Kungl. Majlis ''proposition Nr 85.

1

Nr 85.

Kungl. Marits proposition till riksdagen angående avlöningsförmåner
till viss lärarpersonal under tjänstledighet för
militärtjänstgöring i anledning av anbefalld förstärkt
försvarsberedskap m. to.; given Stockholms slott den
24 november 1989.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Arthur Engberg.

Utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden, hållet
inför Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 24 november 1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg,

Sköld, Quensel, Eriksson, Strindlund, Hägglöf.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför
härefter chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Engberg:

Efter föredragning av chefen för finansdepartementet har Kungl. Majit
till 1939 års urtima riksdag avlåtit proposition, nr 72, angående avlöningsförmåner
till viss civil personal i statens och kommuns tjänst under
tjänstledighet på grund av inkallelse till militär tjänstgöring i anledning av
anbefalld förstärkt försvarsberedskap m. m.

Jag ber nu att få anmäla motsvarande spörsmål beträffande vissa i omförmälda
proposition ej avsedda lärare vid statsunderstödda folkhögskolor
och privatläroverk samt vid folk- och fortsättningsskolor.

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 85.

1

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 85.

1. Statsunderstödda folkhögskolor.

Statsunderstöd utgår till folkhögskolor, som prövats gagneliga och i vederbörlig
ordning befunnits böra erhålla statsunderstöd. Som förutsättning
gäller som regel bland annat, att landsting, hushållningssällskap, kommuner
eller enskilda lämna vissa bidrag till skolan och att lärarpersonalen åtnjuter
viss av Kungl. Maj:t fastställd minimiavlöning.

Jämlikt § 1 mom. 1 kungörelsen den 31 december 1919 (nr 864) angående
avlöning åt lärare vid folkhögskola samt statsbidrag till sådan skola skola
vid statsunderstödd folkhögskola anställda manliga lärare, där ej Kungl.
Majit på grund av särskilda förhållanden annorlunda bestämmer, åtnjuta
en kontant avlöning, uppgående för år till minst följande belopp:

för manlig föreståndare

a) vid folkhögskola med såväl huvudkurs som fristående kvinnlig kurs
5,400 kronor,

b) vid folkhögskola med endast huvudkurs 4,600 kronor eller, då endast
vare sig manlig eller kvinnlig avdelning däri ingår, 4,000 kronor,

till vilka avlöningsbelopp kunna komma två ålderstillägg, vart och ett å
500 kronor, efter respektive 5 och 10 års oförvitlig tjänstgöring;

för vikarierande föreståndare ett särskilt arvode av 500 kronor vid skola
med såväl huvudkurs som fristående kvinnlig kurs samt 400 kronor vid
skola med endast huvudkurs;

för manlig ämneslärare med fast anställning

a) vid såväl huvudkurs som fristående kvinnlig kurs 3,700 kronor,

b) vid endast huvudkurs 3,000 kronor,

till vilka avlöningsbelopp kunna komma tre ålderstillägg, vart och ett å
500 kronor, efter respektive 5, 10 och 15 års oförvitlig tjänstgöring;

för extra ordinarie och vikarierande manlig ämneslärare med full tjänstgöring a)

vid huvudkurs 1,900 kronor,

b) vid fristående kvinnlig kurs 600 kronor;

för lärare i slöjd arvode efter 2 kronor 50 öre för varje undervisningstimme; för

lärare i gymnastik och i sång, vilken ej på grund av annan anställning
vid skolan har bestämd årslön, arvode efter 3 kronor 50 öre för varje undervisningstimme.

Utöver den kontanta lönen skola föreståndare och fast anställda ämneslärare
åtnjuta fri bostad och bränsle eller ersättning därför (§2).

Beträffande avlöningsförmåner under tjänstledighet m. m. gälla
följande bestämmelser:

Till tjänstledig föreståndare och ämneslärare med fast anställning utgår
den kontanta avlöningen enligt följande särskilda bestämmelser:

a) örn tjänstledighet erhållits på grund av sjukdom, äger den tjänstledige
åtnjuta samtliga honom eljest tillkommande kontanta avlöningsförmåner
med avdrag av ett belopp, motsvarande en tredjedel av den för honom i
kungörelsen stadgade kontanta begynnelseavlöningen;

3

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 85.

b) om tjänstledighet erhållits för att på grund av särskilt förordnande
eller val fullgöra offentligt uppdrag eller bestrida befattning i statens tjänst
eller tjänstgöra hos riksdagen, dess utskott eller revisorer, ankommer det
på Kungl. Majit att bestämma, om och i vad mån den tjänstledige skall vara
förpliktad att av sina kontanta avlöningsförmåner avstå mera än ett belopp,
motsvarande en tredjedel av den för honom i kungörelsen stadgade
kontanta begynnelseavlöningen;

c) örn tjänstledighet erhållits av annan anledning än under a) och b)
sägs, äger den tjänstledige åtnjuta de honom eljest tillkommande kontanta
avlöningsförmånerna med avdrag av ett belopp, motsvarande den i kungörelsen
stadgade kontanta avlöningen för vikarie å tjänsten.

Under åtnjuten tjänstledighet äga föreståndare och ämneslärare med fast
anställning bibehålla dem tillkommande naturaförmåner eller ersättning
för sådana.

Av skolstyrelsens beslut må bero, huruvida vikarie å ledig befattning
skall helt eller delvis åtnjuta sådan bostadsförmån eller motsvarande ersättning,
som tillkommer ordinarie innehavare av tjänsten (§4).

Avlöning till lärare skall för den tid, undervisningen måst inställas på
grund av rådande smittsam sjukdom bland människor eller husdjur, utgå
med samma belopp, som örn undervisningen bedrivits i eljest bestämd omfattning,
dock med skyldighet för lärare, vars tjänstgöring sålunda för en
tid inställts, att utan särskild ersättning fullgöra återlösning av den förlorade
undervisningstiden i den utsträckning, som må komma att påfordras.

Till lärare, som till förekommande av smittfara av vederbörande myndighet
förbjudits att tjänstgöra, skall under den tid, han i anledning härav
är avstängd från tjänstgöring, lönen utgå oavkortad, dock icke för längre
tid än högst sex månader (§5).

Vid beräkning av tjänstetid för uppfattning i
högre lönegrad må icke föras befattningshavare till last tjänstledighet,
som han åtnjutit för att fullgöra värnplikt, eller den tid, under vilken
undervisningen vid skolan till följd av smittsam sjukdom bland män ni,skor
eller husdjur varit inställd (§ 6).

Dyrtidstillägg av statsmedel utgår till lärare vid statsunderstödda
folkhögskolor jämlikt kungörelsen den 22 juni 1923 (nr 306) med
allmänna grunder för dyrtidstillägg åt lärare vid folkhögskolor. Det procentuella
dyrtidstillägget utgår i allmänhet å ett tilläggsunderlag, motsvarande
hälften av den i kungörelsen den 31 december 1919 (nr 864) stadgade
kontanta minimiavlöningen. Till lärare, som är tjänstledig, skall utgå dyrtidstillägg,
minskat i samma proportion, som avlöningen avkortas under
ledigheten.

