Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
1
Nr 68.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
angående tillverkning och beskattning av maltdrycker,
m. m.; given Stockholms slott den oktober
1939.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
dels antaga härvid fogade förslag till
1) förordning angående tillverkning och beskattning av maltdrycker; samt
2) förordning om ändrad lydelse av 6 § 2 mom. förordningen den 11 juni
1926 (nr 207) angående tillverkning och beskattning av brännvin,
dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF.
Ernst Wigforss.
Bihang till urtima riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 68.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
Förslag
till
förordning angående tillverkning och beskattning av maltdrycker.
Härigenom förordnas som följer:
1 KAP.
Allmänna bestämmelser.
1 §•
1. Med maltdryck förstås i denna förordning varje jäst, alkoholhaltig,
odestillerad dryck, vid vars framställning torkat, rostat eller bränt malt
kommit till användning; dock skall genom hembrygd tillverkad sådan dryck
anses såsom maltdryck allenast om vid tillverkningen såsom extraktgivande
ämne använts huvudsakligen malt och alkoholhalten icke överstiger fem
viktprocent.
2. Vad i denna förordning stadgas angående maltdrycker av första klassen
skall i tillämpliga delar gälla beträffande alkoholfria drycker, vid vilkas
framställning torkat, rostat eller bränt malt kommit till användning.
3. Denna förordning äger icke tillämpning å tillverkning av maltextrakt.
Angående sådan tillverkning meddelas föreskrifter av Kungl. Maj:t.
2 §•
1. Tillverkning av maltdrycker för försäljning må företagas endast i den
ordning och under de villkor, som stadgas i denna förordning.
2. Hembrygd av maltdrycker för eget behov må, utan hinder av föreskrifterna
i denna förordning, företagas av envar, som icke idkar försäljning
eller tillverkning för försäljning av sådana drycker.
3 §.
Maltdrycker indelas i tre klasser.
Första klassen omfattar maltdrycker, vilkas alkoholhalt icke överstiger
en och åtta tiondels viktprocent.
Andra klassen omfattar maltdrycker, vilkas alkoholhalt överstiger en och
åtta tiondels men icke tre och två tiondels viktprocent.
Tredje klassen omfattar maltdrycker, vilkas alkoholhalt överstiger tre och
två tiondels viktprocent.
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
4 §■
1. Med skattepliktigt bryggeri förstås i denna förordning bryggeri, där
maltdrycker av samtliga klasser må tillverkas.
Med skattefritt bryggeri förstås bryggeri, där endast maltdrycker av första
klassen må tillverkas.
2. Tillverkningsår räknas från och med den 1 oktober till och med den
30 september.
5 §•
1. Den, som idkar tillverkning av maltdrycker för försäljning, kallas i
denna förordning tillverkare.
2. Ämbets- eller tjänsteman, som till följd av sitt ämbete eller sin tjänst
kan komma att deltaga i beslut angående tillverkning, beskattning eller försäljning
av maltdrycker eller däröver utöva tillsyn, må icke taga befattning
med bryggerirörelse eller vara ledamot i styrelsen för aktiebolag eller ekonomisk
förening, som driver sådan rörelse.
3. Vid bryggeri skall finnas en föreståndare (bryggeriföreståndare),
som är ansvarig för att rörelsen bedrives enligt föreskrifterna i denna förordning
och bestämmelser som meddelas med stöd av densamma. För
bryggeriföreståndaren skall finnas ersättare, som i bryggeriföreståndarens
frånvaro skall ansvara för rörelsen. Bryggeriföreståndare och ersättare för
denne utses av tillverkaren.
Tillverkare, som personligen handhar den omedelbara ledningen av rörelsen,
må själv vara bryggeriföreståndare.
Finner kontrollstyrelsen bryggeriföreståndare icke vara lämplig för uppdraget,
må styrelsen ålägga tillverkaren att utse annan bryggeriföreståndare.
6 §•
1. Bryggeri och i bryggeri bedriven tillverkning skola stå under statens
kontroll.
Kontrollen utövas av kontrollstyrelsen med biträde av särskilda kontrolltjänstemän.
2. Bryggeri skall vara inrättat på sådant sätt och rörelsen där så bedrivas,
att kontrollen må kunna utövas utan svårighet.
3. Kontrolltjänsteman äger påfordra att när som helst erhålla tillträde till
bryggeri och till samtliga för bryggerirörelsen använda lokaler, upplagsplatser
och andra förvaringsställen.
4. Tillverkare skall för kontrollen utan ersättning tillhandahålla erforderliga
prov å vört eller tillverkad maltdryck samt ställa till förfogande nödiga
redskap och lämna behövlig handräckning.
5. Tillverkare har att på egen bekostnad anskaffa de journaler och andra
handlingar, vilka enligt föreskrift i denna förordning eller med stöd av
densamma meddelade bestämmelser skola föras eller upprättas i bryggeri.
Tillverkare är pliktig att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
kontrollstyrelsen meddelar angående förandet eller upprättandet av nämnda
journaler och handlingar samt angående deras bevarande under viss tid och
insändande i original eller avskrift till kontrollmyndighet.
6. Tillverkare är pliktig att vid anfordran hålla sina handelsböcker med
tillhörande verifikationer ävensom i 5 mom. omnämnda journaler och handlingar
tillgängliga för kontrolltjänsteman.
7. Tillverkare skall ställa sig till efterrättelse de särskilda föreskrifter,
som kontrollstyrelsen för erhållande av en betryggande kontroll över tillverkningen
och beskattningen av maltdrycker meddelar, ävensom de anvisningar,
som kontrolltjänsteman i enlighet med denna förordning eller kontrollstyrelsens
föreskrifter kan lämna.
2 KAP.
Om tillverkning av maltdrycker i skattepliktigt bryggeri.
7 §•
Utan Kungl. Maj:ts tillstånd må tillverkning av maltdrycker av andra eller
tredje klassen icke bedrivas i annat bryggeri än sådant, i vilket dylik tillverkning
enligt tillståndsbevis bedrivits efter ingången av oktober månad
1938.
Har, av annan anledning än för vidtagande av reparation, under ett tillverkningsår
i skattepliktigt bryggeri icke företagits brygd för framställning
därstädes av maltdrycker av andra eller tredje klassen, må tillverkningen
av sådana maltdrycker icke utan Kungl. Maj:ts tillstånd ånyo upptagas
i bryggeriet.
8 §•
1. Har någon erhållit Kungl. Maj:ts tillstånd att bedriva tillverkning av
maltdrycker av andra och tredje klasserna i visst bryggeri eller har någon
övertagit den rörelse, som i skattepliktigt bryggeri bedrivits av annan, skall
han till kontrollstyrelsen göra anmälan om tillverkningens upptagande och
dagen därför (driftsanmälan) och i densamma uppgiva:
a) bryggeriets namn och belägenhet,
b) tillverkarens fullständiga namn och postadress,
c) namnen å bryggeriföreståndare och ersättare för denne,
d) namnet å den person, som jämlikt 16 § 2 mom. utsetts att vara forsedelskontrollant
vid bryggeriet, samt
e) huruvida maltdrycker av första klassen skola tillverkas i bryggeriet.
Föreligger ej hinder för rörelsens utövande, meddelar kontrollstyrelsen bevis
därom.
Innan sådant bevis utfärdats, må rörelsen icke utövas, dock att den, som
övertagit av annan bedriven rörelse, må, därest anmälan göres inom fjor
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
5
ton dagar efter övertagandet, fortsätta rörelsen till dess kontrollstyrelsen
meddelat beslut i anledning av anmälningen.
2. Under den sista månaden av varje tillverkningsår skall tillverkare,
som ämnar fortsätta rörelsen under det kommande tillverkningsåret, till
kontrollstyrelsen göra anmälan därom och samtidigt lämna uppgift angående
de förhållanden, som angivas i 1 mom. första stycket a)—e).
3. Inträder ändring i förhållande, varom uppgift lämnats enligt 1 eller
2 morn., skall tillverkaren inom åtta dagar underrätta kontrollstyrelsen
därom.
4. Ämnar tillverkare helt nedlägga rörelsen vid bryggeri, skall han i god
tid förut till kontrollstyrelsen göra anmälan därom med uppgift om dagen,
då nedläggandet kommer att ske. Efter den uppgivna dagen må rörelsen
icke fortsättas.
9 §•
1. över skattepliktigt bryggeri skall finnas planritning jämte beskrivning
i två exemplar, av vilka det ena skall förvaras i bryggeriet och det andra hos
kontrollstyrelsen.
Ny planritning jämte beskrivning skall upprättas, då kontrollstyrelsen så
prövar erforderligt.
2. Pannor, jäskar och lagerbehållare skola vara uppmätta och märkta på
sätt kontrollstyrelsen föreskriver.
3. Allt för tillverkningen i skattepliktigt bryggeri avsett malt skall uppvägas
å en i bryggeriet uppställd justerad automatisk våg, försedd med självregistrerande
räkneverk. Vågen skall anskaffas och underhållas av tillverkaren.
Angående skyldighet för tillverkare att i visst fall hava maltkross i bryggeriet
ansluten till vågen stadgas i 21 §.
10 §.
För tillverkning av maltdrycker av andra och tredje klasserna må endast
användas torkat, rostat eller bränt kornmalt samt humle, jäst och vatten,
såvida icke kontrollstyrelsen medgiver användning jämväl av andra råämnen.
Användning av sackarin må dock icke medgivas.
Med sackarin förstås i denna förordning varje konstgjort sötningsmedel,
som har högre söthetsgrad än raffinerat socker men icke sockrets näringsvärde.
11 §■
Tillverkning för försäljning av maltdryck av tredje klassen må äga rum
allenast för utförsel ur riket samt för vetenskapligt, medicinskt, farmaceutiskt,
tekniskt, industriellt eller annat likartat ändamål.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
3 KAP.
Om beskattning av maltdrycker i skattepliktigt bryggeri.
12 §.
För maltdrycker av andra och tredje klasserna, tillverkade i skattepliktigt
bryggeri här i riket, skall tillverkaren enligt vad nedan närmare stadgas erlägga
skatt.
Från skatteplikt undantagas maltdrycker, som från bryggeri utlämnas för
utförsel ur riket eller till svensk frihamn eller såsom prov för analytisk undersökning,
så ock maltdrycker, som inom bryggeri användas för tekniskt
ändamål eller där förstöras.
13 §.
Skatten utgår
för maltdryck av andra klassen med trettio öre för liter samt
för maltdryck av tredje klassen med femtiofyra öre för liter.
Vid varje bryggeri skall dock, så länge tillverkning av maltdrycker av
andra och tredje klasserna må företagas i bryggeriet, skatt utgå med minst
femhundra kronor för helt kalenderkvartal räknat. I detta belopp må ej
inräknas skatt, som belöper å maltdrycker, tillverkade vid annat skattepliktigt
bryggeri.
Kontrollstyrelsen må medgiva, att vad i andra stycket stadgas icke skall
gälla beträffande kalenderkvartal, varunder tillverkningen varit nedlagd för
reparation eller varunder tillverkningen vid nytt bryggeri igångsatts.
14 §.
1. Tillverkare i skattepliktigt bryggeri skall föra följande journaler, vilka
för varje klass av maltdrycker, som rörelsen omfattar, skola utvisa:
a) bryggjournal: verkställda brygder samt myckenheten använda råämnen
ävensom vörtens volym och extraktbalt;
b) tappningsjournal: myckenheten tappade maltdrycker;
c) friöls journal: myckenheten maltdrycker, som inom bryggeriet användas
för tekniskt ändamål eller där förstöras under sådana omständigheter, att
myckenheten kan fastställas;
d) försäljningsjoumal: myckenheten maltdrycker, som utföras från bryggeriet
eller inom bryggeriet utlämnas till personalen för förbrukning därstädes;
samt
e) inf Örset journal: myckenheten maltdrycker, som efter utlämning från
bryggeriet återinföras till bryggeriets lager eller som dit införas från annat
bryggeri.
2. Tillverkare är skyldig att föra sina handelsböcker på sådant sätt, att
jämförelse mellan dem och de under d) och e) omnämnda journalerna utan
svårighet kan verkställas.
7
Kungl. May.ts proposition nr 68.
15 §.
Maltdrycker av andra och tredje klasserna må icke utföras från skattepliktigt
bryggeri annorledes än på flaskor av den storlek, som kontrollstyrelsen
bestämmer, eller på andra slutna kärl och behållare, vilka med avseende
å rymden blivit märkta på sätt i 14 § lagen örn mått och vikt sägs.
16 §.
1. Över maltdrycker, som utföras från skattepliktigt bryggeri, skall förteckning
(forsedel) upprättas för varje transport. Forsedel upprättas i det
antal exemplar, som kontrollstyrelsen bestämmer. Ett exemplar skall såsom
verifikation fogas vid försäljningsjournalen och ett skall åtfölja transporten,
så länge denna verkställes av tillverkaren.
2. Vid skattepliktigt bryggeri skall finnas en av tillverkaren utsedd forsedelskontrollant,
som enligt närmare anvisningar av kontrollstyrelsen har att
tillse, att bestämmelserna i 1 mom. och de föreskrifter, som kontrollstyrelsen
meddelar angående tillämpningen av samma bestämmelser, vederbörligen
iakttagas.
Då förhållandena vid visst bryggeri därtill föranleda, må med kontrollstyrelsens
medgivande flera forsedelskontrollanter finnas vid bryggeriet.
Finner kontrollstyrelsen forsedelskontrollant icke vara lämplig för uppdraget,
må styrelsen ålägga tillverkaren att utse annan forsedelskontrollant.
Forsedelskontrollant må icke taga befattning med förandet av de i 14 § 1
mom. omnämnda journalerna för den tid, under vilken han tjänstgjort i sådan
egenskap. Bryggeriföreståndare eller ersättare för denne må icke vara
forsedelskontrollant.
17 §.
Med undantag för de fall, som avses i 13 § andra stycket och 19 §, beräknas
skatten å den i försäljningsjournalen upptagna myckenheten maltdrycker
av andra och tredje klasserna med avdrag för den myckenhet maltdrycker
av nämnda båda klasser, som enligt bryggeriets journaler med tillhörande
verifikationer
a) från bryggeriet utlämnats för utförsel ur riket eller till svensk frihamn
eller såsom prov för analytisk undersökning,
b) efter utlämning från bryggeriet återinförts till bryggeriets lager, eller
c) från bryggeriet överförts till annat skattepliktigt bryggeri för att därifrån
försäljas.
Avdrag må icke göras, med mindre tillverkaren kan förete, beträffande
maltdrycker, som utförts ur riket eller till svensk frihamn, tullmyndighets
bevis därom samt beträffande maltdrycker, som avses under b) och c), intyg
av forsedelskontrollant örn återinförandet eller överförandet. I fall, som avses
under c), skall intyget utfärdas av forsedelskontrollanten vid det bryggeri,
till vilket överförandet skett.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
Lämnade uppgifter rörande till utförsel anmäld vara skola kontrolleras
av tullmyndigheten, som för detta ändamål äger att, där så anses nödigt,
undersöka varan. Angående tullkontroll vid varans utförsel gäller i övrigt
vad därom är i fråga örn restitutionsgods stadgat.
Maltdrycker av andra eller tredje klassen, som efter utförsel ur riket eller
till svensk frihamn åter införas, skola återställas till det bryggeri, från vilket
de utlämnats, eller överföras till annat skattepliktigt bryggeri.
18 §.
1. Tillverkare i skattepliktigt bryggeri skall för varje månad upprätta
och senast å åttonde söckendagen efter månadens utgång till kontrollstyrelsen
insända en på tro och heder avgiven deklaration angående den myckenhet
maltdrycker av andra och tredje klasserna, som under månaden enligt
försäljningsjournalen utförts från bryggeriet eller inom bryggeriet utlämnats
till personalen för förbrukning därstädes, ävensom rörande den myckenhet
maltdrycker av nämnda båda klasser, för vilken avdrag må göras vid
skattens beräknande enligt vad i 17 § sägs. I deklarationen skall tillika angivas
den skatt, som belöper å den i deklarationen upptagna beskattningsbara
myckenheten.
Å deklarationen skall finnas intyg av två personer, att densamma överensstämmer
med journalerna och att beträffande den myckenhet maltdrycker,
för vilken avdrag gjorts, för intygsgivarna företetts bevis eller intyg, som
avses i 17 § andra stycket.
2. Tillverkare skall senast å femtonde dagen i varje månad erlägga skatten
för föregående månad genom inbetalning å statsverkets checkräkning i
riksbanken för kontrollstyrelsens räkning; och skall vid inbetalningen för
den sista månaden i varje kalenderkvartal jämväl erläggas vad som kan
brista i den skatt, som enligt 13 § andra stycket minst skall utgå.
3. Erlägges icke skatten för visst bryggeri inom föreskriven tid, må kontrollstyrelsen
meddela förbud tills vidare, till dess skatten guldits, att utföra
maltdrycker från bryggeriet.
För uttagande av förfallen skatt må på framställning av kontrollstyrelsen
utmätning omedelbart verkställas.
4. Tillverkare i skattepliktigt bryggeri är skyldig att, då kontrollstyrelsen
så prövar nödigt, för skattens behöriga erläggande hos kontrollstyrelsen ställa
säkerhet till belopp, som styrelsen finner erforderligt.
Ställes ej vid anfordran sådan säkerhet, skall vad i 3 mom. första stycket
stadgas äga motsvarande tillämpning.
19 §.
1. Då rörelsen vid skattepliktigt bryggeri nedlägges, är tillverkaren pliktig
att betala skatt för samtliga i bryggeriet befintliga maltdrycker av andra
och tredje klasserna.
9
Kungl. Maj-.ts proposition nr 68.
2. Därest vid granskning av skattepliktigt bryggeris journaler eller andra
redovisningshandlingar eller eljest utrönes, att för någon månad skatt bort
utgå med högre belopp än som för månaden erlagts, eller att i det i bryggeriet
befintliga lagret av maltdrycker av andra och tredje klasserna förefinnes
brist, som tillverkaren icke kan nöjaktigt förklara, är tillverkaren pliktig att
vid anfordran genast erlägga, i förra fallet den resterande skatten och i senare
fallet skatt för en myckenhet, som motsvarar bristen.
3. Vad i 18 § 2 och 3 mom. stadgas skall i tillämpliga delar gälla i fråga
om skattebelopp, som avses i denna paragraf.
20 §.
Tillverkare i skattepliktigt bryggeri skall för varje tillverkningsår upprätta
skriftlig redogörelse för de förändringar, det i bryggeriet befintliga lagret av
maltdrycker under året undergått (årsredogörelse). I årsredogörelsen skall
för olika slag av maltdrycker angivas:
a) storleken av lagret vid tillverkningsårets början,
b) den myckenhet, som under året tillförts lagret,
c) den myckenhet, som under året bortförts därifrån,
d) svinnets storlek och
e) lagrets storlek vid tillverkningsårets utgång.
21 §.
Då särskilda förhållanden beträffande visst skattepliktigt bryggeri därtill
föranleda, må kontrollstyrelsen förordna, att den i 9 § 3 mom. omförmälda
vågen skall anslutas till maltkross i bryggeriet sålunda, att maltet ej kan
krossas utan att först hava genomgått vågen.
4 KAP.
Om tillverkning av maltdrycker i skattefritt bryggeri.
22 §.
1. Idar någon för avsikt att upptaga tillverkning av maltdrycker av allenast
första klassen i nytt bryggeri eller i äldre bryggeri, i vilket rörelsen nedlagts,
eller har någon övertagit den rörelse, som i skattefritt bryggeri bedrivits
av annan, skall han till kontrollstyrelsen göra anmälan om tillverkningens
upptagande och dagen därför (driftsanmälan) och i densamma uppgiva:
a)
bryggeriets namn och belägenhet,
b) tillverkarens fullständiga namn och postadress, samt
c) namnen å bryggeriföreståndare och ersättare för denne.
Föreligger ej hinder för rörelsens utövande, meddelar kontrollstyrelsen bevis
därom.
liman sådant bevis utfärdats, må rörelsen icke utövas, dock att den, som
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
övertagit av annan bedriven rörelse, må, därest anmälan göres inom fjorton
dagar efter övertagandet, fortsätta rörelsen till dess kontrollstyrelsen meddelat
beslut i anledning av anmälningen.
2. Under den sista månaden av varje tillverkningsår skall tillverkare,
som ämnar fortsätta rörelsen under det kommande tillverkningsåret, till
kontrollstyrelsen göra anmälan därom och samtidigt lämna uppgift angående
de förhållanden, som angivas i 1 mom. första stycket a)—c).
3. Inträder ändring i förhållande, varom uppgift lämnats enligt 1 eller
2 morn., skall tillverkaren inom åtta dagar underrätta kontrollstyrelsen
därom.
4. Ämnar tillverkare helt nedlägga rörelsen vid bryggeri, skall han i
god tid förut till kontrollstyrelsen göra anmälan därom med uppgift örn dagen,
då nedläggandet kommer att ske. Efter den uppgivna dagen må rörelsen
icke fortsättas.
23 §.
Maltdrycker av andra eller tredje klassen må icke införas i skattefritt
bryggeri med därtill hörande lokaler, upplagsplatser och andra förvaringsställen.
24 §.
1. Tillverkare i skattefritt bryggeri skall rörande verkställda brygder
föra särskild journal (b rygg journal).
2. Tillverkare, som ej enligt bokföringslagen är pliktig föra handelsböcker,
skall hålla bok, utvisande myckenheten malt och övriga råämnen, som
inköpts för tillverkningen.
3. Jäskar skola vara uppmätta och märkta på sätt kontrollstyrelsen föreskriver.
5 KAP.
Vissa gemensamma bestämmelser.
25 §.
Stam v ör tstyrkan hos maltdryck av första klassen må icke överstiga sex
eller understiga fyra procent.
Stamvörtstyrkan hos en maltdryck är, därest extrakthalten efter jästens
tillsättande icke undergått annan förändring än den, som betingas av jäsningen,
lika med extrakthalten vid tidpunkten för jästens tillsättande. Har
maltdrycken därefter undergått förändring genom tillsats av extraktgivande
ämne, spädning eller på annat dylikt sätt, skall vid stamvörtstyrkans fastställande
tagas hänsyn därtill.
Utan hinder av vad i första stycket stadgas må kontrollstyrelsen med -
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
giva, att vid tillverkning i visst bryggeri av maltdryck av första klassen
stamvörtstyrkan må överstiga sex procent, därest de åtgärder, vilka tillverkaren
ämnar vidtaga i syfte att förhindra, att alkoholhalten kan överstiga
en och åtta tiondels viktprocent, finnas vara betryggande. Vid tillverkning,
som bedrives enligt sådant tillstånd, må sackarin icke användas.
Tillstånd, som nu är sagt, skall meddelas tills vidare och må återkallas,
örn det vid upprepade tillfällen befinnes, att alkoholhalten överstiger en och
åtta tiondels viktprocent, eller det eljest är uppenbart, att de av tillverkaren
vidtagna åtgärderna till förhindrande av alkoholhaltens ökning icke äro betryggande.
