Kungl. Maj:ts proposition nr 84.
1
Nr 84.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om tilläggsskatt å bensin, m. m.; given Stockholms
slott den 17 november 1939.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till
1) förordning om tilläggsskatt å bensin;
2) förordning om extra tilläggsskatt å bensin och lättbentyl;
3) förordning örn tillfällig skatt å bensin, som finnes i riket den 1 januari
1940; samt
4) förordning örn tilläggsskatt å vissa för drivande av automobil använda
brännoljor.
GUSTAF.
Ernst Wigforss.
Bihang till urtima riksdagens protokoll 1939.
1 sami. Nr 84.
1
Kungl. Maj:ts proposition nr 84.
Förslag
till
förordning om tilläggsskatt å bensin.
Härigenom förordnas, att för bensin, som till riket införes eller här tillverkas,
skall -— utöver skatt, varom förmäles i förordningen den 3 maj'' 1929
(nr 62) örn särskild skatt å bensin och motorsprit — till staten erläggas
tilläggsskatt med tre öre för liter; och skola de i nämnda förordning meddelade
bestämmelserna rörande skatt å bensin tillämpas jämväl i fråga om sålunda
utgående tilläggsskatt.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1940 och gäller till och
med den 30 juni 1940.
Förslag
till
förordning om extra tilläggsskatt å bensin och lättbentyl.
Härigenom förordnas som följer:
För bensin och lättbentyl, som försäljes mot avlämnande av inköpskupong
bunden i inköpshäfte enligt kungörelsen den 6 oktober 1939 (nr 699)
om reglering av försäljningen av bensin och lättbentyl samt sådan varas användning
för drivande av vissa fordon, skall, utöver eljest stadgad skatt, till
staten erläggas extra tilläggsskatt med tio öre för liter.
Bestämmelser rörande uppbörd och redovisning av skatt, som avses i
denna förordning, så ock de närmare föreskrifter, som eljest erfordras för
förordningens tillämpning, meddelas av Kungl. Maj:t.
Denna förordning träder i kraft å dag, som av Kungl. Maj:t bestämmes,
och gäller till och med den 30 juni 1940.
Kungl. Maj:ts proposition nr 84.
3
Förslag
till
förordning om tillfällig skatt å bensin, som finnes i riket den
1 januari 1940.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
För bensin, som den 1 januari 1940 klockan 6 f. m. finnes i riket, skall
i den ordning nedan sägs till staten erläggas skatt med tre öre för liter.
Är bensin blandad med annan vara, skall vid skattskyldighetens bestämmande
hänsyn tagas till den myckenhet, varmed bensin ingår i blandningen.
2 §•
Skyldighet att erlägga skatt enligt denna förordning åligger, där ej annat
föranledes av vad nedan i 9 § stadgas, den, som vid den i 1 § angivna tid
innehar bensin till myckenhet överstigande 800 liter.
3 §•
Envar enligt denna förordning skattskyldig skall senast den 1 februari
1940 på heder och samvete avgiva deklaration rörande den myckenhet bensin,
han vid den i 1 § angivna tid innehade, varvid tillika skall angivas den
plats, där bensinen då förvarades.
Skyldighet att avgiva deklaration för annan än enskild person åligger vederbörande
styrelse, förvaltning, syssloman, ombud och, för oskiftat stärbhus,
den som sitter i boet.
Deklaration skall avgivas till länsstyrelsen i det län, där den uppgiftspliktige
författningsenligt är eller bör vara mantalsskriven, eller, om han är
avliden, senast varit eller bort vara mantalsskriven,
eller där vederbörande styrelse eller förvaltning har sitt säte eller syssloman
eller ombud är bosatt,
eller i fall, då nämnda regler ej äga tillämpning, i det län, där den med
deklarationen avsedda bensinen huvudsakligen finnes vid den i 1 § angivna
tid.
