till förklaring av rådhusrättens uraktlåtenhet att lämna Hansen underrättelse
örn förverkandet har rådhusrätten anfört, att rådhusrätten icke
ansett sådant meddelande erforderligt, enär rådhusrätten utgått från att
underrättelse skulle ombesörjas av vårdnadsdomstolen i samband med infordrande
av övervakningsboken från Hansen. Härtill må anmärkas, att
det visserligen torde åligga ordförande i vårdnadsdomstol att från övervakare,
som ej efter övervakningens upphörande självmant insänder övervakningsboken
till domstolen, infordra densamma. Emellertid lärer det i
regel förhålla sig så, att sådan anmaning icke göres omedelbart. Ett måttligt
dröjsmål härutinnan synes icke kunna tillräknas vårdnadsdomstolens
ordförande såsom tjänstefel. Rådhusrätten borde därför icke hava utgått
från att vårdnadsdomstolens underrättande säkert skulle föranleda underrättelse
inom behörig tid till övervakaren. Upplysning örn övervakarens
namn och adress hade uppenbarligen kunnat med största lätthet erhållas.

Ehuru jag alltså anser, att rådhusrätten förfarit felaktigt genom att icke
underrätta Hansen om innehållet i rådhusrättens utslag den 15 april 1936,
har jag likväl, då enligt vad jag inhämtat Hansen icke av statsverket uppburit
ersättning för uppdraget såsom övervakare över Kvist för tid efter den
15 april 1936 samt ej heller härutinnan nu framställt några ersättningsanspråk,
funnit skäligt låta bero vid ovan gjorda uttalanden.

Ärendet var därmed av mig slutbehandlat.

4. Dröjsmål med underrättelse till övervakare över villkorligt
dömd person om övervakningens upphörande.

Genom utslag den 29 augusti 1935 dömde Södra Roslags domsagas
häradsrätt Arne Alfred Johansson jämlikt 20 kap. 1, 4 och 9 §§ strafflagen
samt 5 kap. 2 § samma lag för å särskilda tider och ställen medelst inbrott
förövad stöld samt snatteri till straffarbete tre månader, villkorlig dom.
Häradsrätten bestämde, att Johansson under prövotiden skulle stå under
övervakning, och förordnade till övervakare byggnadssnickaren J. H. F.
Sundström i Överby, Resarö.

Sedan Sundström, enligt vad jag inhämtade av i fångvårdsstyrelsen förvarade
handlingar, hos häradsrätten under år 1936 hemställt, att övervakningen
måtte jämlikt 10 § andra stycket lagen angående villkorlig

161

straffdom förklaras skola upphöra, biföll häradsrätten genom beslut den
28 maj 1936 denna hemställan.

Av den av mig granskade övervakningsboken framgick emellertid, att
övervakningen det oaktat fortgått åtminstone till den 16 oktober 1937.

Sedan jag på grund därav anmodat extra hovrättsfiskalen Gunnar Aquilon,
vilken fört ordet i häradsrätten den 28 maj 1936, att till mig inkomma
med yttrande rörande det förhållandet att häradsrättens beslut sagda dag
icke syntes hava delgivits Sundström, anförde Aquilon i avgiven förklaring
följande.

Enligt den å domsagans kansli förda postboken hade häradsrättens beslut
icke förrän den 2 november 1937 tillställts Sundström. Anledningen
till det förelupna dröjsmålet vore ett synnerligen beklagligt fel, begånget
vid expedieringen av beslutet ifråga. Felet berodde således icke på bristande
kännedom hos Aquilon örn hithörande bestämmelser. Aquilon hade
tvärtom varit väl medveten om vikten av att Sundström finge del av beslutet.
Aquilon hade vid justeringen av domboken vid den paragraf, varunder
omförmälda ärende behandlats, anbragt ett utskriftstecken jämte
anteckningen: ”Sundström u. a.”, varmed Aquilon avsett, att för denne
skulle utan avgift utskrivas en domboksexpedition, som därefter i tjänsteförsändelse
skulle tillställas honom. Detta hade varit det enligt praxis i
domsagan använda sättet att bringa ett beslut av ifrågavarande art till
vederbörandes kännedom. I samband med justeringen av sagda paragraf
hade Aquilon vidare låtit i roteln över villkorligt dömda verkställa anteckning
om övervakningens upphörande. En del av domboksexpeditionerna
för häradsrättens ifrågavarande sammanträde — vårtingets sista allmänna
i serien — hade emellertid till följd av anhopningen av göromål i samband
med sluttinget icke varit utskrivna, då Aquilon, som åtnjutit semester
under juli 1936, omkring den 1 i nämnda månad avrest från Stockholm.
Bland de icke utskrivna paragraferna hade varit även den, som rört ifrågavarande
beslut. Innan Aquilon lämnat Stockholm hade han emellertid för
förste notarieri"i domsagan, vilken under juli månad tillika tjänstgjort
såsom t. f. domhavande, påpekat, att han hade att sörja för att nyssnämnda
återstående domboksparagrafer bleve utskrivna samt att utskrifterna
bleve av honom undertecknade och i övrigt i vederbörlig ordning
expedierade. Aquilon hade ansett sig så mycket mindre behöva befara,
att dessa göromål icke skulle bliva utförda, som förste notarien förut visat
sig duglig och pålitlig. Han hade också ombesörjt utskrift av expeditionen
åt Sundström och dessutom undertecknat densamma: ”Rätt utdraget; betygar
. ..” jämte sin namnunderskrift. På grund av något förbiseende hade
emellertid expeditionen ej översänts till Sundström utan kommit att bliva

11 — Justitieombudsmannens ömhet sberättelse till 1939 års riksdag.

162

liggande å domsagans kansli bland därstädes förvarade handlingar, varest
den återfunnits, då Sundström den 1 november 1937 insänt rapport rörande
övervakningen, som enligt roteln för länge sedan upphört. Anledningen
till sin underlåtenhet att avsända expeditionen kunde förste notarien,
enligt till Aquilon lämnad uppgift, icke erinra sig. Han sade sig ej
heller i övrigt minnas något rörande ifrågavarande ärende. I sin mån bidragande
till den fatalt långa tidrymd, som förflutit innan det begångna
felet upptäckts, vore emellertid det förhållandet att Sundström, som själv
hos häradsrätten ansökt örn övervakningens upphörande, icke underrättat
sig om ärendets utgång och ej heller insänt övervakningsrapport förrän den
1 november 1937. Sundström uppgå ve anledningen till sin underlåtenhet i
förra avseendet vara den, att han dels trott att hans ansökning icke blivit
beviljad och dels ångrat sin berörda åtgärd, enär Johanssons uppförande
strax därefter blivit sämre. Med det anförda hade Aquilon i ingen mån
velat undandölja det fel, som av honom begåtts därigenom, att han efter
semestern underlåtit att övertyga sig örn att samtliga domboksärenden,
hörande till den 28 maj 1936, blivit vederbörligen expedierade. Då emellertid
Aquilon träffat uppgörelse med Sundström, som erhållit ersättning för
den tid övervakningen pågått efter sistnämnda dag, och med Johansson,
som gottgjorts för det obehag den ökade övervakningstiden för honom
medfört, hemställde Aquilon, att J. O. måtte låta vid vad i saken förekommit
bero.

Vid förklaringen voro fogade dels ett av Sundström den 25 mars 1938
utfärdat intyg av innehåll att han, som för övervakningsuppdraget av allmänna
medel erhållit gottgörelse för tiden till den 28 maj 1936, av Aquilon
erhållit full ersättning jämväl för den tid därefter, som övervakningen
kommit att fortgå på grund av den försenade delgivningen av häradsrättens
beslut, dels ock en av Johansson den 25 mars 1938 undertecknad
handling av innehåll att, sedan uppgörelse sagda dag träffats mellan honom
och Aquilon, Johansson icke hade några anspråk på ersättning i anledning
därav att övervakningen fortgått efter den dag densamma enligt häradsrättens
beslut bort upphöra. ,

Jämlikt 19 § lagen den 28 juni 1918 angående villkorlig straffdom hade
det i förevarande fall ålegat Aquilon att ofördröjligen underrätta övervakaren
Sundström om häradsrättens beslut den 28 maj 1936 att övervakningen
över Johansson skulle upphöra. Av utredningen i ärendet framgår att så
icke skett, utan har övervakaren fått mottaga underrättelse först i början
av november 1937 eller alltså omkring ett år och fem månader efter dagen
för beslutet, med påföljd att övervakningen fortgått under hela denna tid.

163

Då emellertid såväl övervakaren som den övervakade erhållit gottgörelse
av Aquilon samt med hänsyn jämväl till vad Aquilon i övrigt anfört i sin
förklaring, fann jag mig kunna låta bero vid vad i ärendet förevarit.

5. Felaktigt ådömande av straff för blott första resan stöld,
då den tilltalade förut undergått bestraffning för
”stöld”, begången efter det han fyllt 18 år.

Genom utslag den 23 november 1928 dömde Södra Roslags domsagas
häradsrätt hushållerskan Elsa Karlsson, född den 26 april 1899, jämlikt 20
kap. 1 § strafflagen för stöld till straffarbete tre månader. Elsa Karlsson
undergick bestraffningen, som var verkställd den 26 februari 1929.

Vid Stockholms rådhusrätts femte avdelning yrkade sedermera t. f. stadsfiskal
Hjalmar Jacobson, med förmälan att Elsa Karlsson den 26 oktober
1937 i Stockholm förövat olovligt tillgrepp från Elin Karola Svensson, ansvar
å Elsa Karlsson för andra resan stöld.

Målet handlades inför rådhusrätten den 15 december 1937. Ett av åklagaren
ingivet utdrag av straffregistret utvisade, att Elsa Karlsson för ”stöld”
natten till den 12 augusti 1928 dömts och undergått bestraffning på sätt
ovan angivits.

I utslag den 15 december 1937 yttrade rådhusrätten följande: Enär genom
vad Elsa Karlsson erkänt jämte vad övrigt i målet förekommit vore
upplyst, att Elsa Karlsson den 26 oktober 1937 i ett i huset nr 56 vid Rådmansgatan
i Stockholm beläget kafé från Elin Karola Svensson olovligen
tillgripit en damhandväska, värd med inneliggande två nycklar och diverse
småsaker 10 kronor, samt i väskan förvarade kontanta medel till sammanlagt
belopp av minst 43 kronor, samt Elsa Karlsson icke, rådhusrätten
veterligen, blivit i vidare mån straffad för tjuvnadsbrott, än att hon undergått
henne av Södra Roslags domsagas häradsrätt den 23 november 1928
för stöld ådömt straff, straffarbete tre månader, alltså prövade rådhusrätten
i anledning av åklagarens i målet förda talan rättvist döma Elsa
Karlsson, jämlikt 20 kap. 1 § strafflagen, för första resan stöld att hållas
till straffarbete tre månader.

Då rådhusrätten sålunda, oaktat Elsa Karlsson undergått det henne
genom häradsrättens utslag ådömda straffet för stöld under år 1928, för
tillgreppet den 26 oktober 1937 dömt Elsa Karlsson till ansvar för första
resan stöld i stället för, såsom rätteligen bort ske, till ansvar för andra
resan stöld, anmodade jag de i förevarande beslut deltagande ledamöterna
av rådhusrätten att till mig inkomma med yttrande.

164

Med anledning därav anförde rådmannen Edw. Ploman, t. f. rådmannen
Atle Eriksson och t. f. assessorn Valter Stålberg i avgivet yttrande följande.

Under den överläggning, som föregått avkunnandet av rådhusrättens
ifrågavarande utslag, hade ledamöternas uppmärksamhet varit inriktad på
den ostridigt gällande regeln att vid bedömandet av förnyat återfall i tjuvnadsbrott
hänsyn måste tagas till den rubricering, det tidigare brottet erhållit
vid dess bedömande, och att således t. ex. ansvar för tredje resan
stöld ej kunde ådömas på grund av två förutgångna stölder, därest stölden
nr 2 ej blivit straffad såsom andra utan av misstag såsom första resan.
Därvid hade ledamöterna kommit att förbise, att denna regel icke ägde
giltighet vid ett första återfall — såsom beträffande Elsa Karlsson var
händelsen — och att det förty saknat betydelse, att det tidigare av henne
begångna brottet rubricerats såsom stöld i stället för, på sätt plägade ske,
såsom första resan stöld. Genom utslag den 2 april 1938 hade emellertid
Svea hovrätt, varest åklagaren besvärat sig, med ändring av rådhusrättens
utslag dömt Elsa Karlsson för andra resan stöld till samma straff som
genom rådhusrättens utslag ådömts henne. Enär rådhusrättens utslag undanröjts
och någon framtida verkan av det felaktiga förfarandet sålunda
icke komme att följa, hemställde ledamöterna, att J. O. måtte låta bero
vid vad i saken förekommit.

Då anmärkta felaktigheten i rådhusrättens utslag blivit efter besvär av
åklagaren av hovrätten undanröjd, fann tjänstförrättande justitieombudsmannen
Nissen vid prövning av ärendet skäligt låta bero vid vad däri
förevarit.

6. Fråga om lämpligheten av fängelseläkares samtal med fånge
om påtänkt sinnesundersökning.

Vid förhör å kriminalstationen i Stockholm den 13 oktober 1937 uppgav
servitrisen Gun Samuelsson att hon, som efter samlag med sin fästman blivit
havande, fördrivit sitt foster med hjälp av förra barnmorskan Anna
Fenton. Genom förmedling av en bekant till fästmannen, muraren Ivar
Juhlin, hade Gun Samuelsson i april 1936, under uppgift att hon vore fästmö
till Juhlin, kommit i förbindelse med Anna Fenton, vilken därefter på Gun
Samuelssons och Juhlins begäran i sin bostad i Tureberg mot betalning behandlat
Gun Samuelsson i fosterfördrivande syfte, med påföljd att fostret
avgått.

Sedan ytterligare utredning i saken verkställts, blev Anna Fenton den

165

15 oktober 1937 anhållen och införd till kriminalstationen, där förhör med
henne anställdes. I fråga om sina levnadsomständigheter uppgav hon därvid,
bland annat, att hon år 1927 av Stockholms rådhusrätt dömts för yrkesmässig
fosterfördrivning och vållande till annans död till straffarbete tre
år sex månader, av vilket straff hon avtjänat två år nio månader. Hon hade
därefter villkorligt frigivits den 5 december 1930.

Hörd i saken förnekade Anna Fenton till en början att hon, sedan hon
frigivits från ovannämnda bestraffning, behandlat någon kvinna i fosterfördrivande
syfte. Sedan hon konfronterats med Gun Samuelsson, erkände
hon vid ytterligare förhör, att hon mot betalning i fosterfördrivande syfte
behandlat Gun Samuelsson, samt berättade härom följande: En dag i april
1936 hade Juhlin, vilken Anna Fenton kände sedan hans barndom, kommit
till Anna Fentons bostad i sällskap med Gun Samuelsson. Efter ankomsten
hade Juhlin talat med Anna Fenton i enrum. Juhlin hade därvid sagt, att
det var ”hans flicka”, som han hade i sällskap, och att hennes menstruation
upphört. Han hade ombett Anna Fenton att behandla flickan, så att hon
skulle återfå menstruationen. Anna Fenton hade svarat: ”Juhlin vet ju
hur mycket tråkigt jag haft, jag vill inte behandla flickan i fosterfördrivande
syfte.” Juhlin hade emellertid varit enträgen och tillagt, att Anna
Fenton skulle få rikligt betalt. Anna Fenton hade slutligen lovat, att hon
skulle behandla Gun Samuelsson, samt tillagt, att de kunde komma
tillbaka någon dag senare. Anna Fenton hade begärt 200 kronor i arvode
för den tilltänkta behandlingen. Så mycket penningar hade Juhlin icke
kunnat anskaffa på en gång, men han hade lovat att lämna Anna Fenton
detta belopp genom avbetalningar. Någon dag i slutet av april 1936 på
kvällen hade Gun Samuelsson kommit ensam till Anna Fentons bostad för
att Anna Fenton då skulle utföra behandlingen å henne i fosterfördrivande
syfte. Efter att hava redogjort för den behandling Anna Fenton låtit Gun
Samuelsson undergå uppgav Anna Fenton, att Gun Samuelsson efter behandlingen
betalt Anna Fenton 100 kronor. Någon dag i maj 1936 hade
Anna Fenton av en händelse träffat Juhlin vid Hagalunds järnvägsstation,
varvid Anna Fenton påmint honom örn, att han vore skyldig henne 100 kronor
för behandlingen å Gun Samuelsson. Juhlin hade svarat, att han för tillfället
icke hade några penningar, men han hade lovat, att om Anna Fenton
träffade honom på en bestämd plats nästa fredag, så skulle hon få penningar
av honom. Då Juhlin icke inställt sig å den bestämda mötesplatsen,
hade Anna Fenton skrivit ett brev till Juhlin. Anna Fenton hade emellertid
icke fått några ytterligare penningar av vare sig Juhlin eller Gun
Samuelsson.

Den 16 oktober 1937 hördes vidare å kriminalstationen servitrisen Annie
Olsson, vilken därvid erkände att hon varit i grossess och att hon i fosterfördrivande
syfte låtit behandla sig av Anna Fenton. Annie Olsson bernt -

166

tade härom bland annat följande: Sedan hon hösten 1934 blivit havande,
hade hon och hennes fästman kommit överens om att de skulle försöka få
reda på någon kvinna, som kunde hjälpa henne att fördriva fostret. Fästmannen
hade därefter lyckats få reda på adressen till Anna Fenton. Någon dag
före jul 1934 hade Annie Olsson och hennes fästman besökt Anna Fenton i
Tureberg. Annie Olsson hade framfört sitt ärende och ombett Anna Fenton
att fördriva hennes foster. Anna Fenton hade lovat att utföra denna behandling
samt begärt 150 kronor därför, men Annie Olsson hade lyckats att
pruta ned beloppet till 100 kronor. Därpå hade det bestämts, att Annie
Olsson skulle återkomma till Anna Fenton tredjedag jul, varefter Annie
Olsson och fästmannen återvänt till Stockholm. Genom att sälja en sin
motorcykel hade fästmannen anskaffat 100 kronor som arvode till Anna
Fenton för behandlingen. Tredjedag jul hade Annie Olsson åter besökt Anna
Fenton.

Annie Olsson redogjorde därefter för den behandling hon fått undergå
vid tillfället samt uppgav, att hon omedelbart efter behandlingen till Anna
Fenton överlämnat 100 kronor såsom betalning för densamma. Efter redogörelse
för verkningarna av behandlingen uppgav Annie Olsson vidare:
Samma dag, som hon varit ute hos Anna Fenton och blivit behandlad, hade
Anna Fenton frågat henne, om hon ville stanna kvar hos Anna Fenton som
hembiträde. Detta erbjudande hade Annie Olsson antagit, enär hon vid
tillfället var i saknad av arbete. Sedan Annie Olsson blivit frisk efter förlossningen,
hade hon stannat kvar hos Anna Fenton som hembiträde, varvid
hon haft en avlöning av 40 kronor i månaden jämte mat och husrum.
Under första månaden hade Annie Olsson icke fått några penningar, enär
den kontanta lönen skulle gå i avräkning för den tid, som hon vårdats av
Anna Fenton. Under sin anställning hos Anna Fenton hade Annie Olsson
iakttagit, att unga kvinnor besökt Anna Fenton även sent på kvällarna.
I regel hade Anna Fenton talat med dessa kvinnor i salen å nedre botten,
varefter ”behandlingen” troligen försiggått i lilla rummet en trappa upp.
Vid minst fem tillfällen hade Anna Fenton haft kvinnor boende i lilla rummet
å övre botten. Annie Olsson hade emellertid icke sett dessa kvinnor,
enär hon då icke fått besöka övre botten i villan. Kvinnorna hade i regel
bott i lilla rummet 4—6 dagar, varför Annie Olsson förstått, att Anna
Fenton företagit ingrepp på dem i fosterfördrivande syfte. Ävenså hade det
förekommit, att Anna Fenton företagit bilresor mitt i natten. Annie Olsson
hade därför även misstänkt, att Anna Fenton behandlade kvinnor i fosterfördrivande
syfte i hemmen. I slutet av april 1935 hade Annie Olsson fått
sluta sin anställning hos Anna Fenton.

Vid därefter hållet förhör med Anna Fenton erkände hon, att hon i fosterfördrivande
syfte behandlat Annie Olsson. Beträffande de närmare omständigheterna
därvid uppgav Anna Fenton följande: Troligen den 16 de -

167

cember 1934 hade en för Anna Fenton okänd flicka och en yngre man, vilka
befunnits vara Annie Olsson och hennes fästman, kommit till Anna Fentons
bostad. Fästmannen hade talat om för Anna Fenton att flickan, som han
hade i sällskap, vore hans fästmö och att hon råkat komma i grossess. Han
hade ombett Anna Fenton att fördriva hennes foster, enär de icke hade så
ekonomiskt ställt, att de kunde gifta sig. Anna Fenton hade lovat att utföra
denna behandling å Annie Olsson för 100 kronor, varefter Annie Olsson
även skulle få bo hos Anna Fenton till dess hon blivit återställd efter behandlingen
och framfött sitt foster. Sedan det bestämts, att Annie Olsson
skulle återkomma någon dag senare, hade Annie Olsson och mannen avlägsnat
sig. Efter några dagar hade Annie Olsson kommit ensam till Anna
Fenton och hade Anna Fenton samma dag utfört behandlingen å henne.
Sedan Annie Olsson med 100 kronor betalt Anna Fenton för behandlingen,
hade hon avlägsnat sig. Någon dag därefter hade Annie Olssons fästman
telefonerat till Anna Fenton och omtalat, att Annie Olsson var svårt sjuk,
så att han icke vågade låta henne ligga ensam hemma i bostaden, och hade
han begärt, att Annie Olsson skulle få komma ut till Anna Fenton och vårdas
hos henne till dess hon bleve bra. Detta hade Anna Fenton lovat och
Annie Olsson hade i bil förts till Anna Fentons bostad i Tureberg. Dagen
därpå hade Annie Olsson framfött fostret. Annie Olsson hade därefter varit
sängliggande troligen i 8 eller 9 dagar. Sedan hon blivit frisk, hade hon
enligt överenskommelse stannat kvar hos Anna Fenton som hembiträde
mot en avlöning av 40 kronor i månaden jämte mat och husrum. Under
första månaden hade Annie Olsson icke fått någon betalning i penningar,
enär den kontanta lönen för denna månad skulle räknas av för tiden, som
hon varit sjuk och vårdats av Anna Fenton.

Vid ytterligare förhör förnekade Anna Fenton, att hon behandlat några
flera kvinnor än Gun Samuelsson och Annie Olsson i fosterfördrivande syfte,
men hon medgav att hon haft besök av kvinnor, å vilka hon insatt s. k.
livmodersskydd för att förhindra grossess. Dessa skydd hade Anna Fenton
anbringat för ett pris av 10 kronor per styck. Hon beräknade, att hon därigenom
haft en regelbunden inkomst av 50 kronor i månaden.

Den 19 oktober 1937 blev Anna Fenton av landsfogden i Stockholms län
häktad, och införpassades hon påföljande dag till kronohäktet å Långholmen
i avbidan på rannsakning.

Den 3 november 1937 företogs inför Sollentuna och Färentuna domsagas
häradsrätt å kronohäktet rannsakning med Anna Fenton.

Enligt vad protokollet över rannsakningen utvisar anmälde häradsrättens
ordförande, sekreteraren G. Hagströmer, att han i anledning av ett från
läkaren vid centralfängelset å Långholmen C. W. Herlitz inkommet meddelande,
vari denne rekommenderat sinnesundersökning av Anna Fenton,

168

infordrat närmare förklaring från Herlitz samt att under rannsakningens
gång från honom inkommit ett så lydande intyg:

”Härmed får jag uttala följande som komplement till min begäran om
undersökning av rannsakningsf ängen Fentons sinnestillstånd.

Under samtal med F. har hon meddelat sin syn på brott av den art, för
vilka hon rannsakas, i en sådan form och med ett sådant innehåll, att jag
redan på grund därav finner undersökning av sinnestillståndet lämplig.
Skulle hon för övrigt hava begått de brott, för vilka hon anklagas, är hon
vådlig för annans liv, vilket även i detta fall synes mig vara en fullt tillräcklig
anledning till undersökning av nyss nämnd beskaffenhet.

Då jag, i syfte att något lära känna henne, frågade efter de skäl, som
drevo henne att utföra sådana brott, som dem, för vilka hon anklagats,
hade hon inga bäriga sådana skäl att anföra. Jag anmärkte då till henne,
att om hon icke för mig kunde framlägga några skäl till ett så riskfyllt
handlande, som det hon anklagas för, så måste jag anse redan detta vara
en särskild, fullgod anledning till undersökning av hennes sinnestillstånd,
som jag i så fall hade för avsikt att hos rätten begära.

Jag har alltså icke begärt, att hon ''skall påtaga sig flera brott’ men väl
iakttagit symtom, som kunna tydas såsom tecken på psykisk defekt. Huruvida
verklig defekt föreligger bör enligt min uppfattning genom psykiatrisk
undersökning utredas. Långholmen den 3/11 1937.

C. W. Herlitz.

Fängelseläkare.”

I anledning av innehållet i detta intyg beslöt häradsrätten inkalla Herlitz
för att i målet höras. Sedan Herlitz därefter företrätt anförde han, enligt
vad i rättens protokoll antecknats, i anslutning till intyget följande:
Då Herlitz vid samtal med Anna Fenton förstått, att hon icke insett det
moraliskt förkastliga i sina handlingar, hade han dragit den slutsatsen, att
hennes handlingssätt möjligen haft sin grund i en psykisk defekt. Vad som
ytterligare styrkt honom i denna uppfattning hade varit den omständigheten,
att Anna Fenton icke kunnat angiva ett antagligt skäl för sitt handlande.
Enligt Herlitz’ förmenande måste en person, som efter att för visst
brott hava undergått ett strängt straff ånyo upprepade detsamma, kunna
peka på synnerligen bäriga skäl för sitt handlande. I annat fall måste den
brottsliga gärningen härledas från en psykisk defekt.

Anna Fenton anförde: Herlitz hade gjort ett besök i hennes cell och förfrågat
sig om anledningen till brottet. Hon hade då förklarat, att hon ”tyckt
synd örn flickorna”. Han hade svarat, att ”det icke vore skäl nog”, och
förklarat, att hon ”finge två dagar på sig att bekänna flera brott” samt
att han i annat fall ämnade föranstalta örn sinnesundersökning.

I anledning av dessa Anna Fentons uppgifter till rätten lämnade Herlitz
en förklaring, som i protokollet återgivits på följande sätt: Herlitz med -

169

gåve, att han fällt yttranden av nämnda innebörd. Från hans synpunkt
hade nämligen medkänsla icke kunnat utgöra skäl till att Anna Fenton
företagit ifrågavarande två enstaka fall av fosterfördrivning. Hade hon
däremot mera yrkesmässigt företagit fosterfördrivningar, hade i det större
ekonomiska utbytet därav funnits en fullt antaglig förklaringsgrund.

Anna Fentons rättegångsbiträde, advokaten R. Gottfarb i Hugo Lindbergs
advokatbyrå, bestred nödvändigheten av sinnesundersökning samt
anförde: Den omständigheten, att Anna Fenton icke förstått den etiska
värderingen av sitt handlingssätt, kunde icke tillmätas alltför stor betydelse.
Gottfarb ville påpeka, att det funnes många personer och bland dem
läkare, som icke sage något moraliskt förkastligt i avbrytandet av ett
havandeskap. I de två isolerade fall, som här förelåge till bedömande, hade
Anna Fenton efter upprepade övertalningsförsök med stor tvekan samtyckt
till de brottsliga gärningarnas begående. Den medkänsla, hon hyst för
flickorna, i förening med den nied hänsyn till hennes ekonomiska förhållanden
goda vinsten måste anses fullt motivera hennes handlingssätt.

Åklagaren yrkade ansvar å Anna Fenton jämlikt 14 kap. 27 § andra stycket
strafflagen för två fosterfördrivningsbrott. Han förklarade sig icke yrka
undersökning av Anna Fentons sinnesbeskaffenhet utan hänsköt bedömandet
av denna fråga till häradsrättens prövning.

Efter enskild överläggning meddelade häradsrätten, som icke fann skäl
låta företaga undersökning av Anna Fentons sinnesbeskaffenhet, utslag i
målet, däri häradsrätten yttrade följande: Genom vad i målet förekommit
vore styrkt, att Anna Fenton i sin bostad, villan nr 24, Skansvägen i Tureberg,
i fosterfördrivande syfte behandlat dels söndagen den 27 december
1934 Annie Olsson, dels ock troligen onsdagen den 22 april 1936 Gun
Samuelsson, att Annie Olsson och Gun Samuelsson vid de tillfällen, då de
behandlats av Anna Fenton, varit havande, att fostren kommit utan liv
fram, samt att Anna Fenton förövat berörda fosterfördrivningar med Annie
Olssons och Gun Samuelssons vilja samt för att därmed bereda sig vinning.
I anledning därav prövade häradsrätten rättvist döma Anna Fenton jämlikt
14 kap. 27 § andra stycket strafflagen för den å Gun Samuelsson företagna
fosterfördrivningen att undergå straffarbete ett år fem månader samt
jämlikt samma lagrum ävensom 7 kap. 4 § strafflagen för den å Annie
Olsson å sabbatstid företagna fosterfördrivningen att undergå straffarbete
likaledes ett år fem månader eller således att i en bot undergå straffarbete
två år tio månader.

Häradsrättens utslag vann laga kraft.

Den 14 januari 1938 innehöll tidningen Social-Demokraten under rubriken
”Modern tortyr på Långholmen. Läkaren sökte pressa fram bekännelser
med hot om rättspsykiatrisk undersökning.” en artikel, däri bland annat

170

återgavs ett inlägg av advokaten Hugo Lindberg rörande Herlitz’ uppträdande
mot Anna Fenton i ovan omförmälda fall. Lindbergs inlägg var av
följande lydelse:

”En kvinna, tidigare straffad för fosterfördrivning, satt ånyo häktad för
liknande brott. Nu hade hon erkänt två fosterfördrivningar. Hon hade
''hjälpt’ flickorna, som tiggt och bönfallit henne, att rädda dem från skandalen,
som ett barns födelse skulle draga över dem; de skulle ta livet av
sig, om hon inte hjälpte, etc. Så lät hon förleda sig till de nya brotten. De
''hjälpta’ flickorna, dessa, som hur milt och förlåtande man än ser på saken,
dock anstiftat brottet, få som regel villkorlig dom, men den som ''hjälpt’
får mångårigt straffarbete. Då försvarsadvokaten kom till den häktade i
fängelset var hon djupt bedrövad och upprörd över att fängelseläkaren vid
ett besök hos henne i cellen hotat med sinnesundersökning, örn hon inte
ville erkänna flera brott. Det lät otroligt, att fängelseläkaren lagt sig i polisens
arbete och sökt tvinga en häktad att erkänna under hot om rättspsykiatrisk
undersökning, om hon inte erkände ytterligare brott. Man bör
alltid med största försiktighet uppta häktades berättelser om sina upplevelser
inom fängelset, men i detta fall stöddes den häktades påståenden
av det faktum, att läkaren, som, det bör noga observeras, icke var psykiatriker,
i ett intyg till domstolen rekommenderat undersökning av hennes
sinnesbeskaffenhet. Inför domstolen upprepade den häktade kvinnan beskyllningen
mot fängelseläkaren. Domstolen lät då höra läkaren. I dennes
närvaro uppgav den häktade, att han inne i hennes cell bl. a. sagt, att
’hon finge två dagar på sig att bekänna flera brott, samt att han i annat
fall ämnade föranstalta örn sinnesundersökning’. Läkaren erkände att detta
var sanning. Jag citerar ordagrant ur domstolens protokoll hans svar: ''Han
medgåve, att han fällt yttranden av nämnda innebörd.’ Läkaren försökte
att inför domstolen angiva skäl för sin rekommendation till sinnesundersökning,
men dessa skäl voro så föga övertygande och vaga, att domstolen
omedelbart avslog framställningen om sinnesundersökning. En av nämndens
ledamöter upplyste, enligt anteckning i protokollet, att han sedan
flera år känt den häktade ''samt att hon alltid förefallit sällsynt redig och
klar i huvudet’. Det är ett ganska enastående fall att en läkare sviker yrkets
värdighet och blandar sig i saker, som inte angå honom. Läkaren är icke
polis eller själasörjare och får icke blanda sig i polisutredningar. Till stävjande
av ytterligare liknande övergrepp mot häktade har jag ansett det
nödvändigt att draga detta fall inför offentligheten.”

Sedan jag i anledning av innehållet i tidningsartikeln anmodat Herlitz
att till mig inkomma med yttrande, anförde denne följande.

Enligt den för fångvårdsstaten gällande arbetsordningen vore fängelseläkaren
bland annat pliktig att ägna särskild uppmärksamhet åt nykomna

171

rannsakningsfångars hälsotillstånd och att därvid också särskilt observera
•deras sinnesbeskaffenhet för att kunna lämna vederbörande domstol upplysning
för det fall, att anledning skulle finnas till antagande att undersökning
av den häktades sinnesbeskaffenhet borde företagas. Herlitz åbero- -»

pade därutinnan särskilt kungl, kungörelsen den 19 september 1929 om
ändrad lydelse av § 37 i instruktionen den 31 december 1921 för fångvårdsstaten.
I enlighet med sin ämbetsplikt hade Herlitz därför uti det nu avsedda
fallet, liksom eljest, vid samtal med den häktade, som ett led i den
övriga medicinska undersökningen, bett henne att framlägga sin egen syn
på de brottsliga gärningar, som hon redan erkänt, och de motiv, som drivit
henne till desamma. Då Anna Fenton lagt i dagen en egenartad känslolös
syn på brotten och icke kunnat angiva något från medicinsk synpunkt begripligt
motiv till förklaring av deras begående, hade Herlitz funnit detta
förhållande i och för sig så pass anmärkningsvärt, att han ansett sig böra
överväga, huruvida icke undersökning av hennes sinnesbeskaffenhet vore
påkallad. Denna sin uppfattning hade Herlitz också uttalat till henne. Hans
uttalande hade emellertid givetvis icke inneburit vare sig något försök till
påtryckning mot henne till bekännelse av ytterligare brott eller något ”hot”
om undersökning av sinnesbeskaffenheten, utan allenast ett konstaterande
av det enligt hans förmenande ur medicinsk synpunkt egenartade uti Anna
Fentons reaktion eller snarare brist på reaktion gentemot sina ifrågavarande
brottsliga handlingar samt ett uttryck för hans på denna iakttagelse
grundade reflexion, att en undersökning av sinnesbeskaffenheten måhända
vore motiverad. Herlitz erinrade sig, att han vid det besök hos Anna
Fenton, vid vilket han gjort ovannämnda observation, avslutat sitt samtal
med henne med ett tillägg av det innehåll, att hon under ett par dagar
borde tänka över de motiv, som drivit henne till gärningarna, och att han,
om hon icke kunde åberopa andra motiv än ”medlidande med flickorna”,
som hon vid samtalet med honom antytt, icke kunde finna ett
sådant skäl utgöra tillräcklig förklaring till hennes handlande och därför
vore böjd att betrakta detsamma såsom så pass egenartat, att han måhända
måste anse sig böra förorda undersökning av hennes sinnesbeskaffenhet.

Därvid hade Herlitz givetvis haft även övriga funna medicinska skäl härför
i åtanke, liksom också det förhållandet att patienten redan förut avtjänat
långvarigt straffarbete för enahanda brott. Emellertid hade Anna
Fenton icke lämnat Herlitz några ytterligare upplysningar rörande sina
egna synpunkter på brotten utan alltjämt intagit samma påfallande kalla
inställning. Med ovanstående syntes tillräcklig förklaring hava lämnats
rörande det förlopp, som tagits till utgångspunkt för den mot Herlitz uti
ifrågavarande tidningsartikel riktade kritiken. Herlitz hade vid sin behandling
av den häktade givetvis icke låtit sig vägledas av andra bevekelsegrunder
än dem, som vore för hans ämbetsutövning såsom fängelseläkare

172

normgivande, och Herlitz hade icke sökt utöva funktioner, vilka ankomme
på polismyndigheterna eller åklagaren. Det hade väckt hans synnerliga
förvåning, att i tidningsartikeln till stöd för riktigheten av den däri mot
honom riktade framställningen uppgivits, att han vid rannsakningen med
Anna Fenton skulle inför häradsrätten hava medgivit, att han sökt föranleda
henne ”att bekänna flera brott” och att han ”i annat fall ämnade föranstalta
om sinnesundersökning”. I anledning av vad sålunda uppgivits
bleve Herlitz nödsakad att tillägga en redogörelse för vad därutinnan inför
häradsrätten förekommit. Under rannsakningen hade Herlitz, som då uppehöll
sig å fängelsets läkarexpedition, blivit anmodad att inställa sig vid
häradsrätten, till vilken han då omedelbart begivit sig, åtföljd av uppsyningsmannen
K. Ståhl. Sedan Herlitz företrätt inför rätten, hade Anna
Fentons försvarsadvokat haft ett anförande, gående ut på att Herlitz enligt
hennes uppgift skulle hava förklarat för henne, att han skulle låta föranstalta
om undersökning av hennes sinnesbeskaffenhet, ”därest hon icke
inom två dagar erkände ytterligare brott”. Advokaten hade slutat med ett
yttrande, att uppgiften syntes otrolig och att en fråga om dess riktighet
därför vore på sin plats. Då Herlitz var angelägen att inför häradsrätten
klarlägga sin behandling av den häktade och innehållet av det från försvarsadvokatens
sida åsyftade samtalet med henne på sådant sätt, att möjlighet
till missförstånd bleve utesluten, hade han icke besvarat anförandet
muntligen utan begärt att få skriftligen besvara de framställda frågorna.
Sedan denna hans begäran bifallits, hade Herlitz begivit sig till läkarexpeditionen,
där han uppsatt och undertecknat den skriftliga förklaring, som
återflinnés i protokollet. I denna förklaring hade Herlitz klart och tydligt
givit tillkänna, att han icke av Anna Fenton begärt att hon ”skulle påtaga
sig flera brott”. Den omständigheten att Herlitz i yttrandet till häradsrätten
satt dessa ord inom citationstecken visade för övrigt, att redan vid
hans första inställelse inför rätten frågan därom ställts till honom, såsom
han ovan upplyst. Herlitz hade angivit, att han funnit hennes oförmåga att
lämna ur medicinsk synpunkt förståeliga motiv för sina handlingar innefatta
symtom, som kunde tydas såsom tecken på psykisk defekt.

Efter någon stund — anförde Herlitz vidare — hade han fått mottaga
en ny anmodan till inställelse inför häradsrätten och i anledning därav
ånyo begivit sig till rättens sessionsrum, även denna gång i sällskap med
uppsyningsmannen Ståhl. Rättens ordförande hade nu till Herlitz ställt
en del frågor, vilka, såvitt Herlitz kunde förstå, avsågo närmare upplysning
örn den tankegång, enligt vilken han funnit avsaknaden av förklarliga drivande
motiv till de brottsliga handlingarna indicera eventualiteten av psykisk
defekt av beskaffenhet att böra undersökas. I anledning av ordförandens
fråga hade Herlitz redogjort för sin syn på problemet i principiell
överensstämmelse med vad han förut här upplyst. Därefter hade Anna

173

Fenton uppgivit, att hon viel sitt samtal med Herlitz åberopat ”sitt deltagande
med flickorna” såsom motiv för brotten, men att Herlitz då yttrat,
att sådant ”icke vore tillräckligt skäl”, samt tillsagt henne, att hon finge
ett par dagar på sig att ”bekänna flera brott” samt att han i annat fall
skulle föranstalta örn sinnesundersökning. Till detta Anna Fentons yttrande
hade Herlitz icke haft annat anförande än att han på hänvändelse
från rättens ordförande förklarat, att han vid det av henne avsedda samtalet
uppgivit, att han icke kunde betrakta hennes påstådda medlidande
såsom ett tillfredsställande skäl, varmed han givetvis avsåg ett ur medicinsk
synpunkt såsom motiv acceptabelt skäl. I protokollet hade nu efter
återgivandet av Anna Fentons anföranden antecknats: ”Herlitz anförde:
Han medgåve, att han fällt yttranden av nämnda innebörd. Från hans synpunkt
hade nämligen medkänsla icke kunnat utgöra skäl till att Anna
Fenton företagit dessa två enstaka fall av fosterfördrivning.” Därefter
följde: ”Hade hon däremot mera yrkesmässigt företagit fosterfördrivningar,
hade i det större ekonomiska utbytet härav funnits en fullt antaglig förklaringsgrund.
” Den sist citerade meningen återgåve Herlitz’ svar på en
av rättens ordförande till honom särskilt riktad fråga. Man hade nu uti
den ifrågavarande tidningsartikeln och även i en i ett senare nummer av
samma tidning införd artikel velat göra gällande, att ”med domstolsprotokoll
blivit styrkt”, att Herlitz ”erkänt hotet”. Detta vore icke riktigt.
Herlitz hade ju vid sin senare inställelse inför häradsrätten redan skriftligen
klarlagt sammanhanget och man hade alltså vid hans andra inställelse
varit underkunnig örn att han av de rörande hans samtal med den
häktade förekomna påståendena icke kunnat vitsorda annat än vad som
avsåg hans fråga till henne efter de till brotten drivande motiven och hans
uppmaning till henne att under ett par dagar övertänka sådana. Om man
beaktade, att denna Herlitz’ skriftliga förklaring redan förelåg hos häradsrätten
vid det senare tillfälle, då han ånyo tillspordes örn förloppet, måste
det väl ligga i öppen dag, att rättens ordförande icke gärna kunnat ånyo
till Herlitz ställa en fråga, som han redan skriftligen besvarat. I varje fall
hade Herlitz vid den senare inställelsen icke kunnat uppfatta, att någon
dylik fråga riktats till honom eller av honom besvarats. Detta syntes också
klart framgå av det ovan återgivna partiet ur häradsrättens protokoll, däri
i omedelbar följd gjorts den till de efterlysta motiven för brottet anknytande
anteckningen: ”Från hans synpunkt hade nämligen medkänsla icke
kunnat utgöra skäl” till de brottsliga handlingarna. Därest Herlitz uppfattat
den till honom ställda frågan såsom avseende det ”hot”, som i tidningsartikeln
påstodes hava från hans sida förekommit, och han skulle
hava i sitt svar vitsordat att dylikt ägt rum, vore det väl för övrigt uppenbart,
att den ifrågavarande anteckningen i häradsrättens protokoll skulle
hava fått en helt annan avfattning. I sådan händelse skulle väl Herlitz’

174

svar såsom innefattande en direkt motsägelse till hans skriftliga förklaring
hava framstått såsom så pass anmärkningsvärt, att särskild anteckning
om dess avvikelse från hans skriftliga inlägg varit på sin plats. Den
omständigheten att någon dylik anteckning icke skett syntes utgöra tillräckligt
bevis örn att något uttalande i strid mot Herlitz’ skriftliga förklaring
icke från hans sida förekommit. Rättens protokoll återgåve alltså händelseförloppet
så, som Herlitz fattat det. Däremot finge man lätt en helt
annan bild av vad som förekommit, om man, som i pressen skett, bröte
ut ett par korta citat ur protokollet. Vare sig nu den häktade, hennes försvarsadvokat
eller någon av häradsrättens ledamöter skulle hava fått den
uppfattningen, att Herlitz medgivit sig hava talat till den häktade på sätt
man i tidningsartikeln sökte göra gällande, så kunde ett dylikt förhållande
i varje händelse icke utgöra skäl för ett av tidningen påkallat ”ingripande”
mot Herlitz. Endast de faktiska omständigheterna vid hans ifrågavarande
samtal med den häktade kunde nämligen utgöra laga skäl för en dylik åtgärd,
under det att vad därom kunde hava uppgivits eller på ett eller annat
sätt kunnat ur häradsrättens protokoll utläsas saknade betydelse för bedömandet
av befogenheten uti den mot honom riktade kritiken. Under åberopande
av det anförda hemställde Herlitz, att J. O. måtte finna den mot
honom i tidningsartikeln riktade beskyllningen sakna grund och lämna
densamma utan avseende.

Vid yttrandet var fogat ett av uppsyningsmannen Ståhl den 19 januari
1938 utfärdat intyg, som innehöll följande.

Såsom uppsyningsman å Långholmens centralfängelse hade Ståhl att
öva uppsyn över sjukvårdspersonalen därstädes och sjukvårdens utövande.
I denna egenskap hade Ståhl också att tillhandagå Herlitz och brukade
därför å de tider, då denne hade tjänstgöring å Långholmen eller eljest
uppehölle sig därstädes, vara tillstädes å hans expedition och vara honom
följaktig vid besök hos patienterna. Någon dag i slutet av oktober hade
Ståhl följt Herlitz till rannsakningsfängelsets kvinnoavdelning, där han besökte
Anna Fenton. Efter sitt utträde ur cellen, där Ståhl icke varit närvarande,
hade Herlitz till Ståhl yttrat, att han funne det egendomligt att
Anna Fenton kunnat giva sig in på så riskfyllda handlingar utan att kunna
uppgiva annat skäl än ”medlidande för flickorna”, och Herlitz hade tillagt
att hon nu finge tänka över saken ett par dagar. Den 3 november 1937,
då rannsakning ägde rum med Anna Fenton, hade Ståhl befunnit sig i sällskap
med Herlitz å fängelsets läkarexpedition, då Herlitz fått mottaga bud
från häradsrättens ordförande, att rätten önskade höra honom angående
den tilltalade. Ståhl hade åtföljt Herlitz till den lokal inom fängelset, där
rannsakningen pågick. Vid inträdet i rättssalen hade Herlitz gått fram till
häradsrätten och, efter bugning för rätten, allenast yttrat: ”Man har kallat
mig”, vilket yttrande Ståhl tydligt hört och alltså kunde ordagrant åter -

175

giva. Sedan Herlitz nied dessa ord anmält sin närvaro, hade rättens ordförande
till honom framställt en eller annan fråga, vars innebörd Ståhl icke
närmare fattade och i varje fall nu icke erinrade sig. Omedelbart därpå hade
den tilltalades försvarsadvokat begärt ordet och haft ett yttrande av innehåll,
att Herlitz enligt den häktades uppgift skulle hava tillsagt henne, att
hennes sinnesbeskaffenhet skulle undersökas, ”därest hon icke inom två
dagar erkände ytterligare brott”. Försvarsadvokaten hade tillagt, att han
fann uppgiften otrolig och därför ville fråga om det. Då försvarsadvokaten
slutat sitt anförande, hade Herlitz svarat: ”Jag skall be att få skriftligen
besvara de frågor som ställts till mig.” Denna begäran hade bifallits av
rättens ordförande, varpå Herlitz avlägsnat sig tillsammans med Ståhl.
Herlitz hade därpå begivit sig till expeditionsrummet, där han uppsatt en
handling, som innefattade en redogörelse för de skäl, som han ansåg utgöra
anledning till undersökning av den häktades sinnesbeskaffenhet. Denna
handling hade därefter med bud sänts till häradsrättens ordförande under
pågående rannsakning. Sedan handlingen tillställts häradsrätten, hade efter
en stund kommit bud till Herlitz med anhållan, att han måtte åter inställa
sig inför rätten. Ståhl hade medföljt honom vid den förnyade inställelsen
inför rätten. Rättens ordförande hade nu bett Herlitz redogöra för de skäl,
som syntes honom tala för lämpligheten av en psykiatrisk undersökning.
Herlitz hade i anledning därav upplyst, att han vid sitt samtal med den
häktade konstaterat, att hon icke tycktes förstå det orätta i de handlingar,
för vilka hon tilltalats, samt att hon lagt i dagen en så påfallande oberördhet,
att Herlitz i följd därav ansett det kunna antagas, att hennes handlande
kunde hava sin orsak uti någon psykisk defekt. Ståhl erinrade sig
mycket tydligt att Herlitz särskilt understrukit, att ett dylikt antagande
syntes honom sannolikt av den grund, att den tilltalade icke kunnat angiva
något antagligt skäl för sitt handlande. Därvid hade Herlitz som sin mening
uttryckt att, därest en person redan en gång blivit dömd och undergått
strängt straff för ett brott och sedan gjorde sig skyldig till brottsliga handlingar
av samma art som dem, för vilka han blivit straffad, ett dylikt handlande
måste tyda på någon psykisk defekt, därest icke verkligen vägande
skäl kunde av henne åberopas såsom drivande till brottet. Efter Herlitz’
anförande hade den tilltalade uppgivit, att han gjort ett besök hos henne i
cellen och frågat henne örn anledningen till brottet. Hon hade då förklarat,
att hon hyst deltagande med ”flickorna”. Därtill hade Herlitz svarat, att
det icke kunde vara ”tillräckligt skäl”, samt tillagt att hon finge ett par
dagar på sig att ”bekänna flera brott”. I annat fall skulle han föranstalta
örn sinnesundersökning. Efter detta anförande av den tilltalade hade ordföranden
vänt sig till Herlitz med hemställan örn hans yttrande i anledning
därav. Herlitz hade då förklarat, att lian sagt henne att han icke kunde betrakta
hennes påstådda medlidande med de avsedda personerna som ett ur

176

hans synpunkt tillfredsställande skäl. Sedan Herlitz yttrat sig om det av
den tilltalade uppgivna skälet för hennes ifrågavarande handlingar, hade
ordföranden tillfrågat honom, huruvida han skulle ansett ett yrkesmässigt
företagande av sådana handlingar med därav följande ekonomiskt utbyte
såsom en antaglig förklaring. Denna fråga hade Herlitz besvarat jakande.
Därefter hade inga vidare frågor ställts till honom.

Sedan jag därefter anmodat Hagströmer att inkomma med yttrande
rörande vad i saken förekommit vid rättegångstillfället den 3 november
1937, anförde Hagströmer följande.

Beträffande vad som förekom med anledning av den ifrågasatta undersökningen
av Anna Fen tons sinnesbeskaffenhet ville Hagströmer hänvisa
till domboken. Vad däri funnes antecknat gå ve, enligt Hagströmers förmenande,
en riktig och i det närmaste fullständig bild av vad vid rättegångstillfället
i detta avseende förekommit. Hagströmer ansåge sig emellertid
böra göra följande tillägg och förtydliganden. I förevarande mål hade Anna
Fenton vid polisförhör erkänt, att hon i fosterfördrivande syfte behandlat
två kvinnor. På grund av anonyma angivelser samt andra omständigheter
i målet kunde det misstänkas, att Anna Fenton bedrivit fosterfördrivning
i betydligt större skala än hon vid polisförhöret medgivit. Sedan direktören
vid centralfängelset å Långholmen låtit tillställa Hagströmer ett meddelande
från Herlitz, vari han ”på grund av här gjorda iakttagelser” rekommenderat
undersökning av Anna Fentons sinnestillstånd, hade Hagströmer
låtit anmoda Herlitz att vid rannsakningen inställa sig inför häradsrätten.
Herlitz hade jämväl strax efter rannsakningens början företrätt samt uppmanats
att inför häradsrätten närmare redogöra för de iakttagelser av Anna
Fenton, som föranlett honom att föreslå undersökning av hennes sinnesbeskaffenhet.
Han hade emellertid — under angivande av visst skäl, som
Hagströmer nu ej längre erinrade sig — anhållit att skriftligen för häradsrätten
få angiva sina synpunkter. I detta sammanhang hade Gottfarb anfört,
att Anna Fenton för honom uppgivit, att Herlitz vid ett besök hos
henne i kronohäktet skulle hava sagt till henne, att hon finge två dagar på
sig att erkänna flera brott samt att han i annat fall skulle låta undersöka
hennes sinnestillstånd. Gottfarb hade bett, att Herlitz skulle tillfrågas angående
denna Anna Fentons uppgift. Även denna fråga hade han bett att
skriftligen få besvara. Sedan Herlitz något senare på dagen till häradsrätten
ingivit ovanintagna skriftliga uttalande, hade häradsrätten ånyo låtit
inkalla honom. Herlitz hade nu framfört en förfrågan, huruvida han kunde
få uttala sig i Anna Fentons frånvaro. Han hade förmenat, enligt vad Hagströmer
ville minnas, att hans uttalanden ”kanske icke kunde bliva så
angenäma att höra för Anna Fenton”. Upplyst om att han visserligen kunde
få redogöra för sina synpunkter i Anna Fentons frånvaro men att hans ord

177

senare komme att av Hagströmer återupprepas för Anna Fenton, hade
Herlitz förklarat att han icke vidhölle sitt yrkande att höras i Anna Fentons
frånvaro. Sedan Herlitz därefter anfört de skäl, som enligt hans förmenande
talade för att Anna Fenton kunde tänkas lida av någon psykisk
defekt, hade Anna Fenton omtalat vad Herlitz vid besöket i hennes cell
skulle hava sagt åt henne, allt i enlighet med den redogörelse härför som
funnes intagen i domboken. Då Hagströmer sedan bett Herlitz yttra sig
över Anna Fentons påståenden, hade han förklarat, att det vore riktigt att
han fällt yttranden till Anna Fenton av liknande innebörd, örn också icke
i samma ordalag som hon påstått. I det ena av de två vid rättegångstillfället
förda memorialen stöde det angående Herlitz’ svar på Hagströmers
fråga: ”Herlitz Det var här fråga örn ordval.” Hagströmer hade av Herlitz’
nu nämnda bekräftelse och av hans uttalanden i övrigt fått den uppfattningen,
att hans motiv till att han givit Anna Fenton tillfälle att —
för att använda Anna Fentons uttryckssätt — ”bekänna flera brott” varit
att han, såvida Anna Fenton företagit fler fosterfördrivningar och uppburit
ersättning för dessa, lättare skulle hava förstått hennes handlingssätt och
bevekelsegrunder, än örn hon blott företagit de av henne nu erkända båda
fallen. Hagströmer hade därför i detta sammanhang sagt ungefär följande:
”Jag förstår doktorns synpunkt. Doktorn menar alltså att Ni lättare skulle
förstått Anna Fentons bevekelsegrunder, örn hon behandlat flera kvinnor
och alltså erhållit större ekonomiskt utbyte?” Härpå hade Herlitz svarat
jakande.

I förnyat yttrande anförde Herlitz bland annat följande.

Det material, som utgjort grund för Herlitz’ uppfattning örn lämpligheten
av en sinnesundersökning, vore icke att söka i Anna Fentons uttalade
”medlidande med flickorna”. De uttalanden av henne, på grund av vilka
Herlitz funnit henne kall och känslolös, hade han icke refererat till deras
ordalydelse vare sig i sina inlagor till häradsrätten eller i yttrandet till J. O.,
men Herlitz hade i sistnämnda yttrande tydligt och klart betonat, att han
till sitt förordande av sinnesundersökning haft ”givetvis även övriga
funna medicinska skäl härför i åtanke”. I själva verket hade det frapperat
Herlitz särskilt, att det förelåg ett motsatsförhållande mellan Anna Fentons
speciella känslosamhet vid åberopandet av ”medlidandet”, å ena, samt
hennes övriga kalla skildring inför honom av brotten och hennes handlingar
vid deras utförande samt de risker de kunde innebära för mödrarna, å andra
sidan. Detta egendomliga motsatsförhållande hade bland annat utgjort
bakgrunden till uppkomsten av Herlitz’ uppfattning örn möjligheten av en
psykisk defekt hos henne. Till förekommande av varje misstolkning rörande
avsikten med hans samtal med Anna Fenton angående motiven till hennes
brottsliga gärningar ville Herlitz i detta sammanhang för tydlighetens

12 — Justitieombudsmannens ömhet sberättelse till 1939 års riksdag.

178

skull hava understruket, att han med sin fråga givetvis åsyftat motiven till
av henne redan erkända brottsliga handlingar — och således icke avsett
att med detta spörsmål efterhöra motiven till handlingar, örn vilka hon då
intet yppat, och på dylikt sätt söka föranleda erkännanden av ytterligare
brott. Till sist ville Herlitz understryka, att det ju icke vore han, som ägde
att bestämma om undersökning av en tilltalads sinnesbeskaffenhet skulle
äga rum eller ej, utan att detta ankomme allenast å vederbörande domstol.
Men det vore Herlitz’ plikt att delgiva domstolen sin uppfattning, huruvida
sådan undersökning borde ske eller ej — och detta vore vad Herlitz

1 förevarande fall hade gjort. Han hade icke i sitt utlåtande till häradsrätten
påstått, att Anna Fenton lede av psykisk defekt, utan allenast framhållit
lämpligheten av utredning, huruvida verklig defekt förelåge.

Enligt vad jag inhämtade blev Anna Fenton i januari 1938 ställd under
tilltal vid Stockholms rådhusrätt för ytterligare fosterfördrivningsbrott,
begångna i Stockholms stad under åren 1934 och 1936. Genom utslag den

2 februari 1938 dömde med anledning härav rådhusrätten Anna Fenton
jämlikt 14 kap. 27 § andra stycket strafflagen för vartdera av två sådana
brott, vilka Anna Fenton förövat för att därmed bereda sig vinning, till
straffarbete ett år fem månader. Som jämlikt 4 kap. 9 § strafflagen straffet
för sistnämnda brott och de i häradsrättens utslag den 3 november 1937
angivna brotten skulle så bestämmas som om Anna Fenton varit på en
gång för alla brotten lagförd, förklarade rådhusrätten, med tillämpning av
4 kap. 5 § strafflagen, att Anna Fenton i en bot skulle undergå straffarbete
tre år fem månader, från vilket straff skulle avräknas vad hon redan utstått
av det genom häradsrättens utslag henne ådömda straffet.

Av utredningen i ärendet framgår att, sedan Anna Fenton häktats för
två av henne erkända fosterfördrivningsbrott och därefter införpassats till
centralfängelset å Långholmen, Herlitz vid samtal med henne bett henne
framlägga sin egen syn på brotten och de motiv, som drivit henne till desamma.
Hon har därefter för Herlitz såsom motiv uppgivit, att hon ”tyckt
synd om” kvinnorna i fråga och av medlidande hjälpt dem, men däremot
förtigit att hon mottagit betalning för sina brottsliga handlingar, vilket
hon vid förut hållna polisförhör erkänt. I anledning av den häktades nyss
återgivna uppgifter till Herlitz har han till henne fällt yttranden, som enligt
vad Herlitz medgivit haft den innebörden, att hon under ett par dagar
borde närmare övertänka de motiv, som varit bestämmande för henne,
och att han, om hon icke kunde för honom framlägga några andra och
mera bäriga skäl för sitt brottsliga handlande än ”medlidande med flic -

179

korna”, komme att hos rätten förorda undersökning av hennes sinnestillstånd.
I överensstämmelse härmed har Herlitz sedermera, då den häktade
icke lämnade honom några ytterligare uppgifter om skälen till sitt handlande,
hos rätten förordat sinnesundersökning. Rätten fann emellertid icke
skäl föranstalta örn sådan undersökning utan företog målet till omedelbart
avgörande. Därvid fann rätten utrett, att den häktade begått brotten
för att därmed bereda sig vinning.

Att Herlitz i den omständigheten, att den häktade uppgivit medlidande
med kvinnorna såsom enda motiv till brotten, kunnat finna skäl till undersökning
av hennes sinnestillstånd synes mig egendomligt. Det ligger nämligen
i sakens natur, att en tilltalad i allmänhet vill framställa sitt brott
i sådan dager, att det blir bedömt så milt som möjligt. Därav följer givetvis,
att hans uppgifter exempelvis örn motiven till brottet ofta förefalla
osannolika. Sådana uppgifter synas därför icke i och för sig böra föranleda
misstanke örn att den tilltalade är sinnessjuk. Enligt vad Herlitz upplyst
grundade han sin åsikt om behovet av sinnesundersökning icke allenast på
den häktades uppgifter örn motivet till brotten. Av Herlitz’ skriftliga förklaring
till häradsrätten synes emellertid framgå, att han ansett redan den
omständigheten, att hon ej kunnat framlägga några enligt hans mening
bärande skäl, vara en fullgod anledning till sinnesundersökning.

Då Herlitz, såsom synes hava varit fallet, på grund av sina samtal med
den häktade kommit till den uppfattningen, att skäl för sinnesundersökning
förelåg, hade Herlitz bort meddela detta till häradsrätten utan att dessförinnan
hava, på sätt som skett, tillkännagivit sin avsikt för den häktade.
Genom att underrätta henne om att han ämnade föreslå sinnesundersökning,
i händelse hon efter några dagars övertänkande ej kunde framlägga
annat motiv för brotten än medlidande, har Herlitz enligt min mening
förfarit olämpligt. Det torde dock kunna antagas, att Herlitz därvid handlat
av obetänksamhet och utan annan avsikt än den att vinna klarhet i frågan
huruvida sinnesundersökning var av behovet påkallad. Han borde emellertid
hava insett, att hans berörda meddelande till den häktade lätteligen
kunde komma att verka som en press på henne att lämna uppgifter, som
ehuru mera troliga än de förut till honom lämnade dock skulle framställa
brotten i en allvarligare dager.

I en till Herlitz avlåten skrivelse upptog jag vad jag nu anfört samt framhöll
angelägenheten av att fängelseläkare vid samtal med fånge om handling,
varför han åtalats, iakttoge försiktighet och undveke allt, som skulle
kunna giva sken av att läkaren blandade sig i angelägenheter, som folie inom
vederbörande polismyndighets tjänsteområde.

Ärendet var därmed av mig slutbehandlat.

180

7. Uttagande av ersättning från barnavårdsman för delgivning
enligt 13 § lagen den 14 juni 1917 om barn utom äktenskap.

I en hit inkommen klagoskrift anförde J. Ringh i Kisa följande.

På begäran av klaganden i egenskap av barnavårdsman hade landsfiskalen
i Ukna distrikt A. G. Högsell den 10 augusti 1937 delgivit en sågverksarbetare
i Nelhammar en stämning i bärna vårdsmål och därför uttagit
betalning genom postförskott med 10 kronor 20 öre. Sedan å domarekansliet
i Kinda och Ydre domsaga, där fri rättegång beviljats i målet, vägrats utbetalning
av kostnaderna för delgivningen, under hänvisning till att stämningar
i dylika mål borde av vederbörande polismyndigheter delgivas som
tjänsteärenden utan ersättningsskyldighet för sökanden, hade klaganden i
brev den 8 september och den 29 november 1937 hos Högsell återfordrat
det erlagda beloppet och därvid åberopat domarekansliets vägran att av
statsmedel utbetala ifrågavarande belopp. Då Högsell icke kunde förmås
återbetala det uttagna beloppet och icke heller svarade på skrivelser i saken,
anhölle klaganden örn åläggande för Högsell att till klaganden genast
återbetala det erlagda beloppet jämte utlägg för porto i anledning av skrivelser
i ärendet med 60 öre eller tillhopa 10 kronor 80 öre.

I avgivet yttrande över klagomålen framhöll Högsell, att han ansett sig
hava rätt till ersättning för ifrågavarande delgivning. Sedan Högsell nu
emellertid kommit till insikt örn att han ej varit berättigad därtill, hade
han återbetalat beloppet till klaganden. Under åberopande därav hemställde
Högsell, att klagomålen icke måtte föranleda vidare åtgärd.

Enligt 13 § lagen den 14 juni 1917 örn barn utom äktenskap äger barnavårdsman
att själv eller genom ombud föra talan för barnet rörande faderskap
och underhåll m. m. samt är berättigad att anlita polismyndighet för
underhållsskyldigs efterforskande eller hörande och för verkställande av
delgivningar.

På grund av den allmännyttiga arten av barnavårdsmannens verksamhet
och den ställning av kommunal förtroendeman, som han intager, har, enligt
vad nyss angivits, rätt till biträde av polismyndigheten tillerkänts honom.
Att detta biträde skall lämnas kostnadsfritt är uppenbart och har för övrigt
i motiven till lagstadgandet direkt utsagts.

Enligt lagen den 19 juni 1919 örn fri rättegång skall part, som beviljats
fri rättegång, bland annat njuta den förmånen, att av allmänna medel skall
gäldas kostnad för delgivning av stämning och sådant rättens beslut, av
vilket motparten skall erhålla del.

