Kungl. Maj.ts proposition nr 36.

1

Nr 36.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående rätt till återköp
av varor för statens reservförråd m. m.; given
Stockholms slott den 29 september 1939.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
29 september 1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehksson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld,

Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund.

Efter gemensam beredning med chefen för handelsdepartementet anför
chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss:

I enlighet med Kungl. Maj:ts, av riksdagen bifallna förslag har såsom
en beredskapsåtgärd under de sista tre åren verkställts statlig upphandling
i utlandet för mycket betydande belopp. Utgifterna ha enligt av riksdagen
lämnade bemyndiganden bestritts genom i särskild form lämnade förskott
från riksgäldskontoret. Den valda finansieringsformen har haft syftet att
bereda riksbanken ökade möjligheter att genom operationer i kapitalmarknaden
öva inflytande på ränteutvecklingen och samtidigt låta valutareserven
komma till en nationalekonomiskt värdefull användning. Förskotten ha sedermera
täckts genom att kapitalinvesteringsanslag, motsvarande totalbeloppen
av ifrågavarande utgifter, anvisats under fonden för förlag till statsverket
å nästföljande års riksstat.

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 36.

1

2

Kungl. Majlis proposition nr 36.

I proposition nr 318 till 1937 års riksdag, vari den penningpolitiska motiveringen
för ifrågavarande finansieringsform framlades, har Kungl. Majit
hemställt om riksdagens bemyndigande för riksgäldskontoret att förskottsvis,
genom överlämnande av statsskuldbevis med form och förfallotid bestämda
i samråd med riksbanken, ställa medel till förfogande för den myndighet,
åt vilken kunde komma att uppdragas att enligt fastställda direktiv
verkställa inköp för statens räkning från utlandet att av myndigheten
användas för förvärv från riksbanken av för myndighetens verksamhet
erforderliga belopp i guld och valutor intill ett värde efter dagskurs av högst
100 miljoner kronor. Liknande bemyndiganden ha av Kungl. Majit föreslagits
dels i proposition nr 308 till 1938 års riksdag beträffande ett ytterligare
belopp av 100 miljoner kronor, dels ock i proposition nr 59 till 1939 års lagtima
riksdag, därvid bemyndigandet emellertid avsåg de medel, som intill utgången
av budgetåret 1939/40 erfordrades för av riksdagen medgiven upphandling.
Någon siffermässig begränsning av sagda fullmakt för riksgäldskontoret
föreslogs sålunda icke vid sistnämnda tillfälle, utan den erforderliga
begränsningen ansågs vunnen genom riksdagens beslut angående den
omfattning, vari inköp finge verkställas. Vid förslagets framläggande anförde
jag såsom föredragande departementschef vidare, att frågan om
eventuell förnyelse av fullmakten torde få anmälas för riksdagen i samband
med att medel äskades för täckande av utgifter finansierade genom förskott.

Dessa förslag ha samtliga vunnit riksdagens bifall (skrivelserna nr 328/
1937, 309/1938 och 123/1939).

I anslutning till nämnda bemyndiganden har Kungl. Majit i propositionerna
nr 323,1937, 311/1938, 54/1939 och 288/1939 hemställt, att riksdagen
måtte medgiva att upphandling och upplagring av varor finge verkställas
för statens räkning i huvudsaklig överensstämmelse med i statsrådsprotokollen
till sagda propositioner angivna riktlinjer till ett belopp av vardera
gången 70 miljoner kronor, eller sammanlagt 280 miljoner kronor. I nyssnämnda
propositioner har Kungl. Majit vidare föreslagit riksdagen dels att
för budgetåren 1937/38, 1938/39 och 1939/40 till Statlig lagerhållning m. m.
under tionde huvudtiteln anvisa förslagsanslag av respektive 2,000,000,

1.930.000 och (3,000,000 + 1,200,000 =) 4,200,000 kronor, dels ock att för
budgetåren 1938/39 och 1939/40 till Vissa omkostnader för statlig lagerhållning
å kapitalbudgeten under fonden för förlag till statsverket anvisa
reservationsanslag av respektive 4,000,000 och (6,000,000 + 3,500,000 —)

9.500.000 kronor. Å förslag till tilläggsstat till riksstaten för budgetåret
1938/39 har under samma rubrik å kapitalbudgeten äskats ytterligare
5,000,000 kronor. De å driftbudgeten äskade anslagen avse sådana kostnader,
som beräknas icke bli täckta av varupriset vid försäljningen av de
lagrade varorna. Hit hänföras administrationskostnader, lagerhyror samt
kostnader för vård och omsättning. De till kapitalbudgeten hänförda anslagen
avse däremot sådana utgifter, som kunna antagas medföra en stegring
av de lagrade varornas försäljningsvärde, och omfatta transportkostnader
inom landet, tullar och acciser m. m.

Kungl. Maj.ts proposition nr 36.

3

Kungl. Majlis förenämnda förslag ha av riksdagen oförändrade bifallits
(skrivelserna nr 398 1937, 411/1938 samt 10, 34, 137 och 380/1939).

