Kungl. Majlis proposition nr 89.
1
Nr 89.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om industrisockerskatt, m. m.; given Stockholms
slott den 17 november 1939.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
dels antaga härvid fogade förslag till
1) förordning om industrisockerskatt; samt
2) förordning örn accis å drav- oell stärkelsesocker samt stärkelsesirap;
dels ock bifalla de förslag i övrigt, örn vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF.
Ernst Wigforss.
Bihang till urtima riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 89.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 89.
Förslag
till
förordning om industrisockerskatt.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
För socker och sirap, som inom riket användes för yrkesmässig tillverkning
av varor till avsalu, skall enligt vad nedan närmare stadgas erläggas
skatt (industrisockerskatt).
Från skatteplikt undantages socker och sirap, som användes för tillverkning
av läskedrycker, mesost och messmör, kondenserad mjölk eller mos och
sylt av svensk frukt eller svenska bär.
2 §.
■K»*" a^*WHKJÖ*M''------- • -
Den, som ämnar för tillverkning av varor använda socker eller sirap
under sådana förhållanden, att enligt vad ovan stadgats industrisockerskatt
skall utgå, har att därom göra skriftlig anmälan till kontrollstyrelsen. Anmälningsskyldigheten
skall, där tillverkningen bedrives vid tiden för denna
förordnings ikraftträdande, fullgöras utan dröjsmål och i annat fall innan
tillverkningen tager sin början.
3 §•
Industrisockerskatt utgår för socker med 50 öre och för sirap med 40 öre
för varje kilogram av varans nettovikt.
4 §■
Tillverkare skall för varje månad upprätta och senast å femtonde söckendagen
efter månadens utgång till kontrollstyrelsen avlämna en på tro och
heder avgiven deklaration angående den myckenhet skattepliktig vara, som
under månaden använts i hans rörelse.
Har tillverkaren under månaden till utrikes ort eller svensk frihamn under
tullkontroll utfört gods, för vars tillverkning använts skattepliktig vara,
äger han att i deklarationen göra avdrag för den myckenhet sådan vara,
som visas hava använts för exportgodsets framställning. För åtnjutande av
dvlik rätt skall vid deklarationen fogas bevis från vederbörande tullmyndighet
angående exportgodsets vikt och beskaffenhet samt dagen för utförseln.
Kungl. Maj.ts proposition nr 89.
3
5 §.
Tillverkares skyldighet att avlämna deklaration upphör, sedan skriftlig
anmälan om rörelsens upphörande och dagen därför ingivits till kontrollstyrelsen.
Dock skall deklaration avlämnas för den månad, under vilken
rörelsen upphört.
6 §.
Tillverkare skall samtidigt med deklarationens avlämnande erlägga den
skatt, som belöper å den i deklarationen upptagna varukvantiteten, i förekommande
fall efter i 4 § andra stycket medgivet avdrag.
Skatten erlägges genom insättning å statsverkets checkräkning i riksbanken
för kontrollstyrelsens räkning eller å kontrollstyrelsens postgirokonto.
7 §•
Där så finnes påkallat, må kontrollstyrelsen ålägga viss tillverkare att
ställa säkerhet för industrisockerskatt till belopp, som kontrollstyrelsen
prövar erforderligt. Ställes ej vid anfordran sådan säkerhet, må kontrollstyrelsen
meddela tillverkaren förbud tills vidare, till dess säkerhet ställts, att
i tillverkningen använda socker och sirap.
Försummar tillverkare att inbetala industrisockerskatt, må skatten på
framställning av kontrollstyrelsen utmätas.
8 §.
Överinseendet å kontrollen, att industrisockerskatt behörigen utgöres,
handhaves av kontrollstyrelsen.
Tillverkare är pliktig att för tillsyxa bereda kontrolltjänsteman, närhelst
han det påfordrar, tillträde till samtliga för tillverkarens rörelse använda
lokaler, att meddela kontrollstyrelsen eller kontrolltjänsteman alla begärda
upplysningar angående inköp och förbrukning i rörelsen av socker och
sirap samt att ställa sig till efterrättelse de särskilda föreskrifter, som kontrollstyrelsen
för erhållande av en betryggande kontroll över skattens behöriga
utgörande meddelar, ävensom de anvisningar, som kontrolltjänsteman
i enlighet med kontrollstyrelsens föreskrifter kan komma att lämna.
Tillverkare, som enligt lag är skyldig föra handelsböcker, åligger därjämte
att vid anfordran hålla dessa med tillhörande handlingar tillgängliga för
kontrolltjänsteman.
9 §.
Den, som idkar försäljning av socker eller sirap, är pliktig att på anfordran
av kontrollstyrelsen eller kontrolltjänsteman lämna uppgift örn tillverkares
inköp av sådan vara.
Polismyndighet åligger att på anfordran av kontrollstyrelsen eller kon -
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 89.
trolltjänsteman tillhandagå med upplysning om personer och företag, vilka
kunna antagas bedriva tillverkning, som i denna förordning avses.
10 §.
Granskning av deklarationer, som enligt denna förordning avgivits, må ej
verkställas av annan än kontrollstyrelsen eller kontrolltjänsteman. Deklarationerna
skola tillhandahållas dem, som i och för sin befattning böra därav
erhålla del. I övrigt må deklaration icke vara för någon tillgänglig utan att
den, som avgivit deklarationen, medgivit dess offentliggörande; dock må
deklarationer, på sätt Kungl. Majit förordnar, för statistisk bearbetning utlämnas
till ämbetsmyndighet eller tjänsteman, åt vilken Kungl. Majit uppdrager
utförandet av sådan bearbetning.
11 §■
Den, som utan anmälan, varom i 2 § sägs, eller i strid mot förbud, som
avses i 7 § första stycket, använder socker eller sirap för tillverkning under
sådana förhållanden, att industrisockerskatt skall utgå, straffes med dagsböter
och skall, där skatt för den vara, som av honom använts, icke erlagts,
tillika förpliktas utgiva skatten.
12 §.
Den, som underlåter att inom föreskriven tid avlämna deklaration, bote
från och med fem till och med trehundra kronor; och må kontrollstyrelsen
förelägga den uppgiftspliktige lämpligt vite.
13 §.
Har någon i deklaration mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift, så att
han därigenom undgått att betala skatt eller fått erlägga för låg skatt, bote
högst fem gånger det belopp, som genom det oriktiga förfarandet undandragits.
Vid synnerligen försvårande omständigheter må till fängelse i högst
sex månader dömas.
Har den oriktiga uppgiften icke lämnats mot bättre vetande men har den,
som lämnat uppgiften, vid dess avgivande gjort sig skyldig till grov vårdslöshet,
vare straffet böter, högst två gånger det belopp, som genom den oriktiga
uppgiften undandragits.
Den, som dömes till straff enligt denna paragraf, skall jämväl förpliktas
utgiva den skatt, som genom det oriktiga förfarandet undandragits.
14 §.
Underlåter någon att ställa sig till efterrättelse vad honom enligt 8 § åligger
eller vägrar någon att lämna uppgift, som i 9 § första stycket avses,
vare straffet böter från och med fem till och med trehundra kronor; och må
kontrollstyrelsen förelägga vederbörande lämpligt vite.
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 89-
15 §.
Tjänsteman, vilken på grund av sin befattning med ärende, som i denna
förordning avses, erhållit del av deklaration eller tillverkares bokföring, må
ej i vidare mån än hans tjänsteutövning fordrar yppa vare sig innehållet i
sådan deklaration eller annat tillverkares affärsförhållande, varom han därvid
erhållit kännedom. Den häremot bryter vare underkastad ansvar såsom
för tjänstefel. Gör annan än tjänsteman sig skyldig till förseelse, som nu
sagts, straffes med dagsböter.
Den, som på grund av sådant förordnande om statistisk bearbetning av
deklarationer, som i 10 § sägs, erhållit del av deklaration, må ej utom tjänsten
yppa något av deklarationens innehåll. Vid överträdelse härav vare den
skyldige förfallen till ansvar, som i första stycket stadgas.
16 §.
Förseelse, som avses i 14 §, må av allmän åklagare åtalas allenast efter
angivelse av kontrollstyrelsen.
Böter och vitén, som utdömas enligt denna förordning, tillfalla kronan.
17 §.
Kungl. Majit äger meddela de ytterligare föreskrifter, som kunna befinnas
erforderliga för tillämpningen av denna förordning.
Denna förordning träder i kraft å dag, som av Kungl. Majit bestämmes.
Förslag
till
förordning om accis å druv- och stärkelsesocker samt
stärkelsesirap.
Härigenom förordnas som följer:
1 §■
För druv- och stärkelsesocker samt stärkelsesirap, som inom riket tillverkas
för försäljning, skall erläggas accis med 25 öre för varje kilogram av varans
netto vikt.
2 §•
Den, som ämnar inom riket för försäljning tillverka accispliktig vara, skall
därom göra skriftlig anmälan till kontrollstyrelsen. Anmälningsskyldigheten
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 89.
skall, där tillverkningen bedrives vid tiden för denna förordnings ikraftträdande,
fullgöras utan dröjsmål och i annat fall innan tillverkningen tager
sin början.
3 §•
Tillverkare skall för varje kvartal upprätta och inom en månad efter kvartalets
utgång till kontrollstyrelsen avlämna en på tro och heder avgiven deklaration
angående den myckenhet accispliktig vara, som under kvartalet av
honom eller för hans räkning till köpare levererats.
Där så finnes påkallat, må kontrollstyrelsen ålägga viss tillverkare att avlämna
deklaration för kortare tid än kvartal samt tidigare än en månad
efter utgången av den föreskrivna deklarationsperioden.
I deklarationen må avdrag göras för den myckenhet accispliktig vara, som
under deklarationsperioden
a) från återförsäljare återställts såsom till försäljning oduglig vara;
b) under tullkontroll utförts till utrikes ort eller svensk frihamn, dock
allenast såframt vid deklarationen fogas tullmyndighets bevis angående den
utförda varans myckenhet och dagen för utförseln.
4 §•
Tillverkares skyldighet att avlämna deklaration upphör, sedan skriftlig
anmälan örn rörelsens upphörande och dagen därför ingivits till kontrollstyrelsen.
Dock skall deklaration avlämnas för den deklarationsperiod, under
vilken rörelsen upphört.
5 §•
Tillverkare skall samtidigt med deklarationens avlämnande erlägga den
accis, som belöper å den i deklarationen upptagna varukvantiteten, i förekommande
fall efter i 3 § tredje stycket medgivna avdrag.
Accisen erlägges genom insättning å statsverkets checkräkning i riksbanken
för kontrollstyrelsens räkning eller å kontrollstyrelsens postgirokonto.
6 §•
Där så finnes påkallat, må kontrollstyrelsen ålägga viss tillverkare att ställa
säkerhet för accis till belopp, som kontrollstyrelsen prövar erforderligt. Ställes
ej vid anfordran sådan säkerhet, må kontrollstyrelsen meddela tillverkaren
förbud tills vidare, till dess säkerhet ställts, att tillverka accispliktig vara.