181

I § 6 i kungl, förordningen den 19 december 1919 om vad iakttagas skall
vid tillämpning av nyssnämnda lag stadgas, att örn part, som är berättigad
till fri rättegång, framställer begäran att delgivning av stämning eller annat
beslut skall ske genom föranstaltande av rätten eller dess ordförande, åligger
det vederbörande expeditionshavande att översända delgivningshandlingen
till magistrat, stadsfogde, landsfiskal eller fjärdingsman med anmodan
att draga försorg örn delgivningens verkställande. Har begäran, som nu
sagts, ej framställts, vare parten ändock berättigad att, när han, med företeende
av bevis att fri rättegång beviljats honom, hos nämnda myndighet
eller tjänstemän påfordrar delgivningens ombesörjande, få densamma verkställd
utan erläggande av därför stadgad kostnad. När i fall, som nu nämnts,
delgivning blivit verkställd, skall delgivningshandlingen jämte bevis örn delgivningen
och särskild räkning å kostnaden omedelbart översändas till den
domstol, där målet är anhängigt. Medelförvaltaren vid domstolen har därefter
att till vederbörande översända honom för delgivningen tillkommande
ersättning. Har part, som åtnjuter fri rättegång, själv låtit ombesörja delgivningen
och guldit kostnaden därför, vare han berättigad att mot företeende
av kvitto å delgivningskostnaden hos vederbörande medelförvaltare
utbekomma ersättning härför.

Syftemålet med lagstiftningen örn fri rättegång var att bereda möjlighet
för mindre bemedlade eller obemedlade att utan hinder av bristande förmåga
att erlägga fastställda avgifter, arvoden åt biträden eller andra nödiga
kostnader för en rättegång kunna göra sin rätt gällande. Men då redan
genom lagen örn barn utom äktenskap bestämts, att barnavårdsman
skulle beträffande delgivningar i barnuppfostringsmål äga avgiftsfritt anlita
polismyndighet, utan att polismyndigheten därför skulle vara berättigad att
sedermera erhålla ersättning av allmänna medel, torde det icke hava varit
meningen att genom stadgandena i 1919 års förordning för framtiden ändra
vad som införts 1917. Även efter tillkomsten av lagstiftningen örn fri rättegång
är polismyndighet skyldig att kostnadsfritt tillhandagå barnavårdsman
enligt 13 § i 1917 års lag utan rätt att med åberopande av bestämmelserna
i 1919 års förordning därutinnan erhålla gottgörelse.

Då Högsell i förevarande fall uttagit ersättning av klaganden för delgivning,
hade han alltså förfarit felaktigt. Som emellertid beloppet ifråga sedermera
av Högsell återställts till klaganden, fann jag vid prövning av
ärendet skäligt låta bero vid vad däri förevarit.

182

8. Prövning av ansökan hos länsstyrelse om utseende av skiljeman

för en sökandens motpart har onödigt fördröjts på grund av
ett flertal omständigheter, däribland remiss för utredning
huruvida person, örn vilken parterna under skriftväxlingen
enats, vore för uppdraget lämplig.

I hit inkommen klagoskrift anförde advokaten Thomas Hammar i Växjö
följande.

Den 1 maj 1936 hade mellan byggmästaren Gustaf Borg i Lessebo samt
fru E. Franzén i Lindås såsom innehavare av firman Värme & Sanitet
upprättats ett entreprenadkontrakt rörande utförandet av en värmeledningsanläggning.
I kontraktet hade föreskrivits, att eventuella tvister i anledning
av detsamma skulle slitas genom skiljemän enligt svensk lag. Den
28 augusti 1936 hade Borg hävt avtalet, enär firman aldrig påbörjat entreprenadarbetet.
Såsom befullmäktigat ombud för Borg hade klaganden tillskrivit
firman med krav på skadestånd. Firman hade bestritt skadeståndsyrkandena
och uttalat, att Borg borde, om han vidhölle kravet, låta skiljemän
pröva ”ansvarigheten”. Den 4 oktober 1937 hade klaganden avsänt ett
brev till firman av innehåll, att Borg till skiljemäns avgörande hänskjutit
sina skadeståndsyrkanden samt till sin skiljeman utsett advokaten Folke
Gustafson i Växjö. Klaganden hade tillika hemställt, att uppgift på den av
firman utsedde skiljemannen omgående måtte lämnas. Firman hade emellertid
ej låtit sig avhöra. Den 13 januari 1938 hade klaganden till kommissionären
å landskansliet i Kalmar, landskanslisten Thure Kratz, avsänt en
till K. B. i Kalmar län ställd, i Borgs namn skriven begäran, att K. B.
måtte för firman utse skiljeman, samt för uppdraget föreslagit rörledningsentreprenören
Carl Mattsson i Växjö. I missi vet till Kratz hade klaganden
hemställt, att Kratz ville utverka kortast möjliga förklaringstid för fru
Franzén med hänsyn till att redan så lång tid förflutit från det skiljedom
påkallats. Den 21 januari hade klaganden från Kratz erhållit kommunikationsresolution,
åtföljd av en den 19 januari daterad skrivelse. Klaganden
hade med förvåning uppmärksammat dels att Borgs skrivelse till K. B.,
som postats å postkontoret i Växjö före klockan 6 e. m. den 13 januari och
ankommit till Kalmar klockan 11 på aftonen samma dag, påstämplats såsom
inkommen till landskansliet den 15 i samma månad, dels att kommunikationsresolutionen
daterats den 19 januari, ehuru ansökningen måste
hava inkommit till landskansliet genast på morgonen den 14 januari och
kommunikationsresolutionen bort expedieras senast den 15. I detta sammanhang
ville klaganden framhålla, att man hos K. B. i Kronobergs län
utan särskild begäran brukade få lösa kommunikationsresolution senast
dagen efter ansöknings ingivande och — efter därom framställd begäran —
redan samma dag. Kommunikationsresolutionen i nu ifrågavarande ärende

183

hade delgivits fru Franzén den 23 januari och delgivningsbeviset expedierats
av vederbörande landsfiskal direkt till Kratz. Den 1 februari hade Kratz
till klaganden översänt en avskrift av fru Franzéns förklaring. I denna hade
hon till skiljeman föreslagit egendomsagenten Werner Carlsson i Emmaboda.
Per telefon hade klaganden underrättat Borg härom och föreslagit,
att Carlsson skulle av honom, för tids vinnande, godtagas såsom skiljeman.
Borg hade utbett sig en dags betänketid för att undersöka Carlssons lämplighet
för uppdraget. Sedan Borg underrättat klaganden, att han icke hade
något att erinra emot att Carlsson utsåges till skiljeman, hade klaganden
i en den 4 februari i expressförsändelse expedierad påminnelseskrift i Borgs
namn framfört detta. I bifogat missiv till Kratz hade klaganden anhållit,
att Kratz ville tillse att påminnelseskriften registrerades såsom inkommen
följande dag samt att vederbörande, då nu ej någon tvist i personfrågan
förelåge, ville snarast resolvera i saken. Klaganden hade vidare påtalat såsom
anmärkningsvärt, att ansökningen registrerats en dag för sent, att
kommunikationsresolutionen ej meddelats förrän fyra dagar efter det ansökningshandlingen
registrerats och fem dagar efter det den inkommit till

K. B. Då klaganden den 15 februari, tionde dagen efter det påminnelseskriften
inkommit till landskansliet, ej erhållit något meddelande örn att
skiljeman förordnats, hade han per telefon efterhört, huru saken läge till.
Han hade då inhämtat att för sju dagar sedan, d. v. s. den 8 februari, skrivelse
avlåtits till landsfiskalen i Vissefjärda distrikt, som bodde i Emmaboda,
med förfrågan huruvida Carlsson vore lämplig såsom skiljeman, men
att landsfiskalen ännu icke avgivit något yttrande. Trots klagandens begäran
om snabb handläggning, med hänsyn till att skiljedomen påkallats
redan den 4 oktober 1937, hade man alltså dröjt tre dagar med beslutet att •
inhämta yttrande av landsfiskalen angående Carlssons lämplighet såsom
skiljeman. Då parterna varit överens örn personvalet, hade för övrigt denna
remiss varit fullkomligt onödig. Landsfiskalen hade, såsom boende i samma
lilla samhälle som Carlsson, bort kunna omedelbart yttra sig i saken. Någon
resolution eller något meddelande från Kratz om att skiljeman förordnats
hade klaganden ännu den 17 februari, då klagoskriften till J. O. uppsattes,
ej erhållit.

Klaganden framhöll slutligen att, då skiljedom måste vara meddelad
före den 4 april 1938 och då även utseendet av den tredje skiljemannen
kunde komma att bero på K. B:s prövning, klaganden måste söka förhindra,
att jämväl utseendet av denne skiljeman förhalades i veckotal.
Klaganden hemställde därför, att J. O. ville föranstalta örn utredning, vilka
befattningshavare å landskansliet i Kalmar som låtit försummelse m. m.
komma sig till last, samt tillhålla dem att deras plikt vore att punktligt och
utan försummelse fullgöra sina åligganden efter bästa förstånd. Skulle nå -

184

gon eller några befattningshavare hava gjort sig skyldiga till straffbar
tjänsteförseelse, hemställde klaganden om åtals anställande.

Sedan jag i anledning av innehållet i klagoskriften anhållit, att K. B.
ville infordra yttrande från vederbörande, överlämnade K. B. yttranden
från Kratz, länsnotarien Erik Börjeson och landsfiskalen i Vissefjärda distrikt,
Jarl Högsell.

Kratz uppgav, att han i sitt kommissionärsdiarium antecknat ärendet
såsom inkommet den 14 januari 1938 och ingivet till K. B. den 15 i samma
månad. Han kunde nu icke närmare erinra sig ärendet, men, då han i postbox
avhämtade till honom ankommande brev 3 gånger dagligen — före
klockan 9 f. m., klockan 11,30 f. m. och efter klockan 4 e. m. — ville han
hålla för troligt, att han icke bekommit försändelsen förrän vid posthämtningen
efter klockan 4 den 14 januari. Han hade sålunda först den 15
kunnat ingiva handlingarna till K. B.

Börjeson anförde i sitt yttrande: Han hade i egenskap av föredragande
hos K. B. handlagt ifrågavarande ärende. Enligt uppgift av vederbörande
diarieförare hade ansökningshandlingarna först vid halvfyratiden lördagen
den 15 januari inlämnats till K. B. Då diarieföraren ansett ärendet icke
vara av särskilt brådskande natur, hade detsamma icke anmälts nämnda
dag för åtgärd. Kratz hade däremot uppgivit, att han redan på morgonen
den 15 januari ingivit handlingarna till K. B. Måndagen den 17 januari
hade skett ombyte av diarieförare och hade därvid samtliga till utsökningsdiariet
hörande handlingar överlämnats till annan tjänsteman. Börjeson
kunde nu icke erinra sig, om han den 18 eller den 19 januari erhållit handningarna
från tjänstemannen å (hariet, men ville däremot minnas, att han
samma dag han mottagit handlingarna granskat desamma samt givit besked,
att ärendet skulle kommuniceras. Då Börjeson den 5 februari åter
bekom handlingarna, hade han ansett, att han borde skaffa sig personlig
kännedom örn huruvida Carlsson vore lämplig såsom skiljeman. Enär Börjeson
telefonledes erhållit vissa upplysningar angående Carlsson av den art,
att han före ärendets föredragning måste taga under övervägande örn icke
annan skiljeman än den, örn vilken parterna under skriftväxlingen enats,
borde av överexekutor utses, hade han den 8 februari remitterat handlingarna
till landsfiskalen i Vissefjärda distrikt för skyndsamt yttrande i ärendet
i vad rörde utseende av Carlsson till skiljeman. Då i det skriftliga yttrande,
som den 16 februari inkommit från landsfiskalen, icke förebragts
någon särskild omständighet, som varit ägnad att minska förtroendet till
Carlssons redlighet, hade K. B. den 18 februari meddelat resolution i ärendet,
varigenom Carlsson förordnats till skiljeman. Denna resolution jämte
särskilt förordnande för Carlsson hade expedierats samma dag.

185

Vid Börjesons yttrande var fogat styrkt utdrag av K. B:s utsökningsdiarium
för år 1938, så lydande:

”3 Jan. 15 Gustaf Borg, Lessebo.

Om utseende av skiljeman
för avgörande av
tvist mellan Borg och
firman Värme och Sanitet
i Lindås, innehavare
fru E. Franzén.

19/1 komm. res. 29/1 ink. 1938
förkl. från firman 18/2

S. d. till Kratz för pärn. res.
218

5/2 ink. handl, med (bifall)

delg.-bevis S. d. påminnelser.
8/2 till lfn i Vissefjärda
dt för yttr. 16/2 ink.
yttr. Slut.”

Högsell gjorde i sitt yttrande gällande, att ärendet av honom behandlats
på ett skyndsamt sätt. Enligt brevdiariet hade ärendet inkommit till hans
expedition den 10 februari och redovisats med yttrande den 14. Brevet hade
avgått till Kalmar med posten den 15. Genom dåliga tågförbindelser vore
det regel, att brev från landskansliet i Kalmar till Högsell eller i motsatt
riktning icke komme fram avsändningsdagen. Klaganden hade även bort
beräkna, att någon tid måst anslås för ärendets behandling hos Högsell, enär
Högsell skulle uttala sig örn bland annat huruvida jäv kunde antagas föreligga
emot föreslagen skiljeman. Ärendet hade företagits till behandling i
tur bland de brådskande ärendena så fort arbetet detta medgivit.

Klaganden avgav påminnelser och anförde däri följande.

Det syntes klaganden som örn det helt överlämnades åt diarieföraren
att avgöra, om ett ärende vore av brådskande natur eller ej, samt att bestämma
tiden för meddelandet av kommunikationsresolution. Att Borgs
ansökning skulle kommuniceras med fru Franzén hade ä priori varit klart,
varför något skäl icke förelegat att icke omedelbart eller senast dagen efter
det ärendet inkommit till landskansliet expediera kommunikationsresolution.
Klaganden vidhölle att, då båda parterna godkänt Carlsson såsom
skiljeman, åtgärden att skaffa sig personlig kännedom örn Carlssons lämplighet
såsom skiljeman varit fullkomligt onödig, endast tjänande till att förhala
ärendet. Tanken att tillsätta annan skiljeman än den av båda parterna
godkände Carlsson hade visat oförstånd hos Börjeson. Enligt utdraget ur
utsökningsdiariet hade handlingarna remitterats till Högsell den 8 februari.
Då Högsell talade om de dåliga postförbindelserna mellan Kalmar och
Emmaboda, visade detta höga anspråk. Från Kalmar avginge nämligen
varje dag till Emmaboda postförande tåg klockan 6, klockan 10,20, klockan
15,45 och klockan 20,15. Från Emmaboda ankomme postförande tåg
till Kalmar varje dag klockan 8,45, klockan 13,30 samt klockan 22,55. Tågförbindelserna
mellan Kalmar och Emmaboda ansåge alltså klaganden, i
motsats till Högsell, mycket goda. Som givetvis de från landskansliet ut -

186

gående skrivelserna avlämnats för postbefordran på i diarierna angiven dag,
måste skrivelsen från landskansliet hava anlänt till Emmaboda på kvällen
den 8 februari samt varit Högsell tillhanda genast på morgonen den
9 februari. Varför vore då remisskrivelsen av Högsell diarieförd den 10?
Högsell hade använt sex dagar för att besvara en förfrågan örn Carlssons
lämplighet såsom skiljeman. Både Högsell och Carlsson vore Emmabodabor
sedan åtskilliga år, och Emmabodas 1,062 invånare kunde givetvis varandra
på sina fem fingrar. Högsell hade därför bort kunna expediera sitt
yttrande med omgående post. Vad anginge Kratz hade denne tydligen icke
alls tagit ad notam klagandens upprepade påpekanden, att ärendet vore av
brådskande natur, eller i varje fall icke framhållit detta för diarieföraren.
Då ansökningen ankommit till Kalmar klockan 22,55 den 13 januari, måste
Kratz hava bekommit densamma före klockan 9 den 14. Följaktligen måste
antingen diarieförarens uppgift, att anmälan icke kommit K. B. tillhanda
förrän vid halvfyratiden den 15, vara oriktig eller också hade Kratz visat
grov försumlighet med ingivandet av handlingarna. Då emellertid Kratz
redan samma dag Carlsson förordnats till skiljeman lämnat klaganden
meddelande örn förordnandet, hade klaganden icke numera något yrkande
beträffande Kratz. Då vidare skiljemännen Gustafson och Carlsson inom
tre dagar enats om tredje skiljeman samt skiljedom meddelats före mars
månads utgång med för klagandens huvudman synnerligen gynnsam utgång,
påyrkade klaganden ej heller mot Börjeson och Högsell några åtgärder.

I en till K. B. i Kalmar län avlåten skrivelse anförde jag därefter följande.

Av handlingarna i ärendet framgår, att ifrågavarande ansökning av
Kratz ingivits till K. B. lördagen den 15 januari 1938. Angående tidpunkten
på dagen har emellertid ingen klarhet kunnat vinnas. Enligt diarieförarens
uppgift skulle ingivandet icke hava skett förrän vid halvfyratiden
på eftermiddagen, medan Kratz själv håller före att det skett redan på
morgonen. Då försändelsen innehållande ansökningen enligt uppgift postats
i Växjö före klockan 6 e. m. den 13 januari, torde den säkerligen hava
kommit Kratz tillhanda i så god tid den 14, att Kratz kunnat ingiva handlingarna
till K. B. samma dag. Det vill alltså synas som örn Kratz — när
än ansökningen ingivits den 15 — genom dröjsmål med ingivandet gjort
sig skyldig till försummelse. Dröjsmålet är så mycket mera anmärkningsvärt
som Kratz blivit av klaganden särskilt uppmärksamgjord på ärendets
brådskande natur.

Även örn ansökningen, såsom diarieföraren uppgivit, skulle hava ingivits
till K. B. först på eftermiddagen den 15 januari, torde den likväl hava
kunnat överlämnas till vederbörande föredragande redan samma eftermid -

187

dag. Detta borde hava synts så mycket mera angeläget som ombyte av diarieförare
skulle äga rum påföljande arbetsdag — måndagen den 17 januari.
Enligt Börjesons uppgift har han såsom föredragande i ärendet icke ens
sistnämnda dag utan först den 18 eller den 19 januari fått mottaga handlingarna
från vederbörande tjänsteman å diariet. Uppenbart är, att ombyte
av diarieförare ej får medföra att brådskande ärendens handläggning försenas
flera dagar.

Sedan i nu förevarande fall ansökningen delgivits sökandens motpart,
hade denne föreslagit egendomsagenten Werner Carlsson i Emmaboda till
skiljeman. I därefter avgivna påminnelser hade sökanden förklarat sig icke
hava något att erinra mot den föreslagne skiljemannen. Vid sådant förhållande
hade enligt min mening Börjeson icke bort remittera ärendet till
Högsell för inhämtande av dennes yttrande rörande Carlssons lämplighet
för uppdraget ifråga, en åtgärd som torde hava fördröjt ärendets avgörande
åtta dagar. I de flesta fall utser ju vardera parten en skiljeman och de två
sålunda utsedda den tredje skiljemannen, utan att överexekutor eller någon
annan offentlig myndighet har med saken att göra. När därför överexekutor
på grund av endera partens underlåtenhet att välja skiljeman har att
utse sådan, bör överexekutor givetvis fästa det största avseende vid partens
uttalade önskan i fråga örn personvalet. Har såsom i nu ifrågavarande
fall motparten d. v. s. sökanden förklarat sig godtaga den föreslagne och
alltså båda parterna funnit honom äga för uppdraget nödiga kvalifikationer,
torde överexekutor sakna anledning att härutinnan föranstalta örn
ytterligare utredning.

Vad slutligen beträffar Högsells befattning med förevarande ärende, vill
det synas mig som örn Högsell, vare sig handlingarna kommit honom tillhanda
den 9 eller den 10 februari, bort kunna expediera det begärda yttrandet
förr än den 15 i samma månad. Ärendets enkla beskaffenhet i förening
med dess brådskande natur borde hava föranlett Högsell till den största
skyndsamhet vid dess behandling.

Med dessa uttalanden, varav jämväl Högsell erhöll del, voro klagomålen
av mig'' slutbehandlade.

9. Fråga om sättet för delgivning av ansökningshandlingar
rörande intagning å alkoholistanstalt.

På framställning av Stockholms stads nykterhetsnämnd förordnade Ö. Ä.
för polisärenden genom resolution den 18 mars 1937, att skärsliparen Karl
Gottfrid Emanuel Nilsson skulle intagas å allmän alkoholistanstalt, varpå
Nilsson intogs å statens alkoholistanstalt å Svartsjö.

188

Sedan Nilsson därefter anfört besvär över Ö. Ä:s resolution, fann Kungl.
Majit i utslag den 13 maj 1937 ej skäl att göra ändring i nämnda resolution.

I en den 24 mars 1938 till mig inkommen skrift anförde Nilsson sedermera
klagomål i olika avseenden, därvid han bland annat påtalade det sätt,
varpå nykterhetsnämndens till Ö. Ä. ingivna framställning med tillhörande
handlingar delgivits honom.

Vid klagoskriften var fogad bland annat en den 15 april 1937 upprättad
polisrapport i anledning av en av Nilsson hos Ö. Ä. gjord framställning örn
åtal mot ordonnanskonstapeln J. A. V. Blomqvist för det han enligt Nilssons
förmenande gjort sig skyldig till tjänstefel vid delgivning av ovannämnda
ansökningshandlingar med Nilsson, som vid tiden för delgivningen
var intagen å S:t Eriks sjukhus i Stockholm i avvaktan på Ö. Ä:s beslut i
anledning av nykterhetsnämndens framställning. Enligt Nilssons påstående
hade han, sedan han flyktigt tagit del av handlingarna, på grund av vissa
däri förekommande, enligt hans mening osanna uppgifter blivit så ”illa
däran” av gråt och nervositet, att han ej kunnat vare sig taga del av handlingarna
i sak eller skriva under delgivningsbevis. På Nilssons enträgna
begäran hade Blomqvist lovat att vända sig till en å sjukhuset tjänstgörande
läkare vid namn Valler ”samt vederbörande”, enär Nilsson ej själv
var i stand att taga del av handlingarna. Detta löfte hade Blomqvist ej uppfyllt
och hade genom hans tillvägagångssätt Nilsson ej beretts tillfälle att
bemöta de felaktiga uppgifterna.

I rapporten fanns intagen en av Blomqvist avgiven skriftlig redogörelse,
däri Blomqvist meddelade följande.

Den 16 mars 1937 hade Blomqvist blivit beordrad delgiva Nilsson en
Ö. Ä:s kommunikationsresolution, enligt vilken Nilsson ägde att inom 24
timmar inkomma med förklaring i anledning av nykterhetsnämndens framställning
om Nilssons intagning å allmän alkoholistanstalt. Resolutionen
jämte de tillhörande handlingarna hade, såsom i dylika ärenden plägade
ske, utfärdats i endast ett exemplar. Blomqvist hade för delgivningens verkställande
inställt sig a sjukhuset S:t Erik, där Nilsson då var intagen. Av
en tjänstgörande sjukvårdare hade Blomqvist i en korridor sammanförts
med Nilsson, som Blomqvist förut icke kände, varefter Blomqvist hänvisats
till ett mindre isoleringsrum. Blomqvist hade där överlämnat handlingarna
till Nilsson och redogjort för innebörden av kommunikationsresolutionen,
vilken Nilsson synts ägna ringa uppmärksamhet. Vid genomläsningen av
nykterhetsnämndens utredningsprotokoll hade Nilsson blivit synbart irriterad
och nervös samt upprepade gånger yttrat: ”Det är lögn alltsamman”,
varjämte han uttryckt sig i förklenande ordalag örn de personer, som enligt
protokollet lämnat uppgifter till utredningen. Nilsson hade därefter företett
en tydligen av honom själv författad, till nykterhetsnämnden ställd skri -

189

velse om flera sidor samt frågat, om han finge foga skrivelsen vid handlingarna.
Blomqvist hade då svarat, att hinder därför icke förelåge. Omedelbart
därefter hade Nilsson ändrat åsikt och sagt, att han icke önskade
närsluta skrivelsen. Sedan Nilsson tagit del av samtliga handlingar, hade
Blomqvist tillfrågat honom, om han ville erkänna delgivningen genom att
teckna sitt namn å kommunikationsresolutionen. Nilsson hade då förklarat,
att han vore nervös och att han för övrigt icke ville lämna skriftligt erkännande
örn delgivningen. Nilsson hade tillagt: ”Tala med läkaren.” Detta
yttrande hade Blomqvist uppfattat så, att Nilsson med ”läkaren” avsett
vederbörande sjukhusläkare. Blomqvist hade icke lämnat något svar härpå
eller givit Nilsson något löfte, emedan Blomqvist ansett att anledning till
vederbörande läkares underrättande örn delgivningen icke förelåg. Då Nilsson
till synes ej längre önskade taga vidare del av handlingarnas innehåll,
hade Blomqvist medtagit dem, enär enligt praxis dylika handlingar icke
finge kvarlämnas hos den delgivne utan skulle återställas till vederbörande
myndighet. Därefter hade Blomqvist lämnat sjukhuset.

Sedan jag i anledning av de hos mig anförda klagomålen anhållit örn
Ö. Ä:s för polisärenden yttrande i vad klagomålen avsågo delgivningen av
ifrågavarande ansökningshandlingar, inkom Ö. Ä. med sålunda begärt yttrande
och fogade därvid en av kriminalavdelningen upprättad rapport av
den 2 april 1938.

Av denna rapport inhämtades, att Blomqvist ytterligare hörts i saken
och därvid vidhållit sina ovan återgivna uppgifter samt tillagt, att Blomqvist
för Nilsson förklarat vad saken inneburit, nämligen att Nilsson inom
den angivna tiden finge inkomma med förklaring. Nilsson, som sålunda
varit fullt medveten örn innehållet i handlingarna, hade icke gjort någon
framställning att få behålla dessa under längre tid. Något löfte att ”meddela
läkaren och vederbörande” hade Blomqvist icke givit.

Av rapporten framgick tillika, att kommissarien vid polisens ordonnansavdelning
Carl Anshelm blivit hörd och därvid meddelat följande: Blomqvists
uppgift, att enligt praxis handlingar av nu ifrågavarande slag icke
finge kvarlämnas hos den delgivne, vore med verkliga förhållandet överensstämmande.
I de flesta fall — liksom i här förevarande — överlämnades
handlingarna i ett exemplar till ordonnansavdelningen för delgivning, och
återställdes handlingarna till vederbörande myndighet omedelbart efter
delgivningen. Givetvis stöde det den delgivne fritt att göra önskvärda anteckningar
ur handlingarna. Att Nilsson i här föreliggande fall tagit del av
handlingarna syntes han för övrigt ej vilja förneka. Hans påstående, att han
endast ”flyktigt tagit del” av desamma, torde under för handen varande
omständigheter icke böra tillmätas någon betydelse.

190

Under åberopande av nu senast omförmälda rapport hemställde Ö. Ä.,
att Nilssons klagomål måtte lämnas utan avseende.

I en till Ö. Ä. för polisärenden avlåten skrivelse anförde jag följande.

Enligt vad i 19 § lagen den 12 juni 1931 om behandling av alkoholister
finnes stadgat skola, sedan i behörig ordning gjorts ansökning örn förordnande
att någon må intagas å allmän alkoholistanstalt, ansökningshandlingarna
ofördröjligen delgivas den, som ansökningen avser, med föreläggande
att inom viss kort tid skriftligen förklara sig över ansökningen vid
äventyr, om det försummas, att ärendet ändock avgöres. Finnes någon böra
lämnas tillfälle att yttra sig över handling, som inkommit efter det ansökningen
utställts till förklaring, skall sådan handling delgivas honom.

Någon föreskrift örn på vad sätt delgivningen skall ske innehåller lagen
icke. Såsom av förevarande ärende synes framgå har i Stockholm tillämpats
det sättet för delgivning, att handlingarna, av vilka avskrift icke tages,
i huvudskrift överlämnas till den som ansökningen avser, vilken därefter,
under det delgivaren väntar, tager mer eller mindre flyktigt del av handlingarnas
innehåll och sedan återlämnar dem till delgivaren. Detta förfaringssätt
måste jag beteckna såsom ur flera synpunkter olämpligt. Då syftet
med delgivningen är att den delgivne skall erhålla kännedom om ansökningen
och den till stöd för densamma åberopade utredningen för att kunna
framföra de erinringar, som han kan finna påkallade, bör han givetvis hava
tillgång till handlingarna under förklaringstiden. Särskilt i händelse utredningen
är mera vidlyftig måste det anses föreligga ett uppenbart behov för
den delgivne att vid förklarings avfattande kunna i lugn och ro inhämta
noggrann kännedom örn handlingarnas innehåll. Den föreskrivna delgivningen
synes därför lämpligast böra ske genom att en bestyrkt avskrift av
handlingarna tillställes förklaranden att av honom behållas. Då man i ärenden
av nu ifrågavarande slag ofta torde hava att göra med personer, som
är o bragta ur sinnes jämvikt och icke rygga tillbaka för desperata handlingar,
synes den risken ingalunda utesluten, att vederbörande river sönder
eller på annat sätt förstör till honom överlämnade handlingar, vilkas innehåll
uppväcker hans missbelåtenhet. Berörda risk utgör ytterligare ett skäl
för att handlingarna icke skola överlämnas i huvudskrift utan i avskrift.

Enligt vad jag sedermera från Ö. Ä. inhämtat överlämnas numera vid
delgivning avskrifter av kommunikationsresolutionen och ansökningshandlingarna
med därå tecknad anmaning till vederbörande att omedelbart
efter förklaringstidens utgång återställa samma avskrifter till Ö. Ä.

191

Med detta förfaringssätt har vunnits vad jag i min ovan återgivna skrivelse
åsyftat, nämligen att vederbörande under förklaringstiden skall äga
tillgång till handlingarna.

10. Vägran av överläkare vid statligt sinnessjukhus att
tillhandahålla begärd avskrift av allmän handling.

I en hit insänd klagoskrift anförde kyrkoherden E. Berlin bland annat
följande.

Sedan landsfogden i Södermanlands län vid Jönåkers, Rönö och Hölebo
tingslags häradsrätt ställt klaganden under åtal för förskingring m. m., hade
på yrkande av klagandens rättegångsbiträde häradsrätten genom beslut
den 5 maj 1936 förordnat om undersökning av klagandens sinnesbeskaffenhet.
På grund härav hade undersökning verkställts vid S:ta Annas sjukhus
i Nyköping och överläkaren vid detta sjukhus hade den 16 juli 1936 avgivit
det utlåtande, att klaganden vid tiden för de åtalade brottens begående
befunnit sig i sådant sinnestillstånd, som avsåges i 5 kap. 5 § strafflagen.
Den 21 juli hade emellertid medicinalstyrelsen förklarat att styrelsen,
efter att hava tagit del av utlåtandet, funnit anledning föreligga att frågan
örn klagandens sinnesbeskaffenhet underkastades ytterligare psykiatrisk
granskning. Med anledning av medicinalstyrelsens beslut hade häradsrätten
den 1 september förordnat om ny undersökning. Denna hade verkställts å
Ryhovs sjukhus i Jönköping under tiden den 10 november—den 18 december
1936. Klaganden hade ej behövt vistas å sjukhuset å annan tid än då
undersökningen påfordrat klagandens närvaro. I början av januari 1937
hade klaganden vid besök hos överläkaren vid sjukhuset H. Bagger-Jörgensen
erfarit, att denne just vore färdig att översända handlingarna rörande
undersökningen till medicinalstyrelsen. Bagger-Jörgensen hade därvid för
klaganden uppgivit, att han i avgivet utlåtande överlämnat åt medicinalstyrelsen
att avgöra frågan om klagandens sinnestillstånd. På grund därav
hade det synts klagandens rättegångsbiträde angeläget att få del av BaggerJörgensens
utlåtande och biträdet hade därför i skrivelse den 11 januari
1937 till Bagger-Jörgensen anhållit att mot postförskott få lösa en avskrift
av utlåtandet. I skrivelse den 13 januari hade Bagger-Jörgensen svarat, att
handlingarna i saken den 11 januari översänts till medicinalstyrelsen samt
att klaganden borde avvakta styrelsens utlåtande. I skrivelse den 14 januari
hade rättegångsbiträdet under särskild motivering hos Bagger-Jörgensen
begärt att omedelbart få lösa en avskrift av hans utlåtande. Till svar hade
Bagger-Jörgensen meddelat, att han icke ansåge sig hava någon skyldighet
att lämna avskrift, då någon taxa för sådant arbete ej förefunnes, samt att
han på grund av oerhört arbete för det dåvarande ej hade någon möjlighet

192

att tillmötesgå den gjorda framställningen. Troligen den 27 januari hade
Bagger-Jörgensens utlåtande offentliggjorts i pressen och dagen därpå hade
även medicinalstyrelsens utlåtande offentliggjorts. Den 30 januari hade
rättegångsbiträdet hos styrelsen fått lösa en avskrift av Bagger-Jörgensens
utlåtande.

Sedan jag i anledning av innehållet i klagoskriften anmodat medicinalstyrelsen
att efter vederbörandes hörande inkomma med utlåtande i ärendet,
överlämnade styrelsen ett av Bagger-Jörgensen avgivet yttrande, till
vilket styrelsen såvitt angick klagomålen i ovannämnda hänseende för egen
del hänvisade.

Bagger-Jörgensen anförde följande.

På rättegångsbiträdets första framställning till Bagger-Jörgensen örn
erhållande av en avskrift av hans utlåtande angående klaganden hade
Bagger-Jörgensen svarat att, då det vore ovisst, örn medicinalstyrelsen
komme att följa hans utlåtande, en avskrift därav icke vore av något värde.
Bagger-Jörgensen hade framhållit, att medicinalstyrelsen skulle avgiva utlåtande
till rätten och att det givetvis vore detta utlåtande, som komme
att bliva av betydelse. Rättegångsbiträdet hade ju också senare, då medicinalstyrelsen
avgivit sitt utlåtande, från styrelsen erhållit den begärda avskriften.
Emellertid hade biträdet dessförinnan gjort en förnyad framställning
örn erhållande av en avskrift av utlåtandet. Bagger-Jörgensen hade
på denna framställning svarat, att han icke ansåge skyldighet föreligga att
lämna den begärda avskriften, då någon taxa för sådant arbete icke vore
fastställd, och att det för övrigt icke vore möjligt att på grund av anhopning
av arbete inom rimlig tid medhinna en sådan avskrift. Till förklaring
därav ville Bagger-Jörgensen framhålla följande. Att till överläkarexpedition
vid statens sinnessjukhus hörande handlingar vore offentliga handlingar och
att sålunda ingen kunde förvägras att taga del av dem kände Bagger-Jörgensen
till. Däremot kände han icke till någon bestämmelse örn skyldighet
för överläkare att tillhandahålla allmänheten avskrifter av handlingar. I
förordningarna örn stämpelavgiften och om expeditionslösen hade BaggerJörgensen
icke kunnat finna någonting stipulerat därom. Emellertid hade
det nu upplysts honom, att i tryckfrihetsförordningen skulle finnas sådan
bestämmelse. Bagger-Jörgensen kände likväl icke till någonting därom, då
han aldrig haft tillgång till tryckfrihetsförordningen och aldrig vetat, att
denna innehölle sådana bestämmelser. Han hade aldrig under hela sin tjänstetid
vid sinnessjukhus varit med om att från överläkarexpedition utgående
handling belagts med lösen och stämpel, utan praxis hade varit, att
begärda avskrifter av handlingar tillhandahållits utan avgift. Det hade heller
aldrig hänt Bagger-Jörgensen, att avskrift begärts av rättspsykiatriskt
utlåtande, som infordrats av medicinalstyrelsen. Sådant utlåtande intoges

193

nämligen i rättegångsprotokollen och tillhandahölles på den vägen vederbörande.
Det borde beaktas, att det ju vore medicinalstyrelsens utlåtande
till rätten, som bleve av utslagsgivande betydelse, och att detta utlåtande
icke alltid överensstämde med läkarens utlåtande. Bagger-Jörgensen hade
icke varit ovillig att enligt praxis tillhandahålla den begärda avskriften.
Men då å Ryhovs sjukhus funnes anställt endast ett kanslibiträde, som
skulle sköta skrivgöromålen för tre överläkarexpeditioner och dessutom
hade att utskriva alla rättspsykiatriska utlåtanden, vilka ibland kunde
vara mycket vidlyftiga, hade det icke varit möjligt att innan vederbörande
skulle hava erhållit rättegångsprotokollen med däri intaget utlåtande medhinna
utskrivandet av ett nytt exemplar av det berörda utlåtandet. Det
vore också detta, som Bagger-Jörgensen meddelat vederbörande.

Klaganden avgav påminnelser.

I en till medicinalstyrelsen avlåten skrivelse, som i avskrift delgavs
Bagger-Jörgensen, anförde jag därefter följande.

Till svar å den av klagandens rättegångsbiträde gjorda förnyade framställningen
att få lösa en avskrift av Bagger-Jörgensens utlåtande rörande
klagandens sinnesbeskaffenhet har Bagger-Jörgensen meddelat bland annat,
att han icke ansåge skyldighet föreligga att lämna den begärda avskriften,
enär någon taxa för sådant arbete icke vore fastställd. Härav framgår, vilket
ock Bagger-Jörgensen i sitt i ärendet avgivna yttrande medgivit, att
han vid tiden ifråga saknat kännedom om de lagbestämmelser, som reglerat
hans skyldighet att såsom överläkare vid statligt sinnessjukhus på begäran
lämna avskrift av å hans expedition förvarade offentliga handlingar. En
dylik okunnighet på detta område hos en statsmyndighet i Bagger-Jörgensens
tjänsteställning synes mig anmärkningsvärd.

Med anledning av Bagger-Jörgensens påstående, att det ej skulle finnas
någon fastställd taxa, enligt vilken avgift för begärd avskrift kunde bestämmas,
må erinras om de detaljerade föreskrifter, som i kungl, förordningen
den 7 december 1883 angående expeditionslösen samt kungl, förordningen
den 19 november 1914 angående stämpelavgiften äro meddelade beträffande
avgifter för statsmyndigheternas expeditioner av olika slag, däribland
även avskrifter. Av dessa bestämmelser framgår såväl i vilka fall
expedition skall tillhandahållas utan avgift som även beloppet av den
lösen- eller stämpelavgift, som i övriga fall skall uttagas. I detta sammanhang
må påpekas att enligt förordningen angående stämpelavgiften alla
statsmyndigheter, vilka icke särskilt upptagits under någon av de fem avdelningar,
till vilka statsmyndigheterna i fråga om stämpel till expeditioner
hänföras, skola hänföras till första avdelningen.

13 — Justitieombudsmannens ämbctsberättelse till 1030 års riksdag.

194

Som ett ytterligare skäl för sin vägran att lämna den begärda avskriften
av utlåtandet har Bagger-Jörgensen åberopat, att det vid sjukhuset anställda
kanslibiträdet med hänsyn till anhopning av arbete icke skulle kunnat
medhinna att avskriva utlåtandet inom rimlig tid. Härtill må anmärkas,
att visserligen andra tjänsteåligganden kunna vara av den art, att de
måste gå före allmänhetens betjänande med handlingars avskrivande, men
att vederbörande myndighet dock måste låta sig angeläget vara att tillse,
att färdigställandet av begärd avskrift icke obehörigen fördröjes. I förevarande
fall torde emellertid någon skada icke hava uppkommit genom
Bagger-Jörgensens underlåtenhet att avlämna den begärda avskriften,
enär klaganden några veckor senare hos medicinalstyrelsen erhöll avskrift
av utlåtandet ifråga. Då Bagger-Jörgensen redan i sitt första svar till klagandens
biträde meddelat, att handlingarna i saken översänts till styrelsen,
hade det för övrigt legat närmast till hands för biträdet att redan då
vända sig till styrelsen i stället för att upprepa sin framställning till BaggerJörgensen.
Ett centralt ämbetsverk har givetvis i regel större möjligheter
än en överläkare vid sjukhus att utan tidsutdräkt kunna tillhandahålla
begärda avskrifter.

Ärendet var därmed av mig slutbehandlat.

11. Fråga huruvida magistrat bort vägra handräckning till verkställighet
av stadsfullmäktiges beslut angående tillkännagivande
i viss tidning örn fullmäktiges sammanträden.

Vid stadsfullmäktiges i Västervik sammanträde den 17 december 1936
förelåg till behandling frågan, i vilka tidningar tillkännagivanden om
stadsfullmäktiges sammanträden år 1937 skulle införas. Beredningsutskottet
hade föreslagit tidningarna Västerviks-Tidningen, Västerviks-Posten
och Östra Småland. En minoritet inom beredningsutskottet hade föreslagit
jämväl Kalmar Läns Kuriren. Fullmäktige beslöto, enligt ordförandens
tillkännagivna uppfattning, med erforderligt antal röster i enlighet med
sistnämnda förslag.

Vid den 31 december 1936 av magistraten i Västervik företagen granskning
av stadsfullmäktiges protokoll för den 17 i samma månad antecknade
magistraten i sitt protokoll, att magistraten från postkontoret i staden
inhämtat, att Kalmar Läns Kuriren hade sin utgivningsort i Malmö
stad samt att antalet prenumeranter å nämnda tidning inom Västerviks
stad utgjorde allenast 39. Vid sådant förhållande fann magistraten, att
tidningen ifråga icke kunde betraktas såsom en ortstidning för Västervik.
På grund härav och enär sålunda stadsfullmäktiges beslut om införande

195

av tillkännagivande om stadsfullmäktiges sammanträden i Kalmar Läns
Kuriren stöde i strid med 20 § lagen om kommunalstyrelse i stad, beslöt
magistraten vägra sin handräckning till verkställighet av beslutet i denna
del, i följd varav detsamma icke finge gå i verkställighet.

I detta magistratens beslut deltogo borgmästaren H. Brändström samt
rådmännen F. Holmberg och H. T. Andersson.

Samma dag magistraten meddelade sitt nu berörda beslut hade disponenten
D. Edsbäcker i Västervik hos K. B. i Kalmar län anfört besvär
över stadsfullmäktiges ifrågakomna beslut, i vad det avsåg kungörandet
i Kalmar Läns Kuriren av stadsfullmäktiges sammanträden. Sedan K. B.
infordrat stadsfullmäktiges förklaring över besvären, anförde fullmäktige,
att jämväl de vore av den uppfattningen, att tidningen ifråga icke kunde
anses som ortstidning för Västerviks stad, då den saknade större spridning
bland stadens invånare, ett förhållande som icke varit för fullmäktige känt
vid överklagade beslutets fattande. I anledning därav hemställde fullmäktige,
med instämmande uti besvären, att beslutet måtte upphävas. Detta
fullmäktiges beslut fattades med 15 röster mot 14.

Med förmälan att magistratens beslut den 31 december 1936, varigenom
vägrats handräckning till verkställighet av överklagade beslutet, vunnit
laga kraft återkallade därefter Edsbäcker sina besvär hos K. B.

I en sedermera hit inkommen klagoskrift anhöll ledamoten av Västerviks
stadsfullmäktige Albert Green om utredning, huruvida magistraten
genom sitt beslut den 31 december 1936 handlat i överensstämmelse med
lagens föreskrifter. Green framhöll, att magistraten tagit hänsyn allenast
till antalet postprenumeranter. Detta vore en missvisande grund, enär
Kalmar Läns Kuriren i Västervik hade egen lokalredaktion, som ombesörjde
tidningens utbärning till de flesta prenumeranterna.

Sedan jag anmodat magistraten att avgiva yttrande över Greens klagoskrift,
anförde magistraten, att jämlikt 45 § andra stycket lagen om kommunalstyrelse
i stad vore magistraten pliktig vägra verkställighet av sådana
av stadsfullmäktige fattade beslut, som magistraten funne stå i strid
med allmän lag och författning. En av polisen i Västervik på magistratens
föranstaltande i december 1937 gjord utredning rörande spridningen av
Kalmar Läns Kuriren utvisade, att nämnda tidning icke torde hava haft
egen lokalredaktion i staden före juni månad 1936. Magistraten ville tilllägga,
att den med magistratens beslut missnöjde hade kunnat inom tjugo
dagar från delfåendet av beslutet anföra besvär över detsamma. Senast
den 21 januari 1937 torde, på sätt av stadsfullmäktiges protokoll för nämnda
dag framginge, Green hava fått del av beslutet.

196

I avgivna påminnelser meddelade Green, att hans underlåtenhet att anföra
besvär över magistratens ifrågavarande beslut berott dels på att han
velat invänta K. B:s beslut i anledning av Edsbäckers besvär, dels ock
därpå att han fått den upplysningen av en jurist, att en enskild ledamot
av stadsfullmäktige icke kunde överklaga ett magistratsbeslut utan att
besvärsrätt tillkomme allenast stadsfullmäktige såsom institution.

Till bevis om att Kalmar Läns Kuriren haft lokalredaktion i Västervik
före juni 1936 åberopade Green ett den 2 februari 1938 utfärdat intyg av
Edvin E. Persson av innehåll, att Kalmar Läns Kuriren hade platsredaktion
i Västervik i juli 1923, då Persson anställts som huvudredaktör för
tidningen, att denna platsredaktion funnits kvar, då Persson slutat sin anställning
i oktober 1929, samt att, då Persson i oktober 1933 åter anställts
i tidningen, denna fortfarande hade platsredaktion i Västervik, vilken redaktion
därefter upprätthållits och alltjämt upprätthölles.

Hos stadsfullmäktiges sekreterare begärde jag därefter uppgift om fattade
beslut rörande tillkännagivande örn stadsfullmäktiges sammanträden
under år 1938. I anledning därav översände sekreteraren utdrag av fullmäktiges
protokoll för den 16 december 1937, utvisande att fullmäktige
då utan omröstning beslutat, att tillkännagivanden örn fullmäktiges sammanträden
under år 1938 skulle införas i tidningarna Västerviks-Tidningen,
Västerviks-Posten och Östra Småland. Sedan yrkande framställts därom,
att tillkännagivandena skulle införas jämväl i Kalmar Läns Kuriren,
hade 10 röster avgivits för bifall till och 16 röster för avslag å detta yrkande,
varför fullmäktige förklarades hava med erforderligt antal röster beslutat,
att tillkännagivandena skulle införas jämväl i sistnämnda tidning.

Sedan jag tillika inhämtat, att lagligheten av fullmäktiges sistberörda
beslut blivit efter anförda besvär prövad av K. B. och därefter av Kungl.
Maj:t i regeringsrätten, införskaffade jag från socialdepartementet handlingarna
i nämnda besvärsmål, vilka handlingar utvisade bland annat följande.

Vid magistratens sammanträde den 4 januari 1938 beslöt magistraten,
att de av stadsfullmäktige vid sammanträde den 16 december 1937 fattade
besluten finge gå i verkställighet under förutsättning att desamma vunne
laga kraft. Från detta beslut, som innefattade borgmästaren Brändströms
och rådmannen Anderssons sammanstämmande mening, var rådmannen
Holmberg skiljaktig, i vad angick fullmäktiges beslut att tillkännagiva tiderna
för fullmäktiges sammanträden under år 1938 jämväl i tidningen Kalmar
Läns Kuriren. Som denna tidning enligt Holmbergs mening ej vore
att anse som någon ortstidning för Västervik samt stadsfullmäktige genom
att fatta beslut om kungörelsers införande i tidningen överskridit sin befogenhet,
förordnade Holmberg för sin del, att beslutet ej finge gå i verkställighet.

197

I den 5 mars 1938 till K. B. avgivet yttrande över besvären anförde magistraten:
Vid magistratens sammanträde den 4 januari 1938 hade frågan,
huruvida magistraten skulle vägra verkställighet av beslutet, varit föremål
för magistratens överläggning. I detta sammanhang ville magistraten upplysa
därom, att magistraten år 1936 vägrat verkställighet av ett liknande
beslut av stadsfullmäktige, gällande annonseringen för år 1937 i Kalmar
Läns Kuriren. Magistraten hade emellertid beslutat att, innan magistraten
år 1938 fattade sitt beslut, låta genom polisen verkställa utredning rörande
nämnda tidnings spridning inom staden under år 1937. Av denna utredning
hade framgått bland annat, att tidningen sedan den 1 juli 1937 haft egen
lokalredaktion i staden. Vid sådant förhållande hade magistraten icke ansett
sig böra vägra verkställighet av beslutet ifråga. Magistraten hyste nämligen
den uppfattningen, att magistraten på grund av stadgandet i 45 § lagen
om kommunalstyrelse i stad icke borde vägra verkställighet av ett stadsfullmäktiges
beslut i andra fall än då det vore uppenbart, att ett olagligt
beslut förelåge. I tvivelaktiga fall borde det överlåtas åt den med stadsfullmäktiges
beslut missnöjde att över beslutet i vanlig ordning anföra besvär.
Sedan numera sådana besvär anförts, ville magistraten i själva saken såsom
sin åsikt uttala att, ehuruväl av den i ärendet gjorda utredningen framginge
att Kalmar Läns Kuriren icke hade sin tryckort i staden samt dess spridning
inom samhället vore relativt ringa, den omständigheten att tidningen
numera hade egen lokalredaktion och fast anställd lokalredaktör syntes böra
föranleda, att man måste betrakta tidningen såsom en sådan ortstidning,
som i 20 § lagen örn kommunalstyrelse i stad angåves.

K. B. yttrade i utslag den 5 april 1938: Enär — även om tidningen Kalmar
Läns Kuriren skulle kunna anses såsom ortstidning för Västerviks
stad — nämnda tidning med hänsyn till dess ringa spridning i staden icke
kunde hänföras till sådana tidningar, som på sätt 20 § lagen örn kommunalstyrelse
i stad stadgade genom spridning inom olika grupper av stadens
invånare bringade de kommunala tillkännagivandena till de flestas kännedom,
alltså och då stadsfullmäktige genom klandrade beslutet överskridit
sin befogenhet, prövade K. B. lagligt upphäva sagda beslut.

Över detta utslag anförde Green m. fl. besvär hos Kungl. Maj:t, som i
utslag den 6 oktober 1938, enär ifrågavarande tidning med hänsyn till vad
i målet blivit upplyst måste anses såsom en ortstidning för Västervik, fann
lagligt att med ändring av K. B:s utslag förklara den mot stadsfullmäktiges
beslut förda talan icke kunna bifallas.

I en till magistraten i Västervik avlåten skrivelse anförde jag därefter
följande.

198

I 45 § lagen den 6 juni 1930 om kommunalstyrelse i stad stadgas, att magistraten
äger att vaka över att av stadsfullmäktige fattade beslut bringas
till verkställighet av drätselkammaren eller för särskilda förvaltnings- eller
verkställighetsbestyr tillsatta styrelser, nämnder eller personer, som böra
taga befattning därmed. Finner magistraten, heter det vidare i samma lagrum,
att av stadsfullmäktige fattat beslut icke tillkommit i laga ordning,
står i strid mot allmän lag eller författning eller annorledes överskrider
deras befogenhet, som fattat beslutet, eller att underställning, där den bort
äga rum, uraktlåtits, är magistraten pliktig att vägra handräckning till
verkställighet av samma beslut. Vägras sådan handräckning, må stadsfullmäktige
fullfölja saken genom besvär i den ordning, som i allmänhet är föreskriven
för sökande av ändring i magistrats beslut.

Den legalitetsprövning, som i fråga örn stadsfullmäktiges beslut tillkommer
magistraten, har, örn än ej i samma grad som tidigare, fortfarande en
viktig uppgift att fylla. För att denna prövning icke skall synas stadens beslutande
representation som ett olämpligt och irriterande intrång i den kommunala
självbestämningsrätten, torde emellertid den principen böra tillämpas,
att handräckning till verkställighet skall vägras endast beträffande
uppenbart olagliga beslut.

Då magistraten i Västervik i sitt yttrande den 5 mars 1938 i ovan omförmälda
besvärsmål förklarat sig hysa samma uppfattning som den jag nu
givit uttryck åt, torde därav framgå, att magistraten funnit stadsfullmäktiges
den 17 december 1936 fattade beslut örn fullmäktigesammanträdenas
tillkännagivande jämväl i Kalmar Läns Kuriren vara uppenbart stridande
mot lagen om kommunalstyrelse i stad. Vad som förekommit i besvärsmålet
rörande fullmäktiges motsvarande beslut året därefter torde dock otvetydigt
visa, att fullmäktiges beslut den 17 december 1936 icke var uppenbart
olagligt. Genom att vägra handräckning till verkställighet av beslutet
har magistraten alltså enligt min mening förfarit felaktigt. Innan magistraten
beslöt vägra handräckning, hade magistraten bort företaga en grundligare
undersökning av förhållandena, på sätt skedde innan magistraten tog
ställning till fullmäktiges följande år fattade beslut i samma fråga. Det
förefaller ganska sannolikt att, därest en sådan undersökning kommit till
stånd redan år 1936, magistraten icke skulle funnit skäl vägra handräckning.
Vid bedömandet av huruvida handräckning skall vägras eller ej synes
mig viss hänsyn böra tagas till arten och betydelsen av den fråga beslutet
avser. Den fråga stadsfullmäktiges beslut i förevarande fall avsåg var av
den art, att vägran från magistratens sida lämpligen bort ifrågakomma allenast
under den förutsättningen, att icke den minsta tvekan örn beslutets
olaglighet kunnat råda. Med anledning av vad magistraten yttrat därom
att Green i händelse av missnöje med magistratens ifrågavarande beslut
kunnat anföra besvär däröver, vill jag hänvisa till ovan återgivna stad -

199

gande i 45 § lagen om kommunalstyrelse i stad, att stadsfullmäktige må
fullfölja saken genom besvär i vanlig ordning. Besvärsrätt lärer däremot ej
tillkomma en enskild ledamot av fullmäktige. (Se regeringsrättens årsbok
1930 not. S. 306.)

Med dessa uttalanden var ärendet av mig slutbehandlat.

III. Framställningar till Konungen.

1. Framställning angående resestipendier åt åklagare.

Den 10 november 1938 avlät jag till Konungen följande framställning:

”1 en den 9 november 1900 avlåten underdånig framställning väckte
dåvarande J. O. förslag om statliga resestipendier åt domare och domaraspiranter.
J. O. framhöll därvid, att det såväl för lagskipningen som lagstiftningen
vore av värde att de, som ägnade sig åt domarkallet, bleve i
tillfälle att på ort och ställe förvärva kunskap örn utländsk rätt och dess
tillämpning samt att kännedomen om rättskipningens handhavande i andra
länder kunde giva impulser för ett gagnande reformarbete i det egna landet.

Under åberopande av J. 0:s framställning äskade Kungl. Majit vid 1901
års riksdag medel för berörda ändamål, och riksdagen anvisade på grund
därav ett anslag å 6,000 kronor att användas till resestipendier åt ordinarie
domare eller dem, som vid domstolarna beredde sig för domarkallet.

Anslag till nämnda ändamål utgick därefter under ettvart av åren 1902
—1915 med enahanda belopp. Med hänsyn till de genom världskriget
uppkomna förhållandena begärde Kungl. Majit icke för åren 1916—1920
hos riksdagen något nytt anslag för ändamålet, men medgivande utverkades
att en å de tidigare anslagen uppkommen reservation finge komma
till användning. På framställning av Kungl. Majit beviljade 1920 års riksdag
ett reservationsanslag till resestipendier åt domare å 10,000 kronor.
Anslag för samma ändamål beviljades även påföljande år men då med ett
till 5,000 kronor nedsatt belopp. År 1922 äskade Kungl. Majit på grund
av den statsfinansiella situationen icke något anslag för berörda ändamål,
och därefter har sådant anslag ej utgått förrän under nu innevarande
budgetår.

I två vid 1937 års riksdag väckta lika lydande motioner (1:83 och
lii 210) hemställdes, att riksdagen ville bevilja ett anslag å 10,000 kronor
att enligt Kungl. Majits närmare bestämmande användas till resestipendier
åt domare och domaraspiranter. I motionerna anfördes i huvudsak

200

följande: Starka skäl förelåge att nu, då den finansiella situationen lättat,
åter upptaga anslag till ändamålet. Betydelsen för dem, som arbetade i
rättskipningens tjänst, att lära känna rättsförhållandena i främmande
länder läge i öppen dag. Särskilt starkt framträdde behovet av en sådan
kännedom vid denna tid, då den länge förberedda rättegångsreformen
snart stöde inför sitt förverkligande. Den tilltänkta reformen uppbures av
principen örn domstolsförhandlingens koncentration och muntlighet. Ett
genomförande av denna princip komme att medföra en fullständig omläggning
av förhandlingsmetoden i överdomstolarna och även innebära en
grundlig omläggning av förfarandet i underrätterna. Sedan flera år tillbaka
hade i våra grannländer Danmark och Norge det muntliga processförfarandet
genomförts. Studiebesök vid danska och norska domstolar
skulle uppenbarligen vara av stor betydelse, då det gällde att i svensk
rätt omplantera de moderna processuella principerna. Praktiska studier på
ort och ställe av svenska domare skulle säkerligen bättre än något annat
underlätta ett införande av muntligheten i vårt rättegångsväsende. Därest
dylika studiebesök kunde komma till stånd, torde det ofta vara lämpligt
att anordna dem på sådant sätt, att en större eller mindre grupp bereddes
tillfälle att under gemensam ledning besöka grannländernas domstolar i
olika instanser och där åhöra förhandlingarna, men även enskilda studiebesök
borde naturligtvis kunna förekomma.

I avgivet utlåtande (nr 2, 21: o) förklarade sig statsutskottet icke vilja
förneka, att det kunde vara av betydelse för domare och domaraspiranter
att — särskilt med hänsyn till den förestående rättegångsreformen — i våra
grannländer Danmark och Norge idka praktiska studier av det därstädes
genomförda muntliga processförfarandet. Då emellertid förslaget örn medelsanvisning
för möjliggörande av dylika studier vore av den art, att det
i första hand borde bliva föremål för Kungl. Maj:ts prövning, fann sig utskottet
böra hemställa, att motionerna icke måtte vinna riksdagens bifall.

Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Under framhållande av behovet av resestipendier åt domare och domaraspiranter,
särskilt med hänsyn till den förestående rättegångsreformen,
hemställde föreningen Sveriges hovrättsdomare och föreningen Sveriges
stadsdomare i särskilda skrivelser den 13 september och den 30 oktober
1937, att Kungl. Majit måtte för riksdagen framlägga förslag om anvisande
av medel för nämnda ändamål.

I den till 1938 års riksdag avlåtna statsverkspropositionen föreslog Kungl.
Majit därefter riksdagen att till resestipendier åt domare och domaraspiranter
för budgetåret 1938/1939 anvisa ett reservationsanslag av 10,000
kronor. Vid propositionens avlåtande anförde chefen för justitiedepartementet,
efter att hava redogjort för ovannämnda framställningar och tidigare
för ändamålet beviljade anslag, följande: Såsom departementschefen

201

i annat sammanhang framhållit, torde processlagberedningen komma att
avgiva betänkande med förslag till ny rättegångsbalk under loppet av år
1938, och rättegångsreformen kunde vid sådant förhållande väntas bliva
genomförd under de närmaste åren. Det vore därför angeläget att stipendier
bleve att tillgå i så stort antal som möjligt. Med hänsyn till att de
avsedda studierna under nästa budgetår huvudsakligen torde komma att
gälla processförfarandet i våra grannländer Danmark och Norge syntes
emellertid de särskilda stipendiebeloppen i regel kunna bestämmas relativt
lågt.

Sedan riksdagen bifallit propositionen i förevarande del, har Kungl.
Maj:t den 6 maj 1938 utfärdat kungörelse angående resestipendier åt
domare och domar aspiranter.

Den förestående rättegångsreformen torde komma att medföra vittgående
förändringar i arbetssättet icke blott för domarkåren utan jämväl
för de vid domstolarna uppträdande åklagarna. Principen om domstolsförhandlingarnas
koncentration och muntlighet kommer att ställa ökade
krav på åklagarna, och särskilt på de åklagare som skola utföra talan i
större brottmål. Vad som anförts örn betydelsen av att domare få på ort
och ställe studera utländsk, särskilt dansk och norsk muntlig processordning
synes mig kunna anföras jämväl beträffande åklagarna. Det skulle
därför enligt min mening vara av stort värde, örn för nu ifrågavarande
ändamål resestipendier åt åklagare funnes att tillgå. I första hand torde
därvid landsfogdar och stadsfiskaler i större städer böra komma i åtnjutande
av sådant stipendium.

På grund av det anförda får jag med stöd av den befogenhet, min instruktion
lämnar mig, härmed i underdånighet hemställa, att Eders Kungl.
Majit täcktes taga under övervägande, huruvida icke resestipendier åt
åklagare skulle vara till gagn för rättskipningen, och under sådan förutsättning
hos riksdagen begära för ändamålet erforderligt anslag.”

2. Framställning angående resekostnads- och traktamentsersättning
till domare för inspektionsresor till överförmyndare.

I detta ämne avlät jag den 19 december 1938 till Konungen följande
framställning:

”Jämlikt 4 kap. 1 § lagen örn förmynderskap åligger det rätten att utöva
tillsyn över de förmynderskap, som skola hos rätten inskrivas, samt att

202

vaka över att överförmyndaren, som utövar den närmaste tillsynen över
förmyndares förvaltning, fullgör sina åligganden.

För att rätten må kunna fullgöra sin berörda övervakningsskyldighet,
skall enligt stadgande i 10 kap. 7 § samma lag överförmyndaren varje år,
i enlighet med närmare meddelade bestämmelser, till rätten eller domaren
överlämna uppgift rörande tillsynen över förmyndares förvaltning under
föregående år. Nämnda bestämmelser finnas i kungörelsen den 10 oktober
1924 med särskilda föreskrifter rörande överförmyndarens verksamhet. Vid
granskningen av de utav överförmyndaren avgivna uppgifterna skall —
enligt vad stadgas i 6 § kungörelsen den 10 oktober 1924 med särskilda föreskrifter
för domstolarna rörande förmyndarvården — särskilt tillses, att årsuppgifter,
årsräkningar och sluträkningar vederbörligen avgivits samt att,
när skifte av dödsbo ej ägt rum, föreskriven redogörelse avgivits för hinder,
som mött för skifte, eller ock avtal träffats om sammanlevnad i oskiftat bo.

I sistnämnda författning föreskrives tillika, att rätten eller domaren med
lämpliga tidsmellanrum skall infordra och granska den av överförmyndaren
förda förmynderskapsboken. Jämlikt 3 § i kungörelsen med särskilda föreskrifter
rörande överförmyndarens verksamhet åligger det överförmyndaren
att i nämnda förmynderskapsbok göra anteckning dels angående fullgörandet
av förmyndare eller god man åliggande skyldighet att ingiva bouppteckning
eller redogörelse för hinder för skifte eller förteckning över omyndigs
egendom, dels angående av överförmyndaren meddelat samtycke till
avtal mellan dödsbodelägare örn sammanlevnad i oskiftat bo och dels angående
verkställt skifte. Vidare skola i förmynderskapsboken angivas bland
annat de år, för vilka avlämnats årsuppgift respektive årsräkning, dag då
sluträkning avgivits, dag då förmyndare eller god man fullgjort vad honom
enligt 9 kap. 12 § lagen om förmynderskap åligger i fråga om handlingars
överlämnande till redovisningsberättigad ävensom dag då ny förmyndare
eller god man återställt samma handlingar.

Överförmyndaren har vidare, jämlikt 5 § sist nämnda kungörelse, att vid
sidan av förmynderskapsboken föra dels erforderliga minnesanteckningar
rörande de ärenden, som av överförmyndaren handläggas på grund av inkomna
ansökningar, anmälningar eller andra framställningar eller som av
överförmyndaren själv utan föregående framställning upptagits till behandling,
och dels sådana minnesanteckningar, som äro nödiga för att sätta
honom i stånd att utöva tillsyn över att handlingar, som skola ingivas till
honom, inkomma i rätt tid. På grund av stadgande i 7 § samma författning
skola samtliga till överförmyndaren ingivna handlingar, som avse
visst förmynderskap eller godmanskap, såsom förteckningar över egendom,
års- och sluträkningar, redogörelser, uppgifter och ansökningar, av överförmyndaren
bevaras och sammanföras till en akt. Till akten skola fogas

203

jämväl koncept eller dupletter till avlåtna skrivelser samt särskilda anteckningar
rörande överförmyndarens beslut och åtgärder.

