Kungl. Maj:ts proposition nr 77.
1
Nr
71.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till
vissa oförutsedda utgifter å kapitalbudgeten m. m.;
given Stockholms slott den 3 november 1939.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF.
Gerh. Strindlund.
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 3 november 1939.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Engberg, Sköld, Quensel,
Forslund, Eriksson, Strindlund, Hägglöf.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen
för kommunikationsdepartementet, statsrådet Strindlund:
I skrivelse den 20 september 1939 till chefen för kommunikationsdepartementet
har svenska byggnadsentreprenörföreningen meddelat, att föreningen
redan hösten 1938 tillrådde sina medlemmar att vid avgivandet av anbud
bifoga reservation för prisstegringar på grund av internationella förvecklingar.
Samtidigt underrättades olika statliga myndigheter om denna åtgärd.
Såsom motivering för åtgärder har föreningen anfört följande.
All sund byggnadsentreprenadverksamhet måste vid sin prissättning bygga
på noggrant genomförda kostnadsberäkningar, i vilka entreprenören med
Bihang till urtima riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 77. 1
9
Kungl. Majrts proposition nr 77.
stöd av sina erfarenheter fran tidigare utförda arbeten rörande åtgång av material,
drivmedel, arbetstimmar m. m. och på grundval av eventuellt föreliggande
offerter å materialier, kollektivavtal eller, där dylikt underlag^ saknas,
efter egen uppskattning av sannolika priser och kostnader söker på förhand
bestämma kostnaderna för det byggnadsarbete, som skall utföras. En
dylik kostnadsberäkning, som går framåt i tiden, måste nödvändigtvis alltid
innehålla större eller mindre osäkerhetsmoment, beroende på arbetets art och
tiden för dess utförande. Det är även enligt föreningens mening för entreprenadväsendet
utmärkande, att entreprenören skall svara för sina beräkningar
och icke kan erhålla ersättning för merkostnader beroende på att lian
underskattat svårigheterna eller felbedömt materialprisernas utveckling. Det
har emellertid mer och mer blivit erkänt, att entreprenörens naturliga funktion
i detta hänseende icke bör sträckas hur långt som helst. Sålunda stipuleras
numera i de flesta entreprenadkontrakt, att merprestationer, som bliva
erforderliga på grund av att t. ex. grundförhållandena visa sig annorlunda
än som enligt entreprenadhandlingarna förutsatts vid kontraktets ingående,
skola särskilt gottgöras. Till grund för denna och liknande bestämmelser
ligger den tanken, att i fråga örn väsentliga kostnadsfaktorer, som ligga utanför
entreprenörens bedömande oell där bedömandet i varje fall måste bliva
mer eller mindre hasardartat, det ur båda parternas synpunkt är rimligare
och tryggare att vederlaget bestämmes efter förut överenskomna regler, sedan
de faktiska förhållandena blivit kända.
I särskild grad torde detta böra gälla även om kostnadsförändringar, som
kunna uppkomma genom en så exceptionell händelse som ett krig mellan
europeiska stormakter. Då man i varje fall måste räkna med att följderna
av ett dylikt krig kunna komma att väsentligen påverka prisnivån och framför
allt på för byggnadskostnaden viktiga områden, säger det sig självt, att i
tider med risk för krig en riktig kostnadsberäkning icke kan göras och att
därför ett anbud utan reservation för förändringar till följd av krig i ett dylikt
läge måste innebära en ren spekulation, där den ene måhända anser
sig kunna räkna med att krigsrisken kan helt försummas, medan den andre
söker gardera sig genom ett pålägg, för vars bestämmande varje som helst
objektiv grund saknas.
Efter att hava erinrat örn att det pågående kriget medfört djupt ingripande
verkningar på näringslivet, vilka i sin tur lett till att entreprenörerna icke
våga åtaga sig arbeten av längre varaktighet och större omfattning utan att
tillförsäkras kompensation för under arbetets gång inträdda prisstegringar,
har föreningen anfört följande.
