Kungl. Majds proposition nr 61.
1
Nr 61.
Kungl. Marits proposition till riksdagen med förslag till
ändrade grunder i vissa fall för värnpliktigas avlöning;
given Stockholms slott den 14 oktober 1939.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, örn vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Per Edvin Sköld.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Majli Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 14 oktober 1939.
Närvarande:
Statsministern Hånsson, ministern för utrikes ärendena Sandlek, statsråden
Pehrsson-Bkamstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld,
Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför
chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld:
I samband med den förstärkta försvarsberedskapen har fråga uppkommit
örn förbättrade avlöningsförmåner för värnpliktiga i sådana fall, då inkallelsen
kan beräknas bliva av längre varaktighet eller tjänstgöringens art motiverar
en högre ersättning än eljest. Därvid har — jämte andra förslag, vilka senare
Bihang till urtima riksdagens protokoll 1989. 1 sami. Nr 61—62. 2286 39 1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 61.
skola i korthet beröras — undersökts möjligheten att genom ett särskilt tilllägg
under sjötjänstgöring, motsvarande sjötillägget för de fast anställda, bereda
marinens sjökommenderade värnpliktiga en löneförbättring. Innan jag
redogör för härutinnan framkomna förslag, skall en översikt lämnas av gällande
bestämmelser örn värnpliktigas avlöning och av föreskrifterna örn sjötillägg
vid marinen.
Beträffande värnpliktigas avlöning gäller enligt § 9 mom. 1 kungörelsen
den 5 mars 1926 (nr 60) angående avlöning för rullförings- (sjörullförings-)
befäl och värnpliktiga under fredstid m. m., sådant detta moment lyder enligt
kungörelsen den 2 juni 1939 (nr 224), att värnpliktig under tjänstgöring erhåller
penningsbidrag, som utgår med 50 öre örn dagen; dock att värnpliktig,
som uttages för tjänstgöring i den ordning värnpliktslagen föreskriver under
längre tid än 180 dagar, skall från och med etthundraåttioförsta tjänstgöringsdagen
åtnjuta ett penningsbidrag av en krona örn dagen, att i § 27 mom. 1 A c)
värnpliktslagen omförmäld, å sjömanshus inskriven värnpliktig vid flottan
— d. v. s. sådan till linjetjänst därstädes uttagen värnpliktig, som ej är att
hänföra till klass B (studenter, sjökaptener m. fl.) — skall från och med tvåhundraelfte
tjänstgöringsdagen äga uppbära penningbidrag med två kronor
örn dagen samt att värnpliktig, tillhörande landstormen, skall erhålla sådant
bidrag med en krona örn dagen. Enligt mom. 3 i samma paragraf erhåller
värnpliktig, som jämlikt § 27 mom. 3 F värnpliktslagen tjänstgör, sedan tiden
för den tjänstgöring, till vilken han inkallats, gått till ända, för den överskjutande
tjänstgöringstiden ersättning med en krona örn dagen. Den sist åberopade
bestämmelsen i värnpliktslagen avser det fall, att fartyg, varå den värnpliktige
tjänstgör, hindras att återkomma till station av flottan och avmönstras,
innan tiden gått till ända för den tjänstgöring, för vilken den värnpliktige inkallats;
i sådant fall är den värnpliktige skyldig att fortsätta med tjänstgöringen
till dess avmönstring kunnat äga rum.
Under nu rådande förstärkta försvarsberedskap gäller för värnpliktigas avlöning
3 § kungörelsen den 3 september 1939 (nr 628) med avlöningsbestämmelser
för viss militär och civilmilitär personal under förstärkt försvarsberedskap.
Nämnda stadgande innebär, att värnpliktiga erhålla terminslön med
visst belopp för lönetermin (Va månad) enligt bestämmelserna i krigsavlöningsreglementet,
därvid den lägre tariffen skall tillämpas; dock att terminslönens
belopp icke må understiga det belopp, som enligt gällande bestämmelser
örn penningbidrag till värnpliktiga eljest skolat utgå. Beträffande terminslönens
belopp hänvisas till en i det följande återgiven tablå.
I fråga örn sjötillägg för marinens manskap gälla bestämmelserna i 15 kap.
kungörelsen den 22 juni 1928 (nr 260) med vissa tilläggsbestämmelser till
bland annat avlöningsreglementet den 11 maj 1928 (nr 128) för fast anställt
manskap vid försvarsväsendet. Enligt dessa bestämmelser utgår sjötillägget
efter sju olika tariffer, beroende på tjänstgöringsförhållandena. Såsom normaltillägg
kunna anses de belopp, som utgå under tiden mars—november vid
rörlig förläggning. Dessa utgöra per dag för:
Kungl. Maj:ts proposition nr 61.
3
Flaggkorpraler. |
Personal å annat |
Personal, som äi |
Flaggkorpral, ej maskinist ................. |
....... 1: — |
2:25 |
Flaggkorpral, maskinist .................... |
....... 2: — |
3:25 |
Kor plater (högbåtsmän) och 1. klass sjömän. Matros, ekonomiman (ej hovmästare |
eller ....... 0:60 |
1:35 |
Hovmästare, kock och eldare ........... |
....... 0:80 |
1:80 |
2. klass sjömän. Matros, ekonomiman (ej hovmästare |
eller ....... 0:30 |
0:90 |
Hovmästare, kock och eldare ........... |
....... 0:50 |
1:35 |
Vid vintertjänstgöring utgå beloppen med eirka 25 procents förhöjning och
vid stationär förläggning sker en reducering, vilken uppgår till 50 procent vid
tjänstgöring å annat fartyg än undervattensbåt men eljest utgår efter lägre
procenttal. 3. klass sjömän och manskap med lägre kompetens äro — med
ett visst undantag utan betydelse i detta sammanhang — icke berättigade till
sjötillägg. För kustartilleriets fast anställda manskap gälla motsvarande bestämmelser
vid tjänstgöring å flottans fartyg; vid tjänstgöring å kustartilleriets
fartyg utgår sjötillägg med tillämpning av tariffen för stationär förläggning.