Försummar tillverkare att inbetala accis, må accisen på framställning av
kontrollstyrelsen utmätas.
V §•
Överinseendet å kontrollen, att accis behörigen utgöres, handhaves av kontrollstyrelsen.
Tillverkare skall tillhandahålla sina handelsböcker med tillhörande handlingar
för kontrolltjänsteman samt ställa sig till efterrättelse de särskilda föreskrifter,
som kontrollstyrelsen för erhållande av en betryggande kontroll
Kungl. Maj:ts proposition nr 89.
7
över accisens behöriga utgörande meddelar, ävensom de anvisningar, som
kontrolltjänsteman i enlighet med kontrollstyrelsens föreskrifter kan komma
att lämna.
8 §•
Granskning av deklarationer, som enligt denna förordning avgivits, må ej
verkställas av annan än kontrollstyrelsen eller kontrolltjänsteman. Deklarationerna
skola tillhandahållas dem, som i och för sin befattning höra därav
erhålla del. I övrigt må deklaration icke vara för någon tillgänglig utan
att den, som avgivit deklarationen, medgivit dess offentliggörande; dock
må deklarationer, på sätt Kungl. Maj:! förordnar, för statistisk bearbetning
utlämnas till ämbetsmyndighet eller tjänsteman, åt vilken Kungl. Majit uppdrager
utförandet av sådan bearbetning.
9 §.
Den, som utan anmälan, varom i 2 § sägs, eller i strid mot förbud, som
avses i 6 § första stycket, tillverkar vara, för vilken accis skall utgå, straffes
med dagsböter och skall, där accis för den vara, som av honom tillverkats,
icke erlagts, tillika förpliktas utgiva accisen.
10 §.
Den, som underlåter att inom föreskriven tid avlämna deklaration, bote
från och med fem till och med trehundra kronor; och må kontrollstyrelsen
förelägga den uppgiftspliktige lämpligt vite.
11 §•
Har någon i deklaration mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift, så att
han därigenom undgått att betala accis eller fått erlägga för låg accis, bote
högst fem gånger det belopp, som genom det oriktiga förfarandet undandragits.
Vid synnerligen försvårande omständigheter må till fängelse i högst
sex månader dömas.
Har den oriktiga uppgiften icke lämnats mot bättre vetande men har den,
som lämnat uppgiften, vid dess avgivande gjort sig skyldig till grov vårdslöshet,
vare straffet böter, högst två gånger det belopp, som genom den oriktiga
uppgiften undandragits.
Den, som dömes till straff enligt denna paragraf, skall jämväl förpliktas
utgiva den accis, som genom det oriktiga förfarandet undandragits.
12 §.
Underlåter någon att ställa sig till efterrättelse vad honom enligt 7 § åligger,
vare straffet böter från och med fem till och med trehundra kronor; och
må kontrollstyrelsen förelägga vederbörande lämpligt vite.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 89.
13 §.
Tjänsteman, vilken på grund av sin befattning med ärende, som i denna
förordning avses, erhållit del av deklaration eller tillverkares bokföring, må
ej i vidare mån än hans tjänsteutövning fordrar yppa vare sig innehållet i
sådan deklaration eller annat tillverkares affärsförhållande, varom han därvid
erhållit kännedom. Den häremot bryter vare underkastad ansvar såsom
för tjänstefel. Gör annan än tjänsteman sig skyldig till förseelse, som nu
sagts, straffes med dagsböter.
Den, som på grund av sådant förordnande om statistisk bearbetning av
deklarationer, som i 8 § sägs, erhållit del av deklaration, må ej utom tjänsten
yppa något av deklarationens innehåll. Vid överträdelse härav vare den skyldige
förfallen till ansvar, som i första stycket stadgas.
14 §.
Förseelse, som avses i 12 §, må av allmän åklagare åtalas allenast efter
angivelse av kontrollstyrelsen.
Böter och vitén, som utdömas enligt denna förordning, tillfalla kronan.
15 §.
Kungl. Maj:t äger meddela de ytterligare föreskrifter, som kunna befinnas
erforderliga för tillämpningen av denna förordning.
Denna förordning träder i kraft å dag, som av Kungl. Maj:t bestämmes.
9
Kungl. Mcij:ts proposition nr 89.
I (I } H
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 17 november
1939.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld,
Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund, Hägglöf.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter:
Vid övervägande av olika utvägar att i nuvarande läge tillföra statskassan
ökade inkomster har fråga även uppstått att genomföra en särskild beskattning
av s. k. industrisocker eller sådant socker, som användes vid tillverkning
av varor för avsalu. För att inom finansdepartementet biträda med utredning
av denna fråga har jag tillkallat kommerserådet H. Carlborg. Såsom
resultat av utredningen föreligger nu en promemoria, däri anföres bland
annat följande:
Socker- och sirapskonsumtionens ungefärliga fördelning
på olika användningsområden.
Enligt uppgifter från Svenska sockerfabriksaktiebolaget har bolagets försäljning
av alla slag av socker varit följande under de senaste räkenskapsåren
(1 augusti—31 juli).
1935/36 1936/37 1937/38 1938/39
Till fabrikanter................ 14,912 16,359 16,632 20,627
Till grossister.................. 262,524 258,635 255,180 272,741
Summa ton 277,436 274,994 271,812 293,368
Det kan anmärkas, att av vissa orsaker försäljningen 1938/39 var ovanligt
stor; normalt lär man kunna räkna med en kvantitet av något över 270,000
ton, kanske närmare 275,000 ton, årligen.
Vad som kan kallas industrisocker, d. v. s. det vid yrkesmässig tillverkning
av varor använda sockret och således i stort sett allt socker, som ej förbrukas
av hushåll och näringsställen, torde till större delen ligga i ovanstående
försäljningar till fabrikanter, men rätt avsevärda kvantiteter torde också
försäljas över grossisterna. Det är huvudsakligen kunder med så stora årsinköp,
att rabatt erhålles å det normalt gällande priset, som inköpa direkt
från sockerbolaget. Angående de genom grossister försålda kvantiteterna föreligger
ingen utredning beträffande användningsområdet. Det uppgives
dock, att man kan räkna med att genom grossisterna försäljes åtminstone
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 89.
hälften av den till fabrikanterna direkt försålda kvantiteten industrisocker.
Mängden industrisocker skulle sålunda kunna uppskattas till i runt tal minst
30,000 ton. Det har, ehuru på ganska osäkra grunder, beräknats att vid tillverkningen
av söta läskedrycker skulle årligen förbrukas cirka 3,000 ton och
vid chokladfabrikerna omkring 15,000 ton.
En viss kontroll å mängden industrisocker kan erhållas på följande sätt.
Enligt av socialstyrelsen publicerade undersökningar över levnadsvillkor och
hushållsvanor etc. omkring år 1933 var sockerkonsumtionen i hushållen per
»konsumtionsenhet» (—man över 15 år) 36.6 kg. Med ledning av uppgifter i
Statistisk årsbok kan antalet konsumtionsenheter i landet vid slutet av 1936
beräknas till cirka 5,450,000, motsvarande en beräknad sockerkonsumtion i
hushållen av i det närmaste 200,000 ton. Folkmängden för närvarande är
endast obetydligt större än år 1936, men däremot torde sockerkonsumtionen
per enhet ha ökats något; den steg nämligen mellan åren 1914 och 1933 med
cirka 20 °/o per decennium, och man torde kunna våga antaga, att denna utveckling
fortsatt. Med användande av samma progression skulle sockerförbrukningen
i hushållen år 1939 kunna beräknas hava ökats med närmare
10 °/o över 1933 års siffra eller till i runt tal 220,000 ton. Förmodligen har
ökningen varit större på grund av goda konjunkturer under de senaste åren.
Möjligen bär också undersökningen i fråga givit ett något för lågt resultat för
konsumtionen hos landets befolkning i dess helhet.
Resultatet av nyss anförda beräkning skulle närmast tyda på att kvantiteten
30,000 ton för industrisockret är lågt beräknad.
Försäljningen och importen av sirap har enligt sockerbolaget varit följande,
därvid emellertid ej exporten frånräknats (den publiceras endast för
kalenderår, ej månadsvis på samma sätt som importen). Den har plägat hålla
sig vid omkring 500 ton per år, och den skenbara konsumtionen blir således
för stor med nämnda kvantitet, vilket emellertid i förevarande sammanhang
ej torde vara av betydelse.
1935/86 |
1936/37 |
1937/38 |
1938/39 |
|
Sockerbolagets försäljning....... |
11,901 |
12,530 |
13,521 |
14,957 |
Bruttoimport .................. |
7,933 |
7,970 |
7,117 |
7,046 |
Summa ton |
19,834 |
20,500 |
20,638 |
22,003 |
En fördelning av årskvantiteterna på olika konsumtionsområden kan ej
göras med någon grad av säkerhet. Gissningsvis kanske man kan antaga,
att av sirap en större del går till industriell användning än i fråga om socker.
Sockerprisets inverkan på prisbildningen
för vissa varor.
Av särskilt intresse torde vara att söka fastställa i vilken utsträckning sockerpriset
har inverkan på framställningskostnaden för varor, vilka äro av
verklig betydelse som livsmedel, och att i samband därmed undersöka, huruvida
eventuella undantag från industrisockerskatt ur folkförsörjnings- och
andra synpunkter kunna vara påkallade.
I sistnämnda hänseende bör därvid hållas i minnet, att skattebefrielse
för vissa varor eller varugrupper i regel får anses verka försvårande på kontrollen.
I grannländerna, där beskattning av chokladvaror, sötsaker o. d. förekommit
i form av omsättningsskatt å de färdiga varorna, har man funnit
det svårt att sätta en bestämd gräns mellan avgiftspliktiga varugrupper och
sådana, som av en eller annan anledning böra vara skattefria. Det är gi
-
Kungl. Maj-.ts proposition nr 89.
11
vetvis ur kontrollsynpunkt en stor fördel, om varor, som till beskaffenheten
äro varandra närliggande och kanske framställas av samma företag inom
samma lokaler, ej behandlas olika ur beskattningssynpunkt. Undantag från
en allmän beskattningsregel synas därför helst böra förekomma endast
där verkligt bärande skäl föreligga.
Vid bedömandet av sockerprisets inverkan på en varas utförsäljningspris
bör vidare ej förglömmas, att det sistnämnda av olika anledningar i praktiken
kan stiga mera vid en ökning av sockerpriset än ökningen av råvarupriset
i och för sig borde föranleda. I efterföljande beräkningar har ej tagits
hänsyn till detta i fråga om varudistribution i den fria handeln i allmänhet
välkända förhållande. De i det följande beräknade prisökningarna å varorna
få därför betraktas som minima.
Sockerförbrukande industrier och hantverket tillhörande eller närstående
näringar äro i huvudsak följande:
Spirituosafab riker.
Tekniska fabriker (exempelvis företag för tillverkning av extrakter o. d.).
Svagdricksbryggerier.
Saft-, sylt-, vin- och läskedrycksfabriken
Choklad-, konfekt- och karamelltillverkare.
Käxfabriker.
Finbrödsbagerier och konditorier.
Andra bagerier.
