Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

1

Nr 96.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag tilt lag om
vissa tvångsmedel vid krig eller krigsfara m. m.; given
Stockholms slott den 15 december 1939.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Majit härmed föreslå riksdagen

dels, jämlikt § 87 regeringsformen, att antaga härvid fogade förslag till
lag om vissa tvångsmedel vid krig eller krigsfara m. m.,

dels ock samtycka till att Kungl. Majit meddelar sådant förordnande, som
i 1 § av lagen avses, att gälla tillsvidare.

GUSTAF.

K. G. Westman.

Bihang titt urtima riksdagens protokoll 1939.

1 sami. Nr 96.

1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

Förslag

till

Lag

om vissa tvångsmedel vid krig eller krigsfara m. m.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga,
av krig föranledda förhållanden äger Konungen, när riksdagen ej
är samlad, förordna, att vad i 2—6 §§ stadgas skall äga tillämpning; dock
må förordnande, som nu sagts, ej meddelas med mindre Konungen låtit
riksdagskallelse utgå eller riksdagen ändock skall sammanträda inom trettio
dagar. Varder ej meddelat förordnande av nästföljande riksdag inom trettio
dagar från riksdagens början gillat, skall detsamma efter utgången av nämnda
tid upphöra att lända till efterrättelse.

Prövas under tid, då riksdagen är samlad, förhållanden vara för handen,
som i första stycket sägs, äger Konungen med riksdagens samtycke meddela
förordnande, som där avses.

2 §•

Där det finnes erforderligt för att hindra eller uppdaga brott mot 8 kap.
strafflagen eller sådant brott mot 19 kap. samma lag, som kan skada rikets
försvar eller folkförsörjning eller dess vänskapliga förbindelser med
främmande makt, så ock eljest där det finnes erforderligt för att hindra,
att förhållande, vars meddelande till främmande makt kan föranleda skada
som ovan sägs, kommer till obehörigs kännedom, eller för att vinna utredning
om obehörigt utforskande av sådant förhållande eller om överbringande
till obehörig av meddelande därom, må

föremål tagas i beslag eller sättas under förbud att säljas eller skingras;
hus- och kroppsrannsakan verkställas;

expediering av post-, telegraf-, järnvägs- eller annan försändelse inställas
eller fördröjas eller försändelsens innehåll granskas och censureras; samt
expediering av telefonsamtal inställas eller fördröjas eller samtal avlyssnas
eller ock telefonapparat för viss tid eller tillsvidare avstängas för samtal.

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

3

3 §.

Den som misstänkes för brott varom i 2 § förmäles eller att förbereda
eiler främja sådant brott eller att eljest obehörigen utforska förhållande som
där sägs eller att till obehörig lämna uppgift om sådant förhållande eller
att förbereda eller främja dylik verksamhet, må gripas och kvarhållas, där
det finnes erforderligt för ändamål som angives i 2 §.

4 §.

Åtgärd, varom i 2 eller 3 § förmäles, må icke upprätthållas längre än
som erfordras för att vinna det med åtgärden avsedda ändamålet. Har i
fall som i 3 § sägs den misstänkte ej inom trettio dagar från första dagen
av kvarhållandet förklarats häktad, skall han frigivas, där ej justitiekanslern
medgiver, att han må kvarhållas under viss ytterligare tid, högst
trettio dagar.

5 §.

Befogenhet att besluta örn åtgärd enligt 2 eller 3 § tillkommer Konungens
befallningshavande, landsfogde och polismästare samt i Stockholm därjämte
förste stadsfiskal och den polisintendent, som är chef för kriminalavdelningen.

Konungen äger uppdraga åt annan med befattningshavare som i första
stycket sägs jämställd befattningshavare att utöva sådan befogenhet.

I den mån Konungen därom förordnar må ock, då fara är i dröjsmål,
underordnad befattningshavare besluta örn åtgärd som här avses. Örn sådant
beslut skall utan dröjsmål anmälan göras hos myndighet, som i första
eller andra stycket sägs, och åligger det myndigheten att snarast möjligt
pröva huruvida åtgärden skall bestå.

6 §•

Med avseende å beslag, skingringsförbud samt hus- och kroppsrannsakan
enligt denna lag skall vad i 5—10 §§, 14—17 §§ samt 18 § andra stycket
lagen om vissa tvångsmedel i brottmål är stadgat äga motsvarande tillämpning,
med iakttagande av att stadgande i nämnda lagrum rörande myndighet
som i 3 § samma lag sägs skall gälla sådan myndighet som avses i 5 § denna
lag, samt att den befogenhet att förlänga tiden för beslag och skingringsförbud,
som tillkommer Konungens befallningshavande, må efter Konungens
bemyndigande utövas jämväl av annan myndighet.

