Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

1

Nr 30.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda
bestämmelser örn banlcaktiebolags kassareserv;
given Stockholms slott den 29 september 1939.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Maj:t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till lag angående rätt för Konungen att i vissa fall
meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags kassareserv.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 30.

1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

Förslag

till

Lag

afgående rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda
bestämmelser om bankaktiebolags kassareserv.

Härigenom förordnas som följer:

I den mån sådant med hänsyn till utomordentliga omständigheter prövas
nödigt, må Konungen, på framställning av fullmäktige i riksbanken och efter
hank- och fondinspektionens hörande, förordna:

a) att kassareserv, som avses i 49 § 2 mom. första punkten lagen den 22
juni 1911 (nr 74) onl bankrörelse, tillsammans med bankaktiebolags inneliggande
kassa skall uppgå till tjugufem procent av de förbindelser, bolaget har
att vid anfordran eller efter högst en månads uppsägning fullgöra, i den mån
de icke utgöras av skulder på grund av insättningar å sparkasseräkning;

b) att viss bestämd kvotdel av den summa av bankaktiebolags inneliggande
kassa och kassareserv, som bolaget jämlikt nämnda lagrum eller, om
förordnande enligt a) meddelats, jämlikt förordnandet är skyldigt att redovisa,
skall utgöras av, förutom inneliggande kassa, medel innestående i riksbanken
och, i händelse sådant finnes kunna medgivas, likvida avista tillgodohavanden
hos utländsk bank eller bankir;

c) att viss bestämd kvotdel av den under b) angivna summan skall utgöras
av medel innestående i riksbanken, samt att, om bankaktiebolags i riksbanken
innestående medel icke uppgå till sålunda föreskrivet belopp, bolaget skall
till riksbanken gälda ränta å underskottet, beräknat enligt av Konungen angivna
grunder, efter en räntesats, som fastställes av riksbanken, dock högst
en procent över riksbankens lägsta diskonto vid diskontering av växlar på
högst tre månader.

Förordnande må meddelas beträffande samtliga bankaktiebolag eller sådana,
vilkas egna fonder uppgå till visst angivet belopp. Vid förordnande
enligt b) eller c) må de bankaktiebolag, som förordnandet omfattar, efter
storleken av egna fonder uppdelas i grupper, för vilka fastställas olika kvotdelar.

Kungl. Maj.ts proposition nr 30.

3

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och gäller till
och med den 31 maj 1940. Av Konungen jämlikt denna lag meddelat förordnande
må ej äga tillämpning längre än lagen äger giltighet.

Genom denna lag upphäves lagen den 26 maj 1939 (nr 196) örn fortsatt giltighet
av lagen den 4 juni 1937 (nr 305) angående rätt för Konungen att i vissa
fall meddela särskilda bestämmelser örn bankaktiebolags kassareserv.

4

Kungl. Maj ds proposition nr 30.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maid
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 15 september
1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld, Quensel, Forslund,

Eriksson, Strindlund.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anför
chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, följande:

I 49 § 2 mom. första punkten lagen den 22 juni 1911 (nr 74) om bankrörelse
stadgas, att bankaktiebolag är skyldigt att i tillgångar, vilka kunna
med lätthet förvandlas i penningar, redovisa kassareserv till belopp, som tillsammans
med den inneliggande kassan motsvarar minst tjugufem procent av
de förbindelser, som det åligger bolaget att vid anfordran fullgöra.

Såsom ett led i de av 1937 års riksdag i valutavårdande syfte beslutade
beredskapsåtgärderna har Konungen emellertid erhållit bemyndigande att i
vissa fall skärpa kraven på bankernas kassareserv. Bestämmelser härom
innefattas i lagen den 4 juni 1937 (nr 305) angående rätt för Konungen att
i vissa fall meddela särskilda bestämmelser örn bankaktiebolags kassareserv.
Denna lag gäller jämlikt lag den 26 maj 1939 (nr 196) till och med den 31
maj 1940.

I en till Kungl. Maj:t ställd, den 9 september 1939 dagtecknad skrivelse
hava fullmäktige i riksbanken hemställt, att Kungl. Maj:t måtte i proposition
föreslå riksdagen att, med upphävande av nu gällande lagstiftning i ämnet,
antaga ett skrivelsen bifogat nytt förslag till lag angående rätt för Konungen
att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags
kassareserv.

