Kungl. Maj.ts proposition nr 97.

1

Nr 97.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till lantmäteriväsendet;
given Stockholms slott den 10 februari
1939.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Majits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

A. Pehrsson-Bramstorp.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 10 februari 1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,

Forslund, Eriksson, Strindlund.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen
för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp:

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t under nionde huvudtiteln föreslagit
riksdagen att i avbidan på den proposition i ämnet, som kunde bliva
riksdagen förelagd, för budgetåret 1939/40 beräkna dels under punkterna
nr 197 och 198 för lantmäteristyrelsen till avlöningar 330,000 kronor och till
omkostnader 77,500 kronor, dels under punkterna nr 199 och 200 för lantmäterikontoren
i länen till avlöningar 1,161,000 kronor och till omkostnader
189,500 kronor, dels ock under punkterna nr 201—203 för distriktslantmätare
och extra lantmätare m. fl. till avlöningar 1,385,300 kronor, till reseersättningar
890,000 kronor samt till ersättning för publik renovation 30,000
kronor. Jag torde nu ånyo få anmäla dessa ärenden för Kungl. Maj:t.

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 97■ 1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 97.

I anledning av ett flertal framställningar rörande anställnings- och avlöningsförhållanden
inom lantmäteristaten tillkallade chefen för jordbruksdepartementet
jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 16 maj 1930 ledamoten
av riksdagens andra kammare hemmansägaren E. O. Magnusson i Tumhult,
ordförande, statskommissarien K. H. Tottie och överlantmätaren E. G.
Petrelius att inom jordbruksdepartementet biträda med utredning och upprättande
av förslag i enlighet med av Kungl. Maj:t meddelade direktiv rörande
nyssnämnda förhållanden i fråga örn den i länen sysselsatta lantmäteripersonalen.
Utredningsmännen, vilka antagit namnet lantmätarelönesakkunniga,
ha avgivit betänkande med utredning och förslag dels den 26 november
1931 beträffande lönereglering för viss lantmäteripersonal m. m.
(stat. off. utr. 1931: 39) och dels den 12 november 1932 beträffande lantmäterikontorens
organisation (stat. off. utr. 1932: 28). Vid betänkandena funnos
fogade särskilda yttranden av herr Petrelius, som i vissa hänseenden var
av avvikande mening i fråga om förslagen.

Yttranden ha avgivits dels över förstnämnda betänkande av statskontoret,
lantmäteristyrelsen, allmänna civilförvaltningens lönenämnd, föreningen Sveriges
överlantmätare, Sveriges distriktslantmätareförening, Sveriges lantmätareförening,
extra lantmätarnas förening, Sveriges lantmäteritekniska biträdens
riksförening, lantmäteribiträdenas förening i Kopparbergs län, dels
ock över betänkandet 1932: 28 av statskontoret, lantmäteristyrelsen, lönenämnden
och föreningen kvinnliga befattningshavare inom lantmäteristaten. Vid
lantmäteristyrelsens utlåtande funnos fogade yttranden från samtliga överlantmätare
i riket ävensom från ett stort antal distriktslantmätare. I anledning
av lantmäteristyrelsens utlåtanden, vilka tagit formen av nytt förslag i
ämnet, lia sedermera yttranden ånyo avgivits av statskontoret, lönenämnden
samt flertalet av nyssnämnda föreningar.

Innan jag ingår på berörda förslag torde jag först få till behandling upptaga
anslagen till lantmäteristyrelsen.

1. Lantmäteristyrelsen: Avlöningar, förslagsanslag.

Till avlöningar vid lantmäteristyrelsen är för innevarande budgetår anvisat
ett förslagsanslag av 270,500 kronor. Anslaget disponeras enligt följande
av Kungl. Maj:t den 6 maj 1938 i överensstämmelse med riksdagens beslut
fastställda

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, förslags -

vis ............................................ kronor 184,900

2. Avlöning till tjänsteman å övergångsstat, förslagsvis .... » 7,200

3. Avlöning till tjänsteman å extra stat, förslagsvis ...... » 8,900

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie per sonal: -

a) Grundavlöningar lii. m...........kronor 50,000

b) Avlöningsförhöjningar lii. m., förslagsvis
........................ » 2,600 » 52,600

Kungl. Maj:ts proposition nr 97.

3

5. Särskilda löneförmåner till ordinarie och
icke-ordinarie tjänstemän:

a) Tillfällig löneförbättring, förslagsvis kronor 4,500

b) Provisoriskt dyrortstillägg, förslagsvis
............................ » 11,800

c) Provisoriskt lönetillägg, förslagsvis. . » 600 kronor 16,900

Summa kronor 270,500.

För lantmäteristyrelsen gäller följande

Personalförteckning.

Befattning Lönegrad

Tjänstemän å ordinarie stat.

1 generaldirektör ............................................ A 3

4 byråchefer ................................................ B 30

4 byrådirektörer ............................................ B 26

1 arkivarie .................................................. B 24

3 byråingenjörer .............................................. B 21

1 registrator ................................................ B 14

1 kassör och bokhållare........................................ B 14

1 kansliskrivare .............................................. B 11

1 arkivbiträde ................................................ B 10

1 förste expeditionsvakt ........................................ B 7

6 kanslibiträden .............................................. B 7

2 expeditionsvakter .......................................... B 5

6 kontorsbiträden ............................................ B 4

Tjänsteman å övergångsstat.

1 registrator ................................................ B 21

Anm. Den på ordinarie stat upptagna registratorsbefattningen skall hållas obesatt, så länge
den på övergångsstat uppförde registratorn kvarstår i tjänst.

Tjänsteman å extra stat.

1 byrådirektör ................................................ B 26.

I samband med avlöningsstatens fastställande har Kungl. Majit bland annat
föreskrivit, att den under anslagsposten avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal upptagna delposten till grundavlöningar m. m. skall tills
vidare från och med budgetåret 1938/39 disponeras på följande sätt:

personal inom styrelsen ................................ kronor 31,000

personal för arkivaliemas hos lantmäteristyrelsen förteckning
och förvaring .................................. » 11,700

personal för renovation av kartor för lantmäterikontoren i

länen .............................................. » 2,200

personal för kopiering av vissa kartor för lantmäterikon toret

i Vänersborg .................................. » 5,100

Summa kronor 50,000.

4

Kungl. ftlaj:ts proposition nr 97.

Vidare må erinras, att Kungl. Majit i brev till statskontoret den 26 juni
1936 förklarat, att under budgetåret 1936/37 och tills vidare, intill dess
annorlunda varder förordnat, hos lantmäteristyrelsen må anställas högst sju
amanuenser samt att ersättningen till sådan amanuens må utgå med högst
3,200 kronor för år, dock att en amanuens, därest han icke är distriktslantmätare
eller extra lantmätare, må tillerkännas ersättning nied belopp,
högst motsvarande begynnelselönen i 18:e lönegraden i den för extra ordinarie
befattningshavare gällande löneplanen, allt under villkor att sammanlagda
avlöningen till nämnda sju amanuenser icke överstiger 22,500 kronor.

Det av lantmäteristyrelsen framlagda förslaget till lönereglering för lantmäteripersonalen
innebär beträffande de amanuenser, vilka äro lantmätare,
att dessa skola såsom extra ordinarie tjänstemän placeras i 10:e lönegraden.

