Kungl. Majds proposition nr 50.

1

Fr 50.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående beviljande
av lån till Hissmofors aktiebolag; given Stockholms
slott den 6 oktober 1939.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Gerli. Strindlund.

Utdrag av protokollet Över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 6 oktober 1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson -B k åhs t o k p , Westman, Wigforss, Mot, lee, Engberg, Sköld,
Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför
chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Strindlund:

I skrivelse den 22 september 1939 har vattenfallsstyrelsen hemställt, att
Hissmofors aktiebolag måtte av statsmedel beviljas ett lån å högst 3,000,000
kronor för byggande av två maskinaggregat i bolagets kraftstation vid
Hissmoforsen.

Vattenfallsstyrelsen erinrar inledningsvis örn vad styrelsen anförde i sin
skrivelse den 4 september 1939 angående anslagsäskanden å tilläggsstat I
till riksstaten för innevarande budgetår rörande möjligheterna att snabbt

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 50.

2219 39

2

Kungl. Majlis proposition nr 50.

erhålla tillskott av vattenkraft dels genom foroering av styrelsens egna pågående
vattenkraftutbyggnader, dels genom utbyggnad av Kattstrupeforsen
och dels genom ökad leverans från Hissmofors aktiebolag i samband med
insättning av ytterligare två aggregat i bolagets kraftstation.

Vattenfallsstyrelsen anför härefter, att av nyssnämnda möjligheter utbyggnaden
i Hissmoforsen snabbast kunde realiseras på grund av att byggnadsarbetena
icke vore så omfattande. Ett av de båda nya aggregaten kunde
vara färdigt örn två år och det andra några månader därefter. Styrelsen
hade den 20 september 1939 träffat avtal med bolaget örn den ökade leverans
av kraft som skulle erhållas genom nämnda utbyggnad. Avtalet finnes
bifogat styrelsens nu förevarande skrivelse.

Innan styrelsen ingår på en redogörelse för avtalets innehåll, erinrar
styrelsen örn att mellan styrelsen och bolaget tidigare avtalats örn leverans
av elektrisk kraft. Härom anför bolaget:

Samarbetet med Hissmofors aktiebolag inleddes i samband med elektrifieringen
av statsbanan Bräcke—Östersund. Det första kontraktet avsåg leverans
av 7,000 kW från en av bolaget nyutbyggd kraftstation, omfattande
ett aggregat. Denna leverans har påbörjats under sommaren 1939. Sedermera
har ett tilläggskontrakt tecknats angående ökning av leveransen med
2,000 kW, när Storsjöns första reglering tages i bruk, vilket beräknas ske
tidigast under hösten 1940, med ytterligare 4,000 kW den 1 december 1946,
då bolagets kraftleverans till Östersunds elektriska aktiebolag upphör, och
slutligen med intill 5,000 kW, därest bolaget före den 1 januari 1950 utvidgat
sin kraftstation.

Härefter anför styrelsen, att bolaget enligt det nu tecknade kontraktet
förbundit sig att snarast möjligt installera ytterligare två aggregat i den
nya kraftstationen. Vattenfallsstyrelsen erli olle all i denna station producerbar
kraft, sedan bolaget erhållit vatten dels för sin fabrikation, dels
för alstring av kraft intill visst begränsat belopp i de övriga kraftstationerna
vid Hissmoforsen för tillgodoseende av bolagets eget kraftbehov och för
distribution inom ett fastställt närbeläget område. Den kraftmängd, som
styrelsen genom det nya avtalet erhölle utöver redan kontrakterad kraft,
utgjorde under de första åren ungefär 25,000 kW och 150 miljoner kWh i
medeltal per år.

