Kungl. Majlis proposition nr 29.
1
Nr 29.
Kungl. Maj:ts proposition tilt riksdagen med förslag till lag med
särskilda bestämmelser angående tillfällig vattenreglering,
m. m.; given Stockholms slott den 29 september
1939.
Under åberopande av Magda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
dels, jämlikt § 87 regeringsformen, att antaga härvid fogade förslag till lag
med särskilda bestämmelser angående tillfällig vattenreglering,
dels ock att samtycka till att Kungl. Maj:t, sedan lag i ämnet utfärdats,
meddelar sådant förordnande, som i lagen avses, att gälla tills vidare.
GUSTAF.
K. G. Westman.
Bihang till urtima riksdagens protokoll 1939.
1 sami. Nr 29.
1
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 29.
Förslag:
till
Lag
med särskilda bestämmelser angående tillfällig vattenreglering.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga,
av krig föranledda förhållanden äger Konungen, när riksdagen
ej är samlad, förordna, för viss tid eller tills vidare, att vad i denna lag är
stadgat örn meddelande av tillstånd till tillfällig vattenreglering skall äga
tillämpning.
Varder ej meddelat förordnande av nästföljande riksdag inom trettio dagar
från riksdagens början gillat, skall detsamma efter utgången av nämnda tid
upphöra att lända till efterrättelse.
Prövas under tid, då riksdagen är samlad, förhållanden vara för handen
som i första stycket sägs, äger Konungen med riksdagens samtycke meddela
förordnande som där avses.
2 §.
För bättre utnyttjande av vattenkraft må efter ansökan till vattendomstolen
enligt 11 kap. vattenlagen, utan hinder av vad i 2 kap. 3 § första stycket
samma lag stadgas, tillstånd meddelas till tillfällig reglering av avrinningen
ur sjö eller annan vattensamling eller i vattendrag, därest sådan åtgärd prövas
ur allmän och enskild synpunkt medföra fördel som väsentligt överväger
därmed förenade olägenheter.
3 §•
Tillstånd som avses i 2 § skall meddelas för viss tid, högst tre år.
Vattendomstolen äger efter därom gjord framställning ändra övriga villkor
för tillståndet eller föreskriva nya villkor, när det finnes påkallat.
4 §•
Fiskeavgift, varom stadgas i 2 kap. 10 § vattenlagen, skall ej utgå med anledning
av vattenreglering som ovan sägs.
Tages enligt 2 kap. 15 § vattenlagen annan tillhörig byggnad i anspråk för
vattenregleringen, skall vad där föreskrives om skyldighet att gottgöra ägaren
andel av byggnadens värde ej äga tillämpning.
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 29.
5 §.
För skada eller intrång med anledning av vattenregleringen skall utgå ersättning
enligt 9 kap. vattenlagen.
Tages genom vattenregleringen annan tillhörig vattenkraft i anspråk, skall
ersättning därför utgå allenast såvitt fråga är om tillgodogjord vattenkraft
eller om vattenkraft som uppenbarligen är avsedd att tillgodogöras under
den tid tillståndet för vattenregleringen skall gälla.
6 §.
Vad i 3 kap. vattenlagen är stadgat örn vattenreglering med tvångsdelaktighet
skall icke äga tillämpning å reglering som avses i denna lag. Finnes uppenbart,
att regleringen är till nytta för annan som tillgodogör vattenkraft,
vare denne dock pliktig att i den mån så kan anses skäligt bidraga till kostnaden
för regleringen. Med avseende å talan örn sådant bidrag gäde vad örn
talan enligt 3 kap. 9 § vattenlagen är stadgat.
Hava två eller flera förenat sig örn regleringen, må förordnas, att företagets
angelägenheter skola i stället för av styrelse handhavas av någon av deltagarna;
och vare i ty fall stadgar för företaget ej erforderliga.
7 §•
Vad i 4 kap. vattenlagen är stadgat örn särskilda villkor beträffande större
vattenkraftanläggningar och vattenregleringar skall ej äga tillämpning i fråga
om vattenreglering som ovan sägs.
B §•
Vattendomstolen äger, där det kräves för att undvika dröjsmål med vattenregleringen,
vid meddelande av tillstånd därtill uppskjuta prövningen av uppkomna
ersättningsfrågor till senare tidpunkt. Kan det antagas, att någon
sakägare kommer att lida skada eller intrång som medför svårighet för honom
att vinna sin utkomst eller att fullgöra honom åvilande förpliktelser,
skall dock ersättning till honom helt eller delvis fastställas på förhand.
Ersättning, som bestämmes i penningar, må fastställas att utgå för år eller
del av år, så länge regleringen varar, med rätt för vattendomstolen att höja
eller sänka ersättningen, örn skäl därtill äro.
Vill någon framställa anspråk på ersättning för skada eller intrång som
icke av vattendomstolen förutsetts, skall anspråket, i den ordning som stadgas
i 11 kap. 68 § vattenlagen, anmälas inom två år från det tiden för tillståndet
gått till ända, vid äventyr att han går förlustig sin rätt. Vattendomstolen
skall i sitt utslag erinra om vad skadelidande sålunda har att iakttaga.
9 §•
Vad i 9 kap. 54 § vattenlagen är stadgat örn skyldighet att hos Konungens
befallningshavande nedsätta ersättningsbelopp skall i fråga örn ersättning
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 29.
som ovan sägs ej äga tillämpning, såframt skadan eller intrånget finnes vara
väsentligen utan betydelse för fordringsägare som avses i andra stycket av
paragrafen.
10 §.
Bestämmelserna örn uppsägning i 9 kap. 58—63 §§ vattenlagen skola ej äga
tillämpning i fråga om vattenreglering som avses i denna lag.
11 §.
Bestämmelsen i 11 kap. 30 § vattenlagen skall ej utgöra hinder mot upptagande
av ansökan örn tillstånd till vattenreglering, varom ovan sägs.
12 §.
Vad i 11 kap. 33, 34 och 47 §§ vattenlagen är stadgat om avsändande av
underrättelser till sakägare skall i mål som avses i denna lag ej äga tilllämpning,
om vattenrätts domaren finner uppenbart att sakägaren ej lider
skada.
Bestämmelserna i 11 kap. 35—37 §§ vattenlagen om underrättelser till
kammarkollegiet och lantbruksstyrelsen samt örn delgivning av kungörelsen
i målet skola ej äga tillämpning.
13 §.
Befogenhet, som i 11 kap. 46 § vattenlagen tillerkänts vattenrättsdomaren
för där angivna fall, skall tillkomma honom jämväl i fråga om tillfällig vattenreglering
enligt denna lag.
Vid tillämpning i målet av vad i 11 kap. 50 och 61 §§ vattenlagen är
stadgat örn utsättande av sammanträde med vattendomstolen må tid som
där sägs begränsas till en vecka.
Säkerhet som avses i 11 kap. 67 § vattenlagen skall i mål, varom nu är
fråga, gälla all ersättning som icke skall erläggas innan meddelat tillstånd
fages i anspråk. Ändå att vattendomstolens beslut ej omedelbart skall lända
till efterrättelse, skall sådan säkerhet ställas.
Avgift som stadgas ill kap. 95 § samma lag skall ej utgå i målet.
14 §.
Beslut om åtgärd som avses i denna lag skall ej inskrivas i vattenboken.
Denna lag träder i kraft dagen efter den då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Kungl. Maj:ts proposition nr 29.
5
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 22 september 1939.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld,
Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund.