26 §.
Vört må utlämnas från bryggeri allenast då vörten är avsedd för bakning
eller eljest för annat industriellt ändamål än tillverkning av maltdrycker.
Från skattefritt bryggeri må icke utlämnas vört av högre extrakthalt än sex
procent. Kontrollstyrelsen äger, där så finnes erforderligt, meddela närmare
föreskrifter angående de villkor, under vilka utlämnandet må ske.
Vad nu är sagt skall icke utgöra hinder för tillverkare, som efter vederbörlig
anmälan i bryggeri bedriver tillverkning av maltextrakt, att därifrån
utföra dylik vara.
27 §.
Maltdrycker må från bryggeri utlämnas endast på kärl, som äro stämplade
och försedda med etikett. Beträffande flaska må stämplingen ske å
kork, propp eller annan förslutning. Såväl stämpel som etikett skall innehålla
uppgift om namnet å det bryggeri, varest tillverkningen skett, samt
beteckningen för den klass, till vilken maltdrycken är hänförlig. I stället
för bryggeriets namn må dock användas en såsom ursprungsbeteckning
lämplig, av kontrollmyndigheten godkänd förkortning av namnet eller ock
bryggeriets inregistrerade varumärke.
Etikett må icke innehålla benämning, som är ägnad att giva maltdrycken
sken av att vara av annan klass än den, till vilken densamma är hänförlig.
Har vid tillverkning av maltdryck av första klassen använts sackarin eller
överstiger stamvörtstyrkan hos maltdryck av nämnda klass sex procent,
skall etiketten innehålla uppgift därom.
Vad i denna paragraf stadgas skall icke äga tillämpning, då maltdryck av
första klassen av köpare avhämtas i öppet kärl.
28 §.
För varje tillverkningsår eller del därav, varunder tillverkning av maltdrycker
av första klassen skall bedrivas i bryggeri, är tillverkaren pliktig
att förskottsvis till statsverket utgiva bidrag till kostnaden för kontrollen
å nämnda tillverkning vid bryggeriet med etthundrafemtio kronor. Påbörjas
tillverkningen under den senare hälften av ett tillverkningsår, utgår dock
1- Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
avgiften för samma år med allenast sjuttiofem kronor. Bidraget inbetalas
å tid och på sätt, som kontrollstyrelsen bestämmer.
Erlägges icke bidragsbelopp för visst bryggeri inom föreskriven tid, må
kontrollstyrelsen meddela förbud tills vidare, till dess beloppet guldits, mot
tillverkning av maltdrycker av första klassen vid bryggeriet.
Vad i 18 § 3 mom. andra stycket stadgas skall äga motsvarande tillämpning
i fråga om bidragsbelopp, som avses i denna paragraf.
6 KAP.
Ansvarsbestämmelser m. m.
29 §.
Den, som tillverkar maltdryck för försäljning utan att vara därtill berättigad
enligt bestämmelserna i denna förordning, straffes, där tillverkningen
skett i allenast ringa omfattning, med dagsböter.
Bedrives tillverkningen yrkesmässigt eller eljest i större omfattning än i
första stycket avses, vare straffet dagsböter, ej under tio, eller fängelse i högst
sex månader.
Den, som fälles till ansvar jämlikt andra stycket, skall ock dömas skyldig
att för den tillverkade myckenheten gälda skatt, vilken skall beräknas efter
den i 13 § för maltdryck av tredje klassen bestämda skattesatsen, såvitt icke
visas, att de tillverkade maltdryckerna varit hänförliga till andra klassen,
då skatten skall beräknas efter skattesatsen för sistnämnda klass. I intet fall
må dock skatten utgå med mindre belopp än tvåhundrafemtio kronor.
Vad i tredje stycket sägs skall icke äga tillämpning, då det visas sannolika
skäl för att de tillverkade maltdryckerna varit hänförliga till första klassen,
samt ej heller då skatt för desamma påförts eller kommer att påföras enligt
bestämmelserna i 3 kapitlet.
30 §.
Har någon uppsåtligen antingen underlåtit att i forsedel, journal, deklaration
eller annan handling, som tjänar till ledning vid fastställandet av
den beskattningsbara myckenheten maltdrycker, lämna eller införa uppgift,
som bort lämnas eller införas, eller ock i handling som nu sagts lämnat eller
infört oriktig uppgift, och har därav föranletts, att skatt utgått med
mindre belopp än som bort utgå, bote högst fem gånger det skattebelopp,
som undandragits statsverket; dock må beloppet av böterna, där ej synnerligen
förmildrande omständigheter föreligga, icke sättas lägre än tvåhundrafemtio
kronor. Vid synnerligen försvårande omständigheter må till fängelse
i högst sex månader dömas.
Har någon genom grov vårdslöshet gjort sig skyldig till förfarande, som
Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
13
i första stycket avses, vare straffet böter, högst två gånger det belopp, som
undan dragits statsverket; dock må beloppet av böterna, där ej synnerligen
förmildrande omständigheter föreligga, icke sättas lägre än femtio kronor.
31 §.
Den, som i strid mot förbud som avses i 18 § 3 mom. utför maltdrycker
från skattepliktigt bryggeri, straffes med dagsböter, ej under tjugu, eller med
fängelse i högst sex månader.
Maltdrycker, vilka av tillverkare i strid mot sådant förbud utförts från
skattepliktigt bryggeri och vilka fortfarande äro i tillverkarens besittning,
vare förverkade tillika med kärl och emballage, vari de förvaras.
Vad som på grund av denna bestämmelse tagits i beslag må av den myndighet,
som förordnat om beslaget, genast försäljas till annan tillverkare eller,
därest försäljning icke kan komma till stånd, förstöras.
32 §.
1. Befinnes alkoholhalten i maltdryck, som tillverkats i skattepliktigt
bryggeri och som utlämnats därifrån på kärl, stämplat med beteckning för
maltdryck av andra klassen, överstiga tre och två tiondels viktprocent, straffes
bryggeriföreståndaren med dagsböter, ej under tjugu.
Har förseelsen skett i allenast ringa omfattning och ej uppsåtligen och har
bryggeriföreståndaren ej heller gjort sig skyldig till grov vårdslöshet vid tillverkningen
eller utlämnandet, må straffet nedsättas till fem dagsböter.
2. Befinnes alkoholhalten i maltdryck, som tillverkats i skattefritt bryggeri
eller som tillverkats i skattepliktigt bryggeri och därifrån utlämnats
antingen på kärl, stämplat med beteckning för maltdryck av första klassen,
eller på öppet kärl, överstiga två viktprocent,
eller befinnes alkoholhalten i dylik maltdryck överstiga en och åtta tiondels
men icke två viktprocent och äro omständigheterna sådana, att det
måste antagas, att åtgärd avsiktligt vi.dtagits för att alkoholhalten skulle
bliva högre än en och åtta tiondels viktprocent,
straffes bryggeriföreståndaren med dagsböter, ej under tjugu. Äro omständigheterna
synnerligen försvårande, må till fängelse i högst sex månader
dömas.
överstiger alkoholhalten en och åtta tiondels men icke två viktprocent och
föreligga ej sådana omständigheter, som nyss sagts, men har bryggeriföreståndaren
vid tillverkningen eller utlämnandet gjort sig skyldig till grov
vårdslöshet, straffes med dagsböter, ej under fem.
3. Bryggeriföreståndare i skattefritt bryggeri, som fälles till ansvar enligt
denna paragraf, skall ock förpliktas att gälda skatt enligt vad i 29 § sägs.
33 §.
Fullgöres icke ordentligen skyldigheten att föra de i 14 § 1 mom. föreskrivna
journalerna eller utföras med bryggeriföreståndares vetskap eller
14
Kungl. Majlis proposition nr 68.
vilja maltdrycker av andra eller tredje klassen från skattepliktigt bryggeri
annorledes än i 15 § föreskrivits, straffes bryggeriföreståndaren med dagsböter,
ej under fem.
Användes vid tillverkningen av maltdrycker av andra eller tredje klassen
råämne, vars användande icke är tillåtet,
eller införas med bryggeriföreståndarens vetskap och vilja maltdrycker av
andra eller tredje klassen i skattefritt bryggeri eller i därtill hörande lokaler,
upplagsplatser eller andra förvaringsställen,
eller fullgöres icke ordentligen skyldigheten att föra den i 24 § 1 mom.
föreskrivna journalen eller den bok, som avses i 24 § 2 morn.,
eller iakttagas icke föreskrifterna i 25 eller 27 § och är förseelsen ej straffbar
enligt 32 §,
straffes bryggeriföreståndaren såsom i första stycket sägs; dock må straff
för angivande av oriktig klassbeteckning i stämpel eller å etikett eller annan
oriktig uppgift å etikett icke ådömas, med mindre förseelsen varit uppsåtlig.
34 §.
Bryter tillverkare eller bryggeriföreståndare i andra fall än förut i detta
kapitel sagts mot vad i denna förordning är stadgat eller mot föreskrift, som
med stöd av förordningen meddelats, straffes med böter från och med tjugu
till och med trehundra kronor.
35 §.
Bryter tillverkares hustru eller husfolk eller i hans arbete antagen person
mot denna förordning eller mot föreskrift, som med stöd av förordningen
meddelats, vare tillverkaren därför ansvarig, liksom vore förseelsen begången
av honom själv, därest icke omständigheterna göra det sannolikt,
att förseelsen skett utan hans vetskap och vilja. Bryggeriföreståndare vare
jämte tillverkaren och lika med denne ansvarig för sådan förseelse.
36 §.
Den, som har att taga befattning med kontroll enligt denna förordning, må
icke röja tillverkares yrkeshemlighet och affärsförhållande i annat fall än
då sådant påfordras i tjänstens intresse.
37 §.
Förseelse, som avses i 32—34 §§, må av allmän åklagare åtalas allenast
efter angivelse av kontrollstyrelsen.
Böter och värdet av förverkat gods tillfalla kronan.
Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
15
Övergångsbestämmelser.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1940, vid vilken tidpunkt
förordningen den 1 juni 1923 (nr 140) angående tillverkning och beskattning
av maltdrycker skall upphöra att gälla.
Härvid skall iakttagas:
1. Skall bryggeri, i vilket på grund av tillståndsbevis tillverkning av
maltdrycker bedrivits under tiden den 1 oktober—den 31 december 1939,
jämväl för tiden därefter vara i verksamhet, skall anmälan som i 8 § 1 mom.
eller 22 § 1 mom. sägs göras minst femton dagar, innan rörelsen efter sistnämnda
tidpunkt må fortsättas. Föreligger ej hinder för rörelsens utövande,
meddelar kontrollstyrelsen bevis därom.
2. Erfordras eljest före den 1 januari 1940 åtgärder för ordnande enligt
denna förordning av tillverkningen och beskattningen av maltdrycker eller
kontrollen därå, skola åtgärderna vidtagas enligt bestämmelserna i samma
förordning.
3. Finnes vid utgången av december 1939 i skattepliktigt bryggeri, som
för tiden därefter skall vara i verksamhet, lager av maltdrycker av andra
eller tredje klassen eller ock mäsk eller vört, avsedd för framställning av
sådana maltdrycker, må tillverkaren åtnjuta befrielse från eller återbäring
av skatten för den myckenhet malt, som kan beräknas hava åtgått för framställningen
av maltdryckerna, mäsken eller vörten.
Tillverkare, som vill komma i åtnjutande av befrielse eller återbäring,
har att senast den 31 januari 1940 till kontrollstyrelsen insända dels deklaration
angående den myckenhet maltdrycker, mäsk och vört av angivet slag,
som vid utgången av december 1939 fanns i bryggeriet, dels ock en av erforderliga
handlingar bestyrkt skriftlig utredning rörande myckenheten av
det malt, som åtgått för framställningen av maltdryckerna, mäsken och
vörten.
Det belopp, med vilket befrielse eller återbäring må åtnjutas, fastställes
av kontrollstyrelsen.
Deklarationen upprättas och utredningen verkställes i enlighet med de
närmare anvisningar, som kontrollstyrelsen meddelar.
4. För tiden intill utgången av tillverkningsåret den 1 oktober 1941—den
30 september 1942 skall, utan hinder av vad i 13 § första stycket stadgas,
skatten för maltdrycker av andra klassen vid varje skattepliktigt bryggeri
utgå med allenast tjugusju öre för liter för de första sextusen femhundra
hektoliterna av den under varje tillverkningsår beskattningsbara myckenheten
samt med tjuguåtta och ett halvt öre för liter för nästa sextusen femhundra
hektoliter. För varje därpå följande tillverkningsår skall skatten
för nämnda kvantiteter ökas med ett halvt öre för liter, till dess densamma
uppgår till trettio öre för liter.
16
Kungl. Majlis proposition nr 68-
5. Förordningen den 1 juni 1923 skall även efter ingången av 1940 äga
tillämpning beträffande förhållanden, som hänföra sig till tiden dessförinnan;
dock skola å fjärde kalenderkvartalet 1939 belöpande avgifter, varom
i 41 § nämnda förordning stadgas, av tillverkare i skattefritt bryggeri, vari
rörelsen skall fortsättas efter ingången av 1940, icke erläggas i vidare mån
än avgifterna överstiga trettiosju kronor femtio öre.
Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
17
Förslag
till
förordning örn ändrad lydelse av 6 § 2 moni. förordningen den 11
juni 1926 (nr 207) angående tillverkning och beskattning av
brännvin.
Härigenom förordnas, att 6 § 2 mom. förordningen den 11 juni 1926 angående
tillverkning och beskattning av brännvin skall erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan angives:
6 §■
2. överinseendet å kontrollen handhaves av kontrollstyrelsen.
Den lokala tillsynen utövas av överkontrollörer, biträdande överkontrollörer,
kontrollörer och tillsyningsmän.
I den---av statsverket.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1940.
Bihang till urtima riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 6S.
2
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Majit
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14 oktober
1939.
Närva rand e:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld,
Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, fråga örn ändrade bestämmelser
angående tillverkning och beskattning av maltdrycker samt anför
därvid:
Inledning.
I skrivelse (nr 121) till Kungl. Maj:t anhöll 1934 års riksdag i anledning
av väckta motioner, att Kungl. Majit ville låta verkställa skyndsam utredning
angående frågan om ändringar i gällande lagstiftning rörande tillverkning,
beskattning och försäljning av maltdrycker samt för 1935 års riksdag
framlägga de förslag, till vilka utredningen kunde giva anledning.
I anledning av denna skrivelse bemyndigade Kungl. Majit genom beslut
den 27 april 1934 chefen för finansdepartementet att tillkalla högst sju sakkunniga
för att verkställa utredning och avgiva förslag angående revision
av nämnda lagstiftning.
Med stöd av bemyndigandet tillkallade jag sagda dag såsom sakkunniga
ledamoten av riksdagens andra kammare, numera landshövdingen Ola
Jeppsson, tillika ordförande, verkställande direktören i aktiebolaget Stockholms
bryggerier, civilingenjören Bertil Almgren, byråchefen i kontrollstyrelsen
Sven Almgren, ledamoten av riksdagens andra kammare, filosofie
doktorn Ivar Anderson i Norrköping, dåvarande ledamoten av riksdagens
andra kammare, numera ledamoten av riksdagens första kammare Arthur
Heiding i Stora Tomteby, ledamoten av riksdagens andra kammare, redaktören
Adolv Olsson i Gävle samt ombudsmannen i Svenska bryggeriindustriarbetareförbundet
Einar Olsson. De sakkunniga antogo benämningen 1934
års maltdryckskommitté.
Med skrivelse den 15 januari 1936 överlämnade de sakkunniga till chefen
för finansdepartementet »Betänkande med förslag angående revision av lagstiftningen
rörande tillverkning, beskattning och försäljning av maltdrycker».
Betänkandet, som är tryckt i serien statens offentliga utredningar (1936:5),
Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
19
innefattar, bland annat, av motiv åtföljda förslag till förordning angående
tillverkning och beskattning av maltdrycker och förordning angående försäljning
av pilsnerdricka.
Efter remiss avgåvos utlåtanden över betänkandet av kontrollstyrelsen,
socialstyrelsen, medicinalstyrelsen, järnvägsstyrelsen, generaltullstyrelsen,
kommerskollegium, statskontoret, riksräkenskapsverket, Överståthållarämbetet
och samtliga länsstyrelser, Svenska bryggareföreningen, Svenska bryggeriindustriarbetareförbundet,
Skattefria bryggeriers riksförbund, Föreningen
allmännyttiga kafébolag, Sveriges centrala hotell- och restaurangförening,
Svenska trafikförbundet, Sveriges nykterhetsvänners landsförbund, Svenska
stadsförbundet, Svenska landskommunernas förbund, Fristående bryggeriers
intresseförening och Kristianstads distrikts kontrolltjänstemannaförening.
Vid åtskilliga av utlåtandena ha fogats inhämtade yttranden från olika myndigheter
och organisationer med flera.
En åtgärd, som i rådande läge synes mig böra övervägas för att erhålla
bidrag till täckande av de ökade statsutgifterna, är en skärpning av maltdrycksbeskattningen.
Denna beskattning är, på sätt den följande framställningen
kommer att närmare belysa, för närvarande anordnad såsom en
råvarubeskattning, i det att skatten utgår efter den i bryggerierna använda
myckenheten malt. Detta beskattningssystem har sedan länge ur olika synpunkter
gjorts till föremål för anmärkningar. 1934 års maltdryckskommitté
har också förordat en övergång till beskattning av den färdiga produkten.
Vid kritiken av maltskattesystemet har särskilt framhållits, att systemets
olägenheter framträdde starkare ju högre skatten fastställdes. Örn redan
vid beskattningens nuvarande höjd en övergång till produktbeskattning ansetts
motiverad, framstår tydligen kravet på en reform av beskattningssystemet
såsom ytterligare befogat, därest, såsom jag anser ofrånkomligt, en
skärpning av beskattningen ifråga nu vidtages. En sådan reform synes i
huvudsak kunna genomföras i enlighet med det av 1934 års maltdryckskommitté
därutinnan framlagda förslaget.
Av kommittén behandlade principfrågor, vilka icke äga direkt samband
med beskattningssystemet — frågor rörande monopolisering av den skattepliktiga
bryggeriindustrien, försäljningen av maltdrycker, starkölsförbudet,
höjning av alkoholstyrkan hos pilsnerdricka, m. m. — synas mig däremot
för närvarande böra lämnas å sido i syfte att möjliggöra ett snabbt genomförande
av en skärpt maltdrycksbeslcattning i produktbeskattningens form.
Gällande bestämmelser angående tillverkning och beskattning av
maltdrycker.
Enligt förordningen den 1 juni 1923 (nr 140) angående tillverkning och
beskattning av maltdrycker indelas maltdryckerna i tre klasser. Avgörande
vid denna indelning är i första hand maltdryckernas alkoholstyrka, men
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
därjämte beaktas den s. k. stamvörtstyrkan, som är ett uttryck för myckenheten
extrakt och andra lösliga ämnen i den blivande maltdrycken vid ett
visst stadium under tillverkningen.
Första klassen omfattar
a) svagdricka, varmed förstås maltdryck, som ej innehåller mer än 1.8
viktprocent alkohol och som är inbryggd med en stamvört, vilkens extrakthalt
icke överstiger 6 procent;
b) maltdricka, varmed förstås maltdryck, som ej innehåller mer än 1.8
viktprocent alkohol samt är inbryggd med en stamvört av en extrakthalt,
överstigande 6 men icke 10.5 procent, och som vid tillverkningen tillika undergått
sådan särskild behandling, att alkoholhalten i drycken icke kan överstiga
1.8 viktprocent; samt
c) vört, avsedd för bakning.
Andra klassen omfattar sådana till första klassen icke hänförliga maltdrycker,
som ej innehålla mer än 3.2 viktprocent alkohol och som äro inbryggda
med en stamvört, vilkens extrakthalt icke överstiger 10.5 procent. Till
andra klassen hänförliga drycker äro i försäljningsavseende sammanfattade
under beteckningen pilsnerdricka.
Tredje klassen omfattar alla till första eller andra klassen icke hänförliga
maltdrycker (s. k. exportöl eller starköl).
Maltdryck må ej vid bryggeri tillverkas med stamvört av lägre extrakthalt
än 4 procent.
Hembrygd för eget behov av maltdrycker av vilken styrka som helst är
tillåten för envar utom för den som idkar handel med maltdrycker eller tillverkning
därav till avsalu. Beträffande tillverkning för försäljning gälla
däremot olika regler alltefter maltdryckernas beskaffenhet. Tillverkning av
svagdricka är fri för envar, vilken är berättigad att driva näring, utom för den
som innehar tillstånd att försälja spritdrycker eller vin eller pilsnerdricka,
och förutsätter allenast skyldighet att ingiva årlig dräftsanmälan till den myndighet,
kontrollstyrelsen, vilken utövar kontroll över den yrkesmässiga tillverkningen
av maltdrycker i riket. För tillverkning av maltdricka erfordras
särskilt tillstånd av denna myndighet, och inrättande av nytt bryggeri för
tillverkning av maltdrycker av andra och tredje klasserna får alltsedan den 1
juli 1917 icke äga rum utan särskilt medgivande av Kungl. Majit på grund
av det sedan denna tidpunkt gällande s. k. koncessionstvångct. Tillverkning
till avsalu av maltdrycker av tredje klassen får allenast äga rum för utförsel
ur riket samt för vetenskapligt, medicinskt, farmaceutiskt, tekniskt,
industriellt eller likartat ändamål.
Maltdrycksbeskattning infördes i vårt land år 1903. Beskattningen äger
rum i samband med tillverkningen och har, såsom förut nämnts, formen
av en råämnesskatt, vilken åvilar det viktigaste råämnet för maltdrycksberedning,
malt. Undantagna från maltskatt äro hemtillverkade maltdrycker
samt maltdrycker av första klassen; bryggeri, som uteslutande tillverkar
maltdrycker av denna klass, benämnes därför skattefritt bryggeri, medan
övriga bryggerier äro s. k. skattepliktiga bryggerier. Ursprungligen var all
Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
21
maltdryckstillverkning i skattepliktigt bryggeri underkastad maltskatt, men
numera äger sådant bryggeri åtnjuta restitution av skatten å malt, som använts
för tillverkning av maltdrycker av första klassen. Maltskatten utgår
med ett visst belopp per kilogram använt malt, men detta belopp är icke fast
utan växlar efter en degressiv skala, nämligen så, att skatten principiellt
uppgår till 1 krona 45 öre per kilogram men utgör 1 krona 25 öre per kilogram
för den i ett bryggeri under tillverkningsåret först avverkade maltkvantiteten
lill och med 100,000 kilogram och 1 krona 35 öre per kilogram förföljande
myckenhet till och med ytterligare 100,000 kilogram. I intet fall må
under den tid, maltkrossning på grund av tillståndsbevis må äga runi, skatten
för helt kvartal räknat understiga i medeltal 8 kronor för helgfritt dygn.