Det torde heller icke från åtmistone offentliga beställares sida vara rationellt
att, även örn därtill beredda entreprenörer skulle kunna finnas, söka få
fasta anbud. Ett dylikt anbud måste nämligen grundas på en ren spekulation
angående prisutvecklingen, enär det under nuvarande förhållanden endast
i sällsynta undantagsfall är möjligt för en entreprenör att säkra sig
genom bindande anbud å materialleveranser. Det synes emellertid föreningen
önskvärt, att redan i de av myndigheterna tillhandahållna anbudsformulären
och kontraktsformulären införas bestämmelser, som taga hänsyn till de
nu rådande förhållandena. Genom dylika på förhand utarbetade bestämmelser,
som toge rimlig hänsyn till såväl beställarens som entreprenörens
intressen i kontraktsförhållandet, skulle dessutom till underlättande av anbudsprövningen
uppnås en enhetlighet i anbudsförfarande^ som saknas för
närvarande, då varje entreprenör för sig skall formulera sina reservationer
och icke vet på vilka grunder han skall basera sin kostnadsberäkning. En
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 77.
dylik enhetlig reglering av kontraktsförhållanden med hänsyn till av kriget
betingade faktorer skulle enligt föreningens mening verksamt Indraga till
entreprenadväsendets fortgång utan störningar, vilket med den betydelse som
byggnadsindustrien intar torde vara även ett viktigt allmänt intresse. I samma
mån som dylika bestämmelser för närvarande skulle giva entreprenörerna
trygghet mot krigsförluster, skulle de i ett senare skede komma att lämna
garanti för att det allmänna icke få betala sina arbeten med överpriser.
Med stöd av det anförda har föreningen hemställt, att chefen för kommunikationsdepartementet
måtte medverka till att i anbuds- och kontraktsforrnulär
för byggnadsentreprenader för statens räkning införas bestämmelser,
avseende att giva enhetliga grunder för beräkning av tillägg och avdrag å entreprenadsumma
på grund av prisfluktuationer under nuvarande krigstillstånd
samt att eljest reglera kontraktsförhållandet med hänsyn till sådana oförutsedda
situationer, som kunna uppkomma på grund av rådande eller ett ytterligare
utvidgat krigstillstånd.
Över föreningens framställning lia utlåtanden avgivits av byggnadsstyrelsen
samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
I sitt den 2 oktober 1939 dagtecknade utlåtande anför byggnadsstyrelsen
i huvudsak följande.
Därest styrelsens byggnadsverksamhet även under nu rådande förhållanden
skall i huvudsakligen oförändrad utsträckning kunna fortgå, torde styrelsen
böra vara oförhindrad att efter prövning i varje särskilt fall alltjämt
tillämpa entreprenadsystemet vid sidan av systemet med byggnaders utförande
i egen regi. Med hänsyn härtill finner styrelsen det påkallat, att bestämmelser
i av byggnadsentreprenörföreningen avsedda hänseenden utfärdas. Vid
övervägande av de olika metoder, som för ifrågavarande syfte kunna användas,
har styrelsen funnit det ändamålsenligast, att ett system med rörlig entreprenadsumma
— d. v. s. en efter närmast före den inträdda kristidsperioden
gällande priser beräknad summa, varå medgives tillägg eller avdrag allteftersom
priserna å de mera väsentliga byggnadsmaterialierna variera — komme
till användning, varigenom undvekes slumpartat uppskattade, fixa entreprenadbelopp.
Styrelsen hemställer, att åtgärder måtte vidtagas i syfte att beträffande
byggnadsarbeten, som av styrelsen handhavas och för vilka förordningen angående
upphandling och arbeten för statens behov m. m. eljest gäller, må tilllämpas
ett system med rörlig entreprenadsumma.
I det av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen den 7 oktober 1939 avgivna ntlåtandet
anföres bland annat följande.
Enligt sin ordalydelse avser byggnadsentreprenörföreningens framställning
endast byggnadsarbeten för statens räkning. Det torde emellertid få tagas
för visst, att föreningen jämväl åsyftat byggnadsarbeten, som på entreprenad
utföras för vägdistriktens räkning. Till sådana arbeten må statsbidrag utgå
endast om vederbörande vägdistrikt i tillämpliga delar iakttagit gällande bestämmelser
i den statliga upphandlingsförordningen. I varje fall böra enligt
styrelsens mening sådana arbeten i förevarande avseende jämställas med arbeten
för statens räkning. Detsamma torde böra gälla jämväl för andra statsbidragsberättigade
byggnadsarbeten — exempelvis väg- och gatuarbeten i
städer samt arbeten avseende hamnar och vatten- och avloppsledningar —
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 77.
som utföras på entreprenad och beträffande vilka styrelsen enligt gällande
bestämmelser eller föreskrifter har att pröva anbudsförfarandet och godkänna
entreprenör m. m. För sådana arbeten tillämpar styrelsen i huvudsak
bestämmelserna i nämnda förordning.