Stadganden örn sjötillägg för officerare och underofficerare innefattas i 26 §
militära avlöningsreglementet den 15 juni 1939 (nr 275). Enligt dessa bestämmelser
utgå tilläggen efter fem olika tariffer, av vilka tre avse tjänstgöring
å annat fartyg än undervattensbåt och de återstående tjänstgöring å
undervattensbåt. I båda fallen skiljes på rörlig förläggning och stationär förläggning.
Beträffande annat fartyg än undervattensbåt göres ytterligare skillnad
mellan stationär förläggning å egen förläggningsort och dylik förläggning
å annan förläggningsort. Tilläggen vid rörlig förläggning å annat fartyg
än undervattensbåt äro att anse såsom de normala sjötilläggen. Dessa utgöra
för maskinist eller torpedmästare tillhörande de båda underofficerslönegraderna
2: 90 respektive 3: 70 kronor, för annan beställningshavare i dessa lönegrader
1: 80 respektive 2:20 kronor samt för beställningshavare i de båda
lägsta officerslönegraderna (fänrik respektive löjtnant) 1:80 respektive 2:50
kronor. Vid stationär förläggning å egen respektive annan förläggningsort
reduceras beloppen till cirka 40 respektive 60 procent av normalbeloppen. Sjötilläggen
vid rörlig förläggning å undervattensbåt utgöra för officerare och
underofficerare cirka 3 å 4 gånger normalbeloppen. Vid stationär förläggning
å undervattensbåt utgöra tilläggen cirka 70 procent av de för rörlig förläggning
å sådant fartyg stadgade beloppen.
Sjötillägg bibehållas, då krigslön utgår enligt krigsavlöningsreglementet,
i det att tillägget inräknas i terminslönen.
4
Kungl. Majis proposition nr 61.
I en inom försvarsdepartementet utarbetad, den 5 oktober 1939 till vissa
militära myndigheter remitterad promemoria har anförts bland annat följande:
Bestämmelsen att penningbidraget till å sjömanshus inskriven värnpliktig
vid flottan i visst fall skall utgöra två kronor örn dagen tillkom i samband med
den av 1939 års lagtima riksdag beslutade utsträckningen av övningstiden för
ifrågavarande värnpliktiga från 200 till 340 dagar och var avsedd såsom en
särskild kompensation för den ökade börda, som sålunda pålades dessa värnpliktiga.
Genom de inkallelser vid flottan, som numera skett i anledning av
förstärkt försvarsberedskap, har emellertid spörsmålet örn ifrågavarande värnpliktigas
avlöning kommit i ett i viss mån ändrat läge. Då personaltillgången
icke medgiver anordnandet av avlösningar vid flottan med de jämförelsevis
korta tidsintervaller, som avses skola i allmänhet tillämpas vid övriga delar
av krigsmakten, utan tjänstgöringen för flottans personal måste beräknas
komma att som regel pågå under avsevärt längre perioder, bortfaller den
undantagsställning, som ifrågavarande å sjömanshus inskrivna värnpliktiga intagit
i förhållande till flottans värnpliktiga i allmänhet. Detta gäller främst
sjötjänstgöring, för vilken huvuddelen av de värnpliktiga tages i anspråk. Det
nu föreliggande spörsmålet kan sålunda sägas i främsta rummet vara, huru
flottans till sjötjänstgöring kommenderade värnpliktiga skola i skälig mån
beredas vederlag för den större börda, som kommit att åvila dem.
Efter en redogörelse för bestämmelserna örn sjötillägg för marinens fast
anställda personal har vidare i promemorian anförts följande:
Det nu tillämpade systemet med sjötillägg är en på gammal erfarenhet
grundad metod att bereda marinens fast anställda personal vederlag för det
ökade ansvar och arbete, som sjötjänstgöringen och särskilt tjänstgöringen å
undervattensbåtar medför. Betydelsen härav för arbetsglädjen och utbildningsresultatet
ävensom för rekryteringen vid marinen bör förvisso icke
underskattas. Att sjötillägg kunnat undvaras för den värnpliktiga personalen
torde sammanhänga därmed, att för denna sjötjänstgöringen varit relativt
kortvarig och att de viktigare befattningarna vid flottan i största utsträckning
innehavas av fast anställd personal. Med den avsevärda ökning av den sjögående
styrkan, som äger rum vid förstärkt försvarsberedskap eller mobilisering,
kan icke undvikas, att ett mycket stort antal ansvarsfulla befattningar
anförtros åt värnpliktig personal, delvis förordnad eiler konstituerad såsom
befäl i såväl manskaps- som underofficers- och officersgrader. Tydligt är, att
alldeles samma skäl, som föranlett sjötilläggens införande för den fast anställda
personalen, göra sig med särskild styrka gällande i fråga örn denna
befälspersonal. Men även beträffande de värnpliktiga, som ej inneha befälsställning,
kunna vägande skäl anföras för införande av ett sjötillägg efter
någon längre tids tjänstgöring. Detta kan i viss mån sägas redan hava skett
beträffande de värnpliktiga vid flottan, för vilka övningstiden bestämts till
340 dagar, i det att lönen för dem från och med tvåhundraelfte dagen höjts
med en krona. Örn emellertid dessa värnpliktigas avlöningsförhållanden skola
kunna på ett tillfredsställande sätt infogas i det lönesystem för värnpliktiga
under mobilisering, varpå krigsavlöningsreglementet bygger och som delvis
tillämpas under förstärkt försvarsberedskap, torde det vara nödvändigt att
begränsa löneförhöjningen till tid, under vilken vederbörande fullgör sjötjänstgöring.