Med hänsyn till att maltdrycksbeskattningen är anordnad såsom en skatt
på det vid tillverkningen förbrukade maltet gäller förbud mot användande
av ersättningsmedel för malt, varifrån dock kontrollmyndigheten äger medgiva
vissa undantag. Maltskattesystemet har även påkallat detaljerade bestämmelser
rörande tillverkningen i övrigt. Bryggerierna äro vidare i tillverknings-
och beskattningshänseende underkastade särskild kontroll, vilken utövas
av lokala tjänstemän under överinseende av kontrollstyrelsen.
Till förhindrande av att obeskattat malt skall kunna användas för maltdryckstillverkning
i skattepliktigt bryggeri äro kontrollföreskrifter givna angående
beskaffenheten av bryggeris byggnader och redskap samt angående
användandet och förvarandet därstädes av råämnen m. m. Krossat malt får
icke införas i bryggeri eller utföras därifrån. Ej heller får vört eller färdig
maltdryck överföras från skattefritt till skattepliktigt bryggeri. Det för tillverkning
i skattepliktigt bryggeri avsedda maltet skall krossas å en i bryggeriet
uppställd maltkross, som är förbunden med en självregistrerande, justerad
våg på sådant sätt, att krossning av maltet ej kan äga rum utan att
detsamma först genomgått vågen. Myckenheten krossat malt avläses å vågens
förseglade räkneverk. Närmare föreskrifter angående vågens beskaffenhet
samt angående vågens och maltkrossens uppställning m. m. ha med stöd
av tillverkningsförordningen meddelats av kontrollstyrelsen.
Tillverkare har att inom viss kort tid före varje brygds början till kontrolltjänsteman
göra anmälan örn brygdens företagande (brygdanmälan) samt
har att föra särskilda journaler, benämnda krossningsjournal, bryggjournal
och försäljningsjournal. Vid utgången av varje månad skall tillverkaren till
kontrollstyrelsen insända utdrag av bryggjournalen för föregående månad.
Detta utdrag ligger till grund för debitering av maltskatten. Beträffande
erläggandet av skatten gäller, att tillverkare, som ställer vederbörlig säkerhet,
är berättigad till anstånd på så sätt, att skatten för ett kvartal må inbetalas
senast inom två månader efter kvartalets utgång. Tillverkare, som
icke ställer sådan säkerhet, är skyldig att förskottsvis erlägga skatt för en
månad i sänder med ett belopp, som beräknas efter medeltalet av hans maltavverkning
per dag.
Har skattepliktig maltdryck, innan den lämnat lagerfaten, skadats, så att
densamma blivit försäljningsoduglig, kan tillverkaren efter prövning av kon
-
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
trollstyrelsen få åtnjuta eftergift av skatten. Förutsättning för att eftergift
skall kunna medgivas är dock, att kvantiteten av det malt, som använts till
den skadade maltdryckens tillverkning, kan med tillräcklig säkerhet fastställas.
Vidare äger tillverkare åtnjuta restitution av skatten för det malt,
som använts för tillverkning av svagdricka eller maltdricka, med ett belopp,
som med respektive 3, 8 eller 13 öre understiger den skattesats, efter vilken
skatten för maltet beräknats.
Vid export av maltdrycker i myckenheter örn minst 100 liter åtnjutes restitution
av hela maltskatten, vilken på visst föreskrivet sätt beräknas med ledning
av uppgifterna i bryggjournalen. Bestämmelser härom ha meddelats i
en kungörelse den 27 juli 1923 (nr 344) angående restitution av erlagd skatt
för malt vid utförsel ur riket av maltdrycker.
Under kontrollstyrelsen utövas den lokala kontrollen över tillverkningen
och beskattningen av maltdrycker •—• sedan vissa förenklingar av organisationen
genomförts åren 1923 och 1932 —- av överkontrollörer, vilka jämväl
fungera vid kontrollen över brännvinstillverkningen, samt vid de skattepliktiga
bryggerierna därjämte av kontrollombud, vilkas huvudsakliga uppgift
är att hålla uppsikt över maltvågen. Då det av särskilda skäl anses erforderligt,
kan tillsyningsman förordnas vid skattefritt bryggeri.
Maltskattesystemets nackdelar.
1934 års maltdryckskommitté har uttalat, att maltskattesystemet ur kontrollsynpunkt
obestridligen fungerat tillfredsställande samt ur vissa synpunkter
inneburit ett enkelt och rätlinjigt förfarande. Emellertid kunde mot
detsamma i andra hänseenden riktas anmärkningar. Därutinnan har kommittén
i huvudsak anfört följande:
Det må till en början framhållas, att det är föga egentligt, att beträffande
en vara, vilkens konsumtion man vill underkasta beskattning, lägga skatten å
råämnet för varans tillverkning och icke å varan själv. Uttagandet av en
konsumtionsskatt bör väl också naturligen äga rum så nära varans utlämning
till konsumtion som möjligt. Lägges skatten så långt tillbaka i tillverkningsförloppet
som till själva råämnets införande i produktionen, följer därav, att tillverkaren
måste arbeta med en genom beskattningen avsevärt fördyrad råvara.
Nämnda förhållande innebär en avsevärd nackdel för tillverkaren, då förlust
av råvara genom svinn, kross eller skada är oundviklig under tillverkningen.
Att märka är, att eftergift av skatt, då maltdryck blivit skadad, kan medgivas
tillverkaren allenast örn skadan inträffat, innan maltdrycken lämnat
lagerfaten, och endast under förutsättning att möjlighet föreligger att tillräckligt
exakt bestämma den maltkvantitet, som belöper å den skadade maltdrycken.
För maltdryck, som går förlorad under tappningen eller genom
krossning av flaskor eller som efter tappningen befinnes osäljbar, har tillverkaren
alltså icke någon möjlighet att utfå ersättning för skatten.
En annan anmärkning, som kan framställas mot en beskattning av maltet,
är att densamma icke kan bliva av lika verkan för alla tillverkare, enär
utbytet av produkter ur det använda maltet kan med olika tekniska resurser
och arbetssätt samt till följd av olika egenskaper hos själva maltet lämna
Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
23
betydligt skiftande resultat. Sålunda har enligt den officiella statistiken
under tillverkningsåret 1933/34 det i bryggjournalerna vid de skattepliktiga
bryggerierna antecknade extraktutbytet, d. v. s. den mängd av maltet, som
vid mäskningen upptagits i vörten, växlat mellan 71.0 och 80.1 procent, vilka
tal för en maltdryck med en stamvörtstyrka av 10.0 procent motsvara en skillnad
i åtgången av malt av omkring 1 l2 kilogram per hektoliter färdig vara.
Skillnaden olika bryggerier emellan beträffande åtgången av malt för framställning
av samma kvantitet maltdryck blir i verkligheten avsevärt större
på grund av olikheter i de tekniska anordningar, som hänföra sig till senare
delar av tillverkningsproceduren. Visserligen torde hänsyn hava tagits till
dessa omständigheter genom bestämmandet av en viss degression i skatteskalan
till förmån för de mindre bryggerierna, men härvid är dock att marka,
att ett sämre utbyte av produkter ur det använda maltet icke är en företeelse,
som är särskilt utmärkande för de mindre bryggerierna. Många av dessa
hava att uppvisa ett gott utbyte av produkter, under det att förhållandet
ibland är det motsatta vid relativt stora bryggerier. Mellan bryggerier, vilka
i storlekshänseende äro jämställda, kan i fråga örn utbytet förefinnas en
avsevärd skillnad.
Förutom denna ojämnhet i skattebelastningen de olika bryggerierna emellan
medför skattens uttagande å råämnet icke oväsentliga inskränkningar i
bryggeriernas rörelsefrihet med avseende å tillverkningens bedrivande. Då
skatten lägges å maltet, följer därav, att användandet av annat för jäsbart råämne
än malt principiellt icke kan medgivas vid tillverkningen. Tillsättning
av .socker eller sirap, vilka ämnen kunna vara erforderliga för tillverkning
av en del maltdryckssorter, är sålunda — med undantag för viss användning
vid tillverkning av porter — enligt nu gällande bestämmelser förbjuden i de
skattepliktiga bryggerierna. Då användning av ris och majs visat sig behövlig
för framställning av maltdrycker, å vilka särskilda krav å hållbarhet
måste uppställas (t. ex. exportöl), hava i tillverkningsförordningen måst
inrymmas vissa specialbestämmelser, som kunna sägas bryta mot hela systemet
och som för övrigt äro i icke ringa mån hinderliga för tillverkaren.
Vidare medför systemet, att tillverkaren, om han behöver förskaffa sig tillträde
till maltvågen eller maltkrossen exempelvis för vidtagandet av reparation
eller för rengöring, måste tillkalla kontrolltjänsteman, som för sin närvaro
är berättigad till särskild ersättning av tillverkaren. Detsamma gäller
därest tillverkaren önskar blanda skattepliktig maltdryck med skattefri sådan
eller späda skattepliktig maltdryck med vatten. Blandas skattefri maltdryck
med skattepliktig, kan skatterestitution ej erhållas för någon del av
den brygd, till vilken den skattefria varan hör. Av kontrolltekniska skäl har
vidare skattefrihet icke kunnat medgivas för vört, som för bakningsändamål
utlämnas från skattepliktigt bryggeri.
Vid beskattningens införande mötte vissa svårigheter att i maltskattesystemet
inrymma möjligheter till skattefrihet för de skattepliktiga bryggeriernas
tillverkning av svagdricka, vilken angelägenhet dock sedermera ordnades så,
att ett särskilt restitutionsförfarande i fråga om skatten för malt, använt vid
tillverkning av skattefri maltdryck, blev genomfört. Detta restitutionsförfarande
innebär emellertid, att tillverkarna i de skattepliktiga bryggerierna få
finna sig i att vara underkastade vissa restriktiva bestämmelser, innebärande
framför allt alt icke hela skattebeloppet restitueras, och vara pliktiga iakttaga
vissa formaliteter i fråga örn återbekommandet av dylikt skattebelopp, varjämte
de under viss tid ha att stå i ansvar för beloppet. Några olägenheter av
motsvarande slag förefinnas icke för tillverkarna i de skattefria bryggerierna,
vilka tillverkare dessutom ha den betydande fördelen framför tillverkarna
i de skattepliktiga bryggerierna, att de äga rätt att använda vilka råämnen
24
Kungl. Majlis proposition nr 68.
som helst — alltså även socker och sirap — samt jämväl i övrigt åtnjuta
större frihet vid tillverkningen.
De omnämnda olägenheterna hava icke varit av den art, att icke beskattningssystemet
hittills ansetts kunna godtagas av både bryggeriindustrien och
staten. De under senare tid vidtagna avsevärda höjningarna av skatten hava
emellertid kommit vissa av de ovan antydda och jämväl andra olägenheter
av råämnesskattesystemet att starkt framträda. Då maltskatten år 1903 infördes,
rörde sig skattesatserna om relativt låga belopp — mellan 2 och 12
öre, motsvarande en skattebelastning av i genomsnitt 8.4 öre per kilogram.
Den genom beskattningen föranledda fördyringen av råvaran, vars medelpris
då angavs till 25 öre per kilogram, var sålunda ganska måttlig, i det att
skattebelastningen motsvarade allenast cirka 30 procent av maltets handelsvärde.
Efter år 1923 genomförda höjningar av skattesatserna till respektive
65, 70 och 75 öre per kilogram utgjorde skatten i medeltal något över
70 öre per kilogram. Den senaste, under år 1933 vidtagna skattehöjningen,
därvid skattesatserna fastställdes till respektive 1 krona 25 öre, 1 krona
35 öre och 1 krona 45 öre per kilogram, medförde en medelskatt av omkring
1 krona 34 öre per kilogram. Maltskatten är alltså numera i det
närmaste 16 gånger så hög som den var, då den infördes, och i jämförelse
med år 1923, då statsmakterna senast förehade beskattningssystemet till omprövning,
har skatten ungefär fördubblats. Då priset å malt för närvarande
kan angivas till i genomsnitt 30 öre per kilogram och det beskattade maltet
alltså kostar tillverkaren omkring 1 krona 64 öre per kilogram, utgör skattebelastningen
numera cirka 450 procent av maltets handelsvärde.
Del synes föga rationellt att, när maltdrycksbeskattningen nått en sådan
höjd som nu är fallet, fortfarande uttaga skatten i form av en råämnesskatt.
Den härigenom uppkomna avsevärda fördyringen av råvaran medför, att
förlusterna genom svinn, kross eller skada numera kunna representera avsevärda
belopp. Härtill komma vissa skattetekniska olägenheter av den nuvarande
höga skatten. Då kontrollstyrelsen har att bevilja eftergift för skatt,
hänförlig till skadad maltdryck, och det gäller att från den färdiga varan
räkna sig tillbaka till den använda maltmängden, kunna felkällorna i beräkningsmetoden
i vissa fall leda till otillbörligt stora avvikelser från det belopp,
med vilket skatt i verkligheten erlagts för det använda maltet. Enahanda
är förhållandet beträffande beräkningen av det skattebelopp, som
skall restitueras vid export av maltdryck, varvid enligt gällande föreskrifter
en i viss mån summarisk beräkningsmetod skall komma till användning
Framför allt blir emellertid den nuvarande höga beskattningen av betydelse
med hänsyn till den förut påpekade ojämnheten i beskattningen på
grund av det olika utbytet av färdiga produkter vid de olika bryggerierna.
Vid bryggerier, tillhörande den lägsta skattegruppen, kan skillnaden i utbytet
bliva så stor, att densamma motsvarar en maltkvantitet av ända upp
till 5 kilogram per hektoliter färdig vara, vilket med nu gällande skattesats
medför en skillnad i beskattningen av 6 kronor 25 öre per hektoliter. Även
för bryggerier, tillhörande de övriga båda skattegrupperna, kan skillnaden
i beskattningen på grund av olikhet i utbytesförhållanden dem emellan i
vissa fall bliva anmärkningsvärt stor.
Med avseende å själva skatteinbetalningen må även framhållas några med
maltskattesystemet förknippade omständigheter, som erhållit en större betydelse
än tidigare, då skatten var låg. Ungefär en sjättedel av bryggerierna
betala skatten i förskott, och då i allmänhet maltdrycken ej säljes eller likvid
inflyter förrän cirka 3 månader efter maltets krossning, tvingas tillverkarna
i dessa bryggerier att hava ett visst kapital räntelöst bundet i skatten.
Då förskottsbetalning i allmänhet tillämpas av de mindre och därför i all
-
25
Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
mänhet ekonomiskt svagare företagen, verkar nu ifrågavarande kapitalutlägg
så mycket kännbarare. För de bryggerier, som ställa säkerhet för maltskattens
inbetalande och därför komma i åtnjutande av ett anstånd därmed,
som växlar mellan 2 och 5 månader, har konsekvensen av de upprepade
skattehöjningarna blivit, att säkerhet måst ställas till mångdubbelt högre belopp
än tidigare, ett förhållande som understundom kan vara ägnat att
åsamka tillverkaren vissa svårigheter, särskilt som det här kan bliva fråga
om säkerheter till högst avsevärda belopp.
Förutsättningar för övergång till produktbeskattning.
Maltdryckskommittén, som utförligt redogjort för tidigare överväganden
örn införande av produktbeskattning å maltdrycker i vårt land (betänkandet
sid. 165 ff.), har framhållit, att det främsta skälet mot systemets tillämpning
varit, att det icke ansetts möjligt att anordna en tillfredsställande kontroll
över en beskattning, vilken vore avsedd att huvudsakligen grunda sig
å tillverkarens egen bokföring. Enligt kommitténs uppfattning hade emellertid
förhållandena härutinnan undergått en väsentlig förändring. Bryggeriindustriens
ekonomiska ställning hade undergått en betydande förbättring
och industrien i avsevärd grad koncentrerats. Medan antalet ölbryggerier
i landet år 1897 torde lia utgjort 230, funnes numera 156 skattepliktiga
bryggerier. Dessa erbjöde bilden av en i allmänhet synnerligen välskött
industri, som befunne sig å en mycket god ekonomisk och teknisk standard.
En på detta sätt konsoliderad industri, som för sin ställning vore beroende
av statsmakternas åtgöranden och i övrigt vöre föremål för en viss allmän
uppmärksamhet, borde därför framför andra industrier erbjuda de bästa
allmänna förutsättningar för att en beskattning av dess produkter skulle
kunna grundas på företagens egna uppgifter och handelsböcker. Med hänsyn
lill de stora anspråk, som numera ställdes på affärsföretag i allmänhet
i fråga örn bokföringens tillförlitlighet, hade statsmakterna på ett flertal
områden — t. ex. beträffande skatten å inom riket tillverkad bensin, accisen
å margarin och skatten å vissa slag av fodermedel — ansett sig kunna
uttaga skatt på grundval av deklarationer, vilkas riktighet kontrollerades
genom bokföringsgranskning. Enligt vad erfarenheten givit vid handen
kunde denna beskattningsordning och andra därmed likartade anses hava
fungerat tillfredsställande.
Förutom själva beskattningen måste emellertid, yttrar kommittén vidare,
kontrollen avse de tillverkade maltdryckernas styrka. Någon anledning att
för detta ändamål bibehålla en lokalt utövad, fortlöpande kontroll vid
bryggerierna förefunnes icke. Den fortlöpande personkontrollen vid de skattefria
bryggerierna hade sedan 1932 ersatts nied besök av Överkontrollör
omkring fyra gånger om året, därvid stickprov foges å för försäljning färdigställd
maltdryck, vilka prov därefter undersöktes å kontrollstyrelsens
laboratorium. Denna anordning hade visat sig lika effektiv som den förut
tillämpade. Då de skattepliktiga bryggerierna hittills alltid på ett i stort
26
Kungl. Maj:ls proposition nr 68.
sett mönstergillt sätt efterlevt gällande bestämmelser om maltdryckernas
extrakt- och alkoholgränser, funnes det berättigad anledning att antaga, att
en stickprovskontroll även för dessa bryggeriers vidkommande skulle visa
sig vara tillfyllest.
Maltdryckskommittén nämner vidare, att den invändningen framställts
mot produktbeskattningen, att denna med hänsyn till nykterhetsintresset
skulle vara underlägsen en skatt på råvaran. En skatt av det senare slaget
skulle nämligen kunna tänkas medföra en strävan hos en tillverkare att
använda så litet malt som möjligt vid tillverkningen, vilket i sin tur skulle
få till följd en lag alkoholhalt hos de tillverkade dryckerna. Med en produktskatt
åter, som allenast inom vissa gränser toge hänsyn till alkoholhalten,
skulle något dylikt intresse icke finnas hos tillverkaren. Kommittén
uttalar emellertid, att erfarenheten icke bestyrkt, att råämnesskatten i verkligheten
utövade en dylik inverkan. Trots de under de senare åren vidtagna
kraftiga höjningarna av maltskatten, vilka, örn de anförda synpunkterna
haft någon verklig betydelse, bort resultera i en mera allmän nedsättning
av styrkan, hade nämligen någon förändring av pilsnerdrickats
stjrkeföi liallanden i stort sett icke ägt rum. Hänsyn till allmänhetens smak
och rådande konkurrensförhållanden hade uppenbarligen föranlett tillverkarna
att helt utnyttja gällande styrkegränser. Från nykterhetssynpunkt
syntes därför det ena beskattningssystemet i praktiken icke hava några
företräden framför det andra.
De anförda skälen tala enligt kommitténs mening för att man nu övergiver
maltskattesystemet och i stället anordnar en beskattning av de färdiga
maltdryckerna. På grundval av denna princip har kommittén upprättat
sitt förslag till ny förordning angående tillverkning och beskattning av maltdrycker.
Beträffande lydelsen av detta förslag torde jag få hänvisa till betänkandet
(sid. 13—27).
Maltdryckernas klassindelning.
Innan jag övergår till maltdryckskommittens förslag rörande produktbeskattningens
anordnande, pakallas en redogörelse för kommitténs ställningstagande
till frågan om maltdryckernas klassindelning. Gällande bestämmelser
örn indelning av maltdryckerna i tre klasser ha förut berörts. Därvid
har även nämnts, att lagstiftningen nu innefattar en dubbel gränsdragning
mellan de olika klasserna, nämligen dels efter alkoholstyrkan och dels
efter den s. k. stamvörtens extrakthalt.
Maltdryckskommittén har framhållit, att behövligheten av de dubbla
gränserna blivit ifrågasatt samt att vår lagstiftning i fråga om metoden för
gränsdragningen syntes avvika från lagstiftningen i andra länder, där man
åtnöjt sig med en enda gräns.
Efter en historik över tillkomsten av gällande bestämmelser i nu berörda
avseende (betänkandet sid. 149 ff.) uttalar kommittén, att ehuru alkoholgrän
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
27
sen vore att anse såsom den primära, det i allt fall blivit extraktgränsen,
som med hänsyn till sättet för kontrollens anordnande i praktiken erhållit
den största betydelsen. Efter de senare årens ändringar i kontrollförfarandet
vore emellertid förhållandena härutinnan avsevärt förändrade. Den
kontinuerliga kontrollen med ofta återkommande provningar av vörtens styrka,
utövad av en särskild funktionär vid varje bryggeri, hade, såsom förut
nämnts, år 1932 avskaffats vid de skattefria bryggerierna. Vidare hade för
de skattepliktiga bryggeriernas del kontrollen avsevärt inskränkts redan år
1923. De uppgifter, som tidigare tillkommit de vid dessa bryggerier anställda
kontrollörerna, hade då till en del övertagits av överkontrollörerna och
till en del av de nuvarande kontrollombuden. De åligganden, som åvilade
kontrollombuden, avsåge huvudsakligen tillsynen över maltkrossningen och
maltvågen. Kontrollombudens uppsikt över extrakthalten inskränkte sig
lill att stamvörtstyrkan provades någon gång i månaden. I övrigt utövades
i de skattepliktiga bryggerierna tillsynen över maltdryckernas laglighet
på så sätt, att överkontrollörerna vid sina besök i bryggerierna stickprovsvis
verkställde undersökningar och med viss tids mellanrum insände prov å tillverkade
maltdrycker till kontrollstyrelsen för analysering. Anordnandet av
kontrollen på nu angivet sätt hade, enligt vad kommittén inhämtat, för både
de skattefria och de skattepliktiga bryggeriernas del visat sig fullt ut lika
effektiv som den tidigare tillämpade, betydligt kostsammare kontrollmetoden.
Ur kontrollsynpunkt tillmättes alltså en fortlöpande uppsikt över stamvörtstyrkan
icke samma dominerande betydelse som förr. Därmed hade
ett av de båda skäl, som på sin tid anförts för uppdragandet av en extraktgräns
jämte alkoholgränsen, nämligen underlättandet av kontrollen, avsevärt
minskat i styrka. Det andra skälet hade varit, att man velat underkasta
de extraktrika men alkoholsvaga maltdryckerna beskattning. År 1928
hade emellertid därutinnan gällande bestämmelser ändrats, i det att s. k.
malt drick a hänförts till första klassen. Därmed hade sistberörda skäl för
extraktgränsens uppställande förlorat sin giltighet.