I skrivelse den 29 augusti 1938 har lantmäteristyrelsen för budgetåret
1939/40 föreslagit en medelsanvisning av 292,600 kronor till avlöningar åt
befattningshavare vid styrelsen samt därvid anfört i huvudsak följande.

Vid behandling av anslagen till lantmäteristyrelsen i 1937 och 1938 års
statsverkspropositioner fann föredragande departementschefen att, med hänsyn
till den revision av gällande avlöningsbestämmelser för befattningshavare
vid den civila statsförvaltningen, som påginge, tidpunkten knappast vore
lämplig att taga ställning till den allmänna översyn och reglering av lantmäteripersonalens
löneförhållanden, som ifrågasattes i lantmätarelönesakkunnigas
utredning och förslag samt i lantmäteristyrelsens däröver avgivna
utlåtande. Sedan innevarande års riksdag antagit nytt avlöningsreglemente
för ordinarie tjänstemän vid den civila statsförvaltningen att träda i kraft
den 1 juli 1939, har lantmäteristyrelsen för budgetåret 1939/40 dels beräknat
avlöningar åt styrelsens ordinarie befattningshavare med ledning av samma
reglemente, dels även ansett sig böra beräkna avlöningsstaten under den förutsättning,
att det i styrelsens ovanberörda utlåtande framlagda löneregleringsförslag
genomföres vid 1939 års riksdag. Anslagsposterna till avlöningar
åt tjänstemän å ordinarie stat och å övergångsstat, beräknade enligt
1938 års avlöningsreglemente, komma med hänsyn till uppräkning i högsta
löneklass samt avdrag för tjänste- och familjepension att behöva upptagas
till förslagsvis 222,501 respektive 8,583 kronor eller avrundat 222,500 respektive
8,600 kronor.

Lantmäteristyrelsen har för den åtgärd, som må finnas påkallad, i detta
sammanhang ansett sig böra framhålla, att det bland styrelsens ordinarie
personal upptagna arkivbiträdet i lönegraden B 10, utöver sedvanliga löneförmåner
(i högsta löneklassen) åtnjuter gottgörelse i form av personligt
dyrtidstillägg jämlikt bestämmelserna i § 4 mom. 2 kungörelsen den 15 juni
1923 (nr 265) med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare
i statens tjänst. Detta tillägg uppgår för närvarande till 692 kronor för år
räknat. Vid ett överflyttande till samma lönegrad i 1938 års avlöningsreglemente,
vilket icke synes avse att dylik särskild gottgörelse skall ifrågakomma,
skulle nämnda tjänsteman komma att lida en löneminskning, som vid nuvarande
indextal belöper sig till omkring 600 kronor för år.

Avlöning till tjänsteman å extra stat upptages oförändrad med 8,900 kronor.

Den av styrelsen i dess yttrande över lantmätarelönesakkunnigas förslag
förordade löneregleringen för lantmäteripersonalen kommer icke att påverka
styrelsens avlöningsstat i vidare mån, än att amanuenserna skulle i egenskap
av extra ordinarie tjänstemän komma att bliva berättigade till provi -

Kungl. Maj:ts proposition nr 97-

5

soriskt dyrortstillägg, varemot till dem nu utgående tillfällig löneförbättring
icke vidare skulle ifrågakomma. Härvid är dock att anmärka, att till en amanuens,
som icke är distriktslantmätare eller extra lantmätare, avlöningen liksom
nu bör helt utgå i form av arvode samt att, med hänsyn till nuvarande
arvode och till att för honom i likhet med för övriga amanuenser utgår tillfällig
löneförbättring samt beräknas dyrtidstillägg såsom för oreglerad tjänst,
detta arvode bestämmes till belopp, högst motsvarande den sammanlagda
ersättning, som må utgå till amanuens, vilken är extra lantmätare i lägsta
lönegraden. Under sådana förhållanden har styrelsen icke funnit anledning
ifrågasätta ändring i vad nu i övrigt gäller för amanuensersättningen och
därtill beräknat belopp om högst 22,500 kronor.

Beträffande posten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal som vid
1938 års riksdag bestämdes till nu gällande belopp eller 52,600 kronor, har
styrelsen icke ifrågasatt någon ändring.

I gällande avlöningsstat för lantmäteristyrelsen torde icke böra vidtagas Departementsandra
ändringar än sådana, som föranledas av den vid 1938 års riksdag chefen''
genomförda regleringen av de ordinarie statstjänstemännens löner samt av
vad chefen för finansdepartementet vid anmälan i årets statsverksproposition
av för flera huvudtitlar gemensamma frågor anfört beträffande avlöningsbestämmelser
för viss icke-ordinarie personal och rörande sättet för beräknandet
av de olika anslagsposterna. Av skäl som jag senare kommer att
angiva anser jag, att någon lönereglering icke nu bör genomföras för distriktslantmätare
och extra lantmätare. Anslagsposten avlöningar till tjänstemän
å ordinarie stat torde med hänsyn till vad jag nyss anfört böra upptagas
med av lantmäteristyrelsen beräknat belopp 222,500 kronor samt posten
avlöning till tjänsteman å övergångsstat med 8,600 kronor. Beträffande det
i lantmäteristyrelsens skrivelse den 29 augusti 1938 omnämnda arkivbiträdet
i 10 :e lönegraden, som utöver sina sedvanliga löneförmåner åtnjuter gottgörelse
i form av personligt dyrtidstillägg och som vid tillämpningen av det
nya avlöningsreglementet skulle få sina löneförmåner minskade, torde denne
befattningshavare, därest han icke önskar övergå till den nya lönestaten och
härom gör anmälan, få kvarstå å den nu gällande. Den för närvarande å
extra stat uppförda befattningen i 26 :e lönegraden torde böra upptagas såsom
extra ordinarie i samma lönegrad. Avlöningen till befattningshavaren i
fråga torde beräknas till 8,900 kronor och inräknas i anslagsposten för avlöningar
till icke-ordinarie personal.

Med tillämpning av de ifrågasatta nya avlöningsbestämmelserna torde sistnämnda
anslagspost böra upptagas till 80,000 kronor, därav 76,000 kronor
belöpa å grundavlöningar m. m. och 4,000 kronor å avlöningsförhöjningar
m. m. Därjämte torde böra beräknas för rörligt tillägg ett belopp av 17,000
kronor samt för tillfällig löneförbättring åt amanuenserna hos styrelsen 4,500
kronor.

I enlighet med vad jag sålunda anfört skulle under ifrågavarande anslag
för nästa budgetår erfordras en medelsanvisning av (222,500 + 8,600 +.

80,000 + 17,000 + 4,500 =) 332,600 kronor.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen att

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 97.

1) för lantmäteristyrelsen fastställa följande

, Personalförteckning.

Befattning Lönegrad

Tjänstemän å ordinarie stat.

1 generaldirektör ............................... B 3

4 byråchefer .................................. A 30

4 byrådirektörer ............................... A 26

1 arkivarie .................................... A 24

3 byråingenjörer ............................... A 21

1 registrator ................................... A 14

1 kassör och bokhållare ........................ A 14

1 kansliskrivare ................................ A 11

1 arkivbiträde .................................. A 10

1 förste expeditionsvakt ........................ A 7

6 kanslibiträden ............................... A 7

2 expeditionsvakter ............................. A 5

6 kontorsbiträden .............................. A 4

Tjänsteman å övergångsstat.