Till stöd för denna hemställan hava fullmäktige anfört följande:

Enligt lagen den 4 juni 1937 angående rätt för Konungen att i vissa fall
meddela särskilda bestämmelser örn bankaktiebolags kassareserv kan bland
annat föreskrivas, att de tillgångar, vilka med lätthet skola kunna förvandlas
i penningar, skola utgöras av medel innestående i riksbanken eller, efter
särskilt medgivande, vissa utländska tillgodohavanden, samtidigt som de förbindelser,
för vilka särskild täckning skall redovisas, utsträckas till att omfatta
icke blott bankens avista förbindelser utan även sådana förbindelser,
som banken har att fullgöra efter högst en månads uppsägning (med undantag
av tillgodohavanden på sparkasseräkning).

Den utformning, som berörda lag erhållit, lämnar icke möjlighet öppen för
Konungen att, örn det i lagen lämnade bemyndigandet att meddela särskilda
bestämmelser om kassareserverna skall begagnas, ställa mindre vittgående

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

5

krav på dessa än de ovan angivna. Under de förutsättningar, på grundval
av vilka lagen år 1937 utarbetades och antogs, ansågs detta icke innebära
någon olägenhet. Då rådde farhågor för en allmän inflation, framkallad
eller skärpt av ett starkt monetärt överflöd på den svenska penningmarknaden.
Det syntes vid detta tillfälle angeläget att till de valutavårdande
myndigheternas förfogande ställdes medel, ägnade att motverka en skadlig
kreditutvidgning. Då läget på såväl penning- som obligationsmarknaderna
kännetecknades av fallande räntesatser och då på den senare marknaden
en stor brist på placeringsmaterial gjorde sig gällande, kom valet av dylika
medel huvudsakligen att präglas av kravet på att de skulle vara effektiva.
Av denna anledning samt på grund av storleken och fördelningen av de
likvida medel, som bankerna redovisade, ansågs tillräcklig smidighet vid en
eventuell tillämpning av lagens bestämmelser vara möjlig därigenom att de
skärpta reservkraven kunde inskränkas till att endast rikta sig mot bankaktiebolag,
vilkas egna fonder uppginge till visst av Kungl. Maj:t angivet
belopp.

I proposition till 1937 års riksdag med förslag till lag om kassareserver uttalade
föredragande departementschefen, att en tillämpning av lagen icke
borde ifrågakomma, i den mån det därmed åsyftade målet kunde nås genom
underhandsöverenskommelser mellan riksbanken och affärsbankerna. Riksbanken
har vid flera tillfällen fastslagit sin vilja till samverkan med affärsbankerna,
och även affärsbankerna ha givit uttryck åt sin villighet till ett
gott och effektivt samarbete med riksbanken. Det är fortfarande riksbankens
avsikt att söka uppnå avsedda resultat i första hand på den frivilliga
överenskommelsens väg.

Trots de gynnnsamma utsikterna till fortsatt dylik samverkan och trots
den förändring, som läget undergått sedan den nuvarande lagen sattes i
kraft, är enligt fullmäktiges mening den möjlighet till ingripande på penningmarknaden,
som lagen öppnar, fortfarande av stor betydelse. Det torde
med den utveckling på kreditmarknaden, som den av ett fortsatt europeiskt
krig föranledda statliga verksamheten inom landet kan väntas framkalla,
vara av största vikt att de valutavårdande myndigheterna sättas i stånd att
hindra, att statliga utbetalningar leda till en starkt ökad likviditet på penningmarknaden.
Läget på denna marknad bör med andra ord kunna påverkas
i åtstramande riktning i sådan utsträckning, att spekulativa tendenser
i görligaste mån motarbetas. Medan det tidigare ansågs mest angeläget att
ha tillgång till medel, som kunde väntas leda till ett snabbt och kraftigt resultat,
synas för närvarande de åtgärder, som stå till de valutavårdande myndigheternas
förfogande, framför allt böra vara av den beskaffenhet, att de
kunna tillgripas efter hand och medgiva ett smidigt handhavande. Det ömtåliga
läge, som råder på kapitalmarknaden, gör att penningpolitiska åtgärder,
som skola komma till användning, måste fylla höga krav på elasticitet
och anpassningsduglighet vid tillämpningen. Om den skärpning av reservbestämmelserna,
som den nuvarande lagen medgiver, i rådande läge skulle
sättas i kraft, skulle detta med all sannolikhet föranleda ett utbud i marknaden
från bankernas sida av obligationer. Vidare kan bland annat förutses,
att svårigheten att erhålla inteckningslån skulle ökas, att bankerna skulle
finna sig tvingade att i viss utsträckning verkställa uppsägningar av dylika
lån samt att den kommunala lånemarknaden skulle undergå en ytterligare
åtstramning.