Ehuru den föreskrivna granskningen av den av överförmyndaren förda
förmynderskapsboken kan vara nog så betydelsefull, lämnar den dock icke
tillfälle till en mera ingående kontroll av överförmyndarens verksamhet.
För en sådan kontroll erfordras nämligen tillgång till de hos överförmyndaren
förvarade akterna med förteckningar över egendom, års- och sluträkningar,
redogörelser, uppgifter, ansökningar, koncept eller dupletter till
avlåtna skrivelser samt anteckningar rörande överförmyndarens beslut och
åtgärder. Åled ledning av dessa handlingar blir det möjligt att avgöra, huruvida
överförmyndaren fullgjort sina åligganden i fråga örn tillsyn över förmyndarnas
förvaltning.

Någon skyldighet för rätten eller domaren att med lämpliga tidsmellanrum
infordra och granska överförmyndarens akter finnes, i motsats till vad
som gäller beträffande förmynderskapsboken, icke föreskriven. I den mån
granskning av akterna förekommer, torde den regelmässigt utföras vid inspektion
hos överförmyndaren. Angående inspektion stadgas i 6 § kungörelsen
med särskilda föreskrifter för domstolarna rörande förmyndarvården,
att rätten eller domaren, där det finnes lämpligt, äger verkställa särskild inspektion
för utövande av tillsyn, att överförmyndaren väl förvaltar sin befattning.
Vid granskning av akterna bör givetvis överförmyndaren vara tillstädes
för att lämna muntliga upplysningar, ty utan sådana är det enligt
vad erfarenheten giver vid handen i det närmaste omöjligt att utföra en
dylik granskning. I städerna låter saken lätt ordna sig, men på landsbygden,
särskilt där avstånden äro stora, uppstå vissa svårigheter. Med hänsyn
till den knappt tilltagna ersättningen till överförmyndaren kan man
icke gärna fordra, att han för att närvara vid å domarkansliet företagen
granskning av akterna skall vidkännas de utgifter, som äro förbundna med
resa till och uppehåll å kansliorten. I den mån granskning förekommer
torde därför, såsom förut sagts, saken i stället regelmässigt ordnas så, att
domhavanden företager inspektionsresor till överförmyndarna inom domsagan.

I motiven till lagberedningens den 30 september 1921 avgivna förslag
till lag om förmynderskap anförde beredningen, att det torde vara erforderligt
att överförmyndaren underkastades särskild inspektion, att bestämmelse
härom syntes böra givas i administrativ ordning och att samtidigt borde
lämnas föreskrifter om ersättning av allmänna medel till domare på landet
för de resekostnader, som kunde föranledas av dylik inspektion.

Såsom av det förut sagda framgår har bestämmelse om inspektion av
överförmyndares verksamhet meddelats. Några särskilda föreskrifter örn
ersättning för resekostnader i anledning av sådan inspektion hava däremot
icke utfärdats. Frågan huruvida det oaktat vederbörande, på grund av be -

204

stämmelserna i allmänna resereglemente!, skola anses berättigade till ersättning
har varit föremål för olika meningar. Praxis torde numera vara
den, att ersättning icke beviljas, och lärer man härutinnan stödja sig på ett
av kammarrätten den 14 december 1932 meddelat utslag (kammarrättens
årsbok avd. I 1932 sid. 64).

Att domare icke erhåller ersättning ens för sina direkta utgifter för inspektionsresa
av nu ifrågavarande slag synes mig innebära en obillighet,
som kräver rättelse. Då sådan resa för närvarande medför ekonomisk förlust
för domaren, låt vara förhållandevis obetydlig i de flesta fall, kan detta
hava varit en i viss mån bidragande orsak till att inspektioner hos överförmyndare
mångenstädes på landet alls icke eller endast i sällsynta undantagsfall
förekomma. Anledningen härtill kan dock antagas i främsta rummet
vara den, att domarna ofta äro så överhopade med arbete att de nödgas
avstå från uppgifter, vilka icke åligga dem såsom en ovillkorlig skyldighet.

Vad slutligen angår de grunder, efter vilka ersättning för inspektionsresa
bör utgå, torde tillämpning av allmänna resereglementets bestämmelser
innebära frågans enklaste och lämpligaste lösning.

Med stöd av den befogenhet min instruktion lämnar mig får jag härmed
i underdånighet för Eders Kungl. Majit framlägga ovanberörda spörsmål
till den åtgärd, Eders Kungl. Majit må finna framställningen föranleda.”

Framställningen har remitterats till statskontoret för avgivande av utlåtande.

3. Framställning angående skyldighet för utmätningsman att i
dagboken i utsökningsmål införa specificerad uppgift
rörande förrättningskostnad m. m.

Den 30 december 1938 skrev jag till Konungen följande:

”Jämlikt 198 § utsökningslagen skall ur köpeskillingen för utmätt egendom
gäldas all nödig kostnad för utmätningen samt den utmätta egendomens
vård och försäljning, så ock för köpeskillingens fördelning. Kostnad,
som ej sålunda varder gulden, skall av sökanden betalas och må beloppet,
där det ej är förskjutet eller vid anfordran gäldas, hos honom utmätas. De
grunder, efter vilka utmätningsman är berättigad till ersättning i utsökningsmål,
finnas angivna i förordningen den 12 juli 1878 angående ersättning
till förrättningsmän för utmätning i enskilda mål samt till stämningsmän
m. m.

På överexekutor ankommer enligt 10 § utsökningslagen att noga tillse,
huru de under överexekutor lydande utmätningsmännen förrätta vad dem

205

enligt lag åligger eller eljest i tjänsten betrott varder. Denna tillsyn utövas
i främsta rummet genom granskning av de dagboksutdrag, som utmätningsmännen
med bestämda tidsmellanrum skola insända till överexekutor. Närmare
bestämmelser om utmätningsmans dagbok äro meddelade i kungörelsen
den 14 december 1917 om landsfiskals och stadsfogdes dagbok i utsökningsmål
samt angående vad vid utsökningslagens tillämpning i vissa andra
fall skall iakttagas. Enligt denna kungörelse skall i dagbokens åttonde
kolumn antecknas förrättningskostnaden. I denna kolumns första avdelning
antecknas beloppet av sagda kostnad. Har fördelning av kostnaden med
annat mål skett, antecknas i kolumnens andra avdelning detta måls nummer
i dagboken.

Vid överexekutors granskning av de insända dagboksutdragen torde i
främsta rummet tillses, huruvida sökande erhållit redovisning, medgivit
anstånd eller återkallat ansökningen. Huruvida den debiterade förrättningskostnaden
överskridit den lagligt medgivna lärer däremot, åtminstone på
många håll, icke underkastas någon närmare granskning. Enligt den erfarenhet
jag vunnit under den tid jag förvaltat justitieombudsmansämbetet
skulle dock en sådan granskning ej sällan vara av behovet påkallad. Felaktig
debitering av förrättningskostnad torde nämligen förekomma icke
endast i sällsynta undantagsfall och behöver ej vara föranledd av någon avsikt
hos vederbörande att tillskansa sig orättmätig ersättning. Hithörande
bestämmelser äro nämligen för vissa fall ej så klara och tydliga, att missförstånd
rörande deras rätta innebörd är uteslutet.

Vill man med ledning av dagboksutdragen kontrollera, att för hög förrättningskostnad
ej uttagits, möter emellertid den svårigheten, att anteckningarna
äro för summariska, i det kostnadsbeloppet ej är specificerat. Man kan
exempelvis ej se, huru mycket därav som är arvode eller reseersättning och
ej heller huru beloppet fördelar sig på utmätningsmannen och vid förrättningen
närvarande vittne. Enligt vad jag vid inspektioner hos länsstyrelser
och andra överexekutorer iakttagit vid granskning av inneliggande dagboksutdrag
bruka åtskilliga utmätningsmän i dagboken icke ens anteckna kostnaden
särskilt för varje i målet företagen förrättning eller annan åtgärd,
som berättigar till ersättning, utan allenast en klumpsumma oavsett antalet
dylika åtgärder. Jag har brukat framhålla att, ehuru med hänsyn till innehållet
i kungörelsen den 14 december 1917 och därvid fogat formulär till
dagbok ett förfaringssätt sådant som det sistnämnda väl ej kan anses otilllåtet,
det dock måste betecknas såsom olämpligt. Givetvis skulle det ur kontrollsynpunkt
vara av stort värde, örn dagboken innehölle specificerad uppgift
å förrättningskostnaden. I fråga örn reseersättning borde även avståndet
till förrättningsstället angivas, vilket lämpligen kunde ske antingen i
kolumnen för förrättningskostnaden eller i den för antecknande av utmätningsmannens
åtgärder avsedda kolumnen. Föreskrift örn skyldighet för

206

utmätningsman att i dagboken införa specifikation å kostnadsbeloppet
torde icke behöva medföra någon mera kännbar ökning av arbetsbördan.
Även nu måste ju för varje i målet företagen förrättning fastställas, särskilt
för förrättningsmannen och särskilt för vittnet, beloppet av det arvode
respektive den reseersättning, som vederbörande är berättigad till.

Effektivare tillsyn från överexekutors sida över hur förrättningskostnad
av utmätningsman debiteras torde icke kunna anses obehövlig därför att
gäldenären eller sökanden, som skall vidkännas kostnaden, själv har att
tillse, att densamma beräknas i överensstämmelse med gällande föreskrifter.
Verklig kontroll härutinnan kan nämligen ej heller parten i flertalet fall
utöva utan specifikation å kostnadsbeloppet och ofta icke ens då, beroende
på bristande kännedom om hithörande bestämmelser. Sistnämnda förhållande
torde ej vara ovanligt i de fall parten själv utan anlitande av jurist
skall tillvarataga sina intressen. Det händer då och då att part, vanligen
sökande som fått svara för kostnaderna, vänder sig till J. O. med begäran
örn undersökning, huruvida icke utmätningsmannen avkrävt parten för
högt kostnadsbelopp. I åtskilliga sådana fall har felaktig kostnadsdebitering
uppdagats. Parts möjlighet att själv härutinnan bevaka sin rätt skulle givetvis
ökas, örn utmätningsmannen vid ärendes redovisning utan särskild begäran
överlämnade specificerad uppgift å kostnaderna, innehållande jämväl
uppgift å väglängd i händelse resekostnad inginge i beloppet. Det synes därför
böra övervägas, huruvida icke utmätningsmannen borde åläggas att
lämna sådan uppgift. Även om föreskrift härom skulle meddelas, torde
emellertid det oaktat fullständigare dagboksanteckningar örn förrättningskostnad
vara av behovet påkallade.

4. Framställning angående fastställande av viss, med hänsyn till alkoholhalten
i blodet bestämd gräns, vid vilken förare av motorfordon

skall anses vara i lagens mening påverkad av starka drycker.

Den 31 december 1938 avlät jag till Konungen följande framställning:

”Enligt 1923 års motorfordonsförordning § 41 mom. 2, såsom paragrafen
lydde jämlikt förordningen den 6 juni 1925, stadgades ansvar för förare av
motorfordon, som vore ''synbarligen berörd av starka drycker’.

I det förslag till lag angående fylleri m. m., som genom proposition (nr 32)
förelädes 1928 års riksdag, upptogs i 2 § följande stadgande:

''Är vid utövning av verksamhet, så beskaffad att i händelse av bristande
omsorg eller besinning fara lätteligen uppstår för människors liv eller hälsa,

207

någon av starka drycker så påverkad att han kan antagas ej äga nödigt
herravälde över sina handlingar, straffes etc.’

I fråga om detta stadgande, som skulle inbegripa jämväl förseelse enligt
41 § 2 mom. i 1923 års motorfordonsförordning, yttrade vederbörande departementschef
i vid propositionen fogat statsrådsprotokoll bland annat, att
vid införande av ett stadgande med samma syfte som straffbudet i 41 §
motorfordonsförordningen men av mera generell innebörd uttrycket ’synbarligen
berörd av starka drycker’ knappast torde kunna oförändrat upptagas.
Uttrycket ''synbarligen’ kunde till utmärkande av berusningsgraden
väl användas, då fråga vore örn det fall av fylleri, som bedömdes främst
ur synpunkten av allmän ordnings iakttagande. Men då grunden för straffbestämmelsen
vore den i det särskilda fallet förekommande faran av en av
alkohol påverkad persons uppträdande, syntes samma uttryck knappast
träffa det rätta. Vid behandlingen i riksdagen av 1925 års förslag till ändring
i motorfordonsförordningen hade framhållits, att man vid upptagande
i vår strafflagstiftning av den nya princip, som ett stadgande om ansvar
utan vållande till skada innebure, till en början finge åtnöjas med en i viss
mån ofullständig men i stället klart avgränsad bestämmelse för att framdeles
övergå till en mera vid avfattning. Även örn nämnda uttryck, som
ursprungligen — i förordningen örn rusdrycksförsäljning — använts för att
utmärka en straffbarhet av helt annan karaktär, möjligen icke vid tillämpningen
av motorfordonsförordningen medfört några mera väsentliga tolkningssvårigheter,
syntes det dock i ett stadgande av allmännare räckvidd
icke medgiva den anpassning efter olikartade fall, vilken därvid vore
oeftergivlig. Välbekant vore, att även en jämförelsevis obetydlig mängd
alkohol kunde åstadkomma en sådan nedsättning av självkontrollen, som
med avseende å vissa slag av verksamhet utan tvekan måste betecknas
som riskabel. Det hade ock anmärkts att, med det sätt varpå straffbarhetsgraden
i 41 § motorfordonsförordningen blivit angiven, stadgandet visat
sig icke vara tillräckligt effektivt.

Propositionen bifölls av andra kammaren med den ändring, att uttrycket
’kari antagas ej äga nödigt herravälde över sina handlingar’ ändrades till
’måste antagas etc.’, men avslogs av första kammaren.

Frågan om straffbestämmelser rörande personer, som i alkoholpåverkat
tillstånd framföra motorfordon, blev därefter föremål för övervägande av
1927 års motorfordonssakkunniga. I sitt den 31 juli 1929 avgivna betänkande
med förslag till förordning örn motorfordon m. m. (st. off. utr.
1929: 16) yttrade de sakkunniga bland annat följande: Gällde det blott att
förhindra av starka drycker ''synbart berörda’ personer att tjänstgöra som
förare, skulle väl gällande lagstiftning efter företagande av vissa skärpningar
kunna anses tillfyllest. Så vore tyvärr icke fallet. En rik erfarenhet hade
ådagalagt, att redan en avsevärt mindre alkoholkonsumtion än den, varom

208

41 § 2 mom. 1923 års motorfordonsförordning talade, kunde medföra allvarlig
fara för trafiken. Det vore ingalunda endast den ''synbara berördheten’
av starka drycker, som vållade minskat herravälde över uppmärksamheten,
minskad sinnesnärvaro, nedsatt iakttagelseförmåga m. m. vid
framförandet av motorfordon. En sådan nedsatt förmåga bleve ej sällan
följden av en högst ringa och å andra områden såsom ofarlig betraktad
alkoholförtäring. Det gällde alltså att förhindra ett alkoholbruk, som endast
med svårighet torde kunna konstateras och vilket åtminstone å vissa håll
i det dagliga livet vore det normala.

I anslutning till ovanberörda stadgande i det vid 1928 års riksdag framlagda
förslaget till lag angående fylleri m. m. föreslogo de sakkunniga
straffansvar för förare, som vore så påverkad av starka drycker att han
kunde antagas icke äga nödigt herravälde över sina handlingar. De sakkunniga
framhöllo emellertid den med en sådan bestämmelse förenade svårigheten
att kunna fastslå dels var gränsen mellan straffri och straffbar
alkoholförtäring lämpligen borde dragas, dels ock när denna gräns i det
konkreta fallet överskridits. I de sakkunnigas betänkande återgavs ett av
professorn i medicinsk och fysiologisk kemi vid universitetet i Lund E. M. P.
Widmark år 1928 framställt förslag att genom blodprov bestämma förekomsten
av alkohol i den mänskliga organismen ävensom kvantiteten härav.
De sakkunniga, som efter inhämtande av medicinalstyrelsens yttrande
över detta förslag hos Kungl. Maj:t gjort framställning om anvisande av
medel till undersökningar angående det praktiska värdet av den Widmarkska
metoden, anförde i sitt betänkande härutinnan bland annat följande:
På utfallet av dessa undersökningar komme uppenbarligen i hög grad att
bero, vilka bestämmelser som uti nu ifrågavarande hänseende skulle
kunna lämnas. Skulle en tillförlitlig och praktiskt lätthanterbar metod för
bestämmande av förekomsten av alkohol i den mänskliga organismen och
kvantiteten därav kunna utfinnas, syntes i lagstiftningen kunna upptagas
en presumtionsregel av innehåll att förare av motorfordon, hos vilken blodets
eller alveolarluftens alkoholhalt fastslagits till viss minimikvantitet,
skulle, där ej särskilda omständigheter föranledde till annat, anses vara i
straffbar grad påverkad av alkoholhaltiga drycker.

I propositionen nr 121 till 1930 års riksdag angående ny motorfordonsförordning
följdes icke de sakkunnigas förslag. Departementschefen fann
den praktiska tillämpningen av detta förslag mötas av stora svårigheter,
främst svårigheten att kunna konstatera en alkoholpåverkan, som icke
behövde hava tagit sig något som helst synligt uttryck. Enligt propositionen
förutsattes för straffbarhet, att föraren varit ’synbarligen berörd
av starka drycker eller eljest så påverkad därav, att han icke kunnat på
tillfredsställande sätt föra fordonet’. I enlighet med förslag i motioner, som
inom båda kamrarna väckts i syfte att skärpa kravet på förare i fråga

209

om avhållsamhet från rusdrycker, förordade emellertid riksdagen de sakkunnigas
från 1928 års förslag hämtade uttryck Varit så påverkad av
starka drycker, att han kan antagas ej hava ägt nödigt herravälde över
sina handlingar’. Detta uttryck kom också till användning i den sedermera
under äret. utfärdade motorfordonsförordningen. Det må anmärkas,
att en minoritet inom andra lagutskottet hade förordat formuleringen
Synbarligen berörd av starka drycker eller eljest så påverkad därav, att
han icke ägt det herravälde över sina handlingar, att han kunnat på ett
tillfredsställande sätt föra automobilen’.

I proposition nr 208 till 1934 års riksdag föreslog Kungl. Majit, att från
motorfordonsförordningen och vägtrafikstadgan skulle utbrytas straffbestämmelserna
angående vissa grövre trafikförseelser, däribland i första hand
rattfylleri, och överföras till en särskild lag. Brottsbestämningen i fråga
örn rattfylleri var i förslaget densamma som i 1930 års då ännu gällande
motorfordonsförordning. Enligt vid propositionen fogat statsrådsprotokoll
anförde föredragande departementschefen bland annat följande: I fråga örn
brottsbestämningen i 1 § hade i några yttranden anmärkts, att den icke skulle
giva erforderliga hållpunkter för en tydlig gränsdragning mellan straffbar
och straffri alkoholpåverkan vid förande av motorfordon. Tillika hade anförts,
att den anmärkta otydligheten skulle bliva mera betänklig i män
som straffet höjdes. Det syntes visserligen icke kunna bestridas, att den
ifrågavarande brottsbestämningen vore i någon mån svävande. Emellertid
läge det i sakens natur, att en fullt klar brottsbeskrivning icke stöde att
erhålla. De farhågor, som vid tillkomsten av gällande motorfordonsförordning
uttalats därom, att förevarande brottsbestämning skulle leda till godtycke
vid tillämpningen, torde ej heller hava i någon avsevärd grad vunnit
bekräftelse under den tid förordningen varit gällande. I varje fall hade
icke tillräcklig erfarenhet under denna tid erhållits för att motivera en
revision av bestämmelsen.

I två inom riksdagen väckta likalydande motioner (I: 324 och II: 574)
föreslogs beträffande brottsbestämningen uttrycket ''påverkad av starka
drycker eller som eljest förtärt sådana drycker på sådan tid att han därav
kail vara påverkad’. I sitt utlåtande, nr 35, över propositionen anslöt sig
andra lagutskottet i berörda fråga till departementschefens uppfattning.
En reservant yrkade bifall till nyssnämnda båda motioner. Riksdagen
antog det av Kungl. Majit framlagda lagförslaget.

Därefter utfärdades den 7 juni 1934 lag örn straff för vissa brott vid
förande av motorfordon, vilken lag fortfarande är gällande. Lagen, vari
är 1937 gjordes ett tillägg som i nu ifrågavarande avseende saknar intresse,
innehåller i 1 och 2 §§ följande bestämmelser.

1 §. Förer den, som är så påverkad av starka drycker att han kan antagas
icke äga nödigt herravälde över sina handlingar, automobil, motor -

H - Justitieombxidmnamuin» ämbetsbrrättelsc till 1030 arn riksdag.

210

cykel eller traktortåg, straffes med fängelse i högst ett år eller, där omständigheterna
äro mildrande, med dagsböter, dock ej under tio.

Med motorcykel avses i denna lag icke motorfordon, som enligt vad
särskilt är stadgat skall anses såsom lättviktsmotorcykel.

2 §. Har någon vid förande av fordon som i 1 § avses varit så påverkad
av starka drycker som där sägs eller överskridit medgiven hastighet, och
har han därvid ådagalagt grov vårdslöshet eller visat uppenbar likgiltighet
för andra människors liv eller egendom, dömes till fängelse eller straffarbete
i högst ett år.

I en vid 1938 års riksdag väckt motion (I: 177) hemställdes, att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit täcktes låta
till förnyad utredning upptaga frågan örn alkohol och motortrafik i syfte
att förbereda mer betryggande och mer preciserad lagstiftning och i varje
fall enhetligare lagskipningspraxis i detta avseende. I en annan vid samma
riksdag väckt motion (lii 329) yrkades, att riksdagen måtte besluta att i
skrivelse till Kungl. Majit hemställa om en översyn snarast möjligt av bestämmelserna
rörande ansvar och andra påföljder för framförande av
motorfordon i av starka drycker påverkat tillstånd jämte övriga hithörande
stadganden samt örn framläggande för riksdagen av förslag till bestämmelser,
ägnade att i högre grad än de nu gällande befordra ökad trafiksäkerhet
och nykterhet.

I sitt utlåtande nr 17 i anledning av dessa motioner redogjorde andra
lagutskottet för hithörande frågors behandling av statsmakterna under det
senaste decenniet, varjämte utskottet lämnade vissa uppgifter angående i
Norge och i Danmark gällande lagbestämmelser i ämnet. Härefter anförde
utskottet bland annat följande: Genom 1934 års lag hade statsmakterna
uttryckt sin bestämda vilja att komma till rätta med de av motionärerna
påtalade missförhållandena. Denna lagstiftning, som redan för det okvalificerade
rattfylleriet, såvitt ej omständigheterna vore mildrande, stadgade
fängelsestraff upp till ett år, lämnade följaktligen möjlighet till en kraftig
reaktion från samhällets sida. Enligt utskottets mening skulle för närvarande
föga vara att vinna av en ytterligare straffskärpning. Den i lagen
använda bestämningen av graden av alkoholpåverkan hade, såsom framginge
av i utlåtandet lämnad redogörelse, varit föremål för delade meningar.
Utskottet funne icke för närvarande skäl föreligga att ifrågasätta
någon annan lydelse. Utskottet ansåge sig sålunda icke kunna tillstyrka
någon framställning till Kungl. Majit i förevarande ämne. Statsmakterna
måste givetvis ägna hithörande spörsmål den allra största uppmärksamhet.
Enligt utskottets mening hade det mer och mer börjat ingå i det allmänna
medvetandet, att det icke kunde anses tillständigt att i av starka drycker
påverkat tillstånd föra motorfordon. Det syntes finnas skäl att antaga,
att en dylik uppfattning på upplysningens väg skulle bliva allt mer allmän

211

till otvivelaktig båtnad för trafiksäkerheten. Därest emellertid utvecklingen
gåve vid handen, att det med 1934 års lag avsedda syftet icke kunnat uppnås,
måste statsmakterna givetvis överväga ytterligare åtgärder för att
skapa respekt för lagstiftningen.

Utskottets utlåtande godkändes av riksdagen.

Frågan om skyldighet för person, som är misstänkt för brottslig gärning,
att låta å sig taga blodprov för åstadkommande av utredning angående
brottet är reglerad genom lagen den 31 maj 1934 örn blodundersökning i
brottmål, vilken lag trädde i kraft den 1 juli samma år. Redan tidigare förekom
emellertid i stor utsträckning, att på frivillighetens väg blodprov togos
för alkoholbestämning. Jämlikt 1 § nämnda lag må blodprov tagas å den,
som med skäl misstänkes hava fört motorfordon så påverkad av starka
drycker, att han kan antagas icke hava ägt nödigt herravälde över sina
handlingar. Beträffande andra brott är förutsättningen för lagens tillämpning,
att å brottet efter lag kan följa straffarbete. Provtagningen må utföras
endast av läkare, som därvid har att iakttaga de föreskrifter som meddelas
av Kungl. Majt eller den myndighet Kungl. Majt därtill förordnar.

Vid remissen till lagrådet den 1 december 1933 av förslag till lag i ämnet
anförde chefen för justitiedepartementet bland annat följande: Vad brottmålen
beträffade ägde bevisning genom blodprov tydligen sin ojämförligt
största praktiska betydelse i mål örn ansvar enligt 41 § 2 mom. motorfordonsförordningen,
vilket lagrum stadgade straff för den som förde motorfordon
så påverkad av starka drycker, att han kunde antagas icke äga
nödigt, herravälde över sina handlingar. Mot införande av blodprovstvång
i dessa mål hade anförts, att blodprovet i och för sig knappast kunde vara
utslagsgivande då det gällde att avgöra huruvida en person vid visst tillfälle
ägt nödigt herravälde över sina handlingar eller ej, samt att ett antagande
härutinnan finge grundas på andra iakttagelser än blodprovets
alkoholhalt. Även örn detta uttalande måste tillerkännas visst fog — olika
individer kunde naturligen i någon mån röna olika påverkan av samma
alkoholmängd — syntes dock otvivelaktigt, att blodets alkoholhalt i de
flesta fall utgjorde ett bevisdatum av stort värde, då de gällde att avgöra
huruvida straff enligt berörda lagrum borde inträda. Vid ett stöld antal
individuella undersökningar hade nämligen befunnits, att då blodets alkoholhalt
uppgått till ett visst mått, de undersökande läkarna i övervägande
flertalet fall — på grund av andra symptom än blodundersökningens resultat
— ansett alkoholpåverkan föreligga. Blodundersökningarnas stora
betydelse för utredning rörande förhandenvaron av alkoholpåverkan i
motorfordonsförordningens mening vore sålunda uppenbar. I så gott som
varje fall vore blodanalysen ägnad att lämna tillförlitlig upplysning ej blott
örn den minimimängd alkohol som förtärts utan även örn elen för individens
påverkan viktiga alkoholhalten i blodet. Det syntes därför angeläget

212

att åtgärder vidtoges till motverkande av att detta bevismedels användning
utan giltiga skäl förhindrades genom vederbörandes vägran att låta
sig undersökas.

Såsom av det ovanstående framgår har mot det i 1934 års lag örn straff
för vissa brott vid förande av motorfordon använda uttrycket ’så påverkad
av starka drycker, att han kan antagas etc.’ framförts den anmärkningen,
att formuleringen vore alltför svävande för att giva erforderliga hållpunkter
för en tydlig gränsdragning mellan straffbar och straffri alkoholpåverkan vid
förande av motorfordon, vilket kunde leda till godtycke och bristande enhetlighet
vid bestämmelsens tillämpning. Huruvida dessa farhågor i någon avsevärd
grad bekräftats är självfallet ej lätt att med visshet avgöra. Så mycket
torde dock vara säkert, att få mål äro förenade med sådana vanskligheter i
bevisningsavseende som vissa mål angående ansvar för rattfylleri. Bevismaterialet,
som domstolen har att bygga på, utgöres av blodprovet, den av
läkaren i samband med provtagningen utförda undersökningen jämte därå
grundad diagnos samt vanligen också vittnesmål av personer, som iakttagit
den tilltalade under hans färd eller strax före eller efter denna. De
fall då den tilltalade varit så påverkad, att han befunnit sig i berusat tillstånd,
vålla givetvis inga svårigheter. Ej heller synes tvekan behöva råda,
då den genom blodprovet konstaterade alkoholkoncentrationen är mycket
låg. Såvida ej anledning finnes misstänka, att någon särskild omständighet
förryckt resultatet av blodprovet, bör detta i sådana fall tillmätas avgörande
betydelse och åtalet följaktligen ogillas, även örn hörda vittnen funnit
den tilltalade påverkad. Frågan örn straffbar eller icke straffbar alkoholpåverkan
är däremot så mycket vanskligare att avgöra i de icke sällsynta
fall, då blodprovet visat en hög alkoholhalt men den undersökande läkaren
och i målet hörda vittnen funnit den tilltalade icke märkbart påverkad.
Målets utgång i dylika fall är oberäknelig. En domare kan nämligen vara
böjd för att tillerkänna vitsord åt läkarens och vittnenas på gjorda iakttagelser
grundade omdöme, medan däremot en annan finner sig böra tillmäta
den konstaterade höga alkoholkoncentrationen avgörande betydelse.

Det har givetvis ej varit lagstiftarnas avsikt, att domstol skall fälla till
ansvar för rattfylleri på lösa antaganden. Det måste föreligga omständigheter,
som utgöra en fast grund för antagandet. Emellertid kan det sättas
i fråga, om icke våra domstolar härutinnan ställa fordringarna alltför högt.
I allmänhet torde för fällande dom fordras så stark bevisning, att nära nog
visshet föreligger örn att den tilltalade saknat nödigt herravälde över sina
handlingar. I tvivelaktiga fall tillämpas regeln hellre fria än fälla. Obenägenheten
hos domstolarna att ådöma straff för rattfylleri på ett antagande,

21 3

som ej närmar sig full visshet, torde hava ytterligare ökats sedan normalstraffet
blivit fängelse.

För att få statistiskt belyst huru stor alkoholkoncentrationen i regel varit
i de fall ansvar för rattfylleri ådömts har jag låtit företaga en undersökning.
Denna avser visserligen endast Stockholm och en tidrymd av blott tre år,

1935—1937, men synes likväl	vara av stort	intresse. Undersökningens re-
sultat framgår av följande	Tablå
utvisande alkoholkoncentrationen hos de för rattfylleri åtalade personer,
beträffande vilka Stockholms 1935—1937.	rådhusrätt	meddelat	utslag under åren
Alkoholkoncentrationen i blodet, promille.	Sakfällda.	Frikanda.	Summa.
0 —0,50	0	1	1
0,51 — 1	0	2	2
1,01 —1,50	7	19	26
1,51—2	116	30	146
2,01—2,50	116	3	119
2,51—3	52	0	52
över 3	10	0	10
Summa 301	55	356

I händelse målet fullföljts till högre rätt, har vid tablåns uppgörande
hänsyn tagits till utgången i sista instans.

Undersökningen har även omfattat de fall, då blodprov tagits men åtal
sedermera ej följt. Resultatet av undersökningen i denna del framgår av
följande

Tablå

utvisande alkoholkoncentrationen hos personer, vilka såsom misstänkta för
att i Stockholm hava gjort sig skyldiga till rattfylleri blivit föremål för
blodundersökning men beträffande vilka åtal ej följt. Tablån avser de personer,
i fråga om vilka blodprov inkommit till statens rättskemiska laboratorium
under åren 1935—1937.

Alkoholkoncentrationen	Antalet
i blodet, promille.	fall.
0 —0,50	14
0,51—1	23
1,01 — 1,50	66
1,51—2	50
2,01—2,50	4
2,51—3	1
över 3	0

Summa 158

214

Underlåtenheten att åtala kan givetvis i ett och annat fall hava berott
på andra omständigheter än att bevisningen icke ansetts bindande.

Av den gjorda undersökningen framgår, att vid en alkoholkoncentration
av 1 promille eller därunder åtal så gott som undantagslöst icke anställts.
Vad därefter angår gruppen med koncentrationen 1,01—1,50 har i de flesta
fall åtal icke kommit till stånd och av de anhängiggjorda 26 åtalen hava 10
ogillats. Beträffande gruppen med koncentrationen 1,51—2 synes i ett
anmärkningsvärt stort antal fall åtal hava underlåtits. Detta förhållande
blir emellertid mindre ägnat att ingiva undran, när man finner att av de
146 åtalade inom denna grupp icke mindre än 30 d. v. s. mer än en femtedel
blivit frikända. Beträffande slutligen gruppen med koncentrationen
2,01—2,50 har i regel, dock icke undantagslöst, följt åtal jämte fällande dom.

I detta sammanhang kan förtjäna omnämnas, att under år 1938 justitiekanslersämbetet
hos Kungl. Majit anfört besvär över två friande hovrättsutslag
i mål angående rattfylleri, där alkoholkoncentrationen hos den tilltalade
varit 2,97 respektive 2,09 promille. Dessa båda besvärsmål hava.
ännu icke blivit av Kungl. Majit avgjorda.

Försåvitt man vågar döma av den på mitt föranstaltande verkställda lokalt
begränsade undersökningen, torde med skäl kunna ifrågasättas, huruvida
gällande lagbestämmelser på hithörande område, tillämpade på sätt nu
synes ske, äro tillräckligt effektiva för att det avsedda syftet skall nås. Detta
har varit att förhindra motorfordons framförande av alkoholpåverkade personer,
därvid man avsett icke allenast sådan påverkan, som tager sig yttre
uttryck, utan även sådan lindrigare påverkan, som föranleder nedsättning
av en persons uppmärksamhet, sinnesnärvaro, handlings- och iakttagelseförmåga
m. m. och därigenom gör personen olämplig såsom förare av motorfordon.
Dylik påverkan inträder i regel även efter förtäring av en jämförelsevis
ringa myckenhet alkoholhaltiga drycker. Det vill emellertid av
ovanberörda statistiska undersökning synas som om för fällande dom i
regel förutsättes en alkoholpåverkan, som tagit sig synbara uttryck. Därtill
torde i viss mån hava bidragit de i brottsbestämningen ingående orden
''nödigt herravälde över sina handlingar’. Detta uttryck synes mig för allmänt
hållet. Det avgörande bör uppenbarligen vara, huruvida föraren kan
antagas hava ägt det herravälde över sina handlingar, som är nödigt för
att kunna tillfredsställande föra motorfordon. Detta borde lämpligen hava
kommit till uttryck i själva lagtexten. Anmärkas må i detta sammanhang,
att det förekommer att läkaren ställer diagnosen, att den undersökte icke
kan antagas hava saknat nödigt herravälde över sina handlingar, men
tillägger att han dock varit olämplig att föra bil. Även i åtskilliga fall, då
dylikt tillägg icke gjorts, torde nog läkaren hava ansett den undersökte
olämplig såsom bilförare.

I betraktande av det förut sagda synes det böra tagas under allvarligt

215

övervägande, örn icke i lagen borde fastslas, att straffbar alkoholpaverkan
alltid skall anses föreligga vid viss konstaterad alkoholkoncentration i blodet.
Ehuru ägnad att i en del avseenden ingiva betänkligheter skulle dock
en sådan bestämmelse enligt min mening medföra så stora fördelar, att
betänkligheterna böra få vika. En allsidig utredning om de olika systemens
fördelar och nackdelar synes i varje fall vara väl motiverad. Med
en bestämmelse av nyss angiven innebörd, där straffbarheten vöre anknuten
till ett lätt konstaterbart faktum, skulle man komma ifrån de
stora bevissvårigheter, som nu ofta äro förbundna med rattfyllerimalen.
Därigenom skulle ernås önskvärd enhetlighet och effektivitet beträffande
lagtillämpningen på ifrågavarande område. Snart nog skulle det säkerligen
bliva allmänt känt bland motorfordonsförare ungefär huru stor
myckenhet alkohol var och en för sin del kunde förtära utan att komma
över den bestämda gränsen. Å andra sidan skulle det sannolikt bliva en
tämligen allmän uppfattning, att vid en lägre alkoholkoncentration förande
av motorfordon alltid vore tillåtet. Med hänsyn härtill mäste uppenbarligen
ifrågavarande gräns sättas sa lågt, att praktiskt taget ingen
motorfordonsförare vid en alkoholkoncentration därunder kan antagas
vara på grund av spritkonsumtion farlig för trafiksäkerheten. Självfallet
kunna olika meningar råda om var gränsen lämpligast skall dragas. Ginge
man ned mycket långt, exempelvis till 0,5 promille, bleve den praktiska
följden, att förare av motorfordon såväl under som viss tid före färden
finge avhålla sig från även en sådan måttlig förtäring av starka drycker,
som i det dagliga livet är ganska vanlig. Enligt min mening skulle en sådan
skärpning av fordringarna beträffande avhallsamhet fran alkoholhaltiga
drycker vara synnerligen önskvärd i fråga örn förare av motorfordon. Med
hänsyn till statsmakternas vid upprepade tillfällen under frågans tidigare
behandling tillkännagivna uppfattning torde emellertid ett förslag med så
långt gående innebörd knappast hava några utsikter att för närvarande
vinna beaktande. Däremot skulle måhända ett förslag med gränsen satt
till 1 promille icke komma att mötas av alltför många invändningar. Det
torde nämligen vara svårt att bestrida att bilförare med högre alkoholhalt
i blodet än 1 promille i de allra flesta fall utgöra en icke obetydlig risk
för trafiksäkerheten.

Ett system sådant som det av mig nu förordade tillämpas sedan några
år tillbaka i Norge. Den norska motorvognloven stadgar straff för den,
som kör motorfordon när han är paverkad av alkohol. Har föraren större
alkoholkoncentration i blodet än 0,5 promille, anses han under alla förhållanden
vara påverkad. Villfarelse beträffande koncentrationens storlek
fritager icke från straff. Har någon i av alkohol påverkat tillstånd kört
motorfordon, skall fängelsestraff ådömas, såvida ej särskilt förmildrande
omständigheter föreligga. I en artikel i Svensk Juristtidning 1938 sid. 474

216

o. f. har sorenskriver Ole F. Harbek lämnat en redogörelse för tillkomsten
av ifrågavarande lagbestämmelser och deras tillämpning. Harbek uppgiver,
att de norska domstolarna ej synas hava haft några betänkligheter eller
vanskligheter i fråga om bestämmelsernas tillämpning och att ej heller
pressen eller allmänheten rest några invändningar mot att låta 0,5 promillegränsen
vara avgörande för straffbarheten. Däremot har det rått delade
meningar om huruvida ovillkorligt fängelsestraff skall ådömas för lagöverträdelse
första gången.

Med stöd av den befogenhet min instruktion lämnar mig får jag härmed
i underdånighet för Eders Kungl. Maj:t framlägga ovan berörda förhållanden
och spörsmål till den åtgärd, Eders Kungl. Maj:t må finna framställningen
föranleda.”

IV. Inspektionsresor under år 1938.

Mina ämbetsresor under år 1938 hava ägt rum inom Älvsborgs och
Kopparbergs län, varjämte jag verkställt inspektion av Älvdals och
Nyeds domsagas kansli.

Tillika har min suppleant och efterträdare under den tid han förestått
justitieombudsmansämbetet inspekterat vissa myndigheter inom Malmöhus
län.

Redogörelse för vad under inspektionerna förekommit lämnas i det
därunder förda diariet, som jämte justitieombudsmannens diarium och
registratur kommer att för granskning överlämnas till riksdagens första
lagutskott.

217

V. Under år 1938 handlagda klagomål och
anställda åtal m. m.

Antalet härstädes under år 1938 diarieförda ärenden har uppgått till
743.

Vid 1938 års början voro — frånsett ett antal balanserade ärenden av
annan beskaffenhet — av förut inkomna klagomål eller eljest mot tjänstemän
anhängiggjorda ärenden fortfarande under handläggning härstädes
................................................ 43

Under år 1938 hava anhängiggjorts ärenden mot tjänstemän:
genom inkomna klagomål — däribland icke inberäknat ett antal

anonyma skrifter, vilka icke diarieförts — ett antal av.........401

samt på grund av anmärkningar, gjorda vid granskning av fångförteckningar
eller vid ämbetsresa eller annorledes, ett antal av . . 172
Summa balanserade och inkomna ärenden mot tjänstemän 616

Av berörda 616 ärenden hava under 1938:

1) såsom återkallade avskrivits.......................... 4

2) till annan myndighet överlämnats..................... 6

3) efter vederbörandes hörande fått förfalla................193

4) efter annorledes verkställd utredning avskrivits...........121

5) utan åtgärd avskrivits..............................148

6) till åtal hänvisats................................. 9

7) föranlett annan åtgärd än åtal........................ 91

och äro vid 1938 års slut:

8) i avbidan på infordrad förklaring, påminnelsers avgivande eller

annan utredning vilande................................. 26

9) i avbidan på domstols eller myndighets beslut vilande..... 10

10) på prövning beroende............................... 8

Summa 616

Under år 1938 har, såsom av ovanstående redogörelse framgår, i 9
ärenden, varav två ärenden avsett samma tre tjänstemän, beslutits anställande
av åtal mot tjänstemän, nämligen

på grund av förd klagan mot............................ 8

av annan anledning mot................................ 2

Summa 10

Sålunda har för nedan angivna fel eller försummelser i tjänsten förordnats
om åtal mot:

218

1) landsfiskal för försumlighet i fråga om behandling av utsökningsärenden
(sid. 106 o. f.);

2) ordförande i taxeringsnämnd för försummelse i fråga om föredragning
inför nämnden (sid. 98 o. f.);

3) kammarfiskal för obehörig försäljning å allmänna arvsfondens vägnar
av rätt till gravplats (sid. 132 o. f.);

4) två rådmän för försumlighet i utövandet av konkursdomarämbete
(sid. 113 o. f.);

5) rättens ombudsman i konkurser för bristande tillsyn över konkursförvaltare
(sid. 113 o. f.);

6) häradshövding för ändring av avkunnat utslag m. m.;

7) landsfiskal för olaglig införpassning till värnpliktstjänstgöring;

8) inspektionskonstapel för obehörigt anhållande m. m.; och

9) häradshövding för felaktigt ådömande av straff för första resan stöld.

Ordföranden i nedre justitierevisionen har på förfrågan uppgivit, att
sedan början av senaste lagtima riksdag någon förklaring av lag, i den
ordning § 19 regeringsformen bestämmer, icke blivit av Kungl. Maj:t
meddelad.

För fullgörande av den i 13 § av instruktionen för justitieombudsmannen
lämnade föreskriften örn avgivande av redogörelse för behandlingen
av riksdagens hos Kungl. Majit anmälda beslut och gjorda framställningar
hava från statsdepartementen införskaffats uppgifter rörande
dels vilka åtgärder, som blivit vidtagna i anledning av 1938 års riksdags
skrivelser, dels ock — beträffande sådana genom föregående riksdagars
skrivelser hos Kungl. Majit anhängiggjorda ärenden, vilka vid
1938 års början voro i sin helhet eller till någon del oavgjorda — vilka
åtgärder under nästlidna år blivit vidtagna.

Uppgifterna, som angiva ärendenas ställning vid utgången av år 1938,
innefattas i tre såsom bilagor II, III och IV till denna berättelse fogade
förteckningar. Såsom bilagor äro även intagna en tabell över de skrivelser,
1938 års riksdag avlåtit till Kungl. Majit (bil. I), och en förteckning
över ärenden, som hos Kungl. Majit anhängiggjorts genom skrivelser
från justitieombudsmannen före den 1 januari 1938 och vari under år
1938 åtgärd vidtagits eller vilka vid samma års slut ännu voro på Kungl.
Majits prövning beroende (bil. V).

Stockholm i justitieombudsmansexpeditionen den 10 januari 1939.

NILS LJUNGGREN.

Gösta Stenlund.

219

TRYCKFRIHETSKOMMITTÉNS BERÄTTELSE

AVGIVEN ÅR 1939.

Till RIKSDAGEN.

Under den tid, som förflutit efter avgivandet av tryckfrihetskommitténs
senaste berättelse, har kommittén icke haft att behandla något
ärende, vilket kommittén härmed får för riksdagen anmäla.

Stockholm i januari 1939.

NILS LJUNGGREN.

HENRIK SCHUCK. ELIEL LÖFGREN. NILS STJERNBERG.
ODAL OTTELIN. TORSTEN FOGELQVIST. HENNING LEO.

Gösta Stenlund.

220

BILAGOR.

Bilaga I.

Tabell

över samtliga av 1938 års riksdag avlåtna skrivelser m. m. i nummerföljd
enligt fjortonde samlingen av hillänget till riksdagens protokoll.

Det andra siffertalet utvisar det nummer, under vilket skrivelserna för
varje särskilt departement upptagits i den såsom bilaga II här nedan
införda förteckningen.

1	Fi	31	30	Jo	2	62	K	10	93		'')	125	E	4	157	E	8
2	Ju	12	31	Jo	3	63	H	4	94		8)	126	Fi	11	158	K	26
3	u	7	32	Jo	4	64	Fö	5	95	Ju	14	127	U	6	159	K	27
4	Fö	16	33	Fi	1	65	Fö	6	96	Ju	15	128	H	8	160	H	14
5	S	17	34	Fi	2	66	H	5	97	S	8	129	H	9	161	Fö	22
6	K	21	35	E	2	67	U	4	98	s	9	130	H	10	162	Fö	23
7	Fi	22	36	K	6	68	K	11	99	K	20	131	Fi	12	163	Fö	24
8	E	14	37	Ju	3	69	Fö	7	100	S	10	132	H	11	164	Fö	25
9	Jo	15	38	*)		70	Jo	6	101	s	11	133	S	16	165	Ju	18
10	H	15	39	4)		71	Jo	7	102	Fi	8	134	K	22	166	s	21
11	Fö	4	40	Ju	4	72	Jo	8	103	Fi	9	135	K	23	167	Ju	19
	S	7	41	4)		73	Jo	9	104	s	12	136	K	24	168	s	22
	Fi	6	42	4)		74	Jo	10	105	Jo	16	137	K	25	169	Fö	28
	H	3	43	Fi	3	75	Jo	11	106	Jo	17	138	Jo	23	170	E	9
12	U	1	44	S	5	76	Jo	12	107	Jo	18	139	H	12	171	E	10
13	K	1	45	Ju	5	77	Jo	13	108	S	13	140	Fö	17	172	S	23
14	K	2	46	Ju	6	78	K	12	109	Fö	10	141	Jo	24	173	Ju	20
15	K	3	47	Ju	7	79	Fö	8	110	S	14	142	Jo	25	174	E	11
16	S	1	48	Ju	8	80	Fö	9	lil	Fö	11	143	Fö	18	175	Fö	27
17	Ju	1	49	Ju	9	81	K	13	112	Ju	16	144	Fö	19	176	Fi	17
18	Fö	1	50	Ju 10	82	Jo	14	113	Fi	10	145	Fö	20	177	Fi	18
19	S	2	51	Fi	4	83	Ju	13	114	E	3	146	S	18	178	Fi	19
20	Ju	2	52	Fi	5	84	u	5	115	Jo	19	147	Fi	13	179	Fi	20
21	Jo	1	53	Jo	5		Fi	7	116	Jo	20	148	Fi	14	180	Jo	26
22	K	5	54	Fö	2	85	K	14	117	S	15	149	Ju	17	181	Jo	27
23	K	4	55	Fö	3	86	K	15	118	Fö	12	150	H	13	182	Jo	28
24	E	1	56	Ju 11	87	K	16	119	Fö	13	151	S	19	183	Jo	29
25	H	1	57	U	3	88	K	17	120	Fö	14	152	Fö	21	184	Jo	30
26	H	2	58	S	6	89	K	18	121	Fö	15	153	S	20	185	Jo	31
27	U	2	59	K	7	90	H	6	122	Jo	21	154	E	5	186	Jo	32
28	S	3	60	K	8	91	K	19	123	H	7	155	E	6	187	Jo	33
29	S	4	61	K	9	92	1		124	Jo	22	156	E	7	188	Jo	34

l) Skrivelse till fullmäktige i riksbanken. — s) Skrivelse till fullmäktige i riksgäldskontoret. —
8) Skrivelse till styrelsen för riksdagsbiblioteket. — 4) Utfärdade förordnanden.

221

189	Fi	15	240	Fi	33	295	Ju	27	343	S 52	394	Fi	76	428	S	56
190	Fi	16	241	E	26	296	Fi	46	344	K 38	395	Fi	77	429	E	46
191	FC	26	242	Fi	35	297	E	29	345	K 37	396	Fi	78	430	S	57
192	Jo	35	243	E	27	298	Ju	28	346	Fi 57	397	Fi	79	431	E	57
193	Fi	21	244	Fi	36	299	Ju	29	347	Fi 59	398	Ju	41	432	Fö	46
194	Fi	25	245	Fö	31	300	Ju	30	348	H 23		FC	39	433	Fi	90
195	Fi	26	246	Fö	32	301	Fö 35	349	Fi 56		s	58	434	Fi	91
196	Fi	23	247	Jo	44	302	Fö 36	350	Fi 61		F,	47	435	Ju	44
197	E	12	248	Jo	45	303	Fö 37	351	Fi 62		Jo	69	436	s	63
198	Jo	36	249	Jo	46	304	Ju	34	352	4)	399	Ju	42	437	s	64
199	Fi	24	250	Jo	47		II	20	353	4)		u	10	438	Fi	92
200	Ju	21	251	Jo	48	305	Jo	57	354	4)		FC	40	439	S	65
201	Ju	22	252	Fi	37	306	s	41	355	4)		S	59	440	S	66
202	Fi	27	253	Fö	33	307	s	42	356	4)		K	39	441	Jo	72
203	Jo	37	254	S	28	308	Fc	38	357	4)		Fi	83	442	Jo	73
204	Jo	38	255	S	29		S	46	358	4)		Jo	70	443	Jo	74
205	Jo	39	256	s	30		Fi	52	359	4)		H	26	444	Jo	75
206	Fö	29	257	s	31		E	33	360	4)	400	Fö	41	445	Jo	76
207	E	13	258	s	32	309	Fi	47	361	4)		Fi	84	446	Jo	77
208	S	24	259	Fi	38	310	Fi	48	362	Ju 38	401	Ju	43	447	S	69
209	Fö	30	260	K	33	311	Fi	49	363	Ju 39		u	11	448	II	31
210	K	28	261	S	35	312	K	35	364	S 53		Fö	42	449	Ju	45
211	Fi	28	262	s	33	313	K	36	365	H 24		S	60		s	67
212	S	25	263	s	34	314	E	34	366	E 42		K	40	450	E	54
213	Ju	23	264	s	36	315	Fi	50	367	E 43		Fi	85	451	E	55
214	K	30	265	s	37	316	U	9	368	Fi 63		E	48	452	Ju	46
215	U	8	266	H	18	317	Fi	51	369	Fi 64		Jo	71	453	H	32
	E	15	267	Fi	39	318	8	47	370	H 25		H	27	454	E	58
216	E	16	268	Ju	26	319	S	48	371	Jo 61	402	H	28	455	K	44
217	E	17	269	Fi	40	320	S	49	372	Jo 62	403	Fi	86	456	E	59
218	Fi	29	270	Fi	41	321	S	50	373	Jo 63		E	49	457	Ju	48
219	Fi	30	271	Fö	34	322	E	35	374	Jo 64	404	S	61	458	u	12
220	K	31	272	E	28	323	Ju	35	375	Jo 65	405	S	62	459	Fö	48
221	E	18	273	Jo	49	324	E	36	376	Jo 66	406	K	41	460	s	70
222	E	19	274	Jo	50	325	E	32	377	Fi 60	407	Fö	43	461	K	45
223	E	20	275	Jo	51	326	S	43	378	Ju 40	408	Fi	87	462	Fi	94
224	E	21	276	Jo	52	327	E	37		S 54	409	Fi	88	463	E	60
225	Ju	24	277	Jo	53	328	S	44		E 44	410	H	29	464	H	34
226	K	29	278	Jo	54	329	Ju	36	379	Fi 65	411	H	30	465	Fi	95
227	H	16	279	Jo	55	330	s	45	380	Fi 66	412	Fö	44	466	Fi	96
228	H	17	280	S	38	331	Fi	53	381	Fi 67	413	E	50	467	Fi	97
229	K	32	281	Jo	56		H	21	382	Fi 68	414	E	51	468	Fi	98
230	Fi	32	282	S	39	332	Fi	54	383	Fi 69	415	E	52	469	Fi	99
	E	23	283	Fi	42		H	22	384	Fi 70	416	Fö	45	470	Fi 100
231	E	24	284	Fi	43	333	Fi	55	385	Fi 71	417	E	53	471	Fi 101
1 232	E	22	285	Fi	44	334	Jo	58	386	Fi 72	418	Fi	93	472	Fi 102
i	Jo	40	286	Fi	45	335	Jo	59	387	Fi 80	419	Ju	47	473	Fi 103
! 233	Jo	41	287	H	19	336	Jo	60	388	Fi 81	420	Fö	47	474	Fi 104
; 234	Ju	25	288	K	34	337	Ju	37	389	Fi 73	421	s	68	475	1
235	E	25	289	E	30	338	E	38	390	Fi 82	422	K	42	476	Fi 105
! 236	Fi	34	290	E	31	339	Fi	58		Jo 67	423	E	56	477	2)
	Jo	42	291	Ju	31		E	40	391	Jo 68	424	II	33
237	Jo	43	292	Ju	32	340	E	41	392	Fi 74	425	K	43
238	s.	26	293	Ju	33	341	E	39		E 45	426	Fi	89
239	s	27	294	S	40	342	8	51	393	Fi 75	427	S	55			1

222

Bilaga II.

Förteckning

över de av 1938 års riksdag till Konungen avlåtna skrivelser
jämte uppgifter om de åtgärder, som under nämnda år vidtagits
i anledning av samma skrivelser.

(Det för varje ärende inom parentes utsatta siffertalet utvisar riksdagsskrivelsens nummer
enligt fjortonde samlingen av hillänget till riksdagens protokoll.)

1. Justitiedepartementet.

Riksdagens skrivelse

1. den 5 februari 1938, i anledning av Kungl. Majits proposition nied förslag
till lag om ändrad lydelse av 6 § strafflagen för krigsmakten, m. m.

(17.)

Lagar i ämnet utfärdade den 13 maj 1938 (sv. f. nr 167—169).

2. den 8 februari, i anledning av Kungl. Maj:ts i proposition med förslag
till tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1937/38 under utgifter för
kapitalökning gjorda framställningar örn anslag till vissa byggnadsarbeten
vid fångvården. (20.)

Den 25 februari 1938 anmäld, därvid Kungl. Majit delgivit fångvårdsstyrelsen

riksdagens beslut. Sedermera har Kungl. Majit, i samband med beslut rörande

sättet för beredande av täckning av nämnda anslag å ifrågavarande tilläggsstat,
den 30 juni 1938 meddelat fångvårdsstyrelsen erforderliga föreskrifter.

3. den 15 februari, angående val av riksdagens justitieombudsman och
hans efterträdare. (37.)

Den 25 februari 1938 anmäld samt lagd till handlingarna.

4. samma dag, angående val av riksdagens militieombudsman och hans
efterträdare. (40.)

Den 25 februari 1938 anmäld samt lagd till handlingarna.

5. den 21 februari, i anledning av Kungl. Majits proposition med förslag
till lag örn ändrad lydelse av 9 § utsökningslagen. (45.)

Lag i ämnet utfärdad den 12 mars 1938 (sv. f. nr 71).

6. samma dag, i anledning av Kungl. Majits proposition med förslag till
lag örn avlösning av avgälder från de till skatte försålda så kallade halländska
kyrkohemmanen, m. m. (46.)

Lagar i ämnet utfärdade den 6 maj 1938 (sv. f. nr 159—161).

7. samma dag, i anledning av Kungl. Majits proposition angående godkännande
av en den 29 maj 1933 avslutad internationell konvention
rörande fastställande av vissa gemensamma bestämmelser i fråga om
kvarstad å luftfartyg, m. m. (47.)

Ärendet är beroende på Kungl. Majits prövning.

223

8. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag om ändrad lydelse av 1 § förordningen den 13 april 1883 (nr 16 s. 1)
angående förlagsinteckning. (48.)

Lag i ämnet utfärdad den 12 mars 1938 (sv. f. nr 73).

9. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag med vissa bestämmelser om doms avkunnande vid rådhusrätt. (49.)

Lag i ämnet utfärdad den 12 mars 1938 (sv. f. nr 72).

10. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag om hittegods, m. m. (50.)

Lagar i ämnet utfärdade den 22 april 1938 (sv. f. nr 121 och 122).

11. den 23 februari, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag örn fortsatt giltighet av lagen den 5 mars 1937 (nr 61) angående
åtgärder för att förhindra frivilligas deltagande i inbördeskriget
i Spanien m. m., dels ock i ämnet väckta motioner. (56.)

Lag i ämnet utfärdad den 25 februari 1938 (sv. f. nr 54).

12. den 26 februari, i anledning av vissa i statsverkspropositionen gjorda
framställningar rörande utgifterna för budgetåret 1938/39 under riksstatens
andra huvudtitel, innefattande anslagen till justitiedepartementet.
(2.)

Den 13 maj 1938 anmäld och föreskrifter meddelade vederbörande.

13. den 5 mars, i anledning av väckta motioner om viss ändring i bestämmelserna
om sättet för val av förstakammarledamöter i stad, som utgör
egen valkrets. (83.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

14. den 8 mars, i anledning av vissa i statsverkspropositionen under andra
huvudtiteln gjorda framställningar örn anslag för budgetåret 1938/39. (95.)

Den 13 maj 1938 anmäld och föreskrifter meddelade vederbörande.

15. den 12 mars, i anledning av väckta motioner angående ändring av 17
kap. 4 § handelsbaden m. m. (96.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

16. den 18 mars, med hemställan om utredning angående en departementalreform.
(112.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

17. den 30 mars, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande
av en den 10 april 1926 avslutad internationell konvention rörande
fastställande av vissa gemensamma bestämmelser i fråga örn statsfartygs
fri- och rättigheter, m. m. (149.)

Lag i ämnet utfärdad den 17 juni 1938 (sv. f. nr 470).

18. den 2 april, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition nr 40 med
förslag till gruvlag m. m., dels ock i ämnet väckta motioner. (165.)

Lagar i ämnet utfärdade den 3 juni 1938 (sv. f. nr 314—317).

19. den 5 april, i anledning av väckt motion örn ändring av 55 § lagen
den 12 maj 1917 örn expropriation. (167.)

En inom justitiedepartementet upprättad promemoria i ämnet har remitterats

till vissa myndigheter. Ärendet är föremål för fortsatt utredning inom departementet.

224

20. den 6 april, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsverkets
övertagande av vissa städers förpliktelser beträffande befattningshavare,
vilkas tjänster vid upphörande av rådhusrätterna i samma
städer komma att indragas. (173.)

Den 29 april 1938 anmäld, därvid Kungl. Maj:t delgivit statskontoret riksdagens
beslut.

21. den 26 april, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag angående ändrad lydelse av 19 kap. 10 § och 21 kap. 10 § lagen den
18 juni 1926 (nr 326) om delning av jord å landet, m. m. (200.)

Lagar i ämnet utfärdade den 6 maj 1938 (sv. f. nr 163 och 164).

22. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag angående ändrad lydelse av 2 § 2: o) och 8: o) lagen den 26 maj
1909 (nr 38 s. 3) om Kungl. Maj:ts regeringsrätt. (201.)

Lag i ämnet utfärdad den 6 maj 1938 (sv. f. nr 162).

23. den 30 april, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående ändrad lydelse av 66 § lagen den 12 maj 1917 (nr 189)
om expropriation. (213.)

Lag i ämnet utfärdad den 3 juni 1938 (sv. f. nr 221).

24. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag örn ändrad lydelse av 25 kap. 8 § rättegångsbalken. (225.)

Lag utfärdad den 13 maj 1938 (sv. f. nr 176).

25. den 6 maj, i anledning av väckt motion angående revision av lagstiftningen
om delning av jord å landet. (234.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

26. den 17 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till
Vattendomstolarna: Avlöningar m. m. jämte i ämnet väckt motion. (268.)

Den 27 maj 1938 anmäld, därvid Kungl. Maj:t delgivit statskontoret riksdagens
beslut.

27. den 20 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag om ändring i vissa delar av 15 kap. strafflagen. (295.)

Lag i ämnet utfärdad den 3 juni 1938 (sv. f. nr 250).

28. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag om avbrytande av havandeskap m. m. (298.)

Lagar i ämnet utfärdade den 17 juni 1938 (sv. f. nr 318—321).

29. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag om upphävande av 18 kap. 13 § 2 mom. strafflagen, m. m. (299.)

Lag i ämnet utfärdad den 9 september 1938 (sv. f. nr 566).

30. samma dag, i anledning av väckt motion angående de inom statskyrkans
ram existerande fria evangeliska samfundens rättsliga ställning,
m. m. (300.)

Skrivelsen har för yttrande remitterats till samtliga domkapitel, varjämte tillfälle
att yttra sig beretts de olika frireligiösa samfunden i Sverige för angivande
av de frågor, som anses särskilt böra komma under omprövning vid utredning
i enlighet med riksdagens anhållan.

225

31. den 21 maj, i anledning av Kungl. Majis proposition angående uppförande
av säkerhetsanstalt för förvarade och internerade samt ny sinnessjukavdelning
inom fångvården. (291.)

Den 17 juni 1938 anmäld och föreskrifter meddelade vederbörande.

32. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
till statens uppfostringsanstalt å Bona: Nybyggnadsarbeten m. m. (292.)

Den 17 juni 1938 anmäld och föreskrifter meddelade vederbörande.

33. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda
framställning örn anslag till kapitalinvestering för uppförande av en
logementsbyggnad vid fångkolonien å Singeshult. (293.)

Den 17 juni 1938 anmäld och föreskrifter meddelade vederbörande.

34. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts propositioner med förslag
till sjöarbetstidslag m. m. och förslag till lag angående ändrad lydelse
av 10, 23, 51 och 73 §§ sjömanslagen den 15 juni 1922 (nr 270). (304.)

Lagar i ämnet utfärdade den 30 september 1938 (sv. f. nr 607 och 610). (Jfr i
övrigt under handelsdepartementet punkten 20.)

35. den 25 maj, angående beredande av möjlighet för svenska medborgare
av judisk börd att utträda ur mosaisk församling utan att inträda i
svenska kyrkan. (323.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

36. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag örn ändring i vissa delar av strafflagen, m. m. (329.)

Lagar i ämnet utfärdade den 3 juni 1938 (sv. f. nr 251—263).

37. den 30 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag angående ändrad lydelse av 1, 3 och 4 §§ lagen den 6 juni 1930 (nr
202) om begränsning av rätten att avverka skog å intecknad fastighet.
(337.)

Lag i ämnet utfärdad den 17 juni 1938 (sv. f. nr 387).

38. den 1 juni, i anledning av väckta motioner om förstärkt grundlagsskydd
för vissa fundamentala principer för det nuvarande samhället. (362.)

Ärendet är beroende på Kungl. Majis prövning.

39. samma dag, i anledning av Kungl. Majis proposition till riksdagen med
förslag till lag angående rätt för Konungen att meddela förordnande
örn vissa förmåner åt statslösa med flera. (363.)

Lag i ämnet utfärdad den 17 juni 1938 (sv. f. nr 322).

40. den 2 juni, i anledning av Kungl. Majis proposition till riksdagen med
förslag till omläggning av den direkta statsbeskattningen m. m., i vad
propositionen hänvisats till konstitutionsutskottet, ävensom i ämnet
väckta motioner. (378.)