Konservfabriker.
Charkuterifabriker.
I detta sammanhang bör kanske också erinras örn att för biodlingen föreligger
ett visst sockerbehov.
I fråga örn bröd kan allmänt sägas, att för i Sverige förekommande typer
av egentligt matbröd förbrukas socker såsom sötningsmedel knappast i någon
mera nämnvärd omfattning, men väl i någon, ehuru relativt ringa utsträckning
såsom inblandning för jästnäring (som även kan tillsättas i annan
form) och för färgsättning. För exempelvis torrt bröd behöver ej räknas
med någon sockertillsats, ej heller för sydsvenska mörka mjukbrödstyper,
med undantag i huvudsak endast för s. k. kavring. I vilken utsträckning
socker och sirap ingå i en del mjukbrödstyper framgår av nedanstående
sammanställning, hänförande sig till stockholmsförhållanden i början av
oktober 1939. Priserna å råvarorna äro för socker 33.06 öre och för sirap
25.50 öre för kg, sålunda med ett tillägg för distributionskostnader av 0.56
öre för kg utöver det för större partier socker då gällande leveranspriset fritt
Stockholm.
Socker Sirap
% av råvaru- % av försälj- % av råvara- % av försäljkostnaden
ningspriset kostnaden ningspriset
Pomeranslimpa ............ 3.3 1.5 11.1 5.1
Vörtlimpa.................. — —- 17.3 (5.4
Småfranska................ 0.4 0.2 — —
Wienerbröd................ 3.8 1.5 •— —
Av egentligt matbröd är det således endast pomeranslimpa och vörtlimpa,
för vilka fordras nämnvärd socker- eller sirapstillsats. En ökning av sockerpriset
med exempelvis 50 öre för kg skulle motsvara en ökning av försäljningspriset
med 2.25 %, d. v. s. med 0.75 öre, för limpa av i Stockholm vanlig
storlek, som för närvarande i Konsums butiker i Stockholm säljes för 34 öre
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 89.
stycket. En ökning av sirapspriset med 50 öre för kg skulle öka försäljningspriset
med netto något över 10 %, d. v. s. med cirka 3.5 öre för pomeranslimpa
och med något mera för vörtlimpa.
I fråga om winerbröd är kostnadsökningen ej särskilt stor; den skulle under
ovanstående förutsättning motsvara 0.15 öre för varje bröd av i Stockholm
normal storlek, som i Konsums butiker säljes för 7 öre stycket. Vad
angår annat kaffebröd ingår socker i regel med större andel än i wienerbröd.
Man lär för stockholmsförhållanden kunna räkna med ej fullt dubbla kvantiteten
för de mest sockerkrävande sorterna.
Det torde i varje fall kunna ifrågasättas, örn det kan anses vara påkallat
att för kaffebrödets del göra undantag från en konsumtionsbeskattning på
industrisocker. Att så ej bör förfaras i fråga om egentliga konditorivaror
synes vara tämligen klart. Gränsen mellan dessa och kaffebröd torde ej vara
lätt att draga, och tillverkningen av de båda varuslagen lär i rätt stor utsträckning
vara förlagd till samma företag. Kontroll och redovisning skulle
sålunda högst avsevärt försvåras, om för den ena varugruppen skulle användas
ett ur redovisningssynpunkt annat slag av socker än för den andra gruppen.
I viss mån kan kanske sägas detsamma om matbröd, men en differentiering
av sockerpriset skulle i det fallet ej orsaka lika stora svårigheter. Ä
andra sidan torde, såsom av det ovanstående framgår, kunna antagas, att en
måttlig konsumtionsbeskattning å industrisocker i stort sett ej bör hava någon
alltför kännbar inverkan på prisnivån.
I fråga örn käx föreligger en rad typer, som kanske kunna sägas i förhållande
till varandra representera en liknande serie som mat- och kaffebrödet.
Vissa slag av käx ligga för övrigt nära de egentliga konditorivarorna. Om
undantag ej göres för matbröd i skattehänseende, torde förefinnas ännu
mindre skäl härtill i fråga örn käx. Dock kan ej förnekas, att i fråga om käx
en besvärande utländsk konkurrens förekommer.
Det förefaller, som örn det ej förelåge mera bärande skäl att i nuvarande
läge från konsumtionsbeskattning undantaga socker, avsett för matbrödsocb
finbrödsbagerier, käxfabriker och konditorier.
För charkuterivaror förekommer tillsättning av socker till vissa speciella
slag av korv, t. ex. leverpastej, till olika slag av blodpudding och vid insaltning
av kött. Vid prisbildningen för dessa varor torde emellertid sockret i
stort sett ingå till så obetydlig del, att en måttlig konsumtionsbeskattning
därav kan anses vara utan betydelse.
En undersökning rörande den roll socker spelar vid prisbildningen å sylt,
fruktkonserver o. d. vid ett större företag i Stockholm bär givit följande resultat,
därvid sockerpriset liksom i fråga örn bröd räknats till 33.06 öre för
kg. Minutpriset innefattar givetvis även förpackningen.
Varuslag
Minutpris
Sockerkostnad
% av minutpris
Lingonsylt............................ 1.00 kr. per kg 19.3
Jordgubbsylt.......................... 1.50—1.60 kr. per kg 12.8
Hallonsylt............................ d:o 12.8
Äppelmos ............................ 0.60 kr. per kg 27.5
Plommon, konserv.................... 0.55 kr. för halvburk 4.1
Jordgubbar, d:o ...................... 0.70 » » 320 g 1.1
Hallon, d:o ...................... 0.65 > » » 1.2
Krusbär, d:o ...................... 0.50 » » » 1.1
Bigarråer, d:o ...................... 0.85 » » » 0.5
Päron, d:o ...................... 0.85 » » halvburk 1.6
Kungl. Maj:ts proposition nr 89.
13
I fråga om sylt och mos av billiga bär och frukter, som levereras i större,
ej hermetiskt slutna förpackningar, ingår sålunda sockerkostnaden ibland
lill högst avsevärd del i minutpriset. En ökning av sockerpriset med 50 öre
för kg skulle öka priset å ett kilogram äppelmos med cirka 25 öre netto.
På prisbildningen för egentliga frukt- och bärkonserver har däremot sockerpriset
relativt liten inverkan, vilket beror dels på att socker ingår i mindre
proportion än i sylter, dels på att ofta dyrare råvaror i övrigt använts och
dels på att förpackningarna ställa sig dyrare.
Fabriksmässigt framställda äppelmoser och sylter avsättas i stor utsträckning
tili försvarsväsendet samt till sjukhus och andra kommunala inrättningar.
När dessas egna sockerinköp ej belastas med särskild skaft, ställer det
sig avgjort fördelaktigare att ej upphandla färdigt mos utan i egen regi tillaga
och söta inköpt frukt. Det kan då förutses, att visserligen under den korta
skördeperioden svensk frukt inköpes men också att under återstående del
av året förmodligen torkad frukt av huvudsakligen utländsk härkomst kommer
till användning. En liknande utveckling synes även kunna förutses med
avseende på förbrukningen av ifrågavarande varor i hushållen. De svenska
fruktförbrukande fabrikerna underlätta, i motsats till hushåll och näringsställen,
fruktens avsättning så till vida, att frukten uppköpes i stora partier
under skördeperioden, underkastas en förberedande behandling och sedan
förvaras som halvfabrikat, som senare under året successivt färdigbehandlas.
I viss utsträckning framställas också marmelad och liknande varor av utländska
fruktsorter, särskilt pomerans, apelsin och citron samt möjligen grapefrukt.
Som av det följande framgår är det på grund av gällande handelsavtal
i regel icke möjligt att genom tullhöjning bereda denna tillverkning
ökat skydd. Å andra sidan har den redan vid hittills rådande prisläge å
svenskt socker varit i viss mån trängd av den utländska, särskilt den engelska
konkurrensen. De stora utländska fabrikerna lära nämligen arbeta med
särdeles billigt fabrikssocker. Även för denna tillverkning skulle lättnad i
fråga örn sockerbeskattning ej vara opåkallad.
Om sockret fördyras alltför mycket, kan dess användning för mos och
sylt minskas och i stället i viss utsträckning andra ämnen med gelatinerande
och liknande verkan tillsättas, t. ex. gelatin eller potatismjöl. Likaså kan
sackarin användas som sötningsmedel. I samtliga dessa fall av ersättningsmedel
inträder emellertid en kvalitetsförsämring och kanske även en viss
försämring ur näringssynpunkt.
I safter ingår socker till rätt avsevärd mängd, nämligen upp till 63 viktsprocent,
motsvarande ett sockerinnehåll av ej fullt 500 gram per liter. Det
förefaller ej opåkallat att bereda lättnad för safttillverkningen i fråga om
industrisockerbeskattning med hänsyn till att den industriellt tillverkade
saften får jämställas med billigare moser och sylter.
Skäl saknas sålunda icke för att socker till sylt och mos och kanske även
saft undantages från en konsumtionsbeskattning av industrisocker dels på
grund av dessa varors betydelse för folknäringen, dels med hänsyn till önskvärdheten
att underlätta avsättningen av bär och frukt av svensk härkomst
och dels slutligen med tanke på att ej skada den svenska fabriksmässiga
tillverkningen av varorna i fråga.
Samma skäl äro, örn också mindre utpräglat, relevanta beträffande fruktkonserver
och marmelad.
Vad chokladvaror angår torde många få betraktas snarare som njutningsän
som livsmedel, givetvis utan att därvid deras näringsvärde underkännes.
Dock kanske exempelvis kakaopulver och kokchoklad i kakor få anses intaga
en annan ställning.
I Sverige torde, i motsats till förhållandet exempelvis i Norge, nämnvärd
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 89.
tillverkning av sötat kakaopulver ej förekomma, om också en mindre tillsats
av socker förekommer i vissa fall. Undantag från konsumtionsbeskattning
å socker för kakaopulvrets del torde därför icke behöva närmare övervägas.
Kokchokladen i kakor är däremot sötad. För den allmänna förbrukningen
spelar dock denna vara i Sverige ganska liten roll men konsumeras i
kanske ej så ringa utsträckning inom försvarsväsendet och i någon mån
även som turist- och idrottsproviant. Det synes knappast föreligga skäl
att med hänsyn till sistnämnda omständigheter göra undantag från beskattning
för socker, avsett för tillverkning av kokchoklad, särskilt som härigenom
säkerligen skulle uppstå åtskilliga kontrollsvårigheter.
För vanlig förtäringschoklad i kakor lär man kan kunna räkna med ett
sockerinnehåll av ungefär en tredjedel av chokladens vikt, frånsett fyllningen,
som ju kan vara av växlande beskaffenhet.
I fråga om söta läskedrycker uppgives, att åtgången är 20 å 40 gram socker
för halvflaska om en tredjedels liters rymd, eller i medeltal kanske 25
gram, givetvis med undantag för de fåtaliga fall, då annat sötningsmedel
användes. En särskild avgift av 50 öre för kilogram socker skulle sålunda
motsvara högst 2 öre för halvflaska och i medeltal avsevärt mindre.
Av Sveriges vattenfabrikanters riksförbund har beräknats, att läskedrycksindustriens
tillverkningsvärde år 1937 av 23 miljoner kronor fördelades med
10 miljoner kronor på mineralvatten utan sötmedelstillsats och med 13 miljoner
på söta läskedrycker. Om sockerförbrukningen inom läskedrycksindustrien
antages till 3,000 ton för år, motsvarande — efter 50 öre för kilogram
— en sammanlagd skatt av 1.5 miljoner kronor, skulle en sockeravgift
av denna storlek motsvara minst 12 °/o av tillverkningsvärdet för söta
läskedrycker.
En dylik beskattning får visserligen anses kännbar men torde dock
ej medföra en allt för stor konsumtionsminskning. Förhållandet blir antagligen
ett annat, örn därtill ytterligare bagges en särskild konsumtionsskatt å läskedrycker
i allmänhet. Läskedrycker torde nämligen höra till de varor, som
allmänheten har relativt lätt att avstå ifrån, för den händelse priset höjes.
Det kan allvarligt ifrågasättas, örn icke läskedrycker böra befrias från
särskild sockeravgift, för den händelse en läskedrycksbeskattning genomföres.
Ett dylikt undantag för socker, som användes i läskedrycksfabriken^,
borde ej medföra särskilt stora svårigheter ur kontrollsynpunkt, ehuruväl
de skattefria malldrycksbryggerierna, som ej sällan också tillverka läskedrycker,
i detta hänseende kunna erbjuda särskilda problem, i den mån i
dem användes socker vid maltdryckstillverkningen.
Det synes nämligen knappast föreligga skäl att vad sötade maltdrycker,
d. v. s. sötad svagdricka, angår överväga befrielse för därvid använt socker
från industrisockerskatt.
För framställning av svenska viner konsumeras socker. S. k. dessertviner
tillverkas av Aktiebolaget vin- & spritcentralen samt mousserande och vissa
andra viner av fem enskilda företag. Den viktigaste råvaran ar svenska
äpplen, varjämte användes vinbär och rabarber. Sockerförbrukningen är
växlande allt efter vinets beskaffenhet och möjligheten att direkt tillsätta
sprit i stället för att förjäsa tillsatt socker till sprit, för dessertvin i praktiken
exempelvis något över 100 gram för liter och för mousserande viner
mera, enligt uppgift ända till 400 gram. I sistnämnda fall skulle en sockerskatt
av 50 öre för kilogram förorsaka en ökning av tillverkningskostnaden
med närmare femton öre för helflaska (720 cm3), och det kan beräknas att
detta motsvarar, sedan handelsvinster och nu gällande vinskatt pålagts, en
höjning av utförsäljningspriset med cirka 30 öre för helflaska. En helflaska
Kungl. Maj:ts proposition nr 89.
15
av ett av de mera sålda märkena mousserande vin betingar ett utforsa!jningspris
av kr. 2.90, varav kr. 1.10 utgöres av på grund av senast genomförda
vinbeskattning tillkommen ökning.
Sistnämnda höjning av vinbeskattningen drabbar svenska och utländska viner
lika. Ej utan skäl torde emellertid kunna befaras, att den allmänna konsumtionsminskning,
som säkerligen är att förvänta, kommer att relativt hårt
drabba de svenska vinerna, vilka i stor utsträckning torde konsumeras av
den mindre köpstarka publiken.
Vidare bör ihågkomma, att på inom riket tillverkat vin utgår en av bland
annat handelspolitiska skäl tillkommen omsättningsskatt av 70 öre för liter,
örn alkoholhalten överstiger 14 % eller vinet är mousserande eller därmed
jämförligt, men eljest med 35 öre, jämlikt förordning den 30 mars 1935
(nr 76).
En tillbakagång av vintillverkningen skulle medföra minskad avsättning
av svensk frukt, som förbrukas till en kvantitet av i runt tal ett kilogram för
liter vin. Tillverkningen i Sverige av fruktvin uppgick enligt industristatistiken
år 1937 till 825,000 liter och år 1936 till 717,000 liter.
Totala sockerförbrukningen vid vintillverkningen torde normalt ligga vid
omkring 200 å 300 ton.
Det synes sålunda, med hänsyn såväl till vintillverkarnas som till fruktodlarnas
intressen, böra övervägas att icke belasta den svenska vintillverkningen
även med industrisockerskatt utöver redan pålagd beskattning. Tillverkningen
är redan på grund av gällande bestämmelser underkastad kontroll
av kontrollstyrelsen.
För tillverkning av punsch och svensk likör förbrukas rätt avsevärda
mängder socker, exempelvis i fråga om punsch 240 å 330 gram för liter. I
jämförelse nied gällande höga priser för dessa spritdrycker motsvarar en industrisockerskatt
av 50 öre för kilogram rätt obetydliga belopp för liter. Tillräckliga
skäl att överväga befrielse från industrisockerskatt i fråga om söta
spritdrycker torde icke föreligga.
Ersättningsmedel för socker.
Socker och sirap kunna inom vissa användningsområden ersätta varandra.
Sålunda torde ljus sirap i exempelvis chokladindustrien i stor utsträckning
kunna användas i stället för socker. Därvid måste emellertid bemärkas, att
sirapens sockerhalt är endast omkring 80 procent, vadan för närvarande, då
kiloprisen för bordsirap (bästa ljusa kvalitet) och det av industrien mest'' använda
strösockret äro lika, sirap ställer sig dyrare i användning. Ehuru på
åtskilliga områden sirap ej kan vikariera för socker, även örn prisrelationen
skulle inbjuda härtill, orsakar nyssnämnda förhållande, att industrisirap
knappast bör lämnas fri, örn beskattning av industrisocker införes.
Örn olika skattesatser befinnas påfordrade — vilket a priori kanske ej kan
anses nödvändigt — torde skattesatsen för sirap böra sättas til! 80 % av den
för socker.
Av egentliga ersättningsmedel för socker och sirap torde i detta sammanhang
uppmärksamhet böra ägnas främst glykos och därjämte även sackarin.
Glgkos, d. v. s. druvsocker och den närstående stärkelsesirapen, tillverkas
inom landet och importeras dessutom i viss utsträckning. Tillverknings- och
importkvantiteterna hava varit följande under de senaste fem åren:
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 89.
Å r |
Import |
Tillverkning |
Skenbar konsumtion |
ton |
ton |
ton |
|
1934............ |
.......... 734 |
3,008 |
3,742 |
1935............ |
.......... 633 |
3,389 |
4,022 |
1936............ |
.......... 599 |
3,789 |
4,388 |
1937 ............ |
.......... 828 |
4,058 |
4,886 |
1938............ |
.......... 923 |
4,500! |
5,423 |
Angående produktionsförhållandena må erinras om följande. I utlandet
tillverkas glykos av bl. a. majs, som ställer sig billig, varför glykospriset å
världsmarknaden plägar vara relativt lågt. För den svenska tillverkningen
är råmaterialet stärkelse (potatismjöl). Såsom led i en stödaktion till potatisodlarnas
förmån har glykos belagts med relativt betydande tullsatser,
nämligen efter höjning senast vid 1939 års lagtima riksdag sammanlagt 33
kronor för 100 kg, d. v. s. avsevärt mera än det normala världsmarknadspriset.
Prisbildningen å svensktillverkad glykos är principiellt fri, men fabrikanterna
hava, då senaste tullförhöjningen företogs, förbundit sig att icke utan
medgivande av statens potatismjölsnämnd ändra tidigare tillämpat försäljningspris
å glykos. Priset å råvaran potatisstärkelse regleras av potatism jölsnämnden
med stöd av förordningen den 26 juni 1933 (nr 389) örn tillverkning
av potatismjöl, enligt vilken förordning tillverkning annorledes än till
förbrukning i eget hushåll icke får äga rum utan vederbörligt tillstånd. Stärkelsepriset
brukar fastställas i relation till det pris stärkelsefabrikanterna
skola erlägga för som råvara inköpt potatis. Någon särskild beskattning av
glykos eller stärkelse förekommer ej i detta sammanhang, utan eventuella
prishöjningar komma potatisodlarna tillgodo.
Som av det anförda framgår, kan sålunda prisbildningen å glykos redan
nu av statsmakterna behärskas i ganska betydande utsträckning, men staten
kan ej tillföras andel i en prisförhöjning utan att särskilda nya bestämmelser
fastställas.
Glykos är mindre sött än socker och användes icke huvudsakligen för sin
sötande egenskap utan därför att den meddelar vissa fyllningar i chokladvaror
samt andra sötsaker, framförallt karameller, en önskvärd konsistens
och smak, som ej erhållas med vanligt socker, för såvitt ej detta underkastats
en inverteringsprocess. Det torde emellertid inom vissa gränser vara en
fråga om priset, i vilken proportion de båda råvarorna tillåtas ingå i den
färdiga produkten. I exempelvis Amerikas förenta stater torde proportionsvis
mera glykos användas inom sylt- och marmeladindustrien än i Sverige.
Garveriindustrien använder en mindre kvantitet glykos, uppskattningsvis
cirka 100 ton årligen. Aven pappersindustrien förbrukar vissa, ehuru rätt
obetydliga kvantiteter.
Grundpriset för glykos är efter en nyligen företagen höjning kronor 49.76
för deciton mot tillsvidare 32 kronor för deciton för det mest använda
strösockret. Därvid är emellertid att märka, att handelsvaran glykos håller
cirka 20 % vatten, vadan det nu gällande handelspriset motsvarar cirka 62
kronor för deciton glykossubstans. Fråga om en höjning av sockerpriset
föreligger. Skulle socker skattebeläggas därhän, att dess pris bomme att kännbart
överstiga glykospriset, torde man kunna vänta ökad användning av
glykos inom vissa tillverkningsområden. Det kan ifrågasättas, om detta utbyte
skulle få någon mera betydande verkan på omsättningen av industri
-
1 Glykosfabrikernas ungefärliga försäljningskvantitet.
Kungl. Maj:ts proposition nr 89.
17
socker och därmed på avkastningen av en skatt å sådant socker, för den
händelse sockerpriset, inklusive skatt, ej skulle överstiga exempelvis 60
kronor för deciton. Blir sockerpriset högre, torde emellertid ett annat förhållande
inträda. Örn en högre sockerbeskattning å socker än 25 öre för kg
införes, synes därför lämpligen handelsvaran glykos böra beläggas med ett
skattebelopp, som motsvarar vad sockerskatten överstiger 25 öre för kg.
Ett annat ersättningsmedel för socker är sackarin jämte närstående konstgjorda
sötningsmedel.
Enligt nu gällande bestämmelser må sackarin och andra konstgjorda sötningsmedel,
som ej torde tillverkas inom landet, införas till riket allenast av
apoteksföreståndare eller, på medicinalstyrelsens, vetenskapsakademiens, vederbörande
universitetsfakultets eller karolinska institutets eller tekniska
högskolans lärarkollegiers tillstyrkan, av vetenskapsman till begagnande för
vetenskapliga ändamål, eller ock, efter korumerskollegii prövning, av näringsidkare,
som styrker sig hava behov av dylika varor för åstadkommande
av sina tillverkningar.
Enligt förordningen angående tillverkning och beskattning av maltdrycker
må sackarin ej användas för tillverkning av annan maltdryck än svagdricka.
I fall, då sackarin sålunda använts vid svagdrickstillverkning, skall
kärl, vari drycken utlämnas från bryggeriet, vara försett med uppgift härom.
Liknande bestämmelser gälla beträffande söta läskedrycker. Rusdrycker,
som äro försatta med sackarin, få ej hållas till salu.
Beträffande andra drycker än saft finnas sålunda bestämmelser, som få
anses i viss mån motverka en överdriven sackarinanvändning, ehuru ett
effektivt kontrollsystem knappast kan sägas existera. Därtill kommer,
att även om sötningsgraden är densamma, blir smaken vid användning
av sackarin såsom tillsats till läskedrycker dock något sämre. Vad andra
förbrukningsområden angår torde förefintliga bestämmelser angående
import innebära vissa garantier mot att sackarin får en alltför utbredd
användning, ehuru bestämmelserna kanske icke få anses särdeles effektiva,
om incitamentet till övergång till sackarin blir starkt. I varje fall torde dock
åtminstone till en början knappast föreligga skäl att införa ytterligare restriktiva
bestämmelser.
Olika tänkbara system för beskattning av socker, respektive
chokladvaror och andra sötsaker ra. m.
Såsom av det föregående framgår kan den normala förbrukningen av industrisocker
uppskattas till omkring 30,000 ton eller något däröver av den
totala sockerförbrukningen av 270,000 å 275,000 ton. Industrisockret uppgår
sålunda till något mera än 10 % av hela förbrukningen.
Skulle en kännbar beskattning av industrisockret införas, samtidigt som
bushållssockret lämnades fritt, får antagas, att någon konsumtionsminskning
skulle inträda beträffande industrisockret. Gäller det sålunda att årligen
beskatta sockerkonsumtionen med ett visst totalbelopp måste belastningen på
viktsenheten av industrisockret, örn enbart detta beskattas, göras omkring
tio gånger så stor som örn allt socker beskattades.
En konsumtionsskatt av 50 öre för kilogram å industrisocker ger sålunda
ungefär samma belopp som en skatt av fem öre för kilogram å allt konsumerat
socker. Sistnämnda belopp betyder per »konsumtionsenhet» (man
över 15 år), omkring två kronor per år, om den av socialstyrelsen i det
föregående anförda konsumtionssiffran av 36.6 kg för enhet lägges till
Bihang till urtima riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 89.
2
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 89.
grund, eller för »normalhushåll» örn 3.3 enheter något över sex kronor
för år.
Beträffande sirap blir, som nämnt, proportionen något annorlunda mellan
i hushållen använd och annan sirap.
Med hänsyn till att allt socker och all sirap, som ej importeras, tillverkas
eller raffineras av ett monopolbolag, är ett uttagande av skatt å allt socker
och ali sirap ganska enkelt och skulle draga obetydliga kostnader för kontroll.
Även ensamrätten till import av socker är förbehållen monopolbolaget
i samband med att åtgärder vidtagits för sockerbetodlingens stödjande. Örn
därför icke andra skäl tala mot en sådan anordning, skulle ett dylikt skattesystem
vara att förorda.
Diskussionsvis kan tänkas, att genom Svenska sockerfabriksaktiebolaget
skatt uttoges å enbart industrisockret. Såsom anförts inköpes emellertid redan
under nuvarande förhållanden en stor del av industrisockret av de förbrukande
företagen från grossisterna. En prisdifferentiering mellan socker
för olika ändamål genom skattebeläggning av det för viss konsumtion avsedda
kan därför, så länge sockerhandeln är fri, genomföras endast med
hjälp av en serie åtaganden utefter hela distributionskedjan fram till förbrukaren.
Likväl kan man icke vara säker på sockrets slutliga användningsområde
annat än genom införande av en ganska omständlig kontroll. Ett dylikt
system synes därför knappast vara att rekommendera.
Vid ett tidigare tillfälle ha diskuterats två utvägar för beskattning av den
mer eller mindre lyxbetonade konsumtionen av vissa närmare fastställda slag
av sötsaker o. d., nämligen genom påläggande av skatt i ena fallet å de färdiga
varorna och i andra fallet å det vid tillverkningen använda sockret. Nedan
lämnas en kort redogörelse för de föreslagna systemen.
A. Skatt å choklad och sötsaker. Enligt ett utkast till bestämmelser härom,
vid vars utarbetande hänsyn torde hava tagits till i Danmark, Finland
och Norge gjorda erfarenheter, skulle skatten utgå med 25 % av beskattningsvärdet.
Härmed skulle i fråga om den inhemska tillverkningen förstås
det pris, engrospris, som debiteras återförsäljare, eller 70 °/o av detaljhandelspriset
i de fall, då engrosprissättning ej förekommer, samt i fråga om
importen införselvärdet, ökat med tull-, frakt- och assuranskostnader jämte
25 % å det sålunda erhållna beloppet.
För skattekontrollen i vad angår den inhemska tillverkningen skulle bland
annat föreskrivas skyldighet att i fråga örn rörelse av ifrågavarande slag dels
anmäla tillverkningens början, avbrott eller ändringar däri och dess
upphörande, dels ock enligt fastställda grunder hålla särskild bokföring,
upprätta och tillställa kontrollmyndigheten prislistor samt vid försäljning
upprätta och .sedermera för kontroll bevara fakturor.
Skatten skulle vid import erläggas samtidigt med tullavgiften och vid tillverkning
inom landet inlevereras periodvis i efterskott.
Kontrollen skulle utövas genom inspektion av företagen genom en central
myndighet, hos vilken skulle finnas anställda 1 förste byråinspektör, 3 byråinspektörer
och 4 kontorsbiträden jämte extra befattningshavare, sakkunniga,
revisionsbiträden o. s. v.
B. Skatt å socker, använt inom vissa näringsgrenar. Enligt ett system,
som endast föreligger i skisserad form, skulle vid detta alternativ föreskrivas
skyldighet att dels anmäla att rörelse av ifrågavarande slag bedrives, dels
hålla bokföring enligt fastställda grunder, dels ock periodvis avgiva deklaration
över användningen av skattepliktigt socker.
Skatten skulle periodvis av förbrukaren inlevereras till statsverket.
Kungl. Maj.ts proposition nr 89.
19
Kontrollen skulle handhavas av en central myndighet, som — delvis med
anlitande av överkontrollörerna vid brännvins- och maitdryckstiliverkningen
— skulle äga att jämföra lämnade uppgifter med bokföringen.
Vid en jämförelse mellan dessa båda system iakttages följande. Beskattningssystemet
torde i fallet B för tillverkarna ställa sig enklare än i fallet A.
Även den statliga kontrollen kan tänkas bliva något ehuru kanske rätt obetydligt
enklare i fråga om den fabriksmässigt bedrivna tillverkningen. I fallet
B torde emellertid en effektiv kontroll över de många små- och hemtillverkarna
bliva mera besvärlig än i fallet A.
Beskattningssystemet B inbjuder även till användande av sockersubstitut,
exempelvis glykos, som redan normalt har en rätt stor användning inom sötsaksindustrien,
och konstgjorda sötningsmedel.
Vid ovannämnda tillfälle förordades ett system med beskattning på grundval
av fakturorna å de färdiga varorna framför sockerbeskattning, varvid
emellertid bör framhållas, att diskussionen icke rörde sig om beskattning av
allt industrisocker utan endast örn det för vissa ändamål använda.
Det ur kontrollsynpunkt mest effektiva beskattningssystemet skulle förmodligen
— om det kunde genomföras — vara märkes- eller banderollbeskattning
av de färdiga produkterna, motsvarande den för tobaksvaror nu i
Sverige tillämpade. För varor i originalförpackningar med ej allt för litet
innehåll vore den också lätt genomförbar. I fråga om stora varugrupper,
t. ex. en del konditorivaror, åtskilliga slag av hemtillverkade varor m. fl.
bleve emellertid tillämpningen svår och i många fall säkerligen omöjlig.
Om en fullständig ransonering av allt socker genomfördes, vore det tekniska
genomförandet av en beskattning av industrisockret relativt enkelt.
Härutinnan må hänvisas till följande korta redogörelse för det system, som
tillämpades under tiden 1917—1919.
Genom förordning den 13 oktober 1916 (nr 412) bestämdes, att socker, avsett
till hushållsförbrukning, i detaljhandeln ej fick säljas annat än mot
kupong till sockerkort. I övrigt fick — där särskilda undantag ej medgåvos
— försäljning av socker i handeln ske endast mot godkänd rekvisition.
Jämlikt kungörelse den 3 februari 1917 (nr 34) skulle för bevis om godkännande
av sådan rekvisition, då rekvisitionen avsåg socker för industriell
eller hantverksmässig tillverkning eller för hotell, restaurang, kafé eller dylikt
näringsställe, erläggas lösen med 25 öre för varje kilogram socker, som
godkännandet avsåg. Nyssnämnda lösenbelopp höjdes jämlikt kungörelse
den 9 april 1918 (nr 172) till 50 öre för kilogram socker, vartill motivet bland
annat torde hava varit, att på grund av rådande knapphet prisen å konfekt
och karameller m. fl. varor stigit högst avsevärt.
För sirapstilldelning utgick icke lösen.
För klargörande av den inverkan nämnda lösen hade på sockerpriset må
anföras följande fastställda maximipris, å vilka vissa tillägg kunde göras för
bland annat frakt:
Sirap
kval. golden Bitsocker
i annan i annan
detalj försäljning detalj försäljning
öre/kg öre/kg
Enligt beslut S3/n 1917 ............ 54 42 73 64.5
» » 2''7s 1918 ............ 61 49 90 81.5
» » 31/i2 1918 92 77 124 113.0
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 89.
Under perioden i fråga belädes sålunda i stort sett allt socker, som ej förbrukades
för hushålls- och närliggande ändamål, med en rätt hög avgift.
Detta under åren 1917—1919 praktiserade förfarande synes på det hela
taget hava fungerat tillfredsställande ur nu relevant synpunkt. Därvid är
emellertid att märka, att ransoneringen av hushållssockret innebar en ganska
stark inskränkning av konsumtionen. Om i stället en ransonering genomfördes
under tilldelande av relativt rikliga ransoner torde, ur nu förevarande
synpunkt, ofördelaktiga verkningar uppstå.
Man synes nämligen böra gå ut ifrån att ransonerna av husbållssocker i
de flesta fall uttagas fullt, även örn behov av hela kvantiteten ej föreligger.
Troligen skulle därför så småningom ej obetydliga kvantiteter hushållssocker
komma i marknaden för illegal försäljning. Man bör då räkna med att
detta socker uppköpes av särskilt hemtillverkare och mindre nogräknade
smärre företag till lägre pris än det industrisockret med pålagd skatt betingar,
men dock med vinst för säljaren. Även i fråga örn större företag kan
detsamma inträffa, ehuru därvid riskerna för köparen bliva allvarligare,
bland annat på den grund att bokföringsskyldighet föreligger för de större
företagen.
Även vid beskattning av industrisocker i samband med allmän sockerransonering
torde därför någon form av kontroll över de sockerförbrukande
företagen bli nödvändig. Då det därvid måste gälla särskilt de många småföretagen,
synes det ej kunna undvikas, att kontrollorganisationen även i detta
fall blir relativt vidlyftig.
En föreställning örn det antal företag, det här rör sig om, kan vinnas nied
hjälp av resultaten av 1931 års företagsräkning, verkställd av kommerskollegium.
Följande sammanställning är grundad på uppgifter ur kommerskollegii
redogörelse för nämnda räkning och avser samtliga företag, oberoen
-
de av storleken.
Slag av företag Antal företag
Industri och hantverk, ej i kombination med annan näring.
Spisbröds- och käxtillverkning .......................... 82
Spis- och mjukbrödsbagerier i kombination................ 51
Mjukbrödsbagerier .................................... 814
Hem-, fin- och sockerbagerier............................ 2,134
Tillverkning av choklad, konfekt, sylt o. d................. 299
» » maltdrycker samt mineralvatten i komb. . . 267
» » mineralvatten, läskedrycker, vin och saft . . 282
Slakterirörelse och charkuterivarutillverkning .............. 564
Tillverkning av charkuterivaror .......................... 299
Industri och hantverk i kombination med annan näring.
Bageri-, konditori- och serveringsrörelse .................. 2,386
Bagerirörelse samt handel................................ 531
Tillverkning av samt handel med sötvaror ................ 119
Tillverkning av slakteri- och charkuteriprodukter saint livsmedelshande!.
........................................... 1,562
Summa antal företag 9,390.
Det torde vara tvivelaktigt, huruvida hemtillverkningen för avsalu av vissa
varuslag blivit i någon större utsträckning redovisad, då man väl får utgå
från att vederbörande ej avlämnat primäruppgifter, där det ej rört sig om
någon huvudsaklig sysselsättning.
21
Kungl. Majrts proposition nr 89.
Även om icke alia ovan redovisade företag skulle vara förbrukare av in- ■
dustrisocker — ehuru så troligen är fallet med större delen — torde man
nog få räkna med att antalet företag, där kontroll av något slag skulle bliva
erforderlig, för närvarande ligger betydligt närmare 10,000 än 5,000, särskilt
i betraktande av att tekniska fabriker och konservfabriker ej äro medtagna
i sammanställningen och att undersökningen hänför sig till förhållandena
år 1931. Efter denna tidpunkt torde antalet företag inom vissa branscher
hava ökat ganska avsevärt.
Huru än en beskattning av blott en viss del av landets förbrukning av
socker m. m. genomföres, synes sålunda en kontrollorganisation bliva nödvändig.
Det är särskilt de många småföretagen, sorn erbjuda de egentliga
kontrollsvårigheterna. Samtidigt torde de likväl representera en ej allt för
stor del av den totala konsumtionen. Såväl ur allmän ordningssynpunkt
som med hänsyn till att de i fråga om vissa varor direkt konkurrera med de
större företagen är det emellertid av en viss vikt, att det tillses, att småföretagen
ej undandraga sig sin skatteplikt och därigenom få tillfälle att arbeta
med en billigare råvara.
Om skatteplikten utsträckes till att omfatta allt eller närmelsevis allt socker,
som icke förbrukas i hushåll och av näringsställen, torde tillfällena till
underslev bliva avsevärt färre än örn beskattningen göres mindre omfattande,
så att icke en ständig utan blott en mera sporadiskt tillsatt kontroll
kanske kan vara tillräcklig. Fördelarna av att kunna undvika ett stort, hela
landet omslutande finmaskigt kontrollnät torde vara uppenbara.
För den händelse en särskild, mera kännbar läskedrycksskatt införes, torde
finnas skäl att från särskild avgift fritaga det för läskedryckstillverkning
använda sockret. I övrigt synes emellertid knappast föreligga tillräcklig
anledning att göra generellt undantag för industrisocker från beskattning.
Under denna förutsättning förefaller det möjligt att beskattningssystemet
skulle kunna grundas på dels ett förbud för förbrukare av skattepliktigt industrisocker
att utan tillstånd inköpa erforderlig sockerkvantitet och dels i
samband därmed en kriminalisering av fri försäljning av socker till förbrukare
av industrisocker.
Sirap spelar visserligen för hushållen en viss roll för speciella ändamål
men inverkar i avsevärt mindre grad än socker på hushållens livsmedelsbudget.
Då industrisirap i varje fall knappast bör lämnas fri, om industrisocker
beskattas, kunde det förefalla lämpligast att all sirap beskattades. Uttagningen
av skatten kunde då förläggas till det enda tillverkande inhemska företaget,
Svenska sockerfabriksaktiebolaget, varjämte av den importerade sirapen
vid importtillfället kunde uttagas en motsvarande avgift. Härigenom
bortfölle kontrollproblemet i huvudsak. Emellertid skulle genom ett dylikt
beskattningssystem hushållssirapen komma att ställa sig så mycket dyrare
än hushållssockret, att en övergång till det sistnämnda i viss utsträckning
troligen skulle ske. Det torde böra undvikas att genom beskattningssystemets
konstruktion föranleda en dylik, av andra orsaker ej alls betingad omläggning,
varför samma bestämmelser örn särskild skatt eller avgift torde
böra gälla för både socker och sirap. Dock synes skatten för sirap på tidigare
angivet skäl böra sättas till blott 80 °/o av den för socker.
Som en konsekvens av en ökad beskattning av socker får betraktas beskattning
av glykos, d. v. s. druvsocker, stärkelsesocker och stärkelsesirap,
för den händelse skatteavgiften för sockret skulle, vid nuvarande prislägen
för de båda varorna, överstiga 25 å 30 öre för kilogram. Uttagande av accis
eller särskild avgift å all inom landet tillverkad glykos ställer sig ur kontroll
-
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 89.
synpunkt relativt enkelt, med hänsyn till att ifrågavarande fabriker äro få
till antalet. För importerad vara bör införselavgift eller ökad tull uttagas
med samma belopp för viktsenhet som den avgift, som pålägges den
inom landet tillverkade varan.
Befrielse från skatt och andra erforderliga skyddsåtgärder
för den inhemska tillverkningen.
Det har i det föregående framhållits, att vid läskedryckstillverkning använt
socker synes böra fritagas från industrisockerskatt. Större olägenhet av
att helt undantaga det för denna tillverkning använda sockret från skatt förefaller
ej heller att behöva befaras. I åtskilliga andra fall torde också skattebefrielse
vara påkallad. Ur kontrollsynpunkt synes emellertid därvid böra
tillämpas ett restitutionssystem, varigenom kontrollen underlättas. Förhållandet
är nämligen, såsom redan tidigare framhållits, att inom ett och samma
företag socker ofta användes för många olika tillverkningar. Om då blott
vissa av dessa medgives frihet från industrisockerskatt, förenklas övervakningen
avsevärt, örn befrielsen medgives i form av restitution av tidigare erlagd
skatt, på grundval av deklaration av kvantiteten tillverkad vara och
förbrukat socker.
Restitutionsförfarandet erbjuder givetvis en uppenbar olägenhet så till vida,
att tillverkaren måste under tillverkningstiden ligga ute med skattebeloppet
och sålunda härför drabbas av vissa kapitalkostnader.
Som i det föregående anförts böra i detta hänseende beaktas tillverkningarna
av fruktmos, sylt, saft och möjligen konserver av huvudsakligen svensk
frukt och svenska bär, av svenska fruktviner samt slutligen kanske också av
marmelad och liknande varuslag, innehållande vissa utländska frukter, såsom
pomerans, apelsin, citron och möjligen grapefrukt.
Det torde dessutom vara påkallat att undersöka, i vad mån ett ökat tullskydd
kan och bör beredas varor, vid vilkas tillverkning skattebelagda sötningsmedel
komma till användning. De varor, som härvid närmast komma
i fråga, äro dels syltade frukter och bär m. m. samt vin, varom mera i det
följande, dels följande i gällande tulltaxa med statistisk varuförteckning upptagna
produkter av livsmedelsindustri:
Stat. nr |
Varuslag |
Nu utgående |
|
tull kr. |
tilläggstull kr. |
||
293 |
Kulör, även i fast form, icke innehållande sprit. |
20: - |
|
298 |
Choklad, även med tillsats av socker eller mjölk, |
50: — |
30: — |
299:1 |
Konfityrer, ej särskilt nämnda: innehållande choklad....................... |
100: — |
50: — |
299: 2 |
andra karameller............................... |
50: — |
|
300 |
käx..................................... |
50: — |
— |
301 |
pastiljer................................. |
50: — |
— |
302 |
andra................................... |
50: — |
— |
Kungl. Maj:ts proposition nr 89.
23
Importen av nu nämnda |
varor har de |
senaste tre |
åren ställt |
sig på föl- |
|
l |
9 3 6 |
1 9 3 |
7 4 |
1 |
9 3 8 |
kg |
kr. |
kg |
kr. |
kg |
kr. |
nr 293 159,629 |
86,435 |
169,345 |
90,244 |
153,290 |
83,359 |
» 298 52,784 |
128,985 |
64,050 |
152,054 |
54,941 |
140,550 |
» 299:1 18,988 |
49,404 |
25,646 |
61,290 |
25,483 |
64,736 |
» 299:2 30,032 |
45,181 |
47,870 |
83,229 |
75,582 |
120,122 |
» 300 7,210 |
9,148 |
3,823 |
6,563 |
22,472 |
31,796 |
» 301 13,908 |
40,051 |
8,181 |
23,423 |
9,957 |
28,120 |
» 302 478,783 |
768,678 |
574,456 |
904,942 |
608,708 |
950,786 |
För ovannämnda varugrupper äro emellertid tullsatserna bundna för rubrikerna
nr 299: 2 och 300—302 genom handelsöverenskommelsen den 15 maj
1933 med Storbritannien och Norra Irland. En höjning i fråga om dessa tullpositioner
kan sålunda förekomma endast för den händelse nämnda överenskommelse,
som gäller med sex månaders uppsägningstid, härutinnan ändras.
Det har tillsvidare ej ansetts böra räknas med denna eventualitet, vadan sålunda
nu endast positionerna nr 293, 298 oell 299:1 tagas i betraktande.
Hithörande varor äro av ganska växlande beskaffenhet i vad angår den
omfattning, i vilken sötmedel komma till användning vid deras tillverkning.
Det är sålunda svårt att så avväga ett ökat tullskydd, att detta ens närmelsevis
i de enskilda fallen motsvarar den ökning i det inhemska industrisockerpriset,
som skulle uppkomma genom påläggande av en industrisockerskatt av 50
öre för kilogram. I fråga örn nr 298 Choklad och nr 299:1 Konfityrer, ej särskilt
nämnda, innehållande choklad, kunde en fördubbling av nu gällande
tilläggstullar tänkas lämplig.
Vad angår nr 293 kulör, som närmast kan jämställas med karamell och
som användes för färgning av alkoholhaltiga drycker, ättika, såser m. m., har
den framställts inom landet till en kvantitet av 300,000 å 350,000 kg årligen
under senaste åren, d. v. s. till ungefär dubbla importkvantiteten. Ett ökat
tullskydd av högst 30 öre för kilogram kunde här tänkas ifrågakomma. Importvärdet
ligger vid 50 å 55 öre för kilogram.
På grundval av medelimporten under de tre senaste åren kan beräknas att
de ovan ifrågasatta tullhöjningarna skulle medföra en ökning av tullintäkterna
med sammanlagt högst 90,000 kronor. Statsfinansiellt sett får detta
belopp anses sakna betydelse. Vad åter skyddet för den inhemska industrien
beträffar kan redan med hänsyn till att, som nämnt, ökat tullskydd tills vidare
icke kan ifrågakomma för flera varugrupper med ganska stor importvolym
starkt ifrågasättas, huruvida tullbeläggningen bör ökas för de till importvolymen
ej särdeles omfattande varugrupper, i fråga om vilka handlingsfrihet
föreligger. Därtill kommer, att det icke torde saknas möjligheter
till rationalisering i fråga om distributionen och återförsäljningen av sötsaker
m. m., varigenom den inhemska tillverkningens konkurrenskraft gentemot
importvarorna skulle kunna stärkas utan beredande av särskilt statligt stöd.
Går man vidare till varugrupperna syltade bär och frukter märkas följande
hithörande rubriker i tulltaxan:
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 89.
Varuslag |
Nu utgående |
||
Stat. nr |
tull kr. |
tiiläggstull kr. |
|
309 |
Köksväxter, ej särskilt nämnda, samt frukter och köksväxter............................... |
25: — |
• |
310: 1 |
frukter: ananas, syltad, inkommande å kärl, vilka |
20: — |
|
310: 2 |
andra slag............................. |
40: — |
10: —1 |
311 315:1 |
bär .................................. |
40: — |
— |
Konserver av djurs kött och andra djurdelar eller |
30: — |
1 | _ t |
|
318 |
andra slag: frukt.................................. |
50: — |
25: —2 |
321 |
bär................................... |
50: — |
25: — |
Åv nämnda tullpositioner är endast nr 309, som dock ej torde vara av större
betydelse i förevarande sammanhang, helt fri från bindning i handelsöverenskommelser.
Tullsatsen å nr 310:1 är helt bunden gentemot Amerikas förenta stater
och både denna och tullsatsen å nr 310: 2 gentemot Storbritannien, i vad angår
de viktiga varuslagen sylter och geléer av frukter samt pomerans-, citronoch
apelsinmarmelader. I fråga om nr 311 föreligger bindning gentemot
Storbritannien för sylter och geléer av bär.
Tullsatserna å nr 315:1 och nr 318 äro bundna gentemot Förenta staterna
och i fråga om nr 318 även gentemot Storbritannien, i vad angår pomerans-,
citron- och apelsinmarmelader.
Tullsatsen å nr 321 är bunden gentemot Förenta staterna endast vad beträffar
konserverade soppor samt »bönor och fläsk», vadan bindningen är
utan betydelse ur förevarande synpunkter.
De tullhöjningar, som utan ändring av gällande handelsavtal kunna vidtagas
beträffande nu avhandlade varugrupper till skydd för den inhemska
tillverkningen, torde vara ganska betydélselösa och synas därför icke behöva
upptagas till närmare diskussion.
Vad slutligen angår frågan om de svenska fruktvinerna torde numera tullsatserna
å vissa importerade vinkvaliteter knappast få anses vara bundna
genom handelsavtal. Någon större skyddseffekt för den svenska tillverkningen
av en höjning av dessa fria tullsatser förefaller emellertid, med hänsyn till
den kvalitetsskillnad, som föreligger, knappast vara att vänta. I varje fall
skulle effekten knappast stå i proportion till omfattningen av de åtgärder,
som behövde vidtagas.
1 Utfår icke för sylter och geléer saint pomerans-, apelsin- och citronmarmelader.
2 Utgår icke för aprikoser, persikor, päron, blandad frukt, pomerans-, apelsin- och citronmarmelader.
Kungl. Maj:ts proposition nr 89.
25
I nu rådande statsfinansiella läge har jag funnit det erforderligt att, xid Depariementssidan
av ny eller skärpt beskattning på andra områden, taga i anspråk även CÄe/ereden
möjlighet till ökade statsinkomster, som kan beredas genom införande
av en sockerskatt. Med hänsyn till sockrets betydelse såsom ett nödvändigt
näringsmedel har jag därvid ansett beskattningen böra begränsas till att i
princip omfatta allenast den industriella eller därmed likartade sockerförbrukningen,
vilken åtminstone i viss utsträckning kan betecknas såsom mera
umbärlig och i vissa fall såsom direkt lyxbetonad.
Av den verkställda utredningen framgår, att socker finner användning inom
industrien för tillverkning av ett stort antal förnödenheter av inbördes
mycket olikartat slag. I många fall ingår socker i den färdiga produkten till
så ringa del, att en måttlig beskattning av sockret kan sägas vara utan betydelse.
I andra fall åter inverkar sockerpriset högst väsentligt på framställningskostnaden.
I den mån det härvid är fråga om produkter, som drabbas
av andra speciella skatter eller som äro av verklig betydelse för folkförsörjningen,
tala onekligen starka skäl för medgivande av lättnader i fråga örn sockerbeskattningen.
Vid en beskattning sådan som den nu ifrågasatta framträda
emellertid svårigheterna att åvägabringa en tillfredsställande kontroll
med särskild styrka, och dessa svårigheter ökas uppenbarligen i samma mån
som vissa användningsområden undantagas från beskattningen. Ur denna
synpunkt är det därför angeläget att i princip låta beskattningen omfatta allt
socker, som inom riket användes för yrkesmässig tillverkning till avsalu av
andra varor, och att stadga undantag från denna huvudregel allenast för de
fall, då synnerliga skäl därtill föreligga.
Vid en prövning från dessa utgångspunkter av frågan om skattepliktens omfattning
har jag till en början ansett skattefrihet böra medgivas för socker,
som användes för tillverkning av läskedrycker. Enligt de siffror, som framlagts
i utredningen, skulle en sockerskatt av 50 öre för kilogram motsvara
minst 12 procent av tillverkningsvärdet för söta läskedrycker. En skatt av
denna storlek kan väl icke i och för sig anses oskäligt betungande eller väntas
medföra fara för en mera betydande konsumtionsminskning, men förhållandet
torde bliva ett annat, om hänsyn tages jämväl till den tidigare föreslagna
skatten å läskedrycker. Enligt uppgifter, som under hand lämnats av representanter
för läskedrycksindustrien, skulle båda skatterna tillsammans för
de söta läskedryckernas vidkommande motsvara omkring 38 procent av produktionsvolymens
värde. En belastning av denna storleksordning, vilken kan
beräknas utgöra omkring 15 öre för liter, skulle i delta fall sannolikt bliva
svår för industrien att bära. Härtill kommer som eli ytterligare skäl, att det
med hänsyn till läskedryckstillverkningens speciella beskaffenhet ur kontrollsynpunkt
knappast torde möta några större svårigheter att helt undantaga
densamma från beskattningen.
Även beträffande socker, som användes för tillverkning av mos eller sylt
av svensk frukt eller svenska bär, synes en undantagsbestämmelse motiverad.
Här gäller det produkter, vilkas priser starkt påverkas av sockerkostnaden
och vilka äro av stor betydelse för den inhemska fruktod
Bihang
till urtima riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 89.
3
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 89.
lingen. En svårighet ligger däri, att moser och sylter ofta framställas jämsides
med andra varor i en och samma anläggning och under förhållanden,
som göra det svårt för tillverkaren att beräkna erforderliga sockerkvantiteter
för den ena eller den andra grenen av fabrikationen. Därtill kommer, atf
det ofta nog torde vara vanskligt att skilja moser och sylter från andra liknande
varuslag, framför allt marmelad och måhända även på visst sätt inkokta
bär och frukter. Dessa omständigheter böra dock icke få hindra en
lättnad, som eljest framstår såsom önskvärd och välbehövlig. Det lärer kunna
antagas, att en godtagbar lösning av svårigheterna skall stå att vinna vid
den praktiska tillämpningen av bestämmelserna.
Statens livsmedelskommission, som erhållit tillfälle att under hand yttra
sig i ärendet, har ifrågasatt, att från beskattningen måtte undantagas jämväl
socker, som användes för tillverkning av mesost och messmör eller kondenserad
mjölk, ävensom socker avsett till biutfodring. Vad angår mesost
och messmör, är väl den genomsnittliga sockerhalten i dessa produkter icke
så betydande, att en måttlig sockerskatt skulle medföra någon mera avsevärd
fördyring, men då efterfrågan på dessa livsmedel uppgivits vara relativt
priskänslig och en skattebefrielse ur statsfinansiell synpunkt är av ringa
betydelse, har jag icke något att erinra mot att socker för mesost- och messmörstillverkning
undantages från skatteplikt. Även för den sockrade kondenserade
mjölken, vilken beräknats innehålla cirka 42 procent socker, synes
skattebefrielse böra medgivas. Då beskattningen, såsom förut nämnts,
enligt huvudregeln skall omfatta endast det socker, som inom riket användes
för yrkesmässig tillverkning av varor till avsalu, torde socker avsett till
utfodring av bin utan särskilt stadgande komma att falla utanför det skattepliktiga
området.
I likhet med vad som gäller på ett flertal andra områden synes den nu
ifrågasatta beskattningen — vilken, såsom strax skall nämnas, bör omfatta
jämväl sirap för industriell användning — lämpligen kunna grundas på ett
deklarationsförfarande och anordnas efter i huvudsak följande linjer. Den,
som ämnar för tillverkning av varor använda socker eller sirap under sådana
förhållanden, att industrisockerskatt bör utgå, skall ha att därom göra
skriftlig anmälan till kontrollstyrelsen. Så länge rörelsen pågår skall tillverkaren
sedan vara skyldig att för varje månad upprätta och senast å femtonde
söckendagen efter månadens utgång till kontrollstyrelsen avlämna en
på tro och heder avgiven deklaration angående den myckenhet skattepliktig
vara, som under månaden använts i rörelsen. I deklarationen bör avdrag få
göras för skattepliktig vara, som använts för framställning av exportgods.
För återstoden av den i deklarationen upptagna myckenheten skall tillverkaren
ha att samtidigt med deklarationens avlämnande erlägga skatt genom
insättning å statsverkets checkräkning i riksbanken för kontrollstyrelsens
räkning eller genom inbetalning av beloppet å kontrollstyrelsens postgirokonto.
Kontrollstyrelsen bör äga befogenhet att, där så finnes påkallat,
ålägga viss tillverkare att ställa säkerhet för skatt till belopp, som styrelsen
finner erforderligt. Efterkommes icke anmodan att ställa säkerhet, bör
Kungl. Maj:ts proposition nr 89.
27
konixolistyrelsen kunna meddela tillverkaren förbud tills vidare, till dess
säkerhet ställts, att använda vara, för vilken skatt skall utgå. Om tillverkare
försummar att avgiva deklaration eller att eljest inbetala skatt, bör
skatten på framställning av kontrollstyrelsen få utmätas med det belopp, vartill
kontrollstyrelsen efter verkställd undersökning fastställer densamma.
Med hänsyn särskilt till det stora antalet förbrukare av skattepliktig vara
kan kontrollsystemet uppenbarligen icke göras fullt effektivt, utan man nödgas
räkna med att vissa brister komma att vidlåda detsamma. Den tillsyn
över beskattningen, som med skäliga kostnader låter sig genomföra, bör i
första hand taga sikte på att deklarationer verkligen avgivas av alla uppgiftspliktiga.
För detta ändamål bör den, som idkar försäljning av socker
eller sirap, vara pliktig att på anfordran av kontrollstyrelsen eller kontrolltjänsteman
lämna uppgift örn tillverkares inköp av sådan vara, varjämte
det bör åligga polismyndighet att på anfordran tillhandagå med upplysning
örn personer och företag, vilka kunna antagas bedriva sådan tillverkning,
som avses med beskattningen. Vidare böra tillverkarna vara skyldiga att
ställa sig till efterrättelse de särskilda föreskrifter, som kontrollstyrelsen för
erhållande av en betryggande kontroll över beskattningen meddelar, ävensom
de anvisningar, som kontrolltjänsteman i enlighet med dylika föreskrifter
kan komma att lämna. I denna ordning torde exempelvis kunna
föreskrivas skyldighet för tillverkare att föra särskilda anteckningar rörande
förbrukningen av socker och sirap. Stickprovsundersökningar böra i den
omfattning, som är möjlig, verkställas hos de skattepliktiga företagen i syfte
att utröna riktigheten av avlämnade deklarationer. Kontrollbesök böra även
äga rum hos sockerförsäljare — sockerfabriksaktiebolaget, grossister och detaljhandlare
— för att på denna väg söka utröna, huruvida försäljning av
socker sker utan att skatt erlägges där så bör ske. I övrigt bör det ankomma
på kontrollmyndigheten att söka utnyttja de möjligheter till kontroll, som
inom ramen för en icke alltför vidlyftig tillsynsorganisation stå till buds.
Med beaktande av vad vid utredningen framkommit finner jag mig böra
föreslå, att skatten för industrisocker bestämmes till 50 öre för kilogram. Då
sirap inom vissa industrier kan ersätta socker, bör, såsom redan antytts, även
sirap för industriell användning beläggas med skatt. Enligt utredningen betingar
sirap av bästa kvalitet samma pris som det inom industrien mest använda
strösockret; sirapens sockerhalt är dock endast 80 procent. Med hänsyn
härtill bör skatten å industrisirap utgöra 40 öre för kilogram. Med socker
oell sirap avses här varor, som falla under nummer 283—288 i gällande
statistiska varuförteckning.
Den av dessa skattesatser följande prishöjningen för industrisocker och
industrisirap gör det nödvändigt att beskatta jämväl glykos, d. v. s. druvoch
stärkelsesocker samt stärkelsesirap, vilka varor i viss utsträckning kunna
användas som ersättningsmedel för socker och sirap. I fråga om inom riket
tillverkad vara bör skatten utgå i form av accis, vilken, i enlighet med vad
i förutnämnda promemoria ifrågasatts, bör fastställas till 25 öre för kilo
-
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 89.
gram. I övrigt torde beträffande denna accis böra gälla i huvudsak samma
bestämmelser om uppbörd och kontroll m. m. som föreslagits i fråga örn
industrisockerskatten.
Vid införsel till riket av druv- och stärkelsesocker samt stärkelsesirap utgår
enligt tulltaxan tull med 23 kronor 50 öre för 100 kilogram (ur tulltaxenr
122; statistiskt nr 290). Härtill kommer enligt förordning den 2 mars 1934 (nr
34) en tilläggstull av 9 kronor 50 öre för 100 kilogram. Tilläggstullen gäller enligt
förordning den 18 juni 1937 (nr 497) för tiden till och med den 30 september
1940 och har fastställts till sitt nuvarande belopp genom kungörelse
den 31 mars 1939 (nr 89). Så länge accis å dessa varor utgår, bör tullbeskatlningen
av desamma i motsvarande mån ökas. Bemyndigande för Kungl.
Majit att förordna härom bör utverkas av riksdagen.
För handhavande av tillsynen över industrisockerskatten bör, i likhet med
vad som i propositionen nr 81 till urtima riksdagen förordats i fråga örn
övervakandet av läskedrycksbeskattningen, inom kontrollstyrelsens andra
byrå inrättas en särskild avdelning. Personalen å denna bör utgöras av
extra tjänstemän. Föreståndaren för avdelningen bör placeras i en lönegrad
24, omfattande löneklasserna 21—23. För att biträda avdelningsföreståndaren
med handläggningen av mera kvalificerade göromål samt för verkställande
av undersökningar hos företagen erfordras tvenne byråinspektörer
i lönegraden Ex 22. Vidare böra anställas tre assistenter i lönegraden
Ex 20, vilka böra anlitas för lokala inspektioner vid sidan av övriga göromål.
För det omfattande expeditions- och granskningsarbete, som väntas bliva
förbundet med behandlingen av det avsevärda antalet deklarationer, som
månatligen inkomma med åtföljande skattelikvid, ävensom för biträde med
övriga kontrollgöromål erfordras viss biträdespersonal, som överslagsvis torde
böra bestå av en kontorist i lönegraden Ex 9 och tio kontorsbiträden i lönegraden
Ex 4. Därjämte är erforderligt, att å avdelningen anställes en expeditionsvakt
i lönegraden Ex 5. Kostnaderna för nu angivna förstärkning av
kontrollstyrelsens arbetskrafter belöpa sig, för helt år räknat, till omkring
72.000 kronor, oavsett avlöningsförhöjningar lii. m. och rörligt tillägg. För
anlitande av sakkunniga och för tillfällig personal beräknas ett belopp av
6.000 kronor för år vara erforderligt. Vid bifall till det av mig framlagda förslaget
rörande avdelningens organisation torde riksdagens bemyndigande böra
utverkas, att den i kontrollstyrelsens avlöningsstat för innevarande budgetår
upptagna anslagsposten till grundavlöningar lii. m. till övrig icke-ordinarie
personal måtte få överskridas med — utöver vad som föreslagits i propositionerna
nr 68 och 81 — i avrundat belopp ytterligare (g/i2 X 78,000 =)
39.000 kronor; jag räknar härvid med att beskattningen skall kunna vinna
tillämpning från och med den 1 januari 1940. De ökade kostnaderna för avlöningsförhöjningar
m. m. och rörligt tillägg torde under innevarande budgetår
kunna bestridas av härför anvisade förslagsvis beräknade anslagsposter.
För reseersättningar beräknas ett årligt kostnadsbelopp av omkring 25,000
kronor samt för expenser omkring 12,000 kronor. För anskaffande av möb
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 89.
29
ler, skriv- och räknemaskiner m. fl. inventarier erfordras ett engångsbelopp
av omkring 12,000 kronor att utgå av expensmedel å kontrollstyrelsens omkostnadsstat
för innevarande budgetår. Det torde få ankomma på kontrollstyrelsen
att framdeles, då de ökade kostnaderna för reseersättningar och
expenser för nu löpande budgetår kunna närmare beräknas, hos Kungl. Maj :t
göra framställning örn medgivande att överskrida de belopp, som i omkostnadsstaten
för styrelsen äro upptagna för nämnda ändamål. Såsom lokalutrymme
för avdelningen erfordras 7 å 8 rum, vilka, då lokaler i statens fastigheter
icke finnas disponibla, böra förhyras med anlitande av medel från
statens allmänna fastighetsfond.
Vad slutligen angår avkastningen av den nya beskattningen, så har den
årliga omsättningen av industrisocker, såsom av det förut anförda framgår,
beräknats till minst 30,000 ton. En skatt av 50 öre för kilogram å
denna kvantitet motsvarar minst 15 miljoner kronor för år. Med hänsyn till
de föreslagna undantagen från beskattningen torde avkastningen för helt år
under i övrigt oförändrade förhållanden icke böra uppskattas till högre belopp
än 12 miljoner kronor.
Emellertid torde för det avgiftsbelagda sockret böra räknas med en ej
alldeles obetydlig konsuln tionsminskning. För bedömande av denna föreligga
inga säkra hållpunkter, men den lär knappast komma att understiga
men väl överstiga 10 procent. Inkomstbeloppet för ett helt år skulle med denna
utgångspunkt få uppskattas till 10 å 11 miljoner kronor.
Sirapsförbrukningen synes normalt ligga vid ungefär 20,000 toli årligen.
Huru mycket härav, som finner användning som industrisirap, är obekant.
Räknas förslagsvis med ungefär en tredjedel eller 6,000 ton skulle sålunda
en avgift av 40 öre för kilogram kunna inbringa högst 2.4 miljoner kronor.
Även i detta fall torde emellertid en viss minskning av konsumtionen inträda.
Med hänsyn härtill torde knappast böra räknas med större intäkt
än 2 miljoner kronor.
Konsumtionen av glykos eller druvsocker m. lii. har beräknats till cirka
5,400 ton år 1938. Förbrukningen har hittills årligen stigit, men i förevarande
fall synes försiktigtvis en beräkning böra grundas på en årsomsättning av
inhemsk och utländsk glykos av högst 5,000 ton och kanske något mindre.
Med en accis, respektive tilläggstull av 25 öre för kilogram skulle sålunda beskattningen
å glykos kunna antagas inbringa högst 1,250,000 kronor.
Sammanlagt skulle sålunda för ett helt år kulina påräknas en inkomst av
upp lill 14 miljoner kronor. Den nya beskattningen bör föranleda upptagande
å tilläggsstat av en ny inkomsttitel, varom förslag senare torde få
framläggas.
I överensstämmelse med vad i det föregående anförts lia inom finansdepartementet
upprättats förslag till
1) förordning om industris o eker skatt; samt
2) förordning om accis d drul)- och stärkelsesocker samt stärkelsesirap.
Bihang till urtima riksdagens protokoll 1939. 1 .sami. Nr 89.
4
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 89.
Föredraganden hemställer härefter, att Kungl. Maj:t måtte genom proposition
föreslå riksdagen att
dels antaga förenämnda förslag;
dels bemyndiga Kungl. Majit att för tid, varunder accis å
druv- och stärkelsesocker samt stärkelsesirap utgår, förordna
om höjning av eljest utgående tull eller tilläggstull å nämnda
varor med belopp, motsvarande accisen;
dels ock medgiva, att den i avlöningsstaten för kontrollstyrelsen
under anslagsposten till avlöningar till övrig ickeordinarie
personal upptagna delposten till grundavlöningar
m. m. må överskridas med — utöver vad som föreslagits i
Kungl. Majlis propositioner den 14 oktober 1939, nr 68, och
den 10 november 1939, nr 81 — ytterligare 39,000 kronor.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att
proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
V. Schwartz.
399105. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1939.