Då nn gällande lag angående kassareserver sålunda icke tillgodoser de
ovan nämnda kraven, är enligt fullmäktiges mening en uppmjukning av bestämmelserna
önskvärd. Med anledning härav har inom riksbanken utarbetats
ett förslag till ny dylik lag. Enligt detta förslag skulle Konungen er -

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

hålla rätt att i vissa fall förordna, att viss del av summan av den i banklagen
omnämnda kassareserven och den inneliggande kassan skulle utgöras
av inneliggande kassa, medel innestående i riksbanken och, efter särskilt
medgivande, vissa utländska tillgodohavanden. I nu gällande lag stadgas att,
örn Konungen förordnat att täckning i form av kassa eller kassareserv skall
redovisas icke blott för de i banklagen angivna avista förbindelserna utan
även för förbindelser på högst en månads uppsägning (utom sparkasseräkning),
skall Konungen jämväl föreskriva, att hela kassareserven skall bestå
av tillgodohavanden i riksbanken och, efter särskilt medgivande, vissa utländska
tillgodohavanden. Förslaget avviker sålunda i detta avseende från
nu gällande lag endast därigenom, att möjlighet beredes Konungen, dels att
skärpa kravet på kassareservernas kvalitet utan att öka omfattningen av
de förbindelser, för vilka särskild täckning skall redovisas, dels att åstadkomma
denna skärpning steg för steg.

Den enligt gällande lag Konungen tillkommande rätten att föreskriva, att
viss del av täckningen, det vill säga kassan och kassareserven, skall utgöras
av medel innestående i riksbanken, bibehålies i förslaget sakligt sett oförändrad.
Likaså förefinnes enligt förslaget såväl som enligt den nu gällande
lagen möjlighet för Konungen att stadga, att de förbindelser, för vilka särskild
täckning skall redovisas, skola utom avista förbindelser omfatta även
förbindelser på högst en månads uppsägning. Medan emellertid enligt gällande
lag de övriga föreskrifterna kunna tillämpas endast under förutsättning
att sistnämnda stadgande tagits i anspråk, skulle enligt förslaget frågan,
huruvida ett förordnande enligt lagen skulle omfatta en eller flera av
de skilda bestämmelserna, bliva beroende av de valutavårdande myndigheternas
beslut i varje särskilt fall.

Förordnande enligt den nuvarande lagen kan avse samtliga bankaktiebolag
eller sådana, vilkas egna fonder uppgå till visst angivet belopp. För att
ytterligare öka möjligheterna till en smidig tillämpning har i förslaget en
bestämmelse tillagts, enligt vilken kraven på kassareserverna skulle kunna
skärpas i olika grad för olika grupper av bankaktiebolag. Indelningen skall
i så fall ske genom angivande av de gränser, inom vilka beloppet av bankaktiebolags
egna fonder skola ligga för att det skall tillhöra viss grupp.

Enligt förslaget skulle lagen gälla till utgången av maj månad 1940. Tidsbegränsningen
är sålunda densamma som i nu gällande lag.

Hur en tillämpning av den nuvarande lagens bestämmelser skulle ha gestaltat
sig för de olika bankerna i slutet av augusti 1939 framgår av en tabell,
som fullmäktige skola överlämna, så snart de definitiva sifferuppgifterna
föreligga. Enligt preliminära, fullmäktige under hand meddelade uppgifter
skulle för samtliga banker kassareserven jämte den inneliggande kassan
sammanlagt överskrida det erfordrade beloppet med omkring 94 miljoner
kronor. Emellertid skulle för tre av affärsbankerna ha förelegat ett
överskott på sammanlagt omkring 222 miljoner kronor, varför för de övriga
tjugufem bankerna ett underskott på omkring 128 miljoner kronor skulle
lia uppkommit.

