Kungl. Majlis proposition nr 38.
i
Nr 38.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen rörande höjning
av vissa ersättningar enligt förordningen den 11 juni
1918 (nr 375) angående en särskild för fiskare avsedd
försäkring mot skada till följd av olycksfall;
given Stockholms slott den 29 september 1939.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Albert Forslund.
Utdrag av protokollet över social ärenden, hållet inför
Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 29 september 1939.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld,
Quensel, Korslund, Eriksson, Strindlund.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler
chefen för socialdepartementet, statsrådet Forslund, fråga örn höjning av
vissa ersättningar enligt den s. k. fiskarförsäkring sförordningen samt anför:
Gräll amie bestämmelser.
Enligt § 1 förordningen den 11 juni 191b (nr 375) angående en särskild för
fiskare avsedd försäkring mot skada till följd av olycksfall med de ändringar,
som däri vidtagits genom förordningar den 31 mars 1922 (nr 131), den 18
Bihang till urtima riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 38.
2058 30
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 38.
juni 1926 (nr 216) och den 5 maj 1939 (nr 143), äger envar svensk undersåte,
som Ilar sitt hemvist i Sverige och idkar fiske (omfattar jämväl fångst av
säl) såsom yrke eller eljest för sin utkomst, att genom försäkring i riksförsäkringsanstalten
bereda sig ersättning i huvudsak enligt bestämmelserna i
lagen den 17 juni 1916 örn försäkring för olycksfall i arbete.
Ersättning enligt fiskarförsäkringsförordningen utgår jämlikt § 3 för skada
till följd av olycksfall, som härflyter från utövningen av fiskeyrket eller som
uppstår vid försök att rädda människoliv ur sjönöd eller vid användning av
fiskebåt, utan att fiske därvid bedrives (olycksfall i arbete). Ersättning utgår
dock ej för skada, som drabbat den försäkrade vid användning av utländsk
båt eller utländskt fartyg.
Beträffande de ersättningar, som skola utgå enligt förordningen, gälla i
huvudsak följande bestämmelser.
Har fiskare skadats till följd av olycksfall i arbete, skall — örn olycksfallet
medfört sjukdom, som förorsakat förlust eller nedsättning av arbetsförmågan
— såsom ersättning utgivas till honom:
a) från och med dagen för olycksfallet och så länge sjukdomen varar
erforderlig läkarvård jämte läkemedel och andra till arbetsförmågans höjande
eller eljest till lindrande av menliga följder av olycksfallet nödiga särskilda
hjälpmedel, såsom kryckor, enklare konstgjorda lemmar, glasögon och dylikt;
samt
b) under förutsättning att sjukdomen varat mer än tre dagar efter dagen
för olycksfallet och att arbetsförmågan nedsatts med minst en fjärdedel,
från och med dagen efter olycksfallet och så länge sjukdomen varar sjukpenning
för varje dag, utgörande vid förlust av arbetsförmågan ett belopp,
bestämt i förhållande till den skadades antagna årliga arbetsförtjänst på
sätt i det följande angives (hel sjukpenning) och vid nedsättning av arbetsförmågan
det lägre belopp, som svarar mot nedsättningen.
Den årliga arbetsförtjänsten skall i fråga örn fiskarförsäkringen efter försäkringssökandens
eget val bestämmas till antingen 1,200, 900 eller 600
kronor (§ 2). Tre olika klasser finnas sålunda, av riksförsäkringsanstalten
benämnda klasserna A, B och C. Beloppet av hel sjukpenning utgör i
klass A 2 kronor 20 öre, i klass B 1 krona 65 öre och i klass C 1 krona
10 öre.
Har olycksfallet, efter upphörande av därav förorsakad sjukdom, medfört
under längre eller kortare tid bestående förlust eller nedsättning av arbetsförmågan,
skall den skadade erhålla — förutom sådan behandling, som kan
erfordras för höjande av arbetsförmågan — livränta under tiden å ett årligt
belopp, motsvarande vid förlust av arbetsförmågan två tredjedelar av den
skadades antagna årliga arbetsförtjänst (i någon av förut angivna tre klasser)
och vid nedsättning av arbetsförmågan det lägre belopp, som svarar mot
nedsättningen, med tillägg av belopp, svarande mot den sannolika årliga
kostnaden för förnyelse av sådana särskilda hjälpmedel, som förut omnämnts.