Då den ifrågavarande personalen under slutet av sin tjänstgöring —
varunder den högre lönen får uppbäras — regelmässigt torde fullgöra dylik
tjänstgöring, är den föreslagna begränsningen väsentligen av formell natur.
Nämnda begränsning i förening med införandet av sjötillägg för mobiliserad
eller eljest för rikets försvar eller med hänsyn till dess säkerhet inkallad
5
Kungl. Majus proposition nr 61.
personal skulle emellertid möjliggöra ett rationellare och framför allt ett med
hänsyn till fyllandet av flottans arbetsuppgifter effektivare avlöningssystem
än det nu vid förstärkt försvarsberedskap eller mobilisering gällande. För
vinnande av anslutning till bestämmelserna örn sjötillägg för den fast anställda
personalen torde rätten att åtnjuta sjötillägg böra utsträckas även till värnpliktiga,
vilka tjänstgöra i sjöreserv eller fullgöra sjötjänstgöring å kustartilleriets
fartyg. Vad beträffar sjötilläggens belopp torde det ligga närmast till
hands att för värnpliktiga tillämpa samma tariffer som för den fast anställda
personalen. Med hänsyn till det redan fastställda penningbidraget för de förut
omnämnda sjömanshusinskrivna värnpliktiga och önskemålet att bereda kompensation
för den långvariga inkallelsen även åt dem, som ej på grund av
befälsställning åtnjuta något lönetillägg, torde emellertid lägsta beloppet för
sjötillägget för värnpliktiga böra bestämmas till en krona. Härigenom kommer
visserligen sjötillägget för dessa att i de lägre graderna bliVa högre än
för de fast anställda, men då de värnpliktigas lön i övrigt så avsevärt understiger
de fast anställdas, torde nämnda omständighet icke behöva utgöra något
hinder för den ifrågasatta anordningen.
Bestämmelserna örn sjötillägg torde, såvitt angår de värnpliktiga, vilka fullgöra
340 dagars fredstjänstgöring, böra meddelas genom en ändring i § 9
mom. 1 i 1926 års kungörelse, vilken torde böra tillämpas från och med den
21 oktober 1939, d. v. s. dagen efter utryckningsdagen för de av ifrågavarande
värnpliktiga, som nu äro i tjänst. Beträffande personal, som inkallats jämlikt
§ 28 mom. 1 eller § 36 mom. 2 värnpliktslagen — d. v. s. för rikets försvar
eller med hänsyn till dess säkerhet — kunde det ligga nära till hands att införa
bestämmelserna örn sjötillägg i krigsavlöningsreglementet. Emellertid
har erfarenheten visat, att sådan inkallelse kan äga rum i avsevärd utsträckning
utan att krigsavlöningsreglementet anses böra bringas i tillämpning. Härtill
kommer att krigsavlöningsreglementet (7 §) i fråga örn sjötillägg hänvisar
till de under fredstid gällande bestämmelserna. Het torde med hänsyn härtill
vara lämpligast, att även bestämmelserna örn sjötillägg under tjänstgöring,
varom nu är fråga, upptagas i 1926 års kungörelse. Henna torde för övrigt böra
förtydligas sålunda, att det klart framgår, att •—- i den mån ej krigsavlöningsreglementet
skall tillämpas — penningbidraget under beredskapsövning och
under inkallelse jämlikt § 28 mom. 1 och § 36 mom. 2 värnpliktslagen utgör en
krona, även örn den tidigare tjänstgöringen icke skulle hava uppgått till 180
dagar. En hänvisning torde ock böra ske till de särskilda förmåner, som under
viss tjänstgöring vid flygvapnet kunna utgå till värnpliktiga (flygtillägg, flygtraktamente)
.
Såsom en följd av de föreslagna ändringarna i § 9 mom. 1 av 1926 års kungörelse
torde mom. 3 i samma paragraf böra undergå sådan ändring, att sjötillägg
må kunna utgå även i där avsett fall. Vidare torde de ändrade bestämmelserna
nödvändiggöra jämkning i 3 § kungörelsen den 3 september 1939
(nr 628) med avlöningsbestämmelser för viss militär och civilmilitär personal
under förstärkt försvarsberedskap.
Innebörden av det i promemorian innefattade förslaget framgår av följande
tablå, däri för jämförelse angivits även den högre terminslönen enligt krigsavlöningsreglementet.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 61.