I fråga örn person, som gripits och kvarhållits enligt denna lag, skall 19 §
29. förordningen om nya strafflagens införande och vad i avseende därå iakttagas
skall äga motsvarande tillämpning.

7 §.

Konungen meddelar de närmare föreskrifter som erfordras för tillämpningen
av denna lag.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och gäller till
och med den 31 mars 1941. Förordnande som i 1 § sägs skall ej gälla längre
än lagen äger giltighet. Upphör dylikt förordnande att gälla, skall åtgärd,
som beslutats med stöd av lagen, icke längre upprätthållas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

5

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 13 december 1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,

Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman, anmäler efter gemensam
beredning med cheferna för försvars-, social- och kommunikationsdepartementen
fråga om lagstiftning angående vissa tvångsmedel vid krig
eller krigsfara m. m. samt anför därvid:

»Bland de tvångsmedel, vilka enligt gällande rätt stå till myndigheternas
förfogande vid förberedande undersökningar rörande brott, märkas i första
hand sådana som rikta sig mot den för brott misstänktes person och gå ut
på ett frihetsberövande (kvarhållande och häktning). Vidare finnes möjlighet
att omhändertaga visst föremål (beslag) eller att sätta det under förbud
att säljas eller skingras (skingringsförbud). Slutligen kan undersökning
göras i den misstänktes bostad eller annan lägenhet (husrannsakan) eller å
den misstänktes person (kroppsrannsakan). Om kvarhållande och häktning
stadgas i 19 § strafflagens promulgationsförordning. Övriga här omnämnda
åtgärder äro reglerade i lagen den 12 maj 1933 örn vissa tvångsmedel
i brottmål. Beträffande användningen av ifrågavarande institut må
följande framhållas.

Häktningsförfarandet är omgärdat med detaljerade regler såväl i fråga
om förutsättningarna för frihetsberövandet som beträffande de vidare åtgärderna
med den häktade. Som en förberedande åtgärd för ett eventuellt
häktningsbeslut kan misstänkt person under vissa förhållanden kvarhållas
utan att förutsättningarna för häktning behöva föreligga. En kvarhållen
person skall emellertid antingen häktas eller lösgivas inom tjugufyra timmar.
Under särskilda omständigheter kan denna tidsfrist förlängas, dock
högst med fyra dygn.

Beslag kan läggas å föremål, som skäligen kan antagas äga betydelse för
utredning om brott eller vara genom brott någon avhänt eller på grund av
brott förverkat. Skriftliga meddelanden mellan den som misstänkes för
brottet och andra personer äro dock i viss utsträckning undantagna från

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 96

beslagsmöjligheten. Om det finnes skäl att antaga, att brev, telegram eller
annan försändelse, som finnes i post- eller telegrafverkets vård, härleder
sig från den, som misstänkes för brott, varå efter lag kan följa straffarbete,
eller är avsedd för honom, får försändelsen beslagtagas, därest den är av
sådan beskaffenhet, att den enligt nyss angivna regler skulle vara underkastad
beslag. Ett föremål får icke beslagtagas, om ändamålet kan vinnas
därigenom, att föremålet sättes under förbud att säljas eller skingras. I
dylikt fall må i stället skingringsförbud meddelas innehavaren av föremålet,
vilket då förblir under hans vård och nyttjande.

I fråga om husrannsakan gäller, att hos den som är med skäl misstänkt
för brott, varå efter lag kan följa straffarbete eller fängelse, må företagas
sådan rannsakan för eftersökande av föremål som är underkastat beslag
eller eljest till utrönande av omständighet som kan äga betydelse för utredning
om brottet. I anledning av brott, som är belagt med straffarbete, må
under vissa förutsättningar husrannsakan anställas jämväl hos annan än
den misstänkte. För eftersökande av den som skall gripas eller häktas för
brott må husrannsakan företagas hos honom, ävensom hos annan, om särskilt
skäl finnes att den eftersökte uppehåller sig där. I lägenhet, som enligt
sin bestämmelse är tillgänglig för envar, och i vissa andra lokaler må
husrannsakan ske jämväl i andra fall. Kroppsrannsakan må verkställas å
den som med skäl är misstänkt för brott, varå efter lag kan följa straffarbete
eller fängelse, om skälig anledning finnes att därigenom skall upptäckas
föremål, som är underkastat beslag eller annat som kan bidraga till
utredning angående brottet.

