Kungl. Majlis proposition nr 40.
1
40.
Kungl. Majlis proposition till riksdagen angående nybyggnad
av minsvepare m. m.; given Stockholms slott
den 29 september 1939.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Per Edvin Sköld.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 29 september 1939.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Beamstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld,
Quensel, Korslund, Eriksson, Strindlund.
Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler föreliggande
framställningar örn viss ersättningsbyggnad för flottan m. m. och anför därvid:
I skrivelse den 9 september 1939 har marinförvaltningen enligt av chefen
för marinen lämnade direktiv föreslagit byggande snarast möjligt av 12
stycken mindre minsvepare av i skrivelsen närmare angiven typ. Ämbetsverket
har i anslutning därtill hemställt, att ett belopp av 2,500,000 kronor
måtte för ändamålet ställas till förfogande.
Vidare har chefen för marinen — under erinran, att det enligt bestämmelserna
i gällande militära försvarsberedskapscirkulär ankomme å försvarsgrenschef
att avgiva förslag till åtgärder för färdigställande av vissa försvarsmedel,
som kunde bliva färdiga först efter längre tid — i särskild skrivelse den 26
Bihang till urtima riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 40—41. 2131 39
2
Kungl. Majds proposition nr 40.
september 1939, efter samråd med chefen för försvarsstaben och efter att hava
hos marinförvaltningen inhämtat vissa kostnadsuppgifter, hemställt, att Kungl.
Majit måtte vidtaga åtgärder för ett omedelbart igångsättande av nybyggnadsarbeten
för flottans räkning, avseende att med utnyttjande i full utsträckning
av förefintliga varvs- och andra industriella tillgångar öka antalet lätta fartyg.
Chefen för marinen har därvid förordat byggande av de i marinförvaltningens
förenämnda skrivelse angivna tolv mindre minsveparna samt vidare föreslagit
nybyggnad av fyra nya jagare av typ »Malmö» och tio nya minsvepare av typ
»Arholma». Tillika har chefen för marinen framhållit såsom önskvärt, att bestyckningen
å de i flottan ingående båda minsveparna av sistnämnda typ —
»Arholma» och »Landsort» — i viss utsträckning förstärktes och att motsvarande
bestyckning även anbringades å de till nybyggnad föreslagna större
minsveparna. Därjämte borde viss reservbestyckning anskaffas.
I sin förenämnda skrivelse har chefen för marinen närmare motiverat de
föreslagna nybyggnaderna såväl i fråga örn antalet fartyg som och rörande val
av typ och fartygens bestyckning. Ärendet torde emellertid vara av den natur,
att en fullständig redogörelse för detsamma lämpligen icke bör ske till statsrådsprotokollet.
riksdagens vederbörande utskott torde i vissa delar erhålla
kompletterande upplysningar genom de handlingar, som tillhandahållas utskottet.
Här må blott följande framhållas.
Vissa av flottans uppgifter vid en neutralitetsvakt vore, enligt vad chefen
för marinen anfört, möjliga att fullgöra endast örn ett tillräckligt antal lätta
fartyg stöde till buds. Till sådana uppgifter hörde övervakandet av territorialvattnen,
konvojering och eskortering av handelsfartyg, minsvepning och oskadliggörande
av drivminor samt beredande av visst stöd och skydd åt fiskefartyg.
Med framhållande av den begränsade användbarhet för egentlig örlogstjänst,
som de från handelsflottan som hj älpfartyg uttagna fartygen äga, har
chefen för marinen vidare anfört bland annat följande. Vunna erfarenheter
från nu pågående neutralitetsvakt visade otvetydigt, att vissa föråldrade jagare
och vedettbåtar icke längre kunde utnyttjas för mera krävande tjänst. Det
kunde därför befaras, att dessa fartyg så småningom och inom en icke allt
för långt avlägsen tidpunkt måste utrangeras. Efter ett eller två års bevakningstjänst
kunde sannolikt icke mer än ett fåtal, örn ens något av dessa
fartyg kvarstå i tjänst. Därest det nu pågående kriget komme att bliva mera
långvarigt, bleve det därför nödvändigt att skyndsamt vidtaga åtgärder för
att i första hand och i snabb takt ersätta beståndet av lätta fartyg.