Vad nu anförts samt den omständigheten, att de dubbla gränserna vållade
viss oklarhet i fråga om lagstiftningens rätta innebörd, har kommittén ansett
tala för att extraktgränsen slopades.
Kommittén omnämner, att från den skattepliktiga bryggeriindustriens sida
framställts krav på att gränsen mellan andra och tredje klasserna måtte fastställas
enbart efter extrakthalten. Kommittén medgiver, att från tillverkarens
synpunkt en extraktgräns framstode såsom lämpligast, i det att vörtens
extrakthalt vid jästens tillsättande lätt kunde fastställas och regleras, varemot
alkoholhalten hos den färdiga drycken kunde variera. För att alkoholgränsen
med säkerhet icke skulle överskridas, finge därför inbryggningen
verkställas med en extrakthalt, som kunde komma att i icke obetydlig grad
understiga den högsta tillåtna.
Kommittén framhåller emellertid, att anledningen till att samhället ingripit
reglerande på maltdryckshanteringens område varit de spörsmål av social
natur, som sammanhängde med maltdryckernas alkoholhalt. Ur sam
-
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
hällets synpunkt ägde alkoholgränsen därför avgörande betydelse. En grundregel
i hela vår alkohollagstiftning vore, att vissa exakt angivna alkoholgränser
skulle noggrant iakttagas. Att för maltdryckslagstiftningens del göra något
undantag från denna regel borde enligt kommitténs mening icke ifrågakomma,
då några tvingande skäl därtill icke syntes föreligga. Kommittén
hade därför stannat vid att uppbygga klassindelningen med tillämpande av en
ren alkoholgräns.
Med avseende å tillverkningen av maltdrycker av första klassen har kommittén
emellertid ansett erforderligt att uppställa särskilda säkerhetsföreskrifter
med avseende å stamvörtstyrkan.
Vad angar fragan örn läget av alkoholgränsen mellan de olika inaltdrycksklasserna
har kommittén — som avvisat tanken på starkölsförbudets upphävande
- pa anförda skäl (betänkandet sid. 155 ff.) föreslagit en höjning av
gränsen mellan andra och tredje klasserna från 3.2 till 3.4 viktprocent. I
fråga om läget av gränsen mellan första och andra klasserna har kommittén
icke funnit anledning föreslå någon ändring.
Produktbeskattningens anordnande enligt maltdryckskommitténs
förslag.
Skattskyldighetens omfattning m. m.
Beträffande beskattningssystemets huvudgrunder har maltdryckskommittén
i stort sett följt de linjer, efter vilka beskattningen blivit anordnad i den
danska maltdryckslagstiftningen och i den med denna såsom förebild uppgjorda
norska lagstiftningen.
Enligt 12 § första stycket av den föreslagna tillverkningsförordningen skall
skattskyldigheten, i likhet med vad nu är fallet, principiellt omfatta
alla maltdrycker av andra och tredje klasserna, som tillverkas i skattepliktigt
bryggeri. Beskattningen skulle sålunda, liksom nu, icke avse hembrygd för
eget behov.
Från denna huvudregel har emellertid i 12 § andra stycket föreslagits vissa
undantag. Sålunda ha, i överensstämmelse med gällande lagstiftning, från
beskattning undantagits maltdrycker av andra och tredje klasserna, som från
bryggeri utlämnas för export. Skattefrihet har vidare stadgats för maltdrycksprov,
som för analytisk undersökning utföras från bryggeri, ävensom
för maltdrycker, som inom bryggeri användas för tekniskt ändamål eller där
förstöras. Från beskattning ha slutligen undantagits maltdrycker, som inom
bryggeri utlämnas till personalen för förbrukning därstädes. Undantaget
avser väsentligen den förmån av s. 1c. dagöl, som arbetarna vid bryggerierna
sedan gammalt åtnjuta. Med nuvarande beskattningssystem kommer skatten
givetvis att drabba även dagölet, och kommittén uttalar, att anledning till
skattebefrielse i förevarande fall principiellt knappast förefinnes. Med hänsyn
till svårigheten att åstadkomma tillfredsställande kontroll över mycken
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
29
heten utlämnat dagot och då skatten därå skulle uppgå till ett relativt obetydligt
belopp, har kommittén dock funnit sig böra föreslå skattefrihet för
detsamma. Utföres dagölet från bryggeri, skall skatt påföras i vanlig ordning.
Förbud för personalen att utföra dagöl torde emellertid finnas stadgat
vid de flesta bryggerier.
Innebörden av bestämmelserna i 12 § vid deras praktiska tillämpning har
av kommittén sammanfattats sålunda, att skattskyldigheten omfattar alla
maltdrycker av andra och tredje klasserna, vilka utföras från bryggeri, med
undantag av vad som därav är avsett för export eller för analysändamål.
Fastställandet av den myckenhet maltdrycker, för vilken skatt skall utgå vid
varje särskilt bryggeri, föreslås i enlighet härmed i allmänhet skola ske vid
maltdryckernas utförande från bryggeriet, därvid för underlättande av kontrollen
flaskor av viss bestämd storlek eller andra vederbörligen uppmätta
kärl skola användas.
Vid behandling av frågan om grunderna för skattens beräkning
har kommittén till en början uppvisat, att syftet med den graderade
skatteskala, som föreskrevs vid maltskattens införande och som alltjämt i
modifierad form tillämpas, varit att förhindra, att maltskattens påläggande i
och för sig skulle åstadkomma någon rubbning av de dessförinnan rådande
konkurrensförhållandena inom bryggeriindustrien. Vid tiden för maltdrycksbeskattningens
införande, uttalar kommittén, intog bryggeriindustrien ingalunda
den gynnsamma ställning i ekonomiskt och tekniskt hänseende, som
numera är för handen. Särskilt de mindre bryggerierna voro i allmänhet
bristfälligt utrustade i tekniskt hänseende och ägde långt mindre än nu resurser
att effektivt utnyttja maltet vid tillverkningen på samma sätt som de
större bryggerierna. Då skatten skulle utgå på råvaran, var därför vid denna
tid en gradering av skatteskalan väl motiverad.
När man övergår till produktbeskattning, yttrar kommittén vidare, förfalla
principiellt de skäl, som man med hänsyn till bryggeriernas olika förmåga
att utnyttja det beskattade råämnet tidigare kunnat åberopa för en
degression av skatteskalan till förmån för bryggerier av viss storleksordning.
Från de medelstora och mindre bryggeriernas sida hade gjorts gällande, att
en gradering av skatteskalan skulle vara nödvändig för att kompensera den
överlägsenhet i konkurrenshänseende, som de större bryggerierna på grund
av billigare framställnings- och distributionskostnader ägde i förhållande till
dem. Någon anledning till ett ingripande från statens sida i syfte att utjämna
de olikheter i fråga om konkurrensmöjligheter som — utan samband med
skatten — på grund av rent faktiska förhållanden förelåge mellan bryggerierna
inbördes, torde dock enligt kommitténs mening icke kunna påvisas.
Degressionen av maltskatteskalan syntes för övrigt i icke ringa mån lia bidragit
att förhindra en av tidsförhållandena påkallad koncentrering av bryggeriinduslrien,
som varit önskvärd både ur sociala synpunkter och med hänsyn
till statens fiskaliska intresse. Uppdelningen av produktionen på ett
flertal smärre enheter, i många fall belägna i varandras omedelbara närhet
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
eller inom ett begränsat avsättningsområde, hade stundom haft till följd en
skarp konkurrens mellan de olika företagen med åtföljande olägenheter av
social natur.
På grundval i huvudsak av nu återgivna skäl har kommittén i sitt förslag
till anordnande av beskattningen frångått principen att lämpa skattesatsen
efter storleken av de olika bryggeriernas produktion och i stället föreslagit,
att skatten för maltdrycker av en var av de beskattningsbara båda klasserna
fastställes att utgå med ett bestämt belopp för varje liter färdig vara. Av billighetsskäl
har kommittén emellertid ansett sig böra förorda, att under en
övergångstid en viss skattelindring bibehålies för de medelstora och de
mindre bryggerierna pa sadant sätt, att för maltdrycker av andra klassen en
särskild skatteskala med en degression av samma omfattning som den nuvarande
degiessionen av maltskatteskalan tillämpas under de tre tillverkningsåren
närmast efter den nya förordningens ikraftträdande samt att denna
degression successivt avvecklas under de därpå följande fem tillverkningsåren.
Vid behandling av frågan om skattens storlek har kommittén
efter redogörelse för tidigare erfarenheter rörande konjunkturväxlingarnas
och företagna skattehöjningars inverkan på maltdryckskonsumtionen (betänkandet
sid. 214 ff.) med hänsyn till vid tiden för betänkandets avgivande rådande
förhållanden ansett sig allenast böra förorda en omräkning av den nuvarande
maltskatten till att avse en skatt å den färdiga varan. Då kommittén,
såsom förut nämnts, ansett den nuvarande graderingen av skatteskalan
böra avskaffas, har kommittén verkställt denna omräkning med utgångspunkt
från det såsom normal skattesats för maltskatten bestämda beloppet
1 krona 45 öre per kilogram malt. Med ledning av verkställd utredning rörande
dels utbytesförhållandena vid de skattepliktiga bryggerierna och dels
den genomsnittliga inbryggningsstyrkan för maltdrycker av andra klassen,
vilken visat sig utgöra i genomsnitt omkring 10 procent, har kommittén beräknat
maltåtgången per hektoliter färdig maltdryck av nämnda klass till i
medeltal omkring 14.5 kilogram. Enligt dessa beräkningsgrunder skulle
alltså mot maltskatten svara en skatt på den färdiga varan av (1.45 X 14.5=)
21 kronor 3 öre för hektoliter eller 21 öre för liter.
För maltdrycker av tredje klassen bör enligt kommitténs mening skattesatsen
beräknas efter maltåtgången för dylik maltdryck med den högsta förekommande
inbryggningsstyrkan eller 17 å 18 procent, med vilken styrka
porter i allmänhet inbrygges. I överensstämmelse härmed föreslår kommittén
för maltdrycker av tredje klassen en skatt av 36 öre för liter.
Kommittén förordar vidare ett stadgande om viss minimiskatt å tillverkningen
vid varje bryggeri. Enligt 24 § andra stycket gällande tillverkningsförordning
må under den tid, maltkrossning på grund av tillståndsbevis
äger rum i skattepliktigt bryggeri, skatten för helt kvartal räknat i intet fall
understiga i medeltal 8 kronor för helgfritt dygn. Kommittén har uppmärksammat,
att en del bryggeriföretag, vilka äga mer än ett bryggeri, funnit med
Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
31
sin fördel förenligt att vid något eller några av de mindre bryggerierna inskränka
tillverkningen till en eller amian s. k. försvarsbrygd under varje tillverkningsår
men vid samma bryggerier bedriva försäljning av maltdrycker,
tillverkade vid företagens övriga bryggerier. Om än detta förhållande finge
ses mot bakgrunden av de svårigheter, som på vissa håll förefunnes för tillverkarna
att erhålla rätt till försäljning från upplag utom tillverkningsorten,
innebure detsamma dock enligt kommitténs mening i verkligheten ett kringgående
av bestämmelserna rörande försäljningen. I syfte att för framtiden
förhindra ett dylikt kringgående och då det dessutom ur kontrollsynpunkt
framstode såsom angeläget, att antalet företag, vilka behövde underkastas
kontroll, i görligaste mån nedbringades ävensom att skattepliktig maltdryckstillverkning
icke bedreves i alltför små bryggerier, vilkas övervakande
erbjöde förhållandevis större besvärligheter än kontrollen över de större
bryggerierna, har kommittén föreslagit en höjning av minimiskattens belopp
till 2,500 kronor i kvartalet.
Såsom förut nämnts har kommittén förordat en degressiv skatteskala under
viss övergångstid i fråga om skatten för maltdrycker av andra klassen.
De härutinnan föreslagna bestämmelserna åsyfta en degression av samma
omfattning som den nu medgivna för de tre tillverkningsåren närmast efter
den nya förordningens ikraftträdande. För varje därpå följande tillverkningsår
skulle skattesatserna ökas med Va öre, till dess de nått upp till den
normala, 21 öre för liter. Den närmare utformningen av dessa bestämmelser
framgår av följande uppställning:
Tiel |
För beskattningsbar myckenhet |
||
upp till 6,500 |
mellan 6,500 |
överstigande |
|
De lörsta tre tillverkningsåren................ |
18 |
19.5 |
21 |
| Det fjärde tillverkningsåret.................. |
18.5 |
20 |
21 |
> femte > .................. |
19 |
20.5 |
21 |
> sjätte » .................. |
19.5 |
21 |
21 |
» sjunde > .................. |
20 |
21 |
21 |
» åttonde > .................. |
20.5 |
21 |
21 |
> nionde » .................. |
21 |
21 |
21 |
De kvantiteter, för vilka nedsättning i skatten skulle medgivas, ha ställts i
relation till de maltkvantiteter, för vilka skatten för närvarande utgår med
nedsatt belopp, därvid emellertid maltåtgången per hektoliter beräknats med
hänsyn till den högre inbryggningsstyrka, med vilken kommittén för framtiden
räknat på grund av den föreslagna höjningen av alkoholhalten.
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
Skattebokföriagen.
Såsom förut nämnts har kommittén förutsatt, att någon fortlöpande statlig
kontroll, utövad av lokalt anställda kontrolltjänstemän, icke skall äga rum
vid de skattepliktiga bryggerierna, utan att det nya beskattningssystemet i
väsentlig grad skall bygga på av tillverkarna lämnade uppgifter rörande tillverkning
och försäljning. Den redovisningsskyldighet från tillverkarnas
sida, som systemet således förutsätter, medför en särskild bokföringsskyldighet
för dem. Regler härom återfinnas i 14 § 1 mom. av kommitténs förslag
till tillverkningsförordning. Enligt dessa regler skall det åligga tillverkare
i skattepliktigt bryggeri att föra fem olika journaler, benämnda bryggjournal,
tappnings journal, fridh journal, försäljningsjournal samt retur- och
nederlags journal. De uppgifter, vilka de olika journalerna skulle innehålla,
ha i korthet angivits i författningsförslaget. Detaljföreskrifter skulle härutinnan
meddelas av kontrollstyrelsen. Beträffande innebörden av dessa detaljföreskrifter
må här hänvisas till betänkandet (sid. 223 f.). I beskattningsavseende
viktigast bleve försäljningsjournalen, i vilken anteckning skulle
göras om myckenheten maltdrycker av olika slag, som utföras från bryggeri.
Utöver förandet av nämnda fem journaler skulle tillverkaren enligt kommittéförslaget
ha att vid utgången av varje tillverkningsår upprätta en särskild
årsredogörelse med uppgift å myckenheten maltdrycker av olika slag,
som rörelsen vid bryggeriet under året omfattat.
I syfte att åstadkomma en viss garanti för att alla maltdrycker, som utföras
från eller införas i skattepliktigt bryggeri, bliva vederbörligen antecknade
i journalerna, har kommittén efter förebild i den norska lagstiftningen
föreslagit, att vissa uppgifter med avseende å kontrollen skulle anförtros
en av tillverkaren utsedd funktionär, kallad forsedelskontrollant. Denne
funktionär — som icke skulle intaga någon officiell tjänsteställning -—-skulle enligt förslaget ha till förnämsta åliggande att hålla uppsikt över alla
transporter av maltdrycker, som utginge från eller ankomme till bryggeri,
samt att förvissa sig om myckenheten av de maltdrycker, som utfördes därifrån
eller dit infördes. För att möjliggöra en dylik kontroll och för att samtidigt
skapa ett underlag för försäljningsjournalens förande skulle tillverkaren
åläggas att för varje transport av maltdrycker, som utginge från bryggeriet,
låta upprätta en s. k. forsedel. Forsedlarna, bestyrkta av forsedelskontrollanten,
skulle bifogas försäljningsjournalen såsom verifikationer.
Uppdrag att vara forsedelskontrollant borde enligt kommitténs mening anförtros
åt någon kontorist eller arbetsförman eller annan dylik befattningshavare,
vars tjänstgöring kunde anordnas på sådant sätt, att han bleve i
tillfälle att hålla uppsikt över alla transporter vid sidan av sitt vanliga arbete.
Erforderliga detaljföreskrifter rörande forsedel och forsedelskontrollants
granskning skulle enligt kommitténs förslag meddelas av kontrollstyrelsen.
Vissa riktlinjer för dessa föreskrifter ha angivits i betänkandet (sid. 226 f.).
Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
33
Skattens påtörande och erläggande.
Fastställandet av det belopp, med vilket skatt skall utgå vid varje bryggeri,
skall, såsom förut nämnts, enligt kommitténs förslag i allmänhet ske med
ledning av de i försäljningsjournalen antecknade uppgifterna örn den myckenhet
maltdrycker av andra och tredje klasserna, som utförts från bryggeriet.
Avdrag skulle emellertid få göras för maltdrycker, som utlämnats för
utförsel ur riket eller till svensk frihamn eller såsom prov för analytisk undersökning.
Vidare skulle — till undvikande av dubbelbeskattning — avdrag
medgivas för maltdrycker, som antingen av utkörare återställts såsom
icke avyttrad återstod av transport eller ock från bryggeri överförts till annat
skattepliktigt bryggeri för att därifrån försäljas.
Rörande den vid varje bryggeri beskattningsbara myckenheten maltdrycker,
som alltså bleve lika med den i försäljningsjournalen antecknade myckenheten,
sedan därifrån gjorts tillåtna avdrag, skulle tillverkaren för varje
månad upprätta och senast å femte söckendagen efter månadens utgång
till kontrollstyrelsen insända en deklaration enligt av styrelsen upprättat
formulär. Deklarationen skulle vara försedd med intyg av två personer, att
den överensstämde med bryggeriets journaler samt att beträffande eventuella
avdrag vederbörliga bevis och intyg rörande avdragen företetts. Skattebeloppet
skulle tillverkaren utan anmaning ha att erlägga senast å femtonde
dagen efter utgången av den månad, deklarationen avsåge, genom inbetalning
å statsverkets checkräkning i riksbanken.
Mot ställande av säkerhet är tillverkare för närvarande berättigad till anstånd
under viss tid med maltskattens erläggande. Kommittén uttalar, att
med en produktbeskattning, anordnad i enlighet med dess förslag, det icke
kan bliva fråga om anstånd, då skatten påföres först vid utlämnandet av
den färdiga varan. Med hänsyn till den begränsade tidsfrist, inom vilken
skatten skall betalas, har kommittén icke funnit påkallat att fordra förskottsbetalning
eller ställande av säkerhet. Kommittén har emellertid förordat,
att möjlighet beredes kontrollstyrelsen att i särskilda fall ålägga tillverkare
att ställa säkerhet för skattens behöriga erläggande. Såsom påföljd av
utebliven betalning av skatten skulle kontrollstyrelsen äga rätt att meddela
förbud mot utförande av maltdrycker från bryggeriet intill dess skatten
guldits.
Kontrollens anordnande.
Kommittén har uttalat, att det icke vore lämpligt att inom ramen för själva
tillverlcningsförordningen lämna några mera ingående bestämmelser om
sättet för kontrollens utövande. Det läge i sakens natur, att sådana bestämmelser
tid efter annan på grund av vunna erfarenheter finge underkastas
ändringar, för att en smidig anpassning av kontrollförfarandet skulle kunna
ernås. De bestämmelser, som härutinnan komme att erfordras, syntes
därför lämpligen böra inflyta i de tillämpningsföreskrifter, som kontrollsty
Bihang
till urtima riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 6S. 3
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
reisen komme att meddela. Kommittén har emellertid i betänkandet (sid.
232 ff.) lämnat en redogörelse för kontrollförfarandet, sådant detta enligt
kommitténs mening borde utformas. Av denna framställning må följande
huvudpunkter återgivas:
För utövande av den lokala kontrollen vid bryggerierna skulle finnas anställda
särskilda befattningshavare, överkontrollörer, till erforderligt antal,
vilka skulle tjänstgöra envar inom visst distrikt. Överkontrollörerna skulle
lyda direkt under kontrollstyrelsen, som i sin egenskap av central uppsiktsmyndighet
skulle ha att i vissa avseenden utöva omedelbar kontroll över tillverkningen
och beskattningen.
Överkontrollör skulle ett visst antal gånger om året besöka de skattepliktiga
bryggerierna inom distriktet och därvid i första hand tillse, att kontrollsystemet
i allmänhet fungerade i vederbörlig ordning, samt granska, att
tillverkarens deklarationer överensstämde med journalerna och att de poster,
för vilka avdrag gjorts vid beräkningen av den beskattningsbara myckenheten,
vore vederbörligen verifierade. 1 mån av behov skulle jämväl tillverkarens
handelsbokföring granskas. Denna granskning skulle i allmänhet
kunna inskränkas till att avse stickprov. En fullständigare granskning skulle
endast ske, örn tilliten till skattebokföringens riktighet av någon anledning
rubbats.
Vidare skulle över kontrollör erna på grundval av uppgifter om använda råämnen
m. m. verkställa överslagsberäkningar över utbytet av produkter i
bryggerierna, något som kunde förväntas bliva en verksam kontroll över
att någon del av de tillverkade maltdryckerna icke undandroges från beskattning.
överkontrollörerna skulle även hålla uppsikt över att stadgade alkoholgränser
icke överskredes och därvid bland annat uttaga prov å färdiga maltdrycker
för undersökning å kontrollstyrelsens laboratorium.
Till överkontrollörernas åligganden skulle liksom nu höra tillsynen över
de skattefria bryggerierna, ehuru någon minskning av antalet kontrollbesök,
nu regelmässigt fyra örn året, kunde vidtagas.
Vad slutligen angår den av kontrollstyrelsen utövade direkta kontrollen,
skulle denna bland annat avse utbytesförhållandena vid de olika bryggerierna,
vilka skulle bliva föremal för fortlöpande och jämförande observationer.
Då den uppsikt över de i skattepliktigt bryggeri tillverkade maltdryckernas
laglighet, som nu utövas av kontrollombuden genom bestämmande av vörtens
extraktion vid jästens tillsättande, enligt kommitténs förslag komme
att upphöra, och då vidare borttagande av extraktgränsen föreslagits, bleve
det för framtiden erforderligt att i större utsträckning än nu verkställa laboratorieundersökningar
av prov å de färdiga maltdryckerna.
Till frågan om kontrolltjänstemännens antal, kompetens och ställning i
lönehänseende skall jag i det följande återkomma.
Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
35
Remissyttrandena.
Några principiella invändningar mot maltdryckskommitténs förslag att
införa produktbeskattning lia icke framkommit i de avgivna yttrandena.
Förslaget har uttryckligen förordats av, bland andra, kontrollstgrelsen, statskontoret
och riksräkenskapsverlcet.