Efter gemensam beredning med cheferna för jordbruks- och handelsdepartementen
anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman,
fråga örn särskilda bestämmelser angående tillfällig vattenreglering samt
anför:
»I skrivelse till Konungen den 9 september 1939 ha vattenfallsstyrelsen
och svenska vattenkraftföreningen hemställt örn utarbetande av förslag till
en författning som vid krig eller krigsfara medgiver ett förenklat och snabbt
förfarande vid behandlingen inför vattendomstolarna av ansökningar i vattenregleringsmål.
I skrivelsen anföres bland annat:
Vattenfallsstyrelsen och svenska vattenkraftföreningen hava i nu rådande
krisläge ansett sig böra undersöka, i vilken omfattning särskilda åtgärder
till tryggande av landets kraftförsörjning kunna anses vara påkallade och
lämpliga. Erfarenheten har givit vid handen, att genom skapande av regleringsmagasin
eller utökande av redan befintliga väsentligt ökade möjligheter
kunna vinnas i detta avseende. En mångfald dylika regleringsföretag
hava redan genomförts; andra äro under utredning eller domstolsbehandling
eller kunna utan vidlyftigare utredningar och med relativt små medel genomföras.
För att dessa möjligheter under nuvarande krisläge skola kunna utnyttjas,
erfordras emellertid en författning örn ett förenklat och snabbare förfarande
än det ordinarie förfarandet enligt vattenlagen.
Enligt bemyndigande i nådigt brev den 8 februari 1935 har under vattenfallsstyrelsens
ledning förberedelser träffats för organiserande av en
för landet gemensam central driftledning vid krig eller krigsfara.
Lämpligen borde en ansökan till vederbörande vattendomstol örn rätt att
anlita nämnda förenklade förfarande vara åtföljd av ett uttalande från den
centrala driftledningen, att vinsten av den ifrågasatta regleringen vore av
betydelse för kraftproduktionen. Ansökningen borde vidare vara åtföljd av
uppgifter om, hur regleringen är avsedd att genomföras, den beräknade
vinsten av företaget och den uppskattade skadan. Vattendomstolen hade att
kontrollera riktigheten av dessa uppgifter samt lämna tillstånd till företaget,
eventuellt med vissa föreskrifter till skydd för allmänt eller enskilt in
-
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 29.
{resse. Tillståndet måste — i motsats mot vad gällande vattenlag föreskriver
—- lämnas utan avbidan på fastställande eller gäldande av ersättningsbelopp,
dock att, där annan än kronan är sökande, domstolen må kunna föreskriva
ställande av borgen till visst av domstolen uppskattat skadeståndsbelopp.
Jämväl i andra avseenden torde förenklingar, avsedda att påskynda rättegångsförfarandet,
kunna medgivas, såsom kortare kungörelseförfarande. Vi
anse oss emellertid ej böra föreslå, huru detta dispensförfarande i detalj
bör ordnas.
I den mån ett förfarande i den i vattenlagen stadgade ordning redan är
inlett, skulle detta fortsättas, oberoende av det lämnade tillståndet att sätta
företaget igång. I annat fall skulle domstolen vid första lägliga tillfälle lämna
föreskrift örn de ersättningsbelopp, sökanden har att utgiva. Därest regleringen
är av provisorisk natur, bör ersättning i penningar kunna utgå i
form av årlig ersättning.
Till sist vilja sökandena till utredning om de värden, det i förevarande fall
gäller, och den betydelse ifråga om minskad kolåtgång, som detta förfarande
kan innebära, framhålla följande exempel.
I ett stort'' antal fall skulle en förenklad domstolsbehandling möjliggöra
vidtagande av regleringar, där de tekniska anordningarna härtill redan finnas
och där sålunda en omedelbar tillämpning av regleringen är tekniskt
möjlig och detta utan att förorsaka någon nämnvärd skada eller olägenhet
för andra intressen.
Sålunda skulle exempelvis vid en ytterligare dämning om 0.25 m av
Untrafjärden i nedre Dalälven vid den Stockholms Elektricitetsverk tillhöriga
kraftstationen Untra kunna omedelbart utvinnas c:a 6 milj. kWh under
tiden oktober—mars och c:a 12 milj. kWh under ett normalt vattenår.
Detta skulle innebära, att en kolkvantitet örn c:a 6,000 ton resp. 12,000 ton
kunde sparas vid Stockholms Elektricitetsverks ångkraftstation vid Värtan
i Stockholm.
En dygns- och veckoreglering av sjön Gesunden ovanför Krångede kraftstation
i Indalsälven med en variation örn högst 5 cm under dygnet och 20
cm under veckan skulle under tiden oktober—mars kunna möjliggöra överföring
av c:a 32 milj. kWh natt- och söndagskraft till dagkraft, vilket skulle
innebära en beräknad kolbesparing vid ångkraftverken av åtminstone 15,000
ton.
I de stora älvarnas flodområden finnas ett mycket stort antal flottledsdammar,
vilka normalt utnyttjas endast för dämning under vårfloden och
fram till flottningens slut. Därest dessa magasin finge utnyttjas även under
icke-flottningstid, skulle med ringa kostnader och enkla åtgärder en avsevärd
vattenbesparing kunna göras. De energimängder, som sålunda kunna
vinnas, äro i Indalsälven c:a 6 milj. kWh, i Dalälven c:a 8 milj. kWh och
i Klarälven c:a 10 milj. kWh, allt per regleringsperiod räknat. Detta skulle
motsvara en besparing av åtminstone 15,000 ton kol under tiden oktober—
mars.
Utöver nu nämnda exempel kunde åtskilliga andra framdragas, där utan
vidtagande av byggnadsarbeten eller efter utförande av mindre sådana stora
vinster i form av kolbesparing kunna erhållas, för det fall ett snabbt regleringstillstånd
erhölles.
över skrivelsen ha inhämtats utlåtanden av vattenöverdomstolen,
vattenrättsdomarna, kommerskollegium, länsstyrelserna i Uppsala, Kopparbergs,
Gävleborgs, Västernorrlands och Jämtlands län samt styrelsen över
Stockholms stads industriella verk.
Kungl. Maj.ts proposition nr 29.
7
I samtliga utlåtanden har framställningen tillstyrkts eller lämnats utan erinran.
Länsstyrelsen i Gävleborgs län har bifogat en ingående redogörelse
angående möjligheten att reglera vattenavrinningen vid flottningsdammar
tillhörande Ljusne och Voxna älvars flottningsförening, upprättad av flottningschefen.
Styrelsen över Stockholms stads industriella verk, vilken på det livligaste
tillstyrkt framställningen, har vitsordat uppgiften, att en ytterligare uppdämning
av Untrafjärden i Dalälven skulle vara till omedelbar och stor nytta
för kraftstationen vid Untra och möjliggöra en väsentlig besparing av kol
vid Stockholms elektricitetsverks ångkraftstation vid Värtan.
Länsstyrelsen i Kopparbergs län har, utan att motsätta sig den föi''eslagna
lagstiftningen, påpekat vikten av att tillvarataga eventuellt skadelidandes intressen
samt därvid uttalat, bland annat:
Åtskilliga betänkligheter kunna resas mot ett förfarande, som för den enskilde
skulle kunna komma att medföra avsevärd skada. Dylika betänkligheter
komma dock att minska i den mån förberedelser för vidtagande av
ifrågakommande åtgärder redan under fredstid kunna företagas. Dylika förberedelser
lära ankomma på vattenfallsstyrelsen. Vid sådana förberedelser
böra de vanliga reglerna för uppskattande av skada av vattenregleringsföretag
komma till tillämpning.
