Kungl. Majlis proposition nr 51.
1
Nr 51.
Kungl. Marits proposition till riksdagen angående vissa
förändringar i riks kommissionens för ekonomisk försvarsberedskap
arbetsuppgifter m. m.; given Stockholms
slott den 14 oktober 1939.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, örn vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Per Edvin Sköld.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Majit Konungen i statsrådet d Stockholms slott
den 14 oktober 1939.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-B ramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld,
Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen
för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld:
Enligt instruktionen för rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap
(Sv. förf.-sami. 1937:311) har rikskommissionen till uppgift att under
Kungl. Maj:t utgöra det ledande och övervakande organet för rikets försvarsförberedelser
på det ekonomiska området.
Härutinnan åligger det rikskommissionen att verka för och i mån av tillgängliga
medel ombesörja, att erforderliga förberedelser bliva utförda, så att
under krig, krigsfara eller andra utomordentliga förhållanden krigsmaktens
Bihang till urtima riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 51.
2213 39
2
Kungl. Majus proposition nr 51.
behov av förnödenheter må kunna tillgodoses, folkförsörjningen tryggas och
näringslivets fortgång såvitt möjligt säkerställas, allt med beaktande av att
landets tillgångar på ändamålsenligaste sätt utnyttjas för ernående av effektivitet
och varaktighet i behovstäckningen.
Det åligger kommissionen särskilt:
1) att uppgöra organisationsplaner för erforderliga särskilda förvaltningsorgan,
där detta ej ankommer på annan myndighet;
2) att ombesörja utförandet av erforderliga utredningar rörande tillgångar
och behov av varor och arbetskraft m. m.;
3) att planlägga och förbereda landets försörjning med råvaror, bränslen
och industriella förnödenheter i övrigt samt, i samverkan med vederbörande
militära och civila myndigheter och representanter för industrien, såsom det
ledande och samordnande organet handlägga frågor rörande utnyttjande och
fördelning av landets möjligheter för industriell produktion;
4) att planlägga för folkförsörjningen erforderliga produktionsomläggningar
samt varudistributions- och förbrukningsregleringar;
5) att planlägga och förbereda arbetsmarknadens organisation och arbetskraftens
ändamålsenliga utnyttjande samt i samband därmed enligt meddelade
bestämmelser handlägga ärenden rörande uppskov med inställelse till värnpliktstjänstgöring
vid mobilisering;
6) att planlägga erforderlig reglering av utrikeshandeln samt, efter samråd
med chefen för försvarsstaben, av transportväsendet, där detta ej tillhör annan
statlig myndighets verksamhetsområde;
7) att utföra erforderliga förberedelsearbeten beträffande försäkringsväsendet
samt finans- och kreditväsendet; samt
8) att tillse, att behövliga författningar, instruktioner och reglementen m. m.
på här berörda områden vederbörligen förberedas.
Enligt den organisation rikskommissionen erhöll genom 1936 års försvarsbeslut
består kommissionen av förutom ordförande, utsedd av Kungl. Majit,
ordinarie ledamöter, nämligen cheferna för armén, marinen, flygvapnet,
försvarsstaben, socialstyrelsen, lantbruksstyrelsen och kommerskollegium,
verkställande direktören hos ingenjörsvetenskapsakademien samt två av
Kungl. Majit förordnade personer, varav en sakkunnig i industriella frågor
och en representant för allmänna medborgerliga intressen, samt av extra ledamöter,
vilka för särskilda ärendens handläggning kunna inkallas. Kommissionens
kansli består av dels en allmän avdelning under chefsskap av en
kanslichef och dels en industriavdelning, vilken under kanslichefen ledes av
en avdelningschef. Till kansliet hör en expedition.
Jag vill härutöver erinra, att 1939 års riksdag (skrivelse nr 4, punkt 11) i
anledning av inom riksdagen väckta motioner anhöll, att Kungl. Majit ville
låta verkställa utredning rörande omorganisation av rikskommissionen för
ekonomisk försvarsberedskap. Såsom motiv till denna anhållan anförde riksdagen
följande.