Beträffande valet av typ för de till nybyggnad föreslagna fartygsenheterna
har chefen för marinen som sin mening framhållit, att man vid nybyggnaden
borde hålla sig till vissa i vår flotta redan ingående typer, nämligen i fråga
örn jagare typen »Malmö» och i fråga örn de större minsveparna typen
»Arholma.» Vad åter angår de mindre minsveparna borde enligt marinchefen
en modifierad typ av i huvudsak den utformning, som angives i marinförvaltningens
inledningsvis omförmälda skrivelse den 9 september 1939, komma till
utförande.
I sistnämnda skrivelse har marinförvaltningen föreslagit byggande av min -
3
Kungl, Majds proposition nr 40.
svepare av en ny typ, vars allmänna anordning framgår av en skrivelsen
bilagda ritning. Dessa minsvepare utgöra, enligt vad marinförvaltningen
framhållit, en modifikation och utveckling av en av ämbetsverket tidigare
förordad minsvepare av hjälpf artygs typ och äro avsedda för samma ändamål
som de tidigare byggda minsveparna nr 1 och 2, d. v. s. rekognoscering av
mineringar och svepning av grunda mineringar. En allvarlig brist råder enligt
marinförvaltningen å för dylikt ändamål anpassade båtar.
Den nybyggnad, som enligt det föreliggande förslaget av marinchefen förordas,
ansluter sig till en plan för flottans ersättningsbyggnad i dess helhet,
som enligt nämnde chefs uttalande avses att framdeles underställas Kungl.
Maj:ts prövning. Härom har chefen för marinen i förenämnda skrivelse anfört
i huvudsak följande:
Nybyggnad av det antal fartyg av nämnda typer, som jag föreslår, ansluter
sig till en plan för flottans ersättningsbyggnad i dess helhet, som jag avser
att underställa Kungl. Majit, och som beträffande nu ifrågavarande lätta fartyg
innesluter ett fartygsbestånd i kustflottan av 16 jagare och i övrigt 12 minsvepare
av större typ och 14 minsvepare av mindre typ.
De närmare motiven för detta antal fartyg torde det medgivas mig att få
framlägga i samband med planen. I detta sammanhang får jag endast framhålla,
att det synts mig vara av framträdande vikt att utöka antalet jagare för
att därmed skulle erhållas ökade möjligheter att detachera moderna, någorlunda
slagkraftiga fartyg från kustflottan till annat, mera avlägset kustområde.
Under nu pågående neutralitetsvakt har en sådan detachering redan i
ett mycket tidigt skede ägt rum.
I anslutning till nyssnämnda plan hade jag tidigare för avsikt att till
Kungl. Majit i årets framställning från marinförvaltningen rörande sjöförsvarets
medelsbehov för budgetåret 1940/41 föreslå påbörjande av 4 jagare samt
4 större och 4 mindre minsvepare.
I nuvarande läge och på ovan anförda grunder får jag hemställa, att Kungl.
Majit täcktes vidtaga åtgärder för en omedelbart igångsatt ersättningsbyggnad,
avseende att så snart ske kan och med utnyttjande i full utsträckning av
förefintliga varvs- och andra industriella tillgångar öka antalet lätta fartyg
i kustflottan och i övrigt med
4 jagare, typ Malmö,
10 minsvepare, typ Arholma, samt
12 minsvepare, mindre, huvudsakligen av typ, som angives i marinförvaltningens
skrivelse till Kungl. Majit den 9 september 1939.
Yad härefter angår kostnaderna för de av chefen för marinen förordade nybyggnaderna
inhämtas av marinförvaltningens förenämnda skrivelse ävensom
av särskilda skrivelser i ämnet från ämbetsverket till chefen för marinen den
21 och den 22 september 1939, bland annat, att kostnaden för den föreslagna
jagartypen under nuvarande förhållanden icke kan med någon större grad av
noggrannhet angivas. Under det att för byggandet av jagaren Malmö anvisade
medel uppgingo till 6.9 miljoner kronor, torde, enligt vad marinförvaltningen
meddelat, kostnaden för byggandet av motsvarande fartyg efter den vid ingången
av september 1939 gällande prisnivån böra beräknas omkring 8,3 miljoner
kronor; den verkliga kostnaden syntes emellertid komma att bliva
väsentligt högre. För igångsättandet av de fyra jagarna av typen »Malmö»
Departements
chefen.