4 §•
1 mom. Det åligger länsstyrelse att övervaka, att deklarationer inkomma
från alla uppgiftsskyldiga och att avgivna deklarationer äro fullständiga och
riktiga, därvid särskilt bör tillses, att envar, som idkar handel med eldfar
-
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 84.
liga oljor av första klassen, fullgjort honom åliggande deklarationsskyldighet.
Den, som icke avgivit deklaration men kan antagas vara deklarationspliktig
eller som avgivit ofullständig deklaration, må föreläggas att inom
viss tid inkomma med deklaration eller med erforderliga uppgifter.
2 mom. Finner länsstyrelse för behörig påföring av skatt nödigt, att
granskning av den skattskyldiges bokföring eller undersökning av dennes
inneliggande lager av bensin verkställes, bör länsstyrelsen föranstalta om sådan
granskning eller undersökning; och äger länsstyrelsen därvid, i mån av
behov, anlita biträde av sakkunnig.
Det åligger skattskyldig att för sådan undersökning bereda länsstyrelse eller
av länsstyrelse förordnad person tillträde till handels-, fabriks- eller annan
upplagslokal samt att för granskning tillhandahålla sin bokföring och därtill
börande handlingar.
Arvode till sakkunnig bestämmes av länsstyrelse och skall jämte annan
kostnad för undersökning eller granskning, som i detta mom. sägs, bestridas
av medel, som enligt denna förordning inflyta till statsverket.
3 mom. Kungl. Majit må ock förordna om granskning av deklarationer
och eljest inhämtade uppgifter. Av Kungl. Maj :t förordnad granskningsman
äger jämväl taga del av skattskyldigs bokföring och verkställa undersökning
av dennes inneliggande lager av bensin på sätt i 2 mom. stadgas.
Kostnad för granskning, varom Kungl. Majit förordnat, bestrides av medel,
som i 2 mom. sägs.
5 §•
Länsstyrelse åligger att på grund av inkomna deklarationer och eljest
inhämtade uppgifter i särskild längd förteckna dem, som avgivit deklaration,
samt fastställa den myckenhet bensin, för vilken skatt skall erläggas enligt
denna förordning, ävensom därå belöpande skatt.
6 §■
Så snart ske kan skall till envar skattskyldig i rekommenderat brev med
allmänna posten översändas utdrag av längden, såvitt honom angår, tillika
med underrättelse örn tid och sätt för skattens erläggande samt vad den
skattskyldige har att iakttaga, om han vill överklaga länsstyrelsens beslut
eller eljest söka befrielse från påförd skatt.
7 §.
Har någon i deklaration eller annan uppgift, som enligt denna förordning
avgivits, lämnat oriktigt meddelande, eller har uppgiftspliktig underlåtit avlämna
deklaration eller infordrad upplysning, och har därav föranletts, att
skatt icke blivit honom påförd eller blivit påförd till för lågt belopp, skall
skatt påföras den skattskyldige till belopp, som genom berörda förfarande
eller underlåtenhet undandragits.
Efterbeskattning må ej ske senare än år 1944.
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 84.
8 §•
1 morn. Förmenas länsstyrelse hava vid påförande av skatt oriktigt förfarit,
må besvär anföras hos kammarrätten.
Den, som vill anföra besvär över honom enligt denna förordning påförd
skatt, åligger att inom natt och år efter det skatten blivit honom avfordrad
ingiva eller, på eget äventyr, i betalt brev med allmänna posten insända besvären
till länsstyrelsen i det län, där skatten påförts, vid påföljd, örn den
lid försittes, att besvären icke varda till prövning upptagna; dock må icke
den omständigheten, att besvären i stället för till länsstyrelsen ingivits eller
avsänts till kammarrätten, utgöra hinder för deras upptagande till prövning,
därest besvären dit inkommit före utgången av den stadgade besvärstiden.
I sådant fall skola besvären av kammarrätten omedelbart överlämnas till
länsstyrelsen för vidare behandling på sätt i 2 mom. sägs.