Föreslaget sjötillä |
ÖO |
Summa |
av lägre |
|||||||||
för värnpliktiga |
terminslön |
och före- |
||||||||||
Lägre |
(normalbelopp) |
slaget sjötillägg |
Högre |
|||||||||
Grad |
termins- |
termins- |
||||||||||
lön |
Rörlig |
Stationär |
Rörlig |
Stationär |
lön |
|||||||
förlägg- |
förlägg- |
förlägg- |
förlägg- |
|||||||||
ning |
Ding |
ning |
ning |
|||||||||
Rekryt........................ |
0 |
50 |
_ |
_ |
_ |
_ |
0 |
50 |
0 |
50 |
i |
_ |
, (f. 210 dagen 1 . . Annan menig j0 21Q da|ar_ |
1 1 |
— |
i i |
— |
i i |
— |
2 2 |
2 2 |
_ |
i i |
50 50 |
|
1 klass sjöman ................ |
1 |
20 |
i |
— |
i |
— |
2 |
20 |
2 |
20 |
2 |
— |
Korpral ...................... |
1 |
30 |
i |
— |
i |
— |
2 |
30 |
2 |
3u |
2 |
50 |
T^i i , fe.i maskinist .... |
1 |
40 |
i |
— |
i |
— |
2 |
40 |
2 |
40 |
2 |
80 |
Flaggkorpral {^agkinist........ |
1 |
40 |
2 |
— |
i |
— |
3 |
40 |
2 |
40 |
2 |
80 |
Underofficer* lej maskinist .... |
1 |
50 |
1 |
40 |
i |
— |
2 |
90 |
2 |
50 |
3 |
— |
av 2. gradenjmaskinist........ |
1 |
50 |
2 |
80 |
i |
40 |
4 |
30 |
2 |
90 |
3 |
— |
Flaggunder- lej maskinist .... |
2 |
— |
1 |
80 |
i |
— |
3 |
80 |
3 |
— |
4 |
— |
officer .... |
2 |
— |
3 |
60 |
i |
80 |
5 |
G0 |
3 |
80 |
4 |
— |
Fänrik ........................ |
2 |
— |
1 |
20 |
i |
— |
3 |
20 |
3 |
— |
4 |
— |
Löjtnant ...................... |
2 |
50 |
2 |
— |
i |
— |
4 |
50 |
3 |
50 |
5 |
Över promemorian hava yttranden avgivits av cheferna för försvarsstaben
och marinen samt av marinförvaltningen.
Chefen för försvarsstaben har i sitt utlåtande anfört följande:
Det föreliggande förslaget synes knappast i erforderlig utsträckning tillgodose
de inkallade värnpliktigas, klass A och B, berättigade intresse. Genom
överstatsanställning och konstituering av denna kategori värnpliktiga, varigenom
de värnpliktiga skulle komma i åtnjutande av samma avlöningsförmåner
som motsvarande fast anställd personal, torde en mera rättvis ersättning
för gjorda personliga uppoffringar kunna ernås. Jag förutsätter härvid,
att nu utgående familjebidrag alltjämt i mån av behov komma att kvarstå.
Det synes vidare icke stå i full överenstämmelse med i Kungl. Maj:ts proposition
till 1939 års lagtima riksdag, nr 232, anförd motivering för höjning
av penningbidraget till de värnpliktiga i allmän tjänst vid flottan till 2 kronor
örn dagen, att penningbidraget för de värnpliktiga efter 180 dagar föreslås
skola vara 1 krona, samt att viss värnpliktig vid sjötjänstgöring eller tjänstgöring
i sjöreserv skall erhålla sjötillägg örn 1 krona per dag. Värnpliktiga,
som kommenderats till landtjänstgöring, komma härvid att bliva missgynnade.
Det är måhända ej heller fullt lämpligt, att sjötillägg till värnpliktig menig
utgår med 1 krona per dag, under det att sjötillägg till stamanställd korpral
utgår med endast 0: 80 kronor.
På grund av det anförda ifrågasatte försvarsstabschefen, att förslaget underkastades
förnyad prövning med beaktande jämväl av de synpunkter, som det
torde ankomma på chefen för marinen att framlägga.
Chefen för marinen har anfört bland annat följande:
För de å sjömanshus inskrivna värnpliktiga vid flottan innebär förslaget
en försämring såtillvida, att de under tid de icke äro sjökommenderade få sin
avlöning reducerad från två till en krona per dag. Detta synes icke med rättvisa
och billighet förenligt. Även örn ifrågavarande värnpliktiga i de flesta
fall äro sjötjänstgörande, måste i varje fall en eller annan dag före utryckningen
tillbringas i land för återställande av kronobeklädnad och dylikt och
1 Sjötillägg endast vid inkallelse enligt § 28 mom. 1 eller § 36 moni. 2 värnpliktslagen.
Kungl. Maj ds proposition nr 61.
7
det är långt ifrån fallet, att samtlig här ifrågavarande värnpliktspersonal kan
kommenderas ombord. För dem som under längre eller kortare tid placeras
till tjänstgöring i land måste det te sig som en uppenbar orättvisa, att de utan
eget förvållande gå förlustig hälften av den avlöning, som från början avsetts
som kompensation för deras längre tjänstetid.
För till beredskapstjänstgöring inkallade värnpliktiga skulle åter de föreslagna
bestämmelserna innebära en förbättring i den mån de äro sjökommenderade.
En avsevärd del av dessa äro emellertid placerade till tjänstgöring i
land i viktiga tjänster av sådan art, att avlösning icke kan åstadkommas så
ofta som beträffande de övriga vapengrenarna, t. ex. bevakningspersonal,
signalstationer o. d., vilka således icke skulle åtnjuta någon motsvarande förbättring.
Även i övrigt synes den föreslagna förbättringen icke vara tillfredsställande
för den händelse den avses att utgöra all gottgörelse till nämnda
personal.