I avvaktan å definitiv lönereglering har riksdagen sedan den 1 juli 1929
beviljat provisorisk avlöningsförbättring åt lärarna vid
folkhögskolorna. Denna utgår jämlikt kungörelsen den 5 juli 1929 (nr 244)
med följande belopp för manlig lärare för helt år räknat, nämligen:

till föreståndare

a) vid skola med såväl huvudkurs som fristående kvinnlig kurs med 600
kronor;

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 85.

b) vid skola med endast huvudkurs men med såväl manlig som kvinnlig
avdelning med 500 kronor;

c) vid skola med endast huvudkurs och endast en avdelning med 420
kronor;

till ämneslärare med fast anställning

a) vid såväl huvudkurs som fristående kvinnlig kurs med 500 kronor;

b) vid endast huvudkurs med 385 kronor;

till extra ordinarie och vikarierande ämneslärare

a) vid huvudkurs med 285 kronor;

b) vid fristående kvinnlig kurs med 90 kronor.

Befattningshavare äger att under tjänstledighet på grund av styrkt sjukdom
åtnjuta två tredjedelar av den provisoriska avlöningsfförbättring, som
han skulle äga uppbära, därest han själv bestrede sin tjänst. Härutöver utgår
icke provisorisk avlöningsförbättring till lärare, som åtnjuter tjänstledighet.

Vad i § 5 i kungörelsen den 31 december 1919 (nr 864) stadgas angående
avlöningens utgående för det fall, att undervisningen någon tid måst inställas
eller lärare förbjudits att tjänstgöra, äger tillämpning även i fråga
örn provisorisk avlöningsförbättring.

Den provisoriska avlöningsförbättringen bestrides helt av statsmedel.

Jämlikt § 10 kungörelsen den 31 december 1919 (nr 864) må till unde rstöd
åt folkhögskola — förutom bidrag till kursernas upprätthållande
— såsom särskilda bidrag till lärares avlöning utgå bland annat:

för föreståndare samt ämneslärare med fast anställning ett belopp, motsvarande
det eller de ålderstillägg, vartill föreståndaren eller läraren må
vara berättigad;

för lärare, som vikarierar för föreståndare eller för ämneslärare med fast
anställning, örn tjänstledigheten förorsakats av styrkt sjukdom, det belopp,
som, utöver vad den tjänstledige läraren är skyldig avstå, erfordras till arvode
åt vikarien, och, örn tjänstledigheten förorsakas av offentligt uppdrag,
bestridande av befattning i statens tjänst eller tjänstgöring hos riksdagen,
dess utskott eller revisorer, det belopp, som Kungl. Majit för det särskilda
fallet bestämmer;

för befattningshavare, som till förekommande av smittfara av vederbörande
myndighet förbjudits att tjänstgöra, samt för den, som vikarierar
för sådan befattningshavare, det belopp, som i varje fall bestämmes av
Kungl. Majit med iakttagande, att statsbidraget icke må beräknas för
längre tid än högst sex månader.

Såsom villkor för statsbidragets utgående gäller, bland annat, att undervisningen
vid skolan pågår så lång tid, som i gällande stadga för statsunderstödda
folkhögskolor är föreskrivet beträffande de särskilda kurserna;
skolöverstyrelsen dock obetaget att, där undervisningen till följd av smittsam
sjukdom bland människor eller husdjur eller annan tvingande anledning
i vederbörlig ordning varit inställd, ändock bevilja statsbidrag.

I skrivelse den 22 september 1939 har skolöverstyrelsen — med föranledande
av den internationella händelseutvecklingen — framlagt förslag i
fråga örn avlöningsförmåner till vissa lärare vid de statsunderstödda folk -

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 85.

högskolorna under tjänstledighet för fullgörande av dem åliggande värnpliktstjänstgöring
m. m.

Överstyrelsen har därvid föreslagit, att föreståndare eller ämneslärare
med fast anställning vid statsunderstödd folkhögskola skulle för tid, under
vilken han vore inkallad till värnpliktstjänstgöring, vidkännas löneavdrag
med belopp, motsvarande en tredjedel av den för honom i kungörelsen den
31 december 1919 (nr 864) stadgade kontanta begynnelselönen, samt att
extra ordinarie och vikarierande ämneslärare samt timlärare i den mån
lärartjänstgöringen av överstyrelsen prövades utgöra hans huvudsakliga
sysselsättning skulle för tid, under vilken han vore inkallad till värnpliktstjänstgöring,
vidkännas löneavdrag med belopp, motsvarande hälften av
den för honom i samma kungörelse stadgade kontanta lönen.

Överstyrelsen har vidare föreslagit, att vid statsunderstödd folkhögskola
anställd föreståndare, ämneslärare med fast anställning samt extra ordinarie
eller vikarierande ämneslärare, vilken hindrades att tjänstgöra eller
vars tjänstgöring minskades till följd av undervisningens inställande eller
inskränkning på grund av vid krig eller krigsfara vidtagna anordningar,
skulle äga uppbära oavkortad avlöning utan hinder därav, att tjänstgöringen
icke fortgått i eljest föreskriven omfattning. Vad sålunda föreslagits
skulle jämväl gälla för lärarinna i hushållsgöromål samt timlärare
i den mån lärartj änstgöringen av överstyrelsen prövades utgöra deras
huvudsakliga sysselsättning. Lärare, för vilken nämnt tjänstgöringshinder
förelegat, skulle vara skyldig att utan särskild ersättning fullgöra den återläsning,
som i vederbörlig ordning kunde vara bestämd.

Överstyrelsen har därjämte föreslagit, att för lärare med lönetursrätt
tid, varunder läraren av nyssnämnd anledning varit hindrad att tjänstgöra,
finge beräknas såsom tjänstetid vid bestämmandet av hans placering i
löneklass.

Överstyrelsen har slutligen föreslagit, att skolorna skulle tillförsäkras ersättning
av statsmedel för de merutgifter, som kunde komma att förorsakas
av vad överstyrelsen sålunda föreslagit.

Som motivering för detta förslag har skolöverstyrelsen anfört bland
annat följande.

Angående lärares löneförmåner under tjänstledighet för fullgörande av
honom åliggande militär tjänstgöring saknades bestämmelser i kungörelsen
den 31 december 1919 (nr 864). Då folkhögskollärarna icke syntes böra erhålla
en sämre ställning än andra jämförbara kategorier, borde bestämmelser
meddelas härutinnan.

Överstyrelsen ville erinra därom, att de för vissa lärarkategorier gällande
avlöningsreglementena innehölle bestämmelser örn vissa löneavdrag för
bland annat militär tjänstgöring, ävensom örn bestämmelserna i kungörelsen
den 16 maj 1919 (nr 252) angående avlöning åt lärare vid folkskolor
och vissa andra skolor under tjänstledighet för rikets försvar. Enligt denna
kungörelse, som ägde tillämplighet å vissa icke statsanställda lärarkatego -

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 85.

rier, intill dess dessa erhöllo lönereglering, skulle vederbörande lärare under
»tjänstledighet för tjänstgöring till rikets försvar» åtnjuta lön som vid
sjukdom.

Att för folkhögskolans lärare tillämpa samma bestämmelser som för de
statsanställda lärarna gällande vore icke möjligt. De för folkhögskolornas
lärare genom kungörelsen den 31 december 1919 (nr 864) fastställda avlöningarna
vore minimilöner, och någon dyrortsgruppering av lönerna vore
icke påbjuden. Någon motsvarighet till B-avdraget för de statligt anställda
lärarna funnes icke.

Däremot erbjöde det inga svårigheter av teknisk art att för ifrågavarande
lärare stadga, i likhet med vad som nu gällde i fråga örn folkskollärare, att
de vid tjänstledighet för dem såsom värnpliktiga åliggande militär tjänstgöring
skulle i löneavseende för sådan tid avstå hälften av på tiden löpande
del av lönen.

