Kungl. Majus proposition nr 59.

1

Nr 59.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående bidrag
till enskilda järnvägar för anordnande av vissa skyddsrum;
given Stockholms slott den 20 oktober 1939.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsTådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Albert Forslund.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
20 oktober 1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld,

Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund, Hagglöf.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Forslund, anför efter gemensam
beredning med cheferna för försvars-, kommunikations- och finansdepartementen: I

skrivelse den 13 september 1939 till luftskyddsinspektionen har järnvägsstyrelsen
anhållit, att inspektionen måtte hos Kungl. Maj:t göra framställning
örn anvisande av 1,000,000 kronor såsom bidrag till anordnande
genom de enskilda järnvägarnas försorg av erforderliga skyddsrum för såväl
aktiv personal som trafikanter m. fl. Till stöd för sitt förslag framhåller
järnvägsstyrelsen följande.

Jämlikt 28 § i luftskyddskungörelsen skulle med avseende å luftskyddet
de enskilda järnvägarna lyda under järnvägsstyrelsen. Förberedandet av

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 59. 8282 89

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 59.

luftskydd skulle, där ej annat bestämdes och i den mån sådant skydd lämpligen
ansåges kunna komma till utförande, omfatta jämväl planläggning av
skydd för trafikanter m. fl.

Genom styrelsens försorg hade de enskilda järnvägarna ålagts utföra
nödig luftskyddsplanläggniug, omfattande bland annat planläggning av erforderliga
skyddsrum för såväl aktiv personal som i förekommande fall för
trafikanter m. fl. Ehuru denna planläggning måhända icke i alla stycken
ännu slutförts och styrelsen följaktligen icke haft tillfälle att i detalj granska,
planerna, hade uppgifter infordrats angående beräknade kostnader för utförande
av planerade skyddsrum. Nämnda kostnader beräknades uppgå till
omkring 1,200,000 kronor. Därest statsbidrag skulle utgå med 2/s av de
verkliga kostnaderna, skulle alltså ett anslagsbehov örn 800,000 kronor föreligga.
Då styrelsen emellertid icke haft tillfälle att närmare granska de
planer, som läge till grund för beräkningarna, syntes det icke få anses uteslutet,
att viss utökning av de planerade åtgärderna ansåges påkallad. Med
anledning härav syntes försiktigheten bjuda, att anslagsbehovet beräknadestill
1,000,000 kronor.

I anledning av denna järnvägsstyrelsens hänvändelse har luftshyddsinspektionen
i skrivelse till Kungl. Majit den 27 september 1939 anslutit sig till
järnvägsstyrelsens förslag samt hemställt, att Kungl. Majit måtte underställa
riksdagen frågan örn beviljande för ändamålet^ av det äskade beloppet,
1,000,000 kronor.

Över luftskyddsinspektionens framställning har 1939 års luftsicyddsutredning•
den 5 oktober 1939 avgivit infordrat utlåtande samt därvid bland annat
framhållit följande.

I den mån nu ifrågavarande skyddsrum vore avsedda för trafikanter
kunde de jämställas med kommunala skyddsrum för den trafikerande allmänheten.
Med avseende å sådana skyddsrum hade chefen för socialdepartementet
i bilaga till propositionen nr 1 till 1939 års urtima riksdag förklarat
sig anse, att frågan huruvida statsbidrag till anläggningskostnaderna skulle
utgå, icke borde avgöras förrän 1939 års luftskyddsutredning framlagt sitt
betänkande. Vid sådant förhållande funne utredningen lämpligast, att spörsmålet
i vad mån staten borde bidraga till kostnaderna för anordnande av
skyddsrum för järnvägstrafikanter prövades först sedan utredningen hunnit
slutföra sitt uppdrag.

Anordnandet av skyddsrum för järnvägarnas driftspersonal vore närmast
att hänföra till vad som i luftskyddskungörelsen benämndes industriluftskydd
och beskreves såsom »åtgärder beträffande särskilda anläggningar
och företag». Kostnaderna för dylika åtgärder skulle enligt de av statsmakterna
antagna principerna för fördelningen av luftskyddskostnaderna i
allmänhet bestridas av anläggningens eller företagets ägare. Yad särskilt
anginge kostnaderna för anordnande av skyddsrum borde framhållas, att
civila luftskyddsutredningen såsom sin mening uttalat, att dessa utgifter för
enskilda företag borde anses såsom driftskostnader. Vidare syntes böra
påpekas, att 11 § 1 mom. luftskyddslagen numera innehölle föreskrift därom,,
att länsstyrelse under vissa omständigheter ägde ålägga kommun att på egen
bekostnad vidtaga erforderliga skyddsanordningar för driftspersonalen vid
kommunens tekniska verk. Denna föreskrift finge anses giva uttryck för
en allmän princip, att anordnandet av skyddsrum vid enskilda företag bordebekostas
av företagets ägare.

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 59.