Chefen för marinen har vidare i sitt utlåtande hänvisat till en av honom till
Kungl. Majit ingiven, den 6 oktober 1939 dagtecknad skrivelse angående avlöningsförmåner
för viss flottans personal, däri bland annat anförts följande:
Avlöningsfrågan är icke ännu löst på ett tillfredsställande sätt för flottans
personal och flera underlydande chefer hava hos mig hemställt örn utverkande
av förbättringar. I synnerhet gäller detta beträffande den sjötjänstgörande
personalen.
Att förbättringar äro erforderliga synes mig uppenbart, ävensom att de i
främsta rummet böra komma den personal till del, som genom inkallelse till
beredskapstjänstgöring måst avbryta sin vanliga verksamhet och därmed
vållats ekonomiska och andra svårigheter. Här intager de till tjänstgöring vid
flottan inkallade värnpliktiga av klass A och B en särställning så till vida att
de med nuvarande begränsade omfattning av årsklasserna icke i önskvärd utsträckning
kunna beräknas bliva avlösta. Även örn frikallelse från tjänstgöringen
i vissa ömmande fall kan medgivas, så kan dock med hänsyn till bemanningsförhållandena
på de rustade fartygen dylik frikallelse endast ifrågakomma
i undantagsfall. Denna kategori vid flottan är därför sämre lottad än
vid övriga vapengrenar. Det synes då vara nödvändigt, att statsverket bereder
denna personal det vederlag, som en någorlunda tryggad ekonomisk ställning
innebär. Detta synes lättast och säkrast kunne ske, örn samtlig personal tillhörande
nämnda värnpliktskategorier (A- och B-klass) finge anställas över
stat vid vederbörliga kårer med avlöningsförmåner, inklusive möjlighet till
inkvarteringsersättning, ersättning för innestående portion m. m. (men exklusive
beklädnadspenningar för manskap) i likhet med personal på stat med
motsvarande utbildning och tjänsteställning.
Vad de övriga till beredskapstjänstgöring inkallade värnpliktiga angår intaga
de som användas för tjänst ombord en särställning. För dem föreligger
visserligen en viss möjlighet till inkallelse i avlösningar på sätt som planlägges
för de övriga försvarsgrenarna, men det är å andra sidan med hänsyn
till de rustade fartygens stridsberedskap mycket olägligt med alltför ofta förekommande
besättningsbyten. Detta gör att de värnpliktiga icke kunna sjökommenderas
för kortare perioder än tre månader, en avsevärt längre avlösningsperiod
än vid de andra vapengrenarna. Även dessa värnpliktiga böra därför
vid sjökommendering erhålla utöver terminslön sjötillägg med förslagsvis
1 krona per dag.
Marinförvaltningen har yttrat bland annat följande:
Marinförvaltningen får tillstyrka, att de värnpliktiga vid tjänstgöring ombord
under neutralitetsvakt tillerkännas förbättring i sina avlöningsvillkor.
Departe
mentschefen.
8 Kungl. Majis proposition nr 61.
Marinförvaltningen ilar icke något att erinra emot, att förmånerna utmätas på
föreslaget sätt. Men ämbetsverket måste anmäla sina betänkligheter emot, att
tillägget erhåller benämningen sjötillägg. Det måste nämligen förutses, att införandet
av en löneförmån för de värnpliktiga av det slag, varom här är fråga
och som erhållit den konstruktion förslaget innehåller, skulle, därest förmånen
bomme att erhålla samma benämning som den motsvarande förmån, vilken utgår
till stammanskapet, komma att leda till erinringar i lönefrågan från stammanskapets
sida. Jämförelser beträffande förmånen sjötillägg för å ena sidan
stammanskapet och å den andra de värnpliktiga komma givetvis att göras, därvid
såväl alla 3. klass sjömän, vilka ju icke — utom för ett betydelselöst undantag
—- åtnjuta något som helst sjötillägg, som ock allt annat manskap till och
med flaggkorprals tjänsteklass, vilka senare beställningshavare vid rörlig förläggning
nå upp till ett sjötillägg motsvarande föreslagna minimitillägget för
värnpliktiga eller en krona örn dagen, komma att i nu förevarande avseende
finna sig missgynnade. Härtill är att taga i betraktande ytterligare ett förhållande.
Sjötilläggen skola redovisas under övningsanslagen. Emellertid
synes det marinförvaltningen vara riktigare med hänsyn till den nu ifrågasatta
förmånens karaktär att vara en avlöningsförstärkning, att kostnaderna
härför bestridas från det anslag, från vilket all annan avlöning till de värnpliktiga
utgår, nämligen från anslaget till de värnpliktigas avlöning.
Med stöd av vad marinförvaltningen sålunda anfört får marinförvaltningen
föreslå, dels att det nya tillägget skall utgå i enlighet med de för sjötillägg
stadgade grunder och erhålla en benämning, som tydligt klarlägger dess ändamål,
förslagsvis sjötjänstbidrag, dels och att kostnaderna för den nya förmånen
skola bestridas från anslaget till de värnpliktigas avlöning.
Marinförvaltningen får emellertid härutöver framhålla att ämbetsverket
uppmärksammat, att det föreslagna bidraget —- i motsats till det penningbidrag
å 2 kronor, som hittills i vissa fall utgått —- endast avses tillkomma
sjötjänstgörande värnpliktiga. Den korta remisstiden har icke medgivit marinförvaltningen
att närmare undersöka de konsekvenser förslaget i detta avseende
kan medföra, men får marinförvaltningen likväl ifrågasätta lämpligheten
av att borttaga den förmån, som vissa marinen tillhörande värnpliktiga förut
erhållit, att efter den 210:e dagens tjänstgöring uppbära ett penningbidrag av
2 kronor. Marinförvaltningen får i detta avseende erinra, att enligt förslaget
sjötjänstgörande värnpliktiga av menigs tjänsteklass efter den 210:e dagen
äga uppbära dubbelt så stor avlöning som i land tjänstgörande värnpliktiga
av samma tjänsteklass och efter samma tjänstetid.
