Kungl. Maj:ts proposition nr 24.

1

Nr 24.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den
3 maj 1929 (nr 62) örn särskild skatt å bensin och motorsprit,
m. m.; given Stockholms slott den 22 september
1939.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
dels antaga härvid fogade förslag till förordning angående ändrad lydelse
av 1 § förordningen den 3 maj 1929 (nr 62) örn särskild skatt å bensin och
motorsprit,

dels ock bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1939.

1 sami. Nr 24.

1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 24.

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 3
maj 1929 (nr 62) om särskild skatt å bensin och motorsprit1.

Härigenom förordnas, att 1 § förordningen den 3 maj 1929 om särskild
skatt å bensin och motorsprit skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angles
:

1 §•

För bensin, som till riket införes eller här tillverkas, skall, i den ordning
nedan stadgas, erläggas särskild skatt av tolv öre för liter. Skatt skall dock
icke utgå för mineraloljeprodukt, som införes för att vid oljeraffinaderi användas
uteslutande såsom råvara vid tillverkning av bensin. För motorsprit
—--för Uter.

I denna---såsom motorsprit.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

1 Senaste lydelse se 1938:138.

Kungl. Maj:ts proposition nr 24.

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 22 september
1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld,

Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund.

Efter gemensam beredning med cheferna för kommunikations- och handelsdepartementen
anför chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss: Enligt

1 § förordningen den 3 maj 1929 (nr 62) örn särskild skatt å bensin
och motorsprit skall för bensin, som till riket införes eller här tillverkas, erläggas
särskild skatt av 12 öre för liter. Då fråga är om till riket införd
bensin, utgöres skatten till tullverket samtidigt med tullen. Kontroll å beskattningen
av inom riket tillverkad bensin utövas av kontrollstyrelsen.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 8 september 1939 har kontrollstyrelsen
hemställt örn ändring av förenämnda förordning i syfte att medgiva skattefrihet
för petroleumprodukt, som av tullverket utlämnas till oljeraffinaderi
för framställning av skattepliktig bensin. Till stöd härför har styrelsen anfört
i huvudsak följande:

Fråga hade uppstått, att tillverkaren vid oljeraffinaderiet i Nynäshamn,
firman A. Johnson & C:o, skulle under den närmaste tiden från utlandet
införa en petroleumprodukt, som enligt uppgift vore på grund av beskaffenheten
och sammansättningen att i tull- och skattehänseende anse såsom bensin,
oaktat varan för att kunna saluföras såsom bensin först måste underkastas
industriell bearbetning i företagets raffineringsverk. Enligt vad tillverkaren
meddelat kunde beräknas, att ett svinn av cirka 20 procent uppstode
vid bearbetningen, varjämte cirka 10 procent av råvaran framkomme
såsom mindervärdiga biprodukter. Återstående 70 procent skulle utvinnas
såsom motorbensin, för vilken kontrollstyrelsen hade att uttaga skatt. Bensin
finge icke utlämnas från tillverkningsstället annorledes än medelst fakturering.
För den under ett kvartal utlämnade myckenheten bensin skulle skatten
av tillverkaren inbetalas före utgången av månaden närmast därefter. Denna
anordning av beskattningen bomme alltså att beträffande nu ifrågavarande
råvara medföra den icke avsedda konsekvensen, att dels dubbelbeskattning
skulle inträda för den av råvaran utvunna bensinen, dels skatt komme att
drabba icke blott det svinn utan även de mindervärdiga biprodukter, som
uppstode vid raffineringsproceduren. Det syntes angeläget att avhjälpa detta
förhållande, som för tillverkaren utgjorde ett ekonomiskt hinder för användning
av dylik råvara vid bensintillverkningen. En sådan åtgärd framstode
även ur det allmännas synpunkt såsom synnerligen angelägen, då varje

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 24.

Departements chefen.

möjlighet till underlättande av den inhemska motorbränsleproduktionen under
nuvarande förhållanden borde tillvaratagas.

Den naturligaste lösningen av detta spörsmål funne styrelsen vara, att
skatt icke uttoges vid tillverkarens införsel av petroleumprodukt, varom här
vore fråga. Då detta enligt vad av tullverket upplysts icke syntes kunna ske
på det sätt, att importvaran bedömdes såsom en skattefri petroleumprodukt,
återstode möjligheten att genom en uttrycklig föreskrift i bensinskatteförordningen
från skatt undantaga skattepliktig sådan vara, som av tullverket
utlämnades till oljeraffinaderi för framställning av skattepliktig bensin. En
förebild härtill vore den i tulltaxan genomförda anordningen, att exempelvis
konstister, vilken vara här i landet vöre belagd med accis enligt förordningen
den 7 juni 1935 (nr 259) örn accis å margarin och vissa andra fettvaror
eller, vad anginge importvara, häremot svarande tull, vid införsel till
riket vore tullfritt, därest varan vore avsedd att användas uteslutande vid
tillverkning för försäljning av i nämnda förordning åsyftad accispliktig vara.