Med hänsyn till att lärarna vid folkhögskolorna icke sedan år 1919 erhållit
lönereglering kunde också skäl föreligga att i enlighet med de principer,
som i kungörelsen den 16 maj 1919 (nr 252) följts, tillerkänna dessa
lärare lön såsom vid sjukdom. Ett dylikt stadgande skulle innebära, att
befattningshavare finge avstå en tredjedel av den stadgade begynnelselönen.

Överstyrelsen förordade i likhet med folkhögskolinspektören denna anordning,
som syntes böra gälla samtliga fast anställda lärare.

Vidkommande de extra ordinarie lärarna syntes böra föreskrivas, att
dessa vid inkallelse till värnpliktstjänstgöring skulle vidkännas löneavdrag
med belopp, som motsvarade hälften av den för dem gällande minimiavlöningen.
Enahanda syntes böra gälla vikarier, som vore anställda för hel
kurs, samt de timlärare, för vilka arvodet vore angivet i gällande avlöningsförfattning,
i den mån lärartjänstgöringen utgjorde deras huvudsakliga
sysselsättning.

Vad överstyrelsen sålunda förordat rörande löneförmåner för icke-ordinarie
lärare avveke från vad överstyrelsen i underdånig skrivelse den 6 september
1939 föreslagit beträffande motsvarande lärare vid vissa andra läroanstalter.
Överstyrelsen hade nämligen funnit sig böra närmare ansluta sig
till det förslag i berörda avseende, som framförts i en inom finansdepartementet
upprättad promemoria angående avlöningsförmåner till viss civil
personal i statens och kommuns tjänst under tjänstledighet på grund av inkallelse
till värnpliktstjänstgöring.

I fråga om lärares avlöning, då tjänstgöringen rubbades på grund av krig
eller krigsfara, borde särskilt bemärkas, dels det fall att undervisningen
måste någon tid inställas, dels ock att läraren kunde bliva inkallad till militär
tjänstgöring och därigenom urståndsatt att uppehålla sin tjänstgöring.
Inställdes undervisningen vid läroanstalten, inträdde i stort sett samma
förhållande som då undervisningen inställdes på grund av rådande smittsam
sjukdom bland människor eller husdjur. I sådant fall ägde läraren enligt
gällande avlöningsbestämmelser uppbära oavkortad lön, varjämte de
såsom tjänstår för lönetursberäkning ägde att tillgodoräkna den tid, under
vilken undervisningen av nämnda anledning varit inställd. Detta gällde
icke blott beträffande ordinarie utan även extra ordinarie och extra lärare
samt vikarier. Dessa bestämmelser syntes böra göras gällande även i fråga
om lärare, som hindrats att tjänstgöra, emedan undervisningen inställts på
grund av förhållandena vid krig eller krigsfara. Därvid syntes bestämmelsernas
räckvidd böra utsträckas till att avse även timlärare, i varje fall de

Kungl. Maj:ts proposition Nr 85. 7

timlärare, som hade tjänstgöringen vid skolan till sin huvudsakliga sysselsättning.

Överstyrelsen förutsatte, att statsbidrag till folkhögskolorna skulle utgå
i vanlig ordning utan hinder av eventuell avkortning av undervisningstiden
för hel skola eller för enskild lärare, som hindrats tjänstgöra eller vars undervisning
minskats till följd av berörda förhållanden. Likaså förordade överstyrelsen,
att skolorna tillförsäkrades ersättning av statsmedel för de merutgifter,
som kunde komma att förorsakas av de föreslagna bestämmelserna.

Över skolöverstyrelsens berörda förslag har statskontoret den 5 oktober
1939 avgivit utlåtande. Statskontoret har därvid framställt vissa erinringar
mot överstyrelsens förslag, i vad detsamma avser lärares avlöningsförmåner
under tjänstledighet för värnpliktstjänstgöring.

Statskontoret vore endast berett att tillstyrka, att bestämmelser nu meddelades
rörande avlöning under tjänstledighet för värnpliktstjänstgöring i
anledning av anbefalld förstärkt försvarsberedskap. Huru med dessa lärares
avlöning skulle förfaras vid exempelvis krig syntes icke nu böra göras
till föremål för prövning.

I fråga örn avdragets storlek ville statskontoret föreslå, att föreståndare
eller ämneslärare med fast anställning skulle vidkännas löneavdrag med
belopp, motsvarande hälften av den för honom i kungörelsen den 31 december
1919 (nr 864) stadgade kontanta lönen. Statskontoret förutsatte
därvid, att läraren under ledigheten komme att uppbära oavkortad provisorisk
avlöningsförbättring.

För övriga lärarkategorier syntes — i anslutning till vad ämbetsverket
förordat i ett den 21 september 1939 till finansdepartementet avgivet utlåtande
rörande avlöningsförmåner till viss personal under förstärkt försvarsberedskap
— avdraget böra bestämmas efter enahanda grunder, under
förutsättning dels att anställningen utgjort vederbörandes huvudsakliga
sysselsättning, därvid för timlärare så skulle anses, örn läraren vore ålagd
en undervisningsskyldighet av minst 20 veckotimmar, dels ock att vederbörande
vid inkallelsen innehaft anställning under någon längre tid, förslagsvis
minst en termin, inom undervisningsväsendet.

Den nu föreliggande frågan innesluter enligt skolöverstyrelsen följande
problem, nämligen rörande

avlöningsförmåner för föreståndare och lärare vid folkhögskolor under
tjänstledighet för militärtjänstgöring,

avlöningsförmåner för nämnda befattningshavare för tid, varunder de
hindras tjänstgöra eller få minskad tjänstgöring genom att undervisningen
inställes eller inskränkes på grund av vid krig eller krigsfara vidtagna anordningar,

beräkning av sistnämnda tid såsom tjänstetid vid uppflyttning i lönegrad,
samt

bestridandet av de merutgifter, som förorsakas av ändrade bestämmelser
i de nu berörda hänseendena.

Vad först angår frågan örn ifrågavarande befattningshavares avlöningsjörmåner
under tjänstledighet för militärtjänstgöring, tar det av överstyrel -

Departe mentschefen.

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 85.

sen framställda förslaget sikte på tjänstledighet för värnpliktstjänstgöring.
Med hänsyn till vad i omförmälda proposition nr 72 föreslagits beträffande
avlöning under vissa förhållanden till lärare vid folkskoleväsendet, torde
den föreliggande frågan böra å ena sidan begränsas till att avse avlöningsförmånerna
under tjänstledighet för sådan tjänstgöring i anledning av anbefalld
förstärkt försvarsberedskap, å andra sidan vidgas till att omfatta,
avlöningsförmånerna under tjänstledighet för tjänstgöring under den förstärkta
försvarsberedskapen såsom beställningshavare i försvarsväsendets
reserver (reservstater) och såsom landstormsofficer. Följaktligen upptages
icke här frågan örn avlöningsförmåner vid av vanlig värnpliktstjänstgöring
föranledd tjänstledighet och ej heller frågan örn avlöningsförmåner under
tjänstledighet för militärtjänstgöring under krig.

