Kungl. Maj:ts proposition nr 66.
1
Nr (Mi.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående prisreglerande
åtgärder på jordbrukets område; given Stockholms
slott den 27 oktober 1939.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
A. Pehrsson-Bramstorp.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
27 oktober 1939.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld,
Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund, Hägglöf.
Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och folkhushållningsdepartementen
anmäler chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet
Pehrsson-Bramstorp, frågan örn fortsatta åtgärder i prisreglerande syfte på
jordbrukets område och anför därvid:
I den till innevarande års urtima riksdag avlåtna propositionen nr 1 med
förslag till tilläggsstat I har Kungl. Maj:t under kapitalinvesteringar, fonden
för förlag till statsverket, föreslagit riksdagen att i avbidan på särskild
proposition i ämnet till Viss lagring av jordbruksprodukter m. m. å tilläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1939/40 beräkna ett reservationsanslag
av 6,000,000 kronor. Jag torde nu ånyo få anmäla detta ärende för Kungl.
Maj :t.
Bihang till urtima riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 66.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 66.
Till en början torde jag få erinra om statsmakternas vid årets lagtima
riksdag (prop. nr 230, R. skr. nr 353) fattade beslut rörande de fortsatta
prisreglerande åtgärderna på jordbrukets område. Genom den situation,
som uppkommit till följd av den utbrutna krisen, ha andra förutsättningar
för berörda åtgärder uppkommit. I anledning härav uppdrog jag genom
beslut den 22 september 1939 åt statens jordbruksnämnd att utreda huruvida
ändrade riktlinjer i fråga örn prisreglerande åtgärder pä jordbrukets
område kunde bestämmas eller — därest detta visade sig icke lämpligen
kunna ske — huruvida Kungl. Majit i stället borde erhålla vidgad befogenhet
att med beaktande av prisutvecklingen vidtaga de ändringar i gällande
direktiv, som kunde befinnas erforderliga. Med skrivelse den 10 oktober
1939 har statens jordbruksnämnd framlagt förslag i ämnet. Enligt vid skrivelsen
fogad promemoria har ett flertal skiljaktiga meningar rörande förslagens
utformning anmälts inom nämnden. Därjämte har nämnden i skrivelse
den 17 i samma månad gjort framställning örn anvisande av vässa
medel till Iagringsverksamhet.
Av krisen föranledda åtgärder.
Innan jag närmare ingår på jordbruksnämndens förslag torde jag här
få lämna en kortfattad redogörelse för vissa åtgärder, som redan vidtagits
på ifrågavarande område, med anledning av den inträffade krissituationen.
Genom kungörelse den 26 augusti 1939 (nr 570) meddelades exportförbud
å vissa varor. Enligt kungörelsen skall exportförbud även gälla i fråga örn
vissa jordbruksaktör. Undantag från exportförbudet må meddelas av bland
annat statens jordbruksnämnd. Kungl. Majit meddelade samma dag vissa
föreskrifter rörande exportlicens för utförsel av sådana varor, där statens
jordbruksnämnd är licensmyndighet. På förslag'' av jordbruksnämnden bemyndigade
Kungl. Majit sedermera genom beslut den 1 september 1939
nämnden att i huvudsaklig överensstämmelse med i förslaget angivna grunder
träffa anstalter för reglering av exporten av jordbruksaktör. Tillika
anvisades i samband härmed till inköp och lagring av vissa livsmedel ett
belopp av högst 6,000,000 kronor att förskottsvis utgå ur fonden för mötande
av förluster å spannmålsregleringen. Kungl. Majit anbefallde vidare
svenska spannmålsaktiebolaget att för en total kostnad av tills vidare högst
1,000,000 kronor enligt jordbruksnämndens anvisningar företaga inköp i
béredskapssyfte av spannmål och fodermedel samt utsäde m. m. ävensom
ombesörja erforderlig upplagring. För ytterligare inköp anvisades den 6
oktober 1939 ett belopp av 4,000,000 kronor att förskottsvis utgå ur fonden
för mötande av förluster å spannmålsregleringen.
I anledning av den inträdda krissituationen förordnades genom kungörelse
den 29 september 1939 (nr 677) om beslag av vissa fodermedel, nämligen
oljekakor och mjöl av oljekakor. Enligt kungörelse samma dag fastställdes
Kungl. Maj:ts proposition nr 66.
3
tillverkningsprocenten för havre för tiden från den 1 oktober 1939 till den
31 mars 1940 till 75 (Sv. förf.-saml. nr 684).
I anslutning till utfärdande av kungörelsen nr 677/1939 om beslag av
vissa fodermedel bemyndigade Kungl. Maj:t statens jordbruksnämnd att i
huvudsaklig överensstämmelse med vissa förslag av nämnden träffa avtal
med Foderintressentföreningen u. p. a. angående reglering av handel med
fodermedel. Med stöd av detta bemyndigande har överenskommelser av i
huvudsak följande innehåll träffats mellan jordbruksnämnden och föreningen.
Föremål för avtalet är dels oljekakor, mjöl, erhållet genom krossning
av oljekakor, och mjöl, framställt vid extraktion av råvaran, som kan
användas för tillverkning av oljekakor, dels ock följande produkter, i den
män de hädanefter införas till riket, nämligen: havre, majs, korn, vicker,
pehrker och andra foderärter, foderbönor, manioka- och arrowrot (tapiokarot)
samt andra produkter, vilka genom förmälning eller på annat sätt
för foderändamål framställts av omförmälda varor, produkter av vete, råg
eller annan spannmål, vilka på grund av tillsättning med annat ämne äro
tjänliga endast för foderändamål, risfodermjöl, glutenfoder, melassfoder,
sockersnitzel, luzernmjöl och kreatursfoder av animaliskt avfall ävensom
kli med undantag av mandelkli. Enligt avtalet har föreningen förbundit
sig att ombesörja import av oljekakor och mjöl av oljekakor och att i den
utsträckning nämnden bestämmer inköpa under beslag liggande varor av
förut omförmält slag till priser och på villkor i övrigt, som nämnden föreskriver,
samt att försälja dylik vara allenast efter tillstånd av nämnden
samt i den ordning och till de priser ävensom på de villkor i övrigt, som
bestämmas av nämnden. Föreningen har i avtalet vidare förbundit sig,
att till jordbrukets prisregleringsfond, i den ordning nämnden bestämmer,
inleverera vad som av intäkterna å verksamheten i fråga återstår efter avdrag
av erforderlig utbetalning eller avsättning till administrations-, inköps-,
försäljnings-, distributions- och fraktkostnader, gottgörelse till kommissionärer,
motsvarande högst 7 °/o av försäljningssumman för av föreningen tillhandahållna
varor, samt högst 2,000 kronor, motsvarande ränta å i föreningen
insatt kapital, samt att bedriva sin ifrågavarande verksamhet på
ett lojalt sätt och så att enskilt intresse icke obehörigen gynnas eller skadas.