Skrivelsen, som överlämnats från finansdepartementet i vad den avser ändrad
lydelse av 17 § lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om inskränkningar i rätten att
utbekomma allmänna handlingar, har den 17 juni 1938 anmälts, därvid lag i
ämnet utfärdats (sv. f. nr 378).

41. den 8 juni, i anledning av Kungl. Majis proposition angående tillfällig
löneförbättring under budgetåret 1938/39 för viss personal inom den
civila statsförvaltningen m. m. (398.)

Den 30 juni 1938 anmäld och föreskrifter meddelade vederbörande.

15 _ Justitieombudsmannens ämbetsberättelse till 1939 års riksdag.

226

42. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående provisorisk
avlöningsförstärkning åt vissa befattningshavare i statens tjänst
m. fl. (399.)

Den 15 juli 1938 anmäld och föreskrifter meddelade vederbörande.

43. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående dyrtidstillägg
åt befattningshavare i statens tjänst m. fl. (401.)

Den 30 juni 1938 anmäld och föreskrifter meddelade vederbörande.

44. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
för budgetåret 1938/39 till utbyggande av fångvårdens ungdomsanstalt
å Skenäs m. m. (435.)

Den 17 juni 1938 anmäld och föreskrifter meddelade vederbörande.

45. samma dag, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om semester m. m., dels ock i ämnet väckta motioner. (449.)

Skrivelsen, som överlämnats från socialdepartementet i vad den avser ändring

av 56 och 90 §§ sjömanslagen den 15 juni 1922 (nr 270), har den 17 juni 1938

anmälts, därvid lag i ämnet utfärdats (sv. f. nr 288).

46. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag angående ändrad lydelse av 46 och 75 §§ lagen den 22 juni 1911
(nr 55 s. 1) om ekonomiska föreningar. (452.)

Lag i ämnet utfärdad den 17 juni 1938 (sv. f. nr 414).

47. den 10 juni, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
beredskapsstat för budgetåret 1938/39, i vad propositionen avser anslag
under justitiedepartementets verksamhetsområde. (419.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

48. den 13 juni, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under
andra huvudtiteln gjorda framställning angående anslag till extra utgifter.
(457.)

Den 30 juni 1938 anmäld, därvid Kungl. Maj:t delgivit statskontoret riksdagens

beslut.

2. Utrikesdepartementet.

Riksdagens skrivelse

1. den 17 januari 1938, angående utseende av ledamöter och suppleanter
i utrikesutskottet och utrikesnämnden. (12.)

Anmäld den 28 januari 1938.

2. den 15 februari, i anledning av vissa av Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen
beträffande Statens allmänna fastighetsfond, Utrikesdepartementet,
gjorda framställningar om anslag till kapitalinvestering. (27.)

Anmäld den 18 februari 1938, varvid Kungl. Maj:t fattade beslut om inköp
av fastighet i Bukarest för därvarande beskicknings räkning m. m.

3. den 23 februari, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande
av ett den 5 november 1937 mellan Sverige och Siam avslutat
vänskaps-, handels- och sjöfartsavtal. (57.)

Föredragen den 25 februari 1938, varvid Kungl. Majit beslöt, att ifrågavarande
avtal med tillhörande slutprotokoll skulle för Sveriges del ratificeras.

227

4. den 1 mars, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående Sveriges
bidrag till kostnaderna för internationell övervakning av utförseln och
resandetrafiken till Spanien. (67.)

Anmäld den 3 mars 1938.

5. den 5 mars, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande
av ett avtal mellan Sverige och Island för undvikande av dubbelbeskattning
beträffande inkomst och förmögenhet. (84.)

Anmäld den 24 mars 1938, varvid Kungl. Maj:t beslöt, att nämnda avtal skulle
för Sveriges del ratificeras.

6. den 26 mars, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bidrag
till internationell hjälpverksamhet till förmån för hemlösa barn i Spanien.
(127.)

Anmäld den 22 april 1938.

7. den 1 april, angående vissa av Kungl. Majit gjorda framställningar i avseende
å utgifterna för budgetåret 1938/39 under riksstatens tredje huvudtitel,
innefattande anslagen till utrikesdepartementet. (3.)

Anmäld den 29 april 1938. Nödiga föreskrifter meddelades dels samma dag,
dels den 30 juni 1938.

8. den 3 maj, i anledning av Kungl. Majis proposition angående bidrag
till svenska institutet i Rom m. m. (215.)

Anmäld den 10 juni 1938, varvid Kungl. Majit beslöt att bemyndiga beskickningen
i Rom att med italienska utrikesministeriet utväxla verbalnoter angående
ikraftträdande av avtal örn överlåtelse till svenska staten av tomt för
nämnda institut.

9. den 25 maj, i anledning av Kungl. Majis proposition angående medgivande
av vissa förmåner åt Internationella regleringsbanken i Basel.
(316.)

Föredragen den 30 juni 1938, varvid Kungl. Maji bemyndigade sändebudet i
Bern att till generalsekreteraren i Nationernas förbund avgiva förklaring om
medgivande av vissa förmåner åt nämnda bank.

10. den 8 juni, i anledning av Kungl. Majis proposition angående provisorisk
avlöningsförstärkning åt vissa befattningshavare i statens tjänst
m. fl. (399.)

Anmäld den 30 juni 1938, varvid Kungl. Majit beslöt att ställa ifrågavarande
anslag till förfogande av chefen för personal- och administrativa avdelningen i
utrikesdepartementet.

11. samma dag, i anledning av Kungl. Majis proposition angående dyrtidstillägg
åt befattningshavare i statens tjänst m. fl. (401.)

Anmäld den 30 juni 1938, varvid Kungl. Maji beslöt att ställa ifrågavarande
anslag till förfogande av chefen för personal- och administrativa avdelningen
i utrikesdepartementet.

12. den 13 juni, i anledning av Kungl. Majis i statsverkspropositionen under
tredje huvudtiteln gjorda framställning angående anslag till extra utgifter.
(458.)

Anmäld den 30 juni 1938, varvid Kungl. Maji fattade beslut angående sättet
för nämnda anslags användning.

228

3. Försvarsdepartementet.

Riksdagens skrivelse

1. den 8 februari 1938, i anledning av Kungl. Majis proposition med
förslag till tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1937/38, i vad propositionen
avser fjärde huvudtiteln. (18.)

Anmäld och slutbehandlad den 18 februari 1938.

2. den 26 februari, i anledning av Kungl. Majis framställningar örn anvisande
å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1937/38 av anslag till
vissa engångskostnader för försvarsväsendets byggnader m. m. (54.)

Anmäld den 12 mars 1938, därvid åt vederbörande myndigheter uppdrogs att
inkomma med förslag angående användningen av det genom skrivelsen anvisade
anslaget. Sedan åtskilliga förslag inkommit, har Kungl. Maji genom särskilda
brev anvisat vissa belopp för därmed avsedda ändamål.

3. samma dag, i anledning av i statsverkspropositionen under Fonden för
förlag till statsverket gjord framställning örn anslag till kapitalinvestering
för vissa engångskostnader för försvarsväsendets byggnader m. m. (55.)

Anmäld den 12 mars 1938, därvid en del av det av riksdagen anvisade anslaget
ställdes till vederbörande myndighets förfogande för avsett ändamål ävensom
förslag infordrades rörande användningen av återstående del. Sedan åtskilliga
förslag inkommit, har Kungl. Majit genom särskilda brev anvisat vissa belopp
för därmed avsedda ändamål.

4. den 1 mars, angående regleringen för budgetåret 1938/39 av utgifterna
under riksstatens elfte huvudtitel, innefattande anslagen till pensionsväsendet,
utom i vad angår anslaget till allmänna indragningsstaten. (11.)

Anmäld och slutbehandlad den 30 juni 1938, i vad på försvarsdepartementets
föredragning ankommer.

5. samma dag, i anledning av Kungl. Majits proposition angående medel
för anordnande av vissa försök med generatorgasdrivna automobiler. (64.)

Anmäld den 12 mars och den 30 juni 1938, varmed ärendet slutbehandlats.

6. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående täckande
av förskottsvis utbetalade merkostnader för vissa byggnadsarbeten
för signalregementets förläggning å Lilla Frösunda. (65.)

Anmäld och slutbehandlad den 12 mars 1938.

7. samma dag, i anledning av väckt motion angående utredning om ändrade
villkor för underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa. (69.)

Anmäld den 12 mars 1938, därvid uppdrogs åt arméförvaltningens civila departement
att verkställa utredning i ämnet och därefter till Kungl. Majit inkomma
med det förslag, vartill utredningen kunde giva anledning. Sedan dylikt
förslag inkommit, är ärendet beroende på Kungl. Majits prövning.

8. samma dag, i anledning av Kungl. Majits proposition angående överflyttande
av vissa till kronoparken Strömsholm hörande områden från
domänstyrelsen till lantförsvarets förvaltning. (79.)

Anmäld och slutbehandlad den 12 mars 1938.

9. samma dag, i anledning av Kungl. Majits proposition angående försäljning
av ett kronan tillhörigt markområde i Boden. (80.)

Anmäld och slutbehandlad den 12 mars 1938.

229

10. den 18 mars, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag angående skyldighet för kommuner och enskilda att fullgöra rekvisitioner
för krigsmaktens behov (rekvisitionslag), lag om skyldighet i vissa
fall att i fredstid tillhandahålla förnödenheter m. m. för krigsmaktens
behov och lag örn förfogande över viss egendom för krigsmaktens behov
(militär förfogandelag). (109.)

Anmäld den 31 mars 1938, därvid lagar i ämnet utfärdades (sv. f. nr 87—89).

11. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag örn ändrad lydelse av 5 § lagen den 9 april 1926 (nr 66) angående
anskaffande av fartyg för krigsmaktens ställande på krigsfot (fartygsuttagningslagen).
(lil.)

Anmäld den 31 mars 1938, därvid lag i ämnet utfärdades (sv. f. nr 83).

12. den 22 mars, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående gäldandet
av vissa haverikostnader m. m. (118.)

Anmäld och slutbehandlad den 8 april 1938.

13. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse
för J. P. Johansson från vissa arrendeavgifter. (119.)

Anmäld och slutbehandlad den 31 mars 1938.

14. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse
för kontoristen N. E. K. Nilsson från viss betalningsskyldighet. (120.)

Anmäld och slutbehandlad den 31 mars 1938.

15. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående allmänna
grunder för statens åtaganden i samband med emottagande av gåvor
av luftvärnsmateriel. (121.)

Anmäld den 8 april 1938, därvid Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser i ämnet.

16. den 26 mars, angående vissa av Kungl. Majit gjorda framställningar i
avseende å utgifterna för budgetåret 1938/39 under riksstatens fjärde
huvudtitel, innefattande anslagen till försvarsdepartementet. (4.)

Anmäld den 31 mars 1938; och beslötos därvid och senare under året erforderliga
åtgärder, innefattande bland annat utfärdandet av kungörelser (sv. f. nr
105 och 106) samt uppdrag för marinförvaltningen att till Kungl. Majit inkomma
med förslag till avlöningsreglering för den icke-ordinarie eldarpersonalen
vid marinen. Sedan dylikt förslag inkommit, är ärendet i denna del beroende
på Kungl. Majits prövning.

17. samma dag, i anledning av Kungl. Majits proposition angående försäljning
av visst kronan tillhörigt markområde av egendomen Beateberg i
Huddinge socken av Stockholms län. (140.)

Anmäld och slutbehandlad den 8 april 1938.

18. samma dag, i anledning av Kungl. Majits proposition angående försäljning
av ett område av Tånga hed. (143.)

Anmäld och slutbehandlad den 8 april 1938.

19. samma dag, i anledning av Kungl. Majits proposition angående försäljning
av kronan tillhöriga stadsägan nr 485 å västra området i Södertälje.
(144.)

Anmäld och slutbehandlad den 8 april 1938.

230

20. dea 29 mars, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
förordning örn ändrad lydelse av övergångsbestämmelsen till förordningen
den 5 juni 1936 (nr 239) angående ändrad lydelse av 11 § förordningen
den 18 juni 1927 (nr 234) om ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring. (145.)

Anmäld den 8 april 1938, därvid kungörelse i ämnet utfärdades (sv. f. nr 113).

21. den 1 april, i anledning av framställningar angående ersättning till
vissa personer i anledning av sjukdom, ådragen under militärtjänstgöring,
m. m. (152.)

Anmäld och slutbehandlad den 22 april 1938.

22. den 5 april, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse
för värnpliktige E. F. Björkstrand m. fl. från viss betalningsskyldighet.
(161.)

Anmäld och slutbehandlad den 22 april 1938.

23. samma dag, i anledning av Kungl. Majits proposition angående gäldande
av vissa skadestånds- och ersättningsbelopp. (162.)

Anmäld och slutbehandlad den 22 april 1938.

24. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående kompensation
till Marstrands stad i anledning av skeppsgossekårens indragning.
(163.)

Anmäld och slutbehandlad den 22 april 1938.

25. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående beställning
av viss flygmateriel m. m. (164.)

Anmäld den 8 april 1938, därvid Kungl. Majit ställde av riksdagen anvisade
anslag till flygförvaltningens förfogande samt uppdrog åt ämbetsverket att
inkomma med förslag till disponerande av de anvisade medlen. Sedan dylikt förslag
inkommit, har Kungl. Majit den 30 juni 1938 fastställt plan till fördelning
av anslaget.

26. samma dag, i anledning av Kungl. Majits proposition angående försäljning
av vissa kronan tillhöriga områden inom Bergkvara municipalsamhälle.
(191.)

Anmäld och slutbehandlad den 22 april 1938.

27. den 6 april, i anledning av väckta motioner rörande understöd från Vadstena
krigsmanshuskassa åt visst f. d. indelt manskap m. m. (175.)

Anmäld och slutbehandlad den 22 april 1938.

28. den 8 april, i anledning av Kungl. Majits proposition med förslag till
lag om ändrad lydelse av § 17 mom. 6 och § 27 mom. 1 B värnpliktslagen
den 30 juni 1936 (nr 443). (169.)

Anmäld den 22 april 1938, därvid lag i ämnet utfärdades (sv. f. nr 124).

29 den 26 april, i anledning av Kungl. Majits proposition angående försäljning
av kronan tillhöriga fastigheten nr 3 i kvarteret Trädgården i Visby.
(206.)

Anmäld och slutbehandlad den 8 september 1938.

30. den 27 april, i anledning av Kungl. Majits proposition angående befrielse
för H. F. Andersson från viss ersättningsskyldighet. (209.)
Anmäld och slutbehandlad den 13 maj 1938.

231

31. den 13 maj, i anledning av Kungl. Maurts proposition angående anvisande
av medel till vissa förbättringar av förläggningsförhållandena å Järvafältet.
(245.)

Anmäld och slutbehandlad den 27 maj 1938.

32. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
till anordnande av tjänstebostäder vid Gotlands kustartillerikårs förläggning
i Fårösund jämte i ämnet väckta motioner. (246.)

Anmäld den 27 maj 1938, därvid de genom skrivelsen anvisade medlen ställdes
till marinförvaltningens förfogande samt åt ämbetsverket uppdrogs att, med
beaktande av vad i förenämnda riksdagsskrivelse anförts, till Kungl. Majit inkomma
med förslag till disposition av desamma. Sedan dylikt förslag inkommit,
är ärendet beroende på Kungl. Majits prövning.

33. samma dag, i anledning av Kungl. Majits proposition angående anslag
till påbörjande av vissa till Stockholms garnison hörande truppförbands
och anstalters utflyttande till Järvafältet. (253.)

Anmäld den 27 maj 1938, därvid uppdrogs åt arméförvaltningens fortifikationsstyrelse
dels att uppgöra och till Kungl. Majit inkomma med förslag angående
närmare bestämda förläggningsplatser för Svea livgarde, Svea artilleriregemente,
Stockholms tygstation och arméns intendenturförråd inom härför
angivna områden å Järvafältet samt angående användningen av de genom
skrivelsen anvisade anslag, dels ock att med föranledande av vad angående
frågan örn Livregementets till häst förläggning i proposition i ämnet och förevarande
riksdagsskrivelse anförts föranstalta om undersökning av möjligheterna
att förlägga sistnämnda regemente till annan plats än som tidigare av styrelsen
föreslagits ävensom att inkomma med det yttrande, som kunde därav föranledas.
Förslag hava inkommit dels till disposition av en del av de av riksdagen anvisade
medlen, dels ock angående Livregementets till häst förläggningsfråga.
Ärendet är i sin helhet beroende på Kungl. Majits prövning.

34. den 18 maj, i anledning av Kungl. Majits i statsverkspropositionen under
fjärde huvudtiteln gjorda framställning om anslag till arméns reservstater.
(271.)

Anmäld den 3 juni 1938, därvid de genom skrivelsen anvisade medel ställdes
till arméförvaltningens civila departements förfogande för därmed avsett ändamål
samt åt departementet uppdrogs att efter samråd med chefen för armén
uppgöra och till Kungl. Majit inkomma med förslag till stater för arméns
reservstater. Sedan dylika förslag inkommit, har Kungl. Majit den 30 juni
1938 fastställt ifrågavarande stater, varmed ärendet slutbehandlats.

35. den 21 maj, i anledning av Kungl. Majits proposition angående vissa
markbyten mellan kronan och Borås stad. (301.)

Anmäld och slutbehandlad den 3 juni 1938.

36. samma dag, i anledning av Kungl. Majits proposition angående inköp av
mark för utvidgning av Bodens ingenjörkårs broslagningsplats vid Ängesholmen.
(302.)

Anmäld och slutbehandlad den 3 juni 1938.

37. samma dag, i anledning av Kungl. Majits proposition angående disponerande
av medel ur Stockholms varvs byggnadsfond för inköp av en villabyggnad
å Stora Fjäderholmen. (303.)

Anmäld och slutbehandlad den 3 juni 1938.

232

38. den 27 maj, i anledning av riksdagens år 1937 församlade revisorers berättelse
angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill hörande
fonders tillstånd, styrelse och förvaltning. (308.)

Anmäld och slutbehandlad den 28 oktober 1938, i vad på försvarsdepartementets
föredragning ankommer (punkten 1), därvid Kungl. Maji meddelat närmare
bestämmelser i fråga örn utgivande av en för försvarsväsendet gemensam personalrulla.

39. den 8 juni, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tillfällig
löneförbättring under budgetåret 1938/39 för viss personal inom den
civila statsförvaltningen m. m. (398.)

Anmäld och slutbehandlad den 17 juni 1938, i vad på försvarsdepartementets
föredragning ankommer.

40. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående provisorisk
avlöningsförstärkning åt vissa befattningshavare i statens tjänst
m. fl. (399.)

Anmäld och slutbehandlad den 30 juni 1938, i vad på försvarsdepartementets
föredragning ankommer.

41. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående provisoriskt
dyrortstillägg åt vissa befattningshavare i statens tjänst m. fl.
(400.)

Anmäld och slutbehandlad den 17 juni 1938, i vad på försvarsdepartementets
föredragning ankommer.

42. samma dag, i anledning av Kungl. Majits proposition angående dyrtidstillägg
åt befattningshavare i statens tjänst m. fl. (401.)

Anmäld och slutbehandlad den 30 juni 1938, i vad på försvarsdepartementets
föredragning ankommer.

43. samma dag, i anledning av vissa av Kungl. Majit i statsverkspropositionen
under fjärde huvudtiteln gjorda framställningar m. m. (407.)

Anmäld den 17 juni 1938, därvid kungörelse utfärdades rörande tillfällig förstärkning
av hyresbidragen till vissa beställningshavare vid försvarsväsendet
(sv. f. nr 386), genom skrivelsen anvisade anslag ställdes till vederbörande ämbetsverks
förfogande samt ämbetsverken anbefalldes att till Kungl. Majit inkomma
med förslag till disposition av anvisade medel och angående beställande
av i skrivelsen avsedd luftvärnsmateriel. Ånyo anmäld dels den 30 juni samt
den 15 och den 22 juli 1938, därvid stater för de anvisade medlen fastställdes,
dels ock den 8 juli 1938, därvid bland annat plan fastställdes för beställandet
av ifrågavarande luftvärnsmateriel.

44. samma dag, i anledning av Kungl. Majits proposition angående uppförande
av ämbetsbyggnader för marinens och flygvapnets ledande organ
m. m. (412.)

Anmäld den 17 juni 1938, därvid Kungl. Majit uppdrog åt byggnadsstyrelsen
att inkomma med förslag till närmare bestämmande av plats och till huvudritningar
m. m. för ifrågavarande byggnader och de militära högskolorna. Ärendet
kommer icke vidare att bliva föremål för Kungl. Majits prövning.

45. samma dag, i anledning av Kungl. Majits proposition angående försvarsberedskapens
omedelbara stärkande m. m. (416.)

Anmäld den 17 juni 1938, därvid Kungl. Majit ställde det av riksdagen för

233

ändamålet anvisade anslaget till arméförvaltningens civila departements förfogande
för disposition på sätt Kungl. Maj:t efter förslag av vederbörande
förvaltningsmyndigheter ville framdeles bestämma. Sedan åtskilliga dylika förslag
inkommit, har Kungl. Majit genom särskilda beslut anvisat större delen
av anslaget för därmed avsedda ändamål.

46. samma dag, i anledning av Kungl. Majits proposition angående ändrad
förläggningsplats för Värmlands flygflottilj m. m. (432.)

Anmäld den 17 juni och den 30 september 1938, varmed ärendet slutbehandlats.

47. den 10 juni, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
beredskapsstat för budgetåret 1938/39, i vad propositionen avser anslag
under försvarsdepartementets verksamhetsområde. (420.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

48. den 13 juni, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under
fjärde huvudtiteln, avdelningen Flygvapnet, gjorda framställning angående
anslag till extra utgifter. (459.)

Anmäld och slutbehandlad den 30 juni 1938.

4. Socialdepartementet.

Riksdagens skrivelse

1. den 5 februari 1938, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1933 (nr 472) om
förbud mot politiska uniformer. (16.)

Författningar i ämnet utfärdade den 18 februari 1938 (sv. f. nr 51 och 52).

2. den 8 februari, i anledning av Kungl. Maj:ts i proposition med förslag
till tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1937/38 under femte huvudtiteln
gjorda framställning örn anslag till främjande av bostadsbyggande
å landsbygden. (19.)

Anmäld och slutbehandlad den 25 februari 1938.

3. den 15 februari, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående understöd
åt föreningen till minne av Konung Oscar I och Drottning Josephina
för verksamheten vid åkerbrukskolonien Hall. (28.)

Anmäld och slutbehandlad den 3 mars 1938.

4. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsbidrag
åt erkända sjukkassor för vissa utgifter, som sådana kassor haft
på grund av åtaganden enligt vissa övergångsbestämmelser. (29.)

Kungörelse i ämnet utfärdad den 22 april 1938 (sv. f. nr 132).

5. den 21 februari, i anledning av väckta motioner angående fördelning
mellan landsting och fattigvårdssamhälle av den till vissa fattiga sinnessjuka
utgående folkpensionen. (44.)

Anmäld den 18 mars 1938, därvid beslöts, att skrivelsen skulle överlämnas till
social vårdskommittén, som hade att verkställa den av riksdagen i ämnet begärda
utredningen samt till Kungl. Majit inkomma med de förslag, vartill denna
utredning kunde föranleda. Detta uppdrag har ännu icke slutförts.

234

6. den 26 februari, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nied förslag
till lag angående ändrad lydelse av övergångsbestämmelserna till lagen
den 18 april 1935 med vissa bestämmelser örn arbetsförmedling. (58.)

Lag i ämnet utfärdad den 12 mars 1938 (sv. f. nr 70).

7. den 1 mars, angående regleringen för budgetåret 1938/39 av utgifterna
under riksstatens elfte huvudtitel, innefattande anslagen till pensionsväsendet,
utom i vad angår anslaget till allmänna indragningsstatén.

.. (1L)

Anmäld och slutbehandlad den 30 juni 1938, i vad på socialdepartementets föredragning
beror.

8. den 12 mars, i anledning av Kungl. Maj:ts propositioner nr 19 med förslag
till lag om understödsföreningar m. m. samt nr 20 med förslag till
förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 26 juni
1931 (nr 280) örn erkända sjukkassor m. m. (97.)

Författningar i ämnet utfärdade den 24 mars 1938 (sv. f. nr 96—101).

9. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med anhållan örn
riksdagens yttrande angående vissa av den internationella arbetsorganisationens
konferens år 1937 vid dess tjugotredje sammanträde fattade
beslut. (98.)

Anmäld och slutbehandlad den 24 mars 1938.

10. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
förordningar örn olycksfalls- och yrkessjukdomsersättning åt tvångsarbetare
och fångar m. fl. (100.)

Författningar i ämnet utfärdade den 24 mars 1938 (sv. f. nr 102 och 103).

11. den 15 mars, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förstärkning
av vissa anslag under femte huvudtiteln. (101.)

Anmäld den 18 och den 31 mars samt den 30 juni 1938. Ärendet är därmed
slutbehandlat.

12. den 16 mars, i anledning av väckt motion örn viss ändring i lagen örn
landsting. (104.)

Lag i ämnet utfärdad den 18 mars 1938 (sv. f. nr 76).

13. den 18 mars, i anledning av väckt motion angående rätten till uttagande
av övertidsarbete enligt lagen den 16 maj 1930 örn arbetstidens begränsning.
(108.)

Anmäld den 22 april 1938, därvid socialstyrelsen anbefalldes att verkställa den
utredning, varom riksdagen i skrivelsen gjort framställning, samt att inkomma
med de förslag, vartill utredningen kunde föranleda. Detta uppdrag har
ännu icke fullgjorts.

14. samma dag, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag örn förfoganderätt för luftskyddets behov, dels ock en i ämnet
väckt motion. (110.)

Lag i ämnet utfärdad den 31 mars 1938 (sv. f. nr 90).

15. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning
till vissa personer i anledning av ådragna yrkessjukdomar. (117.)

Anmäld och slutbehandlad den 22 april 1938.

235

16. den 22 mars, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utsträckt
tillämpning i visst avseende beträffande statens arbetare av lagen
den 26 juni 1936 (nr 383) angående ändring i vissa delar av lagen den
17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete. (133.)

Kungörelse i ämnet utfärdad den 8 april 1938 (sv. f. nr 112).

17. den 29 mars, i anledning av vissa i statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande utgifterna för budgetåret 1938/39 under riksstatens
femte huvudtitel, innefattande anslagen till socialdepartementet. (5.)

Anmäld den 22 april, den 13 maj och den 10 juni 1938. Beträffande i skrivelsen
under punkten 90 gjord anhållan örn utredning och förslag, huruvida och
i vad mån statsbidrag bör utgå för hemtransport av medellösa och mindre
bemedlade patienter, vilka avlidit å kustsanatorium, vanföreanstalt eller anstalt
för radiumbehandling, är ärendet i denna del, sedan medicinalstyrelsen — till
åtlydnad av Kungl. Maj:ts den 22 april 1938 meddelade uppdrag — inkommit
med förslag därutinnan, beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

18. den 30 mars, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag om den 1 majs likställande i vissa hänseenden med allmän helgdag.
(146.)

Lag i ämnet utfärdad den 8 april 1938 (sv. f. nr 107).

19. den 1 april, i anledning av väckt motion om införande av obligatoriska
fullmäktigeinstitutioner i samtliga borgerliga kommuner. (151.)

Lagar i ämnet utfärdade den 8 april 1938 (sv. f. nr 108 och 109).

20. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag örn ändrad lydelse av 15 § epidemilagen den 19 juni 1919 (nr 443).
(153.)

Anmäld den 31 augusti 1938, därvid författningar i ämnet utfärdades (sv. f.
nr 562—565), varjämte i övrigt erforderliga åtgärder beslötos.

21. den 5 april, i anledning av väckta motioner örn beredande av representation
åt de privatanställda i arbetsdomstolen m. m. (166.)

Anmäld den 8 juli 1938, därvid arbetsdomstolen, arbetsrådet och försäkringsrådet
anbefalldes att avgiva utlåtande över skrivelsen. Utlåtanden hava ännu
icke avlämnats av arbetsdomstolen och arbetsrådet.

22. samma dag, i anledning av väckta motioner om rätt för konstsalonger
att hålla öppet å sön- och helgdagar m. m. (168.)

Anmäld den 8 och den 22 april 1938, därvid sistnämnda dag lag i ämnet utfärdades
(sv. f. nr 119).

23. den 6 april, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående överflyttande
av medel från jämtländska renbetesfjällens skogsfond till Norrbottens
lappfond. (172.)

Anmäld och slutbehandlad den 22 april 1938.

24. den 27 april, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
till verksamheten vid skyddshemmen m. m. (208.)

Anmäld den 27 maj 1938 och senare under året, därvid erforderliga åtgärder
beslötos.

25. den 30 april, i anledning av väckta motioner angående vissa ändringar
i lagen den 14 juni 1929 örn försäkring för vissa yrkessjukdomar. (212.)

236

Anmäld den 13 maj och den 3 juni 1938, därvid sistnämnda dag lag i ämnet
utfärdades (sv. f. nr 211).

26. den 10 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående yrkesinspektionens
organisation m. m. (238.)

Anmäld den 20 maj och den 30 december 1938, därvid sistnämnda dag ärendet
slutbehandlades. (Jfr ärendet under punkten 13 i bilaga IV.)

27. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inrättande
av ett statens institut för folkhälsan jämte en i ämnet väckt motion.
(239.)

Anmäld den 27 maj 1938, därvid erforderliga åtgärder beslötos och instruktion
för institutet utfärdades (sv. f. nr 327).

28. den 13 maj, i anledning av väckt motion om ändring av 2 § kungörelsen
angående handel med farmacevtiska specialiteter. (254.)

Anmäld den 27 maj 1938, därvid kungörelse i ämnet utfärdades (sv. f. nr 205).

29. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
kungörelse örn ändrad lydelse av 15 § kungörelsen den 15 juni 1934
(nr 306) angående handel med farmacevtiska specialiteter. (255.)

Anmäld den 27 maj 1938, därvid kungörelse i ämnet utfärdades (sv. f. nr 205).

30. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda
framställning angående anslag till lånefonden för bostadsbyggande i städer
och stadsliknande samhällen. (256.)

Anmäld den 27 maj 1938, därvid författning i ämnet utfärdades (sv. f. nr 219).

31. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda
framställning angående anslag till tertiärlån till viss bostadsbyggnadsverksamhet.
(257.)

Anmäld den 27 maj 1938, därvid författning i ämnet utfärdades (sv. f. nr 218).

32. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
till statens bosättningslånefond m. m. (258.)

Anmäld och slutbehandlad den 27 maj 1938.

33. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
till statens farmacevtiska laboratorium för budgetåret 1938/39. (262.)

Anmäld den 20 maj 1938, därvid erforderliga åtgärder beslötos och instruktion
för laboratoriet utfärdades (sv. f. nr 202).

34. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inrättande
av en statens polisskola m. m. (263.)

Anmäld den 30 juni 1938, därvid erforderliga åtgärder beslötos och stadga för
statens polisskola utfärdades (sv. f. nr 521).

35. den 17 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
till främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika familjer
m. m. (261.)

Anmäld den 27 maj 1938, därvid erforderliga åtgärder beslötos och författningar
i ämnet utfärdades (sv. f. nr 245—248).

36. samma dag, i anledning av två av Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen
gjorda framställningar örn anslag till kapitalinvestering i fonden för
låneunderstöd, avseende vissa sociala ändamål. (264.)

Anmäld och slutbehandlad den 30 juni och den 15 juli 1938.

237

37. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inrättande
av en statens anstalt för själsligt abnorma manliga skyddshemselever
m. m. (265.)

Anmäld och slutbehandlad den 27 maj 1938.

38. samma dag, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 29 juni 1912 (nr 206)
om arbetarskydd, m. m., dels ock en i ämnet väckt motion. (280.)

Författningar i ämnet utfärdade den 3 juni 1938 (sv. f. nr 212—214). (Jfr ärendena
under punkterna 13 och 54 i bilaga IV.)

39. den 18 maj, angående yngre sjukhusläkares avlönings-, arbets- och bostadsförhållanden.
(282.)

Anmäld den 31 augusti 1938, därvid chefen för socialdepartementet bemyndigades
att tillkalla sakkunniga för att verkställa utredning och avgiva förslag
rörande ledningen av landstingens hälso- och sjukvårdsverksamhet ävensom
rörande de yngre sjukhusläkarnas avlönings-, arbets- och bostadsförhållanden.
Departementschefen har därefter den 20 september 1938 tillkallat ifrågavarande
sakkunniga (1938 års hälso- och sjukvårdssakkunniga). Utredningsarbetet
pågår.

40. den 21 maj, i anledning av väckt motion om ersättning till Hablingbo
kommun och Gotlands läns landsting för vissa sjukvårdskostnader. (294.)

Anmäld och slutbehandlad den 3 juni 1938.

41. den 24 maj, i anledning av väckta motioner om viss ändring av gällande
bestämmelse angående tillsättande av underläkare vid vissa av landsting
eller kommun drivna sjukhus. (306.)

Anmäld den 8 juli 1938, därvid åt medicinalstyrelsen uppdrogs att verkställa
den i skrivelsen begärda utredningen samt till socialdepartementet inkomma
med de förslag, till vilka utredningen kunde föranleda. Sedan sådan utredning
inkommit, har densamma genom beslut den 18 november 1938 överlämnats
till 1938 års hälso- och sjukvårdssakkunniga för att tagas under övervägande
vid fullgörandet av de sakkunnigas uppdrag.

42. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
angående ändring i vissa delar av lagen den 12 juni 1931 (nr 233) örn
behandling av alkoholister (alkoholistlag). (307.)

Lag i ämnet utfärdad den 3 juni 1938 (sv. f. nr 215).

43. den 25 maj, angående vissa ändringar i gällande vapenkungörelse. (326.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

44. samma dag, angående utredning om utlandssvenskarnas rättigheter och
skyldigheter. (328.)

Anmäld den 8 juli 1938, därvid skrivelsen överlämnades till socialvårdskommittén.
Sedan kommittén i skrivelse den 19 oktober 1938 anhållit att bliva
befriad från detta uppdrag, har Kungl. Majit den 18 november 1938 anbefallt
socialstyrelsen att verkställa den i skrivelsen begärda utredningen samt att inkomma
med de förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

45. samma dag, i anledning av väckta motioner angående polisväsendets
förstatligande m. m. (330.)

Genom beslut den 25 november 1938 har Kungl. Majit bemyndigat departementschefen
att utse en kommitté för utredning av frågan örn polisväsendets

238

förstatligande m. m. I samband därmed att denna kommitté den 8 december 1938
blivit utsedd, har skrivelsen överlämnats till kommittén för att av densamma
tagas i övervägande vid fullgörandet av dess uppdrag. (Jfr ärendet under punkten
39 i bilaga IV.)

46. den 27 maj, i anledning av riksdagens år 1937 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill
hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning. (308.)

Beträffande den i skrivelsen under punkten 2:o gjorda anhållan, att Kungl.
Majrt ville vidtaga åtgärder i syfte att åstadkomma en i möjligaste mån enhetlig
tillämpning av bestämmelserna rörande ersättning till statsverket vid
anlitande av statspolis, uppdrogs den 15 juli 1938 åt statspolisintendenten att
verkställa erforderlig utredning i ämnet samt inkomma med förslag till de
bestämmelser, till vilka utredningen kunde föranleda. Sedan sådant förslag
inkommit samt utlåtanden däröver infordrats från vissa myndigheter, är förevarande
del av skrivelsen beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

47. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående folktandvård.
(318.)

Anmäld den 3 juni 1938, därvid erforderliga åtgärder beslötos och författningar
i ämnet utfärdades (sv. f. nr 358 och 359).

48. samma dag, i anledning av Kungl. Majrts proposition med förslag till
förordning om lindring i obemedlades och mindre bemedlades tandvårdskostnader
m. m. (319.)

Förordning i ämnet utfärdad den 3 juni 1938 (sv. f. nr 360).

49. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
förordning om livräntetillägg av statsmedel åt vissa livräntetagare enligt
lagen den 5 juli 1901 angående ersättning för skada till följd av olycksfall
i arbete. (320.)

Förordning i ämnet utfärdad den 3 juni 1938 (sv. f. nr 216).

50. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts framställning örn anslag till
livräntetillägg åt vissa livräntetagare enligt lagen den 5 juli 1901 angående
ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete. (321.)

Anmäld och slutbehandlad den 3 juni 1938.

51. den 31 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statens
övertagande av Vilhelmsro anstalt för fallandesjuka. (342.)

Anmäld den 30 juni 1938. Ärendet är i vissa delar alltjämt beroende på Kungl.
Majrts prövning.

52. samma dag, i anledning av Kungl. Majrts proposition angående anslag
till vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus jämte en i ämnet
väckt motion. (343.)

Anmäld och slutbehandlad den 30 juni 1938.

53. den 1 juni, i anledning av dels Kungl. Majrts proposition med förslag
till förordning örn tillägg till förordningen den 10 juni 1932 (nr 200)
angående utsträckt tillämpning av vissa bestämmelser i § 13 av ordningsstadgan
för rikets städer den 24 mars 1868 (nr 22) m. m. dels ock i ämnet
väckt motion. (364.)

Anmäld den 17 juni 1938, därvid författning i ämnet utfärdades (sv. f. nr 286).
Beträffande i skrivelsen i övrigt gjord anhållan, att Kungl. Majrt ville låta

239

systematiskt sammanföra och i erforderlig mån jämväl omarbeta de i ordningsstadgan
för rikets städer och därmed sammanhängande författningar ingående
bestämmelserna rörande offentliga tillställningar etc., har Kungl. Maj:t den
11 november 1938 uppdragit åt landshövdingen Arvid Lidén att såsom sakkunnig
inom socialdepartementet företaga en översyn av bestämmelserna i ordningsstadgan
för rikets städer och därmed sammanhörande författningar samt
verkställa därav föranledd utredning ävensom avgiva förslag till erforderliga
författningsbestämmelser. (Jfr ärendet under punkten 46 i bilaga IV.)

54. den 2 juni, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med
förslag till omläggning av den direkta statsbeskattningen m. m., i vad
propositionen hänvisats till konstitutionsutskottet, ävensom i ämnet
väckta motioner. (378.)

Författningar i ämnet utfärdade den 17 juni 1938 (sv. f. nr 379—381).

55. den 3 juni, i anledning av väckt motion angående behandlingen av politiska
flyktingar i vårt land. (427.)

Anmäld den 17 juni 1938, därvid i enlighet med vad i skrivelsen uttalats förordnades,
att densamma skulle överlämnas till socialvårdskommittén för att
tagas under övervägande vid fullgörande av det kommittén lämnade uppdraget.
Skrivelsen är därmed slutbehandlad.

56. samma dag, angående utredning om en centraliserad upplysningsverksamhet
för ungdomens yrkesvägledning. (428.)

Anmäld den 15 juli 1938, därvid åt socialstyrelsen uppdrogs att i samråd med
skolöverstyrelsen verkställa den i skrivelsen begärda utredningen samt till socialdepartementet
inkomma med det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.
Detta uppdrag har ännu icke fullgjorts.

57. samma dag, angående utredning och förslag i fråga örn en friare omflyttning
inom Norden. (430.)

Anmäld den 18 november 1938, därvid socialstyrelsen anbefalldes att verkställa
den i skrivelsen begärda utredningen samt att inkomma med de förslag, vartill
utredningen kunde föranleda.

58. den 8 juni, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tillfällig
löneförbättring under budgetåret 1938/39 för viss personal inom den
civila statsförvaltningen m. m. (398.)

Anmäld och slutbehandlad den 30 juni 1938, i vad på socialdepartementets
föredragning beror.

59. samma dag, i anledning av Kungl. Majis proposition angående provisorisk
avlöningsförstärkning åt vissa befattningshavare i statens tjänst
m. fl. (399.)

Anmäld och slutbehandlad den 30 juni 1938, i vad på socialdepartementets
föredragning beror.

60. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående dyrtidstillägg
åt befattningshavare i statens tjänst m. fl. (401.)

Anmäld och slutbehandlad den 30 juni 1938, i vad på socialdepartementets
föredragning beror.

61. samma dag, i anledning av Kungl. Majis proposition angående anslag
till statliga och kommunala beredskapsarbeten m. m. (404.)

Anmäld och slutbehandlad den 30 juni 1938.

240

62. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
till statens arbetslöshetskommission, reservarbeten och kontantunderstödsverksamhet
m. m. jämte i dessa ämnen väckta motioner. (405.)

Anmäld och slutbehandlad den 30 juni 1938.

63. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda
framställning örn anslag till driften av epidemisjukhus jämte i ämnet
väckta motioner. (436.)

Anmäld den 30 juni 1938. Beträffande den i skrivelsen begärda utredningen,
efter vilka grunder ökat statsbidrag till driften av epidemisjukhus kunde utgå
i syfte att bereda vederbörande huvudmän erforderlig lättnad vid epidemier
av större omfattning, är ärendet i denna del, sedan medicinalstyrelsen — till
åtlydnad av Kungl. Majis den 30 juni 1938 meddelade uppdrag — inkommit
med förslag därutinnan, beroende på Kungl. Majis prövning.

64. samma dag, i anledning av Kungl. Majis proposition angående anslag
för budgetåret 1938/39 till länsnykterhetsnämnder m. m. jämte i ämnet
väckta motioner. (437.)

Anmäld och slutbehandlad den 30 juni 1938.

65. samma dag, i anledning av Kungl. Majis proposition angående anslag
till medicinalstyrelsen för budgetåret 1938/39. (439.)

Anmäld och slutbehandlad den 30 juni 1938.

66. samma dag, i anledning av Kungl. Majis proposition angående inrättande
av en central depå för blindas arbeten jämte i ämnet väckta motioner.
(440.)

Anmäld den 30 juni 1938. I vissa delar är ärendet alltjämt beroende på Kungl.
Majis prövning.

67. samma dag, i anledning av dels Kungl. Majis proposition med förslag
till lag om semester m. m., dels ock i ämnet väckta motioner. (449.)

Anmäld den 10 och den 17 juni 1938, därvid sistnämnda dag lag i ämnet utfärdades
(sv. f. nr 287). Ärendet är därmed slutbehandlat i vad på socialdepartementets
föredragning beror.

68. den 10 juni, i anledning av Kungl. Majis proposition med förslag till
beredskapsstat för budgetåret 1938/39, i vad propositionen avser anslag
under socialdepartementets verksamhetsområde. (421.)

Ärendet är beroende på Kungl. Majis prövning.

69. samma dag, i anledning av Kungl. Majis i statsverkspropositionen under
femte huvudtiteln gjorda framställningar örn anslag till vissa byggnader
för sjukvårdsändamål m. m. (447.)

Anmäld och slutbehandlad den 30 juni 1938.

70. den 13 juni, i anledning av Kungl. Majis i statsverkspropositionen under
femte huvudtiteln gjorda framställning angående anslag till extra utgifter.
(460.)

Anmäld och slutbehandlad den 30 juni 1938.

241

5. Kommunikationsdepartementet.

Riksdagens skrivelse

1. den 1 februari 1938, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
förvärv av vattenrätt i Nämforsen och Lillängesforsén. (13.)

Anmäld den 11 februari 1938, därvid erforderlig åtgärd beslöts.

2. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts i proposition med förslag till
tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1937/38 gjorda framställning om
anslag till utredningar rörande tillämnade byggnadsföretag m. m. (14.)

Anmäld den 11 februari 1938, därvid erforderlig åtgärd beslöts.

3. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts i proposition med förslag till
tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1937/38 gjorda framställning
om anslag till restaurering av Gustaf lilis paviljong i Haga. (15.)

Anmäld den 11 februari 1938, därvid erforderlig åtgärd beslöts.

4. den 9 februari, i anledning av Kungl. Maj:ts i proposition med förslag
till tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1937/38 gjorda framställningar
om anslag till tillbyggnad till landsstatshuset i Falun och vissa byggnadsarbeten
vid länsresidenset i Umeå. (23.)

Anmäld den 18 februari och den 11 november 1938, därvid erforderliga åtgärder
beslötos.

5. den 11 februari, angående utgifterna för kapitalökning å tilläggsstaten
för budgetåret 1937/38 i avseende å postverket, telegrafverket och statens
vattenf alls verk. (22.)

Anmäld den 18 februari 1938, därvid erforderliga åtgärder beslötos.

6. den 15 februari, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse
för postexpeditören Hervor Kristina Radmann, född Dahlman,
från skyldighet att till postverket gälda visst penningbelopp. (36.)

Anmäld den 25 februari 1938, därvid erforderlig åtgärd beslöts.

7. den 1 mars, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda
framställning om kapitalinvestering beträffande lånefonden för anskaffning
av motorvagnar m. m. åt enskilda järnvägar. (59.)

Anmäld den 18 mars 1938, därvid erforderlig åtgärd beslöts.

8. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under
kapitalbudgeten gjorda framställning om kapitalinvestering beträffande
luftfartslånefonden. (60.)

Anmäld den 18 mars 1938, därvid erforderlig åtgärd beslöts.

9. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda
framställning om kapitalinvestering i fonden för förlag till statsverket
till förskott av kostnader för uppgörande av byggnadsplaner. (61.)

Anmäld den 18 mars 1938, därvid erforderlig åtgärd beslöts.

10. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utbyggnad
av Kattstrupeforsen m. m. (62.)

Anmäld den 18 mars 1938, därvid erforderlig åtgärd beslöts.

11. samma dag, angående regleringen för budgetåret 1938/39 av utgifterna
för kapitalinvestering i avseende å postverket, telegrafverket, statens
järnvägar och statens vattenfallsverk. (68.)

16 — Justitieombudsmannens ämbetsbcrättelse till 1939 urs riksdag.

242

Anmäld den 18 mars 1938, och hava då samt sedermera under året erforderliga
åtgärder beslutits med avseende å de i skrivelsen upptagna punkterna med undantag
av följande punkter:

Punkten 22 (radioanläggningar för luftfarten). Den 18 mars 1938 anbefalldes
telegrafstyrelsen att, efter samråd med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och
vederbörande lokala myndigheter, till Kungl. Majit inkomma med förslag till
anslagets användning. Sådant förslag har ännu icke inkommit.

Punkten 32 (elektriska lokomotiv). Beträffande utanordnande av ett belopp
av 900.000 kronor förklarade Kungl. Majit den 18 mars 1938 sig vilja framdeles,
efter framställning av järnvägsstyrelsen, meddela beslut. Sådan framställning
har ännu icke inkommit.

12. samma dag, i anledning av Kungl. Majits proposition angående försäljning
av en telegrafverket tillhörig fastighet i Hagalunds municipalsamhälle.
(78.)

Anmäld den 18 mars 1938, därvid erforderlig åtgärd beslöts.

13. samma dag, i anledning av Kungl. Majits proposition angående försäljning
av vissa statens järnvägar tillhöriga markområden m. m. (81.)

Anmäld den 18 mars 1938, därvid erforderlig åtgärd beslöts.

14. den 8 mars, i anledning av vissa i statsverkspropositionen beträffande
Statens allmänna fastighetsfond, kommunikationsdepartementet, gjorda
framställningar om anslag till kapitalinvestering. (85.)

Anmäld den 18 mars 1938, därvid erforderliga åtgärder beslötos.

15. samma dag, i anledning av Kungl. Majits proposition angående avlöningsförmåner
för viss personal vid Varberg—Ätrans järnväg. (86.)

Anmäld den 18 mars 1938, därvid erforderlig åtgärd beslöts.

16. samma dag, i anledning av Kungl. Majits proposition angående upplåtande
till svenska järnvägsmännens vilohemsförening u. p. a. av tre
barackbyggnader m. m. (87.)

Anmäld den 18 mars 1938, därvid erforderlig åtgärd beslöts.

17. samma dag, i anledning av Kungl. Majits framställningar angående försvarsberedskap
vid statens järnvägar. (88.)

Anmäld den 18 mars 1938, och hava då samt sedermera erforderliga åtgärder
beslutits.

18. samma dag, i anledning av Kungl. Majits proposition angående försäljning
av kronan tillhöriga andelar i Skogsforsen och Bellforsen i Ätran
m. m. (89.)

Anmäld den 18 mars 1938, därvid erforderlig åtgärd beslöts.

19. samma dag, i anledning av Kungl. Majits proposition angående inlösen
av ett av Motala ströms kraftaktiebolag upptaget obligationslån. (91.)

Anmäld den 18 mars 1938, därvid erforderlig åtgärd beslöts.

20. den 12 mars, i anledning av väckta motioner örn skärpt lagstiftning
rörande alkoholpåverkan under färd med motorfordon m. m. (99.)

Sedan Ö. Ä. och samtliga länsstyrelser, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt
1937 års sakkunniga rörande trafiksäkerheten avgivit infordrade utlåtanden i
ämnet, är ärendet beroende på Kungl. Majits prövning.

243

21. den 26 mars, angående regleringen för budgetåret 1938/39 av utgifterna
under riksstatens sjätte huvudtitel, innefattande anslagen till kommunikationsdepartementet.
(6.)

Anmäld den 8 april 1938, och hava då samt sedermera under året erforderliga
åtgärder beslutits, dock att i fråga om punkten 54 (bidrag till upprättande av
en regionplan för Göteborg med omgivningar) Kungl. Majit förklarat sig vilja
framdeles, på framställning av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, meddela
beslut rörande användningen av anslaget. Sådant förslag har ännu icke inkommit.

22. den 29 mars, i anledning av Kungl. Majits proposition angående egnahemslån
till statens järnvägars personal i Ånge. (134.)

Anmäld den 8 april 1938, därvid erforderlig åtgärd beslöts.

23. samma dag, i anledning av Kungl. Majits proposition angående överlåtelse
till Stockholms stad av vissa markområden å Ladugårdsgärdet i
Stockholm. (135.)

Anmäld den 30 september 1938, därvid erforderlig åtgärd beslöts.

24. samma dag, i anledning av Kungl. Majits proposition angående inköp
för telegrafverkets räkning av tomt i Uppsala. (136.)

Anmäld den 8 april 1938, därvid erforderlig åtgärd beslöts.

25. samma dag, i anledning av Kungl. Majits proposition angående tillägg
till avtal om regleringen av sjöarna Uddjaur och Storavan. (137.)

Anmäld den 8 april 1938, därvid erforderlig åtgärd beslöts.

26. den 5 april, i anledning av Kungl. Majits proposition angående reglering
av Storsjön m. m. (158.)

Anmäld den 8 april och den 29 juli 1938, därvid erforderliga åtgärder beslötos.

27. samma dag, i anledning av Kungl. Majits proposition angående förberedande
arbeten för ny kraftstation vid Torpshammar. (159.)

Anmäld den 22 april 1938, därvid erforderlig åtgärd beslöts.

28. den 30 april, angående utredning av skärgårdarnas trafikproblem. (210.)
Anmäld den 21 juli 1938, därvid departementschefen bemyndigades att tillkalla
sakkunniga för utredning rörande skärgårdarnas behov av förbättrade
kommunikationer m. m. Med stöd av nämnda bemyndigande har departementschefen
den 30 juli 1938 tillkallat sakkunniga (sakkunniga för utredning rörande
skärgårdarnas kommunikationsbehov).

29. samma dag, i anledning av Kungl. Majits proposition angående tillsynen
över anordnande och begagnande av hissar i boningshus m. m. (226.)

Ärendet är beroende på Kungl. Majits prövning.

30. den 3 maj, i anledning av Kungl. Majits proposition angående statsförvärv
av Gävle—Ockelbo järnväg. (214.)

Anmäld den 13 maj och den 17 juni 1938, därvid erforderliga åtgärder beslötos.

31. samma dag, i anledning av Kungl. Majits proposition angående ny klassificering
av trafikanstalterna vid post- och telegrafverken samt statens
järnvägar. (220.)

Anmäld den 20 maj 1938, därvid erforderliga åtgärder beslötos.

32. den 4 maj, i anledning av Kungl. Majits framställningar angående förvärv
av aktier i vissa järnvägsaktiebolag jämte i ämnet väckta motioner.
(229.)

Anmiild den 6 maj 1938, därvid erforderliga åtgärder beslötos.

244

33. den 13 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition om ändrad löneställning
för vissa befattningar vid statens kommunikationsverk m. m.
(260.)

Anmäld den 27 maj 1938, därvid erforderliga åtgärder beslötos.

34. den 20 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förvärv
av aktier i Landskrona—Lund—Trelleborgs järnvägsaktiebolag. (288.)

Anmäld den 27 maj 1938, därvid erforderliga åtgärder beslötos.

35. den 27 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående uppförande
och underhåll av landsvägsbro mellan Sverige och Norge över
Svinesund. (312.)

Anmäld den 3 juni 1938, och hava då samt sedermera erforderliga åtgärder
beslutits.

36. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anordnande
av bombskyddstak å kraftstationen vid Stadsforsen i Indalsälven
m. m. (313.)

Anmäld den 3 juni 1938, därvid erforderlig åtgärd beslöts.

37. den 31 maj, i anledning av vissa av Kungl. Maj:t framställda förslag
om anslag till kapitalinvestering i luftfartsfonden. (345.)

Anmäld den 17 juni och den 26 augusti 1938, därvid erforderliga åtgärder beslutits,
dock att i fråga om punkten 3 (radiofyrar för luftfarten) väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
som den 17 juni 1938 anbefalldes att inkomma med förslag
till anslagets användning, ännu icke inkommit med sådant förslag beträffande
dispositionen av ett i anslaget ingående belopp å 20.000 kronor.

38. den 1 juni, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag om inrättande av en
luftfartsfond m. m. (344.)

Anmäld den 17 juni 1938, därvid erforderliga åtgärder beslötos.

39. den 8 juni, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående provisorisk
avlöningsförstärkning åt vissa befattningshavare i statens tjänst
m. fl. (399.)

Anmäld, såvitt avser kommunikationsdepartementet, den 8 juli 1938, därvid
erforderlig åtgärd beslöts.

40. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående dyrtidstillägg
åt befattningshavare i statens tjänst m. fl. (401.)

Anmäld, såvitt avser kommunikationsdepartementet, den 30 juni 1938, därvid
erforderlig åtgärd beslöts.

41. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag om avsättning till
statens automobilskattemedelsfond m. m. (406.)

Anmäld den 17 juni 1938, därvid erforderlig åtgärd beslöts.

42. den 10 juni, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
beredskapsstat för budgetåret 1938/39, i vad propositionen avser anslag
under kommunikationsdepartementets verksamhetsområde med undantag
för affärsverken. (422.)

Anmäld, såvitt avser Statens allmänna fastighetsfond, punkten 39 a, den 29
juli 1938, därvid Kungl. Maj:t uppdrog åt byggnadsstyrelsen att med anlitande
av för ändamålet till förfogande förut ställda medel påbörja nybyggnad för
statens väginstitut. Ärendet är såväl i berörda punkt som i övriga icke anmälda
punkter beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

245

43. samma dag, i anledning av Kungl. Majis proposition med förslag till
beredskapsstat för budgetåret 1938/39, i vad propositionen avser anslag
till kapitalinvestering i affärsverksfonderna. (425.)

Anmäld den 8 juli 1938, därvid generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen
och vattenfallsstyrelsen anbefalldes vidtaga sådana förberedande åtgärder,
som erfordrades för att de med anslaget avsedda arbetena skulle, om beredskapsstaten
eller viss del därav sattes i kraft, kunna igångsättas snarast
möjligt efter det Kungl. Maji meddelat beslut örn deras utförande.

44. den 13 juni, i anledning av Kungl. Majis i statsverkspropositionen
gjorda framställning om anslag till bidrag till handelshamnar och farleder
jämte en i ämnet väckt motion. (455.)

Anmäld den 30 juni 1938, därvid erforderlig åtgärd beslöts.

45. samma dag, i anledning av Kungl. Majis i statsverkspropositionen under
sjätte huvudtiteln gjorda framställning angående anslag till extra utgifter.
(461.)

Anmäld den 30 juni 1938, därvid erforderlig åtgärd beslöts.

6. Finansdepartementet.

Riksdagens skrivelse

1. den 15 februari 1938, i anledning av Kungl. Majis framställningar i
statsverkspropositionen under rubriken Utgifterna, För flera huvudtitlar
gemensamma frågor m. m. (33.)

Anmäld och slutbehandlad den 17 juni 1938.

2. samma dag, i anledning av Kungl. Majis i statsverkspropositionen gjorda
framställning om anslag till oförutsedda utgifter. (34.)

Anmäld och slutbehandlad den 29 april 1938.

3. den 21 februari, i anledning av Kungl. Majis proposition angående fortsatt
befrielse för riksbanken från skyldigheten att inlösa av banken
utgivna sedlar med guld. (43.)

Anmäld och slutbehandlad den 25 februari 1938, varvid kungörelse i ämnet
utfärdades (sv. f. nr 57).

4. samma dag, i anledning av Kungl. Majis proposition med förslag till
förordning om fortsatt tillämpning av förordningen den 8 juni 1923
(nr 155) angående omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker.
(51.)

Anmäld och slutbehandlad den 3 mars 1938, varvid förordning utfärdades (sv.
f. nr 65).

5. den 23 februari, i anledning av Kungl. Majis proposition med förslag
till lag om fortsatt giltighet av lagen den 4 juni 1937 (nr 305) angående
rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om
bankaktiebolags kassareserv. (52.)

Anmäld och slutbehandlad den 25 februari 1938, varvid lag i ämnet utfärdades
(sv. f. nr 59).

246

6. den 1 mars, angående regleringen för budgetåret 1938/39 av utgifterna
under riksstatens elfte huvudtitel, innefattande anslagen till pensionsväsendet,
utom i vad angår anslaget till allmänna indragningsstaten. (11.)

Anmäld den 6 maj, den 17 juni och den 14 oktober 1938. Skrivelsen är därmed
slutbehandlad.

7. den 5 mars, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande
av ett avtal mellan Sverige och Island för undvikande av dubbelbeskattning
beträffande inkomst och förmögenhet. (84.)

Anmäld och slutbehandlad den 8 april 1938, varvid kungörelse i ämnet utfärdades
(sv. f. nr lil).

8. den 15 mars, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
förordning om ändrad lydelse av 8 § 1 mom. tulltaxeförordningen den
4 oktober 1929 (nr 316). (102.)

Anmäld och slutbehandlad den 24 mars 1938, varvid förordning utfärdades (sv.
f. nr 78).

9. den 16 mars, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag angående ändrad lydelse av 35 § lagen den 29 juni 1923 (nr 286) om
sparbanker jämte i ämnet väckta motioner. (103.)

Anmäld dels den 24 mars 1938, varvid beslöts remiss till lagrådet, dels ock den
31 mars 1938, varvid lag utfärdades (sv. f. nr 86). Skrivelsen är därmed slutbehandlad.

10. den 18 mars, i anledning av framställningar angående pensioner och
understöd åt vissa i statens tjänst anställda eller förut anställda personer
m. m. (113.)

Anmäld den 8 april 1938 och därvid slutbehandlad utom i viss del, vilken är
beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

11. den 22 mars, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
förordning om ändrad lydelse av 3 § förordningen den 1 juni 1923 (nr 141)
angående förbud mot införsel till och försäljning inom riket av exportöl.
(126.)

Anmäld och slutbehandlad den 31 mars 1938, varvid förordning utfärdades (sv.
f. nr 95).

12. den 26 mars, angående regleringen för budgetåret 1938/39 av utgifterna
under riksstatens elfte huvudtitel i vad angår anslaget till allmänna
indragningsstaten. (131.)

Anmäld och slutbehandlad den 6 maj 1938.

13. den 1 april, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förstärkning
av det under sjunde huvudtiteln uppförda anslaget till allmänna
civilförvaltningens lönenämnd. (147.)

Anmäld och slutbehandlad den 22 april 1938.

14. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning
till skatte av kronan tillhöriga lägenheten Hospitals- eller Klosterkvarnen
nr 1, numera betecknad stadsägan nr 70, i Söderköpings stad.
(148.)

Anmäld och slutbehandlad den 13 maj 1938.

247

15. den 5 april, i anledning av Kungl. Majds proposition angående försäljning
av kronojordlägenheterna Sockenstuguplatsen nr 1 och Kyrkostuguplatsen
nr 2 i Vittangi by, Jukkasjärvi socken. (189.)

Länsstyrelsen i Norrbottens län har anbefallts avgiva utlåtande i ärendet.

16. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning
av vissa allmänna arvsfonden tillfallna fastigheter. (190.)

Anmäld och slutbehandlad den 6 maj 1938.

17. den 6 april, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tillämpning
i vissa fall av allmänna familjepensionsreglementet å befattningshavare,
som avgått med förtidspension före reglementets ikraftträdande.
(176.)

Anmäld och slutbehandlad den 29 april 1938.

18. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående beräkningen
av pensionsavdrag enligt militära tjänstepensionsreglementet för
vissa icke-ordinarie befattningshavare vid försvarsväsendet. (177.)

Anmäld och slutbehandlad den 29 april 1938.

19. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändrade
pensionsförmåner för vissa f. d. underofficerskorpraler vid flottan m. m.
(178.)

Anmäld och slutbehandlad den 29 april 1938.

20. samma dag, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående vissa stödåtgärder
inom malmkommunerna jämte två motioner. (179.)

Anmäld den 17 juni 1938, därvid departementschefen bemyndigades tillkalla
en sakkunnig för att inom departementet biträda med utarbetande av förslag
till disposition av de medel, som avsetts för vissa stödåtgärder inom malmkommunerna.
Skrivelsen är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

21. den 8 april, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
avtal med Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag och trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösund jämte motioner. (193.)

Anmäld och slutbehandlad den 29 april 1938.

22. den 21 april, i anledning av vissa i statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande utgifterna för budgetåret 1938/39 under riksstatens
sjunde huvudtitel, innefattande anslagen till finansdepartementet. (7.)

Anmäld den 6 maj och den 15 juli 1938. Skrivelsen är därmed slutbehandlad.

23. den 23 april, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
förordning angående ändrad lydelse av 1 § 1 mom. förordningen den 28
september 1928 (nr 376) om särskild skatt å vissa lotterivinster. (196.)

Anmäld och slutbehandlad den 13 maj 1938, varvid förordning utfärdades (sv.
f. nr 173).

24. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
förordning angående ändrad lydelse av 2 och 5 §§ förordningen den 2
juni 1922 (nr 260) örn automobilskatt, m. m. (199.)

Anmäld och slutbehandlad den 29 april 1938, varvid författningar i ämnet utfärdades
(sv. f. nr 136—143).

25. den 26 april, i anledning av framställningar angående pensioner och understöd
åt vissa i statens tjänst anställda eller förut anställda personer m. m.
(194.)

Anmäld och slutbéhandlad den 29 april 1938.

248

26. samma dag, i anledning av vissa framställningar rörande understöd åt
efterlevande till vissa i statens tjänst anställda personer m. fl. (195.)

Anmäld och slutbehandlad den 6 maj 1938.

27. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående pensionering
av vissa fjärdingsmän. (202.)

Anmäld och slutbehandlad den 6 maj 1938.

28. den 30 april, i anledning av väckta motioner om höjning av tullen å
bobiner och spolpipor av papper. (211.)

Anmäld och slutbehandlad den 6 maj 1938, varvid förordning utfärdades (gv„
f. nr 157).

29. den 3 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående efterskänkande
av kronans rätt till danaarv efter sömmerskan Ada Kristina Larsson
från Mortorps socken. (218.)

Anmäld och slutbehandlad den 20 maj 1938.

30. samma dag, i anledning av två utav Kungl. Majit gjorda framställningar
angående avstående av allmänna arvsfondens rätt till arv. (219.)

Anmäld och slutbehandlad den 20 maj 1938.

31. den 4 maj, i anledning av vissa av Kungl. Majit gjorda framställningar
rörande utgifterna för budgetåret 1938/39 under riksstatens första huvudtitel,
innefattande anslagen till Kungl, hov- och slottsstaterna. (1.)

Anmäld och slutbehandlad den 17 juni 1938.

32. samma dag, i anledning av Kungl. Majits proposition angående lönereglering
för nomadlärare m. m. (230.)