Gällande bestämmelser rörande avlöningsförmåner för föreståndare och
ämneslärare med fast anställning under tjänstledighet göra skillnad mellan
ledighet, som erhållits dels på grund av sjukdom, dels för att på grund av
särskilt förordnande eller val fullgöra offentligt uppdrag eller bestrida befattning
i statens tjänst eller tjänstgöra hos riksdagen, dess utskott eller
revisorer, dels ock på grund av annan än sålunda nämnd anledning. De av
dessa bestämmelser, som avse tjänstledighet för bestridande av befattning
i statens tjänst, torde äga tillämplighet jämväl för det fall, att befattningshavaren
åtnjuter tjänstledighet för tjänstgöring såsom beställningshavare
i försvarsväsendets reserver eller såsom landstormsofficer. Vid sådan ledighet
ankommer det på Kungl. Majit att bestämma, örn och i vad män befattningshavaren
skall av sina kontanta avlöningsförmåner avstå mera än
ett belopp, motsvarande en tredjedel av den för honom stadgade kontanta
begynnelselönen. Det må framhållas, att befattningshavarna i fråga under
tjänstledighet för militärtjänstgöring enligt gällande bestämmelser icke äga
uppbära någon provisorisk avlöningsförbättring. Beträffande dessa befattningshavare
torde icke erfordras särskilda bestämmelser i fråga örn avlöning
under tjänstledighet för tjänstgöring såsom beställningshavare i försvarsväsendets
reserver eller som landstormsofficer. Vad däremot angår
annan folkhögskollärare än föreståndare och ämneslärare med fast anställning,
får sådan lärare under ledighet av nyss angivet slag enligt nu gällande
bestämmelser avstå hela lönen. Då dessa lärare icke torde böra i detta hänseende
intaga en sämre ställning än andra, motsvarande befattningshavare,
synes det böra ankomma på Kungl. Majit att bestämma, örn och i vad
mån sådan lärare skall äga uppbära den för honom i kungörelsen den 31
december 1919 (nr 864) stadgade kontanta minimilönen. Jag förutsätter
härvid, vad beträffar såväl föreståndare och ämneslärare med fast anställning
som annan folkhögskollärare, att i berörda hänseende gynnsammare
grunder icke skola tillämpas än som i propositionen nr 72 föreslagits i fråga
örn motsvarande lärare i kommuns tjänst.

Skolöverstyrelsens förslag, i vad det avser folkhögskollärares avlönings -

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 85.

förmåner under tjänstledighet för värnpliktstjänstgöring, torde innebära,
att vederbörande lärare — utöver viss del av den honom enligt kungörelsen
den 31 december 1919 tillkommande lönen jämte dyrtidstillägg därå —
skulle äga uppbära provisorisk avlöningsförbättring, föreståndare eller
ämneslärare med fast anställning med två tredjedelar och annan lärare med
hälften av honom eljest tillkommande sådan avlöningsförbättring.

Jag vill för egen del förorda, att föreståndare och ämneslärare med fast
anställning samt extra ordinarie och vikarierande ämneslärare, i den mån
lärartjänstgöringen av skolöverstyrelsen prövas utgöra deras huvudsakliga
sysselsättning, ävensom timlärare, som är ålagd en undervisningsskyldighet
av minst 20 veckotimmar, skall under tjänstledighet för värnpliktstjänstgöring
i anledning av förstärkt försvarsberedskap vidkännas löneavdrag
med belopp, motsvarande hälften av den för honom i kungörelsen den 31
december 1919 stadgade kontanta minimiavlöningen. Härjämte torde dyrtidstillägg
få utgå enligt gällande grunder. Den provisoriska avlöningsförbättringen
torde få utgå med oavkortat belopp. Därest timlärare bestrider
lägre antal veckotimmar än 20, bör det i förekommande fall få ankomma
på skolöverstyrelsen att bestämma, örn och i vad män läraren skall få
behålla någon del av honom eljest tillkommande löneförmåner. Extra ordinarie
och vikarierande ämneslärare liksom timlärare bör, på sätt i omförmälda
proposition nr 72 förutsatts beträffande vissa lärare vid kommunala
skolor, i regel få bibehållas vid viss del av lönen samt uppbära provisorisk
avlöningsförbättring allenast under förutsättning, att han sedan ingången
av kalenderåret närmast före tjänstledighetens början vid det statliga eller
statsunderstödda undervisningsväsendet innehaft sammanhängande anställning
under minst en termin. Avlöning i enlighet med vad jag nu tillstyrkt
torde böra utgå även vid beredskapstjänstgöring jämlikt § 27 mom. 2 a
värnpliktslagen, då denna infaller under tiden för den förstärkta försvarsberedskapen.

Vad sedan angår frågan örn avlöningsförmåner för nu ifrågavarande befattningshavare,
sorn hindras tjänstgöra eller vars tjänstgöring minskas vid
krig eller krigsfara, må erinras, att i propositionen nr 72 föreslagits, att ordinarie,
extra ordinarie, extra eller vikarierande lärare vid vissa kommunala
och andra läroanstalter, vilken hindras att tjänstgöra eller vilkens tjänstgöring
minskas till följd av undervisningens temporära inställande eller inskränkning
på grund av vid krig eller krigsfara vidtagna anordningar, skall
uppbära oavkortad avlöning och att samma rätt medgives timlärare, vars
tjänstgöring omfattar minst 20 veckotimmar eller av överstyrelsen prövas
utgöra hans huvudsakliga sysselsättning. Motsvarande bestämmelser torde
böra meddelas beträffande vid statsunderstödd folkhögskola anställd föreståndare,
ämneslärare med fast anställning samt extra ordinarie eller vikarierande
ämneslärare ävensom lärarinna i hushållsgöromål och timlärare.
Givetvis bör sådan lärare vara skyldig att utan särskild ersättning fullgöra

10

Kungl. Mårds proposition Nr 85.

den återläsning, som i vederbörlig ordning bestämmes. Jag har intet att erinra
mot att här avsedd lärare för uppjlyttning i lönegrad får taga i beräkning
den tid, under vilken han av nämnda anledning varit hindrad att
tjänstgöra.

En förutsättning för att de av mig nu föreslagna anordningarna skola kunna
vidtagas torde vara, att de merutgijter, som av bestämmelserna föranledas,
bestridas av statsmedel. Statsbidrag till avlönande av vikarier för lärare,
som äro tjänstlediga av anledning, som i det föregående angivits, synes
böra utgå med det belopp, som, utöver vad den tjänstledige läraren av sin
avlöning är skyldig avstå, erfordras till arvode åt vikarien.

Enligt gällande bestämmelser äger skolöverstyrelsen, där undervisningen
till följd av smittsam sjukdom bland människor eller husdjur eller annan
tvingande anledning i vederbörlig ordning varit inställd, ändock bevilja
statsbidrag. I propositionen nr 23 till 1939 års urtima riksdag angående särskilda
bestämmelser vid krig eller krigsfara beträffande vissa undervisningsanstalter,
vilken proposition av riksdagen lämnats utan erinran, förutsattes,
att statsbidrag i enlighet med eljest gällande bestämmelser skulle kunna utgå
till läroanstalt eller skoldistrikt utan hinder av att skolväsendet eller undervisningen
under extraordinära förhållanden icke kunnat anordnas på sätt
normalt skulle ha varit fallet. I anslutning härtill utgår jag från att nämnda
för folkhögskolorna gällande bestämmelser jämväl äga tillämplighet, därest
undervisningen inställes, inskränkes eller omlägges på grund av vid krig
eller krigsfara rådande förhållanden. Örn verksamheten vid folkhögskola av
sådan anledning för någon längre tid måste inställas eller mer avsevärt inskränkas
eller omläggas torde från fall till fall få bedömas, om och i vad
mån statsbidrag bör utgå.