2 mom. Sedan vid besvären fogats de handlingar, på vilka överklagade
beslutet grundats, ävensom utdrag av längden, i vad den klagande angår,
översänder länsstyrelsen skyndsamt till kammarrätten samtliga handlingar
med de upplysningar och erinringar besvären anses påkalla.
9 §■
Visar skattskyldig, att bensin, som han vid den i 1 § angivna tid innehaft,
till annan levererats, och grundar sig leveransen på försäljningsavtal, som
slutits före denna förordnings ikraftträdande, äger Kungl. Maj:t, där den
skattskyldige icke på grund av förbehåll i försäljningsavtalet eller eljest är
berättigad att bos köparen uttaga skatten, bestämma, att skattskyldigheten
skall åligga köpare, eller, då skäl därtill äro, medgiva befrielse från eller återbäring
av skatten.
Ansökan örn sådan befrielse eller återbäring skall ingivas inom natt och
år efter det skatt vederbörande avfordrats.
10 §.
Angående restitution av skatt, som i denna förordning avses, skola bestämmelserna
i förordningen den 3 maj 1929 (nr 62) örn särskild skatt å bensin
och motorsprit äga motsvarande tillämpning.
11 §•
Granskning av deklarationer, som enligt denna förordning avgivits, må ej
verkställas av annan än länsstyrelse eller jämlikt 4 § 3 mom. förordnad person.
Deklarationerna skola tillhandahållas dem, som i och för sin befattning
böra därav erhålla del. I övrigt må deklaration icke vara för någon tillgänglig,
utan att den, som avgivit deklarationen, medgivit dess offentliggörande;
dock må deklarationer, på sätt Kungl. Maj:t förordnar, för statistisk
bearbetning utlämnas till ämbetsmyndighet eller tjänsteman, åt vilken Kungl.
Maj:t uppdrager utförandet av sådan bearbetning.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 84.
Deklarationerna skola med de undantag, vartill stadgandena i nästföregående
stycke föranleda, hos länsstyrelsen behörigen förvaras intill utgången
av år 1944, varefter deklarationerna skola förstöras.
12 §.
Den, som underlåter att inom föreskriven tid avlämna deklaration, bote
från och med tjugufem till och med trehundra kronor; och må länsstyrelsen
förelägga den uppgiftspliktige lämpligt vite.
13 §.
Har någon i deklaration mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift, så att
han därigenom undgått att betala skatt eller fått erlägga för låg skatt, bote
högst fem gånger det belopp, som genom det oriktiga förfarandet undandragits.
Har den oriktiga uppgiften icke lämnats mot bättre vetande, men har den,
som lämnat uppgiften, vid dess avgivande gjort sig skyldig till grov vårdslöshet,
vare straffet böter, högst två gånger det belopp, som genom den oriktiga
uppgiften undandragits.
Den, som dömes till straff enligt denna paragraf, skall jämväl förpliktas
utgiva den skatt, som genom det oriktiga förfarandet undandragits.
14 §.
1 mom. Tjänsteman, vilken på grund av sin befattning med ärende, som
i denna förordning avses, erhållit del av deklaration eller skattskyldigs bokföring,
må ej i vidare mån än hans tjänsteutövning fordrar yppa vare sig
innehållet i sådan deklaration eller skattskyldigs affärsförhållande, varom
han därvid erhållit kännedom. Den häremot bryter vare underkastad ansvar
såsom för tjänstefel. Gör annan än tjänsteman sig skyldig till förseelse, som
nu sagts, straffes med dagsböter.
2 mom. Den, som på grund av sådant förordnande om statistisk bearbetning
av deklarationer, som i 11 § sägs, erhållit del av deklaration, må ej
utom tjänsten yppa något av deklarationens innehåll. Vid överträdelse härav
vare den skyldige förfallen till ansvar, som i 1 mom. stadgas.
15 §.
Länsstyrelse äger ådöma böter eller fälla till utgivande av vite enligt 12 §.