För täckning av förskott uppkomna genom varuinköp enligt bemyndigande
av näst föregående års riksdag ha i 1938 och 1939 års statsverkspropositioner
till Upphandling av varor för statens räkning å kapitalbudgeten
under fonden för förlag till statsverket äskats reservationsanslag å 70
miljoner kronor för vartdera budgetåret 1938/39 och 1939/40. Förslagen ha
av riksdagen bifallits (skrivelserna nr 346/1938 och 260/1939).

I 1939 års statsverksproposition (Avskrivningar av nya kapitalinvesteringar)
har till behandling upptagits vissa frågor rörande redovisningen av
investeringar i ifrågavarande statliga lagerhållning. Kungl. Majit har i dylikt
avseende föreslagit riksdagen att godkänna vissa principer, åsyftande
att skatter och acciser för bensin och foderkakor, vilka inköpts för lagring
och sålunda i viss mening förskotterats med kapitalmedel, icke skola redovisas
såsom inkomster å vederbörande specialbudgeter förrän under det
budgetår, då nämnda driftsinkomster inflyta genom försäljning ur lagren.
I anslutning till denna principiella lösning av frågan har Kungl. Majit
hemställt, att riksdagen måtte dels besluta att de vid tillämpning av nämnda
principer på lagren av bensin och foderkakor per den 30 juni 1939 bokförda
förlusterna skola täckas genom omföring av medel från automobilskattemedelsfonden
respektive jordbrukets prisregleringsfond, dels ock till avskrivning
av nya kapitalinvesteringar i fonden för förlag till statsverket för budgetåret
1939/40 anvisa ett reservationsanslag till Vissa omkostnader för
statlig lagerhållning av 3,000,000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen
(proposition nr 305). I skrivelse nr 460 har riksdagen anmält
sitt bifall till dessa förslag.

De med upphandlingen och upplagringen sammanhängande uppgifterna
handhavas av en särskild, av Kungl. Maj :t tillsatt nämnd, statens reservförrådsnåmnd,
för vilken instruktion utfärdats den 14 augusti 1937 (nr 754).
Nämnden äger bl. a. befogenhet att träffa uppgörelser med allmänna eller
enskilda verk och företag eller med enskilda personer om uppköp, lagring
och omsättning av varor ävensom örn upplåtande och förhyrande av lagringsutrymmen.
Nämnden äger även rätt att själv låta uppföra lagerlokaler,
verkställa varuinköp samt vidtaga anstalter för varors behöriga lagring och
omsättning. Åtgärder av större principiell betydelse skola underställas Kungl.
Maj :ts prövning.

Några föreskrifter angående annan försäljning än den, som är erforderlig
för behörig omsättning av de i lager hållna varorna, lämnas icke i nämndens
instruktion.

I statsrådsprotokollet till förenämnda proposition nr 323/1937, vari riktlinjerna
för ifrågavarande lagringsverksamhet uppdrogos, berörde föredragande
departementschefen frågan om försäljning ur lagren, men då endast
försäljning för tillgodoseende av omsättningsbehovet. De statliga förråden
borde, framhöll departementschefen, få karaktären av reservlager i så måtto

4

Departements chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 36.

att desamma ej borde ingå i den normala lagerhållningen i landet. Detta
uteslöte dock ej, att i vissa fall omsättning av lagren borde ske genom avyttring
av gamla förråd och anskaffande av nya i dessas ställe. I vissa fall
såsom beträffande varor, underkastade försämring, vöre ett dylikt förfaringssätt
nödvändigt. Vid den försäljning från reservlagren, som sålunda kunde
komma att äga rum, måste uppenbarligen, på sätt av vissa myndigheter framhållits,
tillses, att den enskilda handeln stördes så litet som möjligt.

I samband med äskande av medel för täckande av riksgäldskontorets förskott,
har jag framhållit, att då täckning för den fonderade skulden finge anses
töreligga i de inköpta varulagrens värde, de medel, som kunde inflyta för varorna
i samband med lagerhållningens avveckling eller varornas ianspråktagande
för sitt ändamål, borde användas för återbetalning av förlaget.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen har riksdagen •— i anslutning
till en numera till sitt belopp obegränsad fullmakt för riksgäldskontoret att
i viss ordning förskjuta medel för statliga inköp från utlandet av för lagring
avsedda varor — medgivit, att sådana varor må förvärvas till ett sammanlagt
värde i svenskt mynt av 280 miljoner kronor. Någon prövning av frågan
om villkoren för utförsäljning från de statliga reservlagren och örn rätten
att använda vid sådan försäljning inflytande inkomster för nya varuinköp
har hittills icke skett. Befogenhet att verkställa för lageromsättningen nödvändiga
försäljningar och inköp har dock ansetts föreligga och i den för
statens reservförrådsnämnd gällande instruktionen uttryckligen tillerkänts
denna. Rätten till normal lageromsättning har återspeglats i det av riksdagen
godkända förslaget örn den budgetära behandlingen av vissa statsinkomster,
härrörande från skatt å varor inköpta för lagring.