I propositionen nr 72 har föreslagits, att vissa lärare, som erhålla i uppdrag
att såsom förläggning schefer biträda vid organiserandet av utrymningav
skolor vid krig eller krigsfara, skola i viss utsträckning enligt Kungl.
Maj:ts bestämmande åtnjuta oavkortade löneförmåner samt att tid, varunder
lärare åtnjutit sådan ledighet, skall få tagas i beräkning i löneturshänseende.
Då denna fråga för folkhögskolornas vidkommande torde vara
av underordnad betydelse, anser jag mig icke böra för dessa skolor ifrågasätta
särskilda föreskrifter i ämnet.

2. Statsunderstödda privatläroverk.

I kungörelsen den 29 oktober 1909 (nr 154) angående avlöning av lärarinnorna
vid statsunderstödda enskilda läroanstalter samt angående statsunderstöd
åt dessa läroanstalter m. m. meddelas vissa bestämmelser angående
minimilön för föreståndarinnor och lärarinnor vid statsunderstödda
enskilda mellanskolor, högre flickskolor samt högre goss- och sam -

11

Kungl. Marits proposition Nr 85.

skolor. Enligt dessa bestämmelser skola föreståndarinnor åtnjuta avlöning
med minst 2,000 kronor i 1 lönegraden samt därjämte bostad eller hyresersättning,
ämneslärarinnor med full tjänstgöring med — alltefter kompetens
— 1,400 kronor eller 1,200 kronor i 1 lönegraden, timlärarinnor i
läroämnen med 60 kronor för varje veckotimme och övningslärarinnor
med 60 kronor eller i vissa fall 50 kronor för varje veckotimmes undervisning.
Vidare meddelas bestämmelser örn minimilön i högre lönegrader.

Lärarinna vid statsunderstödd enskild läroanstalt, som är delaktig i de
enskilda läroanstalternas av staten understödda vikariatskassa, äger under
tjänstledighet för sjukdom behålla viss del av sina avlöningsförmåner
på sätt och under de villkor, som i av Kungl. Majit fastställt reglemente
för nämnda kassa stadgas. Till vikariens avlöning utgår bidrag från
nämnda kassa.

Därutöver saknas i ovannämnda kungörelse föreskrifter örn och i vad
mån lärarinnepersonalen vid tjänstledighet äger uppbära den stadgade minimilönen
helt eller delvis ävensom bestämmelser i fråga örn minimilön
m. m. för den manliga lärarpersonalen vid statsunderstödda privatläroverk.

Lärarpersonalen vid statsunderstödda privatläroverk äger av statsmedel
åtnjuta tillfällig löneförbättring jämlikt bestämmelserna
i kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 327) angående tillfällig löneförbättring
åt vissa lärare vid privatläroverk.

Den tillfälliga löneförbättringen utgår utöver föreskriven minimiavlöning
eller, där föreskrift örn minimiavlöning saknas, utöver den avlöning,
som för motsvarande tjänstgöring i medeltal utgått under åren 1913—15.
Den utgår för manlig föreståndare samt manlig, ävensom i vissa fall kvinnlig,
ämneslärare med full tjänstgöring vid ifrågavarande skölf oriner med
det belopp, som motsvarar före den 1 januari 1938 utgående tillfällig löneförbättring
till rektorer och lärare med motsvarande tjänsteställning vid
statens läroverk eller efter särskild prövning av Kungl. Majit med högre
belopp, dock med högst 1,500 kronor. För kvinnlig föreståndare och ämneslärare
i övrigt med full tjänstgöring utgår löneförbättringen med 1,500
kronor, i vissa fall med 1,200 kronor, för manlig timlärare vid vissa skolformer
med 60 kronor för år och veckotimme, för manlig timlärare vid
övriga skolformer och för kvinnlig timlärare med 50 kronor samt för Övningslärare
med 40 kronor för veckotimme och år.

Föreståndare samt ämneslärare, manlig eller kvinnlig, som tjänstgjort
kortare tid än en termin, erhåller tillfällig löneförbättring i förhållande till
den del av terminen, under vilken hon tjänstgjort, dock med iakttagande,
bland annat, att den, som på grund av sjukdom åtnjutit tjänstledighet
eller varit hindrad att tjänstgöra på den grund, att tjänstgöringen vid
skolan i anledning av rådande smittsam sjukdom måst för någon tid inställas,
icke för denna tid skall vidkännas avdrag å beloppet av honom
eljest tillkommande löneförbättring.

Till timlärare och Övningslärare utgår den tillfälliga löneförbättringen i
förhållande till den fullgjorda tjänstgöringen; dock med iakttagande, bland
annat, att sådan Övningslärare, som bestrider tjänstgöring av den art och
omfattning, att den berättigar till ålderstillägg i enlighet med föreskrifterna

12

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 85.

i kungörelsen den 29 oktober 1909 (nr 154), och som på grund av sjukdom
åtnjutit tjänstledighet eller varit hindrad att tjänstgöra på den grund, att
tjänstgöringen vid skolan i anledning av rådande smittsam sjukdom måst
för någon tid inställas, icke för denna tid skall vidkännas avdrag å beloppet
av honom eljest tillkommande löneförbättring.

Lärare vid statsunderstödda privatläroverk äger vidare av statsmedel åtnjuta
dyrtidstillägg jämlikt kungörelsen den 22 juni 1923 (nr 305)
med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt lärare vid privatläroverk.

Procentuellt dyrtidstillägg utgår för föreståndare och ämneslärare med
full tjänstgöring å två tredjedelar av det belopp, som motsvarar summan
av den stadgade kontanta minimiavlöningen och den tillfälliga löneförbättringen.
Där föreskrift örn minimiavlöning saknas, skall dyrtidstillägget
utgå å två tredjedelar av det belopp, vilket motsvarar summan av den
kontanta avlöning, som för motsvarande tjänstgöring i medeltal utgått
under åren 1913—15, och berörda tillfälliga löneförbättring, eller, där denna
bestämmelse ej är tillämplig, å det belopp, som, med hänsyn såväl till
vederbörande skolas lönenivå i det hela som till beloppen av dyrtidstillläggsunderlaget
för motsvarande tjänster vid andra skolor, i varje särskilt
fall av skolöverstyrelsen bestämmes. Dyrtidstillägg enligt angivna regler
tillkommer jämväl timlärare och Övningslärare.

Dyrtidstillägget utgår efter ett procenttal, motsvarande hälften av det
utav Kungl. Majit fastställda talet för levnadskostnadsökningen, dock i
förekommande fall avjämnat till närmast lägre hela tal.

Tillfällig, av vederbörligen styrkt förfall förorsakad frånvaro från undervisningen,
icke överstigande åtta dagar av den tid, utbetalningen avser,
föranleder icke avdrag å vederbörande eljest tillkommande dyrtidstillägg.
I andra fall av ledighet utgår dyrtidstillägget endast å det mot den uppburna
avlöningen svarande dyrtidstilläggsunderlaget.