Under förutsättning att föreningen iakttager förenämnda bestämmelser har
nämnden utfäst sig att medgiva undantag från gällande införselförbud å
här omförmälda varor endast åt föreningen samt att före fastställande av
priser och övriga villkor för inköp och försäljningar av hithörande varor
samråda med föreningen.
Genom ett flertal kungörelser den 6 oktober 1939 förordnades om ytterligare
åtgärder på jordbruksregleringens område. Sålunda upphävdes jämlikt
kungörelsen nr 690/1939 kungörelsen den 21 augusti 1939 (nr 590)
angående införselavgift å vete och råg och jämlikt kungörelsen nr 691/
1939 de i förordningen 329/1933 upptagna bestämmelserna angående skatt
å oljekakor och vissa slag av fodermjöl. Tillika utfärdades sistnämnda dag
kungörelse (nr 692) angående utförsel av hönsägg, varigenom en mera ut
-
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 66.
vidgad kontroll av utförseln möjliggjordes. Vissa ändringar ha genom kungörelsen
nr 697/1939 vidtagits i 1 § av kungörelsen nr 496/1935 angående
regleringen av införseln av havre och majs samt vissa andra fodermedel.
Utöver förutnämnda statliga beslag å ifrågavarande område har genom kungörelsen
nr 717/1939 förordnats om beslag å ärter, vilket beslag främst avsett
att trygga tillgången på utsäde våren 1940 för en större areal än normalt.
Genom kungörelserna nr 764 och 765/1939 denna dag har förordnats,
att införselavgifterna dels å havre och majs jämte andra fodermedel, dels ock
å kasein tills vidare ej skola utgå. Vidare har genom kungörelsen nr 766/
1939 denna dag förordnats, att avgiften för vete, som under tiden den 1
november 1939—den 31 augusti 1940 användes för tillverkning inom riket
av mjöl eller gryn tills vidare skall utgå med 0.5 öre för varje kilogram av
varans nettovikt. Härjämte har enligt kungörelse jämväl denna dag, nr
767, för tiden den 1 november—den 31 december 1939, vilken tid skall
utgöra förmalningsperiod, Kungl. Majit fastställt inmalningsprocenten beträffande
vete till 90, minimiprocenten beträffande vete till 80 samt inmalningsprocenten
beträffande råg till 90.
För att tillgodose behovet av lagerutrymmen för tillvaratagande av animaliska
produkter förordnade Kungl. Majit den 22 september 1939 om förhyrning
av lagerlokaler för ändamålet. Medel skulle utgå av det den 1
september 1939 anvisade beloppet om 6,000,000 kronor. Genom beslut den
14 oktober 1939 bemyndigade Kungl. Majit jordbruksnämnden att föranstalta
om anskaffande av ytterligare lagerutrymmen.
Statens jordbruksnämnds förslag m. m.
Statens jordbruksnämnds förslag innebär i huvudsak följande.
En förhöjning av smörpriset till 3 kronor 25 öre för kilogram borde förutsättas.
Vid detta smörpris erfordrades emellertid alltjämt ett visst pristillägg
eller prisutjämningsbidrag till produktmjölken. Detta pristillägg borde
dock begränsas till 1 öre för kilogram och endast utgå till mejerileverantörer.
De särskilda prisutjämningsbidragen i Norrland ävensom de vid
årets lagtima riksdag bestämda producentbidragen borde bibehållas. Sistnämnda
bidrag torde även kunna begränsas till 1 öre per kilogram. Mjölkavgiften
borde emellertid upphöra. För den nu ifrågasatta prisutjämningen
erforderliga medel borde i stället bestridas av sådana margarin- och oljekaksskattemedel,
som kunde finnas kvar. Då sådana medel icke längre
funnes tillgängliga, torde särskilda medel för ändamålet böra anvisas å
riksstaten. Erforderliga medel kunde beräknas till 3,000,000 kronor i månaden.
Jordbruksnämnden föreslår även margarinaccisens borttagande.
I fråga örn slaktdjursregleringen föreslås, att de hittills träffade anordningarna
tills vidare i huvudsak bibehållas. Den export av slaktdjur samt
kött och fläsk, som må ifrågakomma, borde liksom importen av kött och
fläsk ske genom Sveriges slakteriförbund, förening u. p. a. I anslutning
Kungl. Maj.ts proposition nr 66.
5
härtill borde införselavgifterna borttagas och slakteriförbundet åläggas att
till statsverket inleverera de överskott som kunde komma att uppstå till
följd av skillnaden mellan inlands- och importpriserna. Det borde även
övervägas huruvida icke anstalter kunde träffas, som möjliggjorde direkt
medverkan från andra tidigare importörer och exportörer. Beträffande
priserna borde fläskpriset icke överstiga 1925—1929 års priser och även i
fråga örn köttpriserna i övrigt borde försiktighet iakttagas. Slaktdjursavgiften
borde icke vidare upptagas och för exportens stödjande erforderliga
medel i stället upptagas å riksstaten.
Beträffande äggregleringen förordas icke några ändrade dispositioner.
Beträffande oljekaksfoder ha enligt vad jordbruksnämnden framhållit anstalter
redan träffats för reglering av införseln av detsamma. Jämväl beträffande
övrigt importfoder äger nämnden bemyndigande att reglera importen.
Vad angår de priser, som införda fodermedel böra betinga å den
inhemska marknaden, torde den nu i samband med beslaget å oljekraftfoder
träffade anordningen, att priserna bestämmas av jordbruksnämnden,
tills vidare böra bibehållas. Det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t att i
sinom tid vidtaga åtgärder, som finnas erforderliga, därest knapphet å fodermedel
längre fram under konsumtionsåret uppstår. Emellertid förväntar
nämnden att foderintressentföreningen, med vilken nämnden enligt bemyndigande
träffat avtal rörande fodermedelsimp orten, kommer att företaga
alla de åtgärder, som äro möjliga för att få import av fodermedel till stånd,
utan att andra viktiga intressen åsidosättas.
Nämnden har i detta sammanhang framhållit, att de bestämmelser, som
meddelats i Kungl. Maj:ts kungörelse den 30 juni 1937 (nr 650) angående
statsbidrag för sändningar av vissa fodermedel till Västerbottens och Norrbottens
län, genom de av nämnden träffade anstalterna beträffande införseln
av fodermedel m. m. bliva obehövliga och därför böra upphöra att
gälla.