Medgivande till vattenregleringsföretag utan att ersättningsbeloppet samtidigt
fastställes av vattendomstolen torde kunna medföra svårighet för ägare
av intecknade fastigheter att gälda ränta å inteckningar. Åtgärd torde på
grund härav möjligen böra vidtagas till förhindrande av att inteckningshavare
påkallar exekutiv auktion av fastighet under tiden till dess ersättningen
bestämts och gäldats.
Vad länet beträffar torde ifrågasatta förfarandet vara av mindre betydelse.
Möjligen skulle flottledsreglerade sjöar kunna tagas i anspråk på sätt nu
ifrågasatts. De skador, som därvid skulle kunna uppkomma, torde huvudsakligen
hänföra sig till smärre skador under vintertid.
Vad disponerandet av flottledsdammar beträffar torde svårighet icke föreligga
att efter överenskommelse med vederbörande flottningsförening erhålla
rätt att utnyttja dammarna för åstadkommande av vattenbesparing och ökad
energimängd.
Även länsstyrelsen i Västernorrlands län har framhållit, att den föreslagna
lagstiftningen bör kringgärdas med bestämmelser till skydd för andra intressen,
samt anfört följande:
Då utgångspunkten för den föreslagna åtgärden är att under svårare krisläge
trygga och utöka landets elektriska kraftförsörjning, synes det länsstyrelsen
självfallet, att dessa rättigheter endast böra erhålla temporär giltighet.
Det bör ej givas möjlighet för regleringsintressenter, att med stöd av bestämmelser,
tillskapade allenast för ett tillfälligt av krig eller krigsfara framkallat
behov, förvärva för framtiden bestående rättigheter utan att dessa
medgivits efter prövning i normal ordning. Den ifrågasatta lagstiftningen
bör icke träda i tillämpning förrän Kungl. Maj:t med hänsyn till inträffade
förhållanden må finna nödigt därom meddela förordnande.
Då den föreslagna lagstiftningen bör gå ut på att möjliggöra ett snabbt
domstolsförfarande med därav följande mera summariska bedömande av de
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 29.
sökta regleringsåtgärderna och desammas följdverkningar på andra behöriga
intresen, böra särskilda villkor för erhållande av provisoriskt regleringstillstånd
uppställas.
Av vattendomstol eller länsstyrelse godkänd borgen eller säkerhet bör av
vederbörande regleringsintressenter ställas till belopp, som av vattendomstol
må kunna föreskrivas för gäldande av skadestånd med mera. Bevisningsskyldigheten
i fråga om skadegörelse, intrång och olägenhet bör i huvudsak
åvila vederbörande regleringsintressenter. Ersättning för uppkomna skador,
intrång och olägenheter samt arrenden m. m. böra årligen regleras. Vid reglering
av vattendrag, upplåtna till allmän flottled, måste skälig hänsyn tagas
till flottningens intressen. Vattendomstol bör, under den tid det provisoriska
regleringstillståndet gäller, äga att till skydd för andra intressen efter talan
av part eller på eget initiativ vidtaga ändringar i redan meddelade eller föreskriva
nya villkor för den provisoriska regleringsrättens utövande.
Beträffande innehållet av erforderliga bestämmelser i ämnet har vattenrätt
sdomaren vid Norrbygdens vattendomstol anfört följande:
Det förnämsta hindret för ett snabbt genomförande av ett vattenregleringsprojekt
är vattenlagens föreskrift att regleringen icke får begynnas förr än
skada som den åstadkommer blivit gulden. Och det tar i regel en rundlig tid
att fastställa sådan skada. Om nämnda föreskrift, när det gäller vattenreglering
för kraftändamål, finge suspenderas skulle därmed mycken tidsvinst
åstadkommas. Men tid kan även vinnas i ett annat hänseende. Brådskar det
med vattnets innehållande och erfordras för ändamålet byggande i vatten,
bör tillstånd till sådant byggande kunna lämnas av vattenrättsdomaren. En
viss förkortning av tiderna för kungörande av ansökning och vattendomstolens
sammanträden kan ifrågasättas men saknar större betydelse.
Att bestämma ersättningen till årligen utgående belopp för den tid regleringen
äger rum låter sig göra beträffande vissa skador t. ex. för ökade flottningskostnader
men är avgjort olämpligt när det gäller skada å skog och
mark. Vattendomstolarna böra ha frihet att bestämma såväl skadeersättningsbelopp
som sättet för dess gäldande.
Av vattenrättsdomaren vid Österbygdens vattendomstol har beträffande innehållet
av lagstiftningen uttalats bland annat:
Det skulle vara av synnerligt värde, örn genom särskild lagstiftning sådana
jämkningar vidtoges i de gällande bestämmelserna rörande vattenregleringsmål,
som möjliggöra att en tillämnad, för kraftproduktionen betydelsefull
reglering utan mera väsentlig tidsutdräkt kan påbörjas. Härmed avses icke
en sådan förenkling i förfarandet att åt ifrågavarande mål ej skulle ägnas
samma noggranna behandling som avses med gällande bestämmelser. Det
slutliga avgörandet bör givetvis i samma grad som under normala förhållanden
tillgodose allmänna intressen och säkerställa enskild rätt. De avvikelser
från vattenlagens bestämmelser, som genom den ifrågasatta lagstiftningen
torde kunna tillåtas, synas i huvudsak böra avse beredande av möjlighet för
vattendomstolen att i mål av förevarande slag, innan de hunnit slutligen handläggas,
meddela tillstånd till företaget under de villkor, som, såvitt då kan
bedömas, må befinnas oundgängligen erforderliga till skydd för allmänna
intressen och enskild rätt, men med skyldighet för företagaren dels alt underkasta
sig de ändrade eller ytterligare föreskrifter, vartill målets fortsatta
handläggning kan giva anledning, dels att ställa pant eller borgen för de
skadeersättningar som komma att fastställas. Tillika torde åt vattenrättsdomaren
kunna inrymmas befogenhet att, redan innan ett dylikt tillstånd
meddelats, medgiva vidtagande av byggnadsåtgärder i och för regleringen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 29.
9
För meddelande av ett sådant tillstånd av vattendomstolen som ovan nämnts
torde icke alltid vara nödvändigt, att ansökningshandlingarna redan vid tidpunkten
därför äro av den fullständighet som enligt vattenlagen förutsättes
för målets upptagande till handläggning av vattendomstolen. Upprättandet
av dessa handlingar i hela den omfattning som avses i vattenlagen kan nämligen
ofta vara förenat med betydande tidsutdräkt och besvär. Så kan t. ex.
den kartläggning, som är nödig för fastställande av ersättningar för dämningsskada
å mark, kräva lång tid. På grund därav synes kunna ifrågasättas huruvida
icke vissa jämkningar i vattenlagens bestämmelser böra medgivas. Jämväl
i andra hänseenden än ovan berörts torde vissa jämkningar böra vidtagas.
Sålunda torde, då fråga är om vattenreglering av allenast provisorisk natur,
skadeersättningar kunna bestämmas till årligt belopp.