Kostnaden för ifrågavarande utbyggnad hade, fortsätter styrelsen, beräknats
under fredliga förhållanden uppgå till 4,000,000 kronor. Av nämnda
summa skulle bolaget tillskjuta 1,000,000 kronor, för vilket belopp någon
ersättning med hänsyn till inträffande räntehöjning icke skulle utgå. För
levererad kraft skulle erläggas en fast årlig avgift, som vid tidpunkten
för den nya leveransens verkställande komme att utgöra 604,000 kronor
per år utöver betalning för redan kontrakterad kraft. Styrelsen hade
funnit denna avgift rimlig med hänsyn till bolagets fredskostnader och den
naturkraft, som toges i anspråk. För styrelsens del innebure den en kraftkostnad,
som vore jämförlig med kostnaden för kraft från Stadsforsen och
som något understege motsvarande kostnad för de egna utbyggnader, vilka
närmast ifrågakomme. Den fasta avgiften skulle ökas något vid allmän

3

Kungl. Majlis proposition nr 50.

prisstegring, motsvarande den ökning av de löpande driftkostnaderna, som
bolaget då finge vidkännas.

På grund av det inträffade kriget hade emellertid, meddelar styrelsen,
vissa tilläggsbestämmelser till kontraktet gjorts. Enligt dessa bestämmelser
erhölle sålunda bolaget säkerhet för att den plan, enligt vilken fredsbetalningen
skulle ske, bleve för bolagets vidkommande förverkligad. Styrelsen
skulle sålunda ersätta bolaget den fördyring av utbyggnaden utöver
fredskostnaden 4,000,000 kronor, som uppstode. Vidare skulle styrelsen
ersätta bolaget den merkostnad för förräntning och amortering, som uppkomme,
därest det för utbyggnaden erforderliga lånet måste upptagas till
högre ränta än 3.5 procent.

Styrelsen anför vidare, att kontraktet innehölle detaljerade bestämmelser
för utbyggnaden. Styrelsen ägde rätt att granska och godkänna alla avtal
örn maskinleveranser, entreprenader och större inköp. Aven bolagets upptagande
av lån skulle ske i samförstånd med styrelsen, så att bolaget vore
skyldigt begagna de lånemöjligheter, som styrelsen eventuellt anvisade. För
bestämmandet av utbyggnadskostnaden funnes erforderliga detaljföreskrifter.
Som säkerhet för kraftleveransens fullgörande kunde inteckning erhållas i
bolagets kraftstationer och vattenrätt. Kontraktet upphörde tidigast den 1
oktober 1972. Örn uppsägning icke skedde, förlängdes kontraktet på 10 år
i taget.

Beträffande sättet för anskaffande av de medel, som erfordras för utbyggnaden
utöver bolagets egen insats, samt därmed sammanhängande förhållanden
yttrar styrelsen:

Enligt bolagets plan skall under byggnadstiden utbyggnaden — utöver
bolagets egen insats — finansieras medelst ett successivt utnyttjat byggnadskreditiv.
Under byggnadstiden skall räntan läggas till kapitalet. Sedan utbyggnaden
färdigställts skall ett 30-årigt amorteringslån på 3,000,000 kronor
uppläggas. Styrelsens kostnad för kraftleveransen blir enligt kontraktsbestämmelserna
direkt beroende av räntan för lånen. Vad beträffar byggnadskreditivet
följer detta därav, att styrelsen är betalningsskyldig för utbyggnadskostnaden
utöver 4,000,000 kronor.

Styrelsen har därför hållit den utvägen öppen, att för utbyggnaden utnyttjas
statens lånemöjligheter. Förslagsvis skulle detta ske genom att lån
till bolaget lämnas från styrelsens förnyelsefonder eller också genom direkt
statslån. I kontraktet stadgas rätt för styrelsen att lämna erforderligt lån,
vilket efter utbyggnadens färdigställande skall amorteras på 30 år, och i
kontraktet har upptagits bestämmelser örn betryggande säkerhet i form av
inteckning i bolagets kraftstationer och vattenrätt. Ytterligare säkerhet erhålles
därigenom, att styrelsens årliga betalningar för kraften komma att avsevärt
överstiga bolagets annuiteter.

Hur kapitalmarknaden kommer att utvecklas under krigstiden låter sig
icke ännu överblickas. Det får emellertid anses klart, att bolaget icke kan
få lån till 3,5 procent, och det kan befaras, att svårigheter uppstå för bolaget
att erhålla lån till rimlig kostnad. Vattenfallsstyrelsen vill därför förorda,
att styrelsen medgives rätt att lämna Hissmofors aktiebolag för utbyggnaden
erforderligt lån, och det förefaller styrelsen vara den enklaste
lösningen, att lånet bestrides med medel ur styrelsens förnyelsefonder,
vilka medel tidigare enligt statsmakternas medgivande fått disponeras, utom

Departements chefen.