4 Kungl. Marits proposition nr 40.
har marinförvaltningen beräknat ett belopp av 22 miljoner kronor bliva erforderligt
under innevarande budgetår. Fartygen beräknas kunna färdigställas
på en tid av omkring 16—19 månader.
Icke heller i fråga örn minsveparna av typen »Arholma» har marinförvaltningen
ansett det möjligt avgiva några exakta kostnadsberäkningar. Med utgångspunkt
från kostnaden för de tidigare byggda fartygen av samma typ,
1.7 miljoner kronor, och med inräknande av kostnaden för anskaffande av
grövre bestyckning än den å dessa fartyg nu förefintliga har emellertid marinförvaltningen
beräknat kostnaden enligt vid krigsutbrottet gällande prisnivå
till 2.8 å 2.9 miljoner kronor per fartyg. För innevarande budgetår har marinförvaltningen
uppskattat medelsbehovet för igångsättande av byggandet av
tio större minsvepare, vilkas färdigställande beräknades kunna ske inom 10—16
månader från det beslut örn byggande fattats, till 25 miljoner kronor.
Yad slutligen angår de mindre minsveparna har kostnaderna för deras byggande
av marinförvaltningen i meromnämnda skrivelse den 9 september 1939
uppskattats till omkring 200,000 kronor per fartyg, med tillägg dock för vissa
för båtarna gemensamma, ej specificerade kostnader. I särskild, den 14 september
1939 dagtecknad promemoria i ärendet har emellertid ämbetsverket
på given anledning framhållit, att den förordade båttypen utan väsentlig
ändring kunde utföras med annan, kraftigare bestyckning än som i det ursprungliga
förslaget angivits. Kostnadsökningen komme att uppgå till omkring
50,000 kronor per fartyg, kostnad för ammunitionsutredning däri inbegripen.
Fartygen skulle kunna byggas inom loppet av 7 månader.
I förevarande sammanhang torde även böra framhållas, att 1939 års sjöfartsskyddsutredning
i underdånig skrivelse den 9 september 1939 förklarat
sig vilja kraftigt understödja det förslag örn anskaffning av minsvepningsfartyg,
som chefen för marinen enligt vad utredningen erfarit komme att
underställa Kungl. Maj:ts prövning. Den ringa tillgången på lämpliga fartyg
hade, framhåller utredningen, förorsakat, att stora svårigheter förelåge att
bedriva patrull- och eskorttjänst samt verkställa minsvepning inom svenskt
territorialvatten. Behovet av ytterligare ett antal lämpade fartyg gjorde sig
därför starkt gällande. I anslutning till vad sålunda och i övrigt anförts har
utredningen hemställt, att marinchefens i utsikt ställda förslag örn möjligt
måtte vinna beaktande i sådan omfattning, att ett lämpligt antal minsvepningsfartyg,
förslagsvis tolv mindre och sex större minsvepare, komme att anskaffas.
Under rådande utrikespolitiska läge komma uppenbarligen stora krav att
ställas på de svenska sjöstridskrafterna. För fullgörande av flottans uppgifter
vid neutralitetsvakt runt våra kuster kommer det disponibla fartygsbeståndet
att tagas i anspråk i mycket stor omfattning. Särskilt torde därvid i flottan ingående
lätta fartyg komma att intensivt utnyttjas, vilket giver aktualitet åt
frågan örn erforderlig ersättningsbyggnad för i neutralitetsvakten förbrukade
fartyg.
Såsom av chefen för marinen framhållits äro åtskilliga av de lätta fartyg,
som stå till buds för fullgörande av neutralitetsvakt, föråldrade och i mindre
5
Kungl. Majus proposition nr 40.