Kontrollstgrelsen har till en början erinrat, att frågan örn övergång till
produktbeskattning av maltdrycker varit föremål för övervägande såväl vid
den utredning, vilken föregick nu gällande tillverkningsförordning, som ock
i samband med de åren 1932 och 1933 vidtagna höjningarna av maltskatten.
Styrelsen anför vidare bland annat:
De av kommittén framförda erinringarna mot gällande beskattningssystem
sammanfalla i huvudsak med kontrollstyrelsens synpunkter å denna fråga,
och mot kommitténs förslag om övergång till produktbeskattning för uttagande
av skatt å maltdryckskonsumtionen har styrelsen i princip intet
att erinra. Såsom kontrollstyrelsen tidigare framhållit, utgör enligt styrelsens
mening skattens uttagande å den färdiga varan en riktigare anordning
än ett beskattande av det vid tillverkningen använda råämnet. Även örn
denna uppfattning jämväl tidigare vunnit erkännande i vårt land, har produktbeskattningssystemets
införande likväl av skattetekniska skäl icke ansetts
tillrådligt. Såsom kommittén påvisat, kan bryggeriindustrien till följd
av sin nuvarande gestaltning och utvecklingen i övrigt numera anses erbjuda
tillfredsställande möjligheter för en maltdrycksbeskattning i form av produktbeskattning,
grundad huvudsakligen å ett deklarationsförfarande samt
med kontrollen knuten till bryggeriernas bokföring. Kommittén har också
kunnat hänvisa till att ett på detta sätt anordnat beskattningssystem för maltdrycker
enligt lång erfarenhet fungerat tillfredsställande i Danmark och
Norge. Då härtill kommer, att den avsevärda skärpningen i den svenska
maltdrycksbeskattningen, varigenom skatten å maltet blivit till beloppet
mångdubbelt större än maltets varuvärde, gjort olägenheterna av råänmesskatten
mera framträdande, i synnerhet genom olikheten i skattebelastningen
å vid de särskilda bryggerierna tillverkade skattepliktiga maltdrycker
ävensom för de fall, då restitution eller eftergift av maltskatt
skall ifrågakomma, synes tidpunkten nu vara inne för en övergång
från det huvudsakligen på mekaniska kontrollanordningar grundade maltskattesystemet
till ett på tillverkarens egna uppgifter örn den beskattningsbara
myckenheten maltdrycker vilande produktbeskattningssystem. Det är
uppenbart, att, även örn systemet kringgärdas av ingående bestämmelser om
bokföringens anordning m. m. detsamma likväl bygger på ett förtroende för
tillverkaren. Detta kan emellertid i viss mån även sägas vara fallet med det
nu gällande maltskattesystemet. Visserligen är det i maltdryckstillverkningsförordningen
utsagt, att det för tillverkning i skattepliktigt bryggeri avsedda
maltet skall krossas å en i bryggeriet uppställd maltkross, så förbunden med
en självregistrerande, under statens kontroll stående våg, att maltets krossning
ej kan äga rum, utan att maltet först genomgått vågen. Det har emellertid
gjorts gällande, att denna för det nuvarande skattesystemet grundläggande
bestämmelse icke skulle kunna hindra en mindre nogräknad tillverkare
att i viss utsträckning använda även sådant malt, som icke passerat
vågen, då ju bryggeriet icke är ställt under ständig uppsikt av en kontrollfunktionär.
Kontrollstyrelsen har icke haft anledning befara, att ett dylikt
kringgående av beskattningen ägt rum, och skäl till antagande, att tillverkarna
skulle begagna sig av det nya beskattningssystemet för undansnillande
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 6S.
av skatt, synas lika litet föreligga. De farhågor, som tidigare uttalats beträffande
självdeklarationsförfarandets tillämpning vid uttagande av skatt å
maltdrycker, torde med hänsyn till den erfarenhet, som vunnits vid dess tilllämpning
å andra, i viss mån likartade beskattningsområden, få anses såsom
tämligen ogrundade.
Då kontrollstyrelsen ansett sig böra tillstyrka kommitténs förslag rörande
övergång till produktbeskattning, vill kontrollstyrelsen även något beröra
frågan om de verkningar ur sociala synpunkter, som det ena eller andra beskattningssystemet
kan vara ägnat att medföra. I detta hänseende har sedan
gammalt från nykterhetsvänligt håll uttalats önskemål örn ett beskattningssystem
med skatten beroende av maltdryckens styrka sålunda, att ju svagare
maltdryck en tillverkare framställde, desto lägre skatt skulle han ha att
erlägga för densamma. Det har gjorts gällande, att det nu tillämpade maltskattesystemet
vore att föredraga framför produktskatten, av den anledningen
att med det förra följde ett intresse för tillverkaren att för nedbringande
av skatteutgiften begränsa inbryggningsstyrkan vid tillverkningen av
skattepliktiga maltdrycker, varigenom vunnes, att alkoholstyrkan hos dessa
drycker hölles låg. Någon dylik inverkan skulle däremot icke följa av produktbeskattningen,
enligt vilken volymen färdig maltdryck beskattas, oavsett
den alkoholhalt, drycken håller inom de stadgade gränserna. Kommittén
bär i denna fråga uttalat, att vad anginge nykterhetssynpunkten det ena beskattningssystemet
i praktiken icke hade några företräden framför det andra.
Denna uppfattning anser sig kontrollstyrelsen böra dela. Även örn den å
nykterhetsvänligt håll hävdade meningen kan äga visst teoretiskt fog för
sig, visar dock erfarenheten, att råämnesskatten i praktiken icke medfört
några verkningar av detta slag. Såsom kommittén framhållit, föranledas
tillverkarna, såväl av allmänhetens fordran på att erhålla ett så fullgott
pilsnerdricka som möjligt som ock av konkurrensförhållandena, att helt utnyttja
styrkegränserna trots den utsikt till ekonomisk vinst, som är förenad
med ett nedbringande av maltanvändningen.
Den omständigheten, att tillverkarna icke till fullo utnyttja den medgivna
styrkegränsen, finner säkerligen främst sin förklaring däri, att vissa tillverkare
på grund av beskaffenheten av det malt, de hava att tillgå för tillverkningen,
tvingas att iakttaga stor försiktighet vid inbryggningen för att ej
riskera ett överskridande av alkoholgränsen. Att den för tillverkning av pilsnerdricka
använda myckenheten malt i verkligheten icke rönt inflytande av
råämnesskatten, anser styrelsen bestyrkt därav, att enligt den officiella statistiken
utbytet av pilsnervört av 100 kilogram malt, vilket tillverkningsåret
1923/1924, då maltskatten genomsnittligt var 69.9 öre per kilogram, utgjorde
7.8 hektoliter, tillverkningsåret 1934/1935 uppgått till 7.9 hektoliter, oaktat att
skatten då stegrats till ungefär det dubbla eller i genomsnitt 134.3 öre per kilogram.
Den ringa höjningen i utbytet med 0.1 hektoliter eller cirka 1.2 procent
torde näppeligen ha något att skaffa med beskattningen utan torde närmast
vara en följd av de tekniska förbättringar, som ägt rum under berörda tidsperiod
inom bryggeriindustrien.
Svenska bryggareföreningen har funnit de av kommittén åberopade skälen
för en övergång till produktbeskattning övertygande samt uttalat, att från
bryggeriindustriens sida numera icke syntes kunna resas några bärande invändningar
mot den ifrågasatta omläggningen.
Medan det föreslagna beskattningssystemet sålunda i princip lämnats utan
erinringar, lia emellertid olika uppfattningar kommit till uttryck beträffande
vissa med detsamma förknippade särskilda spörsmål.
Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
37
Vad först beträffar det av kommittén föreslagna slopandet av extraktgränserna
ur bestämmelserna örn klassindelningen, har kontrollstyrelsen
uttalat sin anslutning till kommitténs uppfattning, att utvecklingen
på bryggerihanteringens område medfört, att de av kontrollhänsyn ursprungligen
förestavade skälen för uppställandet av såväl alkoholgräns som
extraktgräns numera icke vore förhanden. Då kontrollen över styrkegränsernas
iakttagande, baserad på stickprov, visat sig fungera på ett fullt tillfredsställande
sätt, syntes icke längre med fog kunna göras gällande, att uppställandet
av extraktgränserna vore påkallat ur kontrollsynpunkt. Genom
de år 1928 vidtagna ändringarna i tillverkningsförordningen hade framställning
av alkoholsvaga skattefria maltdrycker med en extraktion upp till 10.5
procent möjliggjorts. Genom slopandet av nämnda extraktgräns skulle tillverkning
av dylika maltdrycker med extrakthalt över 10.5 procent utan hinder
av lagstiftningen kunna äga rum.
Svenska bryggare föreningen har erinrat, att från den skattepliktiga industriens
sida tidigare gjorts gällande, att man såsom det mest praktiska
uteslutande borde hålla sig till extraktgränsen. Det vöre enligt föreningens
mening att beklaga, att kommittén icke ansett sig kunna upptaga ett förslag
med enbart extraktgräns för maltdrycker med extrakthalt ej överstigande 10.5
procent i stället för den nu föreslagna rena alkoholgränsen. Accepterandet av
en dylik extraktgräns syntes icke rimligen kunna medföra några vådor ur
nykterhetssynpunkt, då man med denna inbryggningsstyrka praktiskt taget
icke skulle överskrida 3.4 och blott i högst sällsynta fall uppnå 3.6 viktprocent
alkohol.
Mot det av kommittén framlagda förslaget att från beskattning
undantaga s. k. daghi, som inom bryggeri utlämnas till personalen
för förbrukning därstädes, har anmärkning riktats från kontrollstyrelsens
sida, som därulinnan bland annat anfört:
Enligt vad kontrollstyrelsen inhämtat vore förmånen av s. k. dagö! vanligtvis
tillförsäkrad den vid bryggeri anställda personalen i arbetsavtalen.
I allmänhet syntes förmånen omfatta rätt till utfående av fyra flaskor om
a/3 Uter per man och dag för förtäring inom bryggeriet, men lägre kvantitet
förekomme även, varför en medeltalssiffra av 3 flaskor per man och dag
eller 900 flaskor per nian och år kunde beräknas. Det syntes visserligen, såsom
kommittén uttalat, vara förenat med svårigheter att åstadkomma en
tillfredsställande kontroll över myckenheten av det utlämnade dagölet. De
noggranna anteckningar, som vid de flesta bryggerier fördes rörande utlämning
av daghi, ävensom kännedomen om antalet anställda vid visst bryggeri
och den medgivna myckenheten daghi borde emellertid enligt styrelsens
mening kunna utgöra tillräckliga hållpunkter över dagölets beskattning. Med
hänsyn därtill och då det principiellt riktiga vore, att alla maltdrycker av
andra och tredje klasserna, som konsumerades, också bleve föremål för beskattning,
hade styrelsen för sin del funnit sig icke kunna biträda kommitténs
förslag i denna del.
Kommitténs förslag att efter viss övergångstid slopa den nu tillämpade
degressionen av maltdrycksbeskattningen bär uttryck
-
38
Kungl. Maj.ts proposition nr 68.
ligen förordats av kommerskollegium men gjorts till föremål för erinringar
från vissa andra håll.
Svenska bryggareföreningen har sålunda uttalat, att ifrågavarande spörsmål
alltid blivit föremål för livligt meningsutbyte ej minst bland industriens
egna män. Ursprungligen hade man motiverat den graderade skatteskalan
med det olika utbytet av maltet i stora och små bryggerier och framhållit,
att man vid skattens påläggande måste tillse, att skatteskalan ej finge anordnas
så, att man därigenom påverkade bryggeriernas inbördes konkurrensförhållanden.
Företrädarna inom industrien för en mera differentierad
skatteskala hade framhållit, att degressionen jämväl borde tjäna till utjämning
av skillnaden mellan de större och de mindre bryggeriernas produktions-
och distributionskostnader i allmänhet. Från denna utgångspunkt
borde sålunda maltskatten utgöra ej blott en ren konsumtionsskatt utan även
användas till reglerande av de ekonomiska förhallandena mellan bryggerier
av olika storleksordning, så att skatten graderades i förhållande till företagens
olika förmåga att bära skatten. En dylik uppfattning av ändamålet med
skattegraderingen hade synbarligen underkänts av statsmakterna och hade ej
heller vunnit anslutning inom kommittén.
Föreningen, som icke ansett sig böra taga ställning till dessa olika uppfattningar,
framhåller emellertid, att då en degressiv skala gällt alltsedan
maltskattens tillkomst, allvarliga svårigheter skulle uppstå vid ett slopande
av degressionen. Då de mindre bryggerierna arbetade under mindre goda
ekonomiska förhallanden, torde det stå utom allt tvivel, att degressionens
bortfallande för många av dessa bryggerier skulle bliva av ödesdiger verkan,
särskilt som de komme att träffas även av andra av kommittén föreslagna
nya bestämmelser. Kommittén syntes även ha räknat därmed och
såge i sitt förslag örn degressionens slopande ytterligare ett skäl för påskyndandet
av rationaliseringen inom industrien. Av billighetsskäl hade kommittén
dock förordat en successiv avskrivning. Föreningen funne emellertid
hänsynen till de mindre bryggerierna kräva, att man icke nu fastställde
övergångstiden för degressionens upphörande, utan att därmed borde få anstå,
till dess man prövat verkningarna av den nya lagstiftningen.
Samma yrkande har framställts av Svenska bryggeriindustriarbetareförbundet,
medan i enstaka andra yttranden förordats, att skattedegressionen skulle
bibehållas, att en längre övergångstid än den av kommittén föreslagna
skulle fastställas eller att de mindre bryggeriernas ställning skulle göras till
föremål för undersökning efter den föreslagna övergångstidens slut.
Vad angår den i kommittéförslaget stadgade skyldigheten för tillverkare
att erlägga en för kvartal beräknad minimiskatt, anför kontrollstyrelsen,
att kommittén därmed bland annat avsett att förhindra, att bryggeriföretag,
vilka äga mer än ett bryggeri, använda något eller några av sina
mindre bryggerier huvudsakligen för att därifrån efter erhållet tillstånd bedriva
försäljning av skattepliktiga maltdrycker, tillverkade vid företagens
övriga bryggerier. Styrelsen ifrågasätter, örn det avsedda resultatet med
Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
39
stadgandet skulle ernås med den avfattning detsamma erhållit i förslaget.
Skyldigheten att betala minimiskatten hade nämligen knutits till det förhållandet
att vid bryggeriet tillverkade maltdrycker utlämnats, och en försäljning
av maltdrycker, härrörande från annat bryggeri, skulle icke i detta
sammanhang jämställas med bryggeriets utlämning av därstädes tillverkade
maltdrycker. Örn under ett kvartal ingen utlämning av maltdrycker, tillverkade
vid bryggeriet, ägt rum, skulle alltså tillverkaren vara befriad från
skyldigheten att betala minimiskatten. För att med stadgandet skulle nås
vad kommittén därmed åsyftat och garantier skapas för att minimiskatten
verkligen komme att utgå, syntes stadgandet böra givas det innehåll, att
skatten skulle utgå med minst 2,500 kronor för helt kvartal räknat, varvid
icke finge inräknas skatt, som belöpte å maltdryck, tillverkad vid annat
bryggeri.
Svenska bryggareföreningen har framhållit, att nu gällande föreskrift om
en minimiskatt för helt kvartal å i medeltal åtta kronor för helgfritt dygn
tillkommit med hänsyn till kontrollkostnaderna. Detta skäl bortfölle i och
med övergången till produktskatt. Kommittén hade genom sitt förslag örn
minimiskattens höjande velat förhindra ett kringgående av försäljningsbestämmelserna.
Det syntes föreningen, som om kommitténs resonemang på
denna punkt vore väl ensidigt, enär här åsyftade förfarande mestadels säkerligen
vore vidtaget av driftsekonomiska skäl och sålunda finge anses fullt
lojalt. Förutom att den föreslagna minimiskatten komme att bereda en del
fristående mindre bryggerier avsevärda besvärligheter, särskilt med hänsyn
till att produktionen icke vore jämnt fördelad över hela året, syntes densamma
komma att motverka sitt eget syfte, i det att en del koncerner skulle
tvingas att utöka verksamheten vid visst bryggeri, även örn detta icke ur
tillverkningssynpunkt vore ekonomiskt. Föreningen hemställde alltså, att
det föreslagna stadgandet om viss minimiskatt måtte utgå.
I några yttranden, bland annat av kommerskollegium samt länsstyrelsen
i Uppsala län, har föreslagits, att visst skatteminimum skulle fastställas att
utgå icke för kvartal utan för år.
Rörande kontrollsystemet vid produktbeskattningen har Svenska
bryggareföreningen uttalat, att icke mycket syntes vara att erinra mot kommitténs
förslag men att vissa svårigheter förelåge för bedömande av systemet,
innan detsamma fått praktisk tillämpning. Av denna anledning syntes detaljföreskrifterna
böra givas en allmännare form i syfte att tillåta utfärdandet
av de kompletterande föreskrifter, som sedermera kunde visa sig
erforderliga.
Emellertid framhåller föreningen, att från de mindre bryggeriernas sida
bekymmer framförts över att förslaget örn forsedelskontrollen skulle behöva
leda till anställandet av ytterligare arbetskraft, enär vid dessa bryggerier förutom
arbetarna måhända icke funnes flera anställda än en bokhållare och
en bryggmästare och ingen av dessa skulle lämpa sig för uppgiften. Tveksamt
syntes vidare vara, hur kontrollen skulle anordnas vid bryggerier, där
40
Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
för ^lastning tillämpades ett s. k. bodsystem, vilket innebure, att utköraren
övertoge och vore ansvarig för den kvantitet varor, som inställts i hans bod.
Någon särskild kontroll från bryggeriets sida därutöver erfordrades icke,
och forsedelskontrollantens uppgift utgjorde därför en onödig belastning
av arbetet. Av denna anledning förväntade föreningen, att en sådan tilllämpning
av ifrågavarande stadgande bleve möjlig, att forsedelskontrollantens
granskning inskötes mellan lagret och bodarna, så att alla i dessa inställda
varor ansåges skattebelagda och betraktades som från bryggeriet utförda.
Enahanda synpunkter syntes böra komma i fråga vid överförande
av varor från bryggeriet till eget avhämtningsförråd.
Såsom den föregående redogörelsen giver vid handen bär frågan om inC
ftn'' förande av produktbeskattning av maltdrycker vid flera tidigare tillfällen
varit föremål för övervägande. Farhågor för att systemet icke skulle möjliggöra
en effektiv kontroll över skattens utgörande ha hittills föranlett, att
maltskattesystemet föredragits. Med ändrade förhållanden inom bryggeriindustrien
har emellertid berörda synpunkt förlorat i styrka samtidigt som
olägenheterna av maltskattesystemet på grund av de tid efter annan företagna
höjningarna av maltskatten blivit allt större.
Maltdryckskommittén har givit uttryck åt den uppfattningen, att maltskatten
redan nu nått en sådan höjd, att en reform av beskattningssystemet
är önskvärd, ävensom att förutsättningar numera äro förhanden för övergång
till produktbeskattning.
Kommitténs utförligt motiverade förslag rörande produktbeskattningens
utformning har i de avgivna yttrandena icke blivit föremål för invändningar
av principiell innebörd. Förslagets lämplighet har uttryckligen vitsordats
såväl av bryggeriindustriens egna representanter som av den myndighet,
som bär ansvaret för kontrollen över tillverkningen och över skattens behöriga
erläggande. Såväl kommittén som kontrollstyrelsen har hänvisat till
de gynnsamma erfarenheter, som på andra områden gjorts av ett beskattningssystem
grundat å deklarationsförfarande och bokföringsgranskning.
Under den tid, som förflutit sedan dessa uttalanden gjordes, torde denna
iakttagelse kunna anses hava blivit ytterligare bestyrkt. Att produktbeskattningen
icke heller ur nykterhetssynpunkt är maltbeskattningen underlägsen,
synes mig hava blivit tillfullo klarlagt.
Redan med hänsyn till det nu sagda synas mig övervägande skäl tala för
att den nuvarande maltbeskattningen ersättes med en produktbeskattning i
huvudsaklig överensstämmelse med kommitténs i det föregående återgivna
förslag. Såsom jag redan inledningsvis uttalat, föreligger emellertid för
närvarande ännu ett skäl för ett sådant ståndpunktstagande, nämligen det
av krissituationen framkallade behovet av en skärpt maltdrycksbeskattning.
En dylik ytterligare belastning skulle maltskattesystemet enligt min uppfattning
icke utan avsevärda olägenheter kunna uppbära. Vid bifall till mitt
förslag örn en skattehöjning synes mig därför tvekan icke behöva råda därom,
att maltbeskattningen bör ersättas med en beskattning av de färdiga
maltdryckerna.
Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
41
Om sålunda kommittéförslaget om införande av produktbeskattning i
princip synes mig böra godtagas, återstår att taga ståndpunkt till vissa i
det föregående berörda särskilda spörsmål, som uppmärksammats i remissyttrandena.
Vad först angår kommitténs uppfattning att produktbeskattningen skulle
möjliggöra en förenkling av gränsdragningen mellan olika klasser av maltdrycker,
nämligen så att allenast alkoholstyrkan skulle bliva avgörande och
den nuvarande gränsdragningen jämväl efter extrakthalten kunna slopas, synas
de andragna skälen för en dylik förenkling övertygande. Med hänsyn
till den betydelse alkoholgränserna, såsom kommittén påpekat, av sociala
skäl tillmätts i hela vår alkohollagstiftning, synes mig däremot Svenska
bryggareföreningens förslag om tillämpande allenast av extraktgräns icke
böra godtagas.
Beträffande frågan om beskattning av det s. k. dagölet har jag från kontrollstyrelsen
inhämtat, att med hänsyn till det antal arbetare, som för närvarande
sysselsättas inom bryggeriindustrien, skatten å dagölet, därest det
tillhandahölles i ungefär hittillsvarande omfattning, redan vid beskattningens
nuvarande höjd skulle uppgå till icke mindre än omkring 0.5 miljon
kronor. Med hänsyn härtill och då det enligt vad kontrollstyrelsen uppgivit
icke torde vara förenat med alltför stora svårigheter att åvägabringa erforderlig
kontroll över myckenheten utlämnat daghi, anser jag även dagölet
böra liksom hittills beskattas.
Såsom kommittén framhållit, föreligga efter övergång till produktbeskattning
inga principiella skäl för bibehållande av en graderad skatteskala. Vad
i några remissyttranden framhållits örn de allvarliga verkningarna för de
mindre bryggerierna av skattedegressionens borttagande synes mig emellertid
värt visst beaktande, även örn de ekonomiska förhållandena icke minst för
dessa bryggeriers vidkommande torde ha undergått en förbättring under de
senaste åren. Efter övervägande av samtliga omständigheter, som i nuvarande
situation äro av betydelse för frågan, har jag funnit mig böra förorda,
att degressionen successivt avvecklas under viss övergångstid på sätt kommittén
föreslagit.