Vid förlust av arbetsförmågan må dock livräntan, när den skadades tillstånd
Kungl. Majlis proposition nr 38.
3
kräver särskild vård, nied hänsyn härtill bestämmas till högre belopp än
nyss nämnts, men likväl ej överstigande beloppet av den årliga arbetsförtjänsten.
Att märka är, att livränta överhuvud icke utgår, där ej arbetsförmågan
blivit nedsatt med minst en tiondel.
På ansökan av den skadade äger försäkringsrådet, när synnerliga skäl
därtill äro för handen, besluta, att i stället för livränta eller del därav ett
kapital för en gång skall utgivas till den skadade, till belopp motsvarande
högst livräntans eller livräntedelens kapitalvärde enligt gällande beräkningsgrunder.
Örn olycksfallet medfört fiskarens död, skall i ersättning utgivas dels begravningshjälp
med en tiondel av den avlidnes årliga arbetsförtjänst, dock
minst 100 kronor, dels ock vissa livräntor till efterlevande nämligen:
1) till änka eller änkling, när äktenskapet slutits före olycksfallet, en livränta
från dödsfallet, så länge livräntetagare!! lever ogift, å ett årligt belopp
motsvarande en fjärdedel av den avlidnes årliga arbetsförtjänst;
2) till varje den avlidnes barn som ej fyllt sexton år, evad det fötts inom
eller utom äktenskapet, eller adoptivbarn under nämnda ålder, som adopterats
före olycksfallet, en livränta från dödsfallet till dess barnet uppnått
samma ålder å ett årligt belopp motsvarande en sjättedel av arbetsförtjänsten;
samt
3) till den avlidnes fader eller moder, adoptivfader eller adoptivmoder
eller, örn båda föräldrarna eller adoptivföräldrarna leva, till båda gemensamt,
därest de för sitt uppehälle varit av den avlidnes arbete väsentligen beroende,
en livränta å ett årligt belopp motsvarande värdet av det underhåll
de av den avlidne åtnjutit, dock högst en fjärdedel av den avlidnes arbetsförtjänst.
Där livräntor till efterlevande enligt nu angivna grunder skulle, för år
räknat, tillsammans överstiga två tredjedelar av den avlidnes årliga arbetsförtjänst,
skola de, så länge anledningen härtill fortfar, nedsättas till sammanlagt
detta belopp. Härvid skall iakttagas, att livräntor till efterlevande
make och barn eller adoptivbarn skola utgå före livränta till föräldrar eller
adoptivföräldrar samt att förstnämnda livräntor skola i den mån så erfordras
nedsättas i förhållande till vad som belöper på varje livräntetagare.
Livränta till änkling skall ej utgå, med mindre han för sitt uppehälle varit
beroende av den avlidnas arbete, och må ej åtnjutas av änkling, som väsentligen
åsidosatt den honom gentemot hustrun åliggande försörjningsplikt eller
väsentligen åsidosätter sin försörjningsplikt mot makarnas barn eller adoptivbarn.
Skall på grund av försumlighet, som nu sagts, livränta till änkling
ej utgå, må försäkringsrådet besluta, att livräntan i stället skall utgå till
den avlidnas barn eller adoptivbarn, som ej fyllt sexton år.
Försäkring enligt fiskarförsäkringsförordningen meddelas i allmänhet för
en tid av ett år. Den årliga försäkringspremien för försäkring för olycksfall
i arbete utgör i klass A 10 kronor, i klass B 8 kronor samt i klass O
6 kronor (§ 4). Yid fastställandet av denna premie beräknades, att de av
-
4
Kungl. Majds proposition nr 38.
gifter, som de försäkrade hade att erlägga, skulle täcka ungefär hälften av
kostnaderna för försäkringen. I den mån premierna äro otillräckliga för
bestridandet av försäkringskostnaderna, fylles bristen av statsmedel (§ 5).