Yid sin granskning av rikskommissionens för ekonomisk försvarsberedskap
verksamhet har riksdagen, som väl funnit det av kommissionen hittills ned
-
3
Kungl. Majus proposition nr 51.
lagda arbetet vara förtjänt av erkännande, dock icke kunnat undgå finna, att
åtskilligt betydelsefullt utrednings- och planläggningsarbete på kommissionens
olika verksamhetsområden kvarstår ofullbordat. Den närmaste anledningen
härtill synes riksdagen vara, att kommissionens nuvarande organisation icke
lämnar tillräcklig möjlighet för kommissionen att med nödig snabbhet och
effektivitet utföra och fullfölja de viktiga och omfattande uppgifter, som åligga
den som centralorgan för den ekonomiska försvarsberedskapen. Särskilt mot
bakgrunden av nuvarande utrikespolitiska läge göra sig bristerna i denna
organisation starkt gällande.
Vid nu angivna förhållanden synas riksdagen bärande skäl tala för att — i
anslutning till det i föreliggande motioner gjorda yrkandet — utredning
kommer till stånd rörande en omorganisation av rikskommissionen i syfte att
därvid söka åstadkomma en snabbare takt av utrednings- och planläggningsarbetet
inom kommissionen och en effektivisering av beredskapsåtgärderna
på här ifrågavarande område.
I samband med den föreslagna utredningen torde jämväl till behandling
böra upptagas frågan rörande möjligheterna att utvidga elen på olika områden
pågående forsknings- och försöksverksamheten.
Riksdagen förutsatte, att utredningen verkställdes i så god tid, att förslag i
ärendet kunde föreläggas nästkommande års riksdag.
Genom beslut den 30 juni 1939 uppdrog Kungl. Maj:t åt rikskommissionen
för ekonomisk försvarsberedskap att med beaktande av vad riksdagen i sin
förenämnda skrivelse i ämnet anfört verkställa utredning rörande frågan örn
en omorganisation av rikskommissionen i syfte att åstadkomma en snabbare
takt av utrednings- och planläggningsarbetet inom kommissionen och en
effektivisering av beredskapsåtgärderna inom kommissionens verksamhetsområde
ävensom att till Kungl. Majit inkomma med det förslag i nämnda
hänseende, vartill utredningen kunde föranleda.
I skrivelse den 3 oktober 1939 har nu rikskommissionen anfört, att på
grund av de utomordentliga förhållanden, som inträtt i och med den senaste
tidens händelseutveckling utomlands, den fråga vars utredning genom beslutet
den 30 juni anförtrotts åt rikskommissionen, uppenbarligen kommit i
ett ändrat läge. Kommissionen erinrade i detta avseende örn att Kungl. Majit
numera uppdragit åt särskilda nämnder eller sakkunniga att på olika områden
fullfölja planläggnings- och förberedelsearbeten, som dittills ålegat kommissionen.
I vissa fall hade sålunda tillskapats sådana särskilda förvaltningsorgan
(statens krigs!örsäkringsnämnd, statens vednämnd), för vilka rikskommissionen
enligt sin instruktion uppgjort organisationsplaner. Men i
flertalet fall hade de träffade anordningarna mera provisorisk karaktär och
syntes organisationen vara avsedd att — i viss överensstämmelse med rikskommissionens
planläggning — utbyggas och erhålla fastare form. I den mån
så skedde, syntes detta komma att medföra, att ytterligare arbetsuppgifter
avlyftades från kommissionen och lades på kristidsorgan. Enligt sin instruktion
hade rikskommissionen till uppgift att vara det ledande och övervakande
organet för rikets försvarsförberedelser på det ekonomiska området. Därest
ett folkhushållningsdepartement, örn vars inrättande proposition förelagts
riksdagen, komme till stånd, syntes en av detta departements viktigaste uppgifter
bliva att under krisen samordna verksamheten på ifrågavarande område.
4
Kungl. Majlis proposition nr 51.
I anslutning härtill Ilar rikskommissionen med avseende å de uppgifter,
som enligt gällande instruktion särskilt tillkomma rikskommissionen, vidare
anfört i huvudsak följande.
Rikskommissionen ansåge sig böra räkna med, att samtliga kommissionen
tillkommande uppgifter nied avseende å livsmedelsförsörjningen inom landet
jämte vad därmed sammanhängde komme att anförtros åt kristidsorganet på
det område, inom vilket folkförsörjningsnämnden för närvarande arbetade.