Åtal för förseelse, som i 13 eller 14 § omförmäles, skall anhängiggöras vid
allmän domstol.
16
Böter och vitén, som ådömas enligt denna förordning, tillfalla kronan.
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 84.
17 §.
Bestämmelser rörande uppbörd av skatt, som i denna förordning avses, så
ock de närmare föreskrifter, som eljest för tillämpning av denna förordning
erfordras, meddelas av Kungl. Maj:t.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 84.
Förslag
till
förordning om tilläggsskatt å vissa för drivande av automobil j
använda brännoljor.
Härigenom förordnas, att för brännoljor, som avses i förordningen den
3 maj 1935 (nr 142) angående skatt å vissa för drivande av automobil använda
brännoljor, skall, utöver skatt enligt nämnda förordning, till staten
erläggas tilläggsskatt med två öre för liter; och skola de i nämnda förordning
meddelade bestämmelserna tillämpas jämväl i fråga örn sålunda utgående
tilläggsskatt.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1940 och gäller med
avseende å brännoljor, som förbrukas från och med nämnda dag till och
med den 30 juni 1940.
Kungl. Maj:ts proposition nr 84.
9
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Majit
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 17 november
1939.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld,
Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund, Hägglöf.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen
för finansdepartementet, statsrådet Wigforss:
De nuvarande automobilskatterna utgöras av den egentliga automobilskatten
eller fordonsskatten samt av skatterna å drivmedel.
Föreskrifterna om fordonsskattens belopp återfinnas i 5 § förordningen den
2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt, vilket författningsrum erhållit sin
nuvarande lydelse enligt förordning den 31 oktober 1939 (nr 774).
Vad skatterna å drivmedel beträffar, gäller till en början enligt 1 § förordningen
den 3 maj 1929 (nr 62) om särskild skatt å bensin och motorsprit, sådan
paragrafen lyder enligt förordning den 14 oktober 1939 (nr 711), att
skatt skall erläggas för bensin, som till riket införes eller här tillverkas, med
12 öre för liter samt för motorsprit med 6 öre för liter. Beskattningen av motorsprit,
vilken ursprungligen beslutades vid 1924 års riksdag, har emellertid
ännu icke vunnit tillämpning, utan genom upprepade beslut har successivt
medgivits uppskov med skattens ikraftträdande. Det senaste uppskovet har
lämnats genom förordning den 30 april 1937 (nr 186) och gäller för tiden till
den 1 juli 1940. För till riket införd bensin erlägges skatten till tullverket
samtidigt med den å varan belöpande tullen, vilken utgör 10 öre för 100
liter. Kontroll å beskattningen av inom riket tillverkad bensin utövas av
kontrollstyrelsen.
Enligt 1 § förordningen den 3 maj 1935 (nr 142) angående skatt å vissa
för drivande av automobil använda brännoljor, sådant detta författningsrum
lyder enligt förordning den 29 april 1938 (nr 140), utgår vidare skatt med 9
öre för liter för sådan petroleumprodukt (brännolja), som användes för drivande
av automobil och för vilken icke utgår skatt enligt förordningen om
särskild skatt å bensin och motorsprit. Skatten påföres av länsstyrelsen på
grundval av deklaration, som det åligger förbrukare att halvårsvis avlämna.
Inkomsterna av automobilskattemedlen, vilka för närvarande användas för
vägväsendets behov, hava i riksstaten för budgetåret 1939/40 upptagits med
136 miljoner kronor, varav i fordonsskatt 37 miljoner kronor och i bensin
Bihang
till urtima riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 84.
2
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 84.
skatt 99 miljoner kronor. Den under nu rådande förhållanden begränsade
tillgången på motorbränsle gör det sannolikt, att intäkten av automobilskattemedlen
under sagda budgetår kommer att understiga det i riksstaten
beräknade beloppet.