1 registrator .................................. A 21

Anm. Den på ordinarie stat upptagna registratorsbefattningen skall hållas
obesatt så länge den på övergångsstat uppförde registratorn kvarstår i tjänst.

Extra ordinarie tjänsteman i högre lönegrad
än 2 0.

1 byrådirektör ................................ Eo 26;

2) godkänna följande avlöningsstat för lantmäteristyrelsen
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1939/40:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie

stat, förslagsvis .................... kronor 222,500

2. Avlöning till tjänsteman å övergångsstat,

förslagsvis ....................... » 8,600

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal:

a) Grundavlöningar

m. m............kronor 76,000

b) Avlöningsförhöjning ar

m. m., förslagsvis
............. » 4,000 » 80,000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ............ » ''17,000

5. Tillfällig löneförbättring, förslagsvis.... » 4,500

Summa kronor 332,600;

3) till Lantmäteristyrelsen: Avlöningar för budgetåret

1939/40 anvisa ett förslagsanslag av ...... kronor 332,600.

Kungl. Maj:ts proposition nr 97.

7

2. Lantmäteristyrclsen: Omkostnader, förslagsanslag.

För ifrågavarande ändamål är i riksstaten för innevarande budgetår uppfört
ett förslagsanslag av 77,500 kronor, som disponeras enligt en av Kungl.

Maj:t den 6 maj 1938 fastställd omkostnadsstat.

I skrivelse den 29 augusti 1938 har lantmäteristijrelsen gjort framställning
örn oförändrat anslag för nästa budgetår.

I enlighet med lantmäteristyrelsens förslag hemställer jag, att Kungl. Majit Departement*-

D chef€71.

måtte föreslå riksdagen

att till Lantmåteristyrelsen: Omkostnader för budgetåret
1939/40 anvisa ett förslagsanslag av........kronor 77,500.

3. Lantmäterikontoren i länen: Avlöningar, förslagsanslag.

I riksstaten för innevarande budgetår är för Lantmäterikontoren i länen:
Avlöningar uppfört ett förslagsanslag av 889,700 kronor. Anslaget disponeras
enligt följande av Kungl. Maj :t den 6 maj 1938 i överensstämmelse med
riksdagens beslut fastställda

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, förslagsvis . . kronor 336,600

2. Avlöningar till tjänstemän å övergångsstat:

a) Lön, tjänstgöringspenningar och, i

förekommande fall, ortstillägg .... kronor 22,600

Lön

Tjänst-

görings-

pen-

ningar

Orts-

till-

lägg

Titel

An-

tal

Kro-

nor

Sum-

ma

kro-

nor

5,000

2,500

—

Överlantmätaren
i Gotlands län

i

7,500

7,500

2,200

1,500

150

Assistenterna i
Västernorrlands
och Jämtlands

2

7,700

2,200

1,500

_

Annan assistent

2

7,400

15,100

Summa kronor

j 22,600

Anni. 1. överlantmätaren åtnjuter ett ålderstillägg
till lönen å 600 kronor efter 5 år.

Anm. 2. Assistent åtnjuter tre ålderstillägg till lönen
å 500 kronor efter respektive 5, 10 och 15 år.

b) Ålderstillägg, förslagsvis.......... » 4,500

c) Fyllnadsarvoden åt vikarier, förslagsvis
........................ _500 »

3. Avlöningar till tjänstemän å extra stat, förslagsvis .... »

27,600

154,400

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 97-

4. Arvoden och särskilda ersättningar, be stämda

av Kungl. Maj:t:

a) Grundbelopp .................. kronor 57,300

b) Tillfällig löneförbättring till extra

assistenter, förslagsvis .......... » 5,000 kronor 62.300

5. Avlöningar till övrig icke-ordinarie per sonal: a)

Grundavlöningar m. m., förslagsvis kronor 275,700

b) Avlöningsförhöjningar m. m., förslagsvis
....................... » 20,000 , 295.700

6. Särskilda löneförmåner till ordinarie och

icke-ordinarie tjänstemän:

a) Tillfällig löneförbättring, förslagsvis kronor 4,400

b) Avlöningsförstärkning åt överlantmätaren
i Kopparbergs län...... » 900

c) Provisoriskt dyrortstillägg, förslagsvis
........................... » 5,000

d) Provisoriskt lönetillägg, förslagsvis » 2,800 »

Summa kronor 889,700.

För lantmäterikontoren har Kungl. Maj:t fastställt följande

Personalförteckning.

Befattning Lönegrad

Tjänstemän å ordinarie stat.

9 överlantmätare (Stockholms, Älvsborgs, Värmlands, Kopparbergs,
Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens
län) .............................................. g 30

14 överlantmätare (övriga län utom Gotlands län) ................ B 29

28 kanslibiträden ............................................. B 7

6 kontorsbiträden ........................................... B 4

Tjänstemän å extra stat.

9 förste assistenter ........................................... B 24

18 assistenter ................................................ B 21.

I samband med avlöningsstatens fastställande har Kungl. Maj:t
dels erinrat, att Kungl. Maj:t i brev den 20 juni 1935 bland annat föreskrivit,
att innehavare av befattning såsom förste assistent eller assistent
icke ägde, utan Kungl. Maj:ts efter prövning i varje särskilt fall lämnade
tillstånd, utföra lantmäteriförrättningar åt enskilda samt att den, som förordnades
att uppehålla befattning såsom förste assistent eller assistent mot
åtnjutande av med befattningen förenad avlöning oavkortad, skulle vara
skyldig avstå samtliga med egen befattning förenade avlöningsförmåner,
vilka lantmäteristyrelsen ägde disponera för uppehållande av befattningen,

Kungl. Maj.ts proposition nr 97.

9

dels föreskrivit, att den under arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Majit, upptagna anslagsposten till grundbelopp skulle tills
vidare från och med budgetåret 1938/39 disponeras ej mindre till ersättningar
till extra assistenter, vilka ersättningar finge utgå med högst 350
kronor för månad till extra assistent, som vore distriktslantmätare, och
med högst 225 kronor för månad till annan extra assistent, än även till
arvoden till biträdande överlantmätare, vilka arvoden fastställdes av Kungl.
Majit för varje särskilt fall,

dels förordnat, att lantmäteristyrelsen skulle äga meddela de särskilda
föreskrifter rörande de extra assistenternas tjänsteförhållanden, som kunde
anses erforderliga,

dels ock föreskrivit, att den under avlöningar till övrig icke-ordinarie personal
upptagna anslagsposten till grundavlöningar m. m. skulle tills vidare
från och med budgetåret 1938/39 disponeras på följande sätt:

1. Grundavlöningar till extra ordinarie tjänstemän, högst . . kronor 197,500

2. Extra befattningshavare, tillfällig personal, renskrivning

o. d., högst .................................... * 78,200

Summa kronor 275,700.

I detta sammanhang må erinras, dels att överlantmätaren i Kopparbergs
län uppbär en årlig löneförstärkning av 900 kronor och dels att av de å
extra stat uppförda 9 förste assistentbefattningarna och 18 assistentbefattningarna
6 respektive 7 tillkommit genom beslut vid 1937 års riksdag samt
en assistentbefattning i samband med indragning av en å övergångsstat
överförd assistentbefattning.

De sakkunnigas förslag.

Det av de sakkunniga framlagda förslaget rörande lantmäterikontorens
organisation innebär i huvudsak följande.