Vidare utginge kommissionen från att planläggningen och ledningen av
kristidsverksamheten på det industriella området, där industrisakkunniga nu
vöre sysselsatta med förberedelser med avseende å produktionens försörjning
med råvaror och andra förnödenheter, komme att i fortsättningen handhavas
av en industrikommission, samt att härvid de organ, som i anledning av krisen
tillagts uppgifter rörande bränsle- och kraftförsörjningen, på ett eller annat
sätt anslötes till denna kommission.
Planläggningen och förberedandet av arbetsmarknadens organisation och
arbetskraftens ändamålsenliga utnyttjande hade uppdragits åt en arbetsmarknadskommission.
Direktiven för denna syntes vara av sådan innebörd, att
dess uppgifter toge sikte på förhållandena icke blott under en avspärrningskris
utan även i ett allvarligare läge. Då härtill den ende tjänsteman, rikskommissionen
kunnat avse för förberedelser på ifrågavarande område, såsom
expert ställts till arbetsmarknadskommissionens förfogande, syntes rikskommissionen
under den rådande krisen icke behöva taga befattning med hithörande
problem.
Vidkommande den fortsatta planläggningen av utrikeshandelns och sjöfartens
reglering under krisen syntes denna planläggning, då både en handelslicensnämnd
och en sjöfartsnämnd tillsatts och dessa kunde antagas, i den
mån svårigheterna växa, komma att erhålla vidgade arbetsfält, knappast kunna
innefatta uppgifter för rikskommissionen.
Vad anginge beredskapsarbetet med avseende å finans- och kreditväsendet
hade detta redan tidigare övertagits av finansdepartementet.
Utöver de uppgifter, som av rikskommissionen redan slutförts eller som
enligt det nu anförda måste antagas komma att övergå på olika kristidsorgan,
återstode emellertid tvenne, som kommissionen nu ville närmare beröra. Den
ena angåves i instruktionen bestå i att i samverkan med vederbörande militära
och civila myndigheter och representanter för industrien, såsom det ledande
och samordnande organet handlägga frågor rörande utnyttjande och fördelning
av landets möjligheter för industriell produktion. Här vore således
fråga örn krigsförberedelsearbetet på det industriella området. Detta arbete
omfattade bland annat att insamla och ordna uppgifter rörande statliga och
enskilda behov av såväl varor som produktionsmedel ävensom rörande tillgångar
härå, att med ledning av dessa uppgifter fördela erforderliga tillverkningar
på olika företag och upprätta fabriks-, tillverknings- och försörjningsplaner,
att utarbeta organisationsplaner för krigsförhållanden samt att verka
för framställning av ersättningsämnen m. m. Till den del detta arbete avsåge
ordnandet av statistiskt material på råvaruförsörjningens område och framställning
av ersättningsämnen stöde det givetvis så nära den verksamhet, som
förutsattes komma att anförtros åt kristidsorganet på det industriella området,
att en samordning mellan dessa uppgifter ur ändamålsenlighetens synpunkt
syntes te sig ofrånkomlig. I vad krigsförberedelsearbetet åter anginge
de statliga behovens tillgodoseende under krig samt upprättande av fabriks-,
tillverknings- och organisationsplaner vore sambandet icke lika påfallande.
Emellertid ställde sig saken här olika allteftersom fråga vore örn den ena
eller andra industrigrenen. Där, såsom förhållandet vore beträffande delar
5
Kungl. Majlis proposition nr 51.
av den kemiska industrien, textil- och läderindustrien, jord- och stenindustrien
m. fl., krigsproduktionen icke i väsentlig mån kunde antagas komma att skilja
sig från kristidsproduktionen, talade tydligen vägande skäl för arbetets anslutning
till förenämnda kristidsorgan; i fråga örn andra industrigrenar gjorde
sig icke samma synpunkter i lika grad gällande. Allt som allt syntes man
emellertid Ira att räkna med så många beröringspunkter mellan krigsförberedelsearbetet
och ett blivande industriellt kristidsorgans uppgifter, att rikskommissionens
industriavdelning i sin helhet syntes böra anknytas till nämnda
kristidsorgan.