I fråga örn brödsädsregleringen har jordbruksnämnden ansett, att jordbrukarna
redan för 1939 års skörd böra tillförsäkras högre brödsädspriser
än de enligt 1939 års lagtima riksdags direktiv fastställda stödköpsprisen
av under höstmånaderna 16 kronor 50 öre för deciton vete och 16 kronor
för deciton råg med en mot lagringskostnaderna svarande successiv stegring
intill för vete 18 kronor och för råg 17 kronor 50 öre för deciton. För
att vinna en möjligast lugn utveckling av brödsädsmärknaden bör bemyndigande
av riksdagen lämnas för följande anordningar. Svenska spannmålsaktiebolaget
bör anbefallas att senast den 1 juli 1940 företaga inköp
av inhemsk brödsäd till vissa bestämda priser. Samtidigt bör bolaget anbefallas
att till förhindrande av att priserna inom landet å vete och råg
rinder tiden intill den 1 juli 1940 med mera än en viss mindre marginal —
exempelvis en krona för deciton — stiga över en vid varje särskild tidpunkt
mot berörda inköpspris svarande nivå företaga utförsäljning av
brödsäd till kvarnändamål. Veteavgiften bör borttagas, varigenom en icke
oväsentlig höjning av vetepriset kan företagas utan att vetemjölspriset hö
-
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 66.
jes. Däremot torde en höjning av rågmjölspriset och priserna å rågbröd
icke kunna undvikas, såvida icke kvarnindustrien på ett eller annat sätt
erhåller ersättning för stegringen i rågpriset.
Jordbruksnämnden har såsom rörelsekapital för lagringsverksamhet ansett
ett belopp av 20,000,000 kronor erforderligt. Härutöver har nämnden
ansett ett belopp av 2,000,000 kronor behövas för täckande av löpande lagrings-
och andra kostnader.
Sammanfattningsvis har nämnden rörande sina förslag framhållit, att
det inträdda krisläget påkallade, att Kungl. Majit av riksdagen tillädes befogenhet
att utan hinder av hittills meddelade direktiv vidtaga de prisreglerande
åtgärder på jordbrukets område, som med hänsyn till inträffade
förhållanden kunde befinnas erforderliga för fyllande av syftet med regleringsåtgärderna
saint för folkförsörjningens tryggande.
Jordbruksnämnden har såsom allmän motivering till sina förslag bland
annat anfört följande.
Under nu rådande förhållanden är matfettstillgången ur livsmedelsförsörjningens
synpunkt det måhända mest brännande problemet. Enligt
nämndens mening bör därför företagas en reglering av margarinförbrukningen.
Med hänsyn till önskvärdheten av att inom landet ordna avsättningen
för den kvantitet smör, som genom exportens eventuella bortfallande må
komma att bliva disponibel för inhemsk konsumtion, anser nämnden det
vidare önskvärt, att denna reglering kommer till stånd snarast möjligt.
Knapphet på smör torde även med en sådan anordning icke behöva ifrågakomrna
under vintern, helst som möjligheter till import av smör kunna
föreligga. Vad angår slaktdjursproduktionen torde man för den närmaste tiden
icke hava att förvänta några svårigheter. Vad åter beträffar de åtgärder,
som må befinnas erforderliga för regleringen av köttmarknaden på längre
sikt, torde desamma få upptagas till övervägande inom en snar framtid. Innevarande
års brödsädsskörd täcker däremot mer än väl behovet av brödsäd
och bör även vid normal utfodring av brödsäd kunna ge ett ej ringa överskott.
Likaså väntas sockerbetsskörden bliva god.
I nuvarande läge torde uppehållande av en skälig inkomstnivå för de i
jordbruket sysselsatta böra vara målet för de anstalter, som kunna visa sig
erforderliga för upprätthållande av priserna å jordbruksaktör. Därjämte är
det på grund av krisläget önskvärt, ali hänsyn tages till att produktionsvolymen
för de ur försörjningssynpunkt viktigaste jordbruksalstren bör i första
hand upprätthållas och i vissa fall en ökning därav stimuleras. Vidare bör,
så långt detta ur olika synpunkter är möjligt eller lämpligt, prisbildningen
därvid få utgöra den produktionsreglerande faktorn, enär i annat fall synnerligen
omständliga och långt gående ingripanden i produktionsapparaten
måste företagas.
Vid bedömande av det prisläge för jordbrukets produkter, som bör stödjas,
torde man tills vidare alltjämt, under förutsättning att större förskjutningar
mellan olika befolkningsgruppers utkomstmöjligheter icke inträffa,
kunna utgå från 1925—1929 års priser sorn. vägledande. Det synes dock
motiverat, att priserna å de ur försörjningssynpunkt viktigaste alstren något
höjas. Dessutom bör i detta sammanhang hänsyn tagas till den omständigheten,
alt jordbruksnäringens arbetsförhållanden på grund av det nuvarande
krisläget försvårats och fördyrats. Sålunda hava transportsvårigheterna i
mångå fall medfört ökade pålagor ifråga om arbetstid och direkta kostnader.
Den förstärkta försvarsberedskapen har vidare berövat jordbruket arbets
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 66.
7
kraft och därigenom- försvårat driften inom jordbruket. Och slutligen hava
vissa förnödenheter för jordbruksnäringen såsom bränsle, materialier och
annat till viss grad fördyrats. Å andra sidan bör jordbruksnäringen givetvis
beräknas bära sin del av de bördor, som på grund av det nu rådande världsläget
kunna komma att påläggas samtliga befolkningsgrupper. Vid utformande
av regleringsåtgärderna på jordbrukets område får hänsyn emellertid
jämväl tagas därtill, att det från statsmakternas sida ansetts önskvärt, att
priserna till konsumenterna å de viktigaste livsmedlen örn möjligt icke mera
väsentligt höjas. Särskilt gäller detta beträffande de viktigaste livsmedlen såsom
mjölk samt mjöl och bröd. Dessa varor hava under de senaste åren på
grund av regleringsåtgärderna varit belagda med avgifter, som närmast haft
karaktären av konsulntionsskatter. Man kan därför i viss mån nå det dubbla
syftet att förbättra priserna till jordbrukarna utan att i någon nämnvärd
utsträckning fördyra livsmedlen i handeln genom att borttaga dessa avgifter.
Om så tills vidare befinnes erforderligt för att täcka de kostnader, som hittills
bestritts av berörda skattemedel, synas medel för dylikt ändamål få anvisas
över budgeten. De avgifter, varom här i första hand är fråga, äro margarinaccis,
mjölkavgift, veteavgift och siaktdjursavgift. Hit kunna ock i viss
mån räknas alla införselavgifter å jordbruksprodukter och förnödenheter
för jordbruket. Dessa avgifter hava dock även tjänat ett produktionsreglerande
och prisreglerande ändamål och kunna därför icke generellt utan vidare
borttagas.