Vattenrättsdomaren vid Söderbygdens vattendomstol har för sin del framhållit
följande:
Mången gång torde kraftproduktionen vid befintliga vattenkraftverk kunna
ökas utan att med anledning härav någon större skada behöver uppkomma
för dem, som äro beroende av vattenhushållningen vid kraftverken. Om
möjligt bör ett enkelt och snabbt förfarande anordnas för möjliggörande av
nämnda ökning i kraftproduktionen. Framhållas må att det icke gärna
synes böra ifrågakomma alt meddela tillstånd till uppförande av nya, mera
kostsamma dammbyggnader utan att i regel fråga endast bör kunna vara
om medgivande att vidtaga åtgärder vid redan befintliga dammbyggnader
och om tillstånd till nya vattenhushållningsbestämmelser vid desamma och
att det tillstånd, som varder meddelat, endast bör avse begränsad, förhållandevis
kort tid. Uppenbart är också att det kommer att bliva nödvändigt att
åt vattendomstolarna överlämna en vidsträckt prövningsrätt. På grund av
vattendomstolarnas sammansättning och i beaktande av den erfarenhet, som
hittills vunnits beträffande deras verksamhet, synes man emellertid kunna
åt dem anförtro de ansvarsfulla uppgifter, varom här är fråga. Skulle ett
flertal mål av nu ifrågavarande beskaffenhet inkomma till vattendomstolarna,
synes det möjligt att förstärkning i en eller annan form av arbetskrafterna
vid desamma kommer att visa sig ofrånkomlig. Möjlighet för sådan
förstärkning bör således finnas.
Vattenrättsdomaren vid Västerbygdens vattendomstol har ifrågasatt, huruvida
icke åt vattenrättsdomarna borde överlämnas att i vattenregleringsmål,
liksom i vissa andra mål, meddela provisoriskt tillstånd.
Av vattenrättsdomaren vid Söderbygdens vattendomstol greve H. A. Hamilton
har sedermera upprättats en promemori a angående det närmare
innehållet av den författning som eventuellt borde utfärdas. I promemorian
anföres, bland annat:
Det torde vara otvivelaktigt att mången gång genom förhållandevis enkla
åtgärder en ej oväsentlig ökning av kraftproduktionen vid befintliga vattenkraftverk
kan vinnas utan att någon större skada uppkommer för dem, som
äro beroende av vattenhushållningen vid kraftverket. Det torde t. o. m. förekomma
fall, då icke alls någon skada behöver uppkomma. Om således
exempelvis den förhöjda dämningen tillämpas endast under icke-vegetationstid
och fråga endast är örn förhöjt vattenstånd å icke odlad mark torde mången
gång icke någon nämnvärd skada uppkomma, särskilt icke därest fråga
endast är om förhöjt vattenstånd under ett eller annat år. Vidare kan ofta
en extra nedsättning av vattenytan vid en dammbyggnad ske utan olägen
-
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 29.
het för annan, om man icke behöver räkna med att denna nedsänkning blir
mera konstant. Ilar kan också omnämnas att vid redan medgivna regleringar,
för vilka fastställts en övre och en nedre regleringsgräns, det visat
sig att regleringsintressenterna icke vågat att hålla vattnet uppdämt till den
övre gränsen eller nedsänka vattnet till den nedre gränsen utan ansett sig
böra hålla en viss marginal för vinnande av säkerhet för att gränserna icke
på grund av omständigheter, som icke förutsetts, överskridas eller underskridas.
Genom ett tillfälligt medgivande om ändring i dessa gränser skulle
en sådan säkerhetsmarginal icke längre behöva hållas.
Om man således har klart för sig att möjlighet bör vid exceptionella förhållanden
beredas till vattenreglering i vidsträcktare omfattning än som tidigare
må vara medgiven, så uppkommer frågan örn och i vad män man
härvid skall kunna genomföra ett mera enkelt och mera snabbt förfarande.
Härvid bör man skilja mellan å ena sidan en vattenreglering, som skall gälla
för framtiden, och å andra sidan en reglering, som skall medgivas endast
mera tillfälligtvis. Några skäl att meddela ändring i nu gällande bestämmelser
beträffande en reglering, som är avsedd att gälla för framtiden, synas
mig icke föreligga. I det följande utgår jag således från att de bestämmelser,
som skola meddelas, endast skola hava avseende å reglering under
viss begränsad tid. Denna tid bör vara kort och i regel ej överstiga ett år.
Det kan ju möjligen tyckas att en sådan tidrymd är för kort, men dels äro
verkningarna av en reglering mycket lättare att överskåda, då fråga endast
är örn en kort tid, dels kan genom markernas försumpning m. m. under en
längre tidsperiod uppstå verkningar, som undvikas då fråga endast är om en
kortare tid, och dels slutligen böra de bestämmelser, som komma att meddelas,
vara sådana att vederbörande kraftverksägare skola utan större omgång
eller några mera avsevärda kostnader kunna, därest förhållandena
skulle därtill föranleda, erhålla ett nytt tillstånd till reglering under ny tid,
innan tiden för det äldre tillståndet gått till ända.
I regel torde den reglering, varom kan vara fråga, endast kunna ifrågakomma
vid redan befintliga dammbyggnader, vid vilka utan vidare eller i
varje fall utan vidlyftigare kostnader föreslagna ändrade vattenhushållningsbestämmelser
kunna tillämpas. Man torde dock icke böra såsom ett oeftergivligt
villkor uppställa att fråga skall vara om reglering vid en redan befintlig
dammbyggnad. Ibland kan nämligen förhållandet vara att man genom
en förhållandevis enkel och ej dyrbar provisorisk dammbyggnad, uppförd
exempelvis vid utloppet av en sjö, kan genomföra en från kraftsynpunkt
värdefull reglering av avrinningen från sjön. Så mycket är emellertid tydligt
att icke i den ordning, varom här är fråga, kan bliva fråga örn att lämna
medgivande till uppförande av mera kostsamma dammbyggnader. Avgörandet
när förfarandet skall vinna tillämpning synes böra överlämnas åt
Kungl. Majit.
Jag får härefter övergå till frågan örn vilka förenklingar i förfarandet,
som lämpligen synas kunna genomföras. Härvid är då att framhålla dels
att den nu såsom regel föreskrivna förberedande skriftväxlingen icke skulle
behöva förekomma och dels att medgivande till det sökta företaget skulle
kunna lämnas av vattendomstolen, oaktat att någon fullständig utredning
angående företagets verkningar icke förebringats och utan att storleken av
utgående ersättningar blivit bestämd.
Vad härefter angår verkningarna av det sökta företaget och sättet för avgörande
av uppkommande ersättningsfrågor så är det givet att dessa frågor
måste beaktas vid vattendomstolens behandling av målet, men det skulle
icke vara nödvändigt att de undersökningar, som kunna vara erforderliga
för att mera exakt angiva verkningarna, blivit slutförda, utan skulle det vara
Kungl. Maj:ts proposition nr 29.
11
tillräckligt att så mycket blivit klart att dels icke några allmänna intressen
i någon mera avsevärd mån komme att förnärmas och dels att de skador
som komme att uppstå icke vore av den storleksordning att de utgjorde hinder
för medgivande till företaget. Vid den behandling, som av vattendomstolen
skall ägnas åt målet, böra också sådana undersökningar verkställas,
som erfordras för ett riktigt avgörande framdeles av uppkommande ersättningsfrågor.
Överhuvudtaget måste man utgå från att de undersökningar,
som av vattendomstolen skulle göras före ett medgivande av tillstånd till
företaget, måste bliva förhållandevis ingående. Någon längre tid torde desamma
dock icke behöva taga i anspråk, därvid också må erinras om att
förberedande undersökningar kunna utföras av en eller båda vattenrättsingenjörerna
med eller utan biträde av vattenrättsnämndemän.