Annorlunda syntes det däremot förhålla sig med det åliggande, som åvilade
rikskommissionen i fråga örn prövning av ärenden rörande uppskov med inställelse
vid mobilisering. Eikskommissionens befattning med dessa ärenden
grundade sig å en särskild kungörelse. Enligt denna skulle vid mobilisering
all uppskovsbeviljande verksamhet centraliseras till rikskommissionen. Något
kristidsorgan, lämpat för övertagande av hithörande ärenden, syntes icke
kunna väntas bliva inrättat. Och icke heller syntes någon redan befintlig
myndighet lämpligen kunna åläggas bestyret med dessa ärenden. Annan utväg
syntes därför ej stå till buds än att tillsvidare bibehålla dem hos rikskommissionen.
Örn och när de ekonomiska försvarsförberedelserna i den utsträckning,
som sålunda förutsatts, överflyttades till särskilda kristidsorgan, skulle rikskommissionens
uppgifter komma att i huvudsak bestå i: handläggandet av
nyssnämnda mobiliseringsärenden, verkställandet av de särskilda utredningar,
som Kungl. Majit funne skäl uppdraga åt kommissionen, samt avgivande av
utlåtanden eller yttranden i ärenden, som av Kungl. Majit eller underlydande
myndigheter remitterades till kommissionen. Med anledning härav framställde
sig givetvis frågan, i vilken mån en begränsning av rikskommissionens
arbetsuppgifter i nu angivna riktning borde föranleda ändring i själva kommissionens
organisation. Då emellertid begränsningen så tillvida måste tillläggas
provisorisk karaktär som den hänförde sig till ett, låt vara med avseende
å tidslängden oberäkneligt, kristillstånd, ansåge kommissionen för sin
del lämpligast tillsvidare låta kommissionen såsom sådan behålla sin nuvarande
organisation.
I detta sammanhang har rikskommissionen vidare anfört följande:
Yad beträffade kommissionens kansli medförde tydligen den förutsatta begränsningen
av arbetsuppgifterna, att under tiden för dess bestånd den allmänna
avdelningen icke hade behov av de arbetskrafter, som huvudsakligen
haft att syssla med förberedelsearbete för livsmedelsförsörjningen jämte vad
därmed sammanhängde, liksom ej heller av någon arbetskraft för behandling
av arbetsmarknadsfrågor. I det föregående hade uttalats, att industriavdelningen
i sin helhet under krisen borde anknytas till en blivande industrikommission.
I analogi härmed syntes den under krisen övertaliga personalen
på den allmänna avdelningen böra utnyttjas av respektive kristidsorgan på
folkförsörjnings- och arbetsmarknadsområdena. Med hänsyn till de hos kommissionen
kvarstående uppgifterna syntes kansliet under den tid, varom fråga
vore, böra bestå av en allmän avdelning och en uppskovsavdelning. Med
avseende å chefen för kansliet (kanslichefen) syntes nuvarande instruktionsbestämmelser
böra bibehållas. I den mån kanslichefen icke erhölle full sysselsättning
inom kommissionen, syntes han lämpligen kunna biträda folkhushållningsdepartementet
med särskilda utredningar. Behovet av biträdande per
-
Departements
chefen.
6 Kungl. Majus proposition nr 51.
sonal å den allmänna avdelningen syntes tillsvidare kunna inskränkas till ett
kanslibiträde och en expeditionsvakt. Övrig dit hänförd personal, bestående
av ordinarie personal, nämligen en sekreterare, en aktuarie och ett kontorsbiträde,
dels av ett extra skrivbiträde och en extra expeditionsvakt och dels
av tillfälligt anställda en amanuens och ett skrivbiträde, borde i anslutning
till vad i det föregående angivits tillsvidare utnyttjas inom kristidsorganisationen.
Yad uppskovsavdelningen anginge, borde dess personalförhållanden
givetvis lämnas orubbade.
Bikskommissionen har slutligen med avseende å förenämnda, kommissionen
genom beslutet den 30 juni 1939 meddelade utredningsuppdrag anfört, att
olika synpimkter självfallet kunde anläggas på frågan örn kommissionens framtida
ställning och organisation. I det läge, som genom utbrottet av den nu
rådande krisen inträtt, syntes det emellertid icke vara lämpligt eller ens
möjligt att taga slutlig ståndpunkt till förevarande spörsmål. Avgörande skäl
talade enligt rikskommissi oneus förmenande för att låta med slutförandet av
utredningen anstå till dess hithörande förhållanden kunde bättre överblickas.