Fiskare, som tecknat försäkring för olycksfall i arbete, kan (§ 6) erhålla
tilläggsförsäkring enligt samma grunder för olycksfall utom arbetet, dock
med de inskränkningar beträffande vissa olycksfall och på de villkor i övrigt,
som av riksförsäkringsanstalten bestämmas. Anstalten har bland annat
bestämt, att försäkringen för olycksfall utom arbetet icke berättigar till ersättning
i anledning av olycksfall, som inträffa under och i samband med
krig. På grund av denna bestämmelse gäller försäkringen för olycksfall
utom arbetet sålunda icke vid olycksfall, som förorsakas av krigsåtgärder.
Till försäkringen för olycksfall utom arbetet utgår icke statsbidrag, utan de
försäkrade hava att själva bära hela kostnaden för ersättningarna. Premien
för försäkring för olycksfall utom arbetet utgör i klass A 3 kronor 50 öre, i
klass B 2 kronor 75 öre och i klass O 2 kronor.
Beträffande förvaltningskostnaderna gäller (§ 8), att dessa helt bestridas
av statsmedel i vad angår såväl försäkringen för olycksfall i arbete som
försäkringen för olycksfall utom arbetet.
Ersättning enligt fiskarförsäkringsförordningen utgår ej i den mån motsvarande
ersättning i anledning av olycksfallet utgives enligt lagen örn försäkring
för olycksfall i arbete eller förordningen örn ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring (§ 10).
Sedan i fiskarförsäkringsförordningens 10 första paragrafer angivits de
speciella för nu ifrågavarande slags försäkring gällande bestämmelserna,
föreskrives i § 11, att i övrigt i avseende å denna försäkring bestämmelserna
i lagen örn försäkring för olycksfall i arbete i tillämpliga delar skola
— med visst undantag i fråga örn lagens 25 § — lända till efterrättelse.
Slutligen föreskrives i § 12, att de närmare föreskrifter, som, utöver vad
förut stadgats, kunna erfordras med avseende å försäkringen, skola utfärdas
gemensamt av riksförsäkringsanstalten och generalpoststyrelsen eller ensamt
av riksförsäkringsanstalten i den ordning, som stadgas i instruktionen för
anstalten.
Statistiska uppgifter.
Antalet försäkrade fiskare utgjorde den 31 december 1938 8,125.
Av nedanstående sammanställning framgår, huru de försäkrade fördelade
sig på de olika klasserna samt i vad mån försäkring för olycksfall utom
arbetet tecknats:
klass A 7,935. därav med försäkring utom arbetet 7,797
» B 90, » » » » » 78
»Cl 00, » » » » » 86
8,125, därav med försäkring utom arbetet 7,961
Fördelningen av försäkringarna å de olika länen framgår av nedanstående
tabell:
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 38.
Stockholms län........... |
..... 420 |
Älvsborgs |
län........ |
........ 0 |
U ppsala » ........... |
..... lil |
Skaraborgs |
» ........ |
........ 92 |
Södermanlands » ........... |
..... 114 |
Värmlands |
» ........ |
........ 46 |
Ostergötlands » .:......... |
..... 192 |
Örebro |
» ........ |
........ 2 |
Jönköpings » ........... |
..... 3 |
V ästmanlands |
X> ........ |
........ 43 |
Kronobergs » ........... |
..... 1 |
Kopparbergs |
» ........ |
........ 1 |
Kalmar » ........... |
..... 526 |
Gävleborgs |
» ........ |
........ 320 |
Gotlands » ........... |
..... 191 |
Västernorrlands |
» ........ |
........ 210 |
Blekinge » ........... |
..... 527 |
Jämtlands |
» ........ |
........ 0 |
Kristianstads » ........... |
..... 187 |
Västerbottens |
» ........ |
........ 53 |
Malmöhus » ........... |
..... 439 |
Norrbottens |
» |
........ 96 |
Hallands » ........... |
..... 140 |
8,125 |
||
Göteborgs och Bohuslän____ |
....4,411 |
Utredning av riksförsäkringsanstalten.