Av det förut anförda torde framgå, att — frånsett olika detalj spörsmål -—
två i viss mån med varandra sammanhängande frågor beträffande de värnpliktigas
avlöning kräva sin lösning, nämligen dels frågan örn anpassning av
löneförmånerna för vissa å sjömanshus inskrivna värnpliktiga vid flottan
under sedvanlig fredstjänstgöring efter den under förstärkt försvarsberedskap
eller mobilisering gällande lönenivån för värnpliktiga och dels frågan örn förbättring
av de i anledning av förstärkt försvarsberedskap inkallade värnpliktigas
förmåner under sjötjänstgöring och eljest under längre tids inkallelse.
I förra hänseendet må erinras därom, att årets lagtima riksdag i anledning
av proposition den 24 mars 1939, nr 233, beslutat sådan ändring i värnpliktslagen,
att övningstiden för till linjetjänst uttagna, å sjömanshus inskrivnavärnpliktiga
vid flottan — med undantag för studenter, sjökaptener m. fl. —
utökades från 200 till 340 dagar. Denna förlängning av övningstiden motiverades
9
Kungl. Majus proposition nr 61.
med nödvändigheten av att undvika ombyte av besättningarna å flottans fartyg
vid en tidpunkt, då eljest utbildat manskap för avlösning icke skolat stå till
buds. I samband härmed beslöts, att penningbidraget till ifrågavarande värnpliktiga
skulle utgå med två kronor örn dagen från och med tvåhundraelfte
tjänstgöringsdagen, en tidpunkt, som valts med hänsyn därtill, att den i övrigt
förekommande längsta övningstiden för värnpliktiga i allmänhet utgjorde 210
dagar. Såsom i den utremitterade promemorian framhållits, har frågan örn
dessa värnpliktigas avlöning i viss mån kommit i ett annat läge genom de inkallelser,
som ägt rum i anledning av förstärkt försvarsberedskap. Det synes
sålunda till en början vara mindre följdriktigt, att örn en dylik värnpliktig
kvarhålles efter trehundafyrtionde tjänstgöringsdagen, hans avlöning skulle
komma att utgöra allenast en krona örn dagen. Ej heller torde vara lämpligt
att •—- såsom ofta skulle bliva fallet —- en värnpliktig av förevarande kategori
skulle erhålla dubbelt så högt penningbidrag som en inkallad värnpliktig av
äldre årsklass, måhända familjeförsörjare och i ekonomiskt hänseende betydligt
svårare drabbad av inkallelsen. Ojämnheten i gällande avlöningssystem
framgår därav, att en värnpliktig, som ej tillhör ifrågavarande kategori, måste
hava minst fänriks grad för att komma upp till en lön av 2 kronor.
I promemorian har nu föreslagits, att den högre lönen av två kronor till
de å sjömanshus inskrivna värnpliktiga, varom nu är fråga, skulle utgå allenast
under sjötjänstgöring, därvid en uppdelning av penningbidraget skulle
ske, så att hälften av detsamma skulle rubriceras såsom sjötillägg. Genom en
dylik anordning i förening med införandet av motsvarande tillägg för vissa
andra värnpliktiga skulle enligt mitt förmenande en väsentlig rationalisering
av lönesystemet vinnas. Yad som invänts därom, att en försämring i förmånerna
under tjänstgöring i land skulle drabba de sjömanshusinskrivna värnpliktiga,
kan jag icke tillmäta någon avgörande betydelse. Motiveringen för
utsträckandet av övningstiden för dessa värnpliktiga till 340 dagar var, att de
ansågos oumbärliga för sjötjänstgöringen, och man torde därför kunna utgå
ifrån, att de endast i undantagsfall komma att tjänstgöra i land efter tvåhundrationde
tjänstgöringsdagen. Den omständigheten, att de i samband med utryckningen
måste uppehålla sig å örlogsstation en eller annan dag för inlämning
av persedlar, torde i detta sammanhang knappast kunna anses hava någon
betydelse. Såvitt angår dessa värnpliktiga anser jag således de föreslagna
ändrade grunderna för avlöningen innebära bestämda fördelar. De ändrade
bestämmelser, som erfordras för förslagets genomförande, torde böra äga tilllämpning
från och med den 21 oktober 1939, som är utryckningsdag för nu i
tjänst varande, till ifrågavarande kategori hörande värnpliktiga. För dem,
som tilläventyrs kvarhållas i tjänst efter nämnda dag, torde erfordras en övergångsbestämmelse
av innebörd, att de få behålla penningbidraget å två kronor
till dess de hemförlovas eller Kungl. Majit — t. ex. vid mobilisering — annorlunda
föreskriver.
Beträffande frågan örn förbättring av de i anledning av förstärkt försvarsberedskap
inkallade värnpliktigas förmåner må till en början erinras därom,
att enligt det av årets lagtima riksdag antagna, den 15 juni 1939 (nr 278) ut
-
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 61.
färdade krigsavlöningsreglementet det lagts i Kungl. Maj:ts liand att inom
den av reglementet uppdragna ramen bestämma avlöningsförmånerna för
militär personal, som inkallats i anledning av förstärkt försvarsberedskap.