Under åberopande av vad sålunda anförts har rikskommissionen hemställt,
att Kungl. Maj:t måtte dels vidtaga de åtgärder, som erfordrades för reglering
av rikskommissionens och kristidsorganens inbördes förhållande i den
riktning, som av kommissionen angivits, dels ock förklara, att med slutförande
av det genom beslutet den 30 juni 1939 åt kommissionen lämnade utredningsuppdraget
skulle tillsvidare anstå.
Såsom framgår av det anförda arbetar rikskommissionen för ekonomisk
försvarsberedskap, på grund av de inträdda utomordentliga krisförhållandena,
redan nu i olika avseenden under avsevärt ändrade förutsättningar i förhållande
till vad som under mera normala tider är fallet. Ytterligare förändringar
i nämnda hänseende torde vara nära förestående. Förutom till vad
kommissionen i sin förevarande framställning härutinnan anfört, får jag hänvisa
till innehållet i den till urtima riksdagen avlåtna propositionen, nr 32,
med förslag till lag örn inrättande av ett folkhushållningsdepartement, däri
vissa riktlinjer uppdragits för den extraordinära förvaltningsorganisation som
betingas av krisförhållandena men som ännu icke är definitivt utformad. I
fråga örn rikskommissionen förutsättes i sagda proposition, att den skall lyda
under det nya departementet.
Tydligt är, att rikskommissionen inom den extraordinära förvaltningsorganisation,
som sålunda är under tillskapande och vars varaktighet icke nu
kan bedömas, kommer att få sina enligt gällande instruktion åliggande uppgifter
väsentligt reducerade. Därvid torde i huvudsak de linjer komma att
följas, som kommissionen i sin framställning angivit. Detta skulle för kommissionens
del komma att medföra den förändringen, att den nuvarande
industriavdelningen bomme att anknytas till ett blivande industriellt kristidsorgan,
varefter kommissionens kansli skulle bestå av en allmän och en uppskovsavdelning.
Vidare förutsättes en sådan anordning böra medföra, att viss
del av kommissionens nuvarande personal bomme att utnyttjas på andra håll
inom den extraordinära förvaltningsorganisationen. Emellertid synes riks
-
Kungl. Majus proposition nr 51. 7
dagens medgivande böra inhämtas till att -— utan hinder av de grunder för
rikskommissionens verksamhet, som tidigare förelagts riksdagen —■ vidtaga
de provisoriska åtgärder av organisatorisk art, vilka i huvudsaklig överensstämmelse
med det anförda under innevarande budgetår må vara erforderliga
för reglering av rikskommissionens och kristidsorganens inbördes förhållanden.
Under förutsättning av dylikt medgivande torde förevarande
ärende sedermera få bliva föremål för ny anmälan. Spörsmålet örn formerna
för rikskommissionens fortsatta verksamhet lärer vidare komma att återupptagas
vid prövningen av frågan örn regleringen av utgifterna för nästkommande
budgetår.
I fråga örn den av 1939 års riksdag begärda utredningen rörande omorganisation
av rikskommissionen delar jag kommissionens uppfattning, att
i det läge, som genom den nu rådande krisen inträtt, det icke synes vara
lämpligt eller ens möjligt att nu taga slutlig ståndpunkt till detta spörsmål.
Emellertid synes utredningsuppdraget icke böra av denna anledning återkallas;
däremot synes det lämpligt att med slutförandet av utredningen må
anstå, till dess frågan örn ett återupptagande av rikskommissionens ordinarie
arbetsuppgifter i ökad utsträckning må bliva aktuell.
Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att med avseende å rikskommissionens för ekonomisk försvarsberedskap
arbetsuppgifter och organisation må under innevarande
budgetår i huvudsaklig överensstämmelse med det anförda
vidtagas de åtgärder, som kunna vara erforderliga för reglerande
av kommissionens och kristidsorganens inbördes förhållanden.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Majit Konungen lämna bifall
samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga vid
detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Lennart Österholm.