Sedan Kungl. Maj:t den 15 september 1939 uppdragit åt riksförsäkringsanstalten
att upprätta och till Kungl. Majit inkomma med förslag rörande
procentuellt tillägg vid olycksfall, förorsakade av krigsåtgärder, till förmåner,
som utgå på grund av försäkring jämlikt fiskarförsäkringsförordningen, har
riksförsäkringsanstalten den 18 i samma månad inkommit med den begärda
utredningen.
Efter en redogörelse för vissa gällande bestämmelser i ämnet samt ett
återgivande av de i det föregående omnämnda statistiska uppgifterna har riksförsäkringsanstalten
anfört:
För ett betydande antal fiskare föranleda de nu rådande krigsförhållandena
otvivelaktigt en väsentlig ökning av den risk, för vilken de äro utsatta
under utövandet av sitt yrke. Biksförsäkringsanstalten har också försport,
att fiskare i många fall äro obenägna att taga den ökade risken, för såvitt
icke de och deras efterlevande beredas större ekonomiskt skydd vid inträffat
olycksfall än som möjliggöres genom fiskarförsäkringen enligt gällande bestämmelser.
Anstalten finner det med hänsyn härtill önskvärt, att genom
statens försorg åtgärder vidtagas i syfte att åstadkomma höjning av de
enligt fiskarförsäkringsförordningen utgående ersättningarna vid sådana
olycksfall, varom nu är fråga.
Beträffande det lämpligaste sättet att åstadkomma en förhöjning vid
olycksfall till följd av krigsåtgärd av ersättningsbelopp enligt fiskarförsäkringsförordningen
har riksförsäkringsanstalten yttrat:
En höjning torde kunna ske antingen därigenom, att de försäkrade av
statsmedel tillförsäkras en til!äggsersättning å ersättningsbeloppen enligt
fiskarförsäkringsförordningen eller ock genom möjliggörandet av tecknandet
av tilläggsförsäkring, varvid det väl läge närmast till hands att tänka sig,
att, sedan de försäkrade fått erlägga en mot en del av risken svarande tillläggspremie
för denna försäkring, staten skulle stå för de återstående kostnaderna.
Med beaktande av den betydelse upprätthållandet av fiskerinäringen
även under nu rådande läge har för landet ävensom de tryckta ekonomiska
förhållanden, varunder fiskarbefolkningen i allmänhet lever, vill
riksförsäkringsanstalten för sin del förorda, att staten åtager sig att ensam
bära kostnaderna för tilläggsersättningen.
Tilläggsersättningen torde böra avse dels sjukpenning, dels livränta till
den försäkrade, dels begravningshjälp och dels livräntor till efterlevande.
Departe
ments
chefen.
6 Kungl. Maj:ts proposition nr 38.
Givet är dock, att å livräntetillägg, som avses i 6 § lagen om försäkring för
olycksfall i arbete, s. k. protestillägg, någon förhöjning icke skall utgå.
Beträffande. storleken av tilläggsersättningen synes det riksförsäkringsanstalten
skäligt, att denna bestämmes till 50 procent av de enligt fiskarförsäkringsförordningen
utgående ersättningsbeloppen. Ifråga örn kostnaderna
för tilläggsersättningen anser sig riksförsäkringsanstalten emellertid
icke nu kunna göra några beräkningar.
Mot systemet med procentuellt tillägg torde måhända den anmärkningen
kunna göras, att tilläggsersättningen kommer att utgå med olika belopp,
allt efter den klass försäkringstagaren tillhör på så sätt, att den, som erlägger
högre premie enligt fiskarförsäkringsförordningen, erhåller högre tillläggsersättning.
Emellertid vill riksförsäkringsanstalten erinra örn att antalet
fiskare, som tillhöra klasserna B och C, icke ens uppgår till 200, ävensom
att dessa försäkringstagare äga möjlighet att även under löpande försäkringsår
övergå till försäkring i högre klass. Det ifrågavarande systemet
torde också_ få anses bäst stå i överensstämmelse med de grunder, efter
vilka statsbidrag och premier beräknats. enligt gällande fiskarförsäkringsförordning.