Såsom motivering till sitt förslag i fråga örn mjölkregi er
inge n har jordbruksnämnden i huvudsak framhållit följande.
Tills vidare synas anstalter alltjämt erforderliga till stödjande av mjölkpriserna
inom landet. Till grund för de fortsatta regleringsåtgärderna för
mjölkproduktionen bör därvid enligt nämndens mening läggas ett beräknat
produktmjölkpris, något högre än enligt nu gällande direktiv. Till åstadkommande
härav äro olika utvägar möjliga.
Den närmast till hands liggande lösningen vore att enbart stödja en förhöjning
av smörpriset inom landet i samband med alt det nuvarande prisutjämningsförfarandet
slopades. Smörpriset finge i sådant fall sättas till
ungefär 3 kronor 50 öre per kilogram. Med hänsyn till förut framförda synpunkter
torde emellertid ett smörpris av denna storlek få anses för högt i
nuvarande läge, då brist på smör icke föreligger. Däremot torde någon allvarligare
erinran icke kunna göras emot ett smörpris av 3 kronor 25 öre per
kilogram. Vid detta smörpris erfordras emellertid ett visst pristillägg eller
prisutjämningsbidrag till produktmjölken. Della tillägg eller bidrag torde såsom
förut nämnts få beräknas till i genomsnitt för hela landet 1 öre per
kilogram produktmjölk, dock med fördelning på olika prisutjämningsdistrikt
på sätt nu sker ifråga om den nuvarande prisutjämningen. Medel härför
skulle givelvis kunna tills vidare erhållas genom upptagande av mjölkavgift
samt genom anlitande av disponibla margarinaccis- samt oljekaksskattemedel,
i den mån dessa icke åtgå till prisutjämning för tiden intill dess nya
anstalter hinna träffas samt för täckande av kostnaderna för smörexporten,
innan denna kan beräknas komma att helt upphöra. Emellertid synes mjölkavgift
under nuvarande omständigheter icke böra upptagas. För den nu
ifrågasatta prisutjämningen erforderliga medel torde i stället böra bestridas
av sådana margarin- och oljekaksskattemedel, som alltjämt kunna beräknas
finnas kvar, samt, då sådana medel icke längre finnas tillgängliga, anvisas
över budgeten. Genom att mjölkavgiften ersättes av andra medel möjliggöres
en förbättring av konsumtionsmjölkpriset till producenterna utan att
konsumenterna därigenom belastas. Under sådana omständigheter kan det
8
Kungl. Maj-.ts proposition nr 66.
ock vara lämpligt och skäligt, att pristillägget endast utgår till mejerileverantörer,
en åtgärd som kan vara välbetänkt även av den anledningen, att
därigenom mjölken kvarhålles vid mejerierna.
Såsom nyss antytts, torde nian få räkna med att exporten av smör kan
komma att helt upphöra. Några medel till täckande av exportkostnader för
smör torde i varje fall icke bliva erforderliga. I samband med en reglering
av konsumtionen av margarin torde därför margarinaccisen böra helt borttagas,
för att därigenom trots den förordade smörprishöjningen livsmedelskostnaderna
skola kunna hållas nere. I förevarande läge har accisen dessutom
förlorat det mesta av sin betydelse såsom ett medel att utjämna konkurrensen
mellan smör och margarin.
Vid bedömande av de åtgärder, som fortsättningsvis böra träffas lill stödjande
av priserna å mjölk och mejeriprodukter, får man emellertid icke
bortse ifrån dels att särskilda fasta tillägg till prisutjämningsbidragen hittills
utgått i Norrland, dels ock att särskilt småbrukarna tillförsäkrats vissa
förhöjda mjölkpriser genom den av årets riksdag träffade anordningen med
befrielse från mjölkavgift (producentbidrag) för intill 450 kilogram mjölk
per månad och producent. Enligt nämndens mening är det berättigat, att,
även om smörpriset höjes, ifrågavarande anordningar bibehållas. Härför
talar främst det förhållandet, att de befolkningsgrupper, som närmast hava
fördel av desamma, onekligen äro i ett sådant läge, att de böra beredas ett
särskilt stöd, vartill kommer, att producentbidraget hittills verkat blott några
få månader. Producentbidraget torde dock med hänsyn till den förordade
fortsatta prisutjämningen till all produktmjölk hos mejerierna om i genomsnitt
1 öre för kilogram kunna begränsas till 1 öre per kilogram mjölk. Dessutom
bör även detsamma, därest mjölkavgiften slopas, utgå endast till mejerileverantörer.
Även för producentbidragen samt för de särskilda fasta tillläggen
till prisutjämningsbidragen i Norrland böra budgetmedel anvisas.
Ur jordbruksnämndens motivering för f ö r s 1 a g e n angående slaktdjursregleringen
torde här få återges följande.
Å slaktdjursmarknadens område torde de hittills träffade anordningarna
tills vidare böra i huvudsak bibehållas. Beträffande den export av slaktdjur
samt kött peli fläsk ävensom den import av kött och fläsk, som eventuellt
alltjämt må ifrågakomma, ligger det i nuvarande läge närmast till hands att
uteslutande använda Sveriges slakteriförbund, förening u. p. a., såsom export-
och importorgan. Av marknadstekniska skäl kan en dylik anordning''
befinnas önskvärd. Härtill komma även de handelspolitiska synpunkterna,
vid vilka ökad vikt nu måste fästas. Under sådana omständigheter kunde
dessutom nu utgående införselavgifter borttagas, och slakteriförbundet i
stället aläggas att, på sätt redan nu i vissa fall sker, till statsverket inleverera
de överskott, som kunna komma att betingas av skillnaden mellan inlandsoch
importpriserna. Därest import- och exporthandeln på antytt sätt överlämnas
till slakteriförbundet, förutsätter nämnden likväl, att förbundet i
görligaste mån tillgodoser tidigare importörers och exportörers berättigade
intressen, så att deras utkomstmöjligheter såvitt möjligt icke kringskäras.
Enligt nämndens mening kan det för övrigt böra övervägas, huruvida
icke anstalter böra träffas, som möjliggöra direkt medverkan från andra
tidigare importörer och exportörer.
Beträffande bröds ädsregle ringen har jordbruksnämnden framhållit
bland annat:
Enligt av 1939 års riksdag meddelade direktiv har Kungl. Majit fastställt
de stödköpspriser, som skola tillämpas under konsumtionsåret 1939/40 till
Kungl. Maj.ts proposition nr 66.