Av nämnda uppgifter framgår även vilka konsekvenser som skulle lia
uppstått för bankerna av ett med stöd av här föreslagna lag meddelat förordnande,
innebärande att en femtedel av summan av kassareserven och den
inneliggande kassan skulle utgöras av inneliggande kassa och medel innestående
i riksbanken samt att de förbindelser, mot vilka kassareserv skall
redovisas, skulle omfatta jämväl förbindelser på högst en månads uppsägning.
I så fall skulle överskottsreserver till ett belopp av omkring 484 miljoner
kronor lia förelegat. Endast för fem av bankerna skulle en brist lia
uppstått, sammanlagt uppgående till icke fullt en kvarts miljon kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

7

Det vid skrivelsen fogade lagförslaget har följande lydelse:

Om sådant med hänsyn till utomordentliga omständigheter prövas nödigt,
må Konungen, på framställning av fullmäktige i riksbanken och efter bankoch
fondinspektionens hörande, beträffande samtliga bankaktiebolag eller
sådana, vilkas egna fonder uppgå till visst angivet belopp, förordna

a) att kassareserv, som avses i 49 § 2 mom. första punkten lagen den 22
juni 1911 (nr 74) örn bankrörelse, tillsammans med bankaktiebolags inneliggande
kassa skall uppgå till tjugufem procent av de förbindelser, bolaget
har att vid anfordran eller efter högst en månads uppsägning fullgöra, i den
mån de icke utgöras av medel innestående å sparkasseräkning med bolaget;

b) att viss bestämd kvotdel av summan av bankaktiebolags inneliggande
kassa och den kassareserv, som bolaget är skyldigt att redovisa, skall utgöras
av inneliggande kassa, medel innestående i riksbanken, och, i händelse
sådant finnes kunna medgivas, likvida avista tillgodohavanden hos utländsk
bank eller bankir;

c) att viss bestämd kvotdel av den under b) avsedda summan skall utgöras
av medel innestående i riksbanken samt att, örn bankaktiebolags i riksbanken
innestående medel icke uppgå till sålunda föreskrivet belopp, bolaget
skall till riksbanken gälda ränta å underskottet, beräknat enligt av Konungen
angivna grunder, efter en räntesats, som fastställes av riksbanken, dock
högst en procent över riksbankens lägsta diskonto vid diskontering av växlar
på högst tre månader.

Vid förordnande jämlikt punkt b) eller c) må de bankaktiebolag, som förordnandet
avser, efter storleken av deras egna fonder uppdelas i grupper,
för vilka fastställas olika kvotdelar.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift från trycket utkommit i Svensk författningssamling, och gäller till
och med den 31 maj 1940. Av Konungen jämlikt denna lag meddelade bestämmelser
må ej äga tillämpning längre än till och med sistnämnda dag.

En av fullmäktige har varit av skiljaktig mening, bl. a. med avseende å
det föreslagna stadgandet om en indelning av bankerna i olika grupper, för
vilka olika regler skulle gälla. Redan nu gällande lag syntes enligt reservantens
mening betänklig på den grund att icke samtliga utövare av en viss
näring behandlades lika av lagen. Det nu föreliggande förslaget ginge än
vidare. Teoretiskt förelåge intet hinder för att den föreslagna grupperingen
i praktiken dreves så långt att särskilda bestämmelser fastställdes för nästan
varje bank. Sista stycket i lagförslaget borde därför utgå.

Fullmäktige hava senare till chefen för finansdepartementet överlämnat
den i skrivelsen berörda tabellen, vilken torde få såsom bilaga fogas vid
detta protokoll (Bilaga B).

Över fullmäktiges framställning har utlåtande avgivits av bank- och fondinspektionen,
som därvid bifogat yttrande från styrelsen för svenska bankföreningen.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

Styrelsen för svenska bankföreningen har anfört följande:

Styrelsen får till en början erinra om de betänkligheter mot lagstiftning
av här ifrågavarande slag, åt vilka styrelsen på sin tid gav uttryck i sitt yttrande
över förslaget till 1937 års lag i ämnet. Styrelsen tillåter sig hänvisa
till detta yttrande.