Styrelsen är fullt ense med föreningen därom, att särskilda åtgärder under
den nu påbörjade kristiden äro erforderliga för reglerande av förhållandet
mellan beställare och entreprenör. Den statliga upphandlingsförordningen
är icke avpassad för rådande extraordinära förhållanden. Ifrågavarande förordning
utgår från att fasta anbud såsom regel skola avgivas. Såsom föreningen
framhållit lärer man icke vidare kunna påräkna sådana anbud. I varje
fall torde fasta anbud komma att förutsätta en spekulation, som icke kan
vara till nytta vare sig för det allmänna eller för entreprenörerna. Det är
därför ur båda kontrahenternas intresse av vikt, att deras mellanvarande förhållanden
redan från början regleras å ena sidan så tydligt och klart och å
andra sidan så rimligt och rättvist, som är möjligt. Detta kan enligt styrelsens
mening icke ske på annat sätt än att upphandlingsförordningen i de delar
varom här är fråga tillsvidare sättes ur kraft och att i dess ställe träda med
hänsyn till nu rådande förhållanden avpassade särskilda bestämmelser. Det
torde därvid ligga i sakens natur, att dessa bestämmelser böra hållas i relativt
allmänna ordalag, då ett detaljerat reglerande i likhet med upphandlingsförordningens
många föreskrifter icke lärer var påkallat, örn ens möjligt. En
mera allmän avfattning synes jämväl erforderlig, därest — vilket för enhetlighetens
skull torde vara lämpligt — de ifrågasatta bestämmelserna skola tilllämpas
av samtliga statliga myndigheter, vilka hava med byggnadsarbeten
att göra. Vederbörande myndighet kan då själv meddela de ytterligare detaljföreskrifter,
som för myndighetens ämbetsområde kunna visa sig behövliga.
Då det sålunda gällt att taga ställning till vilka särskilda bestämmelser som
erfordras, har styrelsen utgått från den enligt styrelsens mening självklara
förutsättningen, att entreprenören alltjämt skall bära det ansvar och de risker,
som normalt tillhöra entreprenadsystemet, men att han bör befrias från
sådant ansvar och sådana risker, som, härrörande från av kristiden framskapade
förhållanden, icke kunna nöjaktigt överblickas och beräknas vid
anbuds avgivande. Ett tillgodoseende härutöver av entreprenörernas intresse
torde vara oförenligt med entreprenadsystemet och synes ej heller av föreningen
hava åsyftats.
Vad som närmast behöver regleras är de inverkningar på ett entreprenadförhållande,
som följa av prisförändringen å material och arbete, av leveransförseningar
och av omöjlighet att skaffa visst material.
ra
Vid övervägande av de olika metoder, som för här ifrågavarande ändamål
kunna tänkas, har styrelsen, i likhet med byggnadsstyrelsen, funnit det mest
lämpligt och ändamålsenligt, att ett system med rörlig entreprenadsumma —
eller en efter närmast före krisperioden gällande priser beräknad summa,
varå göres tillägg eller avdrag allt eftersom priserna å mera väsentliga byggnadsmaterialier
m. m. variera -— kommer till användning.
Vid styrelsernas utlåtanden finnes fogat ett av styrelserna i samråd uppgjort
förslag till allmänna bestämmelser rörande entreprenadarbeten, avsedda
att gälla tillsvidare under den rådande krisperioden. Förslaget är av
följande lydelse:
1. Prisförändringars inverkan på entreprenadsumma.
Entreprenadsumma jämte i förekommande fall av entreprenören i enlig -
Kungl. Maj:ts proposition nr 77.
o
het med anbudshandlingarna avlämnad prislista förutsattes vara grundad
på den 1 augusti 1939 gällande priser å materialier samt arbetslöner.