I fråga om överlantmätarna har icke föreslagits någon ändring i dessas
löneförhållanden. De sakkunniga ha förordat, att, i likhet med vad nu är
förhållandet, i Kopparbergs län skulle finnas biträdande överlantmätare. Avlöningen
till denne borde utgå från anslagsposten till avlöningar åt icke-ordinarie
befattningshavare och bestämmas enligt extrastatsgrunderna med tilllämpning
av lönegrad B 28. Enligt de sakkunnigas mening behövde någon
ökning av det dåvarande antalet av 3 förste assistenter eller ändring i
deras löneställning icke äga runi. I fråga örn assistentbefattningarna ha
de sakkunniga föreslagit, att antalet sådana med fast placering borde ökas
till 20, av vilka dock 5 tills vidare skulle ersättas av å övergångsstat uppförda
assistenter. Någon förändring i lönehänseende för dessa assistenter, vilka
äro placerade i lönegrad B 21 å extra stat, lia de sakkunniga icke ansett
påkallad. De sakkunniga ha förordat, att antalet extra assistenter borde
beräknas till 15. De sakkunniga lia förutsatt, att det nuvarande systemet
att i vissa fall distriktslantmätare skola tjänstgöra såsom extra assistenter

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 97.

å lantmäterikontoren komme att bibehållas. I lönehänseende lia de sakkunniga
ansett, att en extra lantmätare, som tjänstgjorde såsom extra assistent,
i allmänhet borde erhålla — under förutsättning att löneregleringen
för extra lantmätare genomfördes — 4,800 kronor jämte reglerat dyrtidstillägg
och i annat fall 4,200 kronor jämte oreglerat dyrtidstillägg. För en
distriktslantmätare, vilken tjänstgjorde såsom extra assistent, borde beräknas
en särskild ersättning av 400 kronor i månaden jämte reglerat dyrtidslillägg,
därest löneregleringen för dessa lantmätare genomfördes i enlighet
med de sakkunnigas förslag. I annat fall syntes böra beräknas 350 kronor

1 månaden jämte dyrtidstillägg för oreglerade verk.

Vad angår icke fackutbildad personal lia de sakkunniga föreslagit, att 8
befattningar å ordinarie stat i 10:e lönegraden måtte inrättas. Å innehavarna
av dessa befattningar, vilka av de sakkunniga benämnts kanslister, ha de
sakkunniga avsett skola överflyttas vissa göromål, som nu handhavas av den
lantmäteriutbildade personalen men för vilkas utförande dylik kvalificerad
arbetskraft icke torde vara erforderlig. Beträffande rit- och skrivbiträden
ha de sakkunniga föreslagit, att antalet kanslibiträden i 7:e lönegraden
å ordinarie stat skulle bestämmas till 28, antalet kontorsbiträden i 4:e lönegraden
till 24, vilket innebär en ökning med 18 befattningshavare, och
antalet skrivbiträden i 2:a lönegraden till 5. Därjämte ha de sakkunniga
förordat inrättande av 2 extra ordinarie befattningar i 7:e lönegraden och
26 extra ordinarie befattningar i 4:e lönegraden. Anslag borde även lämnas
till fyllnadsersättning till 2 ordinarie eller extra ordinarie befattningshavare
i 4:e lönegraden till 7:e lönegraden. Enligt de sakkunnigas förslag
borde vidare vid lantmäterikontoren inrättas arkivbiträdesbefattningar, vilka
de sakkunniga avsett skola besättas med äldre tekniska biträden. Antalet dylika
befattningar ha de sakkunniga föreslagit till 9 med placering såsom
extra ordinarie i 8:e lönegraden. De sakkunniga ha ytterligare förordat
anställande av 2 ordinarie och 2 extra ordinarie expeditionsvakter i 5:e
lönegraden. Slutligen ha de sakkunniga räknat med nödvändigheten av
att viss extra personal behöver anställas. I detta hänseende har ansetts
erforderligt, att anslag beviljas till avlönande av 26 extra skrivbiträden och

2 extra expeditionsvakter.

I sitt betänkande ha de sakkunniga även förordat, att ett arvode av 6,000
kronor för år beräknades för 5 extra lantmätare, vilka i varje fall tidvis avsåges
skola tjänstgöra å lantmäterikontor.

De sakkunniga ha å lantmäterikontorens stat ansett jämväl böra upptagas
ett anslag av 15,000 kronor för kartlagningsarbeten.

En av de sakkunniga, herr Petrelius, har varit av skiljaktig mening beträffande
vissa delar av förslaget. Petrelius har sålunda förordat, att samtliga
överlantmätare placerades i 30 :e lönegraden samt erhölle avlöningsförstärkning
med belopp, som anslöte sig till vad som gällde för landskamrerare.
Enligt Petrelius mening borde biträdande överlantmätare placeras i 29 :e lönegraden
samt förste assistenter i lägst 26 :e lönegraden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 97.

11

Rörande de arbetsuppgifter, som skulle tilläggas kanslisterna, och de kompetensfordringar,
som skulle ställas å dessa befattningshavare, ha de sakkunniga
hänvisat till vad lantmäteristyrelsen, som i en den 6 november 1929
avgiven skrivelse rörande inrättande av nya ordinarie befattningar vid lantmäterikontoren
föreslagit inrättande av dessa befattningar, därom närmare anfört.
I denna skrivelse uttalade lantmäteristyrelsen bland annat:

Vissa av de för assistenterna avsedda göromålen torde kunna utföras
av mera kvalificerade icke examinerade biträden. Härvid syftas i
första hand på vissa vid den tekniska granskningen av lantmäteriförrättningar
förekommande räknö- och kontrollarbeten av olika slag, granskning
av förrättningsakter vid slutlig redovisning av sådana ävensom i
viss mån granskning av statsbidragsärenden, uppläggande och förande avjord-
och fastighetsregister samt uppsättande av protokoll och utlåtanden.
En annan grupp göromål, sorn lämpligen bör uppdragas åt dylika biträden,
äro vissa arkivundersökningar och därmed sammanhängande utredningar,
utfärdande av arealbevis, allmänhetens betjänande med upplysningar
rörande förrättningshandlingar och kartor samt arkivets tillsyn och
skötsel i allmänhet. Samtliga dessa arbeten äro i stort sett av krävande beskaffenhet,
och gäller detta i särskild grad granskningsgöromålen och vad
därmed sammanhänger, därvid det hos biträdet måste förutsättas sådan skolunderbyggnad,
att det vid kontrollarbetet, speciellt efter nya mätningsförordningens
tillämpning, erforderliga räknearbetet av biträdet kan utföras. Då
verkställandet av dessa arbeten fordrar icke blott god skolunderbyggnad utan
jämväl i icke ringa grad kännedom örn gällande författningar och föreskrifter
å området, måste för biträdena, enligt styrelsens mening, bestämmas sådan
lönegrad, att utsikt finnes att förvärva fullt kvalificerad och i övrigt
lämplig personal. Styrelsen har härvid haft under övervägande att upptaga
ifrågavarande befattningshavare såsom kansliskrivare, vilka såväl i fråga örn
löneställning som beträffande allmänna kompetenskrav synas ungefär motsvara
det här föreliggande behovet. Vid övervägande av denna fråga har
styrelsen emellertid stannat vid att föreslå införandet av en befattning med
placering i lönegraden B 10, eller alltså en lönegrad lägre än kansliskrivaretjänsten,
och vars innehavare bör benämnas kanslist. Denna benämning
synes bättre täcka här ifrågavarande göromåls art, och lön enligt lönegraden
B 10 synes styrelsen möjligen vara, om också liggande i underkant, dock
tillräcklig för att få platserna besatta med för uppgifterna nöjaktigt kvalificerade
krafter. Givetvis böra här ifrågasatta befattningar i vanlig ordning
kungöras lediga och omprövning ske av de sökandes kompetens efter närmare
angivna grunder för de med befattningarna avsedda kvalificerade arbetsuppgifterna.