Med stöd härav har Kungl. Majit utfärdat den förut omnämnda kungörelsen
den 3 september 1939 (nr 628), varigenom vissa bestämmelser i krigsavlöningsreglementet
gjorts tillämpliga under förstärkt försvarsberedskap. Beträffande
värnpliktiga har sålunda stadgats, att i stället för det vanliga penningbidraget
den lägre terminslönen skall utgå. Ett flertal framställningar örn förbättrade
avlöningsförmåner ha emellertid inkommit från såväl militära myndigheter
som enskilda värnpliktiga. I anledning härav har en allmän översyn av
gällande bestämmelser vidtagits. Såsom resultat av denna kommer jag i annat
sammanhang att föreslå, dels att den högre terminslönen skall beträffande icke
sjötjänstgörande personal få utgå från och med den lönetermin, som tager sin
början näst efter fyrtioandra tjänstgöringsdagen, och dels att i enlighet med
bestämmelserna i militära försvarsberedskapscirkuläret anställning över stat
i viss utsträckning skall få ske av värnpliktiga, tillhörande klasserna A och B.
Genom den högre terminslönen — vars införande bygger på den förutsättningen,
att avlösning av inkallade vid armén i allmänhet skall kunna beredas
efter sex veckor — torde en skälig kompensation komma att beredas personal
vid flottan i stationstjänst, vid kustartilleriet (utom i sjötjänst) och vid flygvapnet
för den längre tjänstgöringstid i förhållande till övriga värnpliktiga,
som för dessa tjänstegrenar torde bliva ofrånkomlig.
Emellertid skulle genom den föreslagna anordningen skälig ersättning knappast
komma att beredas flottans sjökommenderade personal, för vilken neutralitetsvakten
kan antagas komma att medföra särskilda påfrestningar och
vilken med hänsyn till personaltillgången torde få kvarhållas i tjänstgöring
under avsevärt längre tid än kustartilleriets och flygvapnets personal. Förslag
har därför, på sätt framgår av den utremitterade promemorian, framkommit
örn införande av ett särskilt bidrag åt värnpliktiga under sjötjänstgöring. Såsom
framhållits i promemorian hava sjötilläggen för marinens fast anställda
personal gammal hävd, och samma skäl som föranlett tilläggens införande för
denna personal göra sig gällande beträffande värnpliktiga, som inkallats till
längre tids neutralitetsvakt. Särskilt skulle det vara av värde, örn de extra
förmåner, som genom sjötillägget beredas maskinister och besättningsmän å
undervattensbåtar, kunde komma även värnpliktiga till del. Det torde nämligen
under nuvarande tjänstgöringsförhållanden ur de värnpliktigas synpunkt te
sig obilligt, att de extra förmåner, som utgå under ifrågavarande, särskilt krävande
tjänstgöringsförhållanden, icke i någon mån komma de värnpliktiga
till del.
De invändningar, som i remissutlåtandena framställts mot förslaget örn införande
av sjötillägg, gå i stort sett ut på, att en dylik åtgärd icke skulle vara
tillfyllest. Genom att, på sätt nyss nämnts, för den icke sjötjänstgörande personalen
införa högre terminslön samt genom beredandet av möjlighet för
överstatanställning i enlighet med vad förut anförts torde emellertid de militära
myndigheternas önskemål bliva i det väsentliga tillgodosedda. Beträffande
11
Kungl. Majus proposition nr 61.
överstatanställning må särskilt framhållas, att de föreslagna tilläggen under
sjötjänstgöring i förening med terminslön och familjebidrag i många fall
skulle komma att ställa sig förmånligare för vederbörande än lönen vid anställning
över stat, åtminstone i fråga örn meniga.
Med hänsyn till det anförda anser jag mig böra biträda det i promemorian
framlagda förslaget örn ett särskilt tillägg under sjötjänstgöring för samtliga
värnpliktiga vid marinen, vilka inkallats till tjänstgöring enligt § 28 mom. 1
eller § 36 mom. 2 värnpliktslagen.
I fråga örn tilläggets konstruktion — såväl beträffande värnpliktiga, vilka
hava 340 dagars övningstid, som de i extraordinär ordning inkallade -— har
i promemorian föreslagits, att tillägget skulle utgå med samma belopp som
sjötillägget till de fast anställda, dock med minst en krona. Denna anordning
möjliggör, att sjötillägget vid tjänstgöring å undervattensbåt och i visst
fall även vid tjänstgöring såsom maskinist kommer att utgå med förhöjt
belopp. Tillägget torde böra utgå både vid egentlig sjötjänstgöring och s. k.
tjänstgöring i sjöreserv såväl för flottans som kustartilleriets personal. Då
emellertid lägsta beloppet för det föreslagna tillägget skulle utgöra en krona
och detta följaktligen i de lägre graderna skulle komma att utgå med högre
belopp för värnpliktiga än för fast anställd personal, torde benämningen »sjötillägg»
för den ifrågavarande förmånen icke vara den lämpligaste, utan därvidlag
synes den av marinförvaltningen föreslagna benämningen »sjötjänstbidrag»
vara att föredraga.
På sätt i promemorian föreslagits torde bestämmelser örn sjötjänstbidragen
böra införas i 1926 års kungörelse rörande de värnpliktigas avlöning. I sammanhang
därmed torde vissa jämkningar i kungörelsens avfattning böra ske.
Därutöver erfordras bestämmelse örn sjötjänstbidragens utgående under förstärkt
försvarsberedskap, varför fordras ändring i den i år utfärdade kungörelsen
nr 628. Därvid torde — med hänsyn till att den högre terminslönen
skulle efter viss tids inkallelse kunna utgå under tjänstgöring i land —• böra
stadgas, att vid sjötjänstgöring (tjänstgöring i sjöreserv) summan av den
lägre terminslönen och sjötjänstbidraget icke må understiga den högre terminslönens
belopp.