Beträffande statsunderstöd till enskilda mellanskolor, högre
flickskolor samt högre goss- och samskolor gäller i huvudsak följande:

Statsunderstöd utgår i form av dels grundunderstöd, dels ock särskilt
understöd för undervisning i huslig ekonomi. Till högre goss- och samskolor
kunna dessutom utgå dels särskilt understöd för undervisning i slöjd
eller därmed jämförligt annat praktiskt arbete, dels ock särskilt understöd
för anlitande i viss större utsträckning av manliga lärare. Härutöver utgår
jämlikt kungörelsen den 29 oktober 1909 (nr 154) bidrag av statsmedel
till löne- och ålderstillägg åt lärarinnor vid privatläroverk. Sådant statsbidrag
utgår även för vid i omförmälda vikariatskassa delaktig läroanstalt
anställd lärarinna, som åtnjuter tjänstledighet på grund av sjukdom.
För lärarinnans vikarie under tjänstledigheten utgår ej statsbidrag.

Jämlikt kungörelsen den 6 december 1918 (nr 1104) må för utbekommande
av statsbidrag till statsunderstödda enskilda anstalter och till där
anställd lärarpersonal hinder ej möta därav, att undervisningen vid vederbörande
läroanstalt måst inställas till följd av rådande smittsam sjukdom.
Den tid, under vilken undervisning enligt av riksdagen godkända bestämmelser
skall meddelas vid vederbörande läroanstalt, må, där smittsam
sjukdom befinnes därtill föranleda, förkortas i den utsträckning Kungl.
Majit på därom gjord framställning prövar sådant erforderligt.

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 85.

I skrivelse den 23 september 1939 har skolöverstyrelsen framlagt förslag
i fråga örn avlöningsförmåner till vissa vid statsunderstödda högre gossoch
samskolor, enskilda mellanskolor och högre flickskolor anställda lärare
vid hinder för läraren på grund av krig eller krigsfara att fullgöra sin tjänstgöring
m. m.

Överstyrelsens förslag innebär följande:

Vid sådan skola anställd föreståndare, amneslärare med full tjänstgöring
samt sådan Övningslärare, som bestrede tjänstgöring av den art och omfattning,
att den berättigade till tjänstårsberåkning för erhållande av ålderstillägg
jämlikt bestämmelserna i kungörelsen den 29 oktober 1909 (nr 154),
ävensom timlärare i läroämne med minst 20 veckotimmars tjänstgöring,
som för någon tid hindrades att tjänstgöra eller vars tjänstgöring minskades
till följd av undervisningens inställande eller inskränkning på grund av
vid krig eller krigsfara vidtagna anordningar, skulle för denna tid icke vidkännas
något avdrag å beloppet för honom eljest tillkommande tillfällig
löneförbättring. Därutöver skulle kvinnlig- lärare av statsmedel tillerkännas
ersättning med så stort belopp, att detsamma jämte den tillfälliga löneförbättringen
uppginge till halva den stadgade minimilönen, samt manlig
lärare, efter överstyrelsens prövning, med så stort belopp, att han ej behövde
vidkännas avdrag med mer än hälften av honom eljest tillkommande
löneförmåner för år räknat eller, där hans löneförmåner befunnes överstiga
dem, som befattningshavare å motsvarande befattning vid statliga eller
kommunala skolor åtnjöte, hälften av det lönebelopp, som kunde befinnas
skäligt. Vad sålunda föreslagits i fråga örn manlig lärare, som hindrats att
tjänstgöra av nämnd anledning, skulle jämväl gälla för tid, under vilken
han under förstärkt försvarsberedskap eller mobilisering vore inkallad till
tjänstgöring såsom beställningshavare i reserven eller å reservstat, till
tjänstgöring såsom landstormsofficer eller till värnpliktstjänstgöring. På
lärare sålunda tillkommande löneförmåner skulle utgå dyrtidstillägg enligt
gällande grunder. Lärare med lönetursrätt skulle äga att för uppfattning
i lönegrad tillgodoräkna sig den tid, varunder han varit hindrad att tjänstgöra
av nämnda anledningar. Statsbidrag till ifrågavarande läroanstalter
och vid dessa anställd personal skulle få utgå utan hinder därav, att undervisningen
måst inställas eller inskränkas på grund av förhållanden, som
stöde i samband med krig eller krigsfara.

Såsom stöd för detta förslag har överstyrelsen åberopat gällande bestämmelser
— för vilka i det föregående redogjorts — i fråga örn lärares vid
privatläroverk avlöningsförmåner samt örn statsbidrag till sådan skola i
händelse av att undervisningen måste inställas på grund av smittsam sjukdom.
Överstyrelsen har vidare framhållit, att enbart bibehållandet av den
tillfälliga löneförbättringen särskilt för de manliga lärarnas del i de flesta
fall innebure en mycket otillräcklig hjälp samt att det icke kunde förutsättas,
att den enskilda skolan skulle vara i stånd att till befattningshavare
utbetala någon ersättning.

Över skolöverstyrelsens berörda förslag har statskontoret den 12 oktober
1939 avgivit utlåtande. Statskontoret har framställt vissa erinringar mot
förslaget.

Departe mentschefen.

14 Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 85.

I anslutning till vad ämbetsverket förordat i förutnämnda utlåtande
angående åtgärder för uppehållande av verksamheten vid statsunderstödda
folkhögskolor vid krig eller krigsfara syntes de föreslagna bestämmelserna
i fråga örn lärares avlöningsförmåner vid hinder för läraren på grund av
krig eller krigsfara att fullgöra sin tjänstgöring böra begränsas att avse
endast sådana lärare, för vilka anställningen utgjort vederbörandes huvudsakliga
sysselsättning — därvid för Övningslärare och timlärare sådan förutsättning
skulle anses föreligga, örn läraren vore ålagd en undervisningsskyldighet
av minst 20 veckotimmar — och vilka vid inkallelsen innehaft
anställning under någon längre tid, förslagsvis minst en termin, inom undervisningsväsendet.
Ämbetsverket hade intet att erinra mot att dessa lärare
vid undervisningens inställande eller inskränkning på grund av vid krig eller
krigsfara vidtagna anordningar berättigades uppbära dem eljest tillkommande
löneförbättring. Däremot kunde statskontoret icke tillstyrka, att
— som överstyrelsen föreslagit — de därutöver av statsmedel skulle tillerkännas
ersättning med ytterligare belopp av den anledningen, att statsbidrag
i vanlig ordning avsåges skola utgå till understöd åt den skola, vid
vilken läraren vore anställd.

De av skolöverstyrelsen föreslagna bestämmelserna i fråga örn lärares
avlöningsförmåner under tjänstledighet för militärtjänstgöring avsåge tid,
då lärare i anledning av förstärkt försvarsberedskap eller mobilisering vore
inkallad till tjänstgöring som beställningshavare i reserven eller å reservstat,
till tjänstgöring såsom landstormsofficer eller till värnpliktstjänstgöring.
Av skäl, som statskontoret angivit i sitt ovannämnda utlåtande,
borde emellertid bestämmelser nu meddelas endast angående avlöning under
förstärkt försvarsberedskap och således icke — som föreslagits — under
mobilisering. Vidare ansåge ämbetsverket icke tillräckliga skäl föreligga att
medgiva befattningshavare, som inkallades för tjänstgöring såsom beställningshavare
i reserven eller å reservstat eller såsom landstormsofficer, rätt
att uppbära tillfällig löneförbättring, utan borde denna förmån förbehållas
lärare, som inkallades för värnpliktstjänstgöring. Att — utöver den tillfälliga
löneförbättringen — särskilt bidrag av statsmedel skulle anvisas för
dessa lärares avlönande under dylik ledighet kunde statskontoret icke tillstyrka.
Det syntes böra ankomma på vederbörande skolors ägare — att örn
och i den män dylikt särskilt bidrag befunnes böra utgå — själva bestrida
kostnaden härför.