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

för inköp av aktier i.Motala, ströms kraftaktiebolag oell aktiebolaget Kattstrupeforsen,
jämväl för lån till Motala ströms kraftaktiebolag.

Med hänsyn till att bolagets räntekostnader under byggnadstiden inverka
på kostnaden för kraften, är det önskvärt, att ett eventuellt statligt lån får
successivt utnyttjas som förlagsmedel för utbyggnaden för att efter färdigställandet
konverteras i ett trettioårigt amorteringslån.

Eftersom bolaget skall erhålla ersättning för sina räntekostnader utöver
3,B procent, blir vid ett eventuellt statligt lån kostnaden för kraften beroende
av den verkliga .räntan för statens upplåning, under det att den ränta,
som nominellt fastställes för lånet, icke inverkar reellt. Enklast bliva förhållandena,
örn sistnämnda ränta får utgå efter 3,5 procent.

Styrelsen anför slutligen:

De huvudsakliga leveranserna till utbyggnaden låta sig redan nu rätt väl
överblickas. Aven vid en fördyring av utbyggnaden med 25 procent och en
höjning av räntefoten till 4,5 procent bliva vattenfallsstyrelsens kostnader för
kraften måttliga.

Den betalning till bolaget, som vattenfallsstyrelsen kommer att erlägga
för utbyggnadskostnaden utöver 4,000,000 kronor, bör betraktas som en engångsavgift
för kraftleveransen analog med de engångsavgifter, som flera av
styrelsens abonnenter erlade vid påbörjandet av kraftleverans under förra
kriget, och betalas av löpande driftinkomster.

Utöver det snabba erhållandet av ett krafttillskott medför kontraktet även
andra fördelar. Styrelsen erhåller sålunda rätt att bestämma vecko- och
dygnsregleringen av tappningen ur Storsjön, och bolaget skall samarbeta
med styrelsen ifråga örn avreglering av Indalsälven. Detta är av betydelse
icke. endast ifråga örn Hissmoforsleveransen utan även för styrelsens kraftstationer
i Indalsälven nedanför Hissmoforsen.

Vad gäller övriga bestämmelser i kontraktet torde jag få hänvisa till detsamma.

På grund av vad styrelsen sålunda anfört hemställer styrelsen, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen, att lån intill 3,000,000 kronor måtte av staten
lämnas till Hissmofors aktiebolag för utbyggnad av två maskinaggregat i
bolagets kraftstation vid Hissmoforsen, under utbyggnadstiden som förlagsmedel
och därefter som ett trettioårigt amorteringslån.

Bilcsrakensliapsverket har i utlåtande den 2 oktober 1939 tillstyrkt vattenfallsstyrelsens
framställning och därvid anfört, att en mindre ränteförlust
uppstode för statsverket genom de av vattenfallsstyrelsen föreslagna lånevillkoren.
Denna förlust motvägdes emellertid av de fördelar styrelsen
erhölle genom kontraktet med Hissmofors aktiebolag, varför några särskilda
åtgärder för täckning av förlusten icke syntes erforderliga.

I den situation som nu inträtt torde man få räkna med skärpta krav på
den elektriska kraftförsörjningen i landet för såväl industriella som andra ändamål.
Vattenfallsstyrelsen har i anledning härav verkställt undersökning av
möjligheterna att snabbt erhålla tillskott av vattenkraft och därvid funnit, att
en ökad kraftleverans skulle inom en relativt kort tid kunna erhållas från
Hissmofors aktiebolag, därest bolagets kraftstation vid Hissmoforsen utbyggdes
med två nya maskinaggregat. Det ena av dessa skulle kunna vara

Kungl. Maj:ts proposition nr SO.