Befogenhet att besluta om användning av de nu berörda tvångsmedlen
tillkommer länsstyrelse, landsfogde, landsfiskal och stadsfiskal ävensom
polismästare och polisintendent, som är chef för kriminalavdelning i stad,
samt domstol i mål som där handlägges. Viss rätt ätt anlita tvångsmedel tillkommer
även underordnade polistjänstemän.

Genom lagen den 14 oktober 1939 om särskilda tvångsmedel vid utredning
rörande brott som avses i 8 eller 19 kap. strafflagen m. m., vilken lag skall
gälla till ulgången av mars 1941, ha vissa nya tvångsmedel tillkommit, vilka
skola få användas vid utredning angående brott, som avses i bl. a. nämnda
kapitel av strafflagen och varå kan följa straffarbete. Om det finnes anledning
antaga, att till post- eller telegraf anstalt skall inkomma försändelse,
som är underkastad beslag, får enligt den nya lagen förordnande meddelas,
att försändelsen skall kvarhållas till dess frågan om beslag blivit avgjord.
Vidare får bland annat förordnas att telefonsamtal skola få avlyssnas, om
det finnes vara av synnerlig vikt att åklagaren eller annan som leder undersökningen
erhåller del av samtal till och från telefonapparat, som innehaves
av den misstänkte eller eljest kail antagas komma att begagnas av honom.

Befogenhet att meddela sådant beslut tillkommer länsstyrelse, landsfogde
och polismästare samt i Stockholm dessutom förste stadsfiskalen eller den
polisintendent, som är chef för kriminalavdelningen, ävensom med viss begränsning
domstol i mål som där handlägges. Därjämte äger Kungl. Maj:t

Kungl. Maj.ts proposition nr 96. 7

uppdraga åt annan med befattningshavare som nu nämnts jämställd befattningshavare
att meddela dylikt förordnande samt att vid utredning örn
ifrågavarande brott utöva befogenhet varom förmäles i 1933 års lag om vissa
tvångsmedel i brottmål. Har annan myndighet än domstol förordnat
med stöd av den nya lagen, skall underrättelse därom omedelbart lämnas
justitiekanslern, vilken kan upphäva beslutet.

Den särskilda tvångsmedelslagen åsyftar icke att göra ändring i 1933 års
lag örn vissa tvångsmedel i brottmål. Rätten att taga post- och telegrafförsändelser
i beslag regleras sålunda fortfarande av sistnämnda lag.

Förutom de bestämmelser för vilka nu redogjorts finnas vissa regler om
användande av tvångsmedel i mera speciella förhållanden. Sålunda kunna,
bland annat, enligt utlänningslagen tvångsåtgärder tillgripas för att hindra
utlänningar att inkomma i riket eller för att avlägsna dem ur landet.

Under den senaste tiden ha från statsmakternas sida vidtagits åtgärder i
olika hänseenden för att bereda ökat skydd mot spioneri. Sålunda ha genom
lag den 14 oktober 1939 vissa ändringar gjorts i 8 kap. strafflagen med huvudsakligt
syfte att straffbelägga handelsspionage samt vissa former av förberedelse
härtill. Enligt 8 kap. 21 a § i detta lagrums nya lydelse straffas
envar, vare sig han är svensk eller utlänning, som anskaffar eller låter anskaffa
eller överhuvud tager befattning med uppgifter angående förhållanden,
vilkas meddelande till främmande makt kan skada rikets försvar eller
folkförsörjning eller dess vänskapliga förbindelser med utländsk stat. I fråga
om tolkningen av uttrycket folkförsörjning får jag hänvisa till mina uttalanden
i anslutning till förslaget om den skärpta spionerilagstiftningen.

Genom den samma dag utfärdade särskilda tvångsmedelslagen ha ökade
möjligheter erhållits att vinna utredning om bl. a. dylika brott.

Vid krig eller krigsfara eller eljest under utomordentliga av krig föranledda
förhållanden är det uppenbarligen av alldeles särskild vikt att hindra och
uppdaga åtgärder, vilka kunna skada rikets försvar eller folkförsörjning eller
dess vänskapliga förbindelser med annan stat och därigenom försvaga vår
militära och ekonomiska motståndskraft. Detta gäller framför allt sådan
brottslig verksamhet som avses i 8 kap. strafflagen. Men även vissa brott i
19 kap. samma lag kunna otvivelaktigt allvarligt skada sådana vitala samhällsintressen
som nyss nämnts. Härvid bör särskilt uppmärksammas skadegörelse
å transportinrättningar av olika slag såsom hamnar, farleder och
järnvägar eller å kraftstationer, vattenledningsverk, elektricitetsverk och större
industriella anläggningar.