Anmäld den 17 juni 1938, då avlöningsreglemente utfärdades (sv. f. nr 419).
Skrivelsen, som även handlagts inom ecklesiastikdepartementet, kommer ej att
föranleda ytterligare åtgärd, i vad på finansdepartementets föredragning ankommer.

33. den 6 maj, i anledning av Kungl. Majits proposition med förslag till lag
om rätt för Konungen att medgiva undantag från gällande bestämmelser
angående bankaktiebolags inlåning. (240.)

Anmäld och slutbehandlad den 20 maj 1938, varvid lag utfärdades (sv. f. nr 180).

34. samma dag, angående Kungl. Majits i statsverkspropositionen beträffande
jordbruksdepartementet gjorda framställningar om anslag till kapitalinvestering
jämte i ämnet väckta motioner. (236.)

Ärendet har anmälts den 14 oktober 1938, därvid Kungl. Majit berett fullmäktige
i riksbanken tillfälle att avgiva utlåtande över det av riksdagen väckta
spörsmålet örn bestämningen av räntan å lån från statens utlåningsfonder i vad
denna bestämning förutsätter en prövning av frågan, huruvida räntan å långa
lån kan förväntas visa en sådan nedgång, som skulle motivera den ifrågasatta
sänkningen av de av staten tillämpade utlåningsräntorna. Fullmäktige i riksbanken
hava den 1 december 1938 avgivit utlåtande, varefter ärendet är beroende
på Kungl. Majits prövning.

35. den 10 maj, i anledning av Kungl. Majits proposition nr 288 med förslag
till vissa ändringar i gällande tulltaxa m. m. (242.)

Anmäld och slutbehandlad den 13 maj 1938, varvid kungörelser i ämnet utfärdades
(sv. f. nr 174 och 175).

249

36. samma dag, i anledning av Kungl. Majis proposition angående anslag
till underhåll av Tullgarns slott m. m. (244.)

Anmäld och slutbehandlad den 17 juni 1938.

37. den 13 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts framställning angående avstående
till viss del av det allmänna arvsfonden tillfallna arvet efter
häradsdomaren Johan Alfred Nilsson från Torpa socken. (252.)

Anmäld och slutbehandlad den 3 juni 1938.

38. samma dag, angående anvisande av de i regeringsformens 63 § föreskrivna
krediti vsummor. (259.)

Anmäld och slutbehandlad den 27 maj 1938.

39. samma dag, i anledning av väckta motioner örn skattefrihet för vissa
gåvor till luftvärnet m. m. (267.)

Anmäld och slutbehandlad den 3 juni 1938, varvid förordning utfärdades (sv.
f. nr 225).

40. den 17 maj, i anledning av väckta motioner om årligt understöd åt fru
Beda Hallberg. (269.)

Anmäld och slutbehandlad den 3 juni 1938.

41. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående pensionsrätt
i statens pensionsanstalt för vissa grupper av befattningshavare.
(270.)

Anmäld den 17 juni 1938, varvid kungörelser i ämnet utfärdades (sv. f. nr 498,
518—520). Skrivelsen är i viss del ånyo anmäld den 15 juli 1938. Ärendet är
därmed slutbehandlat.

42. den 20 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bestridande
av vissa kostnader för kompensation åt arbetare i statens tjänst
för familjepensionsavdrag. (283.)

Anmäld den 10 juni 1938, varvid kungörelse utfärdades (sv. f. nr 309). Skrivelsen
är i viss del beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

43. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående allmänna
grunder för avskrivning av å statens allmänna fastighetsfond bokförda
tillgångar m. m. (284.)

Anmäld den 17 juni, den 22 september och den 2 december 1938. Skrivelsen
är därmed slutbehandlad.

44. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående redovisning
å statens allmänna fastighetsfond av vissa fastigheter, disponerade
av Uppsala och Lunds universitet. (285.)

Anmäld och slutbehandlad den 17 juni 1938.

45. samma dag, i anledning av Kungl. Majis proposition med förslag till
stat för statens allmänna fastighetsfond för budgetåret 1938/39 m. m.
(286.)

Anmäld den 17 juni 1938. Skrivelsen är i viss del beroende på Kungl. Majis
prövning.

46. samma dag, i anledning av Kungl. Majis proposition med förslag till
lag örn fortsatt giltighet av lagen den 20 juni 1924 (nr 225) med särskilda

250

bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker och vin,
m. m. (296.)

Anmäld och slutbehandlad den 10 juni 1938, varvid författningar och cirkulär
utfärdades (sv. f. nr 264—271).

47. den 25 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt
befrielse för riksbanken från skyldigheten att inlösa av banken utgivna
sedlar med guld m. m. (309.)

Anmäld och slutbehandlad den 27 maj 1938, varvid kungörelse i ämnet utfärdades
(sv. f. nr 195).

48. samma dag, i anledning av Kungl. Majis proposition med förslag till
lag om fortsatt giltighet av lagen den 4 juni 1937 (nr 305) angående rätt
för Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags
kassareserv. (310.)

Anmäld och slutbehandlad den 27 maj 1938, varvid lag utfärdades (sv. f. nr 197).

49. samma dag, i anledning av framställning från fullmäktige i riksgäldskontoret
angående förlängning av bemyndigande för fullmäktige att till
riksbanken överlämna skattkammarväxlar m. m. (311.)

Anmäld och slutbehandlad den 10 juni 1938.

50. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tilläggspension
åt studierektorn vid arméns underofficersskola, läroverksadjunkten
C. Eneman. (315.)

Anmäld och slutbehandlad den 17 juni 1938.

51. samma dag, i anledning av fullmäktiges i riksbanken förslag till lag örn
ändring i vissa delar av lagen den 30 juni 1934 (nr 437) för Sveriges
riksbank m. m. (317.)

Anmäld och slutbehandlad den 17 juni 1938, varvid lag utfärdades (sv. f. nr
308).

52. den 27 maj, i anledning av riksdagens år 1937 församlade revisorers berättelse
angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill
hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning. (308.)

Anmäld den 10 juni 1938. Enligt Kungl. Maj:ts beslut nämnda dag hava
tryckta exemplar av riksdagens skrivelse för vidare handläggning i angivna delar
överlämnats till försvarsdepartementet (punkten 1), socialdepartementet (punkten
2) och ecklesiastikdepartementet (punkten 7).

Åter anmäld beträffande punkten 8 (vissa fondmedel m. m.) den 17 juni 1938,
därvid Kungl. Majit anbefallde statskontoret dels att i vissa hänseenden verkställa
utredning rörande behandlingen av de statskontorets förvaltning underställda,
räntebärande fonderna, dels ock att framlägga förslag till regler för
statskontorets fondförvaltning.

Ärendena under punkterna 3 (vissa entreprenadförfaranden), 4 (ersättning
enligt allmänna resereglementet), 5 (räntor å vissa restituerade utskylder), 6
(brandförsäkring av statsverket tillhörande byggnader m. m.) samt 8 (vissa
fondmedel m. m.) äro beroende på Kungl. Majits prövning.

53. samma dag, i anledning av väckta motioner om nedsättning av tullsatserna
på industrimaskiner, som ej tillverkas inom landet. (331.)

Ärendet är beroende på Kungl. Majits prövning.

251

54. samma dag, i anledning av Kungl. Majrts proposition nr 304 med förslag
till vissa ändringar i gällande tulltaxa. (332.)

Anmäld och slutbehandlad den 3 juni 1938, varvid kungörelse i ämnet utfärdades
(sv. f. nr 223).

55. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 18 juni 1937 (nr 481)
angående rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser
om stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper. (333.)

Anmäld och slutbehandlad den 27 maj 1938, varvid förordning utfärdades
(sv. f. nr 198).

56. den 30 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förlängd
giltighet av gällande indelning för taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
samt kommunalskatt av samtliga orter i riket med avseende
å levnadskostnadernas höjd. (349.)

Anmäld och slutbehandlad den 10 juni 1938, varvid kungörelse utfärdades (sv.
f. nr 415).

57. den 31 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag om anslag till upphandling
av varor för statens räkning. (346.)

Anmäld och slutbehandlad den 10 juni 1938.

58. den 1 juni, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lönereglering
för lärare vid kommunala flickskolor, kommunala mellanskojor och
högre folkskolor jämte i ämnet väckta motioner. (339.)

Skrivelsen, som jämväl handlagts inom ecklesiastikdepartementet, har anmälts
den 11 november 1938, varvid författningar utfärdades (sv. f. nr 660 och 661).
Skrivelsen är i vissa delar beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

59. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag till stat för riksgäldsfonden.
(347.)

Anmäld och slutbehandlad den 10 juni 1938.

60. den 2 juni, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
förordning örn ändring i vissa delar av förordningen den 19 november
1914 (nr 383) angående stämpelavgiften. (377.)

Anmäld och slutbehandlad den 17 juni 1938, varvid förordning utfärdades (sv.
f. nr 323).

61. den 3 juni, angående val av fullmäktige i riksbanken och suppleanter
för riksdagens fullmäktige i nämnda bank. (350.)

Anmäld och slutbehandlad den 17 juni 1938.

62. samma dag, angående val av fullmäktige i riksgäldskontoret samt suppleanter
för fullmäktige i samma kontor. (351.)

Anmäld och slutbehandlad den 17 juni 1938.

63. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag örn ändring i vissa delar av lagen den 11 oktober 1907 (nr 85) angående
civila tjänstinnehavares rätt till pension m. m. (368.)

Anmäld dels den 17 juni 1938, varvid lag i ämnet utfärdades (sv. f. nr 490), dels
ock den 2 december 1938. Skrivelsen är därmed slutbehandlad.

252

64. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående delaktighet
i statens pensionsanstalt för dels vissa befattningshavare vid
folktandvården, dels ock viss personal vid sjömanshusen m. m. (369.)

Anmäld och slutbehandlad den 17 juni 1938, varvid kungörelser i ämnet utfärdades
(sv. f. nr 518 och 520).

65. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tillämpning
av allmänna familjepensionsreglementet å lärare vid statens undervisningsväsende
m. fl. (379.)

Anmäld och slutbehandlad den 17 juni 1938, varvid kungörelser i ämnet utfärdades
(sv. f. nr 516—518).

66. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändring
i vissa delar av tjänstepensionsreglementet för arbetare den 30 juni 1934
(nr 443) m. m. (380.)

Anmäld och slutbehandlad den 17 juni 1938, varvid kungörelser utfärdades
(sv. f. nr 506—512).

67. samma dag, i anledning av väckta motioner om provisorisk pensionsförstärkning
åt pensionerade befattningshavare i statens tjänst m. m.
(381.)

Kungl. Majit har den 26 augusti 1938 uppdragit åt statskommissarien E. O. F.
Björn att verkställa viss statistisk utredning på pensionsväsendets område.

68. samma dag, i anledning av Kungl. Majits proposition angående dyrtidstillägg
åt befattningshavare i statens tjänst m. fl. under budgetåret
1938/39, i vad rör pensionsväsendet. (382.)

Anmäld och slutbehandlad den 17 juni 1938.

69. samma dag, i anledning av Kungl. Majits framställning örn anslag till
dyrtidstillägg åt f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer
samt åt pensionsberättigade änkor och barn efter befattningshavare i statens
tjänst m. fl. (383.)

Anmäld den 17 juni 1938. Skrivelsen är därmed slutbehandlad.

70. samma dag, i anledning av Kungl. Majits proposition angående anslag
för budgetåret 1938/39 till pensionering av civila tjänstinnehavare m. m.
(384.)

Anmäld dels den 17 juni 1938, dels ock den 2 december 1938. Skrivelsen är
därmed slutbehandlad.

71. samma dag, i anledning av Kungl. Majits proposition angående ändringar
i reglementet den 31 december 1919 (nr 878) för statens pensionsanstalt
m. m. (385.)

Anmäld dels den 17 juni 1938, varvid kungörelser utfärdades (sv. f. nr 494 och
518), dels ock den 9 december 1938, varvid ytterligare en kungörelse utfärdades
(sv. f. nr 742). Skrivelsen är därmed slutbehandlad.

72. samma dag, angående vissa anslag under elfte huvudtiteln för budgetåret
1938/39. (386.)

Anmäld och slutbehandlad den 17 juni 1938.

73. samma dag, i anledning av Kungl. Majits proposition angående ändrade
pensionsbestämmelser för lärare vid folk- och småskolor m. fl. jämte
i ämnet väckta motioner. (389.)

253

Anmäld och slutbehandlad den 17 juni 1938, varvid kungörelser utfärdades
(sv. f. nr 423, 424 och 494).

74. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
omläggning av den direkta statsbeskattningen m. m. (392.)

Anmäld och slutbehandlad den 17 juni 1938, varvid utfärdades lag (sv. f. nr
368) och förordningar (sv. f. nr 369—377).

75. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
förordning angående rätt för svenskt aktiebolag att vid taxering till kommunal
inkomstskatt samt statlig inkomst- och förmögenhetsskatt åtnjuta
avdrag för avsättning till konjunkturinvesteringsfond jämtegi ämnet
väckta motioner. (393.)

Anmäld och slutbehandlad den 17 juni 1938, varvid förordning utfärdades (sv.
f. nr 384). ~: I

76. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts propositioner med förslag till
förordning om särskild skatt å förmögenhet för år 1938 ävensom en i
ämnet väckt motion. (394.)

Anmäld och slutbehandlad den 10 juni 1938, varvid förordning och kungörelser
utfärdades (sv. f. nr 233—235).

77. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
förordning örn extra inkomst- och förmögenhetsskatt för år 1938. (395.)

Anmäld och slutbehandlad den 10 juni 1938, varvid förordning och kungörelser
utfärdades (sv. f. nr 230—232).

78. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
förordning örn särskild skatt å aktiebolags inkomst. (396.)

Anmäld och slutbehandlad den 10 juni 1938, varvid förordning utfärdades
(sv. f. nr 238).

79. samma dag, angående beräkning av bevillningarna för budgetåret 1938/39,
m. m. (397.)

Anmäld och slutbehandlad den 10 juni 1938, varvid förordning och kungörelse
utfärdades (sv. f. nr 227 och 228).

80. den 8 juni, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anstånd
med avsked åt viss i statens tjänst anställd sjuksköterskepersonal. (387.)

Anmäld och slutbehandlad den 17 juni 1938.

81. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
civilt avlöningsreglemente m. m. jämte i ämnet väckta motioner. (388.)

Anmäld den 17 juni och den 18 november 1938, därvid vissa förberedande
åtgärder beslötos. Skrivelsen är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

82. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tillfällig
löneförbättring under budgetåret 1938/39 för viss personal inom den
civila statsförvaltningen m. m. (398.)

Anmäld den 17 juni 1938. Enligt Kungl. Maj:ts beslut nämnda dag hava tryckta
exemplar av riksdagens skrivelse för handläggning i vad vederbörande departement
angår överlämnats till ettvart av justitie-, försvars-, social-, ecklesiastik-,
jordbruks- och handelsdepartementen. Skrivelsen är därmed slutbehandlad,
såvitt på finansdepartementets föredragning ankommer.

254

83. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående provisorisk
avlöningsförstärkning åt vissa befattningshavare i statens tjänst
m. fl. (399.)

Anmäld den 17 juni 1938, varvid kungörelser utfärdades (sv. f. nr 429 och 430).
Skrivelsen, sorn även varit förettiål för handläggning i övriga departement, är
i viss del beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

84. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående provisoriskt
dyrortstillägg åt vissa befattningshavare i statens tjänst m. fl. (400.)

Skrivelsen, som överlämnats till försvarsdepartementet såvitt angår det under
fjärde huvudtiteln anvisade anslaget till provisoriskt dyrortstillägg åt vissa befattningshavare
i statens tjänst, har anmälts den 17 juni 1938, varvid kungörelser
utfärdades (sv. f. nr 431 och 432). Skrivelsen är i viss del beroende på
Kungl. Majrts prövning.

85. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående dyrtidstillägg
åt befattningshavare i statens tjänst m. fl. (401.)

Anmäld den 17 juni 1938, varvid kungörelser utfärdades (sv. f. nr 495 och
499). Enligt Kungl. Maj:ts beslut nämnda dag hava tryckta exemplar av skrivelsen
överlämnats till justitie-, utrikes-, försvars-, social-, kommunikations-,
ecklesiastik-, jordbruks- och handelsdepartementen för handläggning i vad vederbörande
departement angår. Skrivelsen är därmed slutbehandlad, såvitt på
finansdepartementets föredragning ankommer.

86. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts framställning angående dyrtidstillägg
åt lärare vid vissa statsunderstödda undervisnings- m. fl.
anstalter. (403.)

Skrivelsen, som även varit föremål för handläggning i ecklesiastikdepartementet,
har anmälts den 17 juni 1938, varvid kungörelser utfärdades (sv. f. nr 496—
498). Skrivelsen är i viss del beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

87. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
övergångsstat för budgetåret 1937/38. (408.)

Anmäld dels den 17 juni 1938, varvid bland annat en förordning utfärdades
(sv. f. nr 313), dels den 22 september 1938, dels ock den 2 december 1938. Skrivelsen
är därmed slutbehandlad.

88. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående avskrivning
av till vissa engångskostnader för försvarsväsendets byggnader
m. m. anvisat kapital. (409.)

Anmäld och slutbehandlad den 17 juni 1938.

89. samma dag, angående regleringen för budgetåret 1938/39 av utgifterna
under huvudtiteln Riksdagen och dess verk m. m. (426.)

Anmäld och slutbehandlad den 17 juni 1938.

90. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående eftergift
till viss del av ogulden skatt för Kiplingebergs och Närlinge fideikomissegendomar
m. m. (433.)

Anmäld och slutbehandlad den 17 juni 1938.

91. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
till nyanskaffning av maskiner för mynt- och justeringsverket. (434.)

Anmäld den 17 juni och den 16 september 1938. Ärendet är beroende på Kungl.
Maj:ts prövning.

255

92. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag om
upphävande av 11 § civila tjänstepensionsreglementet den 30 juni 1934
(nr 442) m. m. (438.)

Anmäld dels den 17 juni 1938, varvid kungörelser utfärdades (sv. f. nr 434 och

438), dels ock den 2 december 1938. Skrivelsen är därmed slutbehandlad.

93. den 10 juni, i anledning av vissa i Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till beredskapsstat för budgetåret 1938/39 jämte i ämnet väckta motioner
behandlade allmänna principfrågor. (418.)

Skrivelsen är beroende på Kungl. Majis prövning.

94. den 13 juni, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under
sjunde huvudtiteln gjorda framställning angående anslag till extra utgifter.
(462.)

Anmäld och slutbehandlad den 30 juni 1938.

95. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag om anslag till avskrivning
av nya kapitalinvesteringar. (465.)

Anmäld och slutbehandlad den 17 juni 1938.

96. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
beredskapsstat för budgetåret 1938/39, i vad propositionen avser anslag
till avskrivning av nya kapitalinvesteringar. (466.)

Skrivelsen är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

97. den 16 juni, angående statsregleringen för budgetåret 1938/39. (467.)

Anmäld och slutbehandlad den 17 juni 1938.

98. samma dag, angående regleringen av tilläggsstaten till riksstaten för budgetåret
1937/38. (468.)

Anmäld och slutbehandlad den 17 juni 1938.

99. samma dag, angående regleringen av övergångsstaten för budgetåret
1937/38. (469.)

Anmäld och slutbehandlad den 17 juni 1938.

100. samma dag, med överlämnande av riksstat för budgetåret 1938/39. (470.)

Anmäld och slutbehandlad den 30 juni 1938.

101. samma dag, med överlämnande av tilläggsstat till riksstaten för budgetåret
1937/38. (471.)

Anmäld och slutbehandlad den 30 juni 1938.

102. samma dag, med överlämnande av övergångsstat för budgetåret 1937/38.
(472.)

Anmäld och slutbehandlad den 30 juni 1938.

103. samma dag, med överlämnande av beredskapsstat för budgetåret 1938/39.
(473.)

Skrivelsen är beroende på Kungl. Majis prövning.

104. samma dag, angående reglemente för riksbankens styrelse och förvaltning.
(474.)

Anmäld och slutbehandlad den 30 juni 1938.

105. sammi dag, angående reglemente för riksgäldskontoret. (476.)

Anmäld och slutbehandlad den 30 juni 1938.

256

7. Ecklesiastikdepartementet.

Riksdagens skrivelse

1. den 9 februari 1938, i anledning av Kungl. Maurts proposition med förslag
till tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1937/38, i vad angår anslag
under åttonde huvudtiteln. (24.)

Anmäld och slutbehandlad den 31 mars 1938.

2. den 15 februari, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställning om anslag till kapitalinvestering i studielånefonden.
(35.)

Anmäld och slutbehandlad den 30 juni 1938.

3. den 18 mars, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förhöjt
understöd till förre seminarieeleven B. E. L. Hellström. (114.)

Anmäld och slutbehandlad den 13 maj 1938.

4. den 19 mars, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
ur kyrkofonden för budgetåret 1938/39 för biträde vid handläggning
av boställsärenden och vad därmed äger samband. (125.)

Anmäld och slutbehandlad den 6 maj 1938.

5. den 5 april, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
till en centralnämnd för skolungdomsutbytet med utlandet m. m. (154.)

Anmäld och slutbehandlad den 10 juni 1938.

6. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående upphävande
av vissa bestämmelser örn tillsättning av lärare vid folk- och
småskolor. (155.)

Anmäld och slutbehandlad den 22 april 1938, därvid utfärdades en kungörelse

(sv. f. nr 123).

7. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående understöd
åt vissa lärarinnor, som på grund av folkskoleväsendets omorganisation
förlorat sin anställning. (156.)

Anmäld och slutbehandlad den 17 juni 1938.

8. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående omorganisation
av gymnasiet vid högre allmänna läroverket i Karlskrona.
(157.)

Anmäld och slutbehandlad den 17 juni 1938.

9. den 6 april, i anledning av Kungl. Maj:ts framställning angående anslag
för budgetåret 1938/39 till bidrag till pediatrisk klinik och poliklinik i
Stockholm. (170.)

Anmäld och slutbehandlad den 17 juni 1938.

10. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inrättande
av en personlig professur för professorn K. B. J. Karlgren. (171.)

Anmäld och slutbehandlad den 17 juni 1938.

11. den 8 april, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
till karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet. (174.)

Anmäld och slutbehandlad den 17 juni 1938, därvid utfärdades en kungörelse

(sv. f. nr 417).

257

12. den 26 april, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
för budgetåret 1938/39 till värme- och ventilationsanläggningar i operabyggnaden
m. m. (197.y

Anmäld och slutbehandlad den 13 maj 1938.

13. den 27 april, i anledning av Kungl. Maj:ts framställning angående anslag
för budgetåret 1938/39 till undervisning genom infödda lärare i
tyska, engelska och franska språken vid de allmänna läroverken m. fl
läroanstalter. (207.)

Anmäld och slutbehandlad den 17 juni 1938.

14. den 30 april, angående vissa av Kungl. Majit för budgetåret 1938/39
under riksstatens åttonde huvudtitel gjorda framställningar m. m. (8.)

Kungl. Majit har den 13 maj, den 10, den 17 och den 30 juni, den 26 augusti,
den 8 och den 22 september samt den 21 oktober 1938 avgjort skilda delar av
ärendet. Därvid utfärdades den 13 maj 1938 tio kungörelser (sv. f. nr 331—
340), den 10 juni 1938 en kungörelse (sv. f. nr 244), den 30 juni 1938 en kungörelse
(sv. f. nr 528), den 22 september 1938 en instruktion (sv. f. nr 588) och
den 21 oktober 1938 en kungörelse (sv. f. nr 638). Skrivelsen är därmed slutbehandlad.

15. den 3 maj, i anledning av Kungl. Majits proposition angående bidrag till
svenska institutet i Rom. (215.)

Anmäld och slutbehandlad den 30 juni 1938.

16. samma dag, i anledning av Kungl. Majits proposition angående ämnesomfattningen
för vissa professurer vid karolinska mediko-kirurgiska institutet.
(216.)

Anmäld och slutbehandlad den 17 juni 1938.

17. samma dag, i anledning av Kungl. Majits proposition angående lönetursberäkning
för gymnastikläraren, kaptenen J. E. M. Danckwardt. (217.)

Anmäld och slutbehandlad den 13 maj 1938.

18. samma dag, i anledning av Kungl. Majits framställning om anslag till
vård och underhåll av fornlämningar och byggnadsminnesmärken jämte
en i ämnet väckt motion. (221.)

Anmäld och slutbehandlad den 17 juni 1938.

19. samma dag, i anledning av Kungl. Majits proposition angående bidrag
till allmänna barnbördshuset i Stockholm för budgetåret 1938/39. (222.)

Anmäld och slutbehandlad den 17 juni 1938.

20. samma dag, i anledning av Kungl. Majits proposition angående anslag
för budgetåret 1938/39 till rasbiologiska institutet. (223.)

Anmäld och slutbehandlad den 17 juni 1938, därvid utfärdades en kungörelse
(sv. f. nr 328).

21. samma dag, i anledning av Kungl. Majits framställningar i fråga örn
anslag för budgetåret 1938/39 till gymnastiska centralinstitutet. (224.)

Anmäld och slutbehandlad den 17 juni 1938, därvid utfärdades en kungörelse
(sv. f. nr 416).

22. samma dag, i anledning av Kungl. Majits proposition med förslag till
lag örn rätt till jakt m. m. jämte i ämnet väckta motioner. (232.)

17 — Justitieombudsmannens ämbctsberättclse till 1939 urs riksdag.

258

Såvitt angår ecklesiastikdepartementet anmäld och slutbehandlad den 3 juni
1938, därvid utfärdades en lag och en kungörelse (sv. f. nr 276 och 277).

23. den 4 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lönereglering
för nomadlärare m. m. (230.)

Såvitt angår ecklesiastikdepartementet anmäld den 17 juni 1938, därvid utfärdades
en instruktion och en stadga (sv. f. nr 478 och 479). Ånyo anmäld den
25 november 1938, därvid ärendet slutbehandlades.

24. samma dag, angående skolkökslärarinnornas vid fortsättningsskolorna
anställnings-, bostads-, löne- och pensionsförhållanden. (231.)

Skrivelsen är beroende på Kungl. Majis prövning.

25. den 6 maj, i anledning av Kungl. Majis proposition angående anslag
till läroanstalter för dövstumma m. m., dock endast såvitt angår förslaget
till lag om upphävande av lagen den 31 maj 1889 angående dövstumundervisningen.
(235.)

Anmäld och slutbehandlad den 20 maj 1938, därvid utfärdades en lag (sv. f.
nr 341).

26. den 10 maj, i anledning av Kungl. Majis proposition angående anslag
till läroanstalter för dövstumma m. m., utom såvitt angår upphävande
av lagen angående dövstumundervisningen, ävensom i avseende å i ämnet
väckta motioner. (241.)

Anmäld den 20 maj, den 3 juni, den 26 augusti, den 30 september och den 21
oktober 1938, därvid den 20 maj 1938 utfärdades fem kungörelser (sv. f. nr
342—346). Skrivelsen är därmed slutbehandlad.

27. samma dag, i anledning av väckt motion om avskaffande av prästexamen.
(243.)

Ärendet är beroende på Kungl. Majis prövning.

28. den 18 maj, i anledning av Kungl. Majis proposition angående förstärkning
av åttonde huvudtitelns anslag till kommittéer och utredningar genom
sakkunniga. (272.)

Anmäld och slutbehandlad den 27 maj 1938.

29. den 20 maj, i anledning av Kungl. Majis proposition angående ytterligare
anslag ur kyrkofonden till bostadsbyggnad för en kontraktsadjunkt
i Ammarnäs i Sorsele församling. (297.)

Skrivelsen är beroende på Kungl. Majis prövning.

30. den 21 maj, i anledning av Kungl. Majis proposition angående omorganisation
av konsthögskolan m. m. (289.)

Anmäld och slutbehandlad den 17 juni 1938, därvid utfärdades två stadgor
(sv. f. nr 484 och 485).

31. samma dag, i anledning av Kungl. Majis proposition angående statsbidrag
till vissa byggnader för folkskoleväsendet. (290.)

Anmäld och slutbehandlad den 22 september 1938.

32. den 25 maj, angående viss ändring av gällande bestämmelser för undervisning
i arbetskunskap vid fortsättningsskola. (325.)

Anmäld och slutbehandlad den 2 december 1938, därvid utfärdades en kungörelse
(sv. f. nr 664).

259

33. den 27 maj, i anledning av riksdagens år 1937 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill
hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning. (308.)

Punkten 7 angående statsbidrag till Söderköpings stads skolor för yrkesundervisning.
Remitterad den 24 november 1938 till skolöverstyrelsen, som ännu
icke inkommit med yttrande.

34. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
till tekniska läroverk m. m. (314.)

Anmäld och slutbehandlad den 17 juni 1938.

35. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag om upphävande av §§ 5 och 6 lagen den 29 maj 1896 (nr 34) angående
blindundervisningen samt lagen den 7 juli 1921 (nr 408) örn skyldighet
för landstingsområde och stad, som ej i landsting deltager, att bidraga
till kostnaden för vård av blinda med komplicerat lyte. (322.)

Anmäld och slutbehandlad den 30 juni 1938, därvid utfärdades en lag och en
kungörelse (sv. f. nr 482 och 483).

36. den 28 maj, angående utredning av frågan örn läkarutbildningens reformering.
(324.)

Anmäld och slutbehandlad den 10 juni 1938.

37. samma dag, angående ett effektivare utnyttjande av skol- och bildningsfilmen
i undervisningens tjänst. (327.)

Remitterad den 22 november 1938 till skolöverstyrelsen, som ännu icke inkommit
med yttrande.

38. den 31 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts framställning angående anslag
för budgetåret 1938/39 till en nämnd för granskning av läroböcker. (338.)

Anmäld den 28 oktober 1938, därvid utfärdades en kungörelse (sv. f. nr 630).
Ånyo anmäld samt slutbehandlad den 18 november 1938.

39. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts framställning om anslag till
Läroanstalter för blinda: Omkostnader m. m. (341.)

Anmäld och slutbehandlad den 30 juni 1938.

40. den 1 juni, i anledning av Kungl. Majis proposition angående lönereglering
för lärare vid kommunala flickskolor, kommunala mellanskolor
och högre folkskolor jämte i ämnet väckta motioner. (339.)

Delvis anmäld den 30 juni och den 9 december 1938, därvid utfärdades, den
30 juni 1938 tre kungörelser (sv. f. nr 524—526) och den 9 december 1938 en
kungörelse (sv. f. nr 754). Skrivelsen är överlämnad till finansdepartementets
handläggning.

41. samma dag, i anledning av Kungl. Majis framställning om anslag till
ortnamnskommissionen m. m. (340.)

Anmäld och slutbehandlad den 30 juni 1938.

42. samma dag, i anledning av Kungl. Majis proposition med förslag till
lag angående särskilda grunder för klockar- och organistlöns bestämmande
samt örn dispositionen av till klockar- och organisttjänst hörande
avlöningstillgångar. (366.)

Anmäld den 21 oktober och den 9 december 1938, vilken sistnämnda dag utfärdades
en lag (sv. f. nr 732). Skrivelsen är därmed slutbehandlad.

260

43. samma dag, i anledning av Kungl. Majrts proposition med förslag till
lag örn ändring i vissa delar av lagen den 4 januari 1937 (nr 1) angående
tillstånd till försäljning av kyrklig jord i vissa fall samt till upplåtelse
av sådan jord under tomträtt. (367.)

Anmäld den 21 oktober och den 9 december 1938, vilken sistnämnda dag utfärdades
en lag (sv. f. nr 733). Skrivelsen är därmed slutbehandlad.

44. den 2 juni, i anledning av Kungl. Majrts proposition till riksdagen med
förslag till omläggning av den direkta statsbeskattningen m. m., i vad
propositionen hänvisats till konstitutionsutskottet, ävensom i ämnet
väckta motioner. (378.)

Såvitt angår ecklesiastikdepartementet anmäld och slutbehandlad den 17 juni
1938, därvid utfärdades en lag (sv. f. nr 382).

45. den 3 juni, i anledning av Kungl. Majrts proposition med förslag till
omläggning av den direkta statsbeskattningen m. m. (392.)

Såvitt angår ecklesiastikdepartementet anmäld och slutbehandlad den 17 juni
1938, därvid utfärdades en kungörelse (nr 383).

46. samma dag, angående ett livligare samarbete i vetenskaplig undervisning
och forskning mellan olika universitet och högskolor i Norden.
(429.)

Anmäld och slutbehandlad den 9 december 1938.

47. den 8 juni, i anledning av Kungl. Majrts proposition angående tillfällig
löneförbättring under budgetåret 1938/39 för viss personal inom den
civila statsförvaltningen m. m. (398.)

Såvitt angår ecklesiastikdepartementet anmäld och slutbehandlad den 30 juni
1938.

48. samma dag, i anledning av Kungl. Majrts proposition angående dyrtidstillägg
åt befattningshavare i statens tjänst m. fl. (401.)

Anmäld och slutbehandlad den 30 juni 1938, i vad på ecklesiastikdepartementets
föredragning ankommer.

49. samma dag, i anledning av Kungl. Majrts framställning angående dyrtidstillägg
åt lärare vid vissa statsunderstödda undervisnings- m. fl.
anstalter. (403.)

Anmäld och slutbehandlad den 30 juni 1938, därvid utfärdades en kungörelse
(sv. f. nr 481).

50. samma dag, i anledning av utav Kungl. Majrt gjord framställning om
anslag till uppförande av domkapitelshus i Växjö. (413.)

Ärendet är beroende på Kungl. Majrts prövning.

51. samma dag, i anledning av Kungl. Majrts i statsverkspropositionen gjorda
framställning örn anslag till Uppsala universitet: Inredningsarbeten m. m.
för universitetsbiblioteket. (414.)

Anmäld och slutbehandlad den 30 juni 1938.

52. samma dag, i anledning av Kungl. Majrts i statsverkspropositionen gjorda
framställning om anslag till Småskoleseminarier: Utrustning. (415.)

Anmäld och slutbehandlad den 30 juni 1938.

53. samma dag, i anledning av Kungl. Majrts proposition angående anslag
till avlöningar och materiel m. m. vid universiteten i Uppsala och Lund
jämte vissa i ämnet väckta motioner. (417.)

261

Anmäld och slutbehandlad den 30 juni 1938, därvid utfärdades en kungörelse
(sv. f. nr 523).

54. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
grunder för dyrtidstillägg åt präster för budgetåret 1938/39. (450.)

Anmäld och slutbehandlad den 30 juni 1938.

55. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag om ändrad lydelse av 6 § ecklesiastik boställsordning den 30 augusti
1932 (nr 400) m. m. (451.)

Anmäld den 21 oktober och den 9 december 1938, vilken sistnämnda dag utfärdades
två lagar och en kungörelse (sv. f. nr 734). Skrivelsen är därmed slutbehandlad.

56. den 10 juni, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
beredskapsstat för budgetåret 1938/39, i vad propositionen avser anslag
under ecklesiastikdepartementets verksamhetsområde. (423.)

Skrivelsen är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

57. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts framställning angående anslag
till domkapitlen och stiftsnämnderna för budgetåret 1938/39 m. m. (431.)

Anmäld den 30 juni och den 16 december 1938. Skrivelsen är därmed slutbehandlad.

58. samma dag, i anledning av vissa av Kungl. Majit gjorda framställningar
om anslag till byggnadsarbeten, avseende ecklesiastikdepartementets verksamhetsområde.
(454.)

Anmäld och slutbehandlad den 30 juni 1938.

59. den 13 juni, i anledning av Kungl. Majrts proposition angående statsbidrag
för vårterminen 1938 till vissa allmänna läroverks ljus- och
vedkassor. (456.)

Anmäld och slutbehandlad den 30 juni 1938.

60. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under
åttonde huvudtiteln gjorda framställning angående anslag till extra utgifter.
(463.)

Anmäld och slutbehandlad den 30 juni 1938.

8. Jordbruksdepartementet.

Riksdagens skrivelse

1. den 5 februari 1938, i anledning av Kungl. Maj:ts i proposition med förslag
till tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1937/1938 under nionde
huvudtiteln gjorda framställningar. (21.)

Anmäld och slutbehandlad den 18 februari 1938.

2. den 11 februari, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående avstående
i vissa fall av mark från kronoegendomar eller upplåtande av
nyttjanderätt eller servitutsrätt till sådan mark. (30.)

Anmäld och slutbehandlad den 24 mars 1938, då ett cirkulär i ämnet utfärdades
(sv. f. nr 84).

262

3. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående medgivande
för Kungl. Majit att i vissa fall försälja kronoegendom m. m. (31.)

Anmäld och slutbehandlad den 24 mars 1938.

4. samma dag, i anledning av Kungl. Majits proposition angående bemyndigande
för KungL Majit att biträda ackordsuppgörelser i fråga om kronans
fordringar för försålda kronoegendomar. (32.)

Anmäld och slutbehandlad den 24 mars 1938.

5. den 23 februari, i anledning av Kungl. Majits proposition angående åtgärder
till sockerbetsodlingens uppehållande. (53.)

Anmäld och slutbehandlad den 25 februari 1938, då bland annat en förordning

i ämnet utfärdades (sv. f. nr 60).

6. den 1 mars, i anledning av Kungl. Majits proposition angående rätt för
statsmeteorologen T. H. P. Bergeron att för placering i löneklass tillgodoräkna
sig viss tjänstgöring. (70.)

Anmäld och slutbehandlad den 18 mars 1938.

7. samma dag, i anledning av Kungl. Majits proposition angående vissa anslag
till rikets allmänna kartverk. (71.)

Anmäld och slutbehandlad den 12 mars 1938.

8. samma dag, i anledning av Kungl. Majits proposition angående ytterligare
statsunderstöd till Lyngsjöns vattenavledningsföretag i Östergötlands län.
(72.)

Anmäld och slutbehandlad den 3 juni 1938.

9. samma dag, i anledning av Kungl. Majits proposition angående anslag
till vissa reparationsarbeten å statens växtskyddsanstalt tillhöriga byggnader
vid Bergshamra. (73.)

Anmäld och slutbehandlad den 24 mars 1938.

10. samma dag, i anledning av Kungl. Majits proposition angående befrielse
från viss betalningsskyldighet på grund av statsbidrag till ett avdikningsföretag
inom Frändefors socken av Älvsborgs län. (74.)

Anmäld och slutbehandlad den 8 april 1938.

11. samma dag, i anledning av Kungl. Majits proposition angående ytterligare
statsunderstöd till Hunserödsbäckens regleringsföretag i MunkaLjungby
socken av Kristianstads län. (75.)

Anmäld och slutbehandlad den 8 april 1938.

12. samma dag, i anledning av Kungl. Majits proposition angående särskilt
bidrag till Sveriges utsädesförening för vissa förädlings- och odlingsförsök.
(76.)

Anmäld och slutbehandlad den 17 juni 1938.

13. samma dag, i anledning av Kungl. Majits proposition angående förstärkning
av nionde huvudtitelns anslag till kommittéer och utredningar
genom sakkunniga. (77.)

Anmäld och slutbehandlad den 18 mars 1938.

14. samma dag, i anledning av Kungl. Majits proposition angående försäljning
av vissa kronoegendomar och lägenheter från sådana egendomar. (82.)

Anmäld och slutbehandlad den 8 april 1938.

263

15. den 8 mars, angående vissa av Kungl. Maj:t gjorda framställningar i avseende
å utgifterna för budgetåret 1938/1939 under riksstatens nionde
huvudtitel, innefattande anslagen till jordbruksdepartementet, jämte i
dessa ämnen väckta motioner. (9.)

Riksdagens beslut innebär bifall till vad jordbruksutskottet i utlåtande nr 1
föreslagit. Beträffande punkterna nr 3, 4, 65 och 243 har beslut meddelats i skrivelsen
nr 446, redovisad under punkt 77 här nedan. Beslut i fråga om punkterna
134, 148, 150, 186 och 187 har meddelats i skrivelsen nr 443, redovisad under
punkt 74 här nedan, i fråga om punkterna 144—147 i skrivelsen nr 248, redovisad
under punkt 45 här nedan och i fråga örn punkt 167 i skrivelsen nr 237,
redovisad under punkt 43 här nedan. I utlåtandet behandlade punkter hava anmälts
och slutbehandlats den 3 juni 1938 med undantag för dels punkterna 1,
2 och 170—178, vilka anmälts och avgjorts den 29 april, dels punkterna 11, 12,
235—238, 246, 82—85, 87 och 89, vilka anmälts och avgjorts den 27 maj, dels
punkterna 47, 48, 99, 188 och 224—232, vilka anmälts och avgjorts den 20 maj.
dels punkterna 74—78, 95, 96 och 220—223, vilka anmälts och avgjorts den 8
april, dels punkterna 140 och 160, vilka anmälts och avgjorts den 30 juni, dels
punkterna 199—207, 209 och 214, vilka anmälts och avgjorts den 6 maj, dels
ock punkterna 215, 216 och 219, vilka anmälts och avgjorts den 22 april. Besluten
den 20 maj och den 3 juni innefattade bland annat utfärdande av ett
flertal författningar (sv. f. nr 183, 311 och 347—357).

16. den 15 mars, i anledning av väckt motion om ersättning till förste statsmeteorologen
Bruno Rolfs dödsbo för vissa av Rolf havda utgifter
för uppehållande av arbetet vid Vassijaure (numera Abisko) naturvetenskapliga
station. (105.)

Anmäld och slutbehandlad den 31 mars 1938.

17. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse
från viss betalningsskyldighet på grund av statsbidrag till ett sänkningsföretag
av sjön Suolojaure i Arvidsjaurs socken av Norrbottens län. (106).

Anmäld och slutbehandlad den 8 april 1938.

18. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ytterligare
statsunderstöd till ett torrläggningsföretag inom Millesviks och
Eskilsäters socknar av Värmlands län. (107.)

Anmäld och slutbehandlad den 29 april 1938.

19. den 18 mars, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avskedsersättning
åt extra kronojägaren C. A. Ehrnborg. (115.)

Anmäld och slutbehandlad den 31 mars 1938.

20. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning
i vissa fall för skada till följd av olycksfall, som drabbat elev vid
statens kolarskolor i Dalfors och Boxholm. (116.)

Anmäld och slutbehandlad den 8 april 1938.

21. den 19 mars, i anledning av väckt motion angående utredning rörande
förekomsten av olika slag av svinsjukdomar inom landet m. m. (122.)

Anmäld den 6 maj 1938, därvid uppdrogs åt lantbruksstyrelsen och medicinalstyrelsen
gemensamt att verkställa av riksdagen begärd utredning. Denna har
ännu ej slutförts.

264

22. samma dag, i anledning av Kungl. Majis proposition angående ersättning
från kyrkofonden för övertalig personal vid domänverket. (124.)

Anmäld och slutbehandlad den 31 mars 1938.

23. den 26 mars, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse
för Axel Strömdahl och E. F. Ericson, Stockholm, från viss betalningsskyldighet
till kronan på grund av borgen vid virkesköp. (138.)

Anmäld och slutbehandlad den 8 april 1938.

24. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning
av mark från vissa kronoegendomar m. m. (141.)

Anmäld och slutbehandlad den 8 april 1938.

25. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning
av mark från vissa kronoegendomar m. m. (142.)

Anmäld och slutbehandlad den 6 maj 1938.

26. den 5 april, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsunderstödd
premiering av mindre jordbruk m. m. jämte i ämnet väckta
motioner. (180.)

Anmäld och slutbehandlad den 17 juni 1938, då bland annat fyra författningar

utfärdades (sv. f. nr 462—465).

27. samma dag, i anledning av Kungl. Majis proposition angående ytterligare
statsunderstöd till Skeerödsåns och Fredskogsåns regleringsföretag
inom Farstorps och Vankiva socknar av Kristianstads län. (181.)

Anmäld och slutbehandlad den 29 april 1938.

28. samma dag, i anledning av Kungl. Majis proposition angående disponerande
av avkastningen av statens hästavelsfond. (182.)

Anmäld och slutbehandlad den 22 april 1938.

29. samma dag, i anledning av Kungl. Majis proposition angående ytterligare
statsunderstöd till Bassholmabäckens regleringsföretag inom Tosjö
och Rya socknar av Kristianstads län. (183.)

Anmäld och slutbehandlad den 27 maj 1938.

30. samma dag, i anledning av Kungl. Majis proposition angående ytterligare
bidrag för undersökning rörande vissa vattenregleringsföretag. (184.)

Anmäld och slutbehandlad den 6 maj 1938.

31. samma dag, i anledning av Kungl. Majis proposition angående ytterligare
statsunderstöd till Nossans regleringsföretag inom Eggvena med flera
socknar av Älvsborgs och Skaraborgs län. (185.)

Anmäld och slutbehandlad den 30 juni 1938.

32. samma dag, i anledning av Kungl. Majis proposition angående statsunderstöd
till Vens elektrifiering. (186.)

Anmäld och slutbehandlad den 27 maj 1938.

33. samma dag, i anledning av Kungl. Majis proposition angående beviljande
av anslag till underlättande av anskaffningen av träkol till generatorgasdrivna
motorfordon m. m. (187.)

Anmäld och slutbehandlad den 20 maj 1938.

34. samma dag, i anledning av Kungl. Majis proposition angående ytterligare
statsunderstöd till ett torrläggningsföretag, avseende utdikning av
sjöarna Kalängen och Lunnasjön i Hultsjö socken av Jönköpings län. (188.)

Anmäld och slutbehandlad den 29 april 1938.

265

35. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning
av vissa kronoegendomar och lägenheter från sådana egendomar.
(192.)

Anmäld och slutbehandlad den 6 maj 1938.

36. den 23 april, i anledning av väckta motioner om ytterligare anslag till
beredande av understöd åt fiskare m. m. (198.)

Anmäld och slutbehandlad den 20 maj 1938.

37. den 26 april, i anledning av väckt motion angående skyldighet för försäljare
av hästkreatur att tillhandahålla intyg örn deras ålder. (203.)

Anmäld den 17 juni 1938, därvid uppdrogs åt lantbruksstyrelsen att verkställa
utredning i ämnet. Sedan denna avgivits, är ärendet beroende på Kungl. Maj:ts
prövning.

38. samma dag, i anledning av väckt motion om regelbundet tillhandahållande
åt offentligheten av vissa upplysningar rörande den jordbruksekonomiska
utvecklingen. (204.)

Anmäld den 17 juni 1938, därvid uppdrogs åt kommerskollegium att, efter hörande
av statens jordbruksnämnd, verkställa undersökning i ämnet. Denna har
ännu ej slutförts.

39. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förvärvande
av viss del av egendomen Nyckelby i Stockholms län för trädgårdsförsök
m. m. (205.)

Anmäld och slutbehandlad den 17 juni 1938.

40. den 3 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
örn rätt till jakt m. m. jämte i ämnet väckta motioner. (232.)

Anmäld den 20 maj och den 3 juni 1938, varmed skrivelsen slutbehandlats.
Beslutet den 3 juni innefattade bland annat utfärdande av två lagar i ämnet
(sv. f. nr 274 och 275).

41. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående älgavgifter
m. m. (233.)

Anmäld och slutbehandlad den 3 juni 1938, då en förordning i ämnet utfärdades
(sv. f. nr 280).

42. den 6 maj, angående Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen beträffande
jordbruksdepartementet gjorda framställningar örn anslag till kapitalinvestering
jämte i ämnet väckta motioner. (236.)

Riksdagens beslut innebär bifall till vad jordbruksutskottet i utlåtande nr 65
föreslagit. Beträffande punkt 12 har riksdagen meddelat beslut i skrivelsen nr
275, redovisad under punkt 51 här nedan. Beslut i fråga örn punkterna 15 och
16 har meddelats i skrivelsen nr 247, redovisad under punkt 44 här nedan, samt i
fråga örn punkt 21 i skrivelsen nr 278, redovisad under punkt 54 här nedan.
Punkt 8 har för handläggning överlämnats till finansdepartementet. Övriga i
utlåtandet angivna punkter hava anmälts och avgjorts den 20 och den 27 maj
samt den 17 och den 30 juni 1938, därvid bland annat vissa författningar utfärdats
(sv. f. nr 290 och 440—442).

43. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
under nionde huvudtiteln gjorda framställning örn bidrag till fiskare för
förlust av fiskredskap m. m. (237.)

Anmäld och slutbehandlad den 30 juni 1938.

266

44. den 10 maj, i anledning av Kungl. Majlis i statsverkspropositionen, kapitalbudgeten,
gjorda framställningar örn anslag till kapitalinvesteringar i
arrendeegnahemsfonden och arrendelånefonden. (247.)

Anmäld och slutbehandlad den 17 juni 1938.

45. samma dag, i anledning av dels Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
under nionde huvudtiteln gjorda framställningar rörande anslag till kolonisation
och dels Kungl. Maj:ts proposition angående hjälpåtgärder åt
vissa lägenhetsinnehavare å kronomark. (248.)

Anmäld och slutbehandlad den 17 juni 1938, då bland annat en kungörelse i
ämnet utfärdades (sv. f. nr 301). ,

46. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
till den lägre mejeriundervisningen m. m. (249.)

Anmäld den 27 maj, den 3 juni och den 22 september 1938, varmed skrivelsen
slutbehandlats. Beslutet den 22 september 1938 innebar utfärdande av två författningar
i ämnet (sv. f. nr 587 och 632).

47. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående understöd
åt kemisk-växtbiologiska anstalten i Norrbottens län. (250.)

Anmäld och slutbehandlad den 30 juni 1938.

48. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
till lantbrukshögskolan. (251.)

Anmäld den 20 och den 27 maj 1938, varmed skrivelsen slutbehandlats.

49. den 17 maj, i anledning av väckt motion angående utredning örn sammanslagning
av de båda svinrasema Yorkshire och Förädlad Pantras. (273.)

Anmäld den 17 juni 1938, varvid1 uppdrogs åt lantbruksstyrelsen att verkställa
utredning i ämnet. Denna har ännu ej slutförts.

50. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående viss ändring
i gällande allmänna grunder för hushållningssällskapens organisation.
(274.)

Anmäld och slutbehandlad den 17 juni 1938, då en kungörelse i ämnet utfärdades
(sv. f. nr 397).

51. samma dag, i anledning av Kungl. Majis proposition angående vissa
åtgärder till främjande av gemensam maskinanvändning inom det mindre
jordbruket. (275.)

Anmäld och slutbehandlad den 17 juni 1938, då bland annat en kungörelse i
ämnet utfärdades (sv. f. nr 401).

52. samma dag, i anledning av väckt motion angående skäliga administrationsbidrag
till hushållningssällskapen för deras verksamhet i samband
med vissa stödåtgärder. (276.)

Anmäld den 30 juni 1938, därvid uppdrogs åt lantbruksstyrelsen att verkställa
av riksdagen begärd utredning. Denna har ännu ej slutförts.

53. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bidrag
till hushållningssällskapen. (277.)

Anmäld och slutbehandlad den 17 juni 1938. Beslutet innefattade bland annat
utfärdande av tre författningar i ämnet (sv. f. nr 398—400).

54. samma dag, i anledning av Kungl. Majlis proposition angående den kemiska
analys- och kontrollverksamheten för jordbrukets behov. (278.)

267

Anmäld och slutbehandlad den 30 juni 1938, då bland annat chefen för jordbruksdepartementet
bemyndigades att tillkalla sex utredningsmän för att avgiva
förslag beträffande de åtgärder, vilka erfordras för genomförandet av riksdagens
beslut rörande den kemiska analys- och kontrollverksamheten för jordbrukets
behov. Dessa tillkallades den 23 september 1938.

55. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående dels åtgärder
mot smittsam kastning hos nötkreatur, dels ock anslag till statens
veterinär-bakteriologiska anstalt för budgetåret 1938/1939. (279.)

Anmäld och slutbehandlad den 17 juni 1938, därvid bland annat två kungörelser
i ämnet utfärd,ades (sv. f. nr 402 och 403).

56. samma dag, i anledning av väckt motion angående effektivare åtgärder
för skogsbetets inskränkande. (281.)

Anmäld och slutbehandlad den 17 juni 1938.

57. den 24 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag om handel med fodermedel. (305.)

Anmäld och slutbehandlad den 30 september 1938, därvid lag i ämnet utfärdades
(sv. f. nr. 611).

58. den 27 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning
av mark från kronoegendomen Valsberga nr 2 i Södermanlands län
m. m. (334.)

Anmäld och slutbehandlad den 30 juni 1938.

59. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder
till underlättande av belåning av jordbruksegendom med växande skog.
(335.)

Anmäld och slutbehandlad den 17 juni 1938, därvid fyra författningar i amnet
utfärdades (sv. f. nr 388—391).

60. samma dag, i anledning av Kungl. Majis proposition med förslag till
lag om ändrad lydelse av 5 § skogsvårdslagen den 15 juni 1923 (nr 212).
(336.)

Anmäld och slutbehandlad den 17 juni 1938, därvid en författning i ämnet utfärdades
(sv. f. nr 392).

61. den 1 juni, i anledning av väckt motion angående utredning av lantbrukets
lärlingsfråga. (371.)

Anmäld den 30 juni 1938, därvid uppdrogs åt lantbruksstyrelsen att verkställa
av riksdagen begärd utredning. Denna har ännu ej slutförts.

62. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna m. m. (372.)

Anmäld och slutbehandlad den 17 juni 1938, därvid två författningar utfärdades
(sv. f. nr 297 och 298).

63. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag örn ändrad lydelse av 2, 4 och 6 §§ samt 13 § 1 mom. lagen den
10 juni 1932 (nr 180) om vård av vissa skogar inom Västerbottens och
Norrbottens läns lappmarker med flera områden. (373.)

Anmäld och slutbehandlad den 17 juni 1938, därvid en lag i ämnet utfärdades
(sv. f. nr 299).

268

64. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder
för vissa fastigheters i Västerbottens och Norrbottens län förseende med
husbehovsvirke. (374.)

Anmäld och slutbehandlad den 17 juni 1938, därvid bland annat en kungörelse
i ämnet utfärdades (sv. f. nr 300).

65. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående indragning
av viss personal vid domänverket. (375.)

Anmäld och slutbehandlad den 17 juni 1938.

66. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående överenskommelse
om svensk-danskt samarbete för bekämpande av mul- och
klövsjukan. (376.)

Anmäld och slutbehandlad den 10 juni 1938.

67. den 3 juni, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående prisreglerande
åtgärder på jordbrukets område. (390.)

Anmäld den 30 juni och den 31 augusti 1938, varmed skrivelsen slutbehandlats.
Besluten innefatta bland annat utfärdande av ett flertal författningar i ämnet
(sv. f. nr 446, 448, 449, 527 och 546—551).

68. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder
till stödjande av trädgårdsnäringen m. m. (391.)

Anmäld och slutbehandlad den 30 juni 1938. Beslutet innefattar bland annat
utfärdande av tre kungörelser i ämnet (sv. f. nr 522, 530 och 538).

69. den 8 juni, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tillfällig
löneförbättring under budgetåret 1938/39 för viss personal inom den
civila statsförvaltningen m. m. (398.)

Skrivelsen har överlämnats från finansdepartementet för handläggning i vad på
jordbruksdepartementet ankommer. Anmäld och slutbehandlad den 30 juni 1938.

70. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående provisorisk
avlöningsförstärkning åt vissa befattningshavare i statens tjänst
m. fl. (399.)

Skrivelsen, som överlämnats från finansdepartementet för handläggning i vad
på jordbruksdepartementet ankommer, har anmälts och slutbehandlats den
30 juni 1938.

71. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående dyrtidstillägg
åt befattningshavare i statens tjänst m. fl. (401.)

Skrivelsen har överlämnats från finansdepartementet för handläggning i vad
på jordbruksdepartementet ankommer. Anmäld och slutbehandlad den 30 juni
1938.

72. samma dag, i anledning av Kungl. Majlis proposition med förslag till
beredskapsstat för budgetåret 1938/1939, i vad propositionen avser nionde
huvudtiteln. (441.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

73. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts i proposition med förslag till
beredskapsstat för budgetåret 1938/1939 å kapitalbudgeten gjorda framställning
om anslag till byggnadsarbeten vid veterinärhögskolan. (442.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

269

74. samma dag, i anledning av vissa av Kungl. Majit i statsverkspropositionen
under nionde huvudtiteln gjorda framställningar jämte i ämnet
väckta motioner. (443.)

Anmäld och slutbehandlad den 30 juni 1938, därvid bland annat två kungörelser
utfärdades (sv. f. nr 451 och 452).

75. samma dag, i anledning av väckta motioner om anslag till bidrag till
inköp av konstgödsel i Norrland. (444.)

Anmäld den 30 juni och den 22 september 1938, varmed skrivelsen slutbehandlats.
Beslutet den 22 september är intaget i sv. f. (nr 593).

76. samma dag, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående bemyndigande
för Kungl. Majit att försälja viss fast egendom. (445.)

Anmäld och slutbehandlad den 30 juni 1938.

77. samma dag, i anledning av vissa av Kungl. Majit i statsverkspropositionen
under nionde huvudtiteln gjorda framställningar. (446.)

Anmäld och slutbehandlad den 17 juni 1938.

9. Handelsdepartementet.

Riksdagens skrivelse

1. den 8 februari 1938, i anledning av Kungl. Majits proposition med förslag
till förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 17 juni 1932
angående rätt för Konungen att åsätta särskild tullavgift. (25.)

Anmäld och slutbehandlad den 25 februari 1938, varvid förordning i ämnet utfärdades
(sv. f. nr 63).

2. den 15 februari, i anledning av Kungl. Majits proposition angående förstärkning
av tionde huvudtitelns anslag till kommittéer och utredningar
genom sakkunniga. (26.)

Anmäld och slutbehandlad den 25 februari 1938.

3. den 1 mars, angående regleringen för budgetåret 1938/1939 av utgifterna
under riksstatens elfte huvudtitel, innefattande anslagen till pensionsväsendet,
utom i vad angår anslaget till allmänna indragningsstaten. (11.)

Anmäld och slutbehandlad den 17 juni 1938.

4. samma dag, i anledning av Kungl. Majits proposition angående ändring
i villkoren för statsbidrag till vissa skeppsdockor. (63.)

Anmäld och slutbehandlad den 31 mars 1938.

5. samma dag, i anledning av Kungl. Majits proposition angående upplåtelse
av rätt till bearbetande av icke inmutningsbara mineralfyndigheter
å kronojord. (66.)

Anmäld och slutbehandlad den 12 mars 1938.

6. den 8 mars, i anledning av Kungl. Majits proposition angående fortsatt
statlig exportkreditgaranti. (90.)

Anmäld och slutbehandlad den 18 mars 1938, varvid förordning i ämnet utfärdades
(sv. f. nr 81).

7. den 19 mars, i anledning av Kungl. Majits proposition med förslag till lag
angående fortsatt giltighet av lagen den 16 februari 1934 (nr 19) örn full -

270

görande i vissa fall av betalningsskyldighet i förhållande till utlandet
m. m. (123.)

Anmäld och slutbehandlad den 8 april 1938, varvid lag i ämnet utfärdades (sv.

f. nr 110).

8. den 26 mars, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under
tionde huvudtiteln gjorda framställning örn anslag till Lotsverket: Säkerhetsanstalter
för sjöfarten. (128.)

Anmäld och slutbehandlad den 8 april 1938.

9. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående kapitalökning
för lotsverkets båtlånefond. (129.)

Anmäld och slutbehandlad den 30 juni 1938.

10. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående emottagande
av gåva för anordnande av lokaler för ett trätekniskt laboratorium
vid statens provningsans tält. (130.)

Anmäld och slutbehandlad den 8 april 1938.

11. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående penninglotteriväsendet.
(132.)

Anmäld och slutbehandlad den 10 juni 1938.

12. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning
av vissa lägenheter å Grängesbergs gruvallmänning i Kopparbergs
län. (139.)

Anmäld och slutbehandlad den 8 april 1938.

13. den 30 mars, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition örn godkännande
av det internationella avtalet den 13 maj 1936 angående enhetligt system
för utprickning av farleder. (150.)

Anmäld och slutbehandlad den 13 maj 1938.

14. den 5 april, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställning örn kapitalinvestering i fonden för förlag till statsverket
till förskott å lotterimedelsfonden. (160.)

Anmäld och slutbehandlad den 10 juni 1938.

15. den 13 maj, angående vissa av Kungl. Maj:t gjorda framställningar i avseende
å utgifterna för budgetåret 1938/39 under riksstatens tionde huvudtitel,
innefattande anslagen till handelsdepartementet. (10.)

Anmäld och slutbehandlad den 3 juni 1938.

16. samma dag, i anledning av vissa av Kungl. Majit i statsverkspropositionen
gjorda framställningar örn kapitalinvesteringar i statens allmänna
fastighetsfond med avseende å handelsdepartementet. (227.)

Anmäld och slutbehandlad den 17 juni 1938.

17. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts i proposition nr 233 gjorda
framställning i fråga örn kapitalinvestering i fonden för förlag till statsverket
beträffande försöksanläggningar för oljelagring jämte i ämnet
väckta motioner. (228.)

Anmäld och slutbehandlad den 10 juni 1938.

18. den 17 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda
förslag örn anslag till aktieteckning i Svenska Penninglotteriet Aktiebolag.
(266.)

Anmäld och slutbehandlad den 10 juni 1938.

271

19. den 20 maj, i anledning av väckta motioner om stöd åt den mindre
skeppsfarten. (287.)

Jämlikt Kungl. Mapts bemyndigande den 30 juni 1938 har uppdragits åt särskilt
tillkallade sakkunniga (1938 års sjöfartskommitté) att verkställa utredning
rörande den svenska skeppsfartens ekonomiska betingelser. De sakkunniga hava
den 14 december 1938 avgivit betänkande och förslag angående den mindre
skeppsfartens kapitalförsörjning för tonnagets förnyelse, vilket betänkande är
föremål för Kungl. Maj:ts prövning.

20. den 21 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts propositioner med förslag till
sjöarbetstidslag m. m. och förslag till lag angående ändrad lydelse av
10, 23, 51 och 73 §§ sjömanslagen den 15 juni 1922 (nr 270). (304.)

Anmäld och slutbehandlad den 30 september 1938, varvid två lagar, en kungörelse
och en förordning i ämnet utfärdades (sv. f. nr 607—610).

21. den 27 maj, i anledning av väckta motioner örn nedsättning av tullsatserna
på industrimaskiner, som ej tillverkas inom landet. (331.)

Skrivelsen har överlämnats till finansdepartementet för handläggning.

22. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 304 med förslag
till vissa ändringar i gällande tulltaxa. (332.)

Skrivelsen har överlämnats till finansdepartementet för handläggning.

23. den 30 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
förordning angående handel med vissa mineraloljor, m. m,, dock endast
såvitt angår författningsförslaget. (348.)

Anmäld och slutbehandlad den 10 juni 1938, varvid förordning i ämnet utfärdades
(sv. f. nr 367).

24. den 1 juni, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående ändrad lydelse av 2, 3 och 15 §§ lagen den 27 juni 1902
(nr 71), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar,
dels ock i ämnet väckta motioner. (365.)

Anmäld och slutbehandlad den 30 juni 1938, varvid lag i ämnet utfärdades
(sv. f. nr 458).

25. den 3 juni, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till
sjömanshusen m. m., i vad avser pensions- och understödsväsendet för
sjöfolk samt anslag under elfte huvudtiteln. (370.)

Anmäld och slutbehandlad den 17 juni 1938.

26. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående provisorisk
avlöningsförstärkning åt vissa befattningshavare i statens tjänst
m. fl. (399.)

Anmäld och slutbehandlad den 30 juni 1938.

27. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående dyrtidstillägg
åt befattningshavare i statens tjänst m. fl. (401.)

Anmäld och slutbehandlad den 30 juni 1938.

28. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition örn anslag till bidrag
till standardiseringsverksamheten. (402.)

Anmäld och slutbehandlad den 17 juni 1938.

272

29. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lån för
anläggning av ett oljeraffinaderi i Nynäshamn. (410.)

Anmäld och slutbehandlad den 17 juni 1938.

30. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
till statlig lagerhållning m. m. (411.)

Anmäld och slutbehandlad den 17 juni 1938.

31. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med anhållan om
riksdagens yttrande angående vissa av den internationella arbetsorganisationens
fjärde sjöfartskonferens år 1936 fattade beslut. (448.)

Anmäld och slutbehandlad den 17 juni 1938.

32. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition om ändrad lydelse
av § 11 förordningen den 18 juni 1864 (nr 41) angående utvidgad näringsfrihet.
(453.)

Anmäld och slutbehandlad den 17 juni 1938, varvid förordning i ämnet utfärdades
(sv. f. nr 289).

33. den 10 juni, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
beredskapsstat för budgetåret 1938/39, i vad propositionen avser anslag
under handelsdepartementets verksamhetsområde. (424.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

34. den 13 juni, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
under tionde huvudtiteln gjorda framställning angående anslag till extra
utgifter. (464.)

Anmäld och slutbehandlad den 30 juni 1938.

273

Bilaga III.

Särskild förteckning

över sådana i förteckningen under bilaga II här ovan upptagna
ärenden, som vid utgången av år 1938 ännu voro i sin helhet
eller till någon del på Kungl. Majis prövning beroende.

(Det för varje ärende inom parentes utsatta siffertalet utvisar riksdagsskrivelsens nummer
enligt fjortonde samlingen av hillänget till riksdagens protokoll.)

1. Justitiedepartementet.

Riksdagens skrivelse

7. den 21 februari 1938, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
godkännande av en den 29 maj 1933 avslutad internationell konvention
rörande fastställande av vissa gemensamma bestämmelser i fråga örn
kvarstad å luftfartyg, m. m. (47.)

13. den 5 mars, i anledning av väckta motioner om viss ändring i bestämmelserna
om sättet för val av förstakammarledamöter i stad, som utgör
egen valkrets. (83.)

15. den 12 mars, i anledning av väckta motioner angående ändring av 17
kap. 4 § handelsbaden m. m. (96.)

16. den 18 mars, med hemställan om utredning angående en departementalreform.
(112.)

19. den 5 april, i anledning av väckt motion om ändring av 55 § lagen den
12 maj 1917 om expropriation. (167.)

25. den 6 maj, i anledning av väckt motion angående revision av lagstiftningen
örn delning av jord å landet. (234.)

30. den 20 maj, i anledning av väckt motion angående de inom statskyrkans
ram existerande fria evangeliska samfundens rättsliga ställning, m. m.
(300.)

35. den 25 maj, angående beredande av möjlighet för svenska medborgare
av judisk börd att utträda ur mosaisk församling utan att inträda i svenska
kyrkan. (323.)

38. den 1 juni, i anledning av väckta motioner om förstärkt grundlagsskydd
för vissa fundamentala principer för det nuvarande samhället.
(362.)

18 — Justitieombudsmannens ämb et sberättelse till 1939 års riksdag.

274

2. Försvarsdepartementet.

Riksdagens skrivelse

2. den 26 februari 1938, i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar om
anvisande å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1937/38 av anslag
till vissa engångskostnader för försvarsväsendets byggnader m. m. (54.)

7. den 1 mars, i anledning av väckt motion angående utredning om ändrade
villkor för underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa. (69.)

32. den 13 maj, i anledning av Kungl. Majits proposition angående anslag
till anordnande av tjänstebostäder vid Gotlands kustartillerikårs förläggning
i Fårösund jämte i ämnet väckta motioner. (246.)

43. den 8 juni, i anledning av vissa av Kungl. Majit i statsverkspropositionen
under fjärde huvudtiteln gjorda framställningar m. m. (407.)

45. samma dag, i anledning av Kungl. Majits proposition angående försvarsberedskapens
omedelbara stärkande m. m. (416.)

47. den 10 juni, i anledning av Kungl. Majits proposition med förslag till
beredskapsstat för budgetåret 1938/39, i vad propositionen avser anslag
under försvarsdepartementets verksamhetsområde. (420.)

3. Socialdepartementet.

Riksdagens skrivelse

5. den 21 februari 1938, i anledning av väckta motioner angående fördelning
mellan landsting och fattigvårdssamhälle av den till vissa fattiga
sinnessjuka utgående folkpensionen. (44.)

13. den 18 mars, i anledning av väckt motion angående rätten till uttagande
av övertidsarbete enligt lagen den 16 maj 1930 om arbetstidens
begränsning. (108.)

21. den 5 april, i anledning av väckta motioner örn beredande av representation
åt de privatanställda i arbetsdomstolen m. m. (166.)

275

39. den 18 maj, angående yngre sjukhusläkares avlönings-, arbets- och bostadsförhållanden.
(282.)

41. den 24 maj, i anledning av väckta motioner örn viss ändring av gällande
bestämmelse angående tillsättande av underläkare vid vissa av landsting
eller kommun drivna sjukhus. (306.)

43. den 25 maj, angående vissa ändringar i gällande vapenkungörelse. (326.)

44. samma dag, angående utredning om utlandssvenskarnas rättigheter och
skyldigheter. (328.)

45. samma dag, i anledning av väckta motioner angående polisväsendets
förstatligande m. m. (330.)

46. den 27 maj, i anledning av riksdagens år 1937 församlade revisorers berättelse
angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill
hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning. (308.)

51. den 31 maj, i anledning av Kungl. Majis proposition angående statens
övertagande av Vilhelmsro anstalt för fallandesjuka. (342.)

53. den 1 juni, i anledning av dels Kungl. Majis proposition med förslag till
förordning om tillägg till förordningen den 10 juni 1932 (nr 200) angående
utsträckt tillämpning av vissa bestämmelser i § 13 av ordningsstadgan
för rikets städer den 24 mars 1868 (nr 22) m. m. dels ock i ämnet väckt
motion. (364.)

56. den 3 juni, angående utredning om en centraliserad upplysningsverksamhet
för ungdomens yrkesvägledning. (428.)

57. samma dag, angående utredning och förslag i fråga örn en friare omflyttning
inom Norden. (430.)

63. den 8 juni, i anledning av Kungl. Majis i statsverkspropositionen gjorda
framställning örn anslag till driften av epidemisjukhus jämte i ämnet
väckta motioner. (436.)

66. samma dag, i anledning av Kungl. Majis proposition angående inrättande
av en central depå för blindas arbeten jämte i ämnet väckta motioner.
(440.)

4. Kommunikationsdepartementet.

Riksdagens skrivelse

11. den 1 mars 1938, angående regleringen för budgetåret 1938/39 av utgifterna
för kapitalinvestering i avseende å postverket, telegrafverket, statens
järnvägar och statens vattenfallsverk. (68.)

20. den 12 mars, i anledning av väckta motioner om skärpt lagstiftning
rörande alkoholpåverkan under färd med motorfordon m. m. (99.)

276

21. den 26 mars, angående regleringen för budgetåret 1938/39 av utgifterna
under riksstatens sjätte huvudtitel, innefattande anslagen till kommunikationsdepartementet.
(6.)

28. den 30 april, angående utredning av skärgårdarnas trafikproblem. (210.)

29. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tillsynen
över anordnande och begagnande av hissar i boningshus m. m. (226.)

37. den 31 maj, i anledning av vissa av Kungl. Majit framställda förslag om
anslag till kapitalinvestering i luftfartsfonden. (345.)

42. den 10 juni, i anledning av Kungl. Majits proposition med förslag till
beredskapsstat för budgetåret 1938/39, i vad propositionen avser anslag
under kommunikationsdepartementets verksamhetsområde med undantag
för affärsverken. (422.)

43. samma dag, i anledning av Kungl. Majits proposition med förslag till
beredskapsstat för budgetåret 1938/39, i vad propositionen avser anslag
till kapitalinvestering i affärsverksfonderna. (425.)

5. Finansdepartementet.

Riksdagens skrivelse

10. den 18 mars 1938, i anledning av framställningar angående pensioner
och understöd åt vissa i statens tjänst anställda eller förut anställda personer
m. m. (113.)

15. den 5 april, i anledning av Kungl. Majits proposition angående försäljning
av krono jordlägenheterna Sockenstuguplatsen nr 1 och Kyrkostuguplatsen
nr 2 i Vittangi by, Jukkasjärvi socken. (189.)

20. den 6 april, i anledning av Kungl. Majits proposition angående vissa
stödåtgärder inom malmkommunerna jämte två motioner. (179.)

34. den 6 maj, angående Kungl. Majits i statsverkspropositionen beträffande
jordbruksdepartementet gjorda framställningar örn anslag till kapitalinvestering
jämte i ämnet väckta motioner. (236.)

42. den 20 maj, i anledning av Kungl. Majits proposition angående bestridande
av vissa kostnader för kompensation åt arbetare i statens tjänst
för familjepensionsavdrag. (283.)

45. samma dag, i anledning av Kungl. Majits proposition med förslag till
stat för statens allmänna fastighetsfond för budgetåret 1938/39 m. m.
(286.)

52. den 27 maj, i anledning av riksdagens år 1937 församlade revisorers berättelse
angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill hörande
fonders tillstånd, styrelse och förvaltning. (308.)

53. samma dag, i anledning av väckta motioner örn nedsättning av tullsatserna
på industrimaskiner, som ej tillverkas inom landet. (331.)

58. den 1 juni, i anledning av Kungl. Majits proposition angående lönereglering
för lärare vid kommunala flickskolor, kommunala mellanskolor
och högre folkskolor jämte i ämnet väckta motioner. (339.)

277

67. den 3 juni, i anledning av väckta motioner örn provisorisk pensionsförstärkning
åt pensionerade befattningshavare i statens tjänst m. m. (381.)

81. den 8 juni, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
civilt avlöningsreglemente m. m. jämte i ämnet väckta motioner. (388.)

83. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående provisorisk
avlöningsförstärkning åt vissa befattningshavare i statens tjänst
m. fl. (399.)

84. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående provisoriskt
dyrortstillägg åt vissa befattningshavare i statens tjänst m. fl.
(400.)

86. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts framställning angående dyrtidstillägg
åt lärare vid vissa statsunderstödda undervisnings- m. fl. anstalter.
(403.)

91. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
till nyanskaffning av maskiner för mynt- och justeringsverket. (434.)

93. den 10 juni, i anledning av vissa i Kungl. Majis proposition med förslag
till beredskapsstat för budgetåret 1938/39 jämte i ämnet väckta motioner
behandlade allmänna principfrågor. (418.)

96. den 13 juni, i anledning av Kungl. Majis proposition med förslag till
beredskapsstat för budgetåret 1938/39, i vad propositionen avser anslag
till avskrivning av nya kapitalinvesteringar. (466.)

103. den 16 juni, med överlämnande av beredskapsstat för budgetåret 1938/39.
(473.)

6. Ecklesiastikdepartementet.

Riksdagens skrivelse

24. den 4 maj 1938, angående skolkökslärarinnornas vid fortsättningsskolorna
anställnings-, bostads-, löne- och pensionsförhållanden. (231.)

27. den 10 maj, i anledning av väckt motion om avskaffande av prästexamen.
(243.)

29. den 20 maj, i anledning av Kungl. Majis proposition angående ytterligare
anslag ur kyrkofonden till bostadsbyggnad för en kontraktsadjunkt i
Ammarnäs i Sorsele församling. (297.)

33. den 27 maj, i anledning av riksdagens år 1937 församlade revisorers berättelse
angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill
hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning. (308.)

37. den 28 maj, angående ett effektivare utnyttjande av skol- och bildningsfilmen
i undervisningens tjänst. (327.)

50. den 8 juni, i anledning av utav Kungl. Maji gjord framställning örn anslag
till uppförande av domkapitelshus i Växjö. (413.)

56. den 10 juni, i anledning av Kungl. Majis proposition med förslag till
beredskapsstat för budgetåret 1938/39, i vad propositionen avser anslag
under ecklesiastikdepartementets verksamhetsområde. (423.)

278

7. Jordbruksdepartementet.

Riksdagens skrivelse

21. den 19 mars 1938, i anledning av väckt motion angående utredning rörande
förekomsten av olika slag av svinsjukdomar inom landet m. m.
(122.)

37. den 26 april, i anledning av väckt motion angående skyldighet för försäljare
av hästkreatur att tillhandahålla intyg örn deras ålder. (203.)

38. samma dag, i anledning av väckt motion örn regelbundet tillhandahållande
åt offentligheten av vissa upplysningar rörande den jordbruksekonomiska
utvecklingen. (204.)

49. den 17 maj, i anledning av väckt motion angående utredning om sammanslagning
av de båda svinrasema Yorkshire och Förädlad Pantras. (273.)

52. samma dag, i anledning av väckt motion angående skäliga administrationsbidrag
till hushållningssällskapen för deras verksamhet i samband
med vissa stödåtgärder. (276.)

61. den 1 juni, i anledning av väckt motion angående utredning av lantbrukets
lärlingsfråga. (371.)

72. den 8 juni, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till beredskapsstat
för budgetåret 1938/39, i vad propositionen avser nionde
huvudtiteln. (441.)

73. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts i proposition med förslag till
beredskapsstat för budgetåret 1938/39 å kapitalbudgeten gjorda framställning
om anslag till byggnadsarbeten vid veterinärhögskolan. (442.)

8. Handelsdepartementet.

Riksdagens skrivelse

19. den 20 maj 1938, i anledning av väckta motioner örn stöd åt den mindre
skeppsfarten. (287.)

33. den 10 juni, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till beredskapsstat
för budgetåret 1938/39, i vad propositionen avser anslag
under handelsdepartementets verksamhetsområde. (424.)

279

Bilaga IV.

Förteckning

över ärenden, som hos Kungl. Maji anhängig gjorts genom
skrivelser från riksdagen före år 1938 men vid samma års
början varit i sin helhet eller till någon del oavgjorda,
jämte uppgift örn den behandling, dessa ärenden
undergått under år 1938.

(Det för varje ärende inom parentes utsatta siffertalet utvisar riksdagsskrivelsens nummer
enligt fjortonde samlingen av hillänget till riksdagens protokoll.)

1. Justitiedepartementet.

Riksdagens skrivelse

1. den 11 juni 1917, angående utredning om indragning till statsverket av
allmänna åklagare och beslagare tillkommande andelar i böter och beslagtagen
egendom m. m. (286.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelserna 1937 sid. 274 och
1938 sid. 280. Ärendet är i övrigt beroende på Kungl. Majrts prövning. (Jfr
ärendena under punkterna 16 och 52 här nedan.)

2. den 23 maj 1924, i anledning av väckta motioner om skrivelse till Kungl.
Maj:t med begäran om förslag till bestämmelser rörande fastighetsfideikommissens
upphävande eller fideikommissjordens tillgodogörande för
egnahemsbildningen. (201.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1937 sid. 274. Ärendet
är föremål för fortsatt beredning inom justitiedepartementet.

3. den 21 maj 1926, i anledning av väckt motion om ändrade bestämmelser
rörande tillstånd till elektrisk starkströmsanläggning, erforderlig för
elektrisk järn- eller spårväg. (249.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1937 sid. 275. Ärendet
är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

4. den 19 april 1929, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag om trafikförsäkring å motorfordon m. m., dels ock i ämnet
väckta motioner. (94.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelserna 1937 sid. 275 och
1938 sid. 281. De sakkunniga hava den 1 oktober 1938 avlämnat betänkande
med förslag till trafikförsäkringslag jämte därmed sammanhängande författningar
(st. off. utr. 1938: 27), varöver utlåtanden infordrats från vissa myndigheter
och sammanslutningar. (Jfr ärendet under punkten 24 här nedan.)

5. den 30 april 1929, i anledning av vissa av Kungl. Majit i statsverkspropositionen
gjorda framställningar rörande utgifterna för budgetåret 1929/

280

1930 under riksstatens fjärde huvudtitel, innefattande anslagen till försvarsdepartementet,
jämte i dessa ämnen väckta motioner. (4 A.)

Genom Kungl. Maj:ts beslut den 16 december 1938 har ärendet i återstående
del — rörande fråga om ändring i bestämmelserna örn utbetalning av kapitaliserat
värde av reservpension — avskrivits från vidare behandling.

6. den 2 juni 1930, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag örn kommunalstyrelse på landet m. m. ävensom i ämnet väckta
motioner. (330.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1936 sid. 335. Sedan
skrivelsen överlämnats till justitiedepartementet från socialdepartementet, är
skrivelsen i vad den avser frågan örn ändring av bestämmelserna örn skadeståndsansvar
för kommunala förtroendemän beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

7. den 11 mars 1931, i anledning av väckt motion om beredande åt omnibustrafiken
av visst straffrättsligt skydd mot uppsåtlig skadegörelse m. m.
(53.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

8. den 20 maj 1931, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till stadsplanelag m. m. (240.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1938 sid. 281. Sedan
lagrådet den 20 juni 1938 avgivit utlåtande över upprättat förslag till lag angående
ändring i vissa delar av lagen den 18 juni 1925 (nr 334) om rätt i vissa
fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område,
avseende en utvidgning av tillämplighetsområdet för ensittarlagen att gälla
även områden lagda under stadsplan eller byggnadsplan, har Kungl. Majit den
30 december 1938 beslutat avlåta proposition till riksdagen i ämnet.

9. samma dag, i anledning av väckt motion angående införande av ett
dagordningsinstitut i vår författning. (246.)

Angående tidigare vidtagen åtgärd, se ämbetsberättelsen 1938 sid. 281. Ärendet
är beroende på Kungl. Majits prövning.

10. den 4 juni 1931, angående mera effektiva bestämmelser örn avskrivning
eller avlösning av landskylder och landgillen m. fl. skattepålagor. (347.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelserna 1937 sid. 303 och
1938 sid. 282. Sedan 1938 års riksdag antagit proposition med förslag till lag om
avlösning av avgälder från de till skatte försålda s. k. halländska kyrkohemmanen,
m. m., hava lagar i ämnet utfärdats den 6 maj 1938 (sv. f. nr 159—161).
(Jfr ärendet under punkt 6 i bilaga II.)

11. den 17 februari 1932, i anledning av väckt motion angående ny lag om
hittegods m. m. (29.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1938 sid. 282. Kungl.
Majit har i proposition till 1938 års riksdag, nr 32, framlagt förslag till lag örn
hittegods, m. m. Sedan förslaget med viss ändring antagits av riksdagen, hava
lagar i ämnet utfärdats den 22 april 1938 (sv. f. nr 121 och 122). (Jfr ärendet
under punkt 10 i bilaga II.)

12. den 8 mars 1932, i anledning av väckta motioner om avskaffande av krigsdomstolarna
och strafflagen för krigsmakten. (68.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1937 sid. 276. Den för
fortsatt utredning angående revision av strafflagen för krigsmakten tillkallade

281

sakkunnige har under år 1937 avlämnat tre särskilda promemorior med förslag till
ändring i vissa delar av nämnda lag samt krigsdomstolslagen. Lagar i ämnet hava
utfärdats den 7 maj 1937 (sv. f. nr 192) och den 13 mars 1938 (sv. f. nr 167—
169). I samband med lagstiftningen angående ändrade regler om verkställighet
av bötesstraff och om brottskonkurrens hava ändringar vidtagits jämväl i de
militära straff- och rättegångslagarna (sv. f. 1937 nr 126 och 127 samt 1938
nr 262 och 263). Jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 6 oktober 1938 skall utredningen
angående revision av den militära strafflagen fullföljas, i fråga örn straffarterna
och vad därmed sammanhänger av den samma dag tillsatta strafflagberedningen
samt i vad den berör förmögenhetsbrotten av de år 1937 tillkallade
sakkunniga för utredning rörande en reformering av lagstiftningen om förmögenhetsbrotten
(sträffrättskommittén). I övrigt är ärendet föremål för fortsatt
utredning av den ovannämnde sakkunnige.

13. den 12 maj 1932, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag örn uppläggande av nya fastighetsböcker för landet m. m.,
dels ock i ämnet väckta motioner. (206.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1937 sid. 276. Ärendet
är, i de delar det icke tidigare slutbehandlats, fortfarande beroende på Kungl.
Maj:ts prövning.

14. samma dag, i anledning av väckt motion angående upphävande av den
s. k. lösöreköpsförordningen m. m. (209.)

Ärendet är föremål för utredning inom justitiedepartementet.

15. den 11 juni 1932, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag med särskilda bestämmelser om delning av jord å landet inom vissa
delar av Kopparbergs län m. m. (348.)

Beträffande i skrivelsen berörd fråga om bestämmelser för undanröjande av
förefintliga hinder mot sammanläggning av makar tillhöriga fastigheter har inom
justitiedepartementet utarbetats förslag till lag örn ändrad lydelse av_10 § lagen
den 17 juni 1932 (nr 223) med särskilda bestämmelser om delning'' av jord å
landet inom vissa delar av Kopparbergs län. Sedan lagrådet den 12 december
1938 avgivit utlåtande över lagförslaget, är ärendet beroende på Kungl. Maj:ts
prövning.

16. den 13 april 1934, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag örn mått och vikt. (159.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1937 sid. 278. Ärendet
är fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts prövning. (Jfr ärendet under punkten
1 här ovan.)

17. den 20 april 1934, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag örn ändrad lydelse av 18 kap. 13 § strafflagen ävensom i ämnet
väckta motioner. (193.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelserna 1937 sid. 278 och
1938 sid. 283. Sedan 1938 års riksdag antagit proposition med förslag till lag
om upphävande av 18 kap. 13 § 2 mom. strafflagen, m. m., har lag i ämnet
utfärdats den 9 september 1938 (sv. f. nr 566). (Jfr ärendet under punkt 29 i
bilaga II.)

18. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag örn ändrad lydelse av 22 kap. 5 och 21 §§ strafflagen. (195.)

282

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1938 sid. 332. Skrivelsen
har överlämnats till justitiedepartementet. Särskilt tillkallad sakkunnig
har den 31 mars 1938 avlämnat utredning med riktlinjer för en lagstiftning
örn ägareförbehåll och avbetalningsköp (st. off. utr. 1938:11), vilken utredning
remitterats till viss myndighet och vissa sammanslutningar.

19. den 8 maj 1934, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag örn sterilisering av vissa sinnessjuka, sinnesslöa eller andra
som lida av rubbad själsvensamhet, dels ock en i ämnet väckt motion.
(228.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1937 sid. 279. Sedan
yttranden över befolkningskommissionens förslag inkommit, är ärendet beroende
på Kungl. Maj:ts prövning.

20. den 4 mars 1935, i anledning av väckta motioner angående djurplågeri.
(61.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1938 sid. 284. Den
jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 23 april 1937 tillkallade utredningsmannen
har den 1 november 1938 avgivit betänkande med förslag rörande
djurskyddslagstiftning (st. off. utr. 1938:36), varöver utlåtanden infordrats
från vissa myndigheter och sammanslutningar.

21. den 11 mars 1935, i anledning av väckt motion om ändrad lagstiftning
angående rätt att draga vissa ledningar över annans mark. (71.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

22. den 15 mars 1935, i anledning av väckta motioner om lagstiftning rörande
fiskets skyddande mot förorening av vattnet i vattendragen. (89.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelserna 1937 sid. 279
och 1938 sid. 284. Utredningen fortsätter.

23. den 5 april 1935, i anledning av väckta motioner angående beredande av
skydd för pensionsfonder inom enskilda företag m. m. (141.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelserna 1937 sid. 279 och
1938 sid. 284. De sakkunniga hava den 28 juni 1938 avgivit betänkande med
förslag till lag om frivillig pensionering av i enskild tjänst anställda m. m.
(st. off. utr. 1938:18), varöver utlåtanden infordrats från vissa myndigheter
och sammanslutningar.

24. den 9 april 1935, i anledning av väckta motioner om vägfred m. m.
(158.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1938 sid. 284. De
sakkunniga hava den 1 oktober 1938 avlämnat betänkande med förslag till
trafikförsäkringslag jämte därmed sammanhängande författningar (st. off. utr.
1938:27), varöver utlåtanden infordrats från vissa myndigheter och sammanslutningar.
(Jfr ärendet under punkten 4 här ovan.)

25. den 5 juni 1935, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 31 med
förslag till lag om vissa ekonomiska stridsåtgärder. (287.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder i fråga om den i skrivelsen begärda utredningen
angående möjligheterna att tillskapa en rättsordning, som bereder
arbetare vid byggnadsföretag ökat skydd för lönefordringar, se ämbetsberättelsen
1938 sid. 285. 1934 års byggnadsindustrisakkunniga hava numera avgivit
betänkanden med utredningar i frågor på byggnadsindustriens område (st. off.

283

utr. 1938:3, 4 och 10). Ärendet är beroende på Kungl. Majits prövning. (Jfr
ärendet under punkt 15 i bilaga II.)

26. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 33 med förslag
till lag om ändrad lydelse av 11 kap. 8 § strafflagen. (289.)

Angående tidigare vidtagen åtgärd, se ämbetsberättelsen 1937 sid. 280. Fragan
om i skrivelsen begärd utredning angående lagstiftning om ökat skydd för
ämbets- och tjänstemän samt innehavare av offentligt uppdrag är föremål för
utredning inom justitiedepartementet.

27. den 7 juni 1935, angående ordnande av kommissionärsverksamhet vid
rikets överdomstolar och städernas rättsväsen. (308.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1938 sid. 285. Ärendet
är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

28. den 18 februari 1936, i anledning av väckta motioner angående inskränkning
i fråga om uppläsandet av världsliga kungörelser vid svenska kyrkans
gudstjänster. (28.)

Ärendet är föremål för utredning inom justitiedepartementet.

29. samma dag, i anledning av väckt motion angående vissa ändringar i
gällande bestämmelser om utomäktenskapligt barns arvsrätt m. m. (29.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1938 sid. 285. Ärendet
är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

30. den 22 februari 1936, i anledning av väckt motion örn viss ändring i 21
kap. 10 § lagen den 18 juni 1926 om delning av jord å landet. (32.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1938 sid. 285. Kungl.
Majit har i proposition till 1938 års riksdag, nr 144, framlagt förslag till, bland
annat, lag angående ändrad lydelse av 19 kap. 10 § och 21 kap. 10 § lagen den
18 juni 1926 (nr 326) örn delning av jord å landet. Sedan propositionen bifallits
av riksdagen, hava lagar i ämnet utfärdats den 6 maj 1938 (sv. f. nr 163 och
164). (Jfr ärendet under punkt 21 i bilaga II.)

31. den 20 mars 1936, i anledning av väckta motioner angående lagstiftning
om rätt att utnyttja underjordiska vattentillgångar. (104.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelserna 1937 sid. 219 och
1938 sid. 285. Sedan lagrådet den 10 oktober 1938 avgivit utlåtande över
utarbetat förslag till lag örn ändring i vissa delar av vattenlagen, innefattande,
förutom en överarbetning av de sakkunnigas betänkande med förslag till lagstiftning
örn grundvatten m. m., förslag till vissa ändrade bestämmelser örn
dikningsföretag m. m., har Kungl. Majit den 3 november 1938 beslutat avlata
proposition i ämnet till riksdagen.

32. den 21 april 1936, i anledning av väckta motioner angående delning av
mark, som förut använts till väg. (172.)

Angående tidigare vidtagen åtgärd, se ämbetsberättelsen 1938 sid. 286.. Sedan
en inom justitiedepartementet utarbetad promemoria angående lagstiftning om
sammanföring med fastighet av vagmark remitterats till vissa myndigheter och
sammanslutningar samt yttranden fran dem inkommit, år ärendet beroende
på Kungl. Majits prövning.

33. den 9 maj 1936, i anledning av väckta motioner örn beredande av möjlighet
till uppdelning av avdikningslån vid jorddelning. (218.)

Ärendet är föremål för utredning inom justitiedepartementet.

284

34. den 23 maj 1936, i anledning av väckt motion om utredning angående
en modern hyreslagstiftning. (258.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1937 sid. 220. De
sakkunniga hava den 31 juli 1938 avgivit betänkande med förslag till reformerad
hyreslagstiftning (st. off. utr. 1938:22), varöver utlåtanden infordrats
från vissa myndigheter och sammanslutningar. Ärendet är beroende på Kungl.
Maj:ts prövning.

35. den 19 juni 1936, i anledning av riksdagens år 1935 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill
hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning för tiden 1 juli 1934
—30 juni 1935. (339.)

Skrivelsen har, med avseende å den däri (punkten 9) berörda frågan örn ändrade
bestämmelser angående uppbörd och utbetalning av vid talan mot hovrätts
utslag eller beslut nedsatta fullföljdsavgifter och kostnadsersättningar, den 16
mars 1938 överlämnats till processlagberedningen för att tagas i beaktande vid
fullgörande av dess uppdrag.

36. den 27 juni 1936, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag örn förenings- och förhandlingsrätt m. m., dels ock väckta
motioner angående lag om vissa ekonomiska stridsåtgärder m. m. (418.)

Efter det skrivelsen för handläggning i vad angår av riksdagen äskad utredning
om föreningsväsendets normering genom lagstiftning blivit av chefen för socialdepartementet
överlämnad till justitiedepartementet, har inom justitiedepartementet
utarbetats en promemoria örn grunderna för en lagstiftning angående
ideella föreningar. Promemorian har den 18 juni 1938 remitterats till vissa myndigheter
och sammanslutningar. Frågan örn föreningsväsendets normering genom
lagstiftning är även i dess övriga till justitiedepartementet remitterade del
föremål för utredning inom departementet. Beträffande de i riksdagens skrivelse
i övrigt behandlade ämnen jfr punkt 48 under socialdepartementet.

37. den 24 februari 1937, i anledning av väckta motioner om ändring i lagen
om förbud i vissa fall mot värnpliktigs skiljande från tjänst eller arbete.
(«■) .

Sedan uppgifter införskaffats angående lagstiftning på ifrågavarande område
inom vissa främmande länder, är ärendet föremål för utredning inom justitiedepartementet.

38. den 9 mars 1937, i anledning av väckta motioner om vissa ändringar i
lagen den 12 maj 1917 om expropriation. (65.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder såvitt angår riksdagens hemställan angående
utredning örn ändrade bestämmelser rörande bestämmande av ersättning
till ledamöter i expropriationsnämnd, se ämbetsberättelsen 1938 sid. 223.
Kungl. Majit har i proposition till 1938 års riksdag, nr 145, framlagt förslag till
lag angående ändrad lydelse av 66 § lagen den 12 maj 1917 (nr 189) om expropriation.
Sedan propositionen bifallits av riksdagen, har lag i ämnet utfärdats
den 3 juni 1938 (sv. f. nr 221). (Jfr ärendet under punkt 23 i bilaga II.)

39. den 13 mars 1937, i anledning av väckta motioner angående ändringar
i lagen den 18 juni 1925 örn rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att
inlösa under nyttjanderätt upplåtet område. (98.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

285

40. den 6 april 1937, i anledning av väckt motion angående bestridandet av
kostnaderna för hemtransport av avliden sjöman, som varit anställd å
svenskt fartyg. (128.)

Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 18 mars 1938 har uppdragits åt
särskilt tillkallad sakkunnig att verkställa utredning angående Sveriges anslutning
till i Genéve åren 1926 och 1936 antagna internationella konventioner
örn sjömäns anställningsavtal, om hemförskaffning av sjömän samt om redares
ansvar i händelse av sjömans sjukdom, skada och dödsfall. Skrivelsen har den
3 maj 1938 överlämnats till nämnde sakkunnige för att tagas i beaktande vid
fullgörandet av sakkunniguppdraget.

41. den 24 april 1937, i anledning av väckt motion om åtgärder i syfte att
parts ekonomiska oförmåga att inställa sig vid domstol må anses utgöra
laga förfall m. m. (192.)

Ärendet är föremål för utredning inom justitiedepartementet.

42. samma dag, i anledning av väckt motion om visst tillägg till lagen örn
barn i äktenskap m. m. (193.)

Sedan lagrådet den 2 november 1938 avgivit utlåtande över upprättade förslag
till lag angående ändring i lagen den 11 juni 1920 (nr 407) om barn i äktenskap
och till lag angående ändring i lagen den 14 juni 1917 (nr 378) om adoption,
avseende inrättande av barnavårdsman för barn i äktenskap och för adoptivbarn,
har Kungl. Majit den 18 november 1938 beslutat avlåta proposition till
riksdagen i ämnet.

43. samma dag, i anledning av väckt motion angående en partiell, kompletterande
revision av förmynderskapslagstiftningen. (194.)

Angående tidigare vidtagen åtgärd, se ämbetsberättelsen 1938 sid. 224. Den
sakkunniges utredningsarbete fortfar.

44. samma dag, i anledning av väckt motion angående upphävande eller
revision av lagen om straff för ämbetsbrott av präst m. m. (196.)

Ärendet är beroende på Kungl. Majits prövning.

45. den 30 april 1937, i anledning av väckt motion angående gränsbestämning
i samband med avstyckningsförrättning. (237.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1938 sid. 225. Kungl.
Majit har i proposition till 1938 års riksdag, nr 144, framlagt förslag till lag
angående ändrad lydelse av 19 kap. 10 § och 21 kap. 10 § lagen den 18 juni
1926 (nr 326) om delning av jord å landet, m. m. Sedan propositionen bifallits
av riksdagen, hava lagar i ämnet utfärdats den 6 maj 1938 (sv. f. nr 163 och
164). (Jfr ärendet under punkt 21 i bilaga II.)

46. den 8 maj 1937, i anledning av Kungl. Majits proposition med förslag
till lag om ändring i vissa delar av strafflagen, m. m., dels ock väckta
motioner angående effektivare lagstiftning mot ocker. (278.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1938 sid. 225. Viss
del av det utredningsarbete, som föranletts av riksdagsskrivelsen — nämligen
utredningen angående den straffrättsliga behandlingen av förbrytare, vilkas
kriminalitet sammanhänger med ett lättjefullt och oordnat levnadssätt hos den
brottslige — skall fullföljas inom den jämlikt Kungl. Majits beslut den 6 oktober
1938 tillsatta strafflagberedningen.

286

47. samma dag, i anledning av väckta motioner angående ändring i strafflagens
bestämmelser örn sabbatsbrott. (279.)

Ärendet är föremål för utredning inom justitiedepartementet.

48. samma dag, i anledning av väckt motion om upphävande av den s. k.
åkarpslagen. (282.)

Kungl. Maj:t har i proposition till 1938 års riksdag, nr 237, framlagt förslag till
lag om ändring i vissa delar av 15 kap. strafflagen. Sedan propositionen bifallits
av riksdagen, har lag i ämnet utfärdats den 3 juni 1938 (sv. f. nr 250). (Jfr
ärendet under punkt 27 i bilaga II.)

49. den 25 maj 1937, i anledning av väckta motioner örn åtgärder för stärkande
av justitiekanslerns samt justitieombudsmannens och militieombudsmannens
ställning. (313.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1938 sid. 226. Sakkunniga
hava av departementschefen tillkallats för verkställande av den begärda
utredningen. Denna pågår.

50. den 29 maj 1937, i anledning av väckt motion örn revision av lagen angående
utlämning av förbrytare, m. m. (356.)

Ärendet är föremål för utredning inom justitiedepartementet.

51. den 2 juni 1937, angående utredning om orsakerna till den ökade ungdomsbrottsligheten
m. m. (387.)

Angående tidigare vidtagen åtgärd, se ämbetsberättelsen 1938 sid. 227. Utredningen
inom fångvårdsstyrelsen fortsätter.

52. den 5 juni 1937, i anledning av väckt motion angående reformering av
åklagarväsendet. (424.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1938 sid. 227. Sakkunniga
hava av departementschefen tillkallats för verkställande av den begärda
utredningen. Denna pågår.

53. samma dag, i anledning av väckta motioner angående utredning av frågan
om ersättning av statsverket till den, som lidit skada till följd av
felskrivning i fastighetsbok m. m. (425.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

Av dessa ärenden äro alltså de under 5, 10, 11, 17, 30, 38, 45 samt 48 omförmälda
av Kungl. Majit inom justitiedepartementet slutligen behandlade samt
de övriga på prövning beroende.

2. Utrikesdepartementet.

Riksdagens skrivelse

1. den 29 mars 1930, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition till riksdagen
angående godkännande av en i Genéve den 17 juni 1925 dagtecknad konvention
rörande kontroll av den internationella handeln med vapen, ammunition
och krigsmaterial. (79.)

Ärendet är beroende på Kungl. Majlis prövning.

287

2. den 23 mars 1931, i anledning av Kungl. Majits proposition angående
godkännande av en i Geneve den 2 oktober 1930 dagtecknad konvention
örn finansiell hjälp m. m. jämte i ämnet väckt motion. (90.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

3. den 13 april 1932, i anledning av väckta motioner örn Sveriges anslutning
till den av Nationernas förbunds församling under dess nionde ordinarie
möte förordade generalakten i dess helhet. (103.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

3. Försvarsdepartementet.

Riksdagens skrivelse

1. den 23 maj 1928, i anledning av väckt motion om anslag till en forbes
redande militär utbildningskurs för skolungdom. (239.)

Ärendet är föremål för utredning inom arméstaben.

2. den 30 maj 1929, i anledning av väckta motioner angående Stockholms
flottstations förflyttning från huvudstaden m. m. (234.)

Kungl. Majit har den 24 mars 1938 uppdragit åt chefen för marinen att i samråd
med chefen för försvarsstaben och chefen för marinförvaltningen verkställa
viss utredning rörande plats i Stockholms skärgård för förläggning av Stockholms
örlogsstation och örlogsvarv samt att avgiva förslag i ämnet. Ärendet
är alltjämt beroende på Kungl. Majits prövning.

3. den 16 juni 1936, i anledning av Kungl. Majits propositioner nr 225 angående
försvarsväsendets ordnande, nr 226 med förslag till vämpliktslag
och nr 227 med förslag till lag om tillägg till lagen den 9 april 1926
(nr 66) angående anskaffande av fartyg för krigsmaktens ställande på
krigsfot (fartygsuttagningslagen), ävensom i anledning av de inom riksdagens
kamrar väckta motioner i dithörande ämnen. (327.)

Anmäld bland annat den 8 juli 1936, därvid Kungl. Majit, såvitt nu är i fråga,
bemyndigat chefen för försvarsdepartementet att tillkalla en sakkunnig, jämte
sekreterare, att verkställa förberedande utredning rörande förändrade bestämmelser
för rekrytering av försvarsväsendets officerskårer m. m. (se ämbetsberättelsen
1937 sid. 228). Över ett av den sakkunnige avgivet betänkande i ämnet
hava under år 1938 cheferna för armén, marinen och flygvapnet avgivit utlåtanden.
Ärendet är alltjämt beroende på Kungl. Majits prövning.

4. den 21 maj 1937, i anledning av väckt motion örn statens gäldande av
kostnaderna för hemtransport av officer och underofficer med vederlike,
som i fredstid avlidit under tjänstgöring å främmande ort. (299.)

Angående under 1937 vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1938 sid. 233.
Inkommet förslag har av Kungl. Majit överlämnats till 1936 års lönekommitté.

Ärendet kommer icke vidare att bliva föremål för Kungl. Majits prövning.

5. den 25 maj 1937, i anledning av riksdagens år 1936 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill
hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning för tiden 1 juli 1935—
30 juni 1936. (311.)

Angående under 1937 vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1938 sid. 233. I
fråga om grunderna för gottgörelse åt marinens byggnadskontrollanter (punkten

288

3) har Kungl. Maj:t, efter förslag av marinförvaltningen, meddelat bestämmelser
den 8 april 1938. Frågan om formen för särskild ersättning till i flygtjänstgöring
sysselsatt militär personal (punkten 4) har varit föremål för utredning inom
flygförvaltningen, som den 12 mars 1938 till Kungl. Maj:t inkommit med förslag
i ämnet. Förslaget har överlämnats till 1936 års lönekommitté.

Ärendet kommer icke vidare att bliva föremål för Kungl. Maj:ts prövning.

Av dessa ärenden äro alltså de under 4 och 5 omförmälda av Kungl. Maj:t inom
försvarsdepartementet slutligen behandlade samt de övriga på prövning beroende.

4. Socialdepartementet.

Riksdagens skrivelse

1. den 11 maj 1907, angående ordnandet av apoteksväsendet efter utgången
av år 1920. (135.)

Genom beslut den 7 december 1928, den 26 september 1930 och den 2 oktober
1931 har Kungl. Majit i tre etapper genomfört av medicinalstyrelsen föreslagna
sänkningar av läkemedelsprisen (se vidare ämbetsberättelsen 1933 sid. 272).
Jämlikt bemyndigande den 3 juli 1931 har chefen för socialdepartementet tillkallat
sju utredningsmän att inom departementet biträda med utredning angående
åtgärder för nedbringande av prisen å läkemedel m. m. Sedan utredningsmännen
den 20 juli 1932 avgivit betänkande angående kontroll över handeln
med farmacevtiska specialiteter, har Kungl. Majit den 23 februari 1934
till riksdagen avlåtit proposition i ämnet (nr 162). Den 20 september 1934 hava
utredningsmännen avgivit betänkande med utredning och förslag angående
sänkning av läkemedelspriserna, revision av apoteksvarustadgan m. m., varöver
yttranden infordrats från åtskilliga myndigheter. Sedan berörda yttranden
inkommit, är ärendet i denna del beroende på Kungl. Majits prövning.

2. den 15 juni 1921, i anledning av väckta motioner angående lagstiftning
till förebyggande av samhällsfarliga arbetsinställelser m. m. (345.)

Den 22 juni 1928 hava utfärdats lagar örn kollektivavtal och örn arbetsdomstol.
I vad angår anordningar ägnade att förekomma arbetsinställelser i tvister,
däri staten eller kommun är part, är ärendet beroende på Kungl. Maj:ts prövning
(se vidare ämbetsberättelsen 1933 sid. 274). (Jfr ärendena under punkterna
7, 27 och 33 här nedan.)

3. den 17 april 1923, i fråga om beredande av arbete åt tuberkulossjuka
konvalescenter. (67.)

Medicinalstyrelsen har den 8 juni 1923 anbefallts inkomma med utredning och
förslag i frågan. Sedan detta uppdrag fullgjorts, är ärendet beroende på Kungl.
Maj:ts prövning. (Jfr ärendet under punkten 58 här nedan.)

4. den 27 maj 1924, i anledning av väckta motioner i tand vårdsfrågan. (207.)
Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1935 sid. 386 o. f.
Statens sjukvårdskommitté har den 31 augusti 1935 avgivit betänkande angående
folktandvård, varöver yttranden inhämtats från åtskilliga myndigheter
och organisationer. Chefen för socialdepartementet har därefter den 30 juni
1937 jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallat sakkunniga för att inom
departementet biträda vid utarbetande av förslag rörande allmän folktandvård.

289

Sedan de sakkunniga den 15 december 1937 avgivit betänkande med förslag
i ämnet samt betänkandet remitterats för yttrande av vissa myndigheter och
sammanslutningar, har Kungl. Maj:t i huvudsaklig överensstämmelse med de
sakkunnigas förslag den 11 februari 1938 till riksdagen avlåtit dels proposition
(nr 127) angående folktandvård, dels ock proposition (nr 128) med förslag till
förordning örn lindring i obemedlades och mindre bemedlades tandvårdskostnader
m. m. (Jfr ärendena under punkterna 47 och 48 i bilaga II.) Skrivelsen är
därmed slutbehandlad.

5. den 3 juni 1924, angående åtgärder för hävande av pantlånerörelsens
sociala nackdelar. (242.)

Sedan socialstyrelsen efter inhämtande av yttranden från vederbörande myndigheter
och korporationer år 1930 inkommit med anbefalld utredning i ämnet,
har Kungl. Majit genom beslut den 29 oktober 1937 anbefallt styrelsen att, i
den män så kunde finnas erforderligt på grund av ändrade förhållanden, verkställa
förnyad utredning i frågan och inkomma med de förslag, vartill utredningen
kunde giva anledning. Detta uppdrag har ännu icke blivit fullgjort.
(Jfr ärendet här nedan under punkten 44.)

6. den 27 maj 1925, i anledning av väckt motion om viss ändring i lagen
om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt
upplåtet område. (228.)

Skrivelsen, som den 19 november 1937 överlämnats från justitiedepartementet,
har överlämnats till de sakkunniga, vilka av chefen för socialdepartementet
den 3 december 1937 tillkallats att inom departementet biträda med utredning
rörande behovet av allmänna samlingslokaler samt dess tillgodoseende genom
medverkan av stat och kommun m. m., för att tagas i övervägande vid fullgörande
av detta uppdrag. De sakkunnigas arbete pågår. (Jfr ärendet under
punkten 62 här nedan.)

7. den 30 april 1926, i anledning av väckta motioner örn lagstiftning angående
obligatorisk skiljedom i vissa arbetstvister m. m. (167.)

Ärendet, som avgjorts beträffande frågor örn kollektivavtal och arbetsdomstol,
är i övrigt beroende på Kungl. Majis prövning. (Jfr ärendena under punkterna
2, 27 och 33.)

8. den 8 juni 1927, i anledning av väckta motioner om åvägabringande av
utredning och förslag rörande statsbidrag till bestridande av kostnaderna
för den allmänna sjukvården i riket. (318.)

Sedan statens sjukvårdskommitté den 17 maj 1934 avgivit betänkande angående
den slutna kroppssjukvården i riket jämte vissa därmed sammanhängande
spörsmål, hava yttranden häröver inhämtats från åtskilliga myndigheter och
organisationer. Kungl. Majit har den 28 februari 1936 till riksdagen avlåtit
proposition (nr 206) angående ändrade grunder för statsbidrag till vissa grenar
av den slutna sjukvården m. m., avseende statsbidrag till anstalter för kirurgisk
tuberkulos, vanföra, hereditärsyfilitiska barn och lättskötta sinnessjuka.
Vidare har Kungl. Majit den 15 januari 1937 till riksdagen avlåtit proposition
(nr 39) angående förbättrad förlossningsvård m. m., avseende, såvitt här är i
fråga, statsbidrag till uppförande eller inrättande av förlossningsanstalter samt
till driften av dylika anstalter och väntehem. Slutligen har Kungl. Majit den
11 februari 1938 till riksdagen avlåtit proposition (nr 127) angående folktandvård,
avseende statsbidrag till utrustning och drift av polikliniker för dylik vård.

19 — Justitieombudsmannens ambo t aber ät t cl se till 1939 ars riksdag.

290

(Jfr ärendena under punkten 4 i denna bilaga samt under punkten 47 i bilaga

II.) I övrigt är ärendet beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

9. den 16 maj 1928, i anledning av väckta motioner örn åvägabringande av
utredning och förslag rörande utbyggande av den frivilliga försäkringen
enligt lagen örn försäkring för olycksfall i arbete. (205.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1936 sid. 333 med
hänvisning. Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

10. den 25 maj 1928, angående hotell- och restaurangpersonalens samt badhuspersonalens
anställningsförhållanden m. m. (243.)

Sedan socialstyrelsen den 28 december 1929 inkommit med en preliminär utredning
beträffande hotell- och restaurangpersonalen, anmäldes frågan örn denna
personals anställningsförhållanden i proposition (nr 31) till 1930 års riksdag.
Efter det slutlig utredning i denna del av ärendet liksom socialstyrelsen jämväl
anbefalld utredning rörande badhuspersonalens anställningsförhållanden inkommit,
har socialstyrelsen den 3 september 1932 avgivit de förslag, vartill utredningen
givit anledning. Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning. (Jfr
ärendet under punkten 50 här nedan.)

11. den 18 mars 1930, i anledning av väckt motion örn förhållandet mellan
Arjeplog- och Karesuandolapparna samt lappförfattningarnas anknytning
till det levande livet. (75.)

Anmäld den 30 maj 1930, därvid beslöts, att skrivelsen skulle överlämnas till
länsstyrelsen i Norrbottens län att tagas i övervägande vid fullgörande av länsstyrelsen
samma dag meddelat uppdrag att jämte särskilt tillkallade personer
verkställa utredning angående de åtgärder, som borde vidtagas för avhjälpande
av de inom vissa delar av lappmarken i nämnda län yppade missförhållandena
samt rörande de kostnader, som därav föranleddes. Sedan länsstyrelsen i anledning
av uppdraget den 29 december 1935 avgivit betänkande i ämnet, hava
yttranden häröver infordrats från åtskilliga myndigheter och organisationer.
Ärendet har genom beslut den 29 juni 1938 överlämnats till jordbruksdepartementet,
varefter detsamma icke längre är föremål för övervägande inom socialdepartementet.

12. den 2 maj 1930, i anledning av riksdagens år 1929 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill
hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning för tiden 1 juli 1928
—30 juni 1929. (175.)

Anmäld den 25 juli 1930, i vad skrivelsen avsåg till socialdepartementets handläggning
hörande ärende (ändrade anordningar för ställande av uppbördssäkerhet),
därvid statskontoret anbefalldes att avgiva utlåtande i frågan. Sedan
detta inkommit, hava yttranden inhämtats från samtliga länsstyrelser. Den 24
april 1936 har ärendet överlämnats till 1936 års uppbördskommitté för att tagas
i övervägande vid fullgörandet av det kommittén den 28 februari 1936 lämnade
uppdraget. Sedan kommittén den 19 december 1938 avlämnat betänkande,
är ärendet föremål för Kungl. Maj:ts prövning. (Jfr ärendet under punkten
25 här nedan.)

13. den 27 maj 1930, i anledning av väckta motioner angående utökning
och effektivisering av yrkesinspektionens verksamhet. (287.)

Anmäld den 20 september 1930, därvid socialstyrelsen anbefalldes verkställa
utredning i ärendet. Denna utredning har den 17 december 1931 inkommit, var -

291

efter utlåtanden däröver inhämtats från ett stort antal myndigheter och organisationer.
Skrivelsen har i vad angår lagstiftningsåtgärder beaktats i Kungl.
Maj:ts proposition (nr 40) den 23 januari 1931 till riksdagen med förslag till
lag om ändring i vissa delar av lagen den 29 juni 1912 (nr 206) om arbetarskydd.
För 1937 års riksdag har av Kungl. Maj:t i skrivelsens syfte framlagts
förslag i åtskilliga avseenden, bland annat rörande utökning av skogs- och flottledsinspektionen
samt om yrkesinspektionens inordnande från och med 1938 års
ingång under riksförsäkringsanstalten. Jämlikt Kungl. Maj:ts den 16 april 1937
givna bemyndigande har chefen för socialdepartementet den 22 i samma månad
tillkallat sakkunniga för att verkställa utredning och avgiva förslag rörande
effektivisering av yrkesinspektionen (1937 års arbetarskyddskommitté), vilka
sakkunniga den 30 december 1937 avgivit betänkande med förslag i ämnet.
Sedan betänkandet därefter varit föremål för remissbehandling, har Kungl.
Majit till riksdagen avlåtit propositioner dels den 12 mars 1938 (nr 231) angående
yrkesinspektionens organisation m. m., dels ock den 24 mars 1938 (nr 265)
angående ändring i vissa delar av lagen örn arbetarskydd m. m. (Jfr ärendena
under punkten 54 här nedan samt under punkterna 26 och 38 i bilaga II.) Skrivelsen
är därmed slutbehandlad.

14. den 30 maj 1930, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag örn ändrad lydelse av vissa delar av lagen den 2 juni 1916
örn skyddskoppympning, dels ock i ämnet väckta motioner. (317.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1935 sid. 390. De
av chefen för socialdepartementet tillkallade sakkunniga för behandling av
frågan örn den nuvarande obligatoriska barnvaccinationens bibehållande hava
den 28 augusti 1937 avgivit betänkande med förslag till lag örn skyddskoppympning
m. m. Sedan yttranden häröver inkommit, är ärendet beroende på
Kungl. Maj:ts prövning.

15. den 2 juni 1930, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag örn kommunalstyrelse på landet m. m. ävensom i ämnet väckta
motioner. (330.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1936 sid. 335 (jfr
även ärendet under punkten 30 här nedan). Vad riksdagen i skrivelsen anfört
och yrkat beträffande frågan örn ändring av bestämmelserna örn skadeståndsansvar
för kommunala förtroendemän är beroende på Kungl. Maj:ts prövning
inom justitiedepartementet, dit skrivelsen numera överlämnats.

16. den 13 mars 1931, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med
anhållan örn riksdagens yttrande rörande vissa av den internationella
arbetsorganisationens konferens år 1930 fattade beslut, dels ock i ämnet
väckta motioner. (70.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1935 sid. 391. Utredningen
av frågan örn arbetstidsförhållandena beträffande butikspersonalen
och övriga denna personal närstående anställda har jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande
den 28 juni 1935 uppdragits åt särskilda sakkunniga för utredning
rörande frågan örn en laglig reglering av arbetstiden för de affärs- och kontorsanställda
m. m. Nämnda sakkunniga hava den 9 december 1937 avgivit betänkande
med förslag i ämnet. Efter vederbörlig remissbehandling har Kungl.
Majit den 30 december 1938 till lagrådet för granskning överlämnat förslag till
lag örn arbetstiden i detaljhandel och viss annan rörelse (arbetstidslag för
detaljhandeln). Vad angår sjukhus- och sinnessjukhuspersonalens arbetstids -

292

förhållanden har Kungl. Maj:t i fråga om den sistnämnda kategorien behandlat
nämnda spörsmål i proposition (nr 108) till 1935 års riksdag angående
regleringen av arbetstiden för viss statsanställd personal, beträffande
vilken proposition riksdagens kamrar stannat i olika beslut. Medicinalstyrelsen
har den 7 november 1935 anbefallts att verkställa viss utredning i ämnet. Sedan
detta uppdrag fullgjorts, har Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen till 1936
års riksdag, femte huvudtiteln, punkt 87, framlagt förslag av innebörd, såvitt
angår arbetstiden för såväl vård- som ekonomipersonalen vid statens sinnessjukhus,
att densamma skulle i princip nedsättas till 48 timmar för vecka.. I
skrivelse den 20 mars 1936, nr 5, punkt 69, har riksdagen anfört, bland annat,
att riksdagen för sin del ansåge, att arbetstiden borde bestämmas till 218
timmar per 30 dagar för den personal, som icke redan åtnjöte kortare arbetstid.
Den 20 november 1936 har Kungl. Maj:t bland annat förordnat, att arbetstiden
från och med den 1 januari 1937 skall nedsättas i överensstämmelse med
vad riksdagen i sistnämnda skrivelse uttalat. Den 20 september 1937 har vidare
uppdragits åt medicinalstyrelsen att inkomma med utredning och beräkningar
rörande kostnaderna för budgetåret 1938/39, därest arbetstiden för sjukvårdsoch
ekonomipersonalen vid statens sinnessjukhus från och med år 1939 begränsades
till 48 timmar i veckan. Med anledning därav har medicinalstyrelsen i
skrivelse den 22 oktober 1937 inkommit med dylik utredning, vilken av Kungl.
Maj:t lagts till grund för förslag i statsverkspropositionen till 1938 års riksdag,
vilket av riksdagen bifallits (skrivelse nr 5, punkten 75). Ärendet i denna del är
därmed slutbehandlat.

17. den 20 maj 1931, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 29 juni 1912
(nr 206) örn arbetarskydd, dels ock i ämnet väckta motioner. (238.)

Ärendet har varit vilande (se ämbetsberättelsen 1934 sid. 341) i avvaktan på
verkningarna av författningsändring den 10 februari 1933, då kungörelse utfärdades
angående ändrad lydelse av § 59 i allmänna läkarinstruktionen den 19
december 1930 (nr 442). Enligt bestämmelserna i denna kungörelse åligger det
läkare att vid varje under hans behandling kommande sjukdomsfall, som kan
vara föranlett av hälsofarligt arbete, därom skyndsamt göra anmälan till medicinalstyrelsen
enligt fastställt formulär. Genom beslut den 6 juli 1937 anmodade
t. f. chefen för socialdepartementet medicinalstyrelsen att inkomma
med upplysning, huruvida dittills avlämnade läkaruppgifter kunde anses utgöra
tillräckligt material för fortsatt behandling av skrivelsen. Sådant yttrande
har därefter inkommit. Jämlikt Kungl. Maj:ts den 30 juni 1938 givna bemyndigande
har departementschefen vidare tillkallat sakkunniga för att inom
departementet verkställa en översyn av den svenska arbetarskyddslagstiftningen
(1938 års arbetarskyddskommitté). Kommitténs arbete pågår.

18. den 7 maj 1932, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
till allmän levnadskostnadsundersökning. (184.)

Anmäld den 3 juni 1932, därvid åt socialstyrelsen uppdrogs att verkställa en
på ettåriga hushållsräkenskaper grundad allmän levnadskostnadsundersökning.
Sedan denna undersökning numera är slutförd och utgiven som särskild publikation
i serien Sveriges officiella statistik under titeln »Levnadsvillkor och hushållsvanor
i städer och industriorter omkring år 1933», är skrivelsen slutbehandlad.

293

19. den 10 maj 1932, angående vissa lättnader i avseende å hälsovårdsstadgans
tillämpning för köpingar och municipalsamhällen. (175.)

Anmäld den 27 maj 1932, därvid medicinalstyrelsen anbefalldes att verkställa
utredning i fråga örn ändring av hälsovårdsstadgan i de av riksdagen berörda
avseendena ävensom att inkomma med det förslag, vartill styrelsen funne
utredningen giva anledning. Sedan styrelsen till fullgörande av detta uppdrag
inkommit med förslag i ämnet samt ärendets remissbehandling avslutats, har
Kungl. Majit den 16 december 1938 utfärdat kungörelse om ändring i vissa
delar av hälsovårdsstadgan den 19 juni 1919 (nr 566) (sv. f. nr 759). Ärendet
är därmed slutbehandlat.

20. den 13 juni 1932, i anledning av väckta motioner angående skogsbygdens
arbetslöshets- och försörjningsproblem. (375.)

Skrivelsen har överlämnats från jordbruksdepartementet. Den 23 juli 1932
anbefalldes socialstyrelsen att avgiva utlåtande i ärendet. Sedan sådant utlåtande
inkommit, har Kungl.Majit den 13 juli 1934- anbefallt socialstyrelsen att
i huvudsaklig överensstämmelse med en av styrelsen efter Kungl. Majits uppdrag
utarbetad plan verkställa den i skrivelsen avsedda undersökningen beträffande
skogsbygdens arbets- och försörjningsproblem. Efter det styrelsen
numera slutfört detta uppdrag, är ärendet beroende på Kungl. Majits prövning.

21. den 9 februari 1933, i anledning av Kungl. Maj :ts. proposition med anhållan
örn riksdagens yttrande rörande vissa av den internationella arbetsorganisationens
konferens år 1932 fattade beslut. (19.)

Anmäld den 21 april 1933. Därvid beslöts beträffande det av arbetskonferensen
antagna förslaget till konvention angående skydd mot olycksfall för arbetare,
sysselsatta med lastning eller lossning av fartyg, att ett socialstyrelsen och
kommerskollegium den 24 januari 1930 lämnat uppdrag att gemensamt utarbeta
och inkomma med förslag till de ändringar i eller tillägg till gällande
författningar, som kunde böra vidtagas, därest Sverige anslöte sig till ett av
konferensen år 1929 antaget förslag till konvention i ämnet, skulle avse konferensens
förevarande förslag. Den 30 november 1936 hava ämbetsverken avgivit
förslag, varefter författningar i ämnet utfärdats den 8 oktober 1937 (sv.
f. nr 813—816). Beträffande förslag till konvention angående minimiålder för
barns användande till icke industriellt arbete jämte en rekommendation i ämnet
har socialstyrelsen inkommit med anbefalld utredning rörande lämpligheten av
ändringar i eller tillägg till 1897 års förordning angående barns användande vid
offentliga förevisningar och 1926 års lag angående meddelande av förbud för
barn att idka viss försäljning. Genom beslut den 8 juli 1938 har föreskrivits,
att handlingarna i sistnämnda del av ärendet skulle överlämnas till de jämlikt
Kungl. Majits bemyndigande den 30 juni 1938 utsedda sakkunniga för verkställande
av en översyn av den svenska arbetarskyddslagstiftningen (1938 års
arbetarskyddskommitté) för att tagas i övervägande vid fullgörandet av kommitténs
uppdrag. Kommitténs arbete pågår.

22. den 21 juni 1933, i anledning av Kungl. Majits i propositionerna nr 211,
212 och 216 gjorda framställningar angående anslag till arbeten till motverkande
av arbetslösheten samt till bekämpande av arbetslösheten jämte
i dessa ämnen väckta motioner. (356.)

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1936 sid. 338 med
hänvisning. Vad angår ordnandet av frågan örn centralorgan för den statliga

294

och statsunderstödda reservarbets- och kontantunderstödsverksamheten har
detta spörsmål, i anslutning till det av landshövdingen K. Tiselius den 30 juni
1936 avgivna sakkunnigförslaget i ämnet, upptagits till närmare övervägande i
propositionen nr 266 till 1937 års riksdag (angående socialstyrelsens organisation
m. m.). Vidkommande i skrivelsen påkallad utredning rörande en rationell
planläggning av kommunernas arbeten har frågan därom beaktats i samband
med det till 1936 års riksdag avlåtna förslaget till lag örn kommunal fondbildning,
vilket sedermera i all huvudsak bifallits av riksdagen. Vad angår skrivelsen
i övrigt har Kungl. Majit den 17 december 1937 bemyndigat chefen för
socialdepartementet att utse en kommitté med uppdrag att verkställa en översyn
av den svenska socialvården och framlägga de förslag, vartill denna översyn
föranleder. Kommitténs arbete pågår. (Jfr ärendena under punkterna 23,
36, 37 och 69 här nedan.)

23. den 4 maj 1934, i anledning av väckta motioner angående vissa ändringar
i lagen om fattigvården. (224.)

Anmäld den 31 maj 1934, därvid statens inspektör för fattigvård och barnavård
anbefalldes att efter verkställande av erforderlig utredning inkomma med förslag
i ämnet. Sedan detta uppdrag fullgjorts, hava yttranden över förslaget
inhämtats från samtliga länsstyrelser ävensom från åtskilliga organisationer,
varefter kammarrätten avgivit yttrande i ärendet. Den 17 december 1937 har
Kungl. Majit bemyndigat chefen för socialdepartementet att utse en kommitté
med uppdrag att verkställa en översyn av den svenska socialvården och framlägga
de förslag, vartill denna översyn föranleder. Kommitténs arbete pågår.
(Jfr ärendena under punkterna 22, 36, 37 och 69.)

24. den 1 juni 1934, i anledning av väckta motioner angående valbarhetsvillkor
för beklädande av poster i kommunala nämnder och styrelser.
(292.)

Ärendet, som i vissa delar avgjorts, är i övrigt beroende på Kungl. Majits prövning.
(Se vidare ärendet under punkten 30 här nedan.)

25. den 5 juni 1934, i anledning av riksdagens år 1933 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill
hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning för tiden 1 juli 1932
—30 juni 1933. (307.)

Sedan inom socialdepartementet upprättats en promemoria avseende det i skrivelsen
omförmälda, till departementets handläggning hörande ärende (uppbördsborgen
för polis- och fjärdingsman), har ärendet anmälts den 28 juni 1935,
därvid statskontoret anbefalldes att verkställa viss utredning ävensom att inkomma
med förslag till de bestämmelser, som kunde finnas påkallade. Efter
det detta uppdrag fullgjorts, har ärendet den 24 april 1936 överlämnats till 1936
års uppbördskommitté. Sedan kommittén den 19 december 1938 avlämnat betänkande,
är ärendet föremål för Kungl. Majits prövning. (Jfr ärendet under
punkten 12 här ovan.)

26. den 11 juni 1934, i anledning av väckta motioner örn utredning och förslag
angående förhållandena inom byggnadsindustrien. (372.)

Sedan skrivelsen anmälts den 28 september 1934, har chefen för socialdepartementet
jämlikt bemyndigande samma dag tillkallat tre sakkunniga för att inom
departementet biträda med utredning i frågan. Detta uppdrag har numera
slutförts genom avgivande av betänkande i ämnet. Ärendet är föremål för
Kungl. Majits prövning.

295

27. samma dag, i anledning av väckta motioner angående lagstiftning till
arbetsfredens bevarande m. m. (373.)

Anmäld den 31 december 1934, därvid beslöts tillkallandet av särskilda sakkunniga
för utredning av i skrivelsen omförmälda och vissa andra därmed sammanhängande
spörsmål. De sakkunniga hava den 9 december 1935 avgivit betänkande
örn folkförsörjning och arbetsfred. Ärendet är beroende på Kungl.
Maj:ts prövning. (Jfr ärendena under punkterna 2, 7 och 33.)