Även örn i detta sammanhang någon detaljerad utformning av bestämmelserna
i fråga örn kompetensfordringar möjligen icke erfordras, torde i allt
fall för frågans belysande böra något redogöras för de kompetenskrav, som
enligt styrelsens mening böra uppställas. I fråga örn skolunderbyggnad bör
.sålunda fordras studentexamen med minst betyget godkänd i matematik eller
minst avgångsexamen från 8-klassig normalskola för flickor eller därmed
jämställd läroanstalt jämte bevis örn kunskaper i svenska och matematik,
motsvarande studentexamens kurs i dessa ämnen. Härefter bör specialutbildning
ske i erforderliga delar. Sålunda hör fordras kunskap i de för en
lantmätare i allmänhet förekommande enklare byråarbetena såsom kartors
konstruerande och kopiering, arealuträkning, uppskattning, beskrivningars
upprättande m. m. ävensom i tolkning av äldre handskrifter. Därjämte bör

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 97.

fordras kännedom om huvudsakliga innehållet i vissa författningar och föreskrifter,
i första hand gällande mätningsförordning och därtill hörande
verkställighetsföreskrifter samt jord- och fastighetsregisterförordningarna.
För en dylik utbildning bör förutsättas minst två års praktik hos lantmätare
samt därjämte tillräcklig tjänstgöring å lantmäterikontor. Till utrönande av,
att vederbörande aspirant äger erforderliga specialkunskaper, skall verkställas
särskild prövning inför av lantmäteristyrelsen förordnad prövningsförrättare.

Givetvis kunna vid befattningarnas första tillsättande vissa svårigheter att
erhålla kompetenta sökande väntas uppstå, men den möjligheten, att ledig
befattning av sådan anledning till en början icke skulle kunna besättas, bör
uppenbarligen ej i och för sig utgöra hinder för inrättandet av ifrågavarande
tjänster.

I fråga om de föreslagna arkivbiträdesbefattningarna ha de sakkunniga
anfört i huvudsak följande.

De sakkunniga lia i sitt tidigare avgivna betänkande (stat. off. utr. 1931:
39) framhållit, att det måste anses önskvärt, att anordningar vidtagas för att
de tekniska biträden hos lantmätarna, som tjänstgjort i denna egenskap under
avsevärd tid, skola erhålla möjlighet till fortsatt anställning på äldre dagar
inom lantmäteristaten, samt att de i nämnda hänseende ämnade vid avgivande
av yttrande beträffande det framtida personalbehovet å lantmäterikonloren
föreslå, att några befattningar å nämnda kontor avsågos för äldre
tekniska biträden.

För att utröna huru en dylik anordning lämpligast skulle kunna tänkas
genomförd lia de sakkunniga från överlantmätarna införskaffat uppgifter
rörande möjligheten att anlita äldre tekniska biträden såsom arkivbiträden å
lantmäterikontoren med- avlöning enligt lönegraden B 5. Av de inkomna svaren
framgår, att flertalet överlantmätare (13 av 23) ansett en sådan anordning
utan olägenhet kunna vidtagas. De sakkunniga ha i de avgivna yttrandena
fått visst stöd för sin uppfattning, att vissa befattningar å lantmäterikontoren
böra avses för äldre tekniska biträden. Då användandet av
tekniska biträden inom lantmäteriet sker i stor utsträckning och synes vara
ur statsekonomisk synpunkt önskvärt, lärer man böra utgå från, att organisationen
inom detta förvaltningsområde bör innefatta möjlighet att utnyttja
de tekniska biträdena även efter den tid, då deras användbarhet för fältarbetet
nedgått.

För att erhålla arkivbiträdestjänst synes böra fordras minst tjugu års
tjänstgöring hos lantmätare med förordnande av lantmäteristyrelsen ävensom
vitsord om lämplighet för kontorsarbete. De arbetsuppgifter, som sålunda
torde böra tillkomma de såsom arkivbiträden anställda tekniska biträdena
äro följande:

1) vården av lantmäterikontorets arkiv samt utlämning av kartor och andra
handlingar;

2) registratorsgöromål och betjäning av allmänheten;

3) granskningsarbeten och utredningar av beskaffenhet att i allmänhet
kunna uppdragas åt kvinnlig personal;

4) vissa göromål, som nu utföras av expeditionsvakter.

Den avlöning, som bör tillkomma arkivbiträde, lärer såsom vissa överlantmätare
framhållit böra fastställas till högre belopp än det, som utgår i lönegraden
B 5. För att erhålla verkligt dugliga arkivbiträden synas därför dessa
befattningar böra placeras i lönegraden B 8, till vilken hittills hänförts vissa
kvalificerade yrkesmän ävensom preparatorerna vid de vetenskapliga institutionerna.
Även örn åtskilliga skäl kunna anföras för att omedelbart giva

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 97.

arkivbiträdena ordinarie ställning, lärer dock anordningen med arkivbiträden
å lantmäterikontoren törst böra någon tid prövas, och innehavarna av
dylika befattningar tillsvidare allenast upptagas såsom extra ordinarie tjänstemän.

Yttrandena.

Lantmäteristgrelsen har för sin del föreslagit dels beräknande av
arvode till två biträdande överlantmätare, dels placering av rikets samtliga
24 överlantmätare i lönegraden B 30, dels upptagande å ordinarie stat
av 9 förste assistenter i lönegraden B 25, 7 kansliskrivare i lönegraden Bil,
12 expeditionsvakter i lönegraden B 5 och 37 kontorsbiträde!! i stället
för nuvarande 6 — i lönegraden B 4, dels uppförande å extra stat av 22
assistenter i lönegrad B 21, av vilka assistentbefattningar dock 5 föreslås skola
hållas obesatta, så länge 5 assistenter å övergångsstat kvarstå i tjänst, dels
ock särskild medelsanvisning för kartlagningsarbeten till ett belopp av

20,000 kronor. I likhet med de sakkunniga föreslår styrelsen bibehållandet
av det nuvarande antalet ordinarie kanslibiträden i lönegrad B / vid 28.
Därjämte föreslår styrelsen upptagandet av följande extra ordinarie befattningar,
nämligen 15 i 7:e lönegraden, 3 i 5:e lönegraden samt 29 i 4.e lönegraden.
Styrelsen har slutligen ansett, att medel böra ställas till förfogande
för avlönande av dels tillfälliga assistenter under 204 mannder efter 1/5
kronor i månaden, dels en extra expeditionsvakt och dels 28 extra rit- och
skrivbiträden.

Lantmäteristyrelsen har rörande upp flyttningen av överlantmätarna
i 30:e lönegraden framhållit bland annat.