I nuvarande läge har frågan örn försäljningar från reservlagren i försörjningspolitiskt
eller prispolitiskt syfte aktualiserats. Det är därför nu nödvändigt
att upptaga till övervägande, huruvida inflytande köpeskillingar
lämpligen böra få användas för återköp. Uppmärksamhet påkalla därvid
även de principer som böra tillämpas vid försäljning samt de statsfinansiella
konsekvenserna av lageromsättningen.

En försäljning av lagrade varor bör givetvis icke ge anledning till betänkligheter,
om den avser att brygga över tillfälliga svårigheter att tillgodose
föreliggande behov. Örn varutillgången synes ha definitivt försämrats, måste
däremot alltid en avvägning ske mellan statens och näringslivets liksom även
mellan aktuella och framtida behov. Någon allmän regel kan icke uppställas.
I flertalet fall torde det dock vara riktigast att ej i allför hög grad försöka
sörja för en oviss framtid, för den händelse de omedelbara behoven gälla
centrala områden av näringslivet eller statsförvaltningen. Som ett allmänt
önskemål kan uppställas, att lagren tillsvidare såvitt möjligt vidmakthållas
genom nyinköp.

Vid försäljning till statliga myndigheter böra undantagslöst tillämpas de
priser, med vilka man har att räkna vid återköp av ifrågavarande produkter,
Även vid försäljning till enskilda bör huvudregeln vara, att priset skall

Kungl. Maj.ts proposition nr 36.

5

bestämmas till kostnaden för nyförvärv av den försålda produkten. I vissa
fall kan emellertid en försäljning till lägre pris, dock lägst självkostnaden,
av prispolitiska skäl tänkas ifrågakomma. Försäljning på sådana villkor bör
dock i regel ske, blott när vägande prispolitiska skäl tala därför. Erfarenheterna
från den första krigstiden ge emellertid vid handen, att en av prispolitikens
väsentliga uppgifter måste bli att utjämna de oförmedlat inträdande
prisstegringar på olika varor, varmed man i nuvarande läge har att
räkna. Denna utjämning kommer på det ur marknadssynpunkt naturligaste
sättet till stånd, örn varulager, inköpta till tidigare rådande lägre priser,
utnyttjas såsom tillfälligt prisreglerande faktor genom avyttring — direkt
eller efter prisutjämning inom en pool — under dagspriset och eventuellt
till självkostnadspriser, alltså utan att den genom den senare inträdda prisstegringen
möjliggjorda höjningen av försäljningspriset tages ut. Jag vill
erinra örn att den här angivna, i vissa lägen penningpolitiskt fördelaktiga
försäljningspolitiken i åtskilliga fall lojalt tillämpats av enskilda företag med
uppoffring av föreliggande vinstchanser. Detta var exempelvis i viss utsträckning
förhållandet på kolmarknaden under tiden före framläggandet av förslaget
om reglering av prisbildningen på kol.

I den mån man vid försäljning till statliga organ eller enskilda tillämpar
priser som täcka kostnaden för nyförvärv av den försålda varumängden, synas
inga invändningar kunna riktas mot ett medgivande att använda inflytande
köpeskillingar för inköp av varor för lagring. Vid återköp för hela
försäljningsinkomsten bibehålies lagrets kvantitet oförändrad, och den vid
försäljningen realiserade kapitalvinsten tillåter nedskrivning av de nyinköpta
varorna till det ursprungliga självkostnadsvärdet.

Annorlunda ställer sig saken vid en eventuell försäljning under dagspriset,
eftersom försäljningssumman därvid blir otillräcklig för ett vidmakthållande
av lagren och icke heller innefattar en kapitalvinst, som tillåter nedskrivning
av de nyinköpta varorna i angiven omfattning. I sistnämnda fall nås dock
ett ur finansiell synpunkt tillfredsställande resultat, om man tillämpar principen,
att täckning på driftbudgeten omedelbart anvisas för det belopp, varmed
köpeskillingen understiger det beräknade dagsvärdet av det försålda
varulagret. Om riksdagens medgivande erhålles till återköp av varor för
influtna försäljningsinkomster, vill jag tillstyrka, att den angivna avskrivningsregeln
tillämpas. Erforderliga täckningsmedel torde, för den händelse
riksdagen ej gör erinran däremot, få utgå av det å förskottsstaten för försvarsväsendet
m. m. uppförda anslaget till allmänna utgifter för pris- och
handelsreglerande åtgärder.

Med den stränga avskrivningspolitik som här förordats torde en tillräcklig
säkerhetsmarginal vara vunnen för mötande av eventuella förluster på nya
varuinköp, verkställda med anlitande av den ännu outnyttjade delen av den
summa, som riksdagen förskottsvis anvisat för statlig lagring. Någon omedelbar
avskrivning av en del av inköpsvärdet för dessa varor synes mig därför
icke erforderlig.

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 36. 2

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 36.

Med åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen, att medgiva

att vid försäljning av varor från statens reservförråd inflytande
inkomster må — med iakttagande av de av mig i
det föregående angivna principerna för prissättningen och
för avskrivning —användas för återköp av varor för lagring.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Per Eldin.

398714. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1939.