Vad anginge kontrollen över att den för bearbetning importerade bensinen
av tillverkaren användes för det för skattebefrielsen förutsatta ändamålet
ville styrelsen erinra, att styrelsen med stöd av 2 § kungörelsen den 6 juni
1929 (nr 122) ägde utfärda närmare föreskrifter angående kontrollen å beskattningen
av inom riket tillverkad bensin, på grund varav det syntes få
ankomma på styrelsen att utfärda jämväl i förevarande sammanhang erforderliga
kontrollföreskrifter, avseende tillsyn å tillverkningsstället. Styrelsen
räknade med att det kunde bliva erforderligt att åtminstone under tid,
då import och bearbetning av petroleumprodukt, varom här vore fråga, påginge,
anställa särskild kontrollant för ändamålet. För kontrollens utövande
vore påkallat att från tullverket erhålla underrättelse så snart utlämning
av bensin utan upptagande av skatt ägt rum till tillverkaren. Någon särskild
författningsbestämmelse härutinnan syntes icke behövlig.

För bensin, som till riket infördes, hade importören att erlägga tull med
Vio öre per liter. Det syntes skäligt, att jämväl tullfrihet medgåves för bensin,
som av innehavare av oljeraffinaderi infördes för att av honom användas
uteslutande såsom råvara vid där företagen tillverkning av bensin.

Över framställningen har infordrat utlåtande avgivits av generaltullstyrelsen,
som förklarat sig icke hava något att erinra mot en lösning av föreliggande
spörsmål på det av kontrollstyrelsen föreslagna sättet.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen inträder med tillämpning
av nuvarande bensinskattebestämmelser en dubbelbeskattning, då mineraloljeprodukter,
som på grund av sin beskaffenhet och sammansättning tulltekniskt
sett äro att hänföra till bensin, införas för att här i landet undergå raffinering.
Skatt uttages nämligen i dylikt fall såväl vid införseln som efter raffineringen.
Även enligt min mening är det angeläget, att åtgärder vidtagas för
undvikande av denna uppenbarligen icke åsyftade dubbelbeskattning. Enklast
synes detta kunna ske genom införande i 1 § bensinskatteförordningen
av bestämmelse därom, att skatt icke skall utgå för mineraloljeprodukt, som
införes för att vid oljeraffinaderi användas uteslutande såsom råvara vid
tillverkning av bensin. Såsom kontrollstyrelsen framhållit, får det anses
skäligt, att jämväl tullfrihet medgives för här avsedda produkter. Stadgande
härom bör lämpligen meddelas i en ny anmärkning under nr 174 i

Kungl. Maj:ts proposition nr 24. 5

tulltaxan. Såsom villkor för tullfrihet bör gälla, att vid införseln till tullmyndigheten
avlämnas en försäkran av form och innehåll, som för liknande
fall föreskrivits i 20 § kungörelsen den 29 november 1929 (nr 373) med
tillämpningsföreskrifter till tulltaxeförordningen. Förslag till härav betingat
tillägg till nyssnämnda författningsrum torde senare få anmälas för Kungl.
Maj :t.

I enlighet med vad förut anförts har inom finansdepartementet upprättats
förslag till förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den
3 maj 1929 (nr 62) om särskild skatt å bensin och motorsprit.

Föredraganden hemställer härefter, att Kungl. Maj:t måtte genom proposition
föreslå riksdagen att

dels antaga sistberörda förslag,

dels ock besluta, att den vid tulltaxeförordningen den 4
oktober 1929 (nr 316) fogade tulltaxan skall från och med
dag, som av Kungl. Maj:t bestämmes, i nedan angivna del
erhålla följande ändrade lydelse:

174

Mineraloljor:
bensin ...

100 liter

—: 10

Anm. 1. För till detta nummer hänförlig vara, som
är avsedd att vid] oljeraffinaderi användas uteslutande
såsom råvara vid tillverkning av bensin,
skall tull icke utgå.

Anm. 2. För bensin, som införes till riket, skall er- j
läggas skatt] enligt vad därom är särskilt stadgat.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,
att proposition av den lydelse bilaga vid detta protokoll
utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Holger Anderson.

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 24.

2