28. den 14 juni 1934, i anledning av väckta motioner angående åtgärder
till förhindrande av fackliga eller andra yrkesorganisationers kollektiva
anslutning till visst politiskt parti. (410.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

29. den 30 april 1935, i anledning av väckta motioner angående undersökning
av vårt lands befolkningsfråga m. m. (181.)

Sedan skrivelsen anmälts den 17 maj 1935, har chefen för socialdepartementet,
jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande, den 22 i samma månad tillsatt en kommission
för undersökning av vårt lands befolkningsfråga. Under 1935—1938
har kommissionen avgivit ett flertal betänkanden i olika ämnen. Kommissionens
slutbetänkande föreligger justerat den 18 december 1938 och kommer att
avlämnas i början av år 1939.

30. den 25 maj 1935, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen
med förslag till lag örn kommunalstyrelse i Stockholm ävensom i anledning
av propositionen väckta motioner. (237.)

Anmäld den 15 juni 1935, därvid lag i ämnet utfärdades (sv. f. nr 337). Med
anledning av vad riksdagen i skrivelsen beträffande andra ämnen anfört och
yrkat har inom socialdepartementet upprättats en promemoria angående gemensam
valdag för stadsfullmäktige-, landstingsmanna- och elektorsval, varöver
yttranden inhämtats från åtskilliga myndigheter och organisationer. Kungl.
Majit har därefter den 9 januari 1936 till riksdagen avlåtit proposition (nr 12)
med förslag till lag örn ändring i vissa delar av kommunala vallagen. Frågan
om fullgjord skattebetalning såsom villkor för valbarhet och behörighet till
kommunala förtroendeuppdrag har delvis avgjorts genom utfärdande av lagar
i ämnet (jfr ärendet under punkten 35). I övrigt är ärendet i denna del beroende
på Kungl. Maj:ts prövning. (Jfr ärendena under punkterna 15 och 24 här
ovan.)

31. den 1 juni 1935, angående åtgärder för anläggning av badinrättningar på
landsbygden. (268.)

Anmäld den 5 juli 1935, därvid medicinalstyrelsen anbefalldes att i samråd
med pensionsstyrelsen och skolöverstyrelsen verkställa utredning och inkomma
med förslag i ämnet. Sedan förslag inkommit den 30 oktober 1936, är ärendet
beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

32. den 6 juni 1935, i anledning av riksdagens år 1934 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverkets jämte
därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning för tiden 1 juli
1933—30 juni 1934. (279.)

Överlämnad från finansdepartementet för handläggning i vad angår bland annat
punkten 7 (statsverkets kostnader för gränskontrollen). Sedan statskontoret
och generaltullstyrelsen den 29 november 1935 avgivit anbefallt, gemensamt
yttrande, har frågan varit föremål för övervägande av en inom justitiedeparte -

296

mentet den 12 juni 1936 tillsatt kommitté för verkställande av utredning angående
revision av bestämmelserna örn utlännings rätt att här i riket vistas
jämte därmed sammanhängande spörsmål. Kommittén har den 12 december
1936 avgivit betänkande i ämnet. Det i skrivelsen behandlade spörsmålet om
indragning av nu utgående ersättning till tulltjänstemän för deras bestyr med
gränskontrollen är fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

33. den 7 juni 1935, i anledning av väckta motioner angående lagstiftning
till arbetsfredens främjande m. m. (300.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning. (Jfr ärendena under punkterna
2, 7 och 27 här ovan.)

34. den 28 februari 1936, i anledning av väckta motioner om beredande
av rätt för municipalsamhälle att upprätta högre folkskola. (62.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

35. den 20 mars 1936, i anledning av väckta motioner örn skärpning av utskyldsstrecket
såsom villkor för valbarhet till kommunala förtroendeuppdrag.
(106.)

Anmäld den 30 juni 1936, därvid lagar utfärdades (sv. f. nr 428, 429 och 433).
I vad angår av riksdagen begärd utredning beträffande frågan örn införande
i kommunallag av allmänna valbarhetsbestämmelser rörande kommunala uppdragshavare
är ärendet beroende på Kungl. Majis prövning. (Jfr ärendet under
punkten 30 här ovan.)

36. den 25 april 1936, i anledning av väckta motioner angående vissa ändringar
i fattigvårdslagen m. m. (185.)

Den 17 december 1937 har Kungl. Maji bemyndigat chefen för socialdepartementet
att utse en kommitté med uppdrag att verkställa en översyn av den
svenska socialvården och framlägga de förslag, vartill denna översyn föranleder.
Kommitténs arbete pågår. (Jfr ärendena under punkterna 22, 23, 37 och 69.)

37. samma dag, i anledning av väckta motioner om ändring i fattigvårdslagens
bestämmelser örn barns försörjningsplikt m. m. (186.)

Anmäld den 10 juli 1936, därvid uppdrogs åt statens inspektör för fattigvård
och barnavård att efter verkställande av erforderlig utredning inkomma
med förslag till de ändrade bestämmelser, vartill utredningen kunde giva anledning.
Sedan detta uppdrag slutförts, hava yttranden över utredningen inhämtats
från vissa länsstyrelser och organisationer. Därefter har Kungl Majit
den 17 december 1937 bemyndigat chefen för socialdepartementet att utse en
kommitté med uppdrag att verkställa en översyn av den svenska socialvården
och framlägga de förslag, vartill denna översyn föranleder. Kommitténs arbete
pågår. (Jfr ärendena under punkterna 22, 23, 36 och 69.)

38. den 2 maj 1936, i anledning av väckt motion om utvidgning av rätten
att erhålla lindring i de mindre bemedlades kostnader för vård av sinnessjuka,
sinnesslöa och fallandesjuka. (202.)

Anmäld den 10 juli 1936, därvid uppdrogs åt statens inspektör för fattigvård
och barnavård att efter verkställande av erforderlig utredning inkomma med
förslag i ämnet. Sedan utredning och förslag den 10 november 1937 avlämnats
samt yttranden däröver avgivits, är ärendet beroende på Kungl. Maj:ts
prövning.

297

39. den 5 maj 1936, i anledning av väckta motioner örn ändrade grunder
för statsbidrag till avlöning av vissa befattningshavare vid polisväsendet.
(209.)

Anmäld den 10 juli 1936, därvid dels samtliga länsstyrelser anbefalldes, dels
ock vissa organisationer bereddes tillfälle att avgiva yttranden över skrivelsen.
Sådana yttranden hava därefter inkommit. Genom beslut den 25 november 1938
har Kungl. Majit bemyndigat departementschefen att utse en kommitté för utredning
av frågan örn polisväsendets förstatligande m. m. I samband därmed
att denna kommitté den 8 december 1938 blivit utsedd, har skrivelsen överlämnats
till kommittén för att av densamma tagas i övervägande vid fullgörandet
av dess uppdrag. (Jfr ärendet under punkten 45 i bilaga II.)

40. den 20 maj 1936, i anledning av väckta motioner angående en utvidgad
livsmedelslagstiftning. (243.)

Sedan skrivelsen anmälts den 23 oktober 1936, har chefen för socialdepartementet,
jämlikt Kungl. Majits bemyndigande, den 3 november 1936 tillkallat
fem sakkunniga för att inom departementet biträda med utredning rörande
en ur enhetliga synpunkter planlagd, utvidgad livsmedelslagstiftning. De sakkunniga
hava den 16 december 1937 avgivit betänkande med förslag till lagstiftning
örn vitaminiserade livsmedel och örn kringföringshandel med kött och
charkuterivaror, vilket förslag föranlett utfärdande den 18 november 1938 av
kungörelse med vissa bestämmelser angående kringföringshandel med kött och
charkuterivaror (sv. f. nr 658). De sakkunnigas arbete i övrigt pågår.

41. den 23 maj 1936, angående åtgärder till åstadkommande av utsträckt
användning av vatten- och sanitetsledningar på landsbygden. (244.)

Anmäld den 10 juli 1936, därvid beslöts, att skrivelsen skulle överlämnas
till 1936 års utredning angående beredskapsarbeten för att tagas i övervägande
vid fullgörande av dess uppdrag. Nämnda utredning har den 27 juli 1937 slutförts,
varefter yttranden över det avgivna förslaget infordrats från ett stort antal
myndigheter och organisationer. Sedan dessa yttranden inkommit, är ärendet
beroende på Kungl. Majits prövning.

42. samma dag, angående underlättande och tryggande av möjligheten för
den icke jordägande befolkningen att idka friluftsliv. (246.)

Anmäld den 10 oktober 1936, därvid medicinalstyrelsen anbefalldes att avgiva
yttrande i anledning av vad i skrivelsen anförts. Sedan nämnda yttrande inkommit,
har chefen för socialdepartementet, jämlikt Kungl. Majits den 28 maj
1937 givna bemyndigande, den 9 juni 1937 tillkallat sakkunniga för att verkställa
utredning och avgiva förslag rörande underlättande och tryggande av
möjligheterna för den icke jordägande befolkningen att idka friluftsliv m. m.
(fritidsutredningen). Utredningens arbete pågår. (Jfr ärendena under punkterna
53, 61 och 66.)

43. samma dag, angående åtgärder för utrotande av väggohyran i hela landet.
(264.)

Anmäld den 10 juli 1936, därvid medicinalstyrelsen anbefalldes att i samråd
med socialstyrelsen efter verkställande av erforderlig utredning inkomma med
förslag i ämnet. I skrivelse den 18 maj 1937, vilken är föremål för Kungl.
Majits prövning, har medicinalstyrelsen såsom ett led i utredningen hemställt
örn anvisande av medel för utförande av vissa undersökningar i ämnet.

298

44. den 5 juni 1936, angående reformering av pantlånerörelsen. (275.)

Jfr ärendet under punkten 5.

45. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående omläggning
av skyddshemsverksamheten m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
(306.)

Sedan de jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 12 juni 1936 tillkallade utredningsmännen
för vidtagande av vissa förberedande åtgärder för omorganisationen
av skyddshemsverksamheten den 18 december 1936 slutfört sitt uppdrag samt
yttranden över utredningsmännens förslag inhämtats från vissa myndigheter
m. fl., har Kungl. Maj:t den 26 februari 1937 avlåtit proposition (nr 177) till
riksdagen angående anslag till skyddsuppfostran m. m. Propositionen har av
riksdagen bifallits (skrivelse nr 400). — Vidare har 1936 års Hall-utredning den
10 december 1937 avgivit betänkande och förslag rörande vården av själsligt
abnorma manliga skyddshemselever samt av vanartade sinnesslöa gossar m. m.
På grundval av detta förslag har Kungl. Majit den 3 mars 1938 till riksdagen
avlåtit proposition (nr 198) angående inrättande av en statens anstalt för själsligt
abnorma manliga skyddshemselever m. m., vilken proposition av riksdagen
bifallits (skrivelse nr 265). (Jfr ärendet under punkten 37 i bilaga II.) Ärendet
är därmed slutbehandlat.

46. den 18 juni 1936, i anledning av väckta motioner angående offentliga
nöjestillställningar m. m. (353.)

Anmäld den 11 november 1938, därvid Kungl. Majit uppdrog åt landshövdingen
Arvid Lidén att såsom sakkunnig inom socialdepartementet företaga en översyn
av bestämmelserna i ordningsstadgan för rikets städer och därmed sammanhörande
författningar samt verkställa därav föranledd utredning ävensom
avgiva förslag till erforderliga författningsbestämmelser. (Jfr ärendet under
punkten 53 i bilaga II.)

47. samma dag, i anledning av Kungl. Majits proposition med förslag till
ändring i hälsovårdsstadgan m. m. jämte i ämnet väckta motioner. (362.)

Anmäld den 26 juni 1936, därvid författningar i ämnet utfärdades (sv. f. nr
322 och 323). Därjämte har Kungl. Majit uppdragit åt medicinalstyrelsen
att verkställa den ytterligare utredning, som kunde anses erforderlig för bostadsövervakningens
nyordning i städer med mera än 5.000 invånare. Sedan medicinalstyrelsen
den 7 januari 1937 inkommit med nämnda utredning samt utlåtanden
och yttranden däröver inhämtats från ett stort antal myndigheter
och sammanslutningar, har Kungl. Majit framlagt förslag i ämnet i statsverkspropositionen
till 1938 års riksdag, vilket av riksdagen bifallits (skrivelse
nr 5, punkten lil). Ärendet är därmed slutbehandlat.

48. den 27 juni 1936, i anledning av dels Kungl. Majits proposition med
förslag till lag örn förenings- och förhandlingsrätt m. m., dels ock väckta
motioner angående lag om vissa ekonomiska stridsåtgärder m. m. (418.)

Anmäld den 10 juli och den 11 september 1936, därvid sistnämnda dag dels
lagar i ämnet utfärdades (sv. f. nr 506—508), dels ock socialstyrelsen anbefalldes
att inkomma med förslag till de nya eller ändrade bestämmelser, som borde
meddelas i anledning av nämnda lagar. Sedan detta uppdrag fullgjorts, har
Kungl. Majit den 20 november 1936 utfärdat kungörelse i ämnet (sv. f. nr 573).
För handläggning i vad angår av riksdagen äskad utredning örn föreningsväsendets
normering genom lagstiftning har skrivelsen överlämnats till justitiede -

299

partementet. I övrigt (fortsatt utredning av frågan angående lagstiftning om
vissa ekonomiska stridsåtgärder) är ärendet beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

49. samma dag, i anledning av väckta motioner angående lagstiftning örn
arbetsavtal m. m. (421.)

I vad angår av riksdagen framställt yrkande om utredning rörande åtgärder
för främjande av pensionering av personer, anställda i enskild tjänst, har en
inom justitiedepartementet den 19 september 1936 för frågans utredning tillsatt
kommitté numera avgivit betänkande med förslag till lag örn frivillig pensionering
av i enskild tjänst anställda, varefter frågans fortsatta behandling
torde ankomma på justitiedepartementets föredragning. Vidkommande den fortsatta
utredningen rörande frågan örn lagstiftning örn arbetsavtal, är ärendet i
denna del beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

50. den 6 mars 1937, i anledning av väckt motion om viss ändring i 1 § i
lagen den 16 maj 1930 örn arbetstidens begränsning. (54.)

Anmäld den 18 juni 1937, därvid socialstyrelsen anbefalldes att verkställa utredning
samt inkomma med förslag i ämnet. Detta uppdrag har ännu icke fullgjorts.
(Jfr ärendet under punkten 10.)

51. den 9 mars 1937, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar angående anslag till främjande av bostadsförsörjning
för mindre bemedlade, barnrika familjer jämte en i ämnet väckt
motion. (56.)

Anmäld den 30 juni 1937, därvid erforderliga åtgärder beslötos. I vad angår
av riksdagen ifrågasatt jämkning av gällande bestämmelser beträffande den i
skrivelsen avhandlade verksamheten har statens byggnadslånebyrå den 1 november
1937 avgivit anbefalld utredning och förslag. I överensstämmelse därmed
har Kungl. Majit den 3 mars 1938 i propositionen nr 190 till 1938 års
riksdag angående anslag till främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade,
barnrika familjer m. m. framlagt förslag i ämnet, vilket förslag av
riksdagen bifallits (skrivelse nr 261). (Jfr ärendet under punkten 35 i bilaga
II.) Ärendet är därmed slutbehandlat.

52. samma dag, angående utredning om rening och desinficiering av vissa
för sängkläder m. m. avsedda råvaror. (63.)

Anmäld den 19 mars 1937, därvid medicinalstyrelsen anbefalldes att i samråd
med socialstyrelsen och kommerskollegium verkställa den av riksdagen begärda
utredningen samt inkomma med det förslag i ämnet, vartill utredningen kunde
föranleda. Detta uppdrag har ännu icke fullgjorts.

53. samma dag, i anledning av väckta motioner om vissa ändringar i lagen
den 12 maj 1917 örn expropriation. (65.)

Anmäld den 29 oktober 1937, därvid beslöts, att skrivelsen i vad anginge fråga
örn rätt att expropriera mark för kommunala friluftsbad skulle överlämnas till
fritidsutredningen (jfr ärendena under punkterna 42, 61 och 66) för att tagas
i övervägande vid fullgörandet av dess uppdrag.

54. den 13 mars 1937, i anledning av väckta motioner angående införande
av bestämmelser örn vite i lagen den 29 juni 1912 örn arbetarskydd. (97.)

Anmäld den 23 april 1937, därvid beslöts, att skrivelsen skulle överlämnas till
1937 års arbetarskyddskommitté för att tagas i övervägande vid fullgörandet

300

av dess uppdrag. Nämnda kommitté har den 30 december 1937 avgivit betänkande
med förslag angående effektivisering av yrkesinspektionen. Det i skrivelsen
berörda spörsmålet har behandlats i propositionen nr 265 till 1938 års
riksdag med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 29 juni
1912 (nr 206) örn arbetarskydd m. m., vilket förslag av riksdagen bifallits (skrivelse
nr 280). (Jfr ärendena under punkten 13 här ovan samt under punkten
38 i bilaga II.) Ärendet är därmed slutbehandlat.

55. den 17 mars 1937, i anledning av vissa i statsverkspropositionen gjorda
framställningar rörande utgifterna för budgetåret 1937/38 under riksstatens
femte huvudtitel, innefattande anslagen till socialdepartementet.
(5.)

Anmäld den 23 april 1937. Beträffande i skrivelsen under punkterna 78 resp.
115 gjorda uttalanden angående utredning örn ändrade grunder för statsbidrag
dels till sinnesslö- och epileptikeranstalter, dels ock till lindring av mindre bemedlade
patienters å landsbygden sjukvårdskostnader har medicinalstyrelsen
— till åtlydnad av Kungl. Majis den 23 april 1937 meddelade uppdrag —
den 27 augusti respektive den 15 september 1937 inkommit med förslag därutinnan.
Frågorna örn ändring i berörda statsbidragsgrunder hava därefter
berörts i statsverkspropositionen till 1938 års riksdag (femte huvudtiteln, punkterna
113 och 158) men på där anförda skäl ansetts tillsvidare böra vila. Ärendet
är sålunda i berörda delar alltjämt beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

56. den 16 april 1937, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition, nr 15, med
förslag till lag angående ändrad lydelse av 6, 7, 8, 13, 29 och 40 §§ lagen
den 28 juni 1935 (nr 434) örn folkpensionering jämte i ämnet väckta
motioner. (147.)

Anmäld den 23 april 1937, därvid lag i ämnet utfärdades (sv. f. nr 163). Därjämte
anbefalldes pensionsstyrelsen att, i enlighet med riksdagens i skrivelsen
gjorda anhållan, verkställa en allsidig och förutsättningslös utredning, huruvida
till blindhetsersättning berättigade personer genom ändringar i lagen
om folkpensionering eller på annat sätt kunde beredas en förbättrad ekonomisk
ställning, samt inkomma med förslag i ämnet. Sedan denna utredning numera
inkommit, är ärendet beroende på Kungl. Majis prövning.

57. den 28 april 1937, angående sättet för erläggande av vårdavgifter vid
statens sinnessjukhus. (229.)

Den 2 juli 1937 anbefalldes socialstyrelsen och medicinalstyrelsen att i anledning
av skrivelsen verkställa erforderlig utredning samt däröver avgiva utlåtande.
Sedan utlåtanden inkommit, är ärendet beroende på Kungl. Majis prövning.

58. samma dag, angående yrkesutbildning av tuberkuloskonvalescenter i
vissa fall. (230.)

Ärendet är beroende på Kungl. Majis prövning. (Jfr ärendet under punkten 3.)

59. den 8 maj 1937, i anledning av väckta motioner angående vissa ändringar
i lagen örn försäkring för olycksfall i arbete. (261.)

Anmäld den 11 juni 1937, därvid riksförsäkringsanstalten anbefalldes att verkställa
den i skrivelsen begärda utredningen samt att inkomma med de förslag,
vartill utredningen kunde föranleda. Detta uppdrag har ännu icke fullgjorts.

301

60. samma dag, i anledning av väckta motioner angående utredning av frågan
örn det kommunala revisionsväsendet. (266.)

Den 24 september 1937 hava vissa sammanslutningar lämnats tillfälle att avgiva
yttrande över skrivelsen. Samtliga dessa yttranden hava ännu icke inkommit.

61. den 12 maj 1937, angående beredande av vila åt husmödrar på landsbygden.
(270.)

Sedan skrivelsen den 28 maj 1937 anmälts i samband med tillkallandet av fritidsutredningen
(jfr ärendena under punkterna 42, 53 och 66), överlämnades
densamma den 9 september 1937 till nämnda utredning för att tagas i övervägande
vid fullgörandet av det utredningen meddelade uppdraget. Detta uppdrag
har ännu icke slutförts.

62. samma dag, angående tillgodoseende av behovet av allmänna samlingslokaler.
(271.)

Anmäld den 19 november 1937, därvid chefen för socialdepartementet bemyndigades
att utse sakkunniga att inom departementet biträda med utredning
rörande behovet av allmänna samlingslokaler samt dess tillgodoseende genom
medverkan av stat och kommun jämte andra därmed sammanhängande frågor.
Departementschefen har därefter den 3 december 1937 tillkallat ifrågavarande
sakkunniga, vilkas arbete pågår.

63. den 26 maj 1937, angående de civila tjänsteläkarnas ställning i städer
och stadsliknande samhällen. (339.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

64. den 27 maj 1937, i anledning av väckt motion angående ändringar i lagen
den 16 maj 1930 om vissa inskränkningar beträffande tiden för förläggande
av bageri- och konditoriarbete. (344.)

Anmäld den 11 juni 1937, därvid socialstyrelsen anbefalldes att verkställa i
skrivelsen begärd utredning samt att inkomma med de förslag, vartill utredningen
kunde föranleda. Sedan begärd utredning jämte förslag i ämnet inkommit,
är ärendet beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

65. den 2 juni 1937, angående central bearbetning av de vid inskrivningsförrättningarna
inhämtade hygieniska uppgifterna. (340.)

Anmäld den 18 juni 1937, därvid statistiska centralbyrån anbefalldes att verkställa
utredning och avgiva förslag i ämnet. Detta uppdrag har ännu icke fullgjorts.

66. samma dag, i anledning av väckt motion örn anslag till bidrag för ordnande
av semestermöjligheter åt vissa folkgrupper m. m. (385.)

Anmäld den 18 juni 1937, därvid de med stöd av Kungl. Maj:ts den 28 maj
1937 givna bemyndigande tillkallade sakkunniga för verkställande av utredning
rörande underlättande och tryggande av möjligheterna för den icke jordägande
befolkningen att idka friluftsliv m. m. (fritidsutredningen) anbefalldes
att vid fullgörande av sitt uppdrag beakta de i skrivelsen gjorda uttalandena.
(Jfr ärendena under punkterna 42, 53 och 61.)

67. den 4 juni 1937, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
främjande av planmässigt sparande samt inrättande av en statens bosättningslånefond
m. m. (388.)

302

Anmäld i vad rör inrättande av en statens bosättningslånefond m. m. den 30
september 1937, därvid — jämte det i övrigt erforderliga åtgärder beslötos —
författningar i denna del utfärdades (sv. f. nr 809 och 810). Beträffande främjande
av planmässigt sparande anmäldes ärendet i denna del den 11 februari
1938, därvid erforderliga åtgärder beslötos. Skrivelsen är därmed slutbehandlad.

68. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
till civilt luftskydd. (395.)

Sedan skrivelsen anmälts den 11 juni och den 20 augusti 1937 samt senare
dagar, är ärendet icke längre föremål för Kungl. Maj:ts prövning.

69. samma dag, i anledning av väckta motioner angående översyn av bestämmelserna
rörande samhällets hjälpverksamhet m. m. (403.)

Anmäld den 17 december 1937. Genom beslut samma dag har Kungl. Majit
bemyndigat chefen för socialdepartementet att utse en kommitté med uppdrag
att verkställa en översyn av den svenska socialvården och framlägga de
förslag, vartill denna översyn föranleder. Kommitténs arbete pågår. (Jfr ärendena
under punkterna 22, 23, 36 och 37.)

70. den 5 juni 1937, i anledning av Kungl. Majits framställning angående
anslag till skyddsuppfostran m. m. jämte i ämnet väckta motioner. (400.)

Anmäld den 18 juni 1937, och beslötos därvid och senare under året erforderliga
åtgärder. Vad angår i skrivelsen begärd utredning av frågan om ersättning
till Västerbottens läns landsting för i Stenfors skyddshem nedlagda kostnader
har Kungl. Majit den 15 juli 1938 uppdragit åt socialstyrelsen att verkställa
denna utredning m. m. Sedan denna utredning numera inkommit, är ärendet
i denna del beroende på Kungl. Majits prövning.

71. den 8 juni 1937, i anledning av väckt motion om inrättande av ett centralt
organ för planmässig organisation av de statliga och statsunderstödda
anstalterna för asociala individer. (434.)

Den 26 november 1937 anbefalldes vissa myndigheter att avgiva utlåtande
över skrivelsen. Sedan dessa utlåtanden inkommit, hava desamma överlämnats
till justitiedepartementet. Ärendet är därefter beroende på Kungl. Majits prövning.

Av dessa ärenden äro alltså de under 4, 11, 13, 15, 18, 19, 45, 47, 51, 54, 67
och 68 omförmälda av Kungl. Majit inom socialdepartementet slutligen behandlade
samt de övriga på prövning beroende.

5. Kommunikationsdepartementet.

Riksdagens skrivelse

1. den 5 juni 1928, i anledning av väckt motion angående skyldighet för
Stockholms stad att erlägga avgift för nyttjanderätten till vissa kronan
tillhöriga områden. (359.)

Anmäld den 14 juni 1928, därvid uppdrogs åt kronans fastighetskommission av
år 1925 att vid pågående underhandlingar med delegerade för Stockholms stad
jämväl upptaga den fråga, som avsåges i riksdagens ifrågavarande skrivelse.
Sedan kommissionen med utgången av år 1932 upphört med sin verksamhet,
har uppdraget överlämnats till djurgårdskommissionen.

303

2. den 13 mars 1931, i anledning av väckt motion om lagbestämmelser mot
uppsättande invid vägarna av trafiksäkerheten ovidkommande reklamannonser.
(71.)

Ärendet är, i vad avser utredning huruvida och på vad sätt ändringar i gällande
lagstiftning må kunna vidtagas för att ytterligare förhindra, att annonstavlor,
reklamskyltar och dylikt så uppsättas, att de verka i hög grad förfulande på
utsikt över landskap eller bebyggd ort, beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

3. den 28 maj 1931, i anledning av väckta motioner om ändrade grunder för
beskattningen av automobiltrafiken. (292.)

Ärendet, som tidigare behandlats inom finansdepartementet, har, i vad angår
frågan i vilken utsträckning motortrafiken bör deltaga i kostnaderna för väghållningen
i riket, jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 21 oktober 1932 varit föremål
för utredning hos 1931 års väg- och brosakkunniga. Sedan de sakkunniga
i skrivelse den 19 augusti 1933 inkommit med yttrande och förslag i ämnet samt
Kungl. Maj:t, efter väg- och vattenbyggnadsstyrelsens hörande, den 16 september
1933 uppdragit åt styrelsen att i samarbete med svenska stadsförbundet
verkställa av de sakkunniga föreslagen utredning rörande städernas behov av
bidrag av automobilskattemedel till gatu- och väghållningen samt om grunder
för fördelning mellan städerna av sådana bidrag ävensom till Kungl. Majit
inkomma med, bland annat, redogörelse för resultatet av utredningen och med
därav föranledda förslag, har styrelsen inkommit med utlåtande den 30 september
1935. Jämlikt Kungl. Majits förordnande den 18 oktober 1935 överlämnades
därefter handlingarna i ärendet till 1935 års vägsakkunniga för att vara tillgängliga
för de sakkunniga och tagas i övervägande vid fullgörandet av deras
uppdrag. Sedan de sakkunniga den 11 december 1936 inkommit med förslag i
ämnet och utlåtanden häröver avgivits, har Kungl. Majit i 1938 års statsverksproposition,
sjätte huvudtiteln, framlagt förslag till ändrade grunder för statsbidrag
till den allmänna väghållningen.

Ärendet kommer ej vidare att bliva föremål för Kungl. Majits prövning.

4. den 13 maj 1932, i anledning av väckt motion om viss ändring i 8 § i
lagen örn enskilda vägar. (218.)

Anmäld dels den 10 juni 1932, därvid kammarkollegiet och domänstyrelsen
samt länsstyrelserna i Malmöhus, Örebro och Västernorrlands län anbefalldes
att var för sig avgiva utlåtande, dels den 4 november 1932, därvid uppdrogs åt
de inom jordbruksdepartementet tillkallade utredningsmännen i fråga örn ändrade
grunder för utarrendering av kronojord att verkställa av riksdagen begärd
utredning och avgiva förslag i ämnet, dels ock, sedan utredningsmännen den
12 januari 1935 avgivit förslag i ämnet, den 15 juni 1935, därvid tillkallades
sakkunniga för utredning i fråga örn ny lagstiftning beträffande enskilda vägar
m. m. (1935 års vägsakkunniga). Sedan de sakkunniga den 31 augusti 1938 inkommit
med förslag till lag örn enskilda vägar m. m. och utlåtanden häröver
avgivits, är ärendet beroende på Kungl. Majits prövning.

5. den 13 juni 1932, i anledning av dels riksdagens revisorers uttalande angående
åtgärder för reglering av konkurrensförhållandet mellan järnvägsoch
automobiltrafiken, dels ock i ämnet väckta motioner m. m. (364.)

Jämlikt Kungl. Majits bemyndigande den 30 juni 1932 tillkallade departementschefen
samma dag tre utredningsmän (1932 års trafikutredning). Sedan utredningsmännen
den 28 februari 1935 avgivit betänkande med förslag till förordning
angående allmän automobiltrafik och utlåtanden däröver avgivits, anmäl -

304

des ärendet i denna del den 6 december 1985, därvid tillkallades sakkunniga
för att biträda vid en granskning av det av trafikutredningen avgivna betänkandet
med förslag till förordning angående allmän automobiltrafik. Sedan de
sakkunniga den 20 februari 1936 avgivit betänkande, har Kungl. Majit den 6
mars 1936 avlåtit proposition (nr 161) i ämnet. 1932 års trafikutredning har den
29 februari 1936 avgivit utredning rörande förhållandet mellan land- och sjötrafikmedel,
vilken utredning, sedan vederbörandes yttranden däröver inkommit,
sedermera överlämnats till 1938 års järnvägstaxekommitté för att tagas i
övervägande vid fullgörandet av dess uppdrag.

Beträffande övriga i riksdagens skrivelse berörda frågor uppdrog Kungl. Majit
den 21 oktober 1932 åt 1931 års väg- och brosakkunniga att, bland annat, i samarbete
med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framlägga yttrande och förslag
beträffande i vilken utsträckning motortrafiken borde deltaga i kostnaden för
väghållningen i riket. Sedan de sakkunniga i skrivelse den 19 augusti 1933 inkommit
med yttrande och förslag i ämnet samt Kungl. Majit, efter väg- och
vattenbyggnadsstyrelsens hörande, den 16 september 1933 uppdragit åt styrelsen
att i samarbete med svenska stadsförbundet verkställa av de sakkunniga
föreslagen utredning rörande städernas behov av bidrag av automobilskattemedel
till gatu- och väghållningen samt örn grunder för fördelning mellan städerna
av sådana bidrag ävensom till Kungl. Majit inkomma med, bland annat,
redogörelse för resultat av utredningen och med därav föranledda förslag, har
styrelsen inkommit med utlåtande den 30 september 1935. Jämlikt Kungl. Majits
förordnande den 18 oktober 1935 överlämnades därefter handlingarna i denna
del av ärendet till 1935 års vägsakkunniga för att vara tillgängliga för de sakkunniga
och tagas i övervägande vid fullgörandet av deras uppdrag. Sedan de
sakkunniga den 11 december 1936 inkommit med förslag i ämnet och utlåtanden
häröver avgivits, har Kungl. Majit i 1938 års statsverksproposition, sjätte
huvudtiteln, framlagt förslag till ändrade grunder för statsbidrag till den allmänna
väghållningen. Ärendet kommer ej vidare att i denna del bliva föremål
för Kungl. Majits prövning.

6. den 7 juni 1933, i anledning av väckta motioner örn förstatligande av
hela det svenska järnvägsnätet. (267.)

Anmäld den 14 juni 1933, därvid järnvägsstyrelsen anbefalldes att verkställa
den av riksdagen begärda utredningen. Sedan järnvägsstyrelsen inkommit med
utredning i ämnet, har departementschefen jämlikt Kungl. Majits bemyndigande
den 8 juli 1936 den 28 i samma månad tillkallat sju sakkunniga (1936 års järtivägskommitté).
Sedan kommittén den 21 oktober 1938 inkommit med förslag
i ämnet och utlåtanden häröver avgivits, är ärendet beroende på Kungl. Majits
prövning.

7. den 30 maj 1934, i anledning av väckta motioner om utredning rörande
reformerad lagstiftning beträffande enskilda vägar. (289.)

Skrivelsen anmäld dels den 13 juli 1934, därvid Kungl. Majit uppdrog åt revisionssekreteraren
Nils Ljunggren att inom kommunikationsdepartementet biträda
med beredning av den i skrivelsen väckta frågan om reformerad lagstiftning
beträffande enskilda vägar, dels ock den 15 juni 1935, därvid tillkallades
sakkunniga för utredning i fråga örn ny lagstiftning beträffande enskilda vägar
m. m. (1935 års vägsakkunniga). Sedan de sakkunniga den 31 augusti 1938
inkommit med förslag till lag örn enskilda vägar m. m. och utlåtanden häröver
avgivits, är ärendet beroende på Kungl. Majits prövning.

305

8. den 4 mars 1935, angående reglering för budgetåret 1935/1936 av utgifterna
för kapitalökning i avseende å postverket, telegrafverket, statens
järnvägar och statens va ttenf alls verk. (62.)

Anmäld den 15 mars 1935, därvid länsstyrelsen i Norrbottens län anbefalldes
verkställa av riksdagen begärd utredning angående förbindelse mellan Haparandahamn
och Haparanda samt att till Kungl. Maj:t inkomma med utredningen
och med redogörelse för de åtgärder, som länsstyrelsen kunde hava vidtagit
i anledning av utredningen, ävensom, därest statens bistånd för åvägabringande
av förenämnda kommunikationsförbindelse skulle befinnas oundvikligt, med
det förslag i sådant hänseende, vartill utredningen kunde giva anledning, varjämte
då samt sedermera under året i övrigt erforderliga åtgärder beslutits.
Sedan länsstyrelsen inkommit med framställning i ovannämnda hänseende och
järnvägsstyrelsen avgivit utlåtande den 9 december 1936, har ärendet remitterats
till länsstyrelsen.

9. den 22 mars 1935, i anledning av väckta motioner om statens övertagande
av Gävle—Ockelbo järnväg m. m. (102.)

Sedan utlåtanden i ärendet infordrats från järnvägsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
samt chefen för generalstaben, har länsstyrelsen i Gävleborgs
län den 17 december 1936 avgivit utlåtande. Genom beslut den 19 juni 1936
och senare har Kungl. Maj:t bemyndigat järnvägsstyrelsen att med GävleOckelbo
järnvägsaktiebolag på vissa villkor träffa överenskommelse om uppehållande
av trafiken å järnvägen Gävle—Ockelbo för tiden till och med den
30 juni 1938. Kungl. Maj:t har den 3 mars 1938 avlåtit proposition (nr 215) i
ämnet.

Ärendet kommer ej vidare att bliva föremål för Kungl. Maj:ts prövning.

10. den 28 maj 1935, i anledning av väckt motion angående ersättning av
statsmedel för skada, ådragen vid fullgörande av medborgerlig förpliktelse
enligt brandstadgan m. m. (236.)

Sedan riksförsäkringsanstalten avgivit infordrat utlåtande i ärendet, har dels
försäkringsrådet anbefallts, dels ock svenska stadsförbundet och svenska landskommunernas
förbund beretts tillfälle att avgiva yttrande över riksförsäkringsanstaltens
utlåtande. Sedan nämnda yttranden inkommit, har Kungl. Maj:t den
11 februari 1938 avlåtit proposition (nr lil) i ämnet.

Ärendet kommer ej vidare att bliva föremål för Kungl. Maj:ts prövning.

11. den 6 juni 1935, i anledning av riksdagens år 1934 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill
hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning för tiden 1 juli 1933
—30 juni 1934. (279.)

Anmäld, såvitt angår kommunikationsdepartementet, den 15 juni 1935, därvid
tillkallades sakkunniga för utredning i fråga örn ny lagstiftning beträffande enskilda
vägar m. m. (1935 års vägsakkunniga).

Punkten 3 (vägförbättringsarbetens utförande på underhållskonto). Sedan de
sakkunniga den 11 december 1936 avgivit förslag rörande finansieringen av
vägdistriktens vägförbättringsföretag m. m., har Kungl. Majit i 1938 års statsverksproposition,
sjätte huvudtiteln, framlagt förslag till ändrade grunder för
statsbidrag till den allmänna väghållningen. Ärendet kommer i denna del ej
vidare att bliva föremål för Kungl. Maj:ts prövning.

Punkten 4 (enskilda vägar intagna till allmänt underhåll). De sakkunniga hava
ännu icke avgivit förslag i ämnet.

20 — Justitieombudsmannens ämbet»berättelse till 1989 ars riksdag.

306

12. den 17 mars 1936, i anledning av väckta motioner angående beredande
av ökade möjligheter för arrendatorer att erhålla rösträtt vid val av vägstämmoombud.
(95.)

Anmäld den 5 juni 1936, därvid uppdrogs åt 1935 års vägsakkunniga att verkställa
den av riksdagen begärda utredningen samt att till Kungl. Maj:t inkomma
med det förslag, vartill utredningen kunde giva anledning.

13. den 21 april 1936, i anledning av väckta motioner örn statlig automobiltrafik
mellan Pajala och Kiruna. (168.)

Anmäld den 30 april 1936, därvid uppdrogs åt generalpoststyrelsen att till Kungl.
Maj:t inkomma med utredning rörande möjligheterna att inrätta en postdiligenslinje
mellan Pajala och Kiruna. Sedan sådan utredning inkommit den 23
december 1936 och järnvägsstyrelsen därefter den 30 december 1937 avgivit
infordrat utlåtande, har ärendet den 11 januari 1938 remitterats till länsstyrelsen
i Norrbottens län.

14. den 28 april 1936, i anledning av väckta motioner om bemyndigande för
Kungl. Maj:t att försälja tomter å hamnområden, tillhöriga statens fiskehamnar.
(191.)

Anmäld den 8 maj 1936, därvid väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anbefalldes
att till Kungl. Majit inkomma med den i riksdagens skrivelse åsyftade utredningen
samt med de förslag i ämnet, vartill utredningen kunde föranleda. Utredning
och förslag hava ännu icke inkommit.

15. den 29 maj 1936, i anledning av väckt motion angående köpings eller
annat samhälles på landet skyldighet att utan kostnad tillhandahålla vagmark.
(285.)

Sedan byggnadsstyrelsen avgivit utlåtande i ärendet, har detsamma anmälts
den 13 maj 1937, därvid uppdrogs åt 1935 års vägsakkunniga att verkställa den
av riksdagen begärda utredningen.

16. den 27 juni 1936, i anledning av dels Kungl. Majits proposition med förslag
till förordning angående yrkesmässig trafik med automobil, dels ock
väckta motioner om viss ändring i gällande motorfordonsförordning. (419.)

Anmäld den 30 juni 1936, därvid utfärdades en förordning (sv. f. nr 448). Jämlikt
Kungl. Majits den 5 september och den 9 oktober 1936 givna bemyndiganden
har departementschefen därefter den 19 september och den 10 oktober 1936
tillkallat nio sakkunniga för verkställande av utredning rörande erforderliga
åtgärder för ett ändamålsenligt ordnande av den yrkesmässiga automobiltrafiken
(1936 års trafikutredning). Sedan de sakkunniga avgivit ett den 16 december
1938 dagtecknat betänkande med förslag i ämnet, är ärendet beroende
på Kungl. Majits prövning.

17. den 9 mars 1937, angående vissa utgifter för kapitalökning för budgetåret
1937/1938 i avseende å postverket, telegrafverket, statens järnvägar
och statens vattenfallsverk. (64.)

Anmäld den 2 april 1937, och hava då samt sedermera erforderliga åtgärder beslutits
med avseende å de i skrivelsen upptagna punkterna med undantag av
följande:

Punkten 3 (nybyggnad för postverkets räkning inom kvarteret Blåmannen
i Stockholm). Ånyo anmäld den 9 juli och den 15 oktober 1937 samt den 18
mars 1938, vid vilket sistnämnda tillfälle uppdrogs åt byggnadsstyrelsen att
i samarbete med generalpoststyrelsen låta uppföra ifrågavarande nybyggnad.

307

Ärendet under denna punkt kommer ej vidare att bliva föremål för Kungl.
Maj:ts prövning.

Punkten 20 (radioanläggningar för luftfarten). Den 2 april 1937 anbefalldes
telegrafstyrelsen att, efter samråd med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och
vederbörande lokala myndigheter, till Kungl. Majit inkomma med förslag till
anslagets användning. Sådant förslag har ännu icke inkommit.

18. den 13 mars 1937, i anledning av Kungl. Majits proposition angående försäljning
av ett till Väddö kanal hörande område m. m. (94.)

Skrivelsen har, i den del ärendet icke under år 1937 varit föremål för Kungl.
Maj :ts slutliga prövning, anmälts den 29 april 1938, därvid erforderlig åtgärd
beslöts. Skrivelsen är därmed slutbehandlad.

19. den 17 april 1937, i anledning av Kungl. Maj :ts i statsverkspropositionen
framlagda förslag angående uppförande av nytt landsstatshus i Gävle.
(148.)

Anmäld den 30 april 1937, därvid uppdrogs åt byggnadsstyrelsen att med Gävle
stads vederbörande myndigheter föra förhandlingar rörande villkoren för mottagande
av viss tomt samt att därefter till Kungl. Majit inkomma med utlåtande
och förslag i ämnet. Sedan utlåtande och förslag inkommit, har ärendet
ånyo anmälts den 12 mars och den 30 september 1938, därvid erforderliga åtgärder
beslötos.

Ärendet kommer ej vidare att bliva föremål för Kungl. Majits prövning.

20. den 21 maj 1937, i anledning av Kungl. Majits proposition angående lån
för ytterligare utbyggnad av turiststationen vid Storlien m. m. (298.)

Anmäld den 28 maj 1937, därvid järnvägsstyrelsen anbefalldes att inkomma
med förslag till villkor och bestämmelser för åtnjutande av ifrågavarande lån.
Sedan förslag inkommit, har ärendet ånyo anmälts den 3 juni 1938, därvid
erforderliga åtgärder beslötos. Skrivelsen är därmed slutbehandlad.

Av dessa ärenden äro alltså de under 3, 9, 10 samt 18—20 omförmälda av
Kungl. Majit inom kommunikationsdepartementet slutligen behandlade samt
de övriga på prövning beroende.

6. Finansdepartementet.

Riksdagens skrivelse

1. den 27 april 1906, i anledning av riksdagens år 1905 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill
hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1904. (87.)

Ärendet är, i vad angår frågan örn regleringen av den till vissa stapelstäder utgående
tolagsersättningen, beroende på Kungl. Majits prövning.

2. den 3 maj 1913, angående kungl. Djurgårdens bevarande i största möjliga
utsträckning såsom naturlig park. (69.)

Ö. Ä., som anbefallts att efter Stockholms stadsfullmäktiges hörande yttra sig
i ärendet, har ännu ej inkommit med sådant yttrande.

3. den 17 maj 1913, angående utfärdande av enhetliga bestämmelser för
kommunernas bokföring. (116.)

308

Kungl. Majit har den 15 maj 1936 förordnat dåvarande kamreraren i Svenska
stadsförbundet H. Göransson att biträda vid utredning om kommunernas räkenskapsväsen.

4. den 26 maj 1915, angående minskning av utgifterna för Sveriges officiella
statistik i samband med omläggning av grunderna för densamma.

(m.)

Ärendet har behandlats i statistiksakkunnigas den 1 juni 1922 avgivna betänkande
med utredning och förslag till åtgärder för minskning av kostnaderna
för den officiella statistiken samt åstadkommande av permanent kontroll över
det statistiska arbetet m. m. Kungl. Majit har sedermera den 26 september
1930 anbefallt kommerskollegium, statistiska centralbyrån och socialstyrelsen
att taga frågan om en sammanhållande uppsiktsinstitution för den officiella
statistiken under förnyat övervägande samt att, efter samråd med andra ämbetsverk
i den utsträckning, som finnes erforderlig, gemensamt inkomma med utlåtande
och förslag i ämnet.

5. den 15 juni 1917, angående en kraftigare reglerande verksamhet från statens
sida på den inhemska penningmarknaden, eventuellt genom en särskild
statsbank. (322.)

Ärendet är beroende på Kungl. Majlis prövning.

6. den 19 april 1918, i anledning av väckt motion angående beredande av
fast anställning eller vissa andra förmåner åt personer, som stadigvarande
äro sysselsatta med städning och rengöringsarbete hos statens verk och
myndigheter. (124.)

Sedan Kungl. Majit utfärdat cirkulär till statliga myndigheter och institutioner
angående kollektivavtal beträffande städning, har skrivelsen anmälts den 9 december
1938. Skrivelsen är därmed slutbehandlad.

7. den 12 juni 1918, i anledning av väckt motion örn skrivelse till Kungl.
Majit angående tillsättande av en jordkommission med närmare angivet
uppdrag. (368.)

Chefen för finansdepartementet har jämlikt Kungl. Majits bemyndigande den 1
februari 1935 uppdragit åt generaldirektören L. Berglöf att såsom sakkunnig inom
finansdepartementet biträda med utredning av frågan om den rättsliga vården
och förvaltningen av kronans fasta egendom.

8. den 24 mars 1920, angående av postverket ifrågasatt övertagande av
stämpeltrycket. (95.)

Ärendet är beroende på Kungl. Majits prövning.

9. den 26 maj 1920, angående beredande åt de i norra delarna av landet stationerade
statsanställda av vissa särskilda avlöningsförmåner. (238.)

Sedan proposition nr 263 den 18 mars 1938 avlåtits till riksdagen, är skrivelsen
slutbehandlad.

10. den 11 maj 1921, i fråga örn åvägabringande av en rationell skatteuppbörd.
(167.)

Ärendet har — i den mån detsamma icke avser delning av kronouppbörden
och inrättande av intressekontor för befattningshavare i statens tjänst — varit
föremål för utredning av 1936 års uppbördskommitté, som den 19 december
1938 avgivit betänkande med förslag till omorganisation av uppbördsväsendet
och folkbokföringen m. m., vilket är beroende på Kungl. Majits prövning.

309

11. den 20 mars 1923, i anledning av väckt motion örn förhindrande, att
vissa av statsfinansiella skäl genomförda tullförhöjningar utnyttjas av
inhemska tillverkare. (58.)

Ärendet är beroende på Kungl. Majrts prövning.

12. den 27 april 1923, angående vidtagande av anordningar till viss lättnad
för skattskyldig i fall av dubbelbeskattning. (116.)

Ärendet, som behandlats uti 1924 års uppbördssakkunnigas den 30 juni 1929 avgivna
betänkande angående rationell skatteuppbörd (st. off. utr. 1929:17), har
den 29 september 1932 för utredning överlämnats till kammarrättsrådet C. W. U.
Kuylenstierna i egenskap av sakkunnig inom finansdepartementet.

13. den 2 juni 1923, i anledning av väckta motioner örn avskaffande av mantalspenningarna,
allmänna sjukvårdsavgiften och folkskoleavgiften. (315.)

Ärendet har behandlats i proposition nr 258 till 1938 års riksdag, varefter dels
förordningar dels kungörelse utfärdats den 17 juni 1938 (sv. f. nr 376, 377 och
383). Skrivelsen är därmed slutbehandlad.

14. den 6 juni 1923, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
förordning örn ändrad lydelse av §§ 1 och 5 i förordningen den 2 juni 1911
angående grunderna och sättet för markegångsprisens bestämmande. (284.)

Sedan socialstyrelsen den 14 mars 1930 inkommit med anbefalld utredning, är
ärendet beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

15. den 23 maj 1924, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
under sjunde huvudtiteln gjorda framställning angående anslag till tullverket
jämte i ämnet väckta motioner. (186.)

Sedan proposition nr 263 den 18 mars 1938 avlåtits till riksdagen, är skrivelsen
slutbehandlad.

16. den 15 maj 1925, i anledning av väckt motion örn utredning och förslag
angående skyldighet för svenska medborgare, som mottaga utnämning
till riddare och kommendörer av ordnar, att lösa utnämningsbrev och
erlägga härför stadgad stämpelavgift. (194.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj;ts prövning.

17. den 23 mars 1926, i anledning av riksdagens år 1925 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverkets jämte
därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning för tiden 1 juli
1924—30 juni 1925. (107.)

Sedan proposition nr 263 den 18 mars 1938 avlåtits till riksdagen, är skrivelsen
slutbehandlad, i vad på finansdepartementets föredragning ankommer.

18. den 1 juni 1926, i anledning av två i riksdagens år 1925 föTsamlade
revisorers berättelse angående verkställd granskning av statsverkets
jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning för tiden
1 juli 1924—30 juni 1925 gjorda anmärkningar. (293.)

Sedan proposition nr 263 den 18 mars 1938 avlåtits till riksdagen, är skrivelsen
slutbehandlad, i vad på finansdepartementets föredragning ankommer.

19. den 28 maj 1927, i anledning av riksdagens år 1926 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill
hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning för tiden 1 juli 1925
—30 juni 1926. (225.)

310

Ärendet har, såvitt rör punkten 5 (den rättsliga vården av kronans fasta egendom),
överlämnats till generaldirektören L. Berglöf för att av honom tagas i
övervägande vid fullgörandet av det ovan under 7 omförmälda uppdraget.

Vad beträffar punkten 6 (placeringen av vissa kapitaltillgångar) har statskontoret
inkommit med utredning och förslag till åtgärder för ernående av
större enhetlighet och mera tidsenliga föreskrifter beträffande grunderna för
den olika verk och myndigheter åliggande placeringen av statsverkets med därtill
hörande fonders kapital. Över statskontorets förslag (st. off. utr. 1929: 35)
hava utlåtanden avgivits av åtskilliga verk och myndigheter m. fl. Ärendet är
beroende på Kungl. Maj:ts prövning. Förnyat uppdrag har lämnats statskontoret
jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 17 juni 1938. (Jfr ärendet under punkten
52 i bilaga II.)

20. den 27 mars 1928, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående provisorisk
förlängning av förordningen den 26 juli 1926 (nr 382) angående
utförselbevis för råg och vete m. m. ävensom i ämnet väckta motioner. (93.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning i vad rör beräkningen av städernas
tolagsersättning med avseende å de tullavgifter, som skolat utgå för importerad
spannmål men från vilka avgifters erläggande vederbörande befriats
på grund av avlämnade utförselbevis.

21. den 15 maj 1928, i anledning av riksdagens år 1927 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill
hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning för tiden 1 juli 1926
—30 juni 1927. (190.)

Beträffande punkten 4 (tillämpningen vid länsstyrelserna av vissa bestämmelser
i avlöningsreglementet för allmänna civilförvaltningen) är ärendet beroende
på Kungl. Maj:ts prövning. Ärendet har, såvitt rör punkten 5 (inteckningar i
kronans fastigheter), överlämnats till generaldirektören L. Berglöf för att av
honom tagas i övervägande vid fullgörandet av det ovan under 7 omförmälda
uppdraget.

22. den 1 juni 1928, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till kommunalskattelag m. m. jämte i ärendet väckta motioner. (344.)

Skrivelsen är i vad angår dels punkten a) (frågan örn en rationell utjämning av
skattetrycket inom kommunerna), dels punkten b) (frågan i vad mån och på
vad sätt tryggandet åt kommunerna av tillgång till fasta beskattningsunderlag
må kunna komma att utöver fastighet vila å även andra beskattningsföremål
såsom näringsföretag och penningkapital, samt hur vid en sådan beskattninghänsyn
skall kunna tagas till de skattskyldigas olika skatteförmåga), dels ock
punkten c) (frågan örn förvärvskällornas omfattning vid beskattning av inkomst
av jordbruksfastighet, vilken fråga berörts i propositionen nr 220 till 1932 års
riksdag, sid. 127 och 128) numera föremål för utredning av kommunalskatteberedningen.
Till kommunalskatteberedningen har därjämte den 27 november
1936 överlämnats ärendet under punkten e) (frågan i vad mån avdrag för gäldränta
må äga rum vid statens taxering till kommunal inkomstskatt) för att tagas
under övervägande vid fullgörande av beredningens uppdrag.

Sedan försäkringsinspektionen den 18 november 1933 inkommit med infordrad
utredning av frågan under punkten d) om ändring i lagstiftningen rörande försäkringsrörelse,
i den mån denna avser bestämmande av räntefoten för beräkning
av premieåterbäringsreserv, och Ö. Ä. den 20 januari 1934 avgivit infordrat

311

utlåtande häröver, är ärendet i denna del numera beroende på Kungl. Maj:ts
prövning.

23. den 16 maj 1929, i anledning av riksdagens år 1928 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill
hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning för tiden 1 juli 1927
—30 juni 1928. (175.)

I anledning av vad riksdagen under punkten 5 (utgifter för renhållning m. m. å
vissa av kronan för den allmänna trafiken eller till Stockholms stad upplåtna
områden) anfört uppdrog Kungl. Majit den 2 oktober 1931 åt kronans fastighetskommission
av år 1925 att å kronans vägnar gentemot Stockholms stad
framställa anspråk på att renhållningen av kronans till staden eller för den allmänna
trafiken utan ersättning upplåtna områden icke vidare skulle bekostas
av kronan. Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 2 december 1932 åvilar detta uppdrag
numera djurgårdskommissionen.

Vad angår ärendet under punkten 6 (stämpelavgifter för vissa nya fondpapper)
av förevarande skrivelse, har på grund av Kungl. Maj:ts beslut den 16 maj 1930
utredning igångsatts rörande ändrade bestämmelser i fråga om stämpelavgifter,
som avses i 8 § stämpelförordningen. Resultaten av vissa förberedande undersökningar
hava överlämnats till finansdepartementet. Ärendet är beroende på
Kungl. Maj:ts prövning.

24. den 5 juni 1929, i anledning av väckt motion om upphävande av stämpelplikten
beträffande växlar och räntebesked från bankinrättningar. (314.)

På grund av Kungl. Majlis beslut den 16 maj 1930 har utredning igångsatts
rörande ändrade bestämmelser i fråga om stämpelavgifter, som avses i 8 §
stämpelförordningen. Resultaten av vissa förberedande undersökningar hava
överlämnats till finansdepartementet. Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts
prövning.

25. den 29 mars 1930, i anledning av väckt motion örn viss ändring i lagen
om skogsaccis. (103.)

Ärendet har den 20 november 1936 överlämnats till kommunalskatteberedningen
för att tagas under övervägande vid fullgörande av det beredningen lämnade
uppdraget.

26. den 2 maj 1930, i anledning av riksdagens år 1929 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill
hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning för tiden 1 juli 1928
—30 juni 1929. (175.)

Ärendet under punkten 7 angående befattningshavares befrielse från en viss del
av sin tjänstgöring är beroende på Kungl. Majlis prövning. Sedan riksräkenskapsverket
inkommit med förslag till ändrade bestämmelser angående bestridande
av avlöningskostnader vid nyreglerade verk inom allmänna civilförvaltningen,
har statskontoret anbefallts att häröver avgiva utlåtande.

27. den 31 maj 1930, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
upphävande av villkor i skatteköpebrev rörande hemmanet 1/2 mantal
Köpinge nr 4 inom Hälsingborgs stad. (327.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

28. den 3 juni 1930, i anledning av väckta motioner örn sänkning av repar*
titionstalet för jordbruksfastighet. (340.)

312

Frågan om fördelning på olika kommuner av inkomst av rörelse, vilken fråga
varit föremål för övervägande av 1930 års kommunalskatteberedning, har jämlikt
Kungl. Maj:ts beslut den 28 oktober 1932 för fortsatt utredning överlämnats
till kammarrättsrådet C. W. U. Kuylenstierna i egenskap av sakkunnig
inom finansdepartementet.

Beträffande övriga i skrivelsen berörda, ännu ej avgjorda frågor hänvisas till
vad som under punkten 22 härovan anmärkts rörande punkterna a) och b) i
riksdagens skrivelse den 1 juni 1928, nr 344.

29. den 11 juni 1930, angående åtgärder för införande av folkregister m m
(381.)

Ärendet har varit föremål för utredning av 1936 års uppbördskommitté, som
den 19 december 1938 avgivit betänkande med förslag till omorganisation
av uppbördsväsendet och folkbokföringen m. m., vilket är beroende på Kuno-].
Maj:ts prövning.

30. den 28 maj 1931, i anledning av väckt motion angående beskattningen
av äkta makar och örn hänsynstagande vid beskattningen till försörjning
av hemmavarande barn. (291.)

Beträffande statsbeskattningen har ärendet behandlats i proposition nr 258
till 1938 års riksdag. Såvitt angår kommunalskattelagstiftningen är ärendet
under utredning av kommunalskatteberedningen.

31. den 2 juni 1931, i anledning av riksdagens år 1930 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill
hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning för tiden 1 juli 1929
—30 juni 1930. (346.)

Ärendet under punkten 4 angående ersättning till länsstyrelsernas och fögderiförvaltningarnas
tjänstemän för taxeringsarbete är beroende på Kungl. Maj:ts
prövning.

32. den 13 april 1932, i anledning av väckt motion angående utredning örn
ändrad lydelse av 35 § i lagen örn sparbanker. (110.)

Anmäld dels den 14 januari 1938, varvid beslöts remiss till lagrådet, dels ock
den 11 februari 1938, då proposition (nr 101) avläts till 1938 års riksdag. Skrivelsen
är därmed slutbehandlad.

33. den 10 maj 1932, i anledning av väckt motion angående ytterligare begränsning
av rätten för skattskyldig att sammanföra inkomster från
olika verksamhetsgrenar till en och samma förvärvskälla. (191.)

Anmäld den 16 september 1932 och överlämnad för utredning till kammarrättsrådet
C. W. U. Kuylenstierna i egenskap av sakkunnig inom finansdepartementet.

34. den 11 maj 1932, angående utredning och förslag rörande preskriptionstiden
för resterande kronoutskylder. (177.)

Se ovan under 33.

35. samma dag, angående överlåtande av uppbörd av kronoskatt i stad å
bankinrättning, som erhållit Kungl. Maj:ts oktroj. (178.)

Se ovan under 33.

36. den 9 juni 1932, i anledning av riksdagens år 1931 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill
hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning för tiden 1 juli 1930
—30 juni 1931. (213.)

313

Ärendena under punkterna 3 (utbetalning av flyttningsersättning), 5 (inköp av
skrivmaskiner för statsförvaltningens behov), 6 (statsliggaren) och 8 (samtidigt
uppburen pension och avlöning) äro beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

37. den 11 juni 1932, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till ecklesiastik boställsordning m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.
(361.)

Beträffande frågan örn påskyndat avskrivande av prästerskapets till statsverket
indragna tionde är ärendet, sedan kammarkollegium och statskontoret
den 5 april 1934, efter vederbörandes hörande, inkommit med gemensamt utlåtande,
beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

38. den 15 juni 1932, angående rätt för dubbeltaxerad person till anstånd
med gäldande av det ena av de påförda skattebeloppen. (369.)

Anmäld den 16 september 1932 samt överlämnad för utredning till kammarrättsrådet
C. W. U. Kuylenstierna i egenskap av sakkunnig inom finansdepartementet.

39. den 24 maj 1933, i anledning av väckt motion angående avlösning enligt
bestämmelserna för frälseskatteränta av vissa avgifter till Lunds domkyrka
samt s. k. hospitalsränta. (240.)

Ärendet har, utom i vad gäller s. k. erkänsla vid försäljning utom börd av
skattesålda domkyrkohemman, behandlats i propositioner nr 234 och 236 till
1937 års riksdag, varefter förordning i ämnet utfärdats den 18 juni 1937 (sv.
f. nr 590). Ärendet är, i vad angår erkänsla, beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

40. den 27 maj 1933, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
om ändring i vissa delar av allmänna resereglementet den 27 juni 1929
(nr 210) m. m. jämte i ämnet väckta motioner. (247.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

41. den 7 juni 1933, i anledning av riksdagens år 1932 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill
hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning för tiden 1 juli 1931
—30 juni 1932. (276.)

Sedan till följd av Kungl. Majis remiss den 14 juli 1933 statskontoret under
år 1937 inkommit med utlåtande och förslag i anledning av vad riksdagen anfört
under punkten 8 (vissa iakttagelser beträffande avlöningsförmåner m. m.
åt befattningshavare å indragningsstat och övergångsstat), är ärendet beroende
på Kungl. Majis prövning. På socialdepartementets föredragning har den 30
juni 1937 meddelats beslut angående utbetalning av sportelersättning till kronofogdar
å indragningsstat.

42. den 19 juni 1933, angående ytterligare åtgärder för bekämpande av smugglingen
av alkoholvaror. (312.)

Anmäld dels den 28 januari 1938, varvid beslöts remiss till lagrådet, dels ock
den 12 mars 1938, då proposition (nr 242) avläts till 1938 års riksdag, varefter
den 10 juni 1938 utfärdats dels lagar, dels kungörelser, dels ock cirkulär
(sv. f. nr 264—271). Skrivelsen är därmed slutbehandlad.

43. den 22 mars 1934, i anledning av väckta motioner om ändring i gällande
bestämmelser rörande tillverkning, beskattning och försäljning av maltdrycker.
(121.)

314

Ärendet har varit föremål för utredning av 1934 års maltdryckskommitté. Sedan
kommittén den 15 januari 1936 avgivit betänkande med förslag i ämnet (st. off.
utr. 1936: 5), är ärendet numera beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

44. den 20 april 1934, i anledning av väckt motion angående åvägabringande
av ett särskilt skattesystem för sjöfolk. (177.)

Ärendet har varit föremål för utredning av 1936 års uppbördskommitté, som
den 19 december 1938 avgivit betänkande med förslag till omorganisation av
uppbördsväsendet och folkbokföringen m. m., vilket är beroende på Kungl.
Maj:ts prövning.

45. samma dag, i anledning av väckt motion angående ändringar i mantalsskrivningsförordningen.
(178.)

Ärendet har varit föremål för utredning av 1936 års uppbördskommitté, som
den 19 december 1938 avgivit betänkande med förslag till omorganisation av
uppbördsväsendet och folkbokföringen m. m., vilket är beroende på Kungl.
Maj:ts prövning.

46. den 1 juni 1934, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar angående dyrtidstillägg åt befattningshavare i
statens tjänst m. fl. under budgetåret 1934/1935 jämte i ämnet väckta
motioner. (284.)

Ärendet är, i vad det angår dyrtidstillägg å vissa arvoden, beroende på Kungl.
Maj:ts prövning.

47. den 2 juni 1934, angående förbättrande av landskommunernas räkenskapsväsen.
(298.)

Kungl. Majit har den 15 maj 1936 förordnat dåvarande kamreraren i Svenska
stadsförbundet H. Göransson att biträda vid utredning örn kommunernas räkenskapsväsen.

48. den 5 juni 1934, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
avtal med Luossavaara—Kiirunavaara Aktiebolag och Trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösund jämte i ämnet väckta motioner. (301.)

Ärendet har, i vad angår riksdagens hemställan örn utredning rörande åstadkommande
av en krossverksanläggning å Svartön, enligt Kungl. Maj:ts beslut
den 17 juni 1938, överlämnats till sakkunniga för utredning av frågan om fördelning
av malmexporten mellan Narvik och Luleå för att tågås i övervägande vid
fullgörandet av det åt de sakkunniga lämnade uppdraget.