Bakgrunden till det nu framlagda förslaget föranleder styrelsen framhålla,
att en förutsättning för Kungl. Maj:ts begagnande av de möjligheter,
vilka den särskilda lagen erbjuda, självfallet bör vara, att finansieringen av
de väntade stora statsutgifterna åstadkommes annorledes än genom riksbankskrediter.
Det bör ej ifrågasättas, att bankerna skola åläggas att, utan
ersättning, placera sina medel i riksbanken, för den händelse dessa medel
därefter skola av riksbanken, mot ränta, utlånas.

Självfallet synes det styrelsen jämväl vara, att en fullmaktslag av förevarande
slag ej bör anlitas, förrän andra mera rimliga vägar — ej minst
sådana som hava sin omedelbara grund i ett gott och effektivt samarbete
mellan riksbanken och de enskilda bankinstituten — visat sig icke vara till
fyllest. Godtages från det allmännas sida detta principiella betraktande av
lagen, är det styrelsens förhoppning, att någon användning av densamma
ej skall behöva förekomma.

Att den föreslagna lagen är smidigare än 1937 års lag är riktigt.

Vid deras jämförande har styrelsen iakttagit, att, medan 1937 års lag vänder
sig uteslutande mot den kassareserv, som behandlas i andra stycket av
49 § i banklagen, utformningen av det remitterade förslaget är sådan, att
punkterna b) och c) kommit att avse även den i tredje stycket av paragrafen
omnämnda kassareserven. Styrelsen, som antager, att dylik olikhet icke är
åsyftad, hemställer örn sådan justering av texten, att densamma undgås.

Förslaget att vid förordnande jämlikt någon av nyssnämnda tvenne punkter
banker, som förordnandet avser, skola kunna efter storleken av deras
egna fonder uppdelas i grupper, för vilka fastställas olika kvotdelar, får
styrelsen bestämt avstyrka. Yttrandet i den inom fullmäktigkollegiet avgivna
reservationen, att ett godtagande av detta förslag skulle föranleda, att teoretiskt
intet hinder skulle finnas för att sådan gruppering i praktiken dreves
så långt att särskilda bestämmelser fastställdes för nästan varje bank, har
styrelsens fulla anslutning. På en fullmaktslag av den ömtåliga beskaffenhet
som den förevarande måste ställas kravet, att den framträder i en fullt
objektiv gestaltning. Möjligheter till individuella eller nära nog individuella
och för den skull lätt nog till synes subjektiva ingripanden böra noga undvikas.
De farhågor, vartill förefintligheten av sådana möjligheter föranleda,
förklaras måhända vara overkliga, men det riktiga är dock, att lagstiftningen
göres sådan, att de icke kunna förekomma.

Bank- och fondinspektionen har i sitt utlåtande anfört bland annat:

Inspektionen anser sig till en början böra upplysa, att i den inom riksbanken
upprättade sammanställningen uppgifterna örn bankers avista-förbindelser
och skulder å uppsägningsräkning icke alltigenom äro fullständiga, föranlett
därav att i de av inspektionen publicerade månatliga uppgifterna om bankernas
ställning samtliga avistaförbindelser icke äro specifikt angivna. Denna
ofullständighet är dock i allmänhet icke av betydelse för det med sammanställningen
avsedda ändamålet.

Bank- och fondinspektionen, som inför en beredskapslagstiftning av den
art, förslaget innebär, hyser samma allmänna betänkligheter som kommo
till uttryck i inspektionens utlåtande den 30 mars 1937 över det då föreliggande
förslaget, finner emellertid, att det nya förslaget med dess möjligheter

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

9

att successivt skärpa kassareservfordringarna innebär en förbättring av den
nu gällande lagstiftningen.

I likhet med svenska bankföreningen förmenar inspektionen, att en omredigering
av förslaget dock erfordras för att utmärka, att den föreslagna
lagstiftningen i likhet med den nu gällande icke skall hava någon inverkan
på den fulla tillämpligheten av banklagens i 49 § tredje stycket meddelade
bestämmelse om sådan kassareserv, som bank med innehav av fastighet för
dess inrymmande är skyldig att redovisa.