En invändning mot detta förslag hade varit, att detsamma medförde, att
överlantmätarna i de mest arbetstyngda länen knappast kunde anses erhålla
gottgörelse för det merarbete, som ålåge dem i jämförelse med övriga överlantmätare.
Denna invändning borde icke hindra förslagets genomförande,
helst erfarenheten med full tydlighet visat, att arbetsbördan å rikets alla
lantmäterikontor vore av den omfattning, att arbetet toge överlantmätarens
hela arbetstid i anspråk. Rent kvalitativt sett ställde^ arbetet samma
stora krav på tjänstinnehavaren, och befattningarna vöre såväl i fråga om
arbetsuppgifternas karaktär som tjänsteställning och därmed följande ansvar
i stort sett ensartade. Ej heller kunde bortses från, att överlantmätarna
å de mera arbetstyngda lantmäterikontoren genom tillgång i större utsträckning
på såväl lantmäteriutbildad som övrig biträdeshjälp hade möjlighet att
på ett bättre och mera rationellt sätt ordna och fördela arbetet, än vad å de
mindre kontoren med dessas fåtaliga biträdespersonal i allmänhet läte sig
göra. Det förtjänade även framhållas, att det särskilt genom den skedda
jorddelningslagstiftningens tillkomst i hög grad krävande arbetet å kontoren
gjort det nödvändigt att söka överlantmätarna icke såsom tillförne bland
de äldre distriktslantmätarna, för vilka ett fysiskt mindre ansträngande
kontorsarbete kunde tänkas verka lockande, utan bland relativt yngre sådana,
där en dylik inställning knappast kunde förutsättas. Utvecklingen
hade för övrigt numera lett därhän, att det ofta nog kunde vålla större svårigheter
vid besättandet av överlantmätarbefattning i lönegraden B 29 än sådan
i B 30, då ju i allt fall den förstnämnda medförde icke blott den lägre
lönen utan jämväl den mindre pensionen.

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 97.

Lantmäteristyrelsen har rörande biträdande överlantmätarna uttalat bland
annat, att det, med hänsyn till att anordningen med biträdande överlantmätare
vore av tillfällig natur samt allenast förekomme rent undantagsvis
och för lid, som, i likhet med distriktslantmätares tjänstgöring såsom extra
assistent, högst avsevärt varierade, syntes mindre lämpligt, att distriktslantmätare
under dylikt förordnande. erhölle avlöning enligt extra-statsgrunderna,
förslagsvis med tillämpning av 28:e lönegraden. Enligt styrelsens
mening borde allt fortfarande till biträdande överlantmätare utgå visst
månadsarvode. Vid bifall till styrelsens förslag i fråga om distriktslantmätarnas
överflyttning till reglerad stat borde detta arvode kunna bestämmas
till högst 350 kronor för månad och i medeltal beräknas till 300 kronor
i månaden.

Till upplysning örn arbetets omfattning å lantmäterikontoren
har lantmäteristyrelsen i huvudsak anfört följande.

Antalet avgjorda ärenden, däri inbegripet antalet granskade akter, och införingar
i jordregistret i medeltal för år för tidsperioden 1929—1934 och
under 1935 utvisade vid jämförelse med tidigare motsvarande siffror den avsevärda
ökning av arbetet, som uppkommit under de senare åren. Av jämförelsen
framginge, att i medeltal för riket utgjorde

åren 1921-1924 1925-1928 1929—1934 1935

antalet avgjorda ärenden...... 38,897 47,905 64,146 79,003

införingar i jordregistret ...... 26,609 31,559 35,643 39,656.

En jämförelse av införskaffade uppgifter från överlantmätarna visade vidare,
att under tiden 1 maj 1928—30 april 1929 till rikets samtliga lantmaterikontor
inkommit 94,076 (44,161 + 49,915) ärenden mot 125,850
(61,417 + 64,433) ärenden under tiden 1 maj 1934—30 april 1935, innebärande
en ökning med närmare 34 procent. Under vinterhalvåret november
1928—april 1929 avgjordes ^ 49,969 ärenden eller något över 53 procent av
samtliga under redogörelseåret inkomna ärenden, och under motsvarande
halvår november 1934—april 1935 avgjordes 64,652 (11,906 + 64,433 —
11,687) ärenden eller något mer än 51 procent av samtliga under redogörelseåret
maj 1934—-april 1935 inkomna ärenden. Antalet under det sist
nämnda halvåret avgjorda ärenden vore såsom syntes något mera än 29 procent
större än under halvåret november 1928—april 1929. Ett summariskt
överslag visade, att man borde räkna med att under vinterhalvåret medhinna
inemot 60 procent av årets totala arbetsbörda, därest ökning av arbetsbalansen
skulle kunna undvikas.

Arbetets omfattning å kontoren belystes ytterligare av följande ur överlantmätarnas
länsberättelser gjorda sammanställning över avgjorda och balanserade
ärenden.

1928

1931

1935

Ökning

1928—1931

ökning

1931—1935

Total-

ökning

1928-1935

Summa avgjorda ärenden......

Summa balanserade ärenden ..

38,197

2,834

43,364

5,232

55,978

19,463

13.5 *
84.6*

29.1 *
100.0*

46.5*
269.2 *

Härav jorddelningsmål.

Summa avgjorda ärenden......

Summa balanserade ärenden ..

14,812

1,886

18,274

3,535

23,538

7,448

23.4*

84.7*

28.8*

110.7*

58.9 *
294.9 *

Kungl. Maj:ts proposition nr 97.

15

Trots alltså att icke mindre än 17,781 liera ärenden, och bland dem 8,726
jorddelningsärenden, blivit avgjorda under år 1935 än under år 1928, hade
1935 års balans beträffande samtliga redovisade ärenden liksom i fråga örn
jorddelningsärendena praktiskt taget nära fyrdubblats. Den avgjort tyngsta
arbetsbördan eller granskningsarbetet beträffande på fastställelseprövning
beroende jorddelningsförrättningar visade den största balansen. Såsom lantmäteristyreisen
redan vid tidigare tillfällen framhållit, måste med nödvändighet
en ändring härvidlag komma till stånd och balansen nedbringas till
normal omfattning. Styrelsen hade även vid upprepade tillfällen funnit sig
böra framhålla, att det framför allt gällde den av lantmäteriförrättningar berörda
allmänhet, vars berättigade krav på icke alltför lång tidsutdrägt med
ärendenas behandling å lantmäterikontoren icke kunde eftersättas hur långt
som helst.

Frånsett arbete med jordregistrets uppläggande och ett omfattande kartkonserveringsarbete
förelåge ett flertal andra arbetsuppgifter, som förr eller
senare måste företagas, men vilka på grund av personalbrist hittills ej kunnat
komma till utförande. Sålunda tarvades å vissa kontor uppläggandet
av helt nya register över arkivakterna och å andra komplettering av befintliga
register samt arkivaliernas omordnande och iordningställande. Av
särskild vikt vore att arkivregistren snarast komme i sådant skick, att utrednings-
och granskningsarbetet å kontoren icke onödigtvis försvåras och
fördröjes. Det läge i sakens natur, att ju längre detta registreringsarbete
undanskötes, desto besvärligare och kostsammare komme det till följd av
arkivens hastiga tillväxt att bliva.

Ehuru den av de sakkunniga angivna möjligheten av en nedgång i lantmäterikontorens
arbeten tydligen icke torde komma att ske, hade lantmäteristyrelsen
i stort sett intet att erinra mot den av de sakkunniga följda principen,
att antalet ordinarie befattningshavare å lantmäterikontoren icke beräknades
i överkant. Att en ökning i personalbesättningen å lantmäterikontoren
måste ske med hänsyn till arbetsstegringen å kontoren läge emellertid
i öppen dag.