I ett sådant allvarligt läge som här avses kan det bliva nödvändigt att
åstadkomma en skärpt övervakning för att hindra, att meddelanden om rikets
försvar och näringsliv bringas till obehörigas kännedom.

De bestämmelser, som äro erforderliga för att genom polis- och vissa
därmed jämställda myndigheters verksamhet kunna tillgodose dessa viktiga
samhällsintressen, böra lämpligen upptagas i en undantagslagstiftning med
tidsbegränsad giltighet.

Departe ments chefen.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 96

Bestämmelserna torde böra gälla vid krig eller krigsfara och eljest under
utomordentliga av krig föranledda förhållanden samt träda i tillämpning först
sedan särskilt förordnande härom meddelats. Då riksdagen icke är samlad,
bör Konungen äga utfärda dylikt förordnande, under förutsättning att riksdagskallelse
utgått eller riksdagen ändock skall sammanträda inom trettio
dagar. Har ett meddelat förordnande ej gillats av nästföljande riksdag inom
trettio dagar från riksdagens början, bör förordnandet efter utgången av
nämnda tid upphöra att gälla. Inträffar under tid då riksdagen är samlad
behov av att sätta ifrågavarande bestämmelser i kraft, torde förordnandet
härom böra meddelas av Konungen med riksdagens samtycke.

En lagstiftning av sådan beskaffenhet som den nu ifrågasatta är uppenbarligen
avsedd att komma till användning endast då det med hänsyn till
rikets säkerhet befinnes oundgängligen nödvändigt.

Vad angår lagstiftningens vidare utformning synes följande böra gälla.

Såsom i huvudsak framgår av vad jag redan anfört torde de i lagen angivna
tvångsmedlen böra få tillgripas i den mån så finnes erforderligt för att hindra
eller uppdaga brott mot 8 kap. strafflagen eller sådana brott mot 19 kap.
samma lag, som kunna skada rikets försvar eller folkförsörjning eller dess
vänskapliga förbindelser med annan stat. Även eljest böra de få användas
i den mån det är nödvändigt för att hindra, att förhållande, vars meddelande
till främmande makt kan föranleda sådan skada som jag nyss nämnt,
kommer till obehörigs kännedom eller för att vinna utredning om obehörigt
utforskande av sådant förhållande eller om överbringande till obehörig av
meddelande därom.

Under dessa förutsättningar bör förordnande få meddelas om beslag, skingringsförbud
samt hus- och kroppsrannsakan.

En skärpt övervakning av kommunikationsmedlen är även nödvändig. Sålunda
bör i den omfattning det är erforderligt för att tillgodose det nyss
angivna ändamålet med lagen kunna förordnas, att expedieringen av post-,
telegraf-, järnvägs- eller annan försändelse skall inställas eller fördröjas eller
försändelsens innehåll granskas och censureras. Vidare bör även expediering
av telefonsamtal kunna inställas eller fördröjas, telefonsamtal avlyssnas
samt telefonapparat för viss tid eller tillsvidare avstängas för samtal.

För att vinna det med lagen avsedda syftet torde det vara nödvändigt att
bereda ökad möjlighet att gripa och kvarhålla personer, vilka misstänkas
för brott som förut nämnts eller för att förbereda eller främja sådant brott.
Ett dylikt ingripande synes böra få ske även mot den som misstänkes för att
eljest obehörigen utforska eller till obehörig person lämna uppgifter om
förhållande, vars meddelande till främmande makt kan skada rikets försvar
eller folkförsörjning eller dess vänskapliga förbindelser med främmande
makt, eller för att förbereda eller främja dylik verksamhet.