Bankföreningen har på anförda skäl avstyrkt förslaget, i vad det innebär,
att vid förordnande jämlikt b) eller c) i förslagets första stycke de bankaktiebolag,
som förordnandet avser, må efter storleken av deras egna fonder
uppdelas i grupper, för vilka fastställas olika kvotdelar. De av bankföreningen
härutinnan anförda betänkligheterna äro otvivelaktigt värda allvarligt
beaktande. Ä andra sidan är det uppenbart, att ett uteslutande av
det ifrågavarande stadgandet skulle minska möjligheterna att genomföra de i
lagförslaget åsyftade åtgärderna med minsta möjliga olägenhet. Man måste
nämligen förutsätta, att med stadgandet allenast är avsett att bereda tillfälle
till en gradering av åtgärdernas räckvidd i förhållande till möjligheten för
banker tillhörande de olika grupperna att utan allvarligare olägenheter för
dem själva eller deras kredittagare genomföra de åsyftade åtgärderna. Under
denna förutsättning och då dessutom något tvivel icke bör råda därom,
att myndigheterna komma att tillämpa den föreslagna lagen fullt objektivt,
anser sig inspektionen icke böra motsätta sig, att lagförslaget i denna punkt
bibehålies i oförändrat skick.

Syftet med bankofullmäktiges framställning örn utfärdande av en ny full-DepartemenUmaktslag
rörande bankaktiebolagens kassareserver är, såsom den föregående che^en''
framställningen giver vid handen, att åstadkomma en uppmjukning av nu
gällande bestämmelser i ämnet. Även enligt min mening är det av värde att
erhålla möjligheter till en smidig och efter lägets krav nyanserad tillämpning.

Styrelsen för svenska bankföreningen har uttalat, att en fullmaktslag av
förevarande slag ej borde anlitas, förrän andra vägar — ej minst sådana
som grundas å samarbete mellan riksbanken och de enskilda bankinstituten
— visat sig icke vara tillfyllest. Härtill vill jag allenast erinra, att jag redan
vid framläggande av förslag till den nu gällande lagen i ämnet uttalat, att en
spärrning till viss del av bankernas reserver ej borde ifrågakomma, i den
män det därmed åsyftade målet kunde nås genom underhandsöverenskommelser
mellan riksbanken och affärsbankerna.

Vidare har styrelsen för svenska bankföreningen, i likhet med en reservant
inom bankofullmäktige, riktat kritik mot förslaget att vid förordnande
enligt punkterna b) och c) i den föreslagna lagen bankaktiebolag, som förordnandet
avser, skulle kunna efter storleken av egna fonder uppdelas i
grupper, för vilka skulle fastställas olika sådana kvotdelar, varom i nämnda
punkter är fråga. Såsom bank- och fondinspektionen framhållit åsyftas
med denna anordning att bereda tillfälle till en gradering av åtgärdernas
räckvidd alltefter möjligheten för banker av olika storleksordning att
utan allvarligare olägenheter efterkomma de skärpta föreskrifterna. Med

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 30. 2

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

hänsyn härtill anser jag mig icke böra frånträda fullmäktiges förslag i denna
del.

Det av bankofullmäktige framlagda lagförslaget har inom finansdepartementet
gjorts till föremål för smärre redaktionella jämkningar. Därvid har
lagtexten bland annat omformulerats i syfte att utmärka, att lagen ej har
avseende å kassareserv, som bank jämlikt 49 § tredje momentet banklagen
på grund av fastighetsinnehav kan vara skyldig att redovisa.

Föredraganden hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över ifrågavarande
lagförslag, av den lydelse bilaga A1 vid detta protokoll utvisar, måtte
för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag
av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:
P. J. Arrhenius. 1

1 Denna bilaga, vilken är lika lydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har
här uteslutits.

Kungl. Maj.ts proposition nr 30.

11

Bilaga B.

Affärsbankernas ställning den 31 augusti 1939.

Tusental kronor.

i

A/v för-bindelser
och upp-sägnings-räkning 1

25 % av
(1)

5 % av
(1)

Kassa

På

check-räkning
hos riks-banken

Summa
(4) och
(5)

(6)

minus

(2)

(6)

minus

(3)

(1)

(2)

(3)

(4)

(5)

(6)

(7)

(8)

[ Wermlands Ensk. Bank AB. ...

29,097

7,275

1,455

1,589

3,958

5,547

_

1,727

+

4,092

Östergötlands Ensk. Bank AB..