Förslaget örn en höjd minimiskatt av 2,500 kronor för kvartal för varje
skattepliktigt bryggeri har motiverats med önskemålet att hindra förekomsten
av s. k. försvarsbryggerier, vid vilka maltdrycker tillverkade vid annat
bryggeri försäljas. Spörsmålet ifråga äger tydligen icke något direkt samband
med valet av beskattningssystem utan sammanhänger med vissa av
kommittén föreslagna ändringar i bestämmelserna rörande försäljning av
pilsnerdricka, vilka bestämmelser här lämnats helt åsido. Detta oaktat anser
jag — bland annat med hänsyn till statens kontrollkostnader för maltdryckstillverkningen
—- en viss minimiskatt böra stadgas för varje bryggeri,
där skattepliktiga maltdrycker må tillverkas. Minimiskatten synes emellertid
nu icke böra bestämmas till högre belopp än 500 kronor för kvartal.
Kravet på anställande av forscdelskontrollant synes mig utgöra en så väsentlig
punkt i det föreslagna beskattningssystemet, att någon eftergift härutinnan,
på sätt från bryggeriindustriens sida påyrkats, icke bör ifrågakom
-
42
Kungl. Maj.ts proposition nr 68.
ina. Det torde kunna förutsättas, att kontrollstyrelsen vid utfärdandet av
närmare anvisningar rörande forsedelskontrollens anordnande kommer att
beakta de särskilda förhållanden, som kunna vara rådande vid de mindre
bryggerierna. Mot bryggareföreningens förslag att forsedelskontrollantens
granskning förlägges till bryggeriernas lager har jag däremot icke något att
erinra, enär kontrollen icke därigenom torde komma att försvagas.
Vad slutligen angår frågan om skattens storlek måste uppenbarligen i det
aktuella läget väsentligt olika synpunkter anläggas på detta spörsmål än
vid tiden för framläggandet av kommitténs förslag. Detta förslag innebar,
såsom förut nämnts, en direkt omräkning av den nu utgående skatten för
kilogram malt till skatt för liter färdiga maltdrycker av andra och tredje
klasserna, vilken beräkningsgrund ledde till en skatt av 21 respektive 36
öre för liter.
För budgetåret 1938/39 lämnade maltskatten en behållen inkomst av i
runt tal 33 miljoner kronor, med vilket belopp ifrågavarande skattetitel
jämväl upptagits i riksstaten för budgetåret 1939/40.
Konsumtionen av skattepliktiga maltdrycker har under senare år undergått
en fortgående stegring, vilket belyses av följande sammanställning av
bryggeriernas försäljning av sådana drycker:
Tillverkningsår |
Klass |
1,000-t al 1 i t 1 |
e r: Summa |
1923/1924 ....... |
....... 8 |
135,310 |
135,318 |
1926/1927 ....... |
....... 15 |
151,184 |
151,199 |
1933/1934 ....... |
....... 20 |
124,628 |
124,648 |
1934/1935 ........ |
131,472 |
131,489 |
|
1935/1936 ........ |
137,660 |
137,676 |
|
1936/1937 ........ |
148,442 |
148,462 |
|
1937/1938 ........ |
....... 21 |
160,831 |
160,852 |
1938/19391........ |
....... 22 |
171,813 |
171,835 |
Konsumtionen av skattepliktiga maltdrycker under det senaste tillverkningsåret
uppgick alltså till i runt tal 172 miljoner liter. Om härtill lägges
den kvantitet av 2 miljoner liter, vartill det till bryggeriernas personal
utlämnade dagölet torde kunna uppskattas, erhålles såsom preliminär utgångspunkt
vid skattens beräknande en konsumtionssiffra av 174 miljoner
liter.
Av statsfinansiella skäl anser jag nu en höjning av maltdrycksbeskattningen
påkallad. Storleken av en sådan höjning torde i första rummet få bli
beroende av de antaganden man vågar göra om den påverkan konsumtionen
kommer att röna av en prisfördyring. Säkra hållpunkter saknas uppenbarligen
i detta hänseende. Under alla förhållanden bör en icke obetydlig
vikt tillmätas uppfattningen, att konsumtionen av maltdrycker torde vara
mycket mera känslig för prishöjningar än spritkonsumtionen. Även örn
man i detta sammanhang icke bortser från möjligheten, att den skärpta be
1
Siffrorna för detta tillverkningsår äro angivna enligt en inom kontrollstyrelsen utförd
preliminär beräkning.
Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
43
skattningen av spritdrycker och vin kan föra över någon del av alkoholkonsumtionen
till maltdryckerna, synes sålunda övervägande skäl tala för
att vid höjning av maltdrycksbeskattningen framgå med försiktighet. Vid
valet mellan en höjning för maltdrycker av andra klassen med 5 öre per
flaska — eller med 15 öre per liter — och en höjning med 3 öre per flaska
— eller med 9 öre per liter — har jag sålunda stannat vid den sistnämnda.
Detta innebär att skatten i fortsättningen skulle utgå med 10 öre per flaska
eller 30 öre per liter. Man torde kunna räkna med att bryggeriernas eget
intresse av att i möjligaste mån förebygga konsumtionsminskning skall föranleda
dem att själva påtaga sig en viss del av skattehöjningen. Även vid
en sålunda begränsad prisförhöjning får man emellertid räkna med att den
hittills fortgående markanta stegringen i maltdryckskonsumtionen upphör
och dessutom vara beredd på en viss nedgång. I förra fallet — alltså bibehållen
konsumtion — skulle skatten efter den föreslagna höjningen ge en
inkomst på i runt tal 50 milj. kronor, i senare fallet, alltså vid en nedgång
i konsumtionen av exempelvis 5, resp. 10 procent, en inkomst på ungefär
47, resp. 45 milj. kronor, i samtliga fall efter avdrag av de 2 milj.
kronor, vartill den enligt övergångsbestämmelserna föreslagna skattelindringen
för mindre bryggerier ungefärligen beräknats uppgå. I jämförelse
med avkastningen vid nu gällande skattesatser skulle detta innebära en ökning
för helt budgetår med omkring 15 milj. kronor, eventuellt 12, resp. 10
milj. kronor samt i jämförelse med den i nu löpande riksstat beräknade inkomsten
av maltskatten, 33 milj. kronor, en ökning med 17 milj. kronor,
eventuellt 14, resp. 12 milj. kronor.
Vid den sålunda förordade avvägningen av skatten för maltdrycker av
andra klassen torde skatten för tredje klassen böra fastställas till 54 öre
per liter.
I det föregående har nämnts, alt maltdryckskommittén föreslagit en höjning
av alkoholhalten hos pilsnerdricka från 3.2 till 3.4 viktprocent. I förevarande
sammanhang har jag icke upptagit denna fråga till behandling, enär
den lämpligen synes böra lösas först i samband med en reform av bestämmelserna
örn försäljning av pilsnerdricka.
Förslaget till förordning angående tillverkning och beskattning
av maltdrycker.
Det av maltdryckskommittén upprättade förslaget till förordning angående
tillverkning och beskattning av maltdrycker har inom finansdepartementet
blivit föremål för överarbetning med iakttagande av vad jag i det
föregående anfört. Därvid har förslaget jämkats även i andra punkter än de
hittills berörda. Jag övergår nu till att lämna en kortfattad översikt över
det inom departementet upprättade förslaget, därvid jag emellertid beträffande
vissa detaljfrågor, där avvikelse från kommitténs förslag ej befunnits
påkallad, tillåter mig att hänvisa till betänkandet.
44
Kungl Maj.ts proposition nr 68.
1 KAP.
Allmänna bestämmelser.
1 §•
Förslagets 1 §, första momentet, innehåller definition å begreppet maltdryck.
Kommittén har uttalat, att frånvaron i gällande lagstiftning av dylik
definition vållat svårigheter vid avgörandet, huruvida tillverkningen av en
allcoholhaltig dryck vore att hänföra till medgiven hembrygd av maltdrycker
eller till olovlig tillverkning av brännvin. Då det ur kontrollsynpunkt
vore av vikt att få all för försäljning avsedd tillverkning av maltdrycker underkastad
förordningens bestämmelser, borde den allmänna definitionen göras
så vid som möjligt. Hemtillverkningen borde emellertid omgärdas med
snäva gränser. Därför hade två definitioner uppställts. Båda grundade sig
å användningen av malt såsom kännetecknande för all maltdryckstillverkning,
men vid hembrygden hade malt förklarats skola utgöra det huvudsakliga
råämnet samt viss högsta alkoholhalt fastställts. Vilken alkoholhalt,
som lämpligen borde väljas, kunde vara föremål för tvekan. Då emellertid
vid hembrygd, som företoges utan illojalt syfte, en alkoholhalt av 5 viktprocent
näppeligen torde överskridas, hade detta värde valts.
Även kontrollstyreisen har hyst tvekan, huru alkoholgränsen ifråga borde
fastställas, men stannat för att tillstyrka kommitténs förslag, bland annat
enär beivrandet av berörda form av illojal alkoholhantering därigenom underlättades.
Svenska bryggareföreningen har däremot påyrkat, att alkoholhalten
skulle fastställas till 6 viktprocent, till vilket värde alkoholhalten
i en maltdryck, om ock endast i sällsynta undantagsfall, kunde tänkas stiga.
För egen del finner jag mig böra förorda den avfattning av definitionen,
som kommittén föreslagit.
I fråga om 2 och 3 mom. hänvisas till betänkandet sid. 251 och 252.
2 §•
Denna paragraf bestämmer förordningens tillämpningsområde. Såsom i
det föregående anmärkts har hembrygd för eget behov lämnats fri från reglering.
Nu gällande tillverkningsförordning stadgar förbud mot hembrygd för
den, som idkar värdshusrörelse eller handel med maltdrycker eller tillverkning
av sådana drycker till avsalu. I förslag till förordningar angående försäljning
av pilsnerdricka och örn ändring i vissa delar av förordningen angående
försäljning av vissa alkoholfria och därmed jämförliga drycker har
kommittén upptagit bestämmelser om straff för det fall att någon, som äger
rätt till försäljning av dylika drycker, försäljer hembryggd maltdryck av andra
eller första klassen. På grund härav och då så gott som all försäljning av
maltdrycker av tredje klassen är förbjuden, har kommittén icke funnit erforderligt
att stadga förbud för nyss nämnda personer att företaga hem
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
45
brygd av maltdrycker. Då emellertid de av kommittén föreslagna nya försäljningsbestämmelserna
här lämnats å sido, har jag funnit erforderligt att
såsom ett andra moment i 2 § tillfoga en bestämmelse av samma innebörd
som berörda föreskrift i gällande tillverkningsföroidning.
3—4 §§.
Härutinnan hänvisas till den tidigare framställningen.
5 §•
I fråga om motiveringen till denna paragraf hänvisas till betänkandet sid.
252 och 253.
6 §■
Utöver vad förut nämnts beträffande föreskrifterna i denna paragraf hänvisas
till betänkandet sid. 254.
Beträffande 4 mom. har kontrollstyrelsen uttalat, att skyldigheten för tillverkare
att tillhandahålla prov å vört eller tillverkad maltdryck finge anses
innefatta åliggande att kostnadsfritt tillhandahålla jämväl kärl och emballage
för provets försändande. Föreskriften finge vidare anses innebära skyldighet
för tillverkaren att tillhandahålla prov å maltdryck under alla de
skeden, den genomlöpte, och icke allenast då densamma vore att anse som
vört eller färdig maltdryck. Med den egna tillverkningen finge i fråga om
skyldigheten att tillhandahålla prov jämställas av tillverkaren innehavd
maltdryck, som härrörde från annat bryggeri.
Vad kontrollstyrelsen sålunda anfört föranleder ingen erinran från min
sida.
Beträffande 5 mom. har kontrollstyrelsen uttalat, att det vore erforderligt,
alt styrelsen uttryckligen bemyndigades att även meddela föreskrifter
rörande kontrollhandlingarnas bevarande och, därest så prövades erforderligt,
dessa handlingars insändande efter viss tid till kontrollmyndigheten.
Kontrollstyrelsens ifrågavarande önskemål har beaktats vid avfattningen av
förevarande moment.
2 KAP.
Om tillverkning av maltdrycker i skattepliktigt bryggeri.
7 §•
Första stycket av denna paragraf innehåller bestämmelse örn det redan nu
gällande koncessionstvånget.
Avsikten med bestämmelsen i andra stycket är att förhindra, att i ett nedlagt
bryggeri tillverkningen av skattepliktiga maltdrycker åter upptages efter
en längre tids förlopp. I enstaka remissyttranden har anmärkts, att annat
giltigt skäl än reparation, exempelvis strejk, kunde föranleda längre uppehåll
i driften. Att i lagtexten fullständigt angiva alla godtagbara skäl för en
46
Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
längre driftsinställelse är emellertid icke möjligt, utan frågan, huruvida
skälet varit giltigt, torde böra prövas av Kungl. Majit i varje särskilt fall
efter ansökan örn tillstånd att återupptaga nedlagd tillverkning.
8 §■
I fråga om 1—3 mom. hänvisas till betänkandet sid. 254 och 255.
Såsom motsvarighet till den i 1 mom. stadgade skyldigheten att avgiva
driftsanmälan vid upptagande av maltdryckstillverkning har kommittén i 4
mom. föreskrivit skyldighet för tillverkare att underrätta kontrollstyrelsen
om nedläggandet av rörelsen i bryggeri. De båda anmälningarna avse tydligen
att bereda kontrollmyndigheten möjlighet att avgöra, när uppsikten över
viss bryggerirörelse bör taga sin början och efter vilken dag den icke längre
erfordras.
Då kontrollen vid en produktbeskattning av maltdrycker främst kommer
att inriktas pa att fastställa myckenheten maltdrycker, som utförsäljas från
bryggeri, är det uppenbarligen icke tillfyllest för kontrollmyndigheten att
erhålla besked allenast om tillverkningens nedläggande, som normalt sker
flera månader innan den senaste brygden efter erforderlig lagring kan slutförsäljas
och kontrollen därmed upphöra. Ifrågavarande anmälan bör sålunda
innefatta uppgift om tidpunkten för försäljningens upphörande.
9 §.
Med avseende å 1 och 2 mom. hänvisas till betänkandet sid. 255 och 256.
Beträffande 3 mom. har kontrollstyrelsen anfört följande:
Det av kommittén föreslagna beskattningssystemet inrymmer icke någon
systematisk och genomgående kontrollerad uppvägning av det i skattepliktigt
bryggeri använda maltet. Då kommittén beslutat sig för att föreslå införande
av skatt på den^ färdiga varan, har kommittén ansett, att granskningen
av den tillverkaren ålagda särskilda bokföringen samt hans handelsbokföring
i allmänhet torde komma att utgöra en tillräcklig kontroll över skattens
behöriga utgörande. Kommittén har emellertid påpekat1, att det icke
borde bortses från den möjligheten, att denna kontroll undantagsvis kunde
komma att icke fungera nöjaktigt vid ett eller annat bryggeri, varigenom behov
av ytterligare kontroll skulle förefinnas. Detta behov hade kommittén
sökt tillgodose genom en i 21 § intagen bestämmelse, som bemyndigade kontrollstyrelsen
att förordna, att i dylikt fall det för tillverkningen i förekommande
bryggeri använda maltet skulle uppvägas å en till maltkross i bryggeriet
ansluten automatisk våg, försedd med självregistrerande räkneverk.
På grund av dylikt förordnande erforderliga föreskrifter skulle kontrollstyrelsen
hava att samtidigt lämna. Kommittén har vidare uttalat, att ovannämnda
förordnande icke kunde sägas medföra någon extra tunga för tillverkaren,
enär dylik våg för närvarande finnes i varje skattepliktigt bryggeri
och icke torde kunna undvaras i en på rationellt sätt bedriven bryggerirörelse.
Kontrollstyrelsen har haft under övervägande frågan, huruvida icke den
automatiska maltvågen borde bibehållas såsom ett led i kontrollen, även om
denna komme att avse uttagande av skatt å den färdiga maltdrycken. Sty
-
1 Jämför kommitténs motivering till 21 § (betänkandet sid. 258).
Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
47
reisen har emellertid ansett sig icke böra avge förslag av nämnda innebörd.
Däremot har styrelsen med beaktande av de synpunkter på frågan, som
kommittén framfört, övervägt huruvida icke den vid bryggerierna befintliga
maltvågen lämpligen borde jämväl efter kontrollens omläggning i enlighet
med kommitténs förslag i viss utsträckning utnyttjas vid skattekontrollen.
Ett icke oväsentligt skäl härför har den omständigheten synts styrelsen vara,
att tillverkaren redan på grund av stadgandet i 14 § 1 mom. om skyldighet
att i bryggjournalen införa uppgift rörande den myckenhet råämnen, som
använts, är nödsakad att vid sin maltdryckstillverkning i kontrollsyfte tilllämpa
ett uppvägningsförfarande. Då det icke torde kunna förnekas, att
vågen, även örn den icke direkt infogas i kontrollsystemet, likväl skulle, på
sätt kontrollstyrelsen tänkt sig användningen av densamma, komma att utgöra
en värdefull hållpunkt vid kontrollens utövande, har styrelsen funnit
sig böra föreslå, att i förordningen intages ett allmänt stadgande, enligt vilket
i skattepliktigt bryggeri skall finnas en självregistrerande våg, varå allt
det för tillverkningen avsedda maltet skall uppvägas. Ett dylikt stadgande,
som torde kunna intagas i 9 §, påkallar viss jämkning av bestämmelserna
i 21 §. Eftersom vågens uppgifter i regel icke skulle bliva av den ur kontrollsynpunkt
grundläggande betydelse som enligt gällande skattelagstiftning,
skulle vågen icke, frånsett det av kommittén åsyftade fallet, vara underkastad
den nuvarande stränga uppsikten. De närmare bestämmelserna angående
den självregistrerande vågen förutsättas skola meddelas av kontrollstyrelsen.
Jag ansluter mig till vad kontrollstyrelsen sålunda föreslagit. Förevarande
moment har omarbetats i överensstämmelse härmed.
10 §.
Härutinnan hänvisas till betänkandet sid. 256 och 257.
Beträffande den i andra stycket givna definitionen på sackarin har Svenska
brgggareföreningen anmärkt, att den av kommittén föreslagna avfattningen
skulle förhindra användningen av andra kolhydrater än rörsocker såsom råämnen
vid maltdryckstillverkning, vilket säkerligen icke varit avsett. Såsom
exempel på kolhydrater med högre söthetsgrad men lägre näringsvärde än
rörsocker nämner föreningen levulos, som visserligen icke ännu men troligtvis
i framtiden kunde komma att spela viss roll för maltdryckstillverkningen,
t. ex. vid framställning av maltdryck för sockersjuka. Enligt vad
jag under ärendets beredning inhämtat från kontrollstyrelsen, äro emellertid
de åsyftade kolhydraterna naturligt förekommande ämnen, som icke torde
vara att räkna såsom konstgjorda sötningsmedel i definitionens mening, även
örn kemiska metoder kommit till användning för deras utvinnande. Skäl
torde sålunda icke föreligga till ändring i den av kommittén föreslagna definitionen,
vilken för övrigt är likalydande med den, som finnes intagen i
gällande tillverkningsförordning samt i förordningen den 10 juni 1932 angående
märkning av kärl, innehållande söta läskedrycker.
11 §•
Denna paragraf, som motsvarar 23 § nuvarande tillverkningsförordning,
innefattar det s. k. starkölsförbudet.
48
Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
3 KAP.
Om beskattning av maltdrycker i skattepliktigt bryggeri.
12 §.
Härutinnan hänvisas till den tidigare framställningen.
Beträffande andra stycket har Svenska bryggareföreningen framhållit, att
skattefrihet borde åtnjutas även för det fall, att utlämnande för exportändamål
icke skett från bryggeri utan exempelvis från ett utanför bryggeri
befintligt nederlag. Då stadgandets avfattning icke torde lägga hinder i vägen
för skattebefrielse i här åsyftat fall, synes någon ändring av författningstexten
icke vara påkallad.
13 och 14 §§.
Härutinnan hänvisas till den tidigare framställningen. 13 § andra stycket
har i förtydligande syfte omformulerats. I paragrafens tredje stycke
har stadgats rätt för kontrollstyrelsen att medgiva undantag från skyldigheten
att erlägga minimiskatt för kalenderkvartal, varunder tillverkningen varit
nedlagd för reparation eller varunder tillverkningen vid nytt bryggeri
igångsatts.
Beskattningen av dagölet föranleder viss jämkning av 14 §.
15 §.
Härutinnan hänvisas till betänkandet sid. 257.
16 §.
Beträffande denna paragraf hänvisas till den tidigare framställningen.
17 §.
Med avseende å föreskrifterna i denna paragraf, vilka jämväl berörts i
det föregående, har Svenska bryggareföreningen anfört, att vissa svårigheter
vid skatteredovisningen kunde föranledas av förslaget att avdrag skulle
göras för maltdrycker, som överförts till annat bryggeri för försäljning därifrån.
Vid längre transporter kunde avsevärd tid förflyta mellan leveransen
och den tidpunkt, då intyg om mottagandet från forsedelskontrollanten vid
det köpande bryggeriet kommit det säljande bryggeriet tillhanda. Avdrag
för försäljningen kunde därför stundom göras först påföljande månad, med
påföljd att differenser uppstode mellan bryggeriets handelsböcker och den
deklaration, som jämlikt 18 § skulle senast femte söckendagen efter varje
månads utgång insändas till kontrollstyrelsen. Nämnda olägenhet kunde
undvikas, örn i stället det köpande bryggeriet finge från sin månadsförsäljning
avdraga den kvantitet, som inköpts från annat bryggeri och där
beskattats. Kontrollstyrelsen, som även uppmärksammat berörda olägenhet,
har i stället föreslagit framflyttande av tidpunkten för deklarationens in
-
49
Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
sändande till senast åttonde söckendagen efter varje månads utgång. Då
en ändring i enlighet med sistnämnda förslag i allmänhet torde vara tillfyllest
för undanröjande av berörda olägenhet samt då en dylik lösning närmare
ansluter sig till produktbeskattningens princip att förlägga beskattningen
så nära konsumtionen som möjligt, förordar jag den ifrågasatta jämkningen
av 18 §, varemot 17 § i nu berörda hänseende bör bibehållas oförändrad.
I 17 § ha på förslag av generaltullstyrelsen tillagts vissa föreskrifter rörande
tullbehandlingen av maltdrycker avsedda till utförsel.
18 §.
1 morn., vars avfattning förut berörts, har även på det sätt jämkats, att
den däri omförmälda deklarationen på yrkande av kontrollstyrelsen föreskrivits
skola avgivas på tro och heder.
I 2 mom. har föreskrift tillagts rörande inbetalning av minimiskatten.
Jämlikt 3 mom. i den av kommittén föreslagna avfattningen skulle kontrollstyrelsen
ha ovillkorlig skyldighet att meddela förbud mot utförande av
maltdrycker från bryggeri, för vilket skatt icke erlagts inom föreskriven
tid. Enär emellertid fall kunna tänkas, då det ur fiskalisk synpunkt skulle
vara lämpligt att bereda tillverkaren något anstånd innan dylikt förbud inträder,
har jag ansett föreskriften böra på det sätt uppmjukas, att kontrollstyrelsen
gives befogenhet — icke skyldighet — att meddela förbud av
nämnda innebörd.