För efter den 1 september 1939 inträdda prisförändringar å för vederbörande
byggnadsföretag mera väsentliga materialier samt å arbetslöner skall
entreprenör vara berättigad erhålla förhöjning, respektive vara skyldig vidkännas
avdrag å entreprenadsumman på sätt nedan sägs. För byggnadsföretaget
mindre väsentliga materialier, liksom ock provisoriska anordningar,
ställningar, maskiner och redskap m. m., arbetsledningskostnader,
övriga allmänna omkostnader eller affärsvinst beröras icke av dessa bestämmelser
i den mån ej annorlunda i anbudshandlingarna särskilt angivits.
Vid infordran av anbud bilägges entreprenadhandlingarna en av byggherren
uppgjord materialprislista, upptagande den 1 augusti 1939 gällande
enhetspriser vid leverans fritt byggnadsplatsen av sådana byggnadsmaterialier,
som ovan sagts. Denna prislista fogas sedermera till entreprenadkontraktet.
Tillägg eller avdrag å entreprenadsumma vid prisförändringar å materialier
sker endast för de i materialprislistan upptagna materialier och under
förutsättning att det pris, enligt vilket inköp skett, av byggherren godkänts
före inköpet.
Där så erfordras skall entreprenadanbud vara åtföljt av massberäkningar
i den omfattning, som vid anbudens infordrande angivits.
Tillägg eller avdrag beräknas efter omständigheterna antingen i enlighet
med anbudet bifogad massberäkning eller, för levererade materialier, efter
uppmätning enligt kontraktet tillhörande ritningar, beskrivningar m. m.
För det fall bestämda leveranspriser för materialier icke kunna erhållas
före inköpet, må inköp ske allenast efter byggherrens medgivande.
Om viss material kan av byggherren tillhandahållas till förmånligare pris
än det, som entreprenören kan erhålla, är denne skyldig att av byggherren
inköpa sådan material till byggherrens självkostnadspris.
Tillägg eller avdrag vid ändrade arbetslöner utgår för på arbetsplatsen
verkställt arbete och skall beräknas efter de tim- och ackordspriser, jämförda
med priserna per den 1 augusti 1939, som ingå i de under olika delar
av entreprenadtiden gällande kollektivavtal.
2. Försening vid entreprenadarbetes färdigställande.
Entreprenören är berättigad erhålla anstånd med arbetets kontraktsen
liga
fullgörande med tid, motsvarande den verkliga tidsförlust, som utan
hans eget vållande förorsakats av genom kristidsförhållanden bevisligen
uppkommen försening av leverans av i ovannämnda materialprislista upptagna
materialier.
Ersättning för genom försening uppkommen merkostnad beträffande arbetets
bedrivande äger entreprenören icke påfordra.
3. Hinder för anskaffande av materialier.
Om viss i entreprenadhandlingar eller entreprenadritningar föreskriven
material icke kan anskaffas, äger byggherren föreskriva materialets er
-
G
Kungl. Maj:ts proposition nr 77.
Departe
ments
chefen.
sättande med annat material. Skillnaden i kostnader på grund av material -utbytet skall beräknas i vanlig ordning enligt entreprenadkontraktet. Tilllägg
respektive avdrag enligt ovan angivna grunder beräknas därefter för
ersättningsmaterialet.
Materialutbyte varom ovan sagts befriar icke entreprenören från det kontraktsenliga
ansvaret för arbetets beskaffenhet under föreskriven garantitid,
så vida icke byggherren annorlunda medgivit.
De föreskrifter, som meddelats i förordningen den 16 januari 1920 (nilo)
angående upphandling och arbeten för statens behov samt försäljning
av staten tillhörig lös egendom, medgiva icke, att statliga myndigheter vid
slutandet av avtal göra entreprenadsumman beroende av konjunkturbetonade
förändringar av priserna å material och arbetskraft. Under normala
förhållanden föreligger ej heller något behov av dylik rörlighet, då de prisförändringar,
som därvid kunna inträffa, ingå såsom naturliga riskmoment
i entreprenadförfarandet såsom sådant. De extraordinära förhållanden, som
alltsedan krigsutbrottet äro rådande, lia däremot föranlett flertalet anbudsgivare
att reservera sig för prisförändringar. Då sannolikheten talar för att
så torde bliva fallet under den tid krisen varar, skulle ett vidhållande av
kravet på fast entreprenadsumma leda till att några avtal mellan statliga
myndigheter och enskilda entreprenörer praktiskt taget icke skulle kunna
träffas, såvida entreprenad summan skall hållas inom rimliga gränser. Prövningen
av åtskilliga anbud är också, enligt vad jag inhämtat, vilande i avvaktan
på statsmakternas ställningstagande icke endast till frågan örn förefintliga
besparingsmöjligheter utan även till här berörda spörsmål.