36,347

9,087

1,817

2,938

405

3,343

—

5,744

+

1,526

j AB. Smålands Bank ..........

27,182

6,795

1,359

2,066

—

2,066

—

4,729

+

707

1 AB. Göteborgs Bank..........

156,555

39,139

7,828

11,358

5,814

17,172

—

21,967

+

9,344

Stockholms Ensk. Bank AB....

346,875

86,719

17,344

8,106

163,385

171,491

+

84,772

+ 154,147

Skandinaviska Banken AB.....

442,412

110,603

22,121

23,261

220,562

CQ

CM

00

CO

5Q

+ 133,219

+ 221,701

Sundsvalls Enskilda Bank AB..

30,999

7,750

1,550

535

11,050

11,585

+

3,835

+

10,035

AB. Vänersborgsbanken........

12,611

3,153

631

986

—

986

—

2,167

+

355

Skaraborgs Ensk. Bank AB.....

15,276

3,819

764

1,725

509

2,235

—

1,584

+

1,471

1 Uplands Ensk. Bank AB.......

33,541

8,385

1,677

1,742

1

1,743

—

6,642

+

66

Södermanlands Ensk. Bank AB.

38,883

9,721

1,944

2,969

3,450

6,419

—

3,302

+

4,475

Stockholms Int.gar. AB.......

23,722

5,930

1,186

1,117

48

1,165

—

4,765

—

21

AB. Svenska Handelsbanken ...

512,849

128,212

25,642

24,144

66,388

90,531

—

37,681

+

64,889

AB. Göteborgs Folkbank ......

2,253

563

113

210

—

210

-

353

1-

97

AB. Norrköpings Folkbank ....

2,416

604

121

214

—

214

—

390

+

93

AB. Jämtlands Folkbank......

4,447

1,112

222

157

—

157

-

955

—

65

AB. Skånska Banken..........

73,737

18,434

3,687

4,232

1,657

5,889

—

12,545

+

2,202

AB. Göteborgs Handelsbank ...

58,869

14,717

2,943

5,030

139

5,169

—

9,548

+

2,226

AB. Luleå Folkbank..........

1,856

484

93

35

—

35

—

429

—

58

AB. Hjo Bank................

578

144

29

25

—

25

—

119

—

4

AB. Gotlands Bank...........

9,244

2,311

462

564

—

564

-

1,747

+

102

AB. Sundsvalls kreditbank ....

1,276

319

64

108

—

108

—

211

+

44

AB. Jordbrukarbanken........

73,279

18,320

3,664

3,063

6,135

9,197

-

9,123

+

5,533

AB. Dalslands Bank...........

1,749

437

87

146

—

146

-

291

59

AB. Borås Bank..............

4,934

1,233

247

467

—

467

—

766

+

220

AB. Kreditbanken.............

3,701

925

185

861

—

861

—

64

+

676

AB. Bohusbanken.............

2,111

528

106

195

—

195

—

333

+

89

AB. Diskontobanken..........

2,217

554

lil

26

—

26

—

528

—

85

Summa

1,919,015 487,254

97,4511 97,868

483,500| 581,868 +

94,114 + 483,917

1 Postremissväxlar, skuld å check- och uppsägningsräkning, a/v skulder till inhemska banker och
sparbanker samt utländska banker och bankirer jämte beviljad, icke utnyttjad kredit i räkning.

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 27 september
1939.

Närvarande:

justitieråden Eklund,

Lawski,
von Steyern,
regeringsrådet Hjärne.

Enligt lagrådet den 26 september 1939 tillhandakommet utdrag av protokoll
över finansärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet den
15 september 1939, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande
skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över
upprättat förslag till lag angående rätt för Konungen att i vissa fall meddela
särskilda bestämmelser örn bankaktiebolags kassareserv.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
hovrättsassessorn Hjalmar Nordfelt.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Wilhelm von Schwerin.

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

13

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 29 september
1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld,
Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler
chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, lagrådets den 27 september
1939 avgivna utlåtande över det den 15 september 1939 till lagrådet
remitterade förslaget till lag angående rätt för Konungen att i vissa fall meddela
särskilda bestämmelser örn bankaktiebolags kassareserv, därvid föredraganden
hemställer, att förslaget, som av lagrådet lämnats utan erinran,
måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen
till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga vid
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Per Eldin.

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 30.

O