9
under höstmånaderna 16 kronor 50 öre för deciton vete och 16 kronor för
deciton råg med en mot lagringskostnaden svarande successiv stegring intill
för vete 18 kronor och för råg 17 kronor 50 öre per deciton. Kungl. Hajd
har vidare riksdagens bemyndigande att anbefalla svenska spannmålsaktiebolaget
att till nämnda priser företaga inköp av ett totalt befintligt överskott
av brödsäd. Under nu rådande förhållanden äro berörda stödköpspriser, särskilt
med hänsyn till den knapphet å fodermedel, som kan befaras uppstå, så
låga, att, om icke särskilda anstalter träffas, brödsäd i mer än normal utsträckning
kan väntas komma att ulf odras. Till förhindrande härav ävensom
med hänsyn till vad ovan sagts rörande priserna å jordbrukets produkter, finner
nämnden det önskvärt, att jordbrukarna redan för 1939 års skörd tillförsäkras
högre brödsädspriser än de utan hänsyn till rådande förhållanden fastställda
stödköpspriserna. I samband härmed böra anstalter emellertid träffas,
som kunna medverka till en möjligast lugn utveckling av brödsädsmarknaden
under konsumtionsåret, vilket är av betydelse ej endast för producenterna
utan även för handeln och kvarnindustrien samt i sista hand för konsumenterna.
Det nu gällande avtalet mellan staten och svenska spannmålsaktiebolaget
har med hänsyn till önskvärdheten av att ur beredskapssynpunkt
kunna använda bolaget för olika uppgifter erhållit en så vid avfattning, att
en omläggning av stödet åt brödsädsmarknaden icke torde påkalla någon avI
afsöndring.
I anslutning till vad jordbruksnämnden sålunda anfört, har nämnden förordat,
att Kungl. Maj:t utverkar riksdagens bemyndigande att träffa förut
omförmälda anordningar.
I fråga om lagringsverksamheten har jordbruksnämnden anfört
följande.
Exporten av smör torde inom en snar framtid komma att upphöra. Intill
dess den av nämnden förordade regleringen av margarinkonsumtionen hunnit
genomföras, är det erforderligt att fortsätta med en viss upplagring av
smör inom landet. Därigenom får man tillgång till en betryggande smörreserv
till mötande av de marknadssvårigheter av olika slag, som kunna beräknas
komma att uppträda i samband med ett ransoneringsförfarande i fråga
örn margarin. Vidare torde det vara välbetänkt, att då tillförseln av fläsk
å den inhemska marknaden börjar öka, företaga en upplagring även härav.
Med hänsyn till de begränsade fryshusutrymmena inom landet torde man
härvid främst böra tillgripa nedsaltning. Även ost och ägg synas böra i viss
utsträckning lagras till mötande av framtida minskad produktion av mjölk
och ägg. Här ifrågavarande upplagring synes böra genomföras under statens
medverkan på lämpligaste sätt i enlighet med det bemyndigande, som nämnden
erhållit genom Kungl. Maj:ts beslut den 1 september 1939, då för ändamålet
provisoriskt anvisades 6 miljoner kronor. Det totala medelsbehovet för
här ifrågavarande verksamhet är omöjligt att nu exakt beräkna. Tills
vidare torde detsamma dock kunna approximativt angivas till 20 miljoner
kronor, däri inbegripna redan anvisade 6 miljoner kronor. Dessa medel äro
avsedda endast som rörelsekapital. Härutöver torde för gäldande av löpande
lagrings- och andra kostnader erfordras ett belopp om i runt tal 2 miljoner
kronor.
Inom jordbruksnämnden har framförts ett flertal skiljaktiga meningar i
fråga örn vissa delar av nämndens förslag.
Herrar Björnsson och Cederlund ha ansett, att förhållandet mellan producentpriserna
på konsumtionsmjölk och produktmjölk böra kunna något för
-
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 66.
skjutas till förmån för leverantörerna av konsumtionsmjölk. De lia motsatt
sig en omedelbar höjning av smörpriset. Reservanterna ha ansett, att
detta tills vidare bör bibehållas vid 3 kronor. I fråga om pristillägget för
produktmjölk ha dessa reservanter yrkat, att detta skall avvägas enligt de
direktiv, som fastställdes av årets lagtima riksdag. Nämndens förslag alt
sätta nettopristillägget till i genomsnitt 1 öre per kilogram är enligt reservanternas
mening tilltalande genom sin enkelhet, men de lia funnit det betänkligt,
därför att det kan skapa förutsättningar för en höjning av konsumtionsmjölkpriset.
Enligt reservanternas uppfattning bör Kungl. Maj:t därför äga
befogenhet att minska bidragets storlek örn så behöves för att förhindra prishöjning.
I fråga örn prisstödet åt smörproduktionen Ira reservanterna förutsatt,
att därest smörproduktionen skulle fördyras genom höjning av priserna
på kraftfoder eller av andra anledningar Kungl. Maj:t skall äga befogenhet
att vidtaga de åtgärder, som i detta hänseende kunna visa sig erforderliga intill
dess nya direktiv för mjölkregleringen hunnit fastställas.
Herr- Stiernstedt har med instämmande av herr Carlborn uttalat, att hail
av såväl principiella som praktiska skäl finner det olämpligt att — såsom
nämnden i sitt utlåtande föreslagit — Sveriges slakteriförbund uteslutande
skulle komma till användning såsom export- och importorgan för handeln
med kött och fläsk samt därigenom tillerkännas ett monopol på området. De
utvägar, som nämnden anvisat för tillgodoseendet av den privata handelns
intressen härutinnan, erbjöde enligt herr Stiernstedts mening icke tillräckliga
garantier.
Herrar Norup och Börjesson lia anfört bland annat följande.
Att i nuvarande läge angiva de priser, som för ernående av tillräcklig
produktionsvolym böra eftersträvas, torde icke vara möjligt med hänsyn
till ovissheten örn den framtida utvecklingen. Kungl. Majit synes därför
böra erhålla vittgående fullmakter att besluta de priser, som skola upprätthållas
å de ur försörjningssynpunkt viktigaste jordbruksalstren, under uttryckligt
angivande av att prisnivån å dessa varor får utvecklas så, att produktionen
av dessa varor i erforderlig mån stimuleras. De vittgående fullmakter,
som sålunda böra givas Kungl. Majit, behöva dock icke hindra, att
ett uttalande göres angående den form, prisregleringen bör taga.