I anledning av vad av skolöverstyrelsen och statskontoret anförts förordar
jag, under åberopande av vad jag i det föregående yttrat beträffande
statsbidrag till folkhögskolor, att statsbidrag till privatläroverk må utgå
utan hinder därav, att undervisningen inställes, inskränkes eller omlägges
på grund av vid krig eller krigsfara rådande förhållanden. Måste verksamheten
för någon längre tid inställas eller mer avsevärt inskränkas eller omläggas,
torde beträffande statsbidrag böra gälla vad av mig förordats beträffande
statsbidrag under sådana förhållanden till folkhögskolor.

Jag anser skäligt, att föreståndare eller ämneslärare med full tjänstgöring
vid skola av ifrågavarande slag, vilken hindras att tjänstgöra eller vars
tjänstgöring minskas till följd av undervisningens temporära inställande

15

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 85.

eller inskränkning på grund av vid krig eller krigsfara vidtagna anordningar,
medgives rätt uppbära de löneförmåner, vilka helt bestridas av statsmedel,
d. v. s. honom eljest tillkommande tillfällig löneförbättring med oavkortat
belopp ävensom dyrtidstillägg enligt gällande grunder. Samma rätt synes
jämväl böra medgivas Övningslärare och timlärare, under förutsättning att
lärarens tjänstgöring omfattar minst 20 veckotimmar eller att densamma
av skolöverstyrelsen prövas utgöra hans huvudsakliga sysselsättning eller
ock att eljest enligt överstyrelsens beprövande särskilda skäl härför föreligga.
Vad sålunda förordats synes jämväl böra gälla, då vederbörande lärare
åtnjuter tjänstledighet för värnpliktstjänstgöring i anledning av anbefalld
förstärkt försvarsberedskap — alltså även vid beredskapstjänstgöring. Beträffande
Övningslärare och timlärare bör dock, såsom i det föregående
föreslagits beträffande folkhögskola, som regel krävas, att läraren sedan
ingången av kalenderåret närmast före tjänstledighetens början innehaft
sammanhängande anställning vid det statliga eller statsunderstödda undervisningsväsendet
under minst en termin. Jag finner däremot i likhet med
statskontoret ej skäl tillstyrka att — såsom skolöverstyrelsen föreslagit —
lärare vid tjänstgöringshinder av ifrågavarande art skall tillerkännas särskild
ersättning av statsmedel utöver tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg.
Vederbörande läroanstalt synes vara oförhindrad att med anlitande
av till dess förfogande stående medel tillerkänna läraren den ytterligare
ersättning, som kan befinnas påkallad.

Det synes böra ankomma på Kungl. Maj:t att på särskild framställning
besluta, örn och i vad mån lärare vid statsunderstött privatläroverk, vilken
i anledning av anbefalld förstärkt försvarsberedskap åtnjuter tjänstledighet
för tjänstgöring såsom beställningshavare i försvarsväsendets reserver (reservstater)
eller såsom landstormsofficer, skall äga uppbära honom eljest
tillkommande tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg. Gynnsammare
grunder torde dock därvid icke böra tillämpas än i den förutberörda propositionen
nr 72 föreslagits i fråga örn motsvarande lärare i kommuns tjänst.
I övrigt torde särskild ersättning av statsmedel till ifrågavarande lärare
under sådan ledighet icke böra utgå, läroanstalten dock obetaget att, örn
och i den mån dylik ersättning befinnes motiverad, själv bestrida kostnaden
härför.

På frågan örn löneförmåner för ifrågavarande befattningshavare under
tjänstledighet för annan militärtjänstgöring än nu nämnts anser jag mig
icke böra ingå.

Enligt skolöverstyrelsens förslag skulle lärare med lönetursrätt äga att
för uppjlyttning i lönegrad tillgodoräkna sig den tid, varunder han varit
hindrad tjänstgöra av skäl, som i det föregående angivits. I anledning härav
må anmärkas, att denna fråga, vad angår lönetursberättigad lärarinna vid
statsunderstött privatläroverk, på grund av för sådan lärarinna gällande be -

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 85.

stämmelser om uppflyttning i högre lönegrad automatiskt regleras, örn vad
i nämnda proposition nr 72 förordats i fråga örn där avsedd lärares rätt att
för uppflyttning i löneldass taga i beräkning tid, under vilken han hindras
tjänstgöra på grund av vid krig eller krigsfara vidtagna anordningar, vinner
bifall. Då bestämmelser nu saknas beträffande uppflyttning i lönegrad för
manlig lärare vid statsunderstödda privatläroverk, torde särskilda föreskrifter
för dessa lärares del icke behöva nu meddelas i anledning av överstyrelsens
berörda förslag.

Särskilda föreskrifter beträffande löneförmåner för förläggning schef er
torde icke erfordras i fråga örn pri vatlär o verken.

3. Folk- och fortsättningsskolor.

De i propositionen nr 72 framlagda förslagen avse, såvitt angår lärare vid
folk- och småskolor, allenast lärare med avlöning enligt avlöningsreglementet
den 30 september 1937 (nr 868) för lärare vid folk- och småskolor. Vid dessa
skolor finnas anställda jämväl lärare, vilkas avlöningsförhållanden icke äro
reglerade i nämnda reglemente men till vilkas avlönande statsbidrag utgår.
I fråga örn sådan lärares ävensom lärares vid fortsättningsskola avlöningsförhållanden
vid tjänstledighet för värnpliktstjänstgöring i anledning av
anbefalld förstärkt försvarsberedskap och vid hinder för läraren att tjänstgöra
på grund av undervisningens temporära inställande eller inskränkning
vid krig eller krigsfara torde bestämmelser vara påkallade.

Bestämmelser örn statsbidrag till avlönande av såväl timlärare i läsämne
med avlöning enligt 34 § ovannämnda avlöningsreglemente som i annat
övningsämne än slöjd och hushållsgöromål vid folkskoleväsendet äro meddelade
i kungörelsen den 10 december 1937 (nr 999) angående statsbidrag
till avlöning av lärare vid folk- och småskolor m. m. Statsbidrag till avlönande
av timlärare i läsämne eller i annat övningsämne än slöjd och hushållsgöromål
utgår, där ej skolöverstyrelsen för visst fall annorlunda medgivit,
allenast till skoldistrikt, där Överlärare är anställd, och i den mån timlärare
förordnats att meddela undervisning det antal veckotimmar, varmed
överlärarens undervisningsskyldighet enligt av överstyrelsen fastställd instruktion
understiger 30 veckotimmar. Sagda statsbidrag till avlönande av
timlärare i annat övningsämne än slöjd och hushållsgöromål utgår med
belopp, motsvarande det av skoldistriktet bestämda arvodet, under förutsättning
att detta icke överstiger i 34 § avlöningsreglementet angivet dagarvode
till timlärare i läsämne vid samma skola. Timlärare i annat övningsämne
än slöjd och hushållsgöromål äger, såvida statsbidrag utgår till hans
avlönande, uppbära dyrtidstillägg av statsmedel jämlikt bestämmelserna i
kungörelsen den 4 januari 1938 (nr 12) med allmänna grunder för dyrtidstillägg
åt lärare vid folk- och småskolor m. fl.