Såsom framgår av det förut anförda, inräknas sjötilläggen enligt krigsavlöningsreglementet
i terminslönen, vilken för manskap i allmänhet består av
dessa tillägg i förening med terminslön enligt den lägre tariffen, dock att vid
rörlig förläggning terminslönen icke må understiga den högre tariffen. Denna
bestämmelse medför, att en mot sjötilläggen svarande gradering av terminslönen
kommer att äga rum även under krigstjänstgöring. Tydligt är, att införandet
av sjötjänstbidrag på sätt föreslagits måste föranleda en liknande
konstruktion av terminslönen under sjötjänstgöring för värnpliktiga som den,
för vilken nu redogjorts. Härav föranledes ändring i 7 § krigsavlöningsreglementet,
vartill jag senare i dag kommer att framlägga förslag.
Sjötjänstbidrag torde böra jämställas med penningbidrag och på sätt marinförvaltningen
föreslagit bestridas från förslagsanslaget för de värnpliktigas
avlöning.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 61.
Förslag till kungörelse om ändrad lydelse av § 9 mom. 1 och 3 kungörelsen
den 5 mars 1926 (nr 60) angående avlöning för rullförings- (sjörullförings-)
befäl och värnpliktiga under fredstid m. m. torde få såsom bilaga fogas vid
detta protokoll. Då trängande behov av förbättrad avlöning i de hänseenden,
som innefattas i förslaget, enligt min mening föreligger, torde kungörelsen
ifråga böra omedelbart utfärdas. Samtidigt torde proposition böra avlåtas
till riksdagen med hemställan, att riksdagen måtte besluta rörande ifrågavarande
värnpliktigas avlöning i enlighet med de grunder, som innefattas i
kungörelsen.
Föredragande hemställer härefter, att Kungl. Majit måtte
dels besluta, att kungörelse om ändrad lydelse av § 9 mom. 1
och 3 kungörelsen den 5 mars 1926 (nr 60) angående avlöning för
rullförings- (sjörullförings-) befäl och värnpliktiga under fredstid
m. m. skall i överensstämmelse med förenämnda förslag utfärdas,
dels ock föreslå riksdagen att för sin del godkänna de ändrade
grunder för värnpliktigas avlöning, som innefattas i nämnda
kungörelse.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att
proposition av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Lennart Österholm.
Kungl. Maj-.ts proposition nr 61.
13
Bilaga.
Förslag
till
Kungörelse
om ändrad lydelse av § 9 mom. 1 oell 3 kungörelsen den 5 mars 1926
(nr 60) angående avlöning för rullförings-(sjörullförings-)befäl
och värnpliktiga under fredstid lii. lii.
Härigenom förordnas, att § 9 mom. 1 och 3 kungörelsen den 5 mars 1926
angående avlöning för rullförings-(sjörullförings-) befäl och värnpliktiga under
fredstid m. m.1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:
§ 9.
1. Värnpliktig erhåller, i den mån ej krigsavlöningsreglementet skall tilllämpas,
under tjänstgöring penningbidrag. Sådant bidrag utgår, där ej nedan
annorlunda stadgas, med 50 öre örn dagen.
Efter 180 dagars tjänstgöring ävensom eljest under beredskapsövning, landstormsrepetitionsövning,
landstormsbefälsövning och tjänstgöring, som anbefallts
enligt § 28 mom. 1 eller § 36 mom. 2 värnpliktslagen, utgör penningbidraget
en krona örn dagen.
Utöver det i föregående stycke stadgade penningbidraget utgår under sjötjänstgöring
eller tjänstgöring i sjöreserv sjötjänstbidrag dels till å sjömanshus
inskriven värnpliktig, som avses i § 27 mom. 1 A c) värnpliktslagen och
under minst 210 dagar fullgjort där föreskriven tjänstgöring, med en krona
örn dagen, dels ock till värnpliktig vid marinen, som inkallats till tjänstgöring
jämlikt § 28 mom. 1 eller § 36 mom. 2 värnpliktslagen, enligt samma grunder
och med samma belopp, som tillämpas beträffande sjötillägg till fast anställd
personal av motsvarande tjänstegrad, dock lägst med en krona. Å sjötjänstbidrag,
som nu är sagt, skall tillämpas vad i denna kungörelse och eljest
stadgas örn penningbidrag.
I vissa fall äger värnpliktig under flygtjänstgöring uppbära ersättning
enligt därom särskilt meddelade bestämmelser.
Under in- och utryckningsdagar--- — utryckning sker.
3. Värnpliktig, som jämlikt § 27 mom. 3 E värnpliktslagen tjänstgör, sedan
tiden för den tjänstgöring, till vilken han inkallats, gått till ända, erhåller för
den överskjutande tjänstgöringstiden ersättning enligt de i mom. 1 angivna
grunder, dock lägst med en krona örn dagen.
Denna kungörelse skall tillämpas från och med den 21 oktober 1939; dock
att värnpliktig, som intill nämnda dag åtnjutit penningbidrag med två kronor,
äger, där han ej uppbär sjötjänstbidrag, bibehålla nämnda penningbidrag till
dess han hemförlovas eller Kungl. Majit annorlunda föreskriver.
1 Senaste lydelse av § 9 mom. 1, se 1939: 224.
STOCKHOLM 1939. K. L. BECKMANS BOKTRYCKERI.