Länsstyrelsen i Stockholms län har uttalat, att i 4 mom. omförmäld säkerhet
borde ställas hos kontrollstyrelsen och icke, såsom i gällande tillverkningsförordning
är stadgat, hos länsstyrelse. Detta torde jämväl hava
varit kommitténs mening. Den framställda anmärkningen har föranlett ett
förtydligande tillägg i momentet.
20 §.
Härutinnan hänvisas till den tidigare framställningen ävensom till betänkandet
sid. 257 och 258.
21 §.
Beträffande den ändring av kommitténs förslag, som här föreslagits,
hänvisas till vad förut anförts rörande 9 § 3 mom.
4 KAP.
Om tillverkning av maltdrycker i skattefritt bryggeri.
22 §.
Rörande innehållet i denna paragraf, som avfattats i nära anslutning till
8 §, hänvisas till vad som yttrats rörande nämnda paragraf.
Bihang till urtima riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 68. 4
50
Kungl. Maj.ts proposition nr 68.
23 §.
I delina paragraf, som motsvarar 35 § gällande tillverkningsf(Oordning,
stadgas förbud att införa skattepliktiga maltdrycker i skattefritt bryggeri.
För att förhindra förbudets kringgående har kommittén föreslagit, att detta
skulle avse införandet av skattepliktiga maltdrycker, förutom i själva bryggeriet,
jämväl i sådana därtill hörande lokaler, upplagsplatser och andra förvaringsställen,
vilka vore belägna i bryggeriets omedelbara närhet. Kontrollstyrelsen
har häremot erinrat, att uttrycket »i bryggeriets omedelbara
närhet» kunde erbjuda vissa tolkningssvårigheter samt att den omständigheten,
att lokalerna icke vore så belägna, knappast vore till fyllest för avlägsnande
av de olägenheter, man velat undanröja med ifrågavarande bestämmelse.
Kontrollstyrelsen har därför ifrågasatt, att berörda uttryck
skulle utgå, vilket önskemål jag ansett mig böra beakta.
24 §.
Enligt 1 mom. i kommitténs förslag skulle det åligga tillverkare i skattefritt
bryggeri att föra, förutom bryggjournal, varom bestämmelse återfinnes
i gällande tillverkningsförordning, jämväl försäljnings journal. Förslaget
härutinnan har av kommittén motiverats med önskemålet att ernå en fullständigare
kontroll över tillverkningen. Kontrollstyrelsen har emellertid uttalat,
att de uppgifter, som enligt kommitténs förslag skulle införas i försäljningsjoumalen
i regel i erforderlig utsträckning stöde att vinna i bryggjournalen,
varför förandet av försäljningsjournal icke kunde sägas fylla
något verkligt kontrolländamål. På grund härav och då det för en hel
del av de skattefria bryggerierna visat sig vara förenat med svårigheter att
nöjaktigt fullgöra dem nu åliggande, mindre omfattande journalföring, borde
föreskriften om skyldighet att föra försäljningsjournal utgå. Enahanda yrkande
har framställts av Skattefria bryggeriers riksförbund. Jag finner
hinder ej böra möta att tillmötesgå berörda önskemål. Ifrågavarande moment
bär avfattats i överensstämmelse härmed.
Vad angår förevarande paragraf i övrigt hänvisas till betänkandet sid. 259.
5 KAP.
Vissa gemensamma bestämmelser.
25—28 §§.
Härutinnan hänvisas till betänkandet sid. 259—263.
6 KAP.
Ansvarsbestämmelser m. m.
29 §.
Beträffande denna paragraf, som motsvarar 30 § i kommitténs förslag,
hänvisas till betänkandet sid. 263 och 264.
Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
51
30 §.
Rörande denna paragraf, som motsvarar 31 § i kommitténs förslag, hänvisas
till betänkandet sid. 264. Generaltullstyrelsen har uttalat, att de i paragrafen
föreslagna ansvarsbestämmelserna i fråga om uppsåtlig förbrytelse
syntes vara för lindriga, därvid styrelsen erinrat örn ansvarsbestämmelserna
för motsvarande fall i 4 § lagen den 8 juni 1923 örn straff för olovlig varuinförsel.
Vad sålunda anmärkts har jag funnit böra på det sätt beaktas,
att ett stadgande tillägges om fängelsestraff i högst sex månader vid synnerligen
försvårande omständigheter. 2 mom. i kommitténs förslag torde
såsom obehövligt kunna uteslutas.
31—35 §§.
Beträffande dessa paragrafer, vilka motsvara 32—36 §§ i kommitténs
förslag, hänvisas till betänkandet sid. 265 och 266. De i 31 och 32 §§ stadgade
frihetsstraffen ha för vinnande av en jämnare avvägning mellan förordningens
olika ansvarsbestämmelser begränsats till fängelse i högst sex
månader.
36 §.
Beträffande denna paragraf, vilken motsvarar 38 § i kommitténs förslag,
hänvisas till betänkandet sid. 266.
På grund av de från och med den 1 januari 1939 gällande nya bestämmelserna
örn sammanträffande av brott i 4 kap. strafflagen bör 37 § i kommitténs
förslag utgå.
37 §.
I denna paragraf — som motsvarar 39 och 40 §§ i kommitténs förslag
— stadgas bland annat, att förseelse som avses i 32—34 §§ må av allmän
åklagare åtalas allenast efter angivelse av kontrollstyrelsen. Lämpligheten
av detta stadgande har ifrågasatts av Överståthållarämbetet. Då motsvarande
stadgande emellertid finnes redan i gällande tillverkningsförordning samt
någon olägenhet därav icke försports, torde anledning icke föreligga att
ändra kommitténs förslag på denna punkt.
Övergångsbestämmelser.
Den nya förordningen torde böra träda i kraft den 1 januari 1940.
Den omständigheten, att förordningen träder i tillämpning under loppet
av ett tillverkningsår, har föranlett ett särskilt stadgande med avseende å
skyldigheten för tillverkare i skattefritt bryggeri att utgiva ersättning för
kontrollkostnaden vid bryggeriet.
Angående tillverkning av maltextrakt äro för närvarande särskilda
bestämmelser meddelade i en kungörelse den 27 juli 1923 (nr 345).
Kommittén, som funnit dessa bestämmelser böra överarbetas, har jämväl
52
Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
framlagt förslag till ny kungörelse i detta ämne. Vidare har kommittén
framhållit, att i särskilda kungörelser meddelade bestämmelser angående
restitution av erlagd skatt för malt vid utförsel ur riket
av maltdrycker m. m. i samband med den nya tillverkningsförordningens
ikraftträdande borde upphöra att gälla. Dessa frågor torde senare
fa anmälas för Kungl. Maj:t.
Kontrollpersonal, kontrollkostnader m. m.
Kommittén har framhållit, att omläggningen av maltdrycksbeskattningen
pakallar tämligen genomgripande förändringar i den nuvarande kontrollorganisationen.
Den lokala kontrollen över bryggerierna närmast under kontrollstyrelsen
handhaves för närvarande, såsom förut nämnts, av särskilda tjänstemän,
overkontrollörer, vilka även hava att fullgöra motsvarande uppgifter med
avseende å kontrollen över brännvinstillverkningen. För flertalet överkontrollörer
utgöra sistnämnda uppgifter en väsentligt mindre del av arbetet.
Vid utövandet av kontrollen över maltdryckstillverkningen biträdas överkontrollörerna
av kontrollombud vid skattepliktiga och i vissa fall av tillsyningsman
vid skattefria bryggerier. Såsom biträden vid kontrollen över
brännvinstillverkningen fungera kontrollörer vid brännerier och tillsyningsman
vid brännerimagasin och brännvinsnederlag. Rörande kontrollperson.
a^eil..^a kestämmelser meddelats i instruktioner den 27 juli 1923 (nr 336)
för tjänstemännen vid kontrollen över maltdryckstillverkningen och den 29
juni 1926 (nr 315) för tjänstemännen vid kontrollen över brännvinstillverkningen.
Kontrollpersonalens avlöningsförhållanden regleras genom en kungörelse
den 27 juli 1923 (nr 339) med bestämmelser angående arvode och
ersättning åt tjänstemännen vid kontrollen över maltdrycks- och brännvinstillverkningen.
Enligt dessa bestämmelser skall riket för kontrollen över tillverkningen av
maltdrycker och brännvin vara indelat i högst 15 distrikt, varjämte för kontrollen
enbart över brännvinstillverkningen må inrättas ytterligare högst 3
distrikt. Indelningen verkställes årligen av kontrollstyrelsen, som jämväl för
ett år i sänder, räknat från den 1 juli, förordnar erforderligt antal överkontrollörer,
en i varje distrikt. Enligt den senast fastställda indelningen finnas
10 distrikt för kontrollen över tillverkningen av både maltdrycker och brännvin,
varjämte för kontrollen över brännvinstillverkningen vid lantbruksbränneriema
inom Kristianstads län förordnats ytterligare en Överkontrollör. Utöver
det antal överkontrollörer, som motsvarar distriktsindelningen, äger
kontrollstyrelsen rätt att förordna ytterligare 3 överkontrollörer. Med stöd
härav har kontrollstyrelsen sedan den 1 juli 1939 förordnat en’extra Överkontrollör.
Överkontrollör åtnjuter enligt nämnda kungörelse den 27 juli 1923 arvode
med 5,000 kronor eller, om han uppbär pension av statsmedel, med 4,000
Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
53
kronor om året, vartill kommer s. k. oreglerat dyrtidstillägg. Arvodet kan i
särskilda fall av Kungl. Majit bestämmas till lägre belopp. Dylik nedsättning
har emellertid hittills icke förekommit. Vidare utgår ersättning för expeditionskostnader
med 600 kronor om året. Överkontrollör är skyldig att
vara bosatt å den ort inom sitt tjänstgöringsdistrikt, som kontrollstyrelsen
bestämmer. För tjänsteresor är Överkontrollör berättigad att tillgodoräkna
sig ersättning enligt klassen II C i allmänna resereglementet.
Kontrollombud vid skattepliktiga och tillsyningsman vid skattefria bryggerier
förordnas av kontrollstyrelsen för tillverkningsår och inkallas i tjänstgöring
av vederbörande Överkontrollör. Under tillverkningsåret 1938/39 voro
217 kontrollombud inkallade. Tillsyningsman vid skattefritt bryggeri förordnas
endast då kontrollstyrelsen så prövar erforderligt. För närvarande
finnes tillsyningsman förordnad vid allenast ett skattefritt bryggeri.
Kommittén har framhållit, att det föreslagna beskattningssystemet uppenbarligen
förutsätter andra och större krav på kvalifikationer hos kontrolltjänstemännen
vid maltdrycksbeskattningen än vad nu är fallet. Kontrollens
tyngdpunkt ligger för närvarande väsentligen i tillsynen å de självregistrerande
maltvågarna och handhavandet av den mekaniska kontroll över maltåtgången,
som därmed är förbunden, medan det nya beskattningssystemet är
baserat på en sakkunnig granskning av bryggeriföretagens bokföring, utbytesberäkningars
verkställande m. m. Kommittén föreslår därför, att de nuvarande
överkontrollörerna, vilka med eller utan föregående tjänstgöring i lägre
befattning vid kontrollen över maltdrycks- och brännvinstillverkningen i regel
rekryteras bland pensionerade officerare och vilka icke på samma sätt
som hittills kunna vara skickade för kontrolltjänsten med dess nya funktioner,
skola ersättas av fackutbildade tjänstemän, som redan vid yngre år kunna
anställas vid kontrollen för att uteslutande ägna sig åt kontrollarbetet såsom
sitt egentliga yrke. Dessa nya befattningshavare, vilka även i fortsättningen
skulle benämnas överkontrollörer och på samma sätt som hittills tilllika
omhänderhava kontrollen över brännvinstillverkningen, böra enligt kommitténs
mening beredas en fastare anställning med inplacering i lönegrad i det
nya lönesystemet. I avvaktan på närmare erfarenheter av den nya ordningen
föreslog kommittén emellertid, att de tills vidare allenast borde erhålla
anställning såsom icke-ordinarie befattningshavare med avlöning såsom
tjänstemän å extra stat, vilket numera motsvarar extra ordinarie tjänst.
För att kunna antagas till Överkontrollör bör enligt kommitténs mening i
regel fordras antingen examen från tekniska högskolan eller däremot svarande
utbildning eller ock examen från handelshögskola, därvid i förra fallet
sökande bör visa sig äga förutsättningar att utföra den med tjänsten förbundna
bokföringsgranskningen. Kommittén tillägger, att effektiviteten av
det föreslagna kontrollsystemet i avsevärd mån kommer att bliva beroende
av att väl kvalificerade krafter erhållas till överkontrollörsbefattningarna,
vilket icke torde bliva görligt, med mindre överkontrollörerna erhålla en
relativt förmånlig placering i avlöningshänseende. Den självständiga och i
fiskaliskt hänseende mycket ansvarsfulla ställning, som överkontrollörerna
54
Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
komma att intaga, berättigar enligt kommitténs mening i hög grad till en
dylik placering.
Under hänvisning härtill och med framhållande av att befattningarna säkerligen
komma att bliva sluttjänster, föreslår kommittén, att befattningarna
placeras lägst i 24 lönegraden.
Vid beräknande av det erforderliga antalet överkontrollörer har kommittén
utgått fran att varje skattepliktigt bryggeri i regel minst två gånger årligen
skulle bil föremål för lokal undersökning med avseende å skattebestämmelsernas
efterlevnad, att kontrollbesök skulle avläggas en å två gånger årligen i
varje skattefritt bryggeri, samt att överkontrollörernas befattning med kontrollen
över brännvinstillverkningen skulle bliva av samma omfattning som
tor närvarande. Kommittén har under dessa förutsättningar ansett antalet
overkontrollörer kunna begränsas till sex. Vid denna beräkning har kommittén
forutsatt, att en befattningshavare hos kontrollstyrelsen skulle i viss
omfattning fullgöra överkontrollörs åligganden. Kommittén har vidare föreslagit,
att antalet distrikt skulle bestämmas av Kungl. Maj:t, under det att
distriktsindelningen borde ankomma på kontrollstyrelsen.
Kommittén har ytterligare föreslagit anställande av två biträdande överkontrollörer,
vilka under den tid, då tillverkningskampanjen pågår vid lantbruksbrännerierna,
skulle biträda överkontrollören i det sydligaste distriktet
vid fullgörande av dennes tjänsteåligganden. Under den övriga delen av året
skulle de biträdande överkontrollörerna stå till förfogande såsom vikarier
för överkontrollörerna under deras semester eller annan tjänstledighet samt
1 övrigt förordnas att biträda Överkontrollör, som kunde vara i behov av tillfällig
hjälp i arbetet. De skulle på detta sätt bliva i tjänstgöring under hela
året. Anställandet av dylika befattningshavare skulle enligt vad kommittén
vidare framhållit medföra bland annat den fördelen, att det därigenom
bleve på ett tillfredsställande sätt sörjt för rekryteringen av överkontrollörsbefattmngarna.
Befattningarna, vilkas innehavare skulle besitta samma
kvalifikationer som överkontrollörerna, borde enligt kommitténs mening placeras
i 21 lönegraden å extra stat, enligt nu gällande grunder motsvarande
lönegraden Eo 21.
Med hänsyn till arten av överkontrollörernas och de biträdande överkontrollöremas
arbete bar kommittén utgått från att tillhandahållande av särskild
tjänstelokal åt dem icke blir erforderligt. Medel till bestridande av
dessa befattningshavares expeditionskostnader i övrigt — kostnader för telefon,
skrivmateriel m. m. — böra enligt kommitténs mening mot vederbörlig
redovisningsskyldighet ställas till deras förfogande genom kontrollstyrelsens
försorg.
Vad angår pensionsåldern för Överkontrollör och biträdande Överkontrollör
föreslår kommittén, att denna bestämmes till 63 år.
Beträffande övriga tjänstemän vid den lokala kontrollen har kommittén
framhållit, att då någon fortlöpande lokal kontroll efter den nya ordningens
genomforande i regel icke skall förekomma vid de skattepliktiga bryggerierna,
några funktionärer motsvarande kontrollombuden icke bliva behövliga
55
Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
annat än i speciella fall. I övrigt erfordras, enligt vad kommittén uttalat, vid
den lokala kontrollen tjänstemän — kontrollörer vid brännerierna samt tillsyningsman
vid brännerimagasin, brännvinsnederlag och skattefria bryggerier
— i samma utsträckning som för närvarande är fallet.
Beträffande den centrala kontrollen framhåller kommittén, att utöver de
uppgifter, som för närvarande åvila kontrollstyrelsen med avseende å den
tekniska kontrollen över bryggerierna och tillsynen över skattskyldighetens
fullgörande, efter skattesystemets omläggning den bokföringsmässiga kontrollen
tillkommer. För att sätta styrelsen i stand att fullgöia denna uppgift
anser kommittén erforderligt, att hos styrelsen inrättas en ny befattning,
vars innehavare äger tillräckliga kvalifikationer att utföra bokföringsgranskning
och verkställa utbytesberäkningar. Kommittén föreslår att denne
befattningshavare, vilken lämpligen borde fullgöra överkontrollörs åligganden
i Stockholms överkontrollörsdistrikt, benämnes förste byråinspektör
och i avlöningshänseende placeras i 24 lönegraden å extra stat, d. v. s. enligt
nuvarande avlöningsgrunder i lönegraden Eo 24.
För att möjliggöra den förstärkning av arbetskrafterna å kontrollstyrelsens
laboratorium, som kommer att föranledas av ökningen av arbetsuppgifterna,
ävensom för att bereda styrelsen tillgång till nödig biträdespersonal för
granskning och bearbetning av uppgifter i kontrollhandlingar m. m., har
kommittén ansett en ökning av kontrollstyrelsens anslag till avlöningar åt ickeordinarie
personal med förslagsvis 6,000 kronor bliva ofrånkomlig, varjämte
visst belopp, förslagsvis 2,500 kronor, ansetts böra ställas till kontrollstyrelsens
förfogande för att användas till behövliga undersökningar och utredningar,
för vilkas verkställande erfordras speciell sakkunskap.
Kommittén föreslår vidare, att den nuvarande befattningen som förste
byråingenjör hos kontrollstyrelsen uppflyttas från lönegraden A 24 till lönegraden
A 26. Som motiv härför anföras de fordringar på vetenskaplig utbildning
och erfarenhet på det tekniska området, som måste ställas på befattningens
innehavare, samt den omständigheten, att överkontrollörerna,
vilka komma att bliva underordnade förste byråingenjören, enligt förslaget
skulle hänföras till 24 lönegraden.
Med avseende å erforderliga övergångsanordningar har kommittén till behandling
upptagit frågan, huruvida ersättning i en eller annan form bör tillerkännas
de kontroll t jäns temän, som genom den föreslagna omorganisationen
av kontrollväsendet komma att mista sina anställningar, nämligen flertalet
kontrollombud samt vissa överkontrollörer. Kommittén har härutinnan
i huvudsak anfört följande:
Vad först kontrollombuden beträffar bär deras tjänst karaktären av en
ren bisyssla, som tager allenast obetydlig tid i anspråk, och ersättningen för
densamma kan utgöra blott ett mindre tillskott till de medel, av vilka de
äro beroende för sin utkomst. Lika litet som tillsyningsmännen vid de
skattefria bryggerierna i samband med att år 1932 personkontrollen vid dessa
bryggerier i princip avvecklades tillerkändes någon ersättning i anledning av
indragningen av tjänsterna, lika litet synes därför dylik ersättning böra
ifrågakomma för kontrollombudens del.
56
Kungl. Majlis proposition nr 68-
För overkontrollorernas vidkommande ligger saken annorlunda till. Deras
tjänst täger deras arbetskraft i anspråk i en omfattning, som är ägnad att
gora tjänsten till deras huvudsakliga förvärvskälla, och avlöningen har också
tihmatts med hänsyn härtill. På grund av uttryckliga bestämmelser i instruktionerna
ha de också varit förhindrade att utan tillstånd av kontrollstyrelsen
med sin överkontrollörstjänst förena annan tjänstebefattning. Genom
omorganisationen gå de miste om en inkomstkälla, som för dem måste
anses hava vant av väsentlig betydelse och som de vid inträdet i kontroll
väsendets tjänst onekhgen haft anledning att räkna med för framtiden. Stara
billighetsskal synas därför tala för att överkontrollörerna vid avgången
ur tjänsten tillerkännas ersättning i en eller annan form, i den mån fortsatt
anställning vid kontrollen icke kan beredas dem. Kommittén vill härvid
erinra örn att, da kontrollen över sockerbeskattningen år 1922 omlades och
da sockerskatten sedermera år 1929 avskaffades, den kontrollpersonal vid
sockerraffinaderierna, som gick miste om sina anställningar, tillerkändes
pension eller engångsersättning (jfr prop. 182/1922 och 111/1929).
Under hänvisning härtill uttalar kommittén, att det icke för de överkontrollörer,
vilka redan åtnjuta pension av statsmedel, bör förekomma någon
ytterligare pension i anledning av anställningen vid maltdrycks- och brännvinskontrollen
men att i stället en engångsersättning med skäligt belopp bör
tillerkännas deon Med hänsyn till sin högre tjänsteställning borde överkontrollörerna
i engångsersättning tillerkännas något högre belopp än som utgick
till motsvarande tjänstemän vid kontrollen över sockerbeskattningen.
Sistnämnda tjänstemän erhöllo, därest de ägde uppbära pension från annan
statstjänst, i engångsersättning 1,200 kronor om tjänstårens antal översteg
10 men eljest lägre belopp. Beträffande övriga överkontrollörer, vilka till
följd av omläggningen icke kunna påräkna att bibehållas i tjänst, anser
kommittén billighetsskäl tala för att pension av statsmedel beredes dem vid
deras avgång ur tjänsten.
I de avgivna remissyttrandena har kommitténs förslag i nu förevarande
avseenden i allmänhet lämnats utan erinran.
^ Kontrollstyrelsen har emellertid framhållit, att även örn det av kommittén
föreslagna antalet överkontrollörer framdeles skulle visa sig tillfyllest,
särskilt i betraktande av den nedgång i antalet bryggerier, som kunde väntas
inträda i anledning av den degressiva skatteskalans successiva bortfallande,
styrelsen likväl ansett erforderligt att styrelsen i själva övergången och några
år framåt hade möjlighet att, om så skulle befinnas erforderligt, anställa ytterligare
en Överkontrollör.
Kontrollstyrelsen har därjämte framhållit, att starka skäl talade för att
den av kommittén föreslagna icke-ordinarie förste byråinspektören hänfördes
till 26 lönegraden.