5

färdigt örn två år och det andra några månader senare. Styrelsen har därför
med bolaget träffat avtal, varigenom bolaget förbundit sig att snarast möjligt
påbörja och färdigställa två nya aggregat och därefter till styrelsen leverera
den huvudsakliga delen av den från aggregaten erhållna kraften. Styrelsen
har å sin sida förbundit sig att för den erhållna kraften erlägga en fast
årlig avgift, som är baserad på en beräknad ^byggnadskostnad av fyra
miljoner kronor och på antagandet, att vad av denna kostnad överstiger en
miljon kronor, vilket belopp bolaget skall tillskjuta av egna medel före den
1 juli 1940, skall täckas av lån till tre och en halv procent ränta per år,
vilket amorteras med lika halvårsannuiteter under trettio år. I den mån
bolaget icke erhåller lån å nämnda belopp på angivna villkor, åligger det
vattenfallsstyrelsen att enligt eget val antingen lämna bolaget ett trettioårigt
amorteringslån å tre miljoner kronor till tre och en halv procent ränta
eller genom lika stora halvårsvis skeende betalningar under trettio år lämna
bolaget ersättning för den merkostnad, som uppstår för bolaget genom att
lånet för utbyggnaden måst upptagas till i medeltal högre ränta än nyss
angivits, eller hålla bolaget skadeslöst genom en kombination av nu angivna
alternativ.

Då den förenämnda byggnadskostnaden, 4.000,000 kronor, är grundad på
normala prisförhållanden, har styrelsen enligt avtalet vidare förbundit sig
att ersätta bolaget den merkostnad, som kan uppkomma till följd av nu
rådande krigsförhållanden. Då denna utgift enligt styrelsen är att betrakta
såsom en engångskostnad för kraftleveransen, förutsätter styrelsen, att densamma
betalas av löpande driftinkomster.

Vattenfallsstyrelsens nu föreliggande framställning innebär, att staten
skulle lämna Hissmofors aktiebolag ett lån intill tre miljoner kronor för nu
ifrågavarande utbyggnad, till att börja med som förlagsmedel under utbyggnadstiden
och sedermera som ett trettioårigt amorteringslån. Styrelsen
föreslår i samband därmed, att lånet bestrides av medel ur statens vattenfallsverks
förnyelsefond.

Med hänsyn till vattenfallsstyrelsens åtagande att ersätta bolaget dess
ränteutgifter för det i det föregående nämnda lånet å tre miljoner kronor,
i vad dessa utgifter överstiga tre och en halv procent, är det av intresse för
staten, att bolaget erhåller det för utbyggnadskostnadernas finansiering erforderliga
lånebeloppet till den av parterna förutsatta räntefoten. Såvitt nu
kan bedömas torde emellertid bolaget i allmänna lånemarknaden icke kunna
för nu ifrågavarande ändamål erhålla lån till nämnda procentsats. Jag vill
därför i likhet med riksräkenskapsverket tillstyrka, att bolaget av statsmedel
erhåller ett lån å högst tre miljoner kronor. Räntan torde därvid böra beräknas
efter tre och en halv procent. På sätt vattenfallsstyrelsen förordat
torde för lånets finansiering få disponeras erforderligt belopp av till styrelsens
förfogande stående likvida medel, som uppkommit genom avsättningar
till statens vattenfallsverks förnyelsefond.

Beträffande de närmare villkoren i övrigt för erhållande av lånet torde
det få ankomma på Kungl. Maj:t att sedermera meddela beslut.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

Vad vattenfallsstyrelsen föreslagit rörande sättet för bestridande av de utbyggnadskostnader
utöver fyra miljoner kronor, som staten enligt avtalet
torde komma att få vidkännas, föranleder icke någon erinran från min sida.

Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att Hissmofors aktiebolag må för utbyggnad av bolagets
kraftstation i Hissmoforsen erhålla ett lån å högst 3,000,000
kronor, löpande med tre och en halv procent årlig ränta och
under villkor i övrigt, som Kungl. Majit äger bestämma, samt
att för utgivande av detta lån må disponeras till vattenfallsstyrelsens
förfogande stående likvida medel, som uppkommit
genom avsättning till statens vattenfallsverks förnyelsefond.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Majit Konungen lämna bifall
samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Hans Hansson.

Stockholm 1939. K, L. Beckmans Boktryckeri.