Det torde emellertid ej böra vara uteslutet att, örn sådant påkallas av
särskilda omständigheter, i vissa fall göra avsteg från nämnda princip, framhåller
utredningen vidare. Anledning därtill kan enligt utredningens mening
måhända i viss mån anses föreligga med avseende å kommunikationsföretagen,
ty det lärer få betraktas såsom ett betydande statsintresse, att transportväsendet
icke lamslås under krig. Kungl. Majit har ock genom nämnda
proposition nr 1 föreslagit riksdagen att anvisa ett anslag av 1,000,000 kronor
till bidrag till inrättande av skyddsrum i de viktigaste hamnarna i landet.
Utredningen anför härefter:

Efter samråd med sakkunniga inom försvarsstaben hade utredningen
kommit till den uppfattningen, att vid de enskilda järnvägarna funnes åtskilliga
anläggningar, vilka ur försvars- och folkförsörjningssynpunkt måste
tillmätas avsevärd betydelse. Med hänsyn tagen jämväl därtill, att det enskilda
järnvägsnätets förstatligande endast syntes vara en tidsfråga, ansåge
utredningen sig icke böra avstyrka, att staten bidroge till kostnaderna för
anordnande av skyddsrum för personalen vid anläggningar av sist angivet
slag. Vidkommande frågan, i vilken utsträckning så borde ske, måste utredningen
— som ännu icke tagit slutlig ståndpunkt till spörsmålet örn
grunderna för fördelning av kostnaderna för ledningscentraler och andra
med dess uppdrag avsedda kommunala skyddsrum — för närvarande begränsa
sig till ett uttalande, att det beträffande skyddsrum för driftspersonal
vid sådana enskilda järnvägsanläggningar, vilka kunde vara av särskild betydelse
ur försvars- eller folkförsörjningssynpunkt, förefölle skäligt att statsbidrag
finge utgå med två tredjedelar av anläggningskostnaderna.

Enligt vad utredningen inhämtat hade i de planer, som läge till grund
för järnvägsstyrelsens och luftskyddsinspektionens berörda kostnadskalkyler,
räknats med att skyddsrum skulle inrättas vid ett icke obetydligt antal
stationer och andra järnvägsanläggningar. Då blott knapphändiga upplysningar
förelåge örn beskaffenheten av dessa anläggningar, hade utredningen
icke haft möjlighet att pröva vilka av dem, som kunde anses vara av särskild
betydelse ur försvars- eller folkförsörjningssynpunkt. Redan en granskning
av det material, som funnes tillgängligt, gåve emellertid vid handen,
att" det endast i begränsad utsträckning kunde anses påkallat, att staten
lämnade bidrag till anordnande av de skyddsrum, för vilka planer blivit
uppgjorda. Med hänsyn härtill och till vad i det föregående anförts örn
uppskov med frågan örn statsbidrag till kostnaderna för skyddsrum för järnvägstrafikanter,
syntes behov för närvarande icke föreligga att för statsbidrag
till kostnaderna för anläggande av personalskyddsrum vid sådana
enskilda järnvägsanläggningar, som kunde vara av särskild betydelse ur
försvars- eller folkförsörjningssynpunkt, räkna med högre anslag än 500,000
kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts har utredningen förklarat sig
i så måtto kunna biträda den av luftskyddsinspektionen gjorda framställningen,
att utredningen tillstyrker, att Kungl. Majit för riksdagen framlägger
förslag om anvisande av ett reservationsanslag av 500,000 kronor till bidrag
till anordnande av skyddsrum för viss personal vid de enskilda järnvägarna.

Till en början vill jag erinra, att den nu samlade urtima riksdagen på
framställning av Kungl. Majit anvisat 1,500,000 kronor för anordnande av
skyddsrum i statens järnvägar tillhöriga fastigheter.

Departements chefen.

4

Kungl. Majus proposition nr 59.

Även för de enskilda järnvägarnas del föreligger självfallet ett behov av
försvarsberedskap av ifrågavarande slag. Ur det allmännas synpunkt framträder
detta behov i första hand å de ur försvars- eller folkförsörjningssynpunkt
särskilt betydelsefulla järnvägsorterna.

Jag är under nuvarande förhållanden beredd att tillstyrka järnvägsstyrelsens
framställning, i vad den avser anläggande av skyddsrum å sistnämnda
orter. I övrigt synes resultatet av 1939 års luftskyddsutrednings arbete böra
avvaktas.

Yidkommande storleken av bidraget till nu ifrågavarande anläggningar
ansluter jag mig till vad de hörda myndigheterna föreslagit och förordar
således, att två tredjedelar av anläggningskostnaderna bestridas av statsmedel.

Yid bifall till det av mig nu framförda förslaget torde medelsbehovet i
brist på närmare kalkyler för närvarande kunna uppskattas till omkring
500,000 kronor eller samma belopp som luftskyddsutredningen räknat med.
Beloppet torde böra anvisas å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret
1939/40.

På grund av vad jag nu anfört får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen

att till Bidrag till enskilda järnvägar för anordnande av vissa
skyddsrum å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1939/40
anvisa ett reservationsanslag av 500,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Majit Konungen lämna bifall
samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga
vid detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Nils-Sture Lindgvist.

Stockholm 1939. K. L. Beckmans Boktryckeri.