För att inskärpa vikten av att den enskildes intressen icke utsättas för
större intrång än förhållandena föranleda torde böra uttryckligen stadgas, att
åtgärd, som beslutats med stöd av lagen, icke må upprätthållas längre än
som erfordras för att vinna det med åtgärden avsedda ändamålet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

9

I fråga om tiden för kvarhållande av misstänkt person synes en maximigräns
böra fixeras. Det föreslås sålunda att den misstänkte skall frigivas,
om han icke förklarats häktad inom trettio dagar från första dagen av kvarhållandet.
De utredningar, varom här är fråga, kunna ofta vara synnerligen
tidsödande. De i saken inblandade personerna äro, enligt vad erfarenheten
visat, ej sällan spridda över ett stort område och upptäckas i
regel först efter ett mer eller mindre långvarigt spaningsarbete. Med hänsyn
härtill torde möjlighet böra finnas att medgiva förlängning av den
nyss angivna tiden för kvarhåilandet, dock högst med trettio dagar. Endast
justitiekanslern synes böra äga rätt att lämna dylikt medgivande.

Befogenhet att förordna om de åtgärder som avses i lagen torde böra tillkomma
Konungens befallningshavande, landsfogde och polismästare samt i
Stockholm dessutom förste stadsfiskalen och den polisintendent som är chef
för kriminalavdelningen. Men därjämte bör möjlighet finnas för Kungl.
Majit att uppdraga beslutanderätten i nu förevarande fall åt ämbets- eller
tjänsteman som kan anses jämställd med de befattningshavare inom åklagar -och polisväsendet som nyss nämnts. Även vissa underordnade befattningshavare
böra, i den mån Konungen förordnat därom, vara berättigade att, då
dröjsmål kan medföra fara, besluta om användning av ifrågavarande tvångsmedel.
I sistnämnda fall bör dock anmälan om beslutet så fort ske kan
göras hos högre myndighet, som snarast möjligt har att pröva örn åtgärden
skall bestå.

I fråga örn förfarandet vid beslag och skingringsförbud samt hus- och
kroppsrannsakan, som kan komma att äga rum enligt lagstiftningen, bör
flertalet bestämmelser i 1933 års tvångsmedelslag äga motsvarande tillämpning.
Enligt 8 och 10 §§ i sistnämnda lag äger Konungens befallningshavande
medgiva förlängning av den eljest stadgade längsta tiden för upprätthållande
av beslag och skingringsförbud. Denna befogenhet torde i fråga om den
nya lagstiftningen böra tillkomma även myndighet som Konungen förordnar.
En sådan uppgift kan endast anförtros befattningshavare i chefsställning.

I fråga om sättet för förvaring av person, som gripits och kvarhållits med
stöd av nu ifrågavarande lagstiftning, torde böra gälla vad som i promulgationsförordningen
till allmänna strafflagen är stadgat angående kvarhållen
person.

1 likhet med åtskilliga andra, för utomordentliga förhållanden avsedda
lagar bör, som jag förut framhållit, förevarande lagstiftning göras tidsbegränsad.
Den synes sålunda böra äga giltighet till utgången av mars 1941.

Om det förordnande, varigenom lagens huvudbestämmelser trätt i tilllämpning,
upphör att gälla, skall åtgärd, som vidtagits med stöd av lagstiftningen,
givetvis hävas.

De nya bestämmelserna föreslås skola träda i kraft dagen efter den, då
de utkommit i Svensk författningssamling.

I enlighet med vad sålunda anförts har inom justitiedepartementet upprättats
förslag till lag om vissa tvångsmedel vid krig eller krigsfara m. m.

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 96.

2

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över ifrågavarande lagförslag,
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar,1 måtte för det i § 87
regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

Sigrid Linders.

1 Denna bilaga, vilken är lika lydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har
här uteslutits.

Kungl. May.ts proposition nr 96.

11

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 14 december
1939.

Närvarande:

justitieråden Eklund,

Lawski,
von Steyern,
regeringsrådet Hjärne.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokoll över justitiedepartementsärenden,
hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet den 13 december
1939, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det
i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat förslag
till lag om vissa tvångsmedel vid krig eller krigsfara m. m.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet hovrättsassessorn Gunnar
Danielson.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:
G. Lindencrona.

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 15 december 1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Eriksson, Bergquist,
Bagge, Andersson, Domö.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars-., social- och kommunikationsdepartementen
anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet
Westman, lagrådets den 14 december 1939 avgivna utlåtande över det den
13 i samma månad till lagrådet remitterade förslaget till lag örn vissa tvångsmedel
vid krig eller krigsfara m. m.; därvid föredraganden hemställer

dels att förslaget, som av lagrådet länmats utan erinran,
måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas
riksdagen till antagande,

dels ock att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att samtycka
till att Kungl. Majit meddelar sådant förordnande, som
i 1 § av lagen avses, att gälla tills vidare.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Sigrid Linders.

Stockholm 1939. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

383441