I promemorian uttalas vidare, att de i 2 kap. vattenlagen förekommande
bestämmelserna angående förutsättningarna för tillstånd till byggande i vatten
borde uppmjukas för nu ifrågavarande fall och att tvångsdelaktighet enligt
3 kap. vattenlagen icke borde ifrågakomma. Bestämmelserna i 4 kap.
vattenlagen om särskilda villkor beträffande större vattenkraftanläggningar
och vattenregleringar borde icke äga tillämpning å sådana vattenregleringar
som nu vore i fråga. Beträffande tiden och sättet för utdömande av ersättning
borde överlämnas åt vattendomstolarna att förfara efter vad som funnes
lämpligast i varje fall. Någon förhöjning av ersättningsbelopp, varom stadgas
i 9 kap. 48 § vattenlagen, borde icke förekomma. Ersättning för icke
tillgodogjord vattenkraft borde ej utgå. Bestämmelserna örn lösningsskyldighet,
nedsättning av ersättningsbelopp och uppsägning borde icke vinna
iillämpning. Jämväl i övrigt syntes vissa lättnader böra medgivas i förhållande
till nu gällande lag. Undantag borde sålunda bland annat meddelas
från vissa föreskrifter i 11 kap. 30 och 95 §§ vattenlagen.
Av den lämnade redogörelsen framgår, att genom införande av möjlighet Departementsatt
snabbt vidtaga åtgärder för ökat tillgodogörande av vattenkraft betydan- chelende
besparingar kunna göras i förbrukningen av kol och annat bränsle. Detta
är uppenbarligen av stor betydelse under nu rådande förhållanden.
Vattenfallsstyrelsens och svenska vattenkraftföreningens framställning har
vunnit anslutning i de avgivna yttrandena, därvid likväl av vissa myndigheter
erinrats om vikten av att motstående intressen icke obehörigen åsidosättas.
Vad sistnämnda myndigheter anfört bör givetvis beaktas. Det är angeläget,
att den ifrågasatta lagstiftningen får ett sådant innehåll, att icke blott det
allmännas intresse utan även den enskildes rätt tryggas. Därest lagstiftningen
utformas i huvudsaklig anslutning till de riktlinjer som uppdragits i
förenämnda promemoria, lärer emellertid allmän eller enskild rätt icke trädas
för nära. En avvägning bör liksom eljest företagas mellan nyttan av
åtgärden i fråga, å ena, samt skadeverkningarna, å andra sidan, till förekommande
av att tillstånd till åtgärden medgives i andra fall än då skadan
uppenbarligen är av underordnad betydelse. Det är för övrigt tydligt, att
skadeverkningarna genom sådana provisoriska åtgärder som omnämnas i
promemorian kunna antagas bliva mycket begränsade. Som regel kan endast
bliva fråga om åtgärder beträffande redan befintliga dammbyggnader
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 29.
eller om ändringar i vattenhushållningsbestämmelserna för sådana. Man
torde kunna utgå från att åtgärder, som skulle medföra varaktiga olägenheter
eller som skulle vara förenade med större kostnader, icke komma att
vidtagas, då här åsyftas att vinna endast en tillfällig ökning av vattenkraften.
I promemorian har bland annat framhållits, att en tillfällig ändring av förut
gällande villkor för vattenreglering kan vara påkallad för att giva vederbörande
möjlighet att erhålla en sådan säkerhetsmarginal att han vågar utnyttja
förut meddelat tillstånd i avsedd utsträckning. I dylika fall skulle något intrång
i annans rätt överhuvud ej behöva uppkomma. Det kan även nämnas,
att en vattenreglering för vattenkraftändamål ej sällan är till båtnad även
för andra intressenter, t. ex. därigenom att vattenavrinningen blir jämnare
än förut, i följd varav översvämningar nedanför regleringsanordningarna
kunna förebyggas.
I överensstämmelse med vad nu anförts har jag låtit utarbeta förslag till
lag med särskilda bestämmelser angående tillfällig vattenreglering.
Bestämmelserna i den föreslagna lagen torde böra inledas av ett stadgande,
enligt vilket tillstånd till sådan tillfällig åtgärd som avses med lagen
må meddelas först efter det Konungen vid krig eller krigsfara, vari riket befinner
sig, eller eljest under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden
utfärdat förordnande därom. För sådant förordnande torde under tid, då
riksdagen är samlad, böra krävas riksdagens samtycke. Bestämmelser av
detta innehåll böra intagas såsom 1 § i förslaget.
Under 2 § torde böra givas närmare bestämmelser örn förutsättningarna
för meddelande av tillstånd, varom nu är fråga. Av den föregående
redogörelsen framgår, att vattenfallsstyrelsens och svenska vattenkraftföreningens
framställning allenast rör vattenreglering för bättre utnyttjande av
vattenkraft. Denna begränsning torde vara välbetänkt. Härjämte synes
böra angivas, att det skall vara fråga örn tillfällig vattenreglering. Det torde
böra föreskrivas, att tillstånd till sådan vattenreglering må, ändå att hinder
skulle möta enligt 2 kap. vattenlagen, meddelas, därest åtgärden i fråga prövas
ur allmän och enskild synpunkt medföra fördel som väsentligt överväger
därmed förenade olägenheter. Jämte denna allmänna förutsättning böra
emellertid bestämmelserna i 2 kap. 3 § andra och tredje styckena vattenlagen
äga tillämpning, även om det är föga sannolikt att dessa bestämmelser —
som uppställa särskilda garantier mot mera omfattande skadeverkningar -—•
skulle erhålla praktisk betydelse beträffande tillfällig vattenreglering enligt
den nu föreslagna lagen.
I ett yttrande har särskilt framhållits, att hänsyn måste tagas till flottningsintresset.
Härom stadgas nu i 2 kap. 11 § andra stycket vattenlagen
bland annat, att genom bestämmelser rörande vattentillgångens fördelning
skall mellan stridiga intressen såvitt möjligt så jämkas att ett vart kan behörigen
tillgodoses. Detta stadgande upphäves icke genom de bestämmelser
som jag förut förordat.
Under 3 § i den föreslagna lagen torde böra intagas bestämmelser angående
den tid för vilken tillstånd må meddelas. I detta hänseende har i
Kungl. Maj:ts proposition nr 29.
13
promemorian uttalats, att tillståndet som regel borde begränsas till ett år.
En sådan begränsning skulle dock kunna medföra betydande praktiska olägenheter.
Längsta tiden för tillståndets giltighet synes böra fastställas till
tre år.
Det är tydligt, att vid meddelande av tillstånd enligt den föreslagna lagen
vattendomstolen bör såvitt möjligt söka förekomma skada eller intrång för
annan genom att föreskriva vidtagandet av erforderliga skyddsåtgärder.
Detta följer redan av 11 kap. 62 § vattenlagen. I den föreslagna lagen torde
emellertid, såsom i ett par yttranden förordats, på grund av möjligheten att
en felbedömning kan äga rum, böra upptagas en bestämmelse, enligt vilken
vattendomstolen skall äga att på därom gjord framställning ändra villkoren
för meddelat tillstånd eller föreskriva nya villkor, örn så finnes påkallat.