Vad i sådant avseende angår mjölkregleringen kunna reservanterna icke
ansluta sig till förslaget, att mjölkregleringen bör slopas. Det torde på goda
grunder kunna förutsättas, att samtidigt sorn det måste anses nödvändigt att
genom förhöjda avräkningspriser stimulera mjölkproduktionen en maximering
för kortare eller längre tidsperioder kan bliva ofrånkomlig av priset på
smör eller priset på konsumtionsmjölk eller ock priserna på de båda produkterna,
må sedan vara, att åtminstone under de närmaste månaderna en sådan
maximering möjligen kommer att utgöra ett resultat av förhandlingar mellan
vederbörande statsorgan och mejeriorganisationerna. Man bör därför
sikta på att successivt ernå ett smörpris av 3 kronor 50 öre. En balansering
av priserna på konsumtionsmjölken och produktmjölken får ur konsumentoch
producentsynpunkt anses behövlig jämväl för framtiden och det medel,
som härvid torde erbjuda de bästa möjligheterna för vinnande av avsett
resultat, utgör säkerligen mjölkavgiftssystemet, kompletterat i förhållande
till nuvarande utformning med en föreskrift därom, att allt efter det
rådande prisläget i landet utjämning skall kunna ske likaväl från priset på
Kungl. Maj.-ts proposition nr 66.
11
konsumtionsmjölk till priset på produktmjölk som från priset på den senare
varan till priset på den förstnämnda. Härvid förutsättes, att en differentiering
skall vara möjlig, så att priset på produktmjölken alltjämt kommer
att efter i huvudsak de principer, som tillämpats under de senare åren,
kunna utgå med olika belopp inom olika delar av landet. På detta sätt utbyggt
skulle efter allt att döma en efter prisförhållandena vid varje tillfälle
erforderlig balansering kunna ernås och därmed ett säkerställande av tillgången
på de båda olika varorna i förhållande till mjölktillgången. Vid
sidan om dessa skäl för ett upprätthållande av mjölkregleringssystemet torde
kunna pekas på dettas betydelse för ett fortsatt framgångsrikt rationaliseringsarbete
på mejerihanteringens område. Slutligen torde böra erinras
därom, att mjölkavgiftssystemet med dess prisutjämningsbidrag utgjort en
förutsättning för de kvalitetsförbättrande åtgärderna på mejerihanteringens
område.
I fråga om spannmålsregleringen anse sig reservanterna höra understryka
vikten och betydelsen av att priset sättes så, att dels utfodring av brödspannmål
icke onödigtvis kommer i fråga dels ock produktionen stimuleras för
mötande av väntade svårare produktionsförhållanden. En förhöjning av
priserna å dessa varor inemot vad i genomsnitt gällde för åren 1925—1929
torde med hänsyn till nu angivna omständigheter få anses påkallad.
Vad anförts örn betydelsen av én till ökad produktion stimulerande prisnivå
gäller jämväl sockerbetor och potatis.
I fråga om priset på kött synes en förhöjning av priserna böra göras möjlig
för att konsumtionen må kunna förskjutas till fläsk, där överskottet åtminstone
ännu en tid framåt är rätt så väsentligt och varigenom sålunda
förefintliga lagringssvårigheter skulle minskas.
Herr Johansson har vad angår den allmänna utformningen anslutit sig
till herrar Hörups och Börjessons reservation. Herr Johansson har även
ansett, att smörpriset skyndsamt bör höjas till 3 kronor 50 öre och att i anslutning
härtill i syfte att stödja detta smörpris margarinaccisen alltjämt
bör utgå i enlighet med vad därom uttalades av årets lagtima riksdag.
I detta sammanhang torde jag även få anmäla vissa framställningar rörande
åtgärder, som sammanhänga med jordbruksregleringen.
Sålunda har statens potatismjölsnämrid — på sätt närmare omförmälts
i den i proposition nr 1 med förslag till tilläggsstat I, bilaga 10, under kapitalinvestering,
fonden för förlag till statsverket, upptagna skrivelsen den 4
september 1939 —■ förordat viss upplagring av potatismjöl.
Sveriges kemiska industrikontor har i skrivelse den 22 juli 1939 hemställt,
att Kungl. Majit måtte förordna, att accis under vissa förhållanden icke skall
erläggas för bagerimargarin.
Norrköpings ortsförbund av riksförbundet landsbygdens folk samt Norrköpingsortens
slakteriförening m. b. p. a. ha i skrivelse den 11 oktober 1939
framhållit, att priset på jordbruksprodukter måste tillåtas att följa prisfluktuationerna
på övriga varuslag och icke fastlåsas vid prisnivån för åren
1925—1929.
Styrelsen för Gotlands ortsförbund av riksförbundet landsbygdens folk
samt representanter för ekonomiska föreningar på Gotland ha i skrivelse
den 14 oktober 1939 hemställt, att några försäljningar från statens bered
-
12
Kungl. Mcij:ts proposition nr 66.
Departements
chefen.
skapslager av vete och råg icke företagas förrän priserna på årets skörd
kommit till skälig nivå eller till den av riksdagen tillåtna högsta gränsen.
Den inträdda krisen har för jordbrukets del medfört så ändrade förhållanden
att de hittillsvarande regleringsåtgärderna för denna näringsgren
måste underkastas övervägande från delvis nya synpunkter. Medan de prisstödjande
åtgärderna hittills väsentligen haft till syfte att skydda den inhemska
marknaden mot en oreglerad konkurrens från utlandet eller ett
pristryckande överflöd inom landet, blir det med rådande ovissa framtidsutsikter
nödvändigt att så avväga priserna för olika jordbruksprodukter, att
prisregleringen även kan tjäna som stimulans för en önskvärd ökning av
produktionen. A andra sidan tvingar det nu inträdda läget med dess risker
för allmän prisstegring till den största försiktighet vid alla åtgärder, som
kunna medföra någon mera avsevärd höjning av levnadskostnaderna och
därmed bana väg för en inflationsartad utveckling. Att helt bibehålla priserna
på jordbruksprodukter vid den nivå, som förutsatts vid årets lagtima
riksdag, lärer svårligen låta sig göra, därest produktionen skall kunna väntas
få önskvärd omfattning. Såsom jordbruksnämnden framhållit kan man
icke undgå att fästa avseende vid den omständigheten, att jordbruksnäringens
arbetsförhållanden genom krisen försvårats och arbetskraften fördyrats.
Det bör härvid beaktas, att de inträffade transportsvårigheterna samt den
företagna förstärkningen av försvarsheredskapen i icke oväsentlig grad drabbat
jordbruket. En fördyring i viss utsträckning synes även ha uppkommit
å en del förnödenheter för jordbruket såsom bränsle och vissa materialier.