gott skick. Även örn dessa fartyg tills vidare kunna utnyttjas för neutralitetsvakttjänst,
torde, därest den nuvarande krisen blir av längre varaktighet, deras
ersättande inom en icke alltför avlägsen tidpunkt bliva ofrånkomlig. Emellertid
är jag icke beredd att på grundval av föreliggande utredning redan nu förorda
en nybyggnad av lätta fartyg i den av marinchefen i förevarande framställning
angivna omfattningen. En så betydande nybyggnad synes näppeligen
böra beslutas annat än i sammanhang med prövningen av den plan för ersättningsbyggnad
av flottan i dess helhet, som torde komma att framläggas av
chefen för marinen. Jämväl svårigheten att i nuvarande läge kunna överblicka,
i vad mån möjligheter föreligga för tillgängliga varv och underleverantörer
att inom rimlig tid fullgöra leveranser av denna storleksordning samt vilken
inverkan en dylik nybyggnad kan komma att få på möjligheterna att tillgodose
handelsflottans anspråk på varvsindustriell kapacitet, talar för att med en
prövning av det föreliggande förslaget i dess helhet bör anstå till dess nämnda
plan föreligger. Även ur statsfinansiell synpunkt torde det vara lämpligt, att
en bättre överblick beträffande de av den militära beredskapen förorsakade
utgifterna erhållits, innan slutlig ståndpunkt fattas till det föreliggande förslaget
i dess helhet. Det är därför min avsikt att i samband med framläggandet
av statsverkspropositionen för budgetåret 1940/41 ånyo upptaga frågan örn
flottans ersättningsbyggnadsbehov till behandling.
Emellertid bör den generella plan för flottans ersättningsbyggnad, som
senare torde komma att bliva föremål för prövning, icke få hindra igångsättande
av vissa nybyggnader, vilkas angelägenhet är särskilt framträdande.
Jag syftar därvid på det föreliggande behovet att utöka beståndet
av minsvepare. För att tillgodose detta behov snarast möjligt finner jag mig
böra föreslå, att medel redan nu äskas för byggande av fyra större och sex
mindre minsvepare. Ett beslut örn byggande av dessa fartyg synes icke innebära
ett föregripande av det beslut, som senare kan komma att fattas i ersättningsbyggnadsfrågan.
Mot de av myndigheterna föreslagna typerna har jag icke någon erinran att
framställa. De större minsveparna torde sålunda lämpligen böra byggas efter
typ »Arholma» och de mindre i överensstämmelse med det av marinförvaltningen
utarbetade förslaget, dock att de mindre minsveparnas bestyckning
torde böra anordnas i enlighet med det alternativ, som av marinförvaltningen
upptagits i förenämnda promemoria av den 14 september 1939.
Chefens för marinen i förevarande sammanhang gjorda hemställan örn
medelsanvisning för ombestyckning av de nu i kustflottan ingående minsveparna
»Arholma» och »Landsort» anser jag mig även böra biträda. Med anskaffning
av reservbestyckning torde däremot tills vidare kunna anstå.
Kostnaderna för de åtgärder, vilka jag i det föregående förordat, äro, såsom
förut angivits, under nuvarande förhållanden svåra att exakt angiva, särskilt
i fråga örn minsveparna av typen »Arholma». Med utgångspunkt från de av
marinförvaltningen verkställda beräkningarna, vilka för minsveparna av större
typ upptaga en kostnadssiffra av omkring 2.8 å 2.9 miljoner kronor per fartyg
enlig den vid början av september månad gällande prisnivån, torde ett belopp
6
Kungl. Majus proposition nr 40.
av 3 miljoner kronor per fartyg anses såsom minimisumma för mötande av
kostnaderna för byggande av ifrågavarande fartyg. För färdigställande av de
mindre minsveparna torde i överensstämmelse med marinförvaltningens förslag
böra beräknas ett minimibelopp av 250,000 kronor för varje fartyg. Yad
slutligen angår kostnaderna för ombestyckning av minsveparna »Arholma»
och »Landsort» torde dessa kunna beräknas till sammanlagt omkring 550,000
kronor. Den sammanlagda kostnaden för de av mig föreslagna åtgärderna
skulle sålunda uppgå till (4 X 3,000,000 + 6 X 250,000 + 550,000 =) 14,050,000
kronor. Då emellertid dessa beräkningar grunda sig å den vid ingången av
september månad rådande prisnivån och, såsom marinförvaltningen framhållit,
de verkliga kostnaderna torde komma att bliva väsentligt högre än de
beräknade, anser jag försiktigheten bjuda att för ifrågavarande ändamål beräkna
ett belopp av tillhopa 15 miljoner kronor. Detta belopp torde därför
böra äskas å tilläggsstat till riksstaten för innevarande budgetår.
Under åberopande av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen
att till nybyggnad av minsvepare m. m. å tilläggsstat I till riksstaten
för budgetåret 1939/40 anvisa ett reservationsanslag
av ......................................................... kronor 15,000,000.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall samt
förordnar, att proposition av den lydelse bilaga vid detta
protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Alf Ewerlöf.