Kiksförsäkringsanstalten har ytterligare anmärkt, att anstalten i skrivelse
till Kungl. Majit den 18 september 1939 rörande viss lagstiftning angående
olycksfall under krigstid förordat, att i lagen om försäkring för olycksfall i
arbete måtte intagas ett stadgande av innebörd att ersättning på grund av
försäkringen enligt lagen ej skall utgå för skada, som förorsakas av krigsåtgärd
under krig, vari Sverige är indraget. På grund av § 11 fiskarförsäkringsförordningen
komme en dylik föreskrift att bliva tillämplig även i
fråga om försäkring enligt denna förordning.
Anstalten har slutligen med åberopande av sin utredning hemställt, att
Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva, att till ersättning, som på
grund av försäkring jämlikt fiskarförsäkringsförordningen utgår såsom sjukpenning,
livränta eller begravningshjälp, skall, där olycksfall, som avses i
§ 3 av förordningen, förorsakats av krigsåtgärd, av statsmedel utgivas ett
tillägg motsvarande 50 procent av ersättningen.
Över riksförsäkringsanstaltens utredning har utlåtande avgivits av försäfcringsråclet,
som tillstyrkt anstaltens förslag.
De krigsåtgärder, som vidtagas av de krigförande makterna, hava medfört,
att risken för svenska fiskare att under utövning av sitt yrke råka ut
för olycksfall i arbete blivit väsentligt större än under fredstid. Kiksförsäkringsanstalten
har omnämnt, att det kommit till anstaltens kännedom,
att fiskare i många fall äro obenägna att taga den sålunda ökade risken,
därest icke de själva och deras anhöriga beredas större ekonomiskt skydd
vid inträffat olycksfall än det, som tillförsäkras dem enligt fiskarförsäkringsförordningens
nuvarande bestämmelser.
Då det ur olika synpunkter måste anses vara ett statsintresse av vikt,
att fiskerinäringen under nuvarande förhållanden bedrives utan andra inskränkningar
än dem, som äro alldeles nödtvungna, synas åtgärder böra vidtagas
av den innebörd, riksförsäkringsanstalten föreslagit. Diskare, som
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 38.
tagit försäkring enligt 1918 års fiskarförsäkringsförordning mot skada till
följd av olycksfall i arbete, bör — utan inbetalning av förhöjda premier —
garanteras höjning av de viktigaste ersättningsbelopp, som enligt försäkringen
skola utgå, nämligen sjukpenning och livränta, med undantag för
s. k. protes tillägg, till den försäkrade själv samt begravningshjälp och livräntor
till hans efterlevande. I enlighet med riksförsäkringsanstaltens förslag
synes lämpligt, att tilläggsersättningen bestämmes till 50 procent av de
enligt förordningen utgående ersättningsbeloppen. De i det föregående återgivna
statistiska uppgifterna utvisa, att så gott som alla nu gällande försäkringar
tagits i den högsta klassen (klass A).
Kostnaderna för statsverket för nu ifrågavarande tilläggsersättning låta
sig av naturliga skäl icke beräkna. I den mån kostnader uppstå, torde de
få bestridas från det under femte huvudtiteln upptagna förslagsanslaget å
90,000 kronor till bidrag till fiskares försäkring.
En förutsättning för att tilläggsersättning skall få ifrågakomma bör givetvis
vara, att skadan icke förorsakats av krigsåtgärd under krig, vari vårt
eget land är indraget.
Bestämmelserna örn tilläggsersättning synas böra träda i tillämpning, så
snart, efter riksdagens beslut, kungörelse i ämnet blivit utfärdad.
På grund av vad sålunda- anförts får jag hemställa,
att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
dels att till ersättning, som på grund av försäkring enligt
bestämmelserna i förordningen den 11 juni 1918 (nr 375) angående
en särskild för fiskare avsedd försäkring mot skada
till följd av olycksfall utgår såsom sjukpenning, livränta eller
begravningshjälp, skall, där olycksfall, som avses i 3 § av
förordningen, förorsakats av krigsåtgärd, av statsmedel få utgivas
ett tillägg motsvarande 50 procent av ersättningen,
dels och att kostnaden för sådan tilläggsersättning skall bestridas
från det under femte huvudtiteln upptagna förslagsanslaget
till Bidrag till fiskares försäkring.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Sten-Eric Heinrici.