I det läge, som sålunda inträffat, ser jag mig nödsakad föreslå, att utrymme
för avtal med rörlig entreprenadsumma — d. v. s. en efter närmast
töre krisperioden gällande priser beräknad summa, varå medgives tillägg
eller avdrag, allteftersom priserna å mera väsentliga materialier variera —
temporärt beredes inom det statliga upphandlingsförfarandet. Samtidigt
därmed böra de synpunkter vinna beaktande, som de i ärendet hörda myndigheterna
anfört rörande försening vid entreprenadarbetes färdigställande
och hinder för anskaffande av materialier. Ä Kungl. Majit torde få ankomma
att närmare överväga och utforma de föreskrifter, som i förevarande
hänseenden må befinnas erforderliga. Det av myndigheterna uppgjorda förslaget
bör därvid tjäna till ledning.
Vad jag här anfört gäller icke redan ingångna avtal. Emellertid bör
Kungl. Majit kunna medgiva, att staten i speciella undantagsfall, då .särskilda
omständigheter så påkalla, påtager sig skälig andel av merkostnaderna
i anledning av inträffad prisstegring.
De förändringar, som prisutvecklingen hittills medfört och som ytterligare
kunna vara att vänta, återverka framför allt å medelsanvisningen under
kapitalbudgeten till statens affärsverksfonder och statens allmänna fastighetsfond
samt till vissa å fonden för förlag till statsverket upptagna byggnadsföretag
för försvarsväsendet. Jag anser mig därför böra förorda, att den
Kungl. Maj:ts proposition nr 77.
7
för mötande av merkostnader i anledning av prisstegringen påkallade medelsanvisningen
för närvarande begränsas till ändamål, som trots den inträffade
krissituationen komma att, efter därom verkställd prövning, tillgodoses från
anslag under nämnda fonder. Till frågan om denna medelsanvisnings budgettekniska
ordnande återkommer jag strax. Jag vill endast dessförinnan i anslutning
till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens uttalande rörande byggnadsarbeten
för vägdistriktens räkning samt rörande väg- och gatuarbeten i
städer m. m. framhålla, att någon förstärkning av anslag, från vilka ett
flertal olika företag antingen helt bekostas eller erhåller bidrag, överhuvud
taget icke bör ifrågakomma. Den närmast till hands liggande utvägen att
bereda medel för täckande av ökade kostnader i anledning av prisstegringen
synes i dylika fall vara en begränsning av verksamhetens omfattning.
Efter samråd med chefen för finansdepartementet förordar jag, att för bestridande
av här berörda merkostnader beträffande företag, till vilka medel
upptagits under statens affärsverksfonder, statens allmänna fastighetsfond
och fonden för förlag till statsverket anvisas ett gemensamt anslag av reservationsanslags
natur å kapitalbudgeten under särskild rubrik, benämnd
oförutsedda utgifter. Jag vill understryka, att dispositionen av anslaget alltså
är begränsad till utgiftsökningar i anledning av prisstegringen. Enligt
vad jag inhämtat kommer chefen för finansdepartementet att framlägga förslag
rörande avskrivning av den genom anlitande av nämnda anslag uppkommande
kapitalinvesteringen.
Några fasta hållpunkter för bedömande av storleken av ifrågavarande medelsbehov
finnas icke. Under förutsättning att riksdagen i huvudsak kommer
att godtaga de förslag till begränsningar under innevarande budgetår av den
statliga verksamheten inom här berörda förvaltningsområden, som för närvarande
äro under utarbetande, anser jag mig dock kunna utgå ifrån, att ett
belopp av 5,000,000 kronor bör vara tillfyllest.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen
att å tilläggsstat 1 till riksstaten för budgetåret 1939/40 å
kapitalbudgeten under rubrik VIII. Oförutsedda utgifter till
Statens affärsverksfonder, statens allmänna fastighetsfond
och fonden för förlag till statsverket anvisa ett reservationsanslag
av ............................ kronor 5,000,000.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Majit Konungen lämna bifall
samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga vid
detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Sigurd Lang.