Under 4 § i förslaget torde böra föreskrivas, att fiskeavgift, varom stadgas
i 2 kap. 10 § vattenlagen, ej skall utgå med anledning av sådan tillfällig
vattenreglering som här avses. Vidare synes böra meddelas bestämmelse,
att örn annan tillhörig dammbyggnad begagnas för vattenregleringen
enligt vad i 2 kap. 15 § vattenlagen stadgas, vad där är föreskrivet om
skyldighet att gottgöra ägaren andel av byggnadens värde ej skall äga tilllämpning.
Däremot bör skyldighet föreligga att deltaga i kostnaden för underhåll
av anläggningen.
Härefter bör såsom 5 § upptagas föreskrift örn skyldighet att gälda ersättning
för skada eller intrång genom vattenregleringen. Det torde tillika böra
stadgas, att om annan tillhörig vattenkraft tages i anspråk, ersättning därför
skall utgå allenast såvitt fråga är om tillgodogjord vattenkraft eller om vattenkraft
som uppenbarligen är avsedd att tillgodogöras under den tid tillståndet
för vattenregleringen skall gälla.
Reglerna i 3 kap. vattenlagen örn vattenreglering med tvångsdelaktighet
torde såsom i promemorian föreslagits icke böra äga tillämpning i fråga
örn vattenreglering som nu avses. Ett stadgande i enlighet härmed synes
böra intagas under 6 §. Örn det finnes uppenbart, att regleringen är till
nytta för annan som tillgodogör vattenkraft, bör denne dock kunna åläggas
att i den mån så finnes skäligt bidraga till kostnaden för regleringen.
För det fall att två eller flera frivilligt förenat sig örn företaget, torde vissa
avsteg böra medgivas från vad eljest skulle gälla. Vattendomstolen synes sålunda
böra tillerkännas befogenhet att besluta, att företagets angelägenheter
skola, i stället för av styrelse, handhavas av någon av deltagarna. I sådan
händelse lärer icke heller vara erforderligt att stadgar antagas för samfälligheten.
I 4 kap. vattenlagen stadgas vissa särskilda villkor beträffande större vattenkraftanläggningar
och vattenregleringar. Dessa bestämmelser torde icke
böra äga tillämpning å de vattenregleringar av tillfällig natur som nu äro
i fråga. Ett stadgande i enlighet härmed synes böra upptagas såsom 7 § i
förslaget.
Av särskild praktisk betydelse är frågan, i vilken ordning uppkommande
ersättningsfrågor skola prövas. På sätt i flera yttranden liksom i prome
-
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 29.
morian framhållits är det nödvändigt, att vattendomstolen erhåller större frihet
än eljest att beträffande ersättningsfrågornas handläggning förfara enligt
vad i varje särskilt fall finnes lämpligast. Bestämmelser härom synas
höra intagas under 8 § i den föreslagna lagen.
I denna paragraf torde först böra stadgas, att i händelse uppkommen ersättningsfråga
kan utan dröjsmål prövas på förhand, detta bör ske. Härjämte
torde det emellertid vara nödvändigt att ålägga vattendomstolen att
i vissa fall, helt eller delvis, fastställa ersättning på förhand. En sådan skyldighet
synes böra föreligga, därest i undantagsfall en sakägare skulle komma
att lida skada eller intrång som medför svårighet för honom att vinna sin utkomst
eller att fullgöra honom åvilande förpliktelser.
Ersättning i penningar skall för närvarande enligt vattenlagen med vissa
närmare angivna undantag fastställas till ett kapitalbelopp. I mål av nu
ifrågavarande natur torde ersättningen, örn den fastställes på förhand, i allmänhet
icke böra bestämmas på dylikt sätt. I stället synes böra stadgas,
att ersättningen må fastställas att utgå för år eller del av år, så länge regleringen
varar, med rätt för vattendomstolen att höja eller sänka ersättningen,
örn skäl därtill äro.
Beträffande vattendomstolens prövning av uppkomna ersättningsfrågor
torde vidare vara nödvändigt att stadga, att vattendomstolen, i den mån ej
annat föranledes av vad förut sagts, vid meddelande av tillstånd till vattenregleringen
äger uppskjuta prövningen av ersättningsfrågor till senare
tidpunkt. I anslutning härtill synes böra föreskrivas, att om någon vill
framställa anspråk på ersättning för skada eller intrång som icke av vattendomstolen
förutsetts, sådant anspråk skall anmälas i den ordning som
stadgas i 11 kap. 68 § vattenlagen inom två år från det tiden för tillståndet
gått till ända, vid äventyr att han går förlustig sin rätt. Det torde vidare
böra åläggas vattendomstolen att i sitt utslag erinra örn vad skadelidande
enligt vad nu sagts har att iakttaga.
Enligt 9 kap. 54 § vattenlagen skall av vattendomstolen fastställd ersättning
i allmänhet nedsättas hos Konungens befallningshavande. I vissa fall
må dock befrielse därifrån medgivas, därest det kan ske utan åsidosättande
av inteckningshavares och med dem jämställda borgenärers rätt. Beträffande
nu ifrågavarande mål torde böra föreskrivas, att vad i 9 kap. 54 §
vattenlagen är stadgat örn skyldighet att verkställa nedsättning ej skall äga
tillämpning, därest skada eller intrång varom fråga är finnes vara väsentligen
utan betydelse för sådan fordringsägare. Föreskrift av detta innehåll
bör upptagas såsom 9 §.
Under 10 § torde, i enlighet med vad som föreslagits i promemorian, böra
meddelas undantag från vissa bestämmelser örn uppsägning som finnas intagna
i 9 kap. 58—63 §§ vattenlagen.
Enligt 11 kap. 30 § vattenlagen gäller såsom villkor för upptagande av
ansökan om ändring av befintlig anläggning, vars laglighet ej förut prövats
eller är fri från klander, att prövning av anläggningens laglighet påkallas.
Kungl. Maj:ts proposition nr 29.
15
Såsom i promemorian uttalas torde undantag från denna regel böra medgivas.
Stadgande härom kan lämpligen upptagas under 11 § i förslaget.
Härefter synes under 12 § böra intagas stadgande att vad ill kap. 33, 34
och 47 §§ vattenlagen är stadgat om avsändande av underrättelser till sakägare
ej skall äga tillämpning i mål som avses med förslaget, om vattenrättsdomaren
finner uppenbart att sakägaren ej lider skada. Vidare synes
kunna stadgas, att bestämmelserna i 35—37 §§ i samma kapitel om underrättelser
lill kammarkollegiet och lantbruksstyrelsen samt örn delgivning i
vissa fall av kungörelsen i målet ej heller skola äga tillämpning.
I detta sammanhang må framhållas, att det utan särskilt stadgande torde
vara tydligt, att tillämpningen av vad i 11 kap. 27 § vattenlagen är stadgat
om ansökningshandlingarnas innehåll skall i mål om tillfällig vattenreglering
enligt den föreslagna lagen anpassas efter målets beskaffenhet och att
eventuellt erforderlig komplettering av ansökningshandlingarna med hänsyn
till ersättningsfrågorna icke torde behöva föranleda dröjsmål med utfärdande
av tillstånd till åtgärden i fråga. Att det skall åligga sökanden att förebringa
jämväl den utredning som erfordras för bedömande av ersättningsfrågorna
är uppenbart.