49. samma dag, i anledning av riksdagens år 1933 församlade revisorers berättelse
angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill hörande
fonders tillstånd, styrelse och förvaltning för tiden 1 juli 1932—30
juni 1933. (307.)

Ärendet under punkten 2 (avkortningslängder för kronorestantier i Stockholm)
har varit föremål för utredning av 1936 års uppbördskommitté, som den 19
december 1938 avgivit betänkande med förslag till omorganisation av uppbördsväsendet
och folkbokföringen m. m., vilket är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
Ärendet under punkten 3 (utanordnandet av statsmedel m. m.) är beroende
på Kungl. Maj:ts prövning.

50. den 9 juni 1934, angående åtgärder för begränsning av bisyssleväsendet
m. m. (358.)

Anmäld den 18 juli 1935, varvid chefen för finansdepartementet bemyndigats att

315

tillkalla sakkunniga för utredning rörande gifta kvinnors förvärvsverksamhet
jämte därmed sammanhängande spörsmål. Med stöd av nämnda bemyndigande
hava sakkunniga sedermera tillkallats. Ärendet är i övrigt beroende på Kungl.
Majis prövning.

51. den 12 juni 1934, i anledning av väckta motioner örn ändring av grunderna
för dyrtidstillägg och pensionstillägg åt pensionärer hos vissa pensionskassor
m. m. (365.)

Sedan statskontoret den 13 februari 1935 inkommit med utlåtande och förslag
i ärendet, är detsamma beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

52. den 15 juni 1934, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående rätt
till tjänstepension för tjänstemän, tillhörande den civila statsförvaltningen,
och för arbetare i statens tjänst, jämte i ämnet väckta motioner.
(384.)

Ärendet är, såvitt angår ändrade bestämmelser i fråga örn tid för pensions utgående
efter vissa äldre pensionstagare, beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

53. den 4 juni 1935, i anledning av väckt motion angående ändrade grunder
för sättande av markegång. (270.)

Ärendet är beroende på Kungl. Majis prövning.

54. den 6 juni 1935, i anledning av riksdagens år 1934 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill
hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning för tiden 1 juli 1933
—30 juni 1934. (279.)

Ärendena under punkten 5 (provision för stämpelförsäljning) och punkten 6
(partiella ledigheter) äro beroende på Kungl. Majis prövning. (Jfr ärendet under
punkten 26 här ovan.)

55. samma dag, i anledning av vissa motioner avseende ändringar i gällande
kommunalskattelag m. m. (282.)

Ärendet är föremål för utredning av kommunalskatteberedningen.

56. samma dag, i anledning av väckta motioner om åtgärder för effektiv indrivning
av skogsaccis och skogsvårdsavgifter. (284.)

Ärendet har den 20 november 1936 överlämnats till kommunalskatteberedningen
för att tagas i övervägande vid fullgörande av det beredningen lämnade uppdraget.

57. den 7 juni 1935, i anledning av dels Kungl. Majis proposition med förslag
till lag örn folkpensionering m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.
(298.)

Ärendet, vilket överlämnats från socialdepartementet, i vad avser riksdagens
anhållan örn utredning rörande ändring i förordningen den 16 december 1927
angående understöd av skatteutjämningsmedel, har i berörda del den 20 november
1936 överlämnats till kommunalskatteberedningen för att tagas i övervägande
vid fullgörande av det beredningen lämnade uppdraget.

58. den 14 juni 1935, angående åtgärder för ökad malmutskeppning över
Luleå. (309.)

Ärendet har, enligt Kungl. Maj:ts beslut den 17 juni 1938, överlämnats till sakkunniga
för utredning av frågan örn fördelning av malmexporten mellan Narvik
och Luleå för att tagas i övervägande vid fullgörandet av det åt de sakkunniga
lämnade uppdraget.

316

59. den 1 april 1936, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående nedsättning
av avgiften för skatteinbetalning över postgiro vid skatteuppbörd
i Stockholms stad. (127.)

Ärendet har överlämnats från kommunikationsdepartementet, i vad avser frågan,
huruvida skatteuppbörden — ej blott den statliga utan även den kommunala
— i övriga delar av landet lämpligen må kunna anordnas på enahanda
sätt som för Stockholms stad. Ärendet överlämnades därefter den 13 november
1936 i berörda del till 1936 års uppbördskommitté för att tagas i övervägande
vid fullgörandet av kommitténs uppdrag. Kommittén har den 19 december
1938 avgivit betänkande med förslag till omorganisation av uppbördsväsendet
och folkbokföringen m. m., vilket är beroende på Kungl. Majis
prövning.

60. den 2 april 1936, i anledning av väckt motion angående en förstärkning
av fullmäktige i riksbanken m. m. (140.)

Anmäld den 21 januari 1938, varvid Kungl. Maji förklarade, att förevarande
framställning för det dåvarande ej föranledde någon Kungl. Majis åtgärd.

61. den 18 april 1936, i anledning av vissa motioner avseende ändringar i fråga
örn automobilbeskattningen. (154.)

Ärendet har anmälts den 3 mars 1938, då proposition (nr 234) avläts till 1938
års riksdag. Skrivelsen är därmed slutbehandlad.

62. den 28 april 1936, i anledning av väckta motioner örn statsbidrag till kommuner
för pensionering av vissa fjärdingsman. (188.)

Anmäld dels den 30 oktober 1936, varvid Kungl. Maji uppdrog åt statskontoret
att verkställa i skrivelsen avsedd utredning, dels ock den 3 mars 1938, då proposition
(nr 246) avläts till riksdagen. Sedan riksdagen bifallit propositionen, utfärdades
den 6 maj 1938 expedition i ämnet. Ärendet är därmed slutbehandlat.

63. samma dag, i anledning av väckt motion örn viss ändring i tjänstepensionsreglementet
för arbetare. (190.)

Sedan statskontoret inkommit med utlåtande och förslag, avläts den 8 april
1938 proposition (nr 299), innefattande förslag i ämnet. Kungörelse i ärendet
utfärdad den 17 juni 1938 (sv. f. nr 510). Ärendet är därmed slutbehandlat.

64. den 13 maj 1936, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förtidspension
och avskedsersättning åt vissa tjänstemän vid statens järnvägsbyggnader.
(221.)

Anmäld och slutbehandlad den 3 juni 1938.

65. den 29 maj 1936, i anledning av väckt motion örn skattefrihet för förbättringsbidrag
till främjande av byggnadsverksamhet på landet. (284.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

66. den 19 juni 1936, i anledning av riksdagens år 1935 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill
hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning för tiden 1 juli 1934—
30 juni 1935. (339.)

Ärendena under punkterna 5 (kassarabatter m. m.), 6 (anmärkningsarvode till
advokatfiskalerna vid hovrätterna), 7 (mantalsskrivningsprovision till städernas
tjänstemän) samt 10 (statsverkets provision å uppbörden av landstingsskatt i
magistratsstäder) äro beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

317

67. samma dag, i anledning av Kungl. Majlis propositioner nr 201 med förslag
till allmänt familjepensionsreglemente m. m., nr 245 angående överenskommelser
med civilstatens och telegrafverkets änke- och pupillkassor
örn övertagande av kassornas rörelse m. m. samt nr 258 angående överenskommelse
med statens järnvägars änke- och pupillkassa om övertagande
av kassans rörelse m. m. jämte i ämnet väckta motioner. (366.)

Frågan om utredning rörande utvidgning av familjepensionsrätten för barn till
att, i den omfattning som finnes skälig, gälla även manlig befattningshavares
eller arbetares barn utom äktenskap är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

68. den 22 juni 1936, i anledning av Kungl. Maj:ts propositioner med förslag
till förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 28
september 1928 om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt m. m. (387).

Anmäld dels den 30 juni 1936, då förordning utfärdades (sv. f. nr 410), dels ock
den 13 augusti 1936, varvid 1936 års skattekommitté tillsattes. Sedan nämnda
kommitté den 27 november 1937 avgivit betänkande med förslag till omläggning
av den direkta statsbeskattningen m. m., har ärendet i denna del behandlats
i proposition nr 258 till 1938 års riksdag. Övriga i skrivelsen omförmälda
frågor äro under utredning av 1936 års skattekommitté.

69. den 27 juni 1936, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
och i propositionen nr 267 gjorda framställningar om anslag till avbetalning
å statsskulden m. m. (386.)

Ärendet under punkten 3 har i vissa delar anmälts den 26 februari, den 25 juni,
den 3 september och den 26 november 1937. Ärendet är i övrigt anmält och slutbehandlat
den 17 juni 1938.

70. den 13 mars 1937, i anledning av väckt motion om ändring av gällande
bestämmelser för tull å ackumulatorer. (99.)

Den 1 december 1937 har generaltullstyrelsen inkommit med anbefalld utredning
jämte förslag i ämnet. Sedan kommerskollegium häröver avgivit yttrande,
har ärendet behandlats i proposition nr 288 till 1938 års riksdag, varefter kungörelser
utfärdats den 13 maj 1938 (sv. f. nr 174 och 175). Skrivelsen är därmed
slutbehandlad.

71. den 6 april 1937, angående regleringen för budgetåret 1937/1938 av utgifterna
under riksstatens sjätte huvudtitel, innefattande anslagen till
kommunikationsdepartementet. (6.)

Skrivelsen, som i fråga om punkten 30 överlämnats från kommunikationsdepartementet
för behandling i vad avser arkitekternas i byggnadsstyrelsen enskilda
verksamhet, är, sedan proposition nr 263 den 18 mars 1938 avlåtits till riksdagen,
slutbehandlad i vad på finansdepartementets föredragning ankommer.

72. den 21 maj 1937, i anledning av väckt motion om statens gäldande av
kostnaderna för hemtransport av officer och underofficer med vederlike,
som i fredstid avlidit under tjänstgöring å främmande ort. (299.)

Skrivelsen, som överlämnats från försvarsdepartementet, har behandlats i 1936
års lönekommittés betänkande den 23 december 1938 med förslag till militärt
avlöningsreglemente. Skrivelsen är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

73. den 25 maj 1937, i anledning av riksdagens år 1936 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill
hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning för tiden 1 juli 1935
—30 juni 1936. (311.)

318

Ärendena under punkterna 5 (vissa avskrivningsfrågor), 6 (formerna för arbetet
inom statsförvaltningen) och 7 (indrivningen av kronans fordringar i balansoch
därmed jämställda mål) äro beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

Ärendet under punkten 4, som överlämnats från försvarsdepartementet, har
behandlats i 1936 års lönekommittés betänkande den 23 december 1938 angående
militärt avlöningsreglemente. Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

74. den 1 juni 1937, i anledning av Kungl. Majrts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar örn anslag till avbetalning å statsskulden m. m.
(380.)

Anmäld den 18 juni 1937 beträffande punkterna 2, 3 och 4, den 19 november
1937 beträffande punkten 5 samt den 22 september 1938 beträffande punkten 1.
Skrivelsen är i viss del beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

75. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändrad
uppställning av riksstaten m. m. jämte en i ämnet väckt motion. (382.)

Ärendet anmält och slutbehandlat den 4 januari 1938.

76. den 4 juni 1937, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 29 juni 1923 (nr 286)
om sparbanker jämte vissa i ämnet väckta motioner m. m. (384.)

Anmäld dels den 4 juni 1937, varvid beslöts remiss till lagrådet, dels ock den
11 juni 1937, varvid lag i ämnet utfärdades (sv. f. nr 364). Skrivelsen är, såvitt
angår riksdagens begäran om förslag till ändring av 35 § sparbankslagen, anmäld
dels den 14 januari 1938, varvid beslöts remiss till lagrådet, dels ock den
11 februari 1938, därvid proposition (nr 101) avläts till 1938 års riksdag. Skrivelsen
är därmed slutbehandlad.

77. samma dag, i anledning av väckt motion örn viss ändring av gällande bestämmelser
rörande restitution av arvsskatt. (408.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

78. samma dag, i anledning av väckt motion angående viss ändring i 19 §
förordningen örn arvsskatt och skatt för gåva. (409.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

79. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning
om ändrad lydelse av 3 och 8 §§ förordningen den 19 november
1914 (nr 383) angående stämpelavgiften, ävensom vissa motioner angående
stämpelavgiften. (416.)

Skrivelsen är, såvitt angår riksdagens begäran örn utredning beträffande i skrivelsen
angivna frågor, beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

80. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bemyndigande
för Kungl. Maj:t att infordra vissa uppgifter för prövning av frågor
örn ändringar i det kommunala beskattningsväsendet. (417.)

Anmäld och slutbehandlad den 6 oktober 1938, varvid kungörelse utfärdats (sv.
f. nr 603).

81. den 5 juni 1937, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
under nionde huvudtiteln gjorda framställning örn ersättning till statens
allmänna fastighetsfond. (428.)

Anmäld och slutbehandlad den 10 juni 1938.

319

82. den 8 juni 1937, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till inkomst- och utgiftsstat för statens allmänna fastighetsfond för budgetåret
1937/1938 m. m. (441.)

Anmäld den 18 juni 1937 och den 10 juni 1938, varmed skrivelsen är slutbehandlad.

83. den 9 juni 1937, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
örn ändring i vissa delar av allmänna familj epensionsreglementet den 16
oktober 1936 (nr 542). (446.)

Anmäld och slutbehandlad den 4 januari 1938, varvid kungörelse utfärdades
(sv. f. nr 4).

84. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tillämpning
av civila tjänstepensionsreglementet å lärare vid statens undervisningsväsen.
(448.)

Anmäld och slutbehandlad den 4 januari 1938, varvid kungörelse utfärdades
(sv. f. nr 3).

85. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
om ändrad lydelse av 2 § lagen den 11 oktober 1907 (nr 85) angående
civila tjänstinnehavares rätt till pension. (449.)

Anmäld och slutbehandlad den 4 januari 1938, varvid lag utfärdades (sv. f. nr 1).

86. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående upphörande
av tjänstepensionsrätten i statens pensionsanstalt för vissa lärare
vid statens undervisningsväsen m. m. (450.)

Anmäld och slutbehandlad den 4 januari 1938, varvid kungörelse utfärdades
(sv. f. nr 2).

87. den 11 juni 1937, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
lönereglering för folk- och småskollärare m. m. jämte i ämnet väckta
motioner. (468.)

Anmäld den 4 januari 1938, varvid kungörelser utfärdades (sv. f. nr 5, 11 och
12). Skrivelsen är därmed, i vad på finansdepartemenets föredragning beror,
slutbehandlad.

88. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lönereglering
för lärarpersonal vid navigationsskolorna. (472.)

Anmäld den 4 januari 1938, varvid kungörelse utfärdades (sv. f. nr 9). Skrivelsen
är därmed, i vad på finansdepartementets föredragning beror, slutbehandlad.

89. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts framställning angående provisorisk
avlöningsförstärkning åt vissa befattningshavare i statens tjänst
m. m. jämte i ämnet väckta motioner. (474.)

Anmäld och slutbehandlad den 4 januari 1938, varvid kungörelser utfärdades
(sv. f. nr 8 och 10).

90. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag örn anslag för avskrivning
av lånekapital, anvisat åt svenska spannmålsföreningen. (475.)

Anmäld och slutbehandlad den 30 juni 1938.

91. den 15 juni 1937, i anledning av Kungl. Majis proposition angående lönereglering
för lärare vid de allmänna läroverken m. fl. statliga undervisningsanstalter
m. m. jämte i ämnet väckta motioner. (469.)

320

Anmäld den 4 januari 1938, varvid kungörelse utfärdades (sv. f. nr 9). Skrivelsen
är därmed, i vad på finansdepartementets föredragning beror, slutbehandlad.

Av dessa ärenden äro alltså de under 6, 9, 13,15, 17,18, 32, 42, 61—64, 69—71,
75, 76 och 80—91 omförmälda av Kungl. Majit inom finansdepartementet slutligen
behandlade samt de övriga på prövning beroende.

7. Ecklesiastikdepartementet.

Riksdagens skrivelse

1. den 2 juni 1927, i anledning av väckt motion angående viss ändring i
fastställda villkor för behörighet att söka och innehava befattning som
lärare vid folkskola. (265.)

Sedan skolöverstyrelsen den 7 maj 1928 inkommit med yttrande, har ärendet
den 22 september 1932 överlämnats till 1932 års seminariesakkunniga, vilka den
9 augusti 1935 med sitt betänkande återställt handlingarna i ärendet. Ärendet
är beroende på Kungl. Maj :ts prövning.

2. den 13 maj 1930, rörande vissa ändringar i förordningen den 29 november
1867 angående forntida minnesmärkens fredande och bevarande. (187.)

Den 22 september 1938 utfärdades en instruktion för riksantikvarieämbetet
och statens historiska museum m. m. (sv. f. nr 588). De jämlikt nådiga beslut
den 11 oktober 1930 och den 27 mars 1936 tillkallade sakkunniga för utredning
av frågan angående kulturminnesvården i riket hava med skrivelse den 31 december
1938 till Kungl. Majit överlämnat förslag till revision av gällande fornminneslagstiftning.

3. den 11 juni 1932, i anledning av dels Kungl. Majits proposition med förslag
till ecklesiastik boställsordning m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.
(361.)

Sedan i 1936 års ämbetsberättelse närmare redogjorts för åtgärder, som i anledning
av skrivelsen vidtagits, hava ytterligare åtgärder beträffande skrivelsen icke
vidtagits.

4. den 24 april 1934, angående åtgärder för ungdomens skyddande i religiöst
och sedligt hänseende m. m. (202.)

Anmäld den 31 maj 1934, därvid beslöts remiss till skolöverstyrelsen. Skolöverstyrelsen
inkom med utlåtande den 25 juni 1934. Sedan Kungl. Majit den 24
september 1934 uppdragit åt skolöverstyrelsen och medicinalstyrelsen att inkomma
med förslag till erforderliga åtgärder för åstadkommande inom och utom
skolan av en vidgad och förbättrad undervisnings- och upplysningsverksamhet
rörande de sexuella frågorna, hava nämnda myndigheter den 28 juni 1935 inkommit
med förslag i ämnet, över vilket förslag befolkningskommissionen yttrat sig
i sitt betänkande i sexualfrågan (st.off.utr. 1936:59). Över befolkningskommissionens
yttrande i frågan hava Fredrika Bremerförbundet den 5 november och
Sveriges husmodersföreningars riksförbund den 9 november 1937 yttrat sig. Skrivelsen
är beroende på Kungl. Majits prövning.

5. den 15 maj 1935, angående obligatorisk undervisning i folk- och småskolor
i hälsovård m. m. (220.)

321

Yttranden i ärendet hava inkommit den 6 september 1935 från skolöverstyrelsen
och den 15 februari 1936 från medicinalstyrelsen. Ärendet är beroende på Kungl.
Maj:ts prövning.

6. den 1 juni 1935, angående införande av gemensamma måltidstimmar.
(267.)

Anmäld den 18 oktober 1935 och beslöts, i vad angår skolväsendet, remiss till
skolöverstyrelsen. Svar å remissen har ännu icke inkommit.

7. samma dag, angående underlättande av förevisningen av icke eldfarliga
biograffilmer. (269.)

I ärendet hava statens biografbyrå den 4 oktober 1935, Ö. Ä. den 21 december
1936 och K. B. i Stockholms län den 8 januari 1937 inkommit med utlåtanden.
Skrivelsen är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

8. den 14 juni 1935, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
till statens arbetslöshetskommission, kontant understödsverksamhet,
statliga och statskommunala reservarbeten m. m. jämte i dessa ämnen
väckta motioner. (371.)

Med utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden den 8 maj 1936 överlämnades
den 2 juni 1936 till ecklesiastikdepartementet förevarande skrivelse
för handläggning i vad den avser undersökning rörande icke hemortsberättigade
ur synpunkten av antal, förekomst m. m. Skrivelsen är i nämnda avseende beroende
på Kungl. Maj :ts prövning.

9. den 26 mars 1936, i anledning av väckt motion om viss ändring av bestämmelserna
rörande förening av folkskollärarbefattning med organisteller
klockarsyssla. (114.)

Den 12 mars 1937 har skolöverstyrelsen inkommit med anbefalld utredning jämte
förslag i ämnet. Yttranden hava ännu icke inkommit från alla de myndigheter,
till vilka ovannämnda utredning och förslag remitterats.

10. den 18 april 1936, angående reglering av rätten för såväl döpta som odöpta
att till förutvarande förnamn lägga nya sådana. (171.)

Efter hörande av samtliga ecklesiastika konsistorier har statistiska centralbyrån
den 30 mars 1937 inkommit med av utredning åtföljt förslag i ämnet. 1936 års
uppbördskommitté har den 21 mars 1938 inkommit med yttrande i ärendet.
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

11. den 22 maj 1936, angående reformering enligt vissa riktlinjer av undervisningen
vid de högre allmänna läroverken. (256.)

Anmäld den 12 juni 1936, därvid skolöverstyrelsen anbefalldes att verkställa
och till Kungl. Maj:t inkomma med den i riksdagens skrivelse begärda utredningen.
Utredningen har ännu icke inkommit.

12. den 29 maj 1936, angående upprättande av ett statens filmarkiv. (273.)
Anmäld den 18 september 1936, därvid statens biografbyrå anbefalldes att till
Kungl. Maj:t inkomma med utredning i ärendet. Utredningen har ännu icke
inkommit.

13. den 17 juni 1936, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
granskning av läroböcker. (334.)

Sedan läraren vid Stockholms stads tekniska mellanskola, fil. lic. C. N. O.
Forssell — vilken jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 oktober 1936
tillkallats såsom sakkunnig för att biträda vid fortsatt utredning örn läroboks -

21 — Justitieombudsmannens ömhetsbcrättelse till 1939 års riksdag.

322

beståndet vid högre allmänna läroverk m. fl. undervisningsanstalter jämte därmed
sammanhängande frågor — avgivit förslag, innebärande i huvudsak att
en särskild nämnd skulle verka för granskning av läroböcker och därmed jämställd
undervisningsmateriel, har Kungl. Maj:t den 3 mars 1938 avlåtit proposition
till riksdagen angående anslag för budgetåret 1938/39 till en nämnd för
granskning av läroböcker (nr 206). Vidare har jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande
den 14 augusti 1937 särskilda sakkunniga tillkallats för att biträda med
utredning och avgiva förslag angående beredande av fria läroböcker och annan
skolmateriel för folkskolans lärjungar. Detta utredningsarbete pågår fortfarande.

14. den 20 april 1937, angående vissa av Kungl. Maj:t för budgetåret
1937/1938 under riksstatens åttonde huvudtitel gjorda framställningar
m. m. (8.)

Punkten 126. Bidrag för undervisning i danska och norska språken vid de
allmänna läroverken m. fl. läroanstalter.

Punkten 201. Statens studielån: Nämnden för statens studielån. Statens studielån:
Ersättning till postverket för dess bestyr med statens studielån.

Punkten 242. Bestridande av kostnader för läkarundersökningar av lärare.

Nämnda tre punkter hava blivit av Kungl."Maj :t slutligen avgjorda, den
första den 18 februari 1938, den andra den 10 december 1937 och den 27 maj
1938 samt den tredje den 14 januari 1938.

Skrivelsen är därmed slutbehandlad.

15. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning
av viss del av Abisko nationalpark till svenska turistföreningen.
(168.)

Anmäld den 4 juni 1937, därvid kammarkollegiet anbefalldes att inkomma med
förslag till de föreskrifter, som borde meddelas i anledning av riksdagens beslut.
Sådant förslag har ännu icke inkommit.

16. den 24 april 1937, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
disposition av lappskolbordet i Jukkasjärvi. (185.)

Den 30 september 1938 inkom skolöverstyrelsen med förslag till de föreskrifter,
som borde meddelas i anledning av riksdagens skrivelse. Förslaget har den 14
oktober 1938 remitterats till domänstyrelsen, som ännu icke avgivit yttrande
över detsamma.

17. den 27 april 1937, i anledning av Kungl. Majis proposition angående
omorganisation av vissa läroverk i Göteborg. (210.)

Anmäld och slutbehandlad den 22 juli 1938.

18. samma dag, i anledning av Kungl. Majis proposition angående statens
övertagande av dövstumundervisningsväsendet jämte i ämnet väckta
motioner. (214.)

Kungl. Maji har till riksdagen den 3 mars 1938 i ämnet avlåtit proposition
(nr 212). Skrivelsen är därmed slutbehandlad.

19. den 25 maj 1937, i anledning av riksdagens år 1936 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill
hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning för tiden 1 juli 1935—
30 juni 1936. (311.)

Punkten 8 angående vissa till efterlevande efter prästmän utgående understöd
är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

323

20. den 26 maj 1937, angående införande av skolplikt för bildbara sinnesslöa
barn m. m. (338.)

Kungl. Maj:t har under punkten 133 i 1938 års åttonde huvudtitel upptagit
den i skrivelsen omförmälda frågan till behandling. Skrivelsen är därmed slutbehandlad.

21. den 11 juni 1937, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lönereglering
för folk- och småskollärare m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
(468.)

Anmäld den 14 januari och den 11 februari 1938, därvid utfärdades två kungörelser
(sv. f. nr 19 och 34). Skrivelsen är därmed slutbehandlad.

22. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lönereglering
för lärare vid de allmänna läroverken m. fl. statliga undervisningsanstalter
m. m. jämte i ämnet väckta motioner. (469.)

Anmäld den 21 januari 1938, därvid utfärdades sju kungörelser (sv. f. nr 40—
42 och 44—47). Skrivelsen är därmed slutbehandlad.

23. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående omorganisation
av Chalmers tekniska institut m. m. (471.)

Anmäld och slutbehandlad den 30 juni 1938.

Av dessa ärenden äro alltså de under 14, 17, 18 och 20—23 omförmälda av
Kungl. Majit inom ecklesiastikdepartementet slutligen behandlade samt de övriga
på prövning beroende.

8. Jordbruksdepartementet.

Riksdagens skrivelse

1. den 22 maj 1903, angående skogslagstiftning och därmed i samband stående
ämnen. (136.)

Anmäld och slutbehandlad den 31 mars 1938, därvid beslöts proposition till
riksdagen (nr 267).

2. den 18 mars 1930, i anledning av väckt motion om förhållandet mellan
Arjeplog- och Karesuandolappama samt lappförfattningarnas anknytning
till det levande livet. (75.)

Skrivelsen har överlämnats från socialdepartementet. Sedan 1930 års lapputredning,
som haft att taga skrivelsen i övervägande vid fullgörande av sitt
uppdrag, den 29 december 1935 avgivit betänkande (st. off. utr. 1936: 23) samt
yttranden däröver avgivits av åtskilliga myndigheter och organisationer, är
ärendet beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

3. den 23 maj 1930, i anledning av väckta motioner rörande vissa sociala
jordfrågor. (276.)

Sedan betänkanden avgivits den 20 oktober 1938 av 1936 års egnahemsutredning
(st. off. utr. 1938: 34) och den 9 november 1938 av 1936 års arrendeutredning
(st. off. utr. 1938:38), är ärendet beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

4. den 9 maj 1931, om utredning och förslag angående kontroll å handeln
med fodermedel. (192.)

Anmäld och slutbehandlad den 12 mars 1938, därvid beslöts proposition till
riksdagen (nr 254).

324

5. den 30 maj 1931, i anledning av väckta motioner angående revision
av jaktlagstiftningen. (294.)

Anmäld och slutbehandlad den 14 januari 1938, därvid beslöts proposition
till riksdagen (nr 46).

6. den 10 juni 1932, i anledning av väckta motioner angående åtgärder
för vinnande av mera skyndsam handläggning av torrläggningsärenden.
(334.)

Sedan de av chefen för jordbruksdepartementet jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande
den 15 juni 1934 tillkallade utredningsmännen för utredning rörande
den med understöd av statsmedel bedrivna avdiknings- och täckdikningsverksamheten
den 28 december 1936 avgivit betänkande i ämnet (st. off. utr.
1937:8) samt utlåtanden däröver avgivits av ett flertal myndigheter och sammanslutningar,
är ärendet beroende på Kungl Maj:ts prövning.

7. den 28 april 1933, i anledning av Kungl. Maj:ts under nionde huvudtiteln
gjorda framställning angående anslag till fraktlindring för kalk
jämte i ämnet väckta motioner. (171.)

Anmäld och slutbehandlad den 19 maj 1933 utom i vad avser frågan om anslagets
användande jämlikt riksdagens beslut till fraktbidrag jämväl vid sjötransporter
av kalk. I denna "fråga har kommerskollegium avgivit utlåtande den 7
juni 1938, varefter lantbruksstyrelsen den 30 juni 1938 anbefallts att — efter
samråd med kommerskollegium — upptaga frågan till behandling. Lantbruksstyrelsens
utredning avvaktas.

8. den 14 mars 1934, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
inlösen av vissa arrenderätter till laxfisken i Mörrumsån. (98.)

Anmäld den 27 april 1934, då ärendet avgjordes i vad det avser laxfiskena till
1/32 mantal Mörrumsån nr 13 (136) och 19/160 mantal Mörrum nr 7 (75). I
vad ärendet avser inlösen av vissa arrenderätter till laxfisken i Mörrumsån
samt nedsättning av vissa arrendeavgifter har länsstyrelsen i Blekinge län inkommit
med yttrande och förslag. Sedan vissa myndigheter yttrat sig i ämnet
— däribland statskontoret den 30 november 1938 — är ärendet beroende på
Kungl. Maj:ts prövning.

9. den 16 mars 1934, i anledning av väckt motion angående vissa ändringar
i vattenlagens föreskrifter i fråga om handläggningen av ärenden rörande
dikningsföretag, som beröra allmän väg. (101.)

Skrivelsen har överlämnats från justitiedepartementet. Vid anmälan av ärendet
på jordbruksdepartementets föredragning den 17 april 1936 beslöts, att
skrivelsen skulle överlämnas till utredningsmännen i fråga örn den med understöd
av statsmedel bedrivna avdiknings- och täckdikningsverksamheten samt
därmed sammanhängande spörsmål. Sedan utredningsmännen avgivit betänkande
i ämnet (st. off. utr. 1937:8), innefattande bland annat förslag till lag
örn ändring i vissa delar av vattenlagen, är ärendet beroende på Kungl. Maj:ts
prövning.

10. den 20 april 1934, med anledning av väckt motion angående anställande
av egnahemskonsulenter hos egnahemsnämnderna. (188.)

Sedan 1936 års egnahemsutredning den 20 oktober 1938 avgivit betänkande
med förslag angående den statliga egnahemsverksamheten (st. off. utr. 1938:34),
är ärendet beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

325

11. den 5 juni 1934, i anledning av väckta motioner rörande ändringar i
arrendelagstiftningen m. m. (311.)

Sedan 1936 års arrendeutredning den 9 november 1938 avgivit betänkande med
förslag till ändringar i arrendelagstiftningen (st. off. utr. 1938:38), är ärendet
beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

12. den 22 februari 1935, i anledning av väckta motioner om ändrade bestämmelser
beträffande understöd till förbättringsarbeten inom jordbruket.
(46.)

Anmäld den 10 maj 1935, därvid lantbruksstyrelsen anbefalldes att verkställa
utredning i de av riksdagen angivna hänseenden. Denna avvaktas.

13. samma dag, i anledning av väckta motioner angående jaktvårdens ordnande
m. m. (48.)

Anmäld och slutbehandlad den 14 januari 1938, därvid beslöts proposition till
riksdagen (nr 46).

14. den 15 mars 1935, angående ett rationellt och vinstgivande tillgodogörande
av svenska frukter och bär. (75.)

Sedan frukt- och trädgårdsutredningen den 15 februari 1938 avgivit betänkande
(st. off. utr. 1938:5), har betänkandet anmälts den 22 april 1938, därvid beslöts
proposition till riksdagen (nr 303). — En i anledning av förevarande riksdagsskrivelse
från lantbruksstyrelsen infordrad utredning i ämnet har den 25 februari
1938 överlämnats till livsmedelslagstiftningssakkunniga för att — i avseende
å införande av lagstadgad märkning av vissa läskedrycker — tagas i övervägande
vid fullgörande av de sakkunnigas uppdrag.

15. den 12 april 1935, i anledning av vissa i statsverkspropositionen under
utgifter för kapitalökning i vad angår jordbruksärenden gjorda framställningar
jämte i hithörande ämnen väckta motioner. (166.)

I den del ärendet ej slutbehandlats före år 1938, nämligen i fråga om vidtagande
av åtgärder till åstadkommande av förbättrad anskaffning av jord för
egnahemsändamål, är ärendet, sedan 1936 års egnahemsutredning den 20 oktober
1938 avgivit betänkande med förslag rörande den statliga egnahemsverksamheten
(st. off. utr. 1938:34), beroende på Kungl. Majis prövning.

16. den 7 maj 1935, i anledning av väckta motioner angående åtgärder till
bekämpande av smittsam kastning hos nötkreatur samt om lagstiftning
rörande handeln med husdjur. (199.)

I fråga om åtgärder mot smittsam kastning hos nötkreatur har ärendet anmälts
och slutbehandlats den 25 februari 1938, därvid beslöts proposition till riksdagen
(nr 226). Beträffande lagstiftning rörande handeln med husdjur föreligger
ett av lantbruksstyrelsen och medicinalstyrelsen den 3 november 1936 avgivet
betänkande, vilket är beroende på Kungl. Majis prövning.

17. samma dag, i anledning av väckt motion örn vidgat giltighetsområde
för lagen örn vård av vissa skogar inom Västerbottens och Norrbottens
läns lappmarker med flera områden. (201.)

Anmäld den 20 juni 1935, därvid chefen för jordbruksdepartementet bemyndigades
att tillkalla en utredningsman för verkställande av utredning beträffande
skogslagstiftningsfrågor. Denne tillkallades den 28 juni 1935. Utredningen
har i förevarande del ej slutförts.

326

18. den 25 maj 1935, i anledning av väckt motion angående utvidgad rätt
till ersättning för skada av björn m. m. (246.)

Anmäld och slutbehandlad den 14 januari 1938, därvid beslöts proposition till
riksdagen (nr 46).

19. den 6 juni 1935, i anledning av riksdagens år 1934 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverkets jämte
därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning för tiden 1 juli
1933—30 juni 1934. (279.)

Skrivelsen har överlämnats från finansdepartementet för handläggning av punkten
8, ersättning av statsmedel för släckning av skogseld, samt punkten 9, utnyttjande
av kronans fiskevatten. Punkten 8 anmäld och slutbehandlad den 18
december 1936. Punkten 9 anmäld den 21 juli 1937, därvid chefen för jordbruksdepartementet
bemyndigades att tillkalla en utredningsman för att verkställa
utredning och avgiva förslag rörande möjligheterna att åvägabringa ett ändamålsenligt
utnyttjande av kronans fiskevatten. Denne tillkallades samma dag.

20. den 7 juni 1935, i anledning av väckta motioner örn åtgärder till höjande
av skogsbrukets ekonomiska bärkraft m. m. (274.)

1936 års skogsutredning, som har att taga skrivelsen i övervägande, har den 25
och den 26 november 1938 avgivit betänkanden i ämnet (st. off. utr. 1938: 53
och 58). Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

21. samma dag, i anledning av väckta motioner angående beredande av medinflytande
åt skogsägare vid handhavande av flottningsföreningarnas
angelägenheter. (296.)

Se ovan under 20.

22. den 25 april 1936, i anledning av väckta motioner örn ändringar i arrendelagstiftningen,
återupptagande av den sociala jordbruksfrågans lagvägar
med mera. (180.)

23. den 13 maj 1936, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
domänverkets övertagande av Kalix träindustriaktiebolags tillgångar
m. m. (228.)

Skrivelsen kvarstår oavgjord i följande hänseende. Sedan domänstyrelsen den
22 maj 1936 anbefallts att utreda den inverkan på domänverkets drift, som ett
sammanförande av Kalix träindustriaktiebolag samt domänverkets sågverk i
Norrbotten skulle medföra, har styrelsen den 1 februari 1938 inkommit med utredning
i ämnet. Efter det utlåtanden avgivits häröver av riksräkenskapsverket
och statskontoret, har Kungl. Maj:t den 11 november 1938 bemyndigat chefen
för jordbruksdepartementet att tillkalla en utredningsman för att verkställa
fortsatt utredning rörande domänverkets skogsindustriella rörelse. Denne tillkallades
samma dag.

24. samma dag, i anledning av väckt motion angående åtgärder till skydd av
fruktträdsodlingar mot skador, vållade av hare och älg. (231.)

Anmäld och slutbehandlad den 14 januari 1938, därvid beslöts propositioner
till riksdagen (nr 46 och 47).

25. den 22 maj 1936, angående utredning av smörets och margarinets näringsfysiologiska
betydelse m. m. (255.)

327

Ett näringsrådet den 2 september 1937 givet uppdrag att verkställa utredning
i ämnet har ännu ej slutförts.

26. den 23 maj 1936, i anledning av väckta motioner örn viss ändring av
norrländska arrendelagen m. m. (259.)

Sedan 1936 års arrendeutredning den 9 november 1938 avgivit betänkande med
förslag till ändringar i arrendelagstiftningen (st. off. utr. 1938: 38), är ärendet
beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

27. den 29 maj 1936, angående anordnande av kontroll över i förvärvssyfte
yrkesmässigt bedriven enskild jordstycknings- och jordförmedlingsverksamhet.
(274.)

Sedan 1936 års egnahemsutredning den 20 oktober 1938 avgivit betänkande
med förslag rörande den statliga egnahemsverksamheten (st. off. utr. 1938: 34),
är ärendet beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

28. samma dag, i anledning av väckta motioner örn åtgärder till främjande
av det svenska fisket. (288.)

Jämlikt bemyndigande av Kungl. Maj:t har chefen för jordbruksdepartementet
den 25 april 1938 tillkallat en utredningsman för utredning rörande bildandet
av en riksorganisation för fiskare. Denne har den 14 december 1938 avgivit betänkande
och förslag rörande bildandet av ett riksorgan för fiskare. Ifrågavarande
riksdagsskrivelse är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

29. samma dag, i anledning av väckt motion angående den industriella rationaliseringens
och koncentrationens inverkan på den jordbrukande befolkningens
förvärvsmöjligheter. (290.)

Ett lantbruksstyrelsen den 7 maj 1937 givet uppdrag att verkställa visst undersöknings-
och utredningsarbete rörande frågan örn torrläggning av närmare
angivna markkomplex inom Uppsala län har ännu ej slutförts.

30. den 27 juni 1936, i anledning av väckt motion örn befrämjande av skärgårdsområdenas
elektrifiering. (383.)

Sedan kommerskollegium den 12 oktober 1938 inkommit med utredning örn åtgärder
för fortsatt elektrifiering av landsbygden, är ärendet beroende på Kungl.
Maj:ts prövning.

31. den 10 april 1937, i anledning av väckta motioner angående anordnande
av småbrukarkurser m. m. (133.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

32. den 20 april 1937, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
försäljning av vissa kronoegendomar och lägenheter från sådana egendomar.
(163.)

Anmäld den 7 maj och den 30 september 1937, varvid skrivelsen slutbehandlats
utom i vad den avser försäljning av kronoegendomen Norrby nr 3. I denna del
anbefalldes den 7 maj 1937 statens jordnämnd att inkomma med viss utredning.
Denna avvaktas.

33. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning
av vissa kronoegendomar och lägenheter från sådana egendomar.
(164.)

Anmäld och slutbehandlad, beträffande Ängsholmen nr 1 den 20 maj 1938 och
i avseende å Ekelund nr 1 den 31 augusti 1938.

34. den 24 april 1937, i anledning av väckta motioner angående omorganisa -

328

tion av kontrollen över tillverkning av och handel med margarin m. m.
(207.)

Livsmedelslagstiftningssakkunniga den 13 maj 1937 givet uppdrag att i samband
med dem anbefalld utredning upptaga de i skrivelsen omförmälda spörsmålen
till behandling har ännu ej slutförts.

35. den 28 april 1937, i anledning av väckta motioner angående vägnätets
utbyggande med ett system av cykelvägar. (217.)

Anmäld den 2 juli 1937, därvid uppdrogs åt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
samt domänstyrelsen att gemensamt verkställa den av riksdagen begärda utredningen.
Denna har ännu ej slutförts.

36. den 4 maj 1937, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående överförande
av vissa kronoparker i Jämtlands län till renbetesfjällen m. m.
samt en i ämnet väckt motion. (256.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

37. den 11 maj 1937, i anledning av väckt motion om inrättande för Norrlands
vidkommande av en lånefond för inköp av nordsvenska ston. (288.)

Anmäld och slutbehandlad den 4 januari 1938 (se statsverkspropositionen, kapitalbudgeten:
bil. 8, p. 6).

38. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående jordbruksförsök
m. m. (289.)

Sedan styrelsen för lantbrukshögskolan den 1 oktober 1938 avgivit förslag till
vissa åtgärder för genomförande av 1937 års riksdagsbeslut, har skrivelsen i denna
del anmälts den 28 oktober 1938, därvid stadgar för lantbrukshögskolan utfärdades
(sv. f. nr 668). Efter det utredningsmannen för verkställande av utredning
rörande betingelserna för en uppdelning av kemisk-växtbiologiska anstaltens
i Luleå arbetsuppgifter den 13 januari 1938 avgivit betänkande, har ärendet
i denna del anmälts den 3 mars 1938 (se prop. nr 251). Ifrågavarande riksdagsskrivelse
har därmed slutbehandlats.

39. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
till lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitutet vid Alnarp, m. m. (290.)

Anmäld och slutbehandlad den 22 september 1938, därvid stadgar för Alnarps
lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut utfärdades (sv. f. nr 632).

40. den 26 maj 1937, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
försäljning av mark från kronoegendomen Stora och Lilla Avesta nr 1 i
Kopparbergs län jämte i ämnet väckta motioner. (336.)

Anmäld den 11 juni och den 21 juli 1937, varmed skrivelsen slutbehandlats i
vad den avser försäljning av den mindre lotten av ifrågavarande kronoegendom.
Vidkommande försäljningen av den större lotten förordnade Kungl. Maj:t
den 11 juni 1937, att därmed skulle tillsvidare anstå.

41. den 27 maj 1937, i anledning av väckt motion om lagstiftning i visst avseende
rörande saluhållande av gödsel- och fodermedel. (341.)

Anmäld den 10 september 1937, därvid uppdrogs åt kommerskollegium och
lantbruksstyrelsen att gemensamt verkställa av riksdagen begärd utredning
rörande lämpligheten av åtgärder till skydd mot saluhållande av mindervärdiga
gödselmedel. Utredningen har ännu ej slutförts.

Av dessa ärenden äro sålunda de under 1, 4, 5, 13, 18, 24, 33 och 37—39 omförmälda
av Kungl. Majit inom jordbruksdepartementet slutligen behandlade
samt de övriga på prövning beroende.

329

9. Handelsdepartementet.

Riksdagens skrivelse

1. den 24 maj 1912, angående åtgärder i syfte att sjömanshusen må sättas
i tillfälle att i större omfattning än för närvarande lämna tillfälligt understöd
åt behövande arbetslösa sjömän. (170.)

Sedan kommerskollegium med utlåtande den 15 februari 1938 till Kungl. Maj:t
överlämnat en promemoria med utredning och förslag i fråga om huvudgrunderna
för den framtida organisationen av sjömanshusen m. m., avgiven av de
jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 15 juni 1934 av kollegium tillkallade
sakkunniga, ävensom över berörda promemoria avgivna yttranden, har Kungl.
Maj:t till 1938 års riksdag framlagt proposition i ämnet (nr 210). Skrivelsen
är därmed slutbehandlad. (Jfr nedan under punkten 3.)

2. den 30 april 1915, angående utarbetande av förslag i syfte att stävja
spelet på utländska lotterier. (77.)

Kungl. Maj:t har den 4 januari 1938 till riksdagen avlåtit proposition (nr 24)
angående penninglotteriväsendet. Skrivelsen är därmed slutbehandlad. (Jfr
nedan under punkten 4.)

3. den 29 maj 1915, angående utredning rörande omorganisation av rikets
sjömanshus. (175.)

Kungl. Maj:t har den 25 februari 1938 framlagt proposition (nr 210) angående
anslag till sjömanshusen m. m., innefattande bl. a. förslag till sjömanshusens
omorganisation. Skrivelsen är därmed slutbehandlad.

4. den 16 april 1920, angående utredning och förslag rörande inrättande av
ett statsobligationslotteri eller annat under svenska statens kontroll ställt
penninglotteri. (92.)

Kungl. Maj:t har den 4 januari 1938 framlagt proposition (nr 24) med förslag
rörande svenskt penninglotteri. Skrivelsen är därmed slutbehandlad.

5. den 10 maj 1927, i anledning av väckta motioner örn beredande av likställighet
i tullskyddshänseende mellan, å ena sidan, jordbruket och dess
binäringar, samt, å andra sidan, de industriella näringarna m. m. (181.)

Jämlikt Kungl. Majits bemyndigande den 30 december 1927 tillkallade chefen
för handelsdepartementet den 12 januari 1928 nio personer för att såsom sakkunniga
inom departementet verkställa utredning i ämnet (1928 års tullkommitté).
Sedan Kungl. Maj:t den 2 december 1932 förklarat, att kommitténs
arbete skulle vila tillsvidare, har ärendet den 28 januari 1938 ånyo anmälts,
varvid beslöts, att skrivelsen icke för närvarande skulle föranleda någon Kungl.
Maj:ts vidare åtgärd.

6. den 17 april 1928, i anledning av väckt motion angående ändrad lydelse
av 9 § i lagen örn tillsyn å fartyg m. m. (123.)

Ifrågavarande skrivelse är, i vad den avser lastmärke för fartyg i östersjöfart
med en bruttodräktighet örn minst 150 registerton, slutbehandlad genom
utfärdandet av lagen den 30 juni 1932 (nr 324) angående ändrad lydelse av
bland annat 9 § lagen den 16 oktober 1914 örn tillsyn å fartyg. Sedan kommerskollegium
den 22 december 1937 avgivit utlåtande rörande bland annat frågan
om lastmärke för mindre fartyg, vilka nyttjas i östersjöfart eller utrikesfart,
har Kungl. Majit den 28 januari 1938 utfärdat kungörelse (nr 23) med ändrad
bestämmelse angående lastmärke å vissa fartyg. Ärendet är i övriga delar
beroende på Kungl. Majits prövning.

330

7. den 11 juni 1930, i anledning av väckta motioner angående möjligheterna
att utnyttja statens gruvegendom i Västerbotten. (400.)

Sedan Kungl. Maj:t den 14 augusti 1930 uppdragit åt kommerskollegium oell
Sveriges geologiska undersökning gemensamt att verkställa den av riksdagen
begärda utredningen samt inkomma med de förslag, som av utredningen föranledas,
hava inom Västerbotten undersökningsarbeten i av riksdagen avsett
syfte bedrivits med stöd av varje år av riksdagen anvisade anslag. Ärendet har
den 28 januari 1938 ånyo anmälts, varvid Kungl. Majit — under förklaring
att framställningar örn anslag för ifrågavarande undersökningsarbeten förutsattes
i mån av behov alltjämt komma att göras i samma utsträckning som
hittills — funnit skrivelsen icke för närvarande föranleda någon Kungl. Maj :ts
vidare åtgärd.

8. den 4 juni 1932, i anledning av väckt motion angående meddelande av
vissa bestämmelser i avseende å försäljning m. m. av patentskyddat föremål
eller förfaringssätt. (260.)

Anmäld den 30 juni 1932, därvid uppdrogs åt generaldirektören K. H. R.
Hjerthén att, vid fullgörandet av ett honom jämlikt Kungl. Majits bemyndigande
den 4 september 1926 meddelat uppdrag att såsom sakkunnig inom
handelsdepartementet biträda med utredning angående erforderliga lagstiftningsåtgärder
på det industriella rättsskyddets område, undersöka huruvida och
på vad sätt de i skrivelsen avsedda åtgärderna må kunna vidtagas. Sedan chefen
för justitiedepartementet genom beslut den 18 juni 1938 med stöd av Kungl.
Majits bemyndigande den 17 i samma månad förordnat Hjerthén att verkställa
utredning rörande ny patentlagstiftning, har Hjerthén, på därom gjord hemställan,
den 30 juni 1938 entledigats från det honom den 4 september 1926 lämnade
uppdraget. Skrivelsen kommer därefter icke att bliva föremål för prövning
inom handelsdepartementet.

9. den 6 juni 1932, i anledning av väckta motioner angående dels utredning
rörande en förädling av de statliga järnmalmstillgångarna i Norrbotten
och dels underlättande av malmbrytning i vissa gruvor i Norrbotten
för inhemsk förädling. (280.)

Sedan de jämlikt Kungl. Majits bemyndigande den 4 juni 1937 tillkallade utredningsmännen
för utredning rörande anläggande av ett tackjärnverk i Norrbotten
den 21 juni 1938 avgivit betänkande i ämnet, är ärendet beroende på
Kungl. Majlis prövning.

10. den 16 mars 1934, i anledning av väckta motioner rörande ändring i
lagstiftningen örn utlännings rätt att här i riket vistas och innehava
arbetsanställning m. m. (102.)

Kungl. Majit har den 11 juni 1937 utfärdat lag (nr 344) örn utlännings rätt att
här i riket vistas (utlänningslag). Vidare har Kungl. Majit dels den 3 december
1937 utfärdat kungörelse (nr 920) om ändrad lydelse av 3 § kungörelsen den 31
december 1913 (nr 380) angående rätt för utlänning och i utlandet bosatt svensk
undersåte att här i riket giva offentlig föreställning m. m. eller att därvid
medverka, dels ock den 10 december 1937 utfärdat cirkulär till samtliga länsstyrelser
angående viss uppgiftsskyldighet till socialstyrelsen rörande utlänning,
för vilken länsstyrelse jämlikt § 26 mom. 3 näringsfrihetsförordningen beviljar
tillstånd att under kringresande eller kringvandrande idka hantverk eller annan
hantering. Rörande den senare delen av riksdagsskrivelsen hava dessutom utlåtanden
inhämtats från socialstyrelsen och vissa länsstyrelser. Kungl. Majit

331

har, i anledning av vad sålunda förekommit, den 28 januari 1938 förklarat,
att skrivelsen icke för närvarande skall föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare
åtgärd.

11. den 11 april 1934, i anledning av väckta motioner om utredning angående
de ekonomiska och sociala verkningarna av de s. k. enhetsprisföretagen
inom detaljhandeln m. m. (146.)

Sedan de jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 15 juni 1934 för ärendets utredning
tillkallade sakkunniga den 30 november 1935 avgivit utredning i ärendet (st.
off. utr. 1935: 63), har denna sedermera remitterats för yttrande till kommerskollegium.
Yttrandet avvaktas.

12. den 20 april 1934, i anledning av väckta motioner om uppställande av
legala kompetensvillkor för rätten att idka hantverk m. m. (191.)

Sedan de jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 9 januari 1936 tillkallade
sakkunniga för verkställande av utredning i ämnet (1936 års hantverkssakkunniga)
den 10 juni 1938 avgivit betänkande jämte lagförslag angående lärlingsutbildningen
inom hantverket och den mindre industrien (st. off. utr.
1938:30), återstår numera av de sakkunnigas uppdrag utredning av frågan örn
legala kompetensföreskrifter för rätten att idka hantverk.

13. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag örn ändrad lydelse av 22 kap. 5 och 21 §§ strafflagen. (195.)

Skrivelsen har den 25 januari 1938 överlämnats till justitiedepartementet för
handläggning.

14. den 18 maj 1934, angående den praktiska utbildningen av maskinistelever.
(257.)

Sedan kommerskollegium den 21 september 1937 efter remiss avgivit utlåtande
i ämnet, har Kungl. Maj:t den 30 september 1937 uppdragit åt kommerskollegium
att verkställa den av riksdagen begärda utredningen. Denna är ännu icke
slutförd.

15. den 11 juni 1934, i anledning av väckt motion angående förbud för sammanslutningar
att i politiskt eller därmed jämförligt syfte företaga aktioner
mot utländsk stat. (371.)

Anmäld den 30 juni 1938, därvid Kungl. Maj:t funnit skrivelsen icke föranleda
någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

16. den 22 februari 1935, i anledning av väckt motion om ändrad lydelse av
57 § sjömanslagen. (49.)

Sedan Kungl. Maj:t den 3 maj 1935 anbefallt kommerskollegium att verkställa
utredning i ämnet, har kommerskollegium den 23 december 1938 inkommit
med sådan utredning. Ärendet är därefter beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

17. den 28 mars 1935, i anledning av väckta motioner angående utredning
örn rätten att idka hantverk. (127.)

Se under punkten 12 här ovan.

18. den 10 april 1935, angående utredning om inrättande av statslotteri. (155.)
Se under punkten 4 här ovan.

19. den 6 juni 1935, i anledning av väckta motioner örn åtgärder till ernående
av ökad säkerhet till sjöss. (291.)

Sedan Kungl. Maj:t den 22 maj 1936 anbefallt kommerskollegium att verkställa
och till Kungl. Maj:t inkomma med den av riksdagen begärda utredningen

332

ävensom med de förslag, vartill utredningen kunde föranleda, har kommerskollegium
i betänkande den 28 oktober 1937 inkommit med utlåtande och förslag
i ämnet. Ärendet är därefter beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

20. den 5 maj 1936, i anledning av väckt motion angående befrielse för
mindre bemedlade uppfinnare från erläggande av vissa patentavgifter.
(208.)

Kungl. Majit har den 22 maj 1936 anbefallt patent- och registreringsverket att
verkställa utredning i ämnet. Utredningen är ännu icke slutförd.

21. den 5 juni 1936, angående revision av gällande bestämmelser om ersättning
åt sjöfolk vid förlust av effekter vid fartygs förolyckande. (276.)

Kungl. Majit har den 19 juni 1936 anbefallt kommerskollegium att verkställa
utredning i ämnet. Utredningen är ännu icke slutförd.

22. den 27 juni 1936, i anledning av väckta motioner om befrämjande av
exporten och avsättningen i övrigt av gatsten m. m. (384.)

Sedan kommerskollegium efter remiss den 9 februari 1937 avgivit utlåtande
i ämnet, har chefen för handelsdepartementet med stöd av Kungl. Majits bemyndigande
den 5 mars 1937 tillkallat fem utredningsmän att inom handelsdepartementet
verkställa utredning och avgiva förslag rörande befrämjande av
avsättningen av den svenska stenindustriens produkter. Utredningen är ännu
icke slutförd.

23. den 28 april 1937, angående åstadkommande av lindring i visst avseende
för svenska fiskare vid besök i norska hamnar. (228.)

Ärendet är beroende på Kungl. Majits prövning.

24. den 12 maj 1937, angående utredning rörande fartygskompassers uppställande
och kompensering m. m. (269.)

Sedan Kungl. Majit den 21 maj 1937 anbefallt kommerskollegium att verkställa
den av riksdagen begärda utredningen samt inkomma med det förslag, som
kunde av utredningen föranledas, har kommerskollegium den 20 december 1938
inkommit med utlåtande och förslag i ämnet. Ärendet är därefter beroende på
Kungl. Majits prövning.

25. den 1 juni 1937, i anledning av väckta motioner örn tillvaratagande av
den i järnmalmsavfall befintliga apatiten m. m. (381.)

Sedan kommerskollegium och styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet
på jordbruksområdet efter särskilda remisser avgivit utlåtanden i ärendet,
har skrivelsen anmälts den 8 april 1938, varvid bland annat uppdragits åt
kommerskollegium att träffa avtal örn utförande av försök för tillverkning av
fosforsyrehaltiga gödningsämnen ur svensk apatit i huvudsaklig överensstämmelse
med av kollegium i dess utlåtande angivna plan, att övervaka försökens
verkställande samt att till Kungl. Majit avgiva berättelse över resultaten. Skrivelsen
är därmed slutbehandlad.

26. den 4 juni 1937, i anledning av väckt motion om anslag till en experimentverksamhet
i syfte att ur skogsavfall utvinna motorbränsle. (392.)

Anmäld den 25 juli 1937, varvid Kungl. Majit anmodade ingenjörsvetenskapsakademien
att utarbeta redogörelse över kända metoder för framställning av
syntetiskt motorbränsle samt att inkomma med yttrande i ämnet. Sedan sådant
yttrande inkommit, har Kungl. Majit den 30 juni 1938 ställt medel till

akademiens förfogande för utförande av vissa forskningsarbeten å motorbränsleområdet
enligt fastställd plan. Skrivelsen är därmed slutbehandlad.

27. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 293 med förslag
till viss ändring i gällande tulltaxa m. m. (418.)

Skrivelsen har den 30 juli 1937 överlämnats från finansdepartementet för handläggning
i vad avser frågan örn ökat tullskydd för fajans- och porslinsvaror.
Sedan den i bevillningsutskottets i skrivelsen åberopade betänkande under A)
punkten 3) angivna tiden gått till ända utan att särskild tilläggstull åsatts
ifrågavarande varuslag, kommer ärendet ej vidare att bliva föremål för Kungl.
Maj:ts prövning.

Av dessa ärenden äro sålunda de under 1—5, 7, 8, 10, 13, 15, 18 och 25—27
inom handelsdepartementet slutligen behandlade samt de övriga på prövning
beroende.

334

Bilaga V.

Förteckning

över ärenden, som hos Kungl. Majit anhängig gjorts genom skrivelser
från justitieombudsmannen före den 1 januari 1938 och
vari under år 1938 åtgärd vidtagits eller vilka vid samma års
slut ännu voro på Kungl. Majis prövning beroende, jämte
kortfattad uppgift örn ärendenas behandling.

1. 1908 den 31 januari (nr Jj7) och 1910 den 7 januari (nr 37), angående domstolarnas
arkiv m. m.

Se ämbetsberättelsen 1937 sid. 323. Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
(Justitiedepartementet.)

2. 1923 den 20 juni (nr 293), angående skyldighet för konkursdomare att vid
översändande till inskrivningsdomare av sådana handlingar rörande fast
egendom, som omförmälas i 21 § konkurslagen, tillse, att noggrann uppgift
lämnas om fastighetens namn och beteckning i övrigt m. m.

Genom Kungl. Maj:ts beslut den 16 december 1938 har ärendet avskrivits från
vidare behandling. (Justitiedepartementet.)

3. 1923 den 26 juni (nr 303), angående ändring av bestämmelserna örn gåvobeskattning
i kungl, förordningen den 19 november 1914 örn arvsskatt
och skatt för gåva.

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning. (Finansdepartementet.)

4. 1925 den 11 december (nr 629), angående ändring av bestämmelserna
örn resekostnadsersättning i kungl, förordningen den 12 juli 1878 angående
ersättning till förrättningsmän för utmätning i enskilda mål samt
till stämningsmän m. m.

Ärendet har anmälts den 29 november 1929 och den 21 december 1933 (se vidare
ämbetsberättelsen 1934 sid. 377). I övrigt är ärendet fortfarande beroende på
Kungl. Maj:ts prövning. (Socialdepartementet.)

5. 1926 den 22 december (nr 600), angående åtgärder för bättre tillgodoseende
av vittnens rätt att undfå ersättning för inställelse vid domstol.

Ärendet har den 10 juni 1938 överlämnats till processlagberedningen för att tagas
under övervägande vid fullgörande av beredningens uppdrag. (Justitiedepartementet.
)

6. 1927 den 19 mars (nr 16h), angående behov av föreskrifter om handläggningen
av vissa inteckningsärenden i sådana fall, då gemensamt intecknade
fastigheter äro belägna inom skilda domstolars områden.

Genom Kungl. Maj:ts beslut den 16 december 1938 har ärendet avskrivits från
vidare behandling. (Justitiedepartementet.)

335

7. 1927 den 31 oktober (nr 511), rörande tillämpningen av vissa stadganden
i lagen den 28 juni 1918 angående villkorlig straffdom m. m.

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelserna 1937 sid. 324 och
1938 sid. 335. Sedan remissyttranden inkommit över det i ämbetsberättelsen
1938 omnämnda betänkandet med förslag till lag om villkorlig dom m. m.,
hava inom justitiedepartementet omarbetade lagförslag i ämnet remitterats till
lagrådet den 11 november 1938. (Justitiedepartementet.)

8. 1934- den 22 mars (nr 240), angående ändring i lagstiftningen om trafikförsäkring
å motorfordon.

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1938 sid. 335. Sedan
de sakkunniga den 1 oktober 1938 avgivit betänkande med förslag till trafikförsäkringslag
jämte därmed sammanhängande författningar (st. off. utr.
1938:27), har betänkandet för yttrande remitterats till vissa myndigheter och
sammanslutningar. (Justitiedepartementet.)

9. 1934 den 15 september (nr 573), angående åtgärder för åstadkommande
av likformighet vid beräkning av strafftid, då avbrott i verkställighet
äger rum till följd av ny rannsakning.

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning. (Justitiedepartementet.)

10. 1935 den 11 januari (nr 51), angående åklagares rätt att bedriva advokatverksamhet.

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelserna 1937 sid. 324 och
1938 sid. 335. Ärendet har i icke slutbehandlade delar den 17 mars 1938 överlämnats
till 1937 års landsfiskals- och stadsfiskalsutredning. (Justitiedepartementet.
)

11. 1935 den 4 mars (nr 210), angående utfärdande av närmare bestämmelser
i fråga örn anstånd med doms avkunnande vid rådhusrätt.

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1938 sid. 335. Kungl.
Maj:t har genom proposition till 1938 års riksdag, nr 36, framlagt förslag till
lag med vissa bestämmelser om doms avkunnande vid rådhusrätt. Sedan det av
Kungl. Majit framlagda förslaget antagits av riksdagen, har lagen utfärdats
den 12 mars 1938 (sv. f. nr 72). Ärendet är därmed slutbehandlat. (Justitiedepartementet.
)

12. 1935 den 10 maj (nr 354), angående viss ändring i gällande bestämmelser
om klagan i utsökningsmål.

Cirkulärskrivelse i ämnet har den 30 december 1938 utsänts till länsstyrelserna.
Ärendet är därmed slutbehandlat. (Justitiedepartementet.)

13. 1935 den 31 december (nr 766), angående skyldighet för förmyndare att
vid uppbärande av omyndig tillkommande försäkringsbelopp förete bevis
örn överförmyndarens tillstånd till beloppets utbetalning.

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1938 sid. 336. Utredningen
pågår. (Justitiedepartementet.)

14. 1936 den 16 september (nr 566), angående skärpning av straffet för spridande
av efterbildning av penningsedel m. m.

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning. (Justitiedepartementet.)

15. 1936 den 27 november (nr 709), angående uppdelning av Skånings, Valle
och Vilske domsaga å angränsande domsagor.

Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1938 sid. 336. Fram -

336

ställningen har ej föranlett något förslag från Kungl. Maj:ts sida, varom anmälan
gjorts till 1938 års riksdag (jfr statsverkspropositionen, andra huvudtiteln:
Häradsrätterna, punkten 19). Ärendet är därmed slutbehandlat. (Justitiedepartementet.
)

16. 1937 den 9 april (nr 272), angående bestämmelser om fördelning av kostnaderna
för tjänsteresor i vissa fall.

Över framställningen hava, på grund av remiss, utlåtanden avgivits av länsstyrelserna
i Stockholms, Södermanlands, Kalmar, Malmöhus, Jämtlands och Västerbottens
län samt av statskontoret. Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts
prövning. (Finansdepartementet.)

17. 1937 den 25 november (nr 718), angående upprättande av centrala register
över personer, vilka dömts till ansvar för vissa brott, som vid återfall
utöva iterationsverkan.

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning. (Finansdepartementet.)

18. 1937 den 28 december (nr 769), angående förtydligande bestämmelser örn
lösen- och stämpelavgifter för vissa bevis m. m.

Ärendet är beroende på Kungl. Majis prövning. (Finansdepartementet.)

19. 1937 den 31 december (nr 778), angående rätt för svarandepart, som beviljats
fri rättegång, att kostnadsfritt erhålla protokoll i målet, även örn
begäran därom framställes först efter det utslag meddelats.

Över framställningen hava utlåtanden avgivits av hovrätterna samt statskontoret.
Ärendet är föremål för ytterligare beredning inom justitiedepartementet.
(J ustitiedepartementet.)