Med hänsyn till rådande statsfinansiella läge har jag inom finansdepartementet
låtit verkställa en utredning för utrönande av möjligheterna att nu
genomföra en extra automobilbeskattning avsedd att, i motsats till vad som
för närvarande gäller örn inkomsten av automobilskattemedlen, tillföras den
allmänna budgeten.
Innan jag övergår till att redogöra för huru nämnda beskaltningsfråga enligt
min mening lämpligen bör lösas, vill jag i korthet erinra om de åtgärder,
som i nuvarande läge ansetts böra vidtagas med avseende å försäljningen och
användningen av motorbränsle.
Såväl försäljningen av bensin och lättbentyl som användningen av dylika
bränslen till vissa fordon är från och med den 22 oktober 1939 underkastad
reglering och kontroll i enlighet med bestämmelser i kungörelse den 6 oktober
1939 (nr 699). Försäljning av bensin och lättbentyl för förbrukningsändamål
får med vissa undantag icke äga rum annat än mot avlämnande av
inköpskuponger. Dessa äro av två slag; de äro antingen fogade vid talong
(inköpskort) eller bundna i särskilt häfte (inköpshäfte). Inköpskort tilldelas
fordonsinnehavare, vilka för sin verksamhet prövas vara i behov av
nu ifrågavarande motorbränsle. Sådant kort medför bland annat rätt till
inköp av vissa kvantiteter bränsle under viss bestämd tid. Inköpshäfte är
däremot avsett för utvidgad tilldelning av bensin och lättbentyl, då tillgången
det medgiver. Användningen av inköpshäften är beroende på beslut av
Kungl. Majit för varje särskild period. Innehavare av motorfordon kan
erhålla inköpshäfte oberoende av örn han är berättigad till erhållande av inköpskort
eller ej. Fordonsinnehavare, som med hänsyn till förråd av
bensin, varöver han förfogar, icke kan erhålla inköpskort eller inköpshäfte
men enligt bestämmelserna i förenämnda kungörelse eljest skulle varit berättigad
till sådan tilldelning, kan erhålla tillståndsbevis, som medför rätt att
framföra fordonet i viss i beviset angiven omfattning.
Användningen och försäljningen av motorbrännolja och fotogen för drivande
av vissa fordon är reglerad genom en särskild kungörelse den 6 oktober
1939 (nr 700). För användning av nämnda slag av bränsle fordras särskilt
tillstånd. Viss begränsning av tilldelningen av detta bränsle är jämväl föreskriven.
Av de olika förslag till ordnande av en extra beskattning å motortrafiken,
vilka övervägts vid den inom finansdepartementet verkställda utredningen,
finner jag en ytterligare beskattning av drivmedlen vara den mest lämpliga
skatteformen. Då drivmedelsskattema utgå i förhållande till den omfattning,
vari fordonen nyttjas, ha de allmänt ansetts träffa trafiken förhållandevis
rättvist. Rent principiellt synes det också riktigast att de fordonsägare,
som under förhandenvarande förhållanden erhålla möjlighet att
Kungl. Maj:ts proposition nr 84.
11
nyttja sina fordon, få vidkännas den extra beskattning, varom nu är fråga.
För fordonsägarna själva torde skatt å drivmedlen även vara att föredraga
ur den synpunkten, att den i motsats till fordonsskatten får erläggas i småposter
i mån av fordonens begagnande.
Vid överläggningar, som jag i detta ämne haft med representanter för
olika sammanslutningar av motortrafikanter ävensom för tillverkare och försäljare
av automobiler, hava drivmedlen allmänt förordats såsom det mest
lämpliga objektet för en eventuell extra skatt å motortrafiken.