Emellertid må å andra sidan framhållas att även jordbrukets näringsutövare
liksom övriga befolkningsgrupper i viss utsträckning måste bära de
svårigheter och kostnader, som blivit en följd av det inträffade krisläget. Att
redan nu kunna på ett riktigt sätt avväga de sålunda framträdande intressena,
å ena sidan jordbrukarnas strävan att vinna största möjliga ersättning
för sina produkter och å andra sidan det allmännas intresse av att allt för
häftiga förskjutningar i prisnivån icke äga rum, är uppenbarligen förenat
med stora svårigheter, då krisens utveckling icke med någon större säkerhetsgrad
kan förutses. Med hänsyn till de svårigheter, som sålunda föreligga
att för närvarande överblicka följderna för jordbruket av krisen, torde det
bliva nödvändigt att Kungl. Majit äger befogenhet att utan hinder av tidigare
meddelade beslut eller gjorda uttalanden handha jordbruksregleringen
samt vidtaga av omständigheterna betingade ändringar i densamma. Därvid
torde, såvitt nu kan bedömas, följande grunder böra tillämpas.
I fråga om mjölkregleringen gälla i hög grad de svårigheter, som jag
nyss berört rörande möjligheterna att på längre tid närmare bestämma
regleringsåtgärdernas omfattning och gestaltning. En prisbildning å mjölk
i överensstämmelse med vad jordbruksnämnden förordat synes böra eftersträvas.
För produktmjölk synes sålunda det pris som bör stödjas vara
något högre än nu gällande direktiv avse. Att avväga smörpriset på ett
lämpligt sätt är uppenbarligen en svår fråga som med hänsyn till det eko
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 66.
13
nomiska läget torde få ankomma på Kungl. Majit. En höjning synes för
närvarande böra undvikas. Produktmjölkspriset bör regleras med ett i
förhållande till smörpriset avvägt prisutjämningsbidrag.
Jordbruksnämnden har i sitt förslag förordat, att mjölkavgift icke vidare
bör upptagas. Ehuru vägande skäl kunna anföras för en dylik åtgärd synes
det mig dock tveksamt huruvida densamma nu bör genomföras. Stora
svårigheter skulle givetvis uppstå att anskaffa medel för mjölkregleringens
upprätthållande, därest nämnda avgift borttoges. På grund härav anser
jag att möjlighet alltjämt bör föreligga för Kungl. Majit att förordna om avgiftens
uttagande. Huruvida denna möjlighet skall utnyttjas samt i så fall
med vilket belopp avgiften skall utgå torde det böra ankomma på Kungl. Majit
att bestämma. Frågan huruvida margarinaccisen bör bibehållas eller icke bör
få avgöras av Kungl. Majit under hänsynstagande till huruvida smöret i huvudsak
åtgår för konsumtion inom landet samt till prisutvecklingen för matfettet
i dess helhet.
Vid årets lagtima riksdag tillförsäkrades särskilt småbrukarna vissa förhöjda
mjölkpriser genom anordningen med pristillägg motsvarande mjölkavgiftens
belopp för intill 450 kilogram mjölk per månad och producent.
Denna anordning synes böra bibehållas. I anslutning till vad nämnden
föreslagit förordar jag dock att den jämkning vidtages, att pristillägget för
mejerileverantörer bestämmes till lägst 1 öre per kilogram. Pristillägget för
ifrågavarande leverantörer bör sålunda utgå, även om avgiften borttages.
För de producenter, som leverera mjölk direkt till konsument, torde pristillägget
böra utgå endast med mjölkavgiftsbeloppet och alltså upphöra då
sagda avgift icke längre utgår.
Prisutjämningsbidrag bör såsom förut antytts alltjämt utgå. På sätt
jordbruksnämnden förordat bör detsamma utgå med fast belopp. Därest
avgift utgår bör beloppet beräknas för kilogram avgiftspliktig mjölk samt
därefter inom de olika prisutjämningsdistrikten fördelas å produktmjölken
efter samma grunder som för närvarande. Uttages ej mjölkavgift bör däremot
prisutjämningsbidraget beräknas efter den vid mejerierna invägda
mjölken samt därefter inom varje distrikt utslås å produktmjölken efter
nyssnämnda grunder. Därjämte torde de särskilda fasta tillägg till prisutjämningsbidrag,
som hittills utgått i Norrland, böra utgå efter i huvudsak
oförändrade grunder.
Genom att såsom förut berörts skatt icke vidare upptages å oljekakor
och vissa slag av fodermjöl, torde, såsom ock jordbruksnämnden framhållit,
bliva erforderligt, att särskilda medel för mjölkregleringens upprätthållande
anvisas å riksstaten. Därest margarinaccisen icke heller skulle
komma att utgå, torde häremot svarande ytterligare medel för ändamålet
vara erforderliga. Jag torde sedermera få återkomma till frågan örn anvisandet
av medel för ifrågavarande ändamål.
I fråga örn slaktdjursregleringen kan jag i huvudsak ansluta mig till vad
jordbruksnämnden förordat. Ett tryggande av landets behov av kött och
fläsk torde i första hand eftersträvas. För detta ändamål synes en viss
14
Kungl. Maj.ts proposition nr 66.
lagring av kött och fläsk genom nedsättning eller på annat sätt böra företagas.
I den mån så befinnes möjligt torde även export av kött eller fläsk
kunna ifrågakomma. I enlighet med vad jordbruksnämnden föreslagit torde
såsom export- och importorgan kunna anlitas Sveriges slakteriförbund. Denna
anordning medför en betydande förenkling av kontrollen över import- och
exportpriserna. De betänkligheter, som inom nämnden kommit till uttryck
gentemot en dylik anordning, kan jag icke dela. Jag förutsätter dock därvid,
att såsom jämväl nämndens majoritet framhållit, slakteriförbundet
i görligaste mån tillgodoser tidigare importörers och exportörers berättigade
intressen. Utvägar torde även finnas att möjliggöra dessa näringsidkares
direkta medverkan på ifrågavarande område. Huruvida slaktdjursavgift i
fortsättningen skall upptagas torde få avgöras av Kungl. Maj:t. De för
stödjande av eventuell export ytterligare erforderliga medlen torde böra
få tagas från å riksstaten anvisade anslag. Att närmare än vad jag anfört
uppdraga riktlinjer för slaktdjursregleringen torde icke vara möjligt
utan torde Kungl. Majit böra erhålla bemyndigande att även på detta område
vidtaga i anslutning till det anförda erforderliga åtgärder.
Beträffande äggregleringen torde såsom jordbruksnämnden framhållit
några ändrade dispositioner för närvarande icke vara erforderliga.