Under 13 § i den föreslagna lagen torde böra intagas en bestämmelse som
ger vattenrättsdomaren möjlighet att meddela interimistiska beslut på sätt
som för vissa andra fall stadgas ill kap. 46 § vattenlagen. Härjämte synes
böra meddelas föreskrift, att vid tillämpning av vad i 11 kap. 50 och 61
§§ vattenlagen stadgas om utsättande av sammanträde med vattendomstolen
vattenrättsdomaren må begränsa tid som där sägs till en vecka.
Enligt 11 kap. 67 § vattenlagen äger vattendomstolen förordna, att dess
utslag omedelbart skall gå i verkställighet. För att ett sådant förordnande
skall kunna åberopas gäller emellertid, att säkerhet skall ställas för ersättning
som högre rätt kan komma att utdöma. Beträffande nu ifrågavarande
mål torde i överensstämmelse med vad i vissa yttranden framhållits böra
stadgas, att säkerheten skall gälla all ersättning som icke skall erläggas
innan meddelat tillstånd tages i anspråk. I anslutning härtill synes böra
föreskrivas att, även örn vattendomstolens beslut ej omedelbart skall lända
till efterrättelse, sådan säkerhet skall ställas, såvitt ej 14 kap. 3 § vattenlagen
är tillämplig. Enligt sistnämnda lagrum är kronan fri från skyldighet
att ställa säkerhet.
I överensstämmelse med uttalande i promemorian torde böra stadgas, att
avgift till bidrag till kostnad för vattendomstolarnas organisation och verksamhet,
som föreskrives i 11 kap. 95 § vattenlagen, ej skall utgå med
anledning av vattenreglering som nu är i fråga.
Under 14 § synes böra stadgas, att beslut om åtgärd som avses i lagen ej
skall inskrivas i vattenboken.
I övrigt torde ej några särskilda bestämmelser för ifrågavarande mål vara
behövliga.
Den föreslagna lagen bör träda i kraft omedelbart efter utfärdandet.
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 29.
I enlighet med vad sålunda anförts har inom justitiedepartementet upprättats
förslag till lag med särskilda bestämmelser angående tillfällig vattenreglering.
»
Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över ifrågavarande lagförslag,
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87
regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj:! Konungen.
Ur protokollet:
Ragnar Kihlgren.
Kungl. Maj:ts proposition nr 29.
17
Förslag
till
Lag
med särskilda bestämmelser angående tillfällig vattenreglering.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga,
av krig föranledda förhållanden äger Konungen, när riksdagen
ej är samlad, förordna, för viss tid eller tills vidare, att vad i denna lag är
stadgat örn meddelande av tillstånd till tillfällig vattenreglering skall äga
tillämpning.
Varder ej meddelat förordnande av nästföljande riksdag inom trettio dagar
från riksdagens början gillat, skall detsamma efter utgången av nämnda tid
upphöra att lända till efterrättelse.
Prövas under tid, då riksdagen är samlad, förhållanden vara för handen
som i första stycket sägs, äger Konungen med riksdagens samtycke meddela
förordnande som där avses.
2 §•
För bättre utnyttjande av vattenkraft må efter ansökan till vattendomstolen
enligt 11 kap. vattenlagen, ändå att hinder skulle möta enligt 2 kap. samma
lag, tillstånd meddelas till tillfällig reglering av avrinningen ur sjö eller
annan vattensamling eller i vattendrag, därest sådan åtgärd prövas ur allmän
och enskild synpunkt medföra fördel som väsentligt överväger därmed
förenade olägenheter. Vad i 2 kap. 3 § andra stycket vattenlagen är stadgat
skall dock äga tillämpning jämväl i fråga örn åtgärd som nu sagts, såvitt ej
Konungen, i den ordning tredje stycket i samma paragraf föreskriver, medgiver
undantag.
3 §•
Tillstånd som avses i 2 § skall meddelas för viss tid, högst tre år.
Vattendomstolen äger efter därom gjord framställning ändra övriga villkor
lör tillståndet eller föreskriva nya villkor, när så finnes påkallat.
4 §•
Fiskeavgift, varom stadgas i 2 kap. 10 § vattenlagen, skall ej utgå med anledning
av vattenreglering som ovan sägs.
Tages enligt vad i 2 kap. 15 § vattenlagen stadgas annan tillhörig byggnad
Bihang till urtima riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 29. 2
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 29.
i anspråk för vattenregleringen, skall vad där föreskrives om skyldighet att
gottgöra ägaren andel av byggnadens värde ej äga tillämpning.
5 §•
För skada eller intrång med anledning av vattenregleringen skall utgå
ersättning enligt 9 kap. vattenlagen.
Tages genom vattenregleringen annan tillhörig vattenkraft i anspråk, skall
ersättning därför utgå allenast såvitt fråga är örn tillgodogjord vattenkraft
eller om vattenkraft, som uppenbarligen är avsedd att tillgodogöras under
den tid tillståndet för vattenregleringen skall gälla.
6 §•
Vad i 3 kap. vattenlagen är stadgat örn vattenreglering med tvångsdelaktighet
skall icke äga tillämpning å reglering som avses i denna lag. Finnes uppenbart,
att regleringen är till nytta för annan som tillgodogör vattenkraft,
vare denne dock pliktig att i den mån så kan anses skäligt bidraga till kostnaden
för regleringen. Med avseende å talan i fall som nu sagts gäde vad
om talan enligt 3 kap. 9 § vattenlagen är stadgat.
Hava två eller flera förenat sig om regleringen, må förordnas, att företagets
angelägenheter skola i stället för av styrelse handhavas av någon av deltagarna;
och vare i ty fall stadgar för företaget ej erforderliga.
7 §•
Vad i 4 kap. vattenlagen är stadgat örn särskilda villkor beträffande större
vattenkraftanläggningar och vattenregleringar skall ej äga tillämpning i fråga
örn vattenreglering som ovan sågs.
8 §■
Kan fråga om ersättning som i 5 § sägs utan dröjsmål prövas på förhand,
bör det ske. Kan det antagas, att sakägare kommer att lida skada eller intrång
som medför svårighet för honom att vinna sin utkomst eller att fullgöra
honom åvilande förpliktelser, skall ersättning till sakägaren städse helt
eller delvis fastställas på förhand.
Ei*sättning, som bestämmes i penningar, må fastställas att utgå för år eller
del av år, så länge regleringen varar, med rätt för vattendomstolen att höja
eller sänka ersättningen, örn skäl därtill äro.
Där ej annat föranledes av vad i första stycket stadgas, äger vattendomstolen
vid meddelande av tillstånd till vattenregleringen uppskjuta prövningen
av uppkomna ersättningsfrågor till senare tidpunkt.
Vill någon framställa anspråk på ersättning för skada eller intrång som
icke av vattendomstolen förutsetts, skall anspråket anmälas i den ordning
som stadgas i 11 kap. 68 § vattenlagen inom två år från det tiden för tillståndet
gått till ända, vid äventyr att han går förlustig sin rätt.
Vattendomstolen skall i sitt utslag erinra om vad skadelidande enligt vad
nu sagts har att iakttaga.
Kungl. Maj:ts proposition nr 29.
19
9 §•
Vad i 9 kap. 54 § vattenlagen är stadgat om skyldighet att hos Konungens
befallningshavande nedsätta ersättningsbelopp skall i fråga om ersättning
som ovan sägs ej äga tillämpning, såframt skadan eller intrånget finnes vara
väsentligen utan betydelse för fordringsägare som avses i andra stycket av
paragrafen.
10 §.
Bestämmelserna om uppsägning i 9 kap. 58—63 §§ vattenlagen skola ej äga
tillämpning i fråga om vattenreglering som avses i denna lag.