Vid utformningen av en höjd bensinbeskattning ha två till en viss grad
olika linjer varit föremål för övervägande. De ha båda utgått ifrån att biltrafiken
å ena sidan utgör en oumbärlig del av vårt transportväsen och därmed
av vårt näringsliv överhuvud, men att å andra sidan särskilt våra personbilar,
hur mycket de än alltmera ingått som en självklar beståndsdel i en
höjd levnadsstandard, dock i icke oväsentlig utsträckning fortfarande uppfattas
såsom hörande till det umbärliga eller lyxbetonade. I den mån bensinförbrukningen
vid personbilar har denna karaktär av överflödskonsumtion
synes den icke kunna förbigås, då man i ett svårt finansläge söker efter
olika möjligheter att beskatta umbärliga varor. Förbrukningen av bensin
vid yrkesmässig verksamhet, icke minst vid godstransporter, borde däremot
från denna synpunkt såvitt möjligt lämnas fri. Den ena linjen för
utformande av en i nuvarande krisläge påkallad extra beskattning av bensinen
skulle sålunda innebära ingen eller en mycket obetydlig förhöjning
av den redan utgående skatten på all bensin, men därjämte en ganska avsevärd
tilläggsskatt för den bensinförbrukning, som efter vissa grunder kännetecknas
såsom umbärlig eller lyxartad. Den andra linjen har, såsom redan
blivit nämnt, samma praktiska utgångspunkt i förbrukningens växlande
karaktär, men svårigheten att dra en skarpare gräns mellan två olika slag av
konsumenter anses böra leda till större försiktighet vid införandet av
två skilda skattesatser. Den umbärliga förbrukningen skidle alltså fortfarande
bli föremål för en tilläggsskatt, men av mera blygsam storleksordning,
medan tilläggsskatten på all bensin finge sättas i någon mån högre.
Då jag vid valet mellan dessa två linjer för beskattningen ansett övervägande
skäl tala för den sistnämnda, beror detta framför allt därpå, att en
differentierad beskattning för närvarande endast synes möjlig i anknytning
till den nu genomförda ransoneringen och den därvid bibehållna uppdelningen
av biltrafiken efter graden av oumbärlighet för näringslivet och
för den enskilde. De svagheter, varmed denna uppdelning får anses vara
behäftad, mana till en viss försiktighet, då samma skiljelinje skall brukas
för att dra gränsen mellan två olika skattesatser. Slutsatsen blir att tillläggsskatten
på all bensin synes böra sättas så pass högt som till tre öre
per liter, medan den extra tilläggsskatten på den särskilda tilldelning av bensin,
som väntas under vissa förhållanden komma alla konsumenter tillgodo,
icke sättes högre än ytterligare tio öre per liter. Det är tydligt att en sålunda
anordnad beskattning icke får utgöra något hinder för Kungl. Maj:t
alt i fortsättningen anpassa formerna för ransoneringen av bensin efter
ändrade förhållanden.
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 84.
Vad angår brännolja, som användes för drivande av automobil, bör detta
motorbränsle givetvis jämväl drabbas av tilläggsskatt. Den nuvarande
proportionen mellan skatten å brännolja och skatten å bensin tolide därvid
i huvudsak böra bibehållas oförändrad. Som förut nämnts utgår bensinskatten
med 12 öre för liter och skatten å brännolja med 9 öre för liter. Med
en sammanlagd bensinskatt av 15 öre för liter borde skatten å brännolja bestämmas
till 11.25 öre för liter. Vid övervägande av, huruvida den erforderliga
avjämningen bör ske uppåt eller nedåt, får jag erinra om att vid fastställande
år 1938 av den nuvarande skatten å brännolja, med bibehållande
av dåvarande proportion mellan ifrågavarande skatter, skatten å brännolja
bort bliva 8.4 öre för liter men att en avjämning uppåt ansågs böra
ske till 9 öre för liter. Nu berörda förhållande synes mig tala för att sammanlagda
skatten å brännolja icke bör överstiga 11 öre för liter, därav 2
öre för liter bör utgå såsom tilläggsskatt. Såsom ytterligare skäl härför må
anföras, att brännoljan huvudsakligen användes för drivande av större lastautomobiler
samt av omnibussar, vilka sistnämnda nyttjas i mera intensiv
trafik.