Vid övervägande av de åtgärder, som lämpligen böra vidtagas ifråga örn
brödsäds- och fodermedelsregleringen, torde till en början böra framhållas
angelägenheten av att brödspannmålen tillföres folkhushållet och icke i större
utsträckning kommer till användning för utfodring av kreaturen. För att
uppnå detta är uppenbarligen nödvändigt att priserna å ena sidan på brödspannmål
och å den andra å foderspannmål på ett lämpligt sätt avvägas
mot varandra. För närvarande har Kungl. Majit fastställt, att de stödköpspriser,
som skola tillämpas under konsumtionsåret 1939/40, skola uppgå till
under höstmånaderna 16 kronor 50 öre för deciton vete och 16 kronor för
deciton råg med en mot lagringskostnaderna svarande successiv stegring intill
för vete 18 kronor och för råg 17 kronor 50 öre per deciton. Dessa priser
synas med hänsyn till de genom krissituationen ändrade förhållandena icke
helt tillfredsställande. Likaledes synes det från och med konsumtionsåret
1936/37 tillämpade stödköpsförfarandet för närvarande icke tillräckligt effektivt
för uppehållande av ett stabilt pris på brödsäd. Det synes därför
böra övervägas för vinnande av stabilitet å brödsädsmarknaden och för ernående
av en lämplig avvägning av förhållandet mellan brödsädspriset och
fodermedelspriset, att man återgår till inlösningsförfarandet och att inlösningspriset
för såväl vete som råg den 1 juni 1940 bestämmes till 21 kronor
50 öre för deciton. Genom att nedsätta veteavgiften eller såsom jordbruksnämnden
förordat vid behov helt borttaga densamma kan denna höjning
av vetepriset företagas utan någon nämnvärd höjning av vetemjölspriset.
Därest det skulle visa sig att en större stegring av rågmjölspriset utöver det
som gällde den 1 september 1939 skulle framträda till följd av det höjda
rågpriset, torde Kungl. Majit böra bemyndigas att träffa anstalter att antingen
tillföra marknaden vissa kvantiteter av inneliggande lager råg samt
Kungl. Majlis proposition nr 66
15
importera råg i den utsträckning som befinnes möjlig och lämplig elier ock
a il lämna kvarnarna en viss prisrestitution på förmalda myckenheter råg.
Vad angår priset å fodermedel har jag redan i viss mån berört detta
spörsmål i samband med frågan örn priset å brödsäd. Den nu gällande anordningen,
att priserna å oljekakor å den inhemska marknaden bestämmas
av jordbruksnämnden, torde tills vidare böra bibehållas. Priserna å fodersäd
böra såsom förut framhållits ställas i lämpligt förhållande till priserna
ä brödspannmålen. För att kunna tillgodose behovet av foderspannmål
torde längre fram under konsumtionsåret, om så skulle erfordras, utförsäljning
av vissa kvantiteter från inneliggande brödsädslager böra ske. I
möjligaste mån böra även importeras erforderliga mängder majs.
I anslutning till borttagande av skatten å oljekakor och vissa slag fodermjöl
samt vissa av övriga nu ifrågasatta åtgärder synas på sätt jordbruksnämnden
framhållit de bestämmelser, som meddelats i kungörelsen nr 650/
1937 angående statsbidrag för sändningar av vissa fodermedel till Västerbottens
och Norrbottens län kunna upphöra att gälia. En utjämning av
fraktkostnaderna för importerade fodermedel är i viss utsträckning anordnad
genom förutnämnda marknadsreglering.
Såsom framgår av vad jag inledningsvis anfört ha vissa belopp anvisats
för lagring av jordbruksprodukter att förskottsvis utgå ur fonden för mötande
av förluster å spannmålsregleringen för att återbäras med till prisregleringsfonden
inflytande medel. Såsom jordbruksnämnden framhållit,
synes en fortsatt lagring i viss utsträckning vara erforderlig. För detta ändamål
synas nu särskilda medel böra anvisas. Såsom rörelsekapital synes
böra beräknas ett belopp av 25,000,000 kronor, vari då ingår erforderligt
belopp för reglering av nyssnämnda förskott.
Att närmare angiva de belopp, som kunna bliva erforderliga för täckande
av kostnaderna för de övriga av mig nu ifrågasatta åtgärderna på jordbruksregleringens
område, torde möta stora svårigheter. För ändamålet kan i
första hand disponeras efter prisutjämningen i november månad i prisregleringsfonden
tillgängliga medel. Dessa medel torde då kunna beräknas
uppgå till cirka 10,000,000 kronor. Emellertid synes därutöver ett belopp
av 30,000,000 kronor vara erforderliga. I detta belopp inräknas då 2,000,000
kronor till lagringskostnader i enlighet med det av jordbruksnämnden framlagda
förslaget. Nu ifrågavarande medel torde böra anvisas å driftbudgeten
under det att det för lagring avsedda beloppet örn 25,000,000 kronor bör
anvisas å kapitalbudgeten under fonden för förlag till statsverket.
Med avseende å det föreslagna nya anslaget å driftbudgeten torde böra
gälla, att det skall disponeras för genomförande av här angivna regleringsåtgärder,
i den mån prisregleringsfonden ej ger tillräcklig tillgång till medel;
förskott för fondens räkning torde ej vidare böra ifrågakomma. För vinnande
av ökad överskådlighet bör i samband med att det nya regleringsanslaget
ställs till förfogande tillses, att från regleringsfonden avlyftes fonden
åvilande belastning till följd av nyssnämnda förskott från fonden för mötande
av förluster på spannmålsregleringen m. m. En annan konsekvens
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 66.
av den i viss mån ändrade finansieringen av regleringsutgifterna bör bli, att
margarinaccismedlen från och med december ej längre tillföras prisregleringsfonden.
Det nya regleringsanslaget torde få anvisas såsom reservationsanslag.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen att
dels medgiva Kungl. Majit att vidtaga erforderliga åtgärder
för reglering för tiden till och med den 30 juni 1940 av produktions-
och avsättningsförhållandena på jordbrukets område
i huvudsaklig överensstämmelse med av mig i det föregående
angivna riktlinjer,
dels å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1939/40
anvisa
a) å kapitalbudgeten under fonden för förlag till statsver
ket
till Viss lagring av jordbruksprodukter m. m. ett reservationsanslag
av .................... kronor 25,000,000;
samt
b) å driftbudgeten under nionde huvudtiteln till Prisreglerande
åtgärder ett reservationsanslag av.. kronor 30,000,000;
dels ock besluta, att de medel som inflyta i margarinaccis
efter utgången av november 1939 ej längre skola över vederbörande
avsättningsanslag tillföras jordbrukets prisregleringsfond.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt
förordnar, att proposition av lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Gustav T. Roupe.
398905. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1939