11 §.
Bestämmelsen i 11 kap. 30 § vattenlagen skall ej utgöra hinder mot upptagande
av ansökan om tillstånd till vattenreglering, varom ovan sägs.
12 §.
Vad ill kap. 33, 34 och 47 §§ vattenlagen är stadgat örn avsändande av
underrättelser till sakägare skall i mål som avses i denna lag ej äga tilb
Ympning, örn vattenrättsdomaren finner uppenbart att sakägaren ej lider
skada. Bestämmelserna i 35—-37 §§ i samma kapitel om underrättelser till
kammarkollegiet och lantbruksstyrelsen samt om delgivning av kungörelsen
i målet i vissa fall skola ej heller äga tillämpning.
13 §.
Befogenhet, som i 11 kap. 46 § vattenlagen tillerkänts vattenrättsdomaren
för där angivna fall, skall tillkomma honom jämväl i fråga om tillfällig vattenreglering
enligt denna lag.
Vid tillämpning i målet av vad i 11 kap. 50 och 61 §§ vattenlagen är
stadgat om utsättande av sammanträde med vattendomstolen må tid som
där sägs begränsas till en vecka.
Säkerhet som avses i 11 kap. 67 § vattenlagen skall i mål, varom nu är
fråga, gälla all ersättning som icke skall erläggas innan meddelat tillstånd
tages i anspråk. Ändå att vattendomstolens beslut ej omedelbart skall lända
till efterrättelse, skall sådan säkerhet ställas, där ej 14 kap. 3 § vattenlagen
är tillämplig.
Avgift som stadgas i 11 kap. 95 § samma lag skall ej utgå i målet.
14 §.
Beslut om åtgärd som avses i denna lag skall ej inskrivas i vattenboken.
Denna lag träder i kraft dagen efter den då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 29.
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 29 september
1939.
Närvarande:
justitieråden Eklund,
Lawski,
von Steyern,
regeringsrådet Hjärne.
Enligt lagrådet den 28 september 1939 tillhandakommet utdrag av protokoll
över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i
statsrådet den 22 september 1939, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets
utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas
över upprättat förslag till lag nied särskilda bestämmelser angående
tillfällig vattenreglering.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits
av byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet hovrättsrådet Gösta
Walin.
Lagrådet yttrade:
Enligt 2 § skall med visst undantag tillstånd till vattenreglering få meddelas,
ändå att hinder skulle möta enligt 2 kap. vattenlagen. Enär beträffande
vissa stadganden i 2 kap. tvekan kan uppkomma huruvida de enligt
förslaget skola tillämpas eller ej och då det icke torde föreligga något nämnvärt
praktiskt behov att här meddela undantagsbestämmelser i avseende å
andra i kapitlet uppställda hinder än det som angives i 3 § första stycket,
hemställes att föreskriften begränsas till att avse sistnämnda lagrum.
Ur protokollet:
Wilhelm von Schwerin.
Kungl. Maj:ts proposition nr 29.
21
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsårenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 29 september 1939.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld,
Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund.
Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman, anmäler, efter gemensam
beredning med cheferna för jordbruks- och handelsdepartementen,
lagrådets den 29 september 1939 avgivna utlåtande över det till lagrådet den
22 september 1939 remitterade förslaget till lag med särskilda bestämmelser
angående tillfällig vattenreglering.
Föredraganden anför:
»Lagrådet har i sitt utlåtande hemställt, att en jämkning vidtages beträffande
2 § i förslaget. Enligt denna paragraf må tillstånd till tillfällig vattenreglering
meddelas ändå att hinder skulle möta enligt eljest gällande regler
i 2 kap. vattenlagen. Vad i 2 kap. 3 § andra och tredje styckena vattenlagen
är stadgat örn hinder mot företag med mera omfattande skadeverkningar
skall dock äga tillämpning.
Huvudsyftet med förstnämnda bestämmelse i förslaget har varit att medgiva
undantag från vad i 2 kap. 3 § första stycket vattenlagen stadgas örn
byggande i vatten. Enligt detta lagrum må ej vidtagas åtgärd, som genom
inverkan på vattenförhållandena medför skada eller intrång för annan, utan
så är att nyttan därav uppgår till ett värde, motsvarande tre gånger den
skada och det intrång som göres å åker och äng samt två gånger skadan
och intrånget å annan egendom. En dylik, av strängt matematiska regler
bunden tillståndsprövning har icke kunnat bibehållas beträffande sådan
vattenreglering som nu är i fråga. Förslaget innebär, att vattendomstolen
skall erhålla befogenhet att meddela tillstånd till en tillfällig reglering, även
örn domstolen vid tillståndets meddelande ännu ej hunnit att slutligt uppskatta
den skada och det intrång, som kan följa av regleringen. Såsom villkor
för tillstånds meddelande har —- i överensstämmelse med grundtanken
i nyssnämnda stadgande i vattenlagen — angivits, att nyttan av regleringen
enligt vattendomstolens prövning skall befinnas väsentligt överväga därmed
förenade olägenheter, varjämte såsom nämnts bestämmelserna i 2 kap. 3 §
andra och tredje styckena vattenlagen skola gälla.
Lagrådet har beträffande 2 § i förslaget uttalat, att tvekan kunde uppkomma,
huruvida vissa andra stadganden i 2 kap. vattenlagen än de förut
Bihang till urtima riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 29.
3
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 29.
nämnda skulle tillämpas eller ej. Med hänsyn härtill och då det icke syntes
föreligga något nämnvärt praktiskt behov att meddela undantagsbestämmelser
i avseende å andra i 2 kap. vattenlagen uppställda hinder än det som
angåves i 3 § första stycket har lagrådet hemställt, att föreskriften i 2 § i
förslaget begränsas till att avse sistnämnda lagrum.
Med anledning av vad lagrådet anfört har 2 § i förslaget underkastats
omarbetning. Det torde böra framhållas, att den lydelse paragrafen härvid
erhållit icke innebär något avsteg från det remitterade förslagets ståndpunkt,
att bestämmelserna i 2 kap. 3 § andra och tredje styckena vattenlagen skola
äga tillämpning även i fråga örn vattenreglering enligt förslaget. En tillfällig
reglering som skulle medföra sådana omfattande skadeverkningar som
nämnas i dessa lagrum bör självfallet icke medgivas. Å andra sidan är det
nu föreslagna förfarandet icke avsett för andra fall än sådana, där det krafttillskott
som kan erhållas är av verklig betydelse ur de synpunkter som
motiverat lagstiftningen.
I övrigt ha vidtagits vissa redaktionella jämkningar i förslaget.
Bestämmelserna i förslaget om meddelande av tillstånd till tillfällig vattenreglering
skola träda i tillämpning först efter det förordnande därom
meddelats av Konungen. Sådant förordnande synes böra meddelas att gälia
tills vidare.
Med hänsyn till innehållet i 1 § i förslaget skall tillfälle beredas riksdagen
att taga ställning till frågan örn utfärdande av förordande som nu
nämnts.»
Härefter hemställer föredraganden
dels att det i enlighet med vad förut anförts ändrade lagförslaget
måtte jämlikt § 87 regeringsformen föreläggas riksdagen
till antagande,
dels ock att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att samtycka
till att Kungl. Maj:!, sedan lag i ämnet utfärdats,
meddelar sådant förordnande, som i lagen avses, att gälla
tills vidare.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Sigrid Linders.
Stockholm 1939. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
393751