Bestämmelserna örn tilläggsskatterna å bensin och brännolja torde böra
träda i kraft den 1 januari 1940.
I anslutning till införandet av tilläggsskatten å bensin torde den 1 januari
1940 inneliggande lager av bensin böra bliva föremål för efterbeskattning
jämlikt i huvudsak samma grunder som enligt förordningen den 29 april
1938 (nr 139) tillämpades i fråga om bensin, som den 1 juli 1938 fanns i
riket. Förslag till bestämmelser om uppbörd av sådan skatt torde senare få
anmälas för Kungl. Maj:t.
Den extra tilläggsskatten å sådant motorbränsle, som under vissa förhållanden
kan tilldelas alla konsumenter, bör av praktiska skäl utgå med
samma belopp för lättbentyl som för bensin, ehuru lättbentyl till viss del
består av skattefri motorsprit. Genom kungörelse den 10 november 1939
(nr 799) har Kungl. Majit förordnat, att innehavare av inköpshäfte må
under tiden från och med den 19 november 1939 till och med den 13
januari 1940 verkställa inköp av bensin eller lättbentyl med begagnande
av vissa angivna inköpskuponger. Under nu löpande inköpsperiod synes
den extra tilläggsskatten lämpligen icke böra träda i kraft, utan torde
med skattens uttagande böra anstå till dess innehavare av inköpshäfte genom
särskilt beslut av Kungl. Majit erhålla tillstånd att efter utgången av nämnda
period ånyo inköpa bensin och lättbentyl.
Då den extra tilläggsskatten skall utgå endast å en del av förbrukningen
av bensin och lättbentyl, kan uppbörden och redovisningen av skatten
icke ordnas på samma sätt som gäller för den nuvarande bensinskatten
och som är avsett att tillämpas jämväl beträffande tilläggsskatten å bensin.
I fråga örn den extra tilläggsskatten torde uppbörds- och redovisningsförfarandet
kunna tänkas ordnat efter i huvudsak följande linjer. Innehavare av
inköpshäfte skall, innan bensin eller lättbentyl inköpes med begagnande av
vissa kuponger, å postanstalt inbetala den extra tilläggsskatt, som skall er
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 84.
13
läggas för den ifrågavarande myckenheten. Å det erlagda skattebeloppet
skall vederbörande posttjänsteman utfärda kvitto, vari angives, för vilka
inköpskuponger skatt betalats. Vid utlämnande av bensin eller lättbentyl mot
inköpskupongerna skall säljaren tillse, att skatten erlagts. För fordonsägarna
torde en sådan anordning icke komma att medföra alltför mycket
besvär, och den öppnar dessutom möjlighet att erlägga skatten i småposter
i mån av förbrukningen av drivmedel. Slutligt förslag till lösning av här
berörda frågor torde senare få anmälas för Kungl. Maj :t.
Inkomsten av de här föreslagna nya skatterna bör, såsom jag tidigare
framhållit, tillföras allmänna budgeten. Jag torde senare få anmäla förslag
örn upptagande å tilläggsstat av en ny inkomsttitel avsedd för redovisning
av dessa skatter. Avkastningen av den nya beskattningen torde kunna för
helt år uppskattas till 20 å 25 miljoner kronor. Skatteeffekten blir beroende
ej endast på utvecklingen av tillgången på motorbränsle utan även på
regleringssystemets framtida tillämpning.
I överensstämmelse med vad i det föregående anförts hava inom finansdepartementet
upprättats förslag till
1) förordning om tilläggsskatt å bensin;
2) förordning om extra tilläggsskatt å bensin och lättbentyl;
3) förordning örn tillfällig skatt å bensin, som finnes i riket den 1 januari
1940; samt
4) förordning örn tilläggsskatt å vissa för drivande av automobil använda
brännoljor.
Föredraganden hemställer härefter, att berörda förslag måtte genom proposition
föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
V. Schwartz.
Bihang till urtima riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 8i.
3