Bestämmelser örn statsbidrag för undervisning i slöjd äro meddelade i
kungörelsen den 30 juni 1920 (nr 572) angående statsbidrag för undervisning
i slöjd vid folkskola, mindre folkskola eller särskild slöjdskola och för

Kungl. Maj:ts proposition Nr 85. 17

undervisning i hushållsgöromål i kungörelsen samma dag (nr 573) angående
statsbidrag för undervisning i hushållsgöromål vid folkskola eller särskild
anstalt. Statsbidraget utgår med belopp, motsvarande den för vederbörande
lärare stadgade minimiersättningen. Örn lärare förbjudits tjänstgöra till
förekommande av smittfara, utgår statsbidrag till avlönande av vikarie för
läraren. Provisorisk avlöningsförbättring utgår till lärare i slöjd och hushållsgöromål
jämlikt bestämmelserna i kungörelsen den 5 juni 1931 (nr 191)
örn provisorisk avlöningsförbättring åt lärare i slöjd och hushållsgöromål
vid folk- och småskolor och därmed jämförlig läroanstalt. Till lärare i slöjd
utgår sådan avlöningsförbättring endast under förutsättning, att lärarens
undervisning omfattar minst 20 timmar i veckan.

Bestämmelser om dyrtidstillägg åt lärare i slöjd och i hushållsgöromål
vid folkskoleväsendet äro meddelade i kungörelsen den 22 juni 1923 (nr 307)
med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt lärare vid folk- och småskolor,
vissa sjukvårdsanstalter och barnhem, högre folkskolor, kommunala mellanskolor
och vissa småskoleseminarier. I fråga om dyrtidstillägg till lärare i
slöjd vid folkskoleväsendet gäller, bland annat, att sådant dyrtidstillägg utgår
allenast, där lärarens undervisning i slöjd enligt fastställd arbetsordning
omfattar lägst 20 timmar i veckan.

Till avlönande av lärare vid fortsättningsskola utgår statsbidrag jämlikt
kungörelsen den 30 december 1932 (nr 587) örn avlöning åt lärare vid fortsättningsskolan
samt statsbidrag till sådan avlöning. Statsbidraget utgår
med belopp, motsvarande de för undervisningen i sådan skola utgående
stadgade minimiarvodena jämte i förekommande fall till lärare utgående
ålderstillägg. Därest lärare förbjudits tjänstgöra till förekommande av
smittfara, utgår statsbidrag till avlönande av vikarie. Jämväl till avlönande
av vikarie för vissa lärare, som åtnjuta tjänstledighet på grund av sjukdom,
utgår statsbidrag.

Vidkommande frågan om avlöning till vissa lärare vid folk- och fortsättningsskolväsendet
under tjänstledighet för värnpliktstjänstgöring i anledning
av förstärkt försvarsberedskap vill jag erinra om att i propositionen
nr 72 framhållits, att anställningen som timlärare i läsämnen vid folk- och
småskolor för vederbörande i många fall endast vore en bisyssla, samt att i
propositionen föreslagits, att det skulle få ankomma på skolöverstyrelsen att,
med iakttagande av de för statens motsvarande lärare gällande grunderna,
på särskild framställning från fall till fall besluta om sådan lärares avlöning
vid tjänstledighet för ifrågavarande ändamål. Vad i nämnda proposition sålunda
framhållits gäller jämväl i stor utsträckning beträffande folkskolans
lärare i övningsämnen ävensom i fråga om lärare vid fortsättningsskolväsendet.
Det synes jämväl böra ankomma på skolöverstyrelsen att, med iakttagande
i huvudsak av de för statens motsvarande lärare gällande grunderna,
besluta, om och i vad mån här avsedd lärare i övningsämne vid folkskolan
eller lärare vid fortsättningsskolan skall äga att under tjänstledighet för
värnpliktstjänstgöring i anledning av anbefalld förstärkt försvarsberedskap
— alltså även vid beredskapstjänstgöring — uppbära någon del av den till
honom eljest av statsmedel utgående avlöningen.

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 85. 2

Departe mentschefen.

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 85.

I fråga om avlöningsförmånerna för lärare vid folkskoleväsendet, vilken
hindras att tjänstgöra vid krig eller krigsfara, har i nämnda proposition
— såsom redan nämnts — föreslagits, att timlärare i läsämne vid folk- eller
småskola, vilken hindras att tjänstgöra eller vilkens tjänstgöring minskas
till följd av undervisningens temporära inställande eller inskränkning på
grund av vid krig eller krigsfara vidtagna anordningar, skall äga uppbära
oavkortad avlöning under förutsättning, att lärarens tjänstgöring omfattar
minst 20 veckotimmar eller ock att densamma av skolöverstyrelsen prövas
utgöra hans huvudsakliga sysselsättning. Lärare, för vilken sådant tjänstgöringshinder
förelegat, skulle vara skyldig att utan särskild ersättning fullgöra
den återlösning, som i vederbörlig ordning kunde vara bestämd. Läraren
skulle jämväl få för uppfattning i löneklass taga i beräkning den tid,
under vilken han av nämnda anledning varit hindrad att tjänstgöra.

Vad i propositionen sålunda förordats torde i tillämpliga delar böra gälla
jämväl i fråga örn lärare i övningsämne vid folkskola saint beträffande lärare
vid fortsättningsskola, örn och i den mån statsmedel utgår till vederbörandes
avlönande.

Ett genomförande av vad sålunda förordats medför vissa jämkningar i
gällande statsbidragsgrunder. Därest här avsedd lärare under tjänstledighet
för värnpliktstjänstgöring i anledning av anbefalld förstärkt försvarsberedskap
medgives rätt att uppbära viss del av den honom eljest tillkommande,
av statsmedel utgående ersättningen, bör vederbörande huvudman
äga uppbära statsbidrag till avlönande av vikarie för läraren med belopp,
motsvarande skillnaden mellan vad den tjänstledige läraren har att av stadgad
minimiersättning avstå och vad som för vikariens avlönande med minimiersättning
erfordras. I den man här avsedd lärare, vilken hindras att
tjänstgöra eller vilkens tjänstgöring minskas till följd av undervisningens
temporära inställande eller inskränkning på grund av vid krig eller krigsfara
vidtagna anordningar, medgives rätt att uppbära oavkortad, av statsmedel
eljest utgående ersättning, bör statsbidrag få utgå, som om undervisningen
bedreves i eljest avsedd omfattning.

Jag förutsätter, att vad nu föreslagits skall äga motsvarande tillämpning
beträffande lärare i övningsämnen vid statsunderstödda sjukvårdsanstalter
och barnhem.

4. Hemställan.

Under åberopande av vad sålunda anförts och under erinran, att de
bestämmelser, jag i det föregående förordat, torde böra, i likhet med motsvarande
i propositionen nr 72 ifrågasätta föreskrifter, förlänas giltighet
från och med den 1 september 1939, hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen

19

Kungl. Maj:ts proposition Nr 85.

att bemyndiga Kungl. Majit att, i huvudsaklig överensstämmelse
med vad av mig i det föregående förordats, meddela
bestämmelser angående statsbidrag till folkhögskolor,
privatläroverk samt folk- och fortsättningsskolor ävensom
angående avlöningsförmåner för vissa lärare vid sådana
skolor dels under tjänstledighet för militärtjänstgöring i
anledning av förstärkt försvarsberedskap, dels ock vid undervisningens
inställande eller inskränkning på grund av
vid krig eller krigsfara vidtagna anordningar m. m.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga
vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gösta Sandberg.