Vad angår lantmäteristyrelsens förslag örn inrättande av kanslisttjänster
bar styrelsen anfört i huvudsak följande.

Beträffande ifrågavarande befattningshavares löneställning hade lantmäteristyrelsen
redan vid ett tidigare förslag år 1929 under övervägande en
inplacering av dem såsom kansliskrivare, och då styrelsen stannade vid
befattningarnas hänförande till en lönegrad lägre eller till lönegraden
B 10, var det med angivande av, att lönen vore i underkant. De sedan
dess inträffade förhållandena å lantmäterikontoren lia ytterligare understrukit
denna mening. Erfarenheten från de senaste åren bar visat, att i
större utsträckning, än man tidigare räknat med, icke minst det kvalificerade
arbetet ökat å lantmäterikontoren, och det härigenom stegrade behovet
av arbetets rationella bedrivande har gjort det än mera angeläget,
att de föreslagna nya befattningshavarna 1a åt sig uppdragna i stort sett
uteslutande göromål av mera krävande och kvalificerad art. Under sådana
förhållanden och i syfte att för platserna kunna påräkna fullt kompetenta
innehavare finner sig lantmäteristyrelsen nu böra föreslå, att befattningarna
upptagas i den för kansliskrivare gällande eller den ll:e lönegraden
ävensom att samma benämning givas tjänstinnehavarna.

I fråga örn kansli biträdena har lantmäteristyrelsen anslutit sig
till de sakkunnigas förslag allenast nied den förändringen att å kontoret i

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 97.

Uppsala län, där nu föreslagits inrättande av ordinarie kansliskrivartjänst,
kanslibiträde! ansetts böra upptagas såsom extra ordinarie, samt att å
Kopparbergs läns lantmäterikontor antalet kanslibiträden —■ nu 3 — ökats
till 4. I anslutning härtill har styrelsen ansett, att det ordinarie kanslibiträdet
å kontoret i Uppsala län bör överföras å övergångsstat.

Beträffande kontors biträdena har lantmäteristyrelsen uttalat
bland annat:

All erfarenhet från lantmäterikontoren visar, att det ej lämpligen låter
sig göra att anställa särskild befattningshavare, som enbart avdelas till renskrivningsarbete,
utan att skrivbiträde bör vara kvalificerat för utförande
jämväl av annat arbete, såsom ritning och kopiering av kartor, kartkonservering
samt verkställande av utdrag från jord- och fastighetsregister och aväldre
svårtolkade handlingar. Särskilt överlantmätarna å de kontor, där
ordinarie skrivbiträde av de sakkunniga sålunda ifrågasatts, ha understrukit
anordningens olämplighet. Lantmäteristyrelsen förmenar med hänsyn
härtill och till de rätt så avsevärda fordringar på såväl skolunderbyggnad
som praktisk utbildning och erfarenhet, som måste ställas på biträdena å
lantmäterikontoren, att för de ordinarie ej lägre lönegrad än B 4 bör förekomma,
och att tidigare förslag om inrättande av ordinarie befattningar i
lönegraden B 2 icke bör genomföras, utan att i stället någon ökning bör ske
i antalet kontorsbiträden (lönegraden B 4). Styrelsen anser ett stadigvarande
behov av ordinarie kontorsbiträde förefinnas vid samtliga lantmäterikontor
utom möjligen det i Gotlands län. Å vart och ett av kontoren i
Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Kronobergs, Blekinge, Göteborgs
och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, örebro, Västmanlands och Jämtlands
län bör placeras ett, å kontoren i Kopparbergs och Västernorrlands län tre
samt å vart och ett av de övriga tio kontoren 2 ordinarie kontorsbiträden.
Hela antalet av styrelsen föreslagna kontorsbiträdestjänster skulle således
utgöra 37.

Inrättande av de föreslagna arkivbiträdestjänsterna har bestämt
avstyrkts av lantmäteristyrelsen. Såsom skäl härför har styrelsen i
huvudsak framhållit, att den utbildning de tekniska biträdena, för vilka tjänsterna
huvudsakligen inrättats, haft icke i och för sig gjorde dem lämpliga
för dessa befattningar. Vid ett genomförande av styrelsens förslag om en
pensionsålder av 60 år för de tekniska biträdena skulle till väsentlig del det
mest bärande motivet till ifrågavarande tjänsters inrättande bortfalla.

Angående de föreslagna extra ordinarie rit- och skrivbiträdestjänsterna
har lantmäteristyrelsen anfört i huvudsak följande: Om

lantmäteristyrelsen alltså finner sig böra bestämt avstyrka, att ifrågavarande
arkivbiträdestjänster avses allenast för äldre tekniska biträden,
håller styrelsen emellertid före, att för berörda arkivgöromål jämte andra
mera krävande arbeten vissa extra ordinarie befattningar böra inrättas.
Tjänsterna äro önskvärda jämväl ur den synpunkten, att vissa mera
kvalificerade biträden, som icke kunna beredas ordinarie anställning, genom
deras tillskapande tillförsäkras skälig ersättning, samt att härigenom
rekryteringen av de högre, för icke-fackutbildad personal avsedda ordinarie
befattningarna kommer att underlättas. Emellertid anser styrelsen mest
ändamålsenligt och ur besparingssynpunkt fördelaktigare, att, med erfor -

Kungl. Majlis proposition nr 97.

17

derlig utökning av antalet, dessa extra ordinarie tjänster placeras, icke i
■8:e utan i 7:e lönegraden. Även med denna anordning lärer kunna förväntas,
att lämpliga tekniska biträden komma att anmäla sig såsom sökande.
I övrigt skulle extra ordinarie befattningar, såsom de sakkunniga
föreslagit, inrättas i 4:e lönegraden.

Personalbehovet för lantmäterikontoren framgår enligt lantmäteristyrelsens
förslag av följande av styrelsen upprättade tablå.

Lantmäterikontor i

Fackutbildad

personal

Ej fackutbildad personal

Summa

O

a

C/3

OQ

*1

-

Förste assistenter

ordinarie

Assistenter

(extra stat)

Extra assistenter

Summa

Kansliskrivare

ordinarie

Rit- och skriv-biträden

Expeditions-

vakter

Ordinarie

Extra

ordinarie

Extra

Summa

Ordinarie

Extra

ordinarie

Extra

Summa

Stockholms län

1

1

1

3

1

4

3

2

9

1

_

_

1

14

G

Uppsala >

—

—

v»

Vs

1

1

1

1

3

—

—

—

—

4 Vs

F

Södermanlands >

—

1

—

1

—

2

—

—

2

—

—

Vi

Vi

3 Vi

E

Östergötlands >

—

1

Vs

1 Vs

—

2

3

—

5

—

—

Vi

V*

6 a/i

E

Jönköpings >

—

1

1

2

—

3

2

1

6

1

—

—

1

9

E

Kronobergs »