Statskontoret har icke uttalat annan erinran mot vad kommittén i förevarande
avseende föreslagit, än att pensionsåldern för Överkontrollör och biträdande
Överkontrollör borde fastställas till 65 år.
Under ärendets beredning har jag från kontrollstyrelsen inhämtat, att av
de nuvarande tolv överkontrollörerna fyra äga sådan kompetens, att de
57
Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
kunna påräkna anställning enligt den nya ordningen. Av de åtta, som däremot
skulle komma att skiljas från tjänsten, åtnjuta sex pension från tidigare
officersanställning. Deras födelsetid och tjänstetid framgå av följande
uppställning.
Födelse- |
Normal |
Tjänstetid vid utgången |
|||
N a m n |
tid |
avgångs- tid |
av |
juni |
1940 |
Alstermark, C. R., kapten .... |
2i/5 82 |
so/o 49 |
5 år — |
mån. |
— dagar1 2 |
Bernhardt, J. B., kapten...... |
s/s 77 |
30/6 45 |
9 » 7 |
» |
13 » |
Bokander, P. O. E., major... |
31/b 74 |
s°/6 41 |
15 » 8 |
» |
15 » |
Edwards, E. H. R. Oison, kapten |
4/i2 75 |
3% 43 |
19 » 6 |
» |
20 » 3 |
Rodhe, H. E., major ........ |
26/n 79 |
3o/c 47 |
8 » 11 |
» |
16 » |
Segerdahl, E. F. J. H., major |
13/i2 79 |
3°/ö 47 |
14 » 9 |
» |
8 » |
I en på min begäran inom kontrollstyrelsen upprättad, den 9 oktober
1939 dagtecknad promemoria har föreslagits, att engångsersättning skulle
utgå till Edwards med 3,000 kronor och till de övriga fem överkontrollörerna
med 2,400 kronor. Dessa ersättningar hava avvägts med hänsyn dels till
anställningstidens längd och dels till den tid, som återstår till dess vederbörande
Överkontrollör enligt nuvarande bestämmelser skulle lämna tjänsten.
Beträffande de två här avsedda överkontrollörerna, vilka icke åtnjuta
statspension, nämligen G. A. Hammarlund och I. S. J. Gemzell, föreslås i
berörda promemoria, att de tillerkännas pension. Enligt vad i promemorian
framhålles bör därvid pension i likhet med vad som tidigare tillämpats
(prop. 259/1937 punkt 9; riksdagens skr. 245/1937 punkt 13) beräknas efter
ett pensionsunderlag av 3,440 kronor, minskat med 10 procent pa grund av
att pensionsavgifter icke erlagts. I promemorian anföres vidare:
Hammarlund är född den 14 september 1874 och inträdde i statens tjänst
såsom förste kontrollör vid sockerbeskattningen från och med tillverkningsåret
1906/1907. Sedan tillverkningen vid det sockerraffinaderi, vid vilket
Hammarlund varit förordnad, nedlagts med utgången av tillverkningsåret
1912/1913, innehade han under olika tidsperioder med i det närmaste oavbruten
tjänstgöring förordnanden som förste kontrollör vid sockerbeskattningen,
tillsyningsman vid samma beskattning, överingenjör i kontrollstyrelsen
samt kontrollör vid brännvinstillverkningen. Han har fran och med den
1 augusti 1916, utan andra avbrott än för sjukdom under sammanlagt 73 dagar,
varit inkallad som Överkontrollör. Räknat intill utgången av juni månad
1940, har Hammarlund fullgjort effektiv tjänstgöring under sammanlagt 33
år 5 månader och 18 dagar. Därest för erhållande av full pension uppställes
fordran å 30 tjänstår, skulle Hammarlund sålunda under ovan angivna förutsättningar
komma i åtnjutande av en årlig pension av (3,440 — 10/ioo X
3,440 =) 3,096 kronor.
Gemzell är född den 27 augusti 1877 och tjänstgjorde som biträdande tillsyningsman
vid brännvinsnederlaget i Reymersholm under tiden 9 -24 april
1919 samt som kontrollör vid brännvinstillverkningen den 2 februari—den 2
augusti 1920. Från och med den 1 juni 1921 har han utan avbrott varit in
-
1 Dessutom tjänstgöring som kontrollombud under sammanlagt omkring 5 år.
2 Dessutom tjänstgöring som kontrollombud under sammanlagt omkring 4 år.
58
Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
kallad som Överkontrollör Gemzells effektiva tjänstetid intill utgången av
juni månad 1940 uppgår salunda allenast till 19 år 7 månader 16 dagar. Med
Sf i ia! »h7’ därest icke omläggningen av maltdrycksbeskattningen nu
kommit till stand, skulle ha beretts fortsatt förordnande som Överkontrollör
till och med det tjanstgonngsår, varunder han skulle lia uppnått 67 års åler
synes han emellertid av billighetsskäl böra få räkna tjänstår till och med
dfl.ta *J“s*f?1nnfsar eller alltså intill utgången av juni månad 1945. Vid
sådant förhållande skulle Gemzell för pension tillgodoräknas en tid av 24 år
L“knL tm rfgx‘8 4^0n-H«4kVlle m6d deS,Sa ut§ångspunkter kunna
Grannas till ( /120 X 3,440—) 2,838 kronor, minskat med 10 procent, eller
efter vederbörlig avrundning, 2,556 kronor. ’
Vid beredningen av ärendet i nu förevarande del har jag jämväl samrått
med chefen för statskontoret, som icke haft annan erinran mot de förslag,
för vilka jag nu redogjort, än att storleken av engångsersättningen till de avgående
överkontrollörerna borde enhetligt bestämmas till 2,400 kronor.
DeTZnté'' SåS°m kommittén framhållit, förutsätter den föreslagna omläggningen av
maltdrycksbeskattningen genomgripande förändringar beträffande organisationen
av skattekontrollen. De nuvarande överkontrollörema, vilka med
eller utan föregående tjänstgöring i lägre befattning vid kontrollen över maltdi
ycks- och brännvinstillverkningen företrädesvis rekryterats bland pensionerade
officerare, kunna icke heller enligt min mening på samma sätt som
hittills anses skickade att på ett tillfredsställande sätt fullgöra kontrolltjänsten
med dess nya, krävande uppgifter, nämligen granskning av bryggeriföretagens
bokföring, verkställande av utbytesberäkningar m. m., vartill bör anlitas
personal med särskild utbildning. Jag ansluter mig därför till förslaget,
att åt överkontrollörerna vid genomförande av produktbeskattning av maltdrycker
beredes en fastare ställning än hittills med förbättrade avlöningsförmåner.
I nära överensstämmelse med vad kommittén förordat tillstyrker jag,
att de nya överkontrollörerna tillsvidare anställas såsom extra ordinarie
tjänstemän i 24 lönegraden. Självfallet bör det ankomma på överkontrollörerna
att utöver kontrollen av maltdrycks- och brännvinstillverkningen taga
befattning med tillsynen över andra accispliktiga näringar, beträffande vilka
kontrollstyrelsen är tillsynsmyndighet.
Omläggningen av kontrollsystemet samt överkontrollörernas ändrade
tjänsteställning bör, pa sätt kommittén framhållit, medföra en minskning av
antalet överkontrollörer (överkontrollörsdistrikt). Då det är av vikt, att
kontrollsystemet redan från början erhåller största möjliga effektivitet, synes
emellertid försiktigheten bjuda att man därvid, åtminstone tills dess att erfarenhet
vunnits rörande verkningarna av omläggningen, icke sträcker sig
så långt i fråga^ örn minskningen av distriktens antal som kommittén förordat.
Jag har på grund härav ansett mig böra biträda kontrollstyrelsens förslag,
att överkontrollörernas antal tillsvidare bestämmes till sju. Därvid
förutsätter jag, att kontrollstyrelsen kommer att ägna uppmärksamhet åt att
antalet överkontrollörsdistrikt framdeles i möjligaste mån nedbringas. Därjämte
bör det tillkomma lämplig befattningshavare hos kontrollstyrelsen att,
Kungl. Maj:ts proposition nr 68. 59
i likhet med vad tidigare varit fallet, fullgöra överkontrollörs åligganden inom
Stockholms distrikt.
Med hänsyn till önskvärdheten av att äga tillgång till personer, vilka lämpa
sig såsom vikarier för överkontrollörerna och såsom rekryteringspersonal
för över kon trodor st j änster na, tillstyrker jag vidare förslaget om anställande
av två biträdande överkontrollörer. I den mån deras tid icke upptages av förordnanden
å överkontrollörs tjänst, bör det ankomma på dem att biträda
överkontrollören i det sydligaste distriktet, där flertalet lantbruksbrännerier
äro belägna. I stället bör kontrollstyrelsens befogenhet att förordna särskilda
överkontrollörer vid enbart brännvinstillverkningen upphöra. Mot förslaget
att hänföra ifrågavarande båda tjänstemän till lönegraden Eo 21 har jag
intet att invända.
Kostnaden för nettolön till sju överkontrollörer i lönegraden Eo 24 och två
biträdande överkontrollörer i lönegraden Eo 21 utgör i lägsta löneklassen å
F-ort (51,471 + 12,420 =) 63,891 kronor, vartill kommer rörligt tillägg.
Överkontrollör äger enligt nu gällande föreskrifter uppbära en årlig ersättning
av 600 kronor för expeditionskostnader, däri inberäknat gottgörelse
för att hans bostad i viss mån tages i anspråk som arbetslokal. Kommitténs
förslag att de nya överkontrollörerna (biträdande överkontrollörerna) i
stället skola erhålla ersättning för de faktiska expeditionskostnader, som de
visa sig hava utgivit, synes ur praktisk synpunkt mindre tillfredsställande
och torde näppeligen bidraga till att minska statsverkets kostnader. Jag
vill i detta sammanhang erinra om att folkskolinspektörerna, vilka i förevarande
hänseende kunna anses jämförliga med överkontrollörerna, enligt
kungörelse den 30 juni 1937 (nr 691) åtnjuta ersättning för expenser med
ett belopp av 500 kronor för år. Är folkskolinspektör tjänstledig, skall han
till sin vikarie avstå 200 kronor för år räknat, såvida icke Kungl. Maj:t för
särskilt fall bestämmer, att han skall avstå högre belopp. Ersättning efter
samma grunder synes lämpligen böra utgå till Överkontrollör och biträdande
övei''kontrollör. I ersättningen skall även i fortsättningen anses inbegripen
gottgörelse för att befattningshavaren icke tillhandahålles tjänstelokal. Annan
vikarie än biträdande Överkontrollör bör åtnjuta ersättning för expenser
med 200 kronor för år. Kostnaderna för expenser vid den lokala kontrollen
synas vid tillämpning av dessa grunder kunna uppskattas till 4,500 kronor
för år.
Vidkommande pensionsålder för Överkontrollör och biträdande Överkontrollör
anser jag icke tillräcklig anledning fö/eligga att föreslå avvikelse från
vad som i sådant avseende i allmänhet gäller för civila befattningshavare,
nämligen 65 år.
De nya kontrolltjänstemännen synas böra upptagas å personalförteckning.
Förslag till sådan förteckning torde lämpligen böra föreläggas 1940 års lagtima
riksdag i samband med att framställning avlåtes om anslag för budgetåret
1940/41 till kontroll å tillverkningsavgifter.
Genom omläggningen av beskattningssystemet blir det allenast i sådana
undantagsfall, som avses i 21 § av den nya tillverkningsförordningen, erfor
-
60
Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
derligt att anställa kontrollombud vid maltdryckstillverkningen. De kontrollombud,
som nu äro i tjänst, böra därför med nyssberörda inskränkning
entledigas vid det nya beskattningssystemets ikraftträdande eller snarast
möjligt därefter. En utökning av antalet tillsyningsman vid de skattefria
bryggerierna torde icke bliva erforderlig. Anledning synes heller icke föreligga
att föreslå ändring av de för ifrågavarande tjänstemän nu gällande anställnings-
och avlöningsvillkoren. Kostnaderna för ersättning åt kontrollombud
och tillsyningsman vid maltdryckstillverkningen efter den nya organisationens
genomförande torde med nu angivna utgångspunkter uppskattningsvis
kunna angivas till 5,000 kronor för år.
Till följd av den ändrade organisationen torde, såsom kommittén förutsatt,
en viss besparing uppkomma å kostnaden för den lokala maltdryckskontrollen.
Därvid är att märka, att kostnadsminskning torde inträda, förutom
beträffande avlöningar till kontrolltjänstemännen, jämväl i fråga örn
utgifterna för rese- och tralctamentsersättningar åt över kontrollörerna. Vidare
kan på grund av den ändring och utvidgning av bidragsskyldigheten
med avseende å maltdryckskontrollen, som följer av 28 § i den föreslagna nya
tillverkningsförordningen, beräknas inflyta omkring 105,000 kronor för år
mot cirka 95,000 kronor enligt hittills gällande bestämmelser. En jämförelse
mellan nuvarande och blivande kostnader för den lokala maltdryckskontrollen
kan följaktligen i stort sett beräknas gestalta sig på sätt framgår
av följande sammanställning (runda tal).
Nuvarande
kostnader
Kronor
Avlöningar till överkontrollörer och biträdande överkontrollörer
(inkl. ersättning för expenser samt
dyrtidstillägg, resp. rörligt tillägg)................ 73,100
Ersättningar till kontrollombud vid skattepliktiga och
tillsyningsmän vid skattefria bryggerier........... 61,400
Resekostnads- och traktamentsersättningar.......... 55,500
Summa kostnader 190,000 129,000
Avgår: Kontrollkostnadsbidrag................... 95,000 105,000
Nettokostnad 95,000 24,000
Å andra sidan måste man räkna med att till följd av skattesystemets omläggning
viss personalförstärkning hos kontrollstyrelsen blir erforderlig. Jag
anser mig sålunda böra biträda kommitténs förslag om inrättande av en
förste byråinspektörstjänst i kontrollstyrelsen, vilkens innehavare tills vidare
synes böra erhålla ställning av extra ordinarie tjänsteman och hänföras
till lönegraden Eo 24. Kontrollstyrelsens framställning örn att tjänsten skall
placeras i lönegraden Eo 26 kan jag sålunda icke tillstyrka och ej heller
kommitténs av kontrollstyrelsen biträdda hemställan örn att den nuvarande
förste byråingenjörstjänsten skulle uppflyttas till lönegraden A 26.
Kostnader
enligt förslaget
Kronor
73.000
5,000
51.000
61
Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
Kommitténs förslag om anvisande av 6,000 kronor till förstärkning av arbetskrafterna
å kontrollstyrelsens laboratorium samt 2,500 kronor till undersökningar
och utredningar, för vilkas verkställande erfordras speciell sakkunskap,
anser jag mig icke böra tillstyrka i vidare mån än att ett årligt belopp
av sammanlagt 6,000 kronor bör av kontrollstyrelsen få disponeras för
dessa ändamål.
Vid bifall till de av mig framlagda förslagen beträffande personalförstärkning
hos kontrollstyrelsen torde riksdagens bemyndigande böra utverkas, att
den i gällande avlöningsstat för styrelsen under anslagsposten till avlöningar
till övrig icke-ordinarie personal upptagna delposten till grundavlöningar
m. m. må överskridas med ^ ^ =j i avrundat belopp
8,200 kronor.
Kommittén utgick från att vid genomförande av det nya beskattningssystemet
en tid av omkring ett halvt ar skulle sta till buds för de förberedelser,
som måste vidtagas före övergången. Detta skulle ha möjliggjort,
att nyrekryteringen av överkontrollörer och biträdande överkontrollörer
med de avsedda kvalifikationerna skulle ha kunnat genomföras under
mellantiden. Då jag föreslagit, att de nya skattebestämmelserna skola träda
i kraft den 1 januari 1940, är det ogörligt att hinna helt genomföra omorganisationen
under mellantiden. Såsom av det föregående framgatt, kunna
fyra av de nuvarande överkontrollörerna anses lämpade för fortsatt anställning.
Dessa torde kunna övergå till de nya befattningarna omedelbart
vid ikraftträdandet. Jag förutsätter nämligen, att de överkontrollörer, som
anses böra bibehållas i tjänst, må efter förslag av kontrollstyrelsen kunna av
Kungl. Majit förordnas utan föregående ansökningsförfarande.
Övriga åtta överkontrollörer torde lämpligen böra få fortsätta tjänstgöringen
under den tid, för vilken deras nuvarande förordnanden gälla, d. v. s.
till utgången av juni 1940, därest de icke frivilligt träda tillbaka vid tidigare
tidpunkt. Rörande antalet distrikt under övergångstiden synes det böra få
ankomma på kontrollstyrelsen att besluta.
Vid avgången ur tjänst, vare sig detta sker vid slutet av innevarande budgetår
eller dessförinnan, böra de överkontrollörer, som åtnjuta tjänstepension
av statsmedel, tilldelas viss engångsersättning. Jag har intet att invända
mot de förslag, som i sådant avseende i förenämnda promemoria
framlagts beträffande överkontrollörerna C. R. Alstermark, J. B. Bernhardt,
P. O. E. Bokander, H. E. Rodhe och E. F. J. H. Segerdahl. Vad angår
överkontrollören E. H. R. Oison Edwards finner jag i anslutning till vad
chefen för statskontoret uttalat, att engångsersättningen till honom bör bestämmas
till samma belopp som för övriga nu nämnda överkontrollörer,
nämligen 2,400 kronor. Jag tillstyrker alltså, att envar av omförmälda sex
överkontrollörer vid avgång ur tjänst tillerkännes engångsersättning med
nämnda belopp. Dessa ersättningar torde böra bestridas från det för innevarande
budgetår anvisade förslagsanslaget till kontroll å tillverkningsavgifter.
62
Kungl. Maj:ts proposition nr 68-
De två återstående överkontrollörer, vilka icke skulle beredas fortsatt anställning
vid maltdrycks- och brännvinskontrollen, nämligen C. A. Hammarlund
och I. S. J. Gemzell, böra erhålla pension. Även härutinnan ansluter
jag mig till vad i förut berörda promemoria föreslagits. Jag tillstyrker alltså,
att Hammarlund och Gemzell från och med månaden näst efter den,
da förordnandet såsom Överkontrollör upphör, tillerkännas årlig pension
av 3,096 kronor, respektive 2,556 kronor, att utgå från anslaget till diverse
pensioner och understöd m. m.
Vad angår de kontrollombud, som icke vidare komma att inkallas till
tjänstgöring till följd av den föreslagna omläggningen av skattekontrollen,
anser jag i likhet med kommittén anledning saknas att tillerkänna dem särskild
ersättning eller pension.
För undvikande av dubbelbeskattning vid övergången till det nya maltskattesystemet
har kommittén föreslagit befrielse från eller återbäring av
skatt för malt, som använts för framställning av vid övergången befintligt
lager av maltdrycker av andra och tredje klasserna eller av mäsk eller vört,
avsedd för sådana drycker. För åtnjutande av denna förmån skall tillverkare
ha att avgiva viss deklaration jämte utredning. Enligt vad jag inhämtat
kommer den i samband härmed erforderliga kontrollen, vilken beräknas
bliva ganska vidlyftig, att påkalla anlitande av särskilda förrättningsmän
med uppdrag att granska tillverkarnas uppgifter. För bestridande av
kostnaderna härför torde få användas ett belopp av högst 4,000 kronor
av det för löpande budgetår anvisade anslaget till kontroll å tillverkningsavgifter.
Såsom kommittén framhållit (betänkandet sid. 245) föranleder den föreslagna
nya kontrollorganisationen viss ändring av 6 § 2 mom. förordningen
den 11 juni 1926 (nr 207) angående tillverkning och beskattning av brännvin.
Förslag till förordning härom har upprättats inom finansdepartementet.
Ifrågavarande organisatoriska ändringar medföra vidare, att instruktionen
den 27 juli 1923 (nr 336) för tjänstemännen vid kontrollen över maltdryckstillverkningen
samt kungörelsen samma dag (nr 339) med bestämmelser angående
arvode och ersättning åt tjänstemännen vid kontrollen över maltdrycks-
och brännvinstillverkningen omarbetas ävensom att vissa ändringar
genomföras i instruktionen den 29 juni 1926 (nr 315) för tjänstemännen vid
kontrollen över brännvinstillverkningen. Till dessa frågor torde jag få återkomma,
sedan beslut meddelats beträffande maltdryckskontrollens anordnande.
Tullen för maltdrycker.
Enligt gällande tulltaxa utgår tull för maltdrycker på fat med 25 kronor
för 100 kilogram och för maltdrycker på andra kärl med 35 kronor för 100
liter (tulltaxenummer 145 och 146). Dessa tullsatser fastställdes vid 1933
års riksdag i samband med den då vidtagna höjningen av maltskatten. Den
Kungl. Majlis proposition nr 68.
63
nu föreslagna skärpningen av maltdrycksbeskattningen torde böra medföra
motsvarande höjning av nämnda tullsatser. Då ifrågavarande tull skall
bereda erforderligt tullskydd för maltdrycker icke allenast av andra utan
även av tredje klassen, finner jag en höjning av tullsatserna böra vidtagas
till 45 kronor för 100 kilogram för maltdrycker på fat och till 54 kronor för
100 liter för maltdrycker på andra kärl.
Hemställan.
Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen att
dels antaga förenämnda inom finansdepartementet upprättade
förslag till
1) förordning angående tillverkning och beskattning av
maltdrycker; samt
2) förordning om ändrad lydelse av 6 § 2 mom. förordningen
den 11 juni 1926 (nr 207) angående tillverkning och
beskattning av brännvin,
dels besluta, att den vid tulltaxeförordningen den 4 oktober
1929 (nr 316) fogade tulltaxan skall från och med dag,
som Kungl. Maj:t bestämmer, i nedan angivna del hava följande
ändrade lydelse:
Tull för 100 kg |
|||
145 146 |
Maltdrycker: på fat........................ på andra kärl................. Anm. Angående — ---stadgat. |
.......B . 100 liter |
CD ^ CD 1 i |
dels godkänna den av mig i det föregående förordade organisationen
av den lokala kontrollen över maltdrycks- och
brännvinstillverkningen;
dels medgiva, att den i avlöningsstaten för kontrollstyrelsen
under anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal upptagna delposten till grundavlöningar m. m. må
överskridas med högst 8,200 kronor;
dels medgiva, att av det för budgetåret 1939/40 anvisade anslaget
till Kontrollstyrelsen: Kontroll å tillverkningsavgifter
må tagas i anspråk ett belopp av 14,400 kronor till engångsersättningar
åt vissa överkontrollörer vid maltdrycks- och
brännvinstillverkningskontrollen vid avgång ur tjänst, i enlighet
med vad jag i det föregående föreslagit;
64
Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
dels ock medgiva, att överkontrollörerna vid nämnda kontroll
C. A. Hammarlund och I. S. J. Gemzell må från och med
månaden näst efter den, varunder deras förordnanden såsom
Överkontrollör upphöra, under återstående livstid från anslaget
till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en
årlig pension av 3,096 kronor, respektive 2,556 kronor.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga
till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
V. Schwartz.
338855. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1939.