Kungl. Maj:ts proposition nr 86.

1

Nr 86.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om statlig nöjesskatt; given Stockholms slott den
17 november 1939.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till förordning om statlig nöjesskatt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 86.

1

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 86.

Förslag

till

förordning om statlig nöjesskatt.

Härigenom förordnas som föijer:

l 8-

För nöjestillställning, som avses i förordningen den 30 maj 1919 (nr 256)
örn rätt för kommun att upptaga särskild avgift vid vissa offentliga nöjestillställningar
eller å vilken nämnda förordning eljest äger tillämpning, skall
efter vad nedan sägs till staten utgå skatt, benämnd statlig nöjesskatt.

Statlig nöjesskatt utgår allenast i kommun, där avgift enligt nyssnämnda
förordning uttages. Har kommun efter ingången av december månad 1939 beslutat
upphörande av sådan avgift, skall statlig nöjesskatt dock utgå i kommunen.

2 §•

Statlig nöjesskatt upptages i form av skatt på biljett eller annat bevis, som
berättigar till deltagande i nöjestillställning, och utgör 5 öre för biljett, vars
pris är högst 50 öre, och därutöver 5 öre för varje påbörjat belopp av 50 öre
utav biljettpriset.

Medgives rätt att mot betalning deltaga i nöjestillställning utan att biljett
eller annat dylikt bevis utlämnas, beräknas skatten å bruttobeloppet av influtna
inträdesavgifter eller andra avgifter för rätt att deltaga i tillställningen
samt utgår med 10 procent av nämnda belopp. Kan tillförlitlig utredning ej
vinnas angående den verkliga bruttoinkomsten, uppskattas denna till bruttoinkomsten
vid utsålt hus eller efter annan lämplig beräkningsgrund.

3 §.

Beträffande nöjestillställning, som äger rum uteslutande för välgörande
eller allmännyttigt ändamål, äger vederbörande länsstyrelse medgiva befrielse
från utgörande av statlig nöjesskatt eller skattebeloppets användande
för det ändamål, till vars främjande tillställningen anordnats.

4 §■

Ben myndighet, som bär att verkställa uppbörd av avgifter enligt ovannämnda
förordning den 30 maj 1919, åligger att i enlighet med gällande
grunder fastställa beloppet av samt uppbära statlig nöjesskatt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 86.

3

I kommun, där sådan avgift efter beslut, varom i 1 § andra stycket förmäles,
icke upptages, skall nämnda åliggande fullgöras av den myndighet, som
har att verkställa uppbörd av kommunalutskylder.

5 §•

Vad i 4, 7 och 8 §§ ovannämnda förordning den 30 maj 1919 stadgas skall
äga motsvarande tillämpning i fråga örn statlig nöjesskatt.

6 §•

Erforderliga föreskrifter om inbetalning och indrivning av statlig nöjesskatt,
kontroll över skattens utgörande samt ordningen för anförande av
besvär över ålagd eller uttagen skatt meddelas av Kungl. Majit.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1940 och gäller till och med
den 30 juni 1941.

Statlig nöjesskatt skall icke utgå för biljett, som före ikraftträdandet sålts
att gälla för ett flertal tillställningar, av vilka minst en äger rum före samma
tidpunkt.

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 86-

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 17 november
1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld,

Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund, Hägglöf.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, fråga om införande av statlig
nöjesskatt samt anför därvid följande:

Enligt förordningen den 30 maj 1919 (nr 256) om rätt för kommun att
upptaga särskild avgift vid vissa offentliga nöjestillslällningar äger kommun,
inom vilkens område försiggår nöjestillställning, vartill allmänheten har tillträde
mot avgift, för sådan tillställning uttaga en särskild avgift, benämnd
nöjesskatt.

Nöjesskatten upptages som regel i form av skatt på biljett eller annat bevis,
som berättigar till deltagande i nöjestillställning, och utgår med följande
belopp:

1) vid konsert, opera- och annan musikalisk föreställning, dramatisk och
litterär föreställning, uppvisning i konstnärlig dans samt uppvisning i icke
professionell idrott: 5 öre för biljett, vars pris är högst 50 öre, och därutöver
5 öre för varje påbörjat belopp av 50 öre utav biljettpriset;

2) vid biografföreställning: 5 öre för biljett, vars pris är högst 50 öre, 10
öre för biljett, vars pris överstiger 50 öre men ej 1 krona, och därutöver 10
öre för varje påbörjat belopp av 50 öre utav biljettpriset; samt

3) vid andra i förordningen avsedda tillställningar, såsom cirkus-, varietéoch
kabaretföreställning, uppvisning i professionell idrott, danstillställning
kapplöpning, förevisning av djur, marknads- och tivolinöjen m. m.:

2 öre för biljett, vars pris är högst 10 öre,

5 » » » , » » överstiger 10 öre men ej 25 öre,

10 » » » , » » » 25 » » » 50 » ,

15 » » » , » » » 50 » » » 75 » ,

20 » » » , » » » 75 » » » 1 krona,

och därutöver 10 öre för varje påbörjat belopp av 50 öre utav biljettpriset.

Medgives rätt att deltaga i nöjestillställning utan att biljett eller annat dylikt
bevis utlämnas, beräknas skatten å bruttobeloppet av influtna inträdesavgifter
eller andra avgifter för rätt att deltaga i tillställningen och utgår med

Kungl. Maj:ts proposition nr 86.

5

10 procent i fråga om tillställningar av den lägst beskattade klassen samt
eljest med 20 procent av nämnda belopp.

Kommun må — med bibehållande av det inbördes förhållandet mellan de
olika skattesatserna för i förordningen avsedda slag av nöjestillställningar —
besluta örn tillämpning av lägre skattesatser. Beslut härom erfordrar för sin
giltighet godkännande av länsstyrelsen. Vidare äger kommun, när skäl därtill
äro, för visst fall eller beträffande vissa slag av tillställningar medgiva
befrielse från skattens utgörande eller skattebeloppets användande för det
ändamål, till vars främjande tillställningen anordnats.

Till nöjestillstäilning hänföres icke tillställning, som tjänar vetenskapligt
ändamål eller anordnas i undervisnings- eller uppfostringssyfte.

Förordningen äger icke heller tillämpning å nöjestillstäilning, anordnad
av kungl, teatern eller kungl, dramatiska teatern i Stockholm å lokal, som
stadigvarande begagnas för teaterns verksamhet i huvudstaden. Örn avgift
för sådan nöjestillstäilning gälla särskilda föreskrifter, innebärande bland
annat att influtna medel skola användas för dessa teatrars verksamhet enligt
Kungl. Maj:ts bestämmande.

Genom kungörelse den 16 juli 1919 (nr 529) ha närmare föreskrifter meddelats
rörande tillämpningen av förutnämnda förordning. Där kommun ej
annorlunda bestämmer, tillkommer det enligt kungörelsen den myndighet,
som har att verkställa uppbörd av kommunalutskylder, att i enlighet med
gällande grunder fastställa beloppet av nöjesskatt samt att uppbära sådan
skatt.

Under den tid nöjesskatteförordningen varit i kraft, visar antalet kommuner,
inom vilka nöjesskatt upptagits, en i stort sett fortgående ökning. Här
må allenast nämnas, att hela antalet var 977 år 1929 (därav 107 städer) och
1,422 år 1938 (därav 113 städer, 1,116 landskommuner, 41 köpingar och
152 municipalsamhällen). Nöjesskatt uttogs 1938 i alla städer utom Torshälla,
Huskvarna och Höganäs. De landskommuner, köpingar och municipalsamhällen,
där sådan skatt samma år utgick, motsvarade resp. 47.3, 83.7 och
67 procent av hela antalet.

Beloppet av influten nöjesskatt under de senaste tio åren framgår av följande
uppställning:

1929 .......

Influtet belopp från
städer landsbygden

..... 5,483,002 1,117,564

Summa

6,600,566

1930 .......

..... 5,524,914

1,123,707

6,648,621

1931.......

..... 5,241,299

1,088,694

6,329,993

1932 .......

..... 4,921,524

1,044,354

5,965,878

1933 .......

..... 5,000,850

1,138,074

6,138,924

1934 .......

..... 5,296,785

1,302,725

6,599,510

1935 .......

..... 5,722,223

1,403,037

7,125,260

1936 .......

..... 6,355,026

1,468,397

7,823,423

1937 .......

..... 6,918,817

1,761,973

8,680,790

1938 .......

..... 7,699,022

1,893,918

9,592,940

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 86.

I nu rådande statsfinansiella läge har jag ansett det nödvändigt att, vid
sidan av ny eller skärpt beskattning på andra områden, taga i anspråk även
den möjlighet till ökade statsinkomster, som kan beredas genom införande av
en statlig nöjesskatt. Tidigare vid flera tillfällen inom riksdagen motionsvis
framställda förslag om nöjesskattens ombildning till statsskatt ha visserligen
blivit avvisade. Som skäl härför har huvudsakligen åberopats, att nöjesskatten
för ett stort antal kommuner hade en avsevärd finansiell betydelse ävensom
att, örn nöjesskatten ombildades till statsskatt, svårigheter och oskäliga
kostnader kunde antagas uppstå för statsmyndigheterna vid skattens handhavande.
Dessa invändningar förlora emellertid i styrka, därest några inskränkningar
i den kommunala beskattningsrätten på förevarande område
icke göras utan en statlig nöjesskatt införes vid sidan av den kommunala och
uppbäres i samband med denna genom de kommunala myndigheternas försorg.
Även i andra avseenden synes en statlig nöjesskatt lämpligen kunna anknytas
till vad som gäller i fråga örn den kommunala nöjesskatten.

Sålunda torde den statliga nöjesskatten böra omfatta samma slag av nöjestillställningar
som i 1919 års förordning angivas såsom skattepliktiga. Av
praktiska skäl — framför allt önskemålet att göra uppbördsförfarandet så
enkelt som möjligt ■— lärer det också vara motiverat att låta statlig nöjesskatt
utgå allenast i kommun, där skatt enligt nyssnämnda förordning uttages.
Ur statsfinansiell synpunkt får en dylik begränsning av beskattningen
antagas vara av underordnad betydelse, alldenstund beskattningsbara nöjestillställningar
endast i jämförelsevis ringa utsträckning torde förekomma i
kommuner, som för närvarande ej uttaga nöjesskatt. I ett avseende torde
emellertid undantag från nyssnämnda regel vara påkallat. Örn kommun, som
för egen del upptager nöjesskatt ännu kort tid innan deli statliga nöjesskatten
träder i kraft, beslutar upphörande av den kommunala nöjesskatten, synes
detta icke böra inverka på den statliga beskattningen. De organisatoriska
anordningar för skattens uttagande, som en sådan kommun får förutsättas
redan ha träffat, göra det mindre betänkligt att låta kommunen fortsätta
med uppbörden av den statliga skatten än förhållandet skulle vara, om
det gällde att ålägga en annan kommun motsvarande bestyr.

I överensstämmelse med vad som stadgas i 1919 års förordning bör vidare
föreskrivas, att statlig nöjesskatt skall upptagas i form av skatt på biljett,
där sådan utlämnas, samt eljest beräknas å bruttobeloppet av influtna inträdesavgifter
eller andra motsvarande avgifter. Då det synes önskvärt
att undvika den starka differentiering av skattesatserna, som utmärker
den kommunala nöjesbeskattningen, föreslår jag, att den statliga nöjesskatten
får utgå med 5 öre för biljett, vars pris är högst 50 öre, och därutöver
med 5 öre för varje påbörjat belopp av 50 öre utav biljettpriset. För de fall,
då biljett icke utlämnas, torde skatten böra bestämmas till 10 procent av
bruttobeloppet av influtna avgifter. I vad mån denna nya beskattning kan
komma att föranleda en minskad frekvens vid nöjestillställningar kan endast
gissningsvis bedömas. Vad särskilt angår biografrörelsen, som utgör
det mest betydelsefulla objektet för nöjesskatten, torde man emellertid, med

Kungl. Maj:ts proposition nr 86.

7

tanke på den mycket starka ställning filmen erhållit som förströelsemoment
för stora delar av befolkningen, kunna våga göra det uttalandet, att någon
mera avsevärd minskning av publikfrekvensen knappast torde vara att befara.

Beträffande nöjestillställning, som äger rum uteslutande för välgörande
eller allmännyttigt ändamål, bör vederbörande länsstyrelse äga medgiva befrielse
från utgörande av statlig nöjesskatt eller skattebeloppets användande
för det ändamål, till vars främjande tillställningen anordnats.

Den nya skatten torde böra träda i kraft den 1 januari 1940 oell gälla till
och nied den 30 juni 1941.

Det synes skäligt, att skatt icke uttages för biljett, som före ikraftträdandet
sålts till ett flertal tillställningar, av vilka minst en äger rum före samma
tidpunkt.

På Kungl. Majit torde böra ankomma att meddela erforderliga tillämpningsbestämmelser.

Med tanke på skattens återverkningar på publikfrekvensen och då för den
statliga nöjesskatten föreslagits skattesatser, som för vissa grupper av tillställningar
äro lägre än motsvarande skattesatser vid den kommunala nöjesskatten,
synes avkastningen av den nya skatten icke böra beräknas till högre
belopp än 7 å 8 miljoner kronor för helt budgetår. Jag torde senare få anmäla
förslag örn upptagande å tilläggsstat av en ny inkomsttitel, avsedd för
redovisning av ifrågavarande skatt.

I överensstämmelse med vad förut anförts har inom finansdepartementet
upprättats förslag till förordning om statlig nöjesskatt.

Föredraganden hemställer härefter, att förenämnda författningsförslag
måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
V. Schwartz.