—

1

—

1

—

2

1

—

3

1

—

—

1

5

C

Kalmar >

—

1

Vs

1 Vs

—

3

2

1

6

—

—

—

—

7 Vs

E

Gotlands >

—

—

—

—

—

1

1

—

2

—

—

—

—

2

D

Blekinge >

—

—

Vs

Vs

—

2

1

—

i

—

—

—

—

3 Vs

E

Kristianstads >

—

1

1

2

—

3

2

—

5

1

—

—

1

8

C

Malmöhus >

—

1

1

2

—

3

2

1

6

—

1

—

1

9

F

Hallands >

—

1

—

1

—

3

1

2

6

—

—

—

—

7

D

Göteborgs och Bohus >

—

1

V*

1 Vs

1

2

2

1

5

—

1

—

1

8 Vs

G

Älvsborgs >

1

1

Vs

2 Vs

1

2

2

2

6

—

—

Vs

Vä

10

D

Skaraborgs >

—

1

1

2

1

2

1

2

5

—

1

—

i

9

G

Värmlands >

1

1

Vs

2 Vs

—

3

2

1

6

1

—

—

i

9 Vs

F

Örebro >

—

1

Vä

1 Vs

—

2

2

1

5

—

—

—

—

6 >/s

F

Västmanlands >

—

—

Vs

Vs

—

2

—

1

3

1

—

—

i

4 Vs

F

Kopparbergs >

1

2

1

4

1

7

4

4

15

1

—

—

i

21

E

Gävleborgs >

1

1

1

3

—

3

3

2

8

1

—

—

i

12

F

Västernorrlands >

1

2

l''/s

4 l/s

1

5

3

2

10

1

—

—

i

16>''s

F

Jämtlands >

1

1

Vi

2 Vi

—

2

2

1

5

1

—

—

i

8V.

G

Västerbottens >

1

1

Vs

2 Vs

—

3

2

1

6

1

—

—

i

9 V*

G

Norrbottens >

1

1

Vs

2 Vs

—

3

2

2

7

1

—

—

i

10Vs

G

För tillfälligt behov ....

—

—

2s/i

2 8/i

2 s/i

Summa

1 9

*22

17

48

7

65

44

28

137

12

i 3

1 1

16

| 208

|

I de över de sakkunnigas betänkande och lantmäteristyrelsens yttrande
avgivna utlåtandena har i allmänhet tillstyrkts en placering av överlantmätare
i30:e lönegraden. I fråga om överlantmätaren i Gotlands län
har allmänna civilförvaltningens lönenämnd förordat dennes placering i
28 :e lönegraden. Styrelserna för föreningen Sveriges överlantmätare och
Sveriges lantmätare}örening ha däremot ansett, att även denne befattningshavare
bör erhålla lön enligt lönegrad B 30.

Vad angår förste assistenterna har statskontoret ansett dessa

Därav 5 avsedda att ersätta motsvarande antal å övergångsstat upptagna assistenter.
Tiihanp till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 97.

2

18

Kungl. Majlis proposition nr 97.

icke böra placeras i högre lönegrad än B 24. Civilförvaltningens lönenämnd
har uttalat samma uppfattning. Nämnden har emellertid icke något att erinra
mot att dessa befattningar upptagas å ordinarie stat. Styrelsen för Sveriges
lantmätare förening har däremot understrukit lantmäteristyrelsens motiv
för inplaceringen av ifrågavarande befattningshavare i lönegrad B 25.

Övriga förslag av lantmäteristyrelsen ha i allmänhet icke föranlett
någon erinran. Föreningen kvinnliga befattningshavare inom lantmäteristaten
och föreningen kvinnor i statstjänst ha uttalat sig för att de tilltänkta
kanslistbefattningarna uppföras i ll:e lönegraden med
hänsyn till de kompetenskrav, som föreslås skola ställas på deras innehavare.
Styrelsen för sistnämnda förening har ansett, att nuvarande kanslibiträden,
även om de sakna för ifrågavarande befattningar föreskriven
teoretisk kompetens, höra, därest de genom mångårigt arbete förvärvat praktisk
erfarenhet och lämplighet för kansliarbetet, beviljas dispens att söka
berörda högre befattningar. I fråga örn de 15 av lantmäteristyrelsen föreslagna
kanslibiträdesbefattningarna har styrelsen för föreningen
kvinnliga befattningshavare inom lantmäteristaten förordat, att dessa göras
ordinarie och placeras i 9:e lönegraden. Styrelsen har ansett antalet
ordinarie befattningar i 7:e och 9:e lönegraderna böra sättas till 52, därav
minst 15 i lönegraden B 9. Båda nyssnämnda föreningsstyrelser ha uttalat
sig för att några ordinarie befattningar i 2:a lönegraden icke
inrättas utan att i stäflet en ökning av antalet tjänster i 4:e lönegraden löretages.
Styrelsen för föreningen kvinnliga befattningshavare inom lantmäteristaten
förordar en ökning från föreslagna 24 till 37, varjämte styrelsen
uttalar det önskemålet, att befattningshavarna i 4:e lönegraden uppflyttas
till 5:e lönegraden.

Lantmäteristyrelsens anslagsäskanden
för budgetåret 1939/40.

Lantmäteristyrelsen har i skrivelse den 29 augusti 1938 gjort framställning
örn anslag för nästa budgetår till avlöningar vid lantmäterikontoren
med 1,060,600 kronor. Vid beräkningarna av anslagsbehoven har lantmäteristyrelsen
tagit hänsyn till det nya avlöningsreglementet. Styrelsen har
ansett, att det vore ofrånkomligt att antalet rit- och skrivbiträden ökades utöver
vad i yttrandet den 5 oktober 1936 över lantmätarelönesakkunnigas
förslag äskats. Styrelsen har sålunda föreslagit, att antalet ordinarie dylika
biträden ytterligare ökades med 7 till 72 i stället för 65 enligt 1936 års förslag
samt antalet extra ordinarie frän 44 till 47. 1 sammanhang härmed

har styrelsen emellertid förordat, att antalet extra rit- och skrivbiträden beräknades
till 26 i stället för 28 enligt 1936 års förslag.

I förevarande skrivelse har styrelsen vidare anfört i huvudsak följande.

I utlåtandet den 5 oktober 1936 framhöll styrelsen, att den av styrelsen
föreslagna personaluppsättningen måste anses ligga i underkant. Arbetsmängden
å lantmäterikontoren har sedan utlåtandet avgavs visat en fortsatt
stegring. Den totala arbetsbalansen, som vid utgången av år 1935 utgjorde

Kungl. May.ts proposition nr 97.

19

19,463 ärenden, visar vid motsvarande tidpunkt år 1937 ungefär samma siffra
eller 10,427 ärenden. Totala antalet avgjorda ärenden å kontoren ökades från
79,003 år 1935 till 92,398 år 1937, varjämte införingar i jordregistret, som år
1935 utgjorde 39,656, år 1937 uppgick till 48.536.1

Den stegring i arbetsbördan å lantmäterikontoren under de två senaste
åren, som de sålunda angivna siffrorna utvisa, torde bestyrka behovet av det
antal biträden, som 1936 års förslag innebär. En avsevärd ökning av arbetsresultatet
å kontoren har emellertid möjliggjorts huvudsakligen genom
den ökning av sagda personal, som kunnat ske tack vare vid 1937 års riksdag
medgiven höjning av avlöningsanslagen. Emellertid avsåg denna anslagshöjning
enbart icke-ordinarie personal, men då numera någon tvekan icke
lärer kunna råda beträffande omfattningen av den stadigvarande arbetsmängden
å kontoren, synes ett genomförande av 1936 års förslag med däri ingående
ordinarie anställningar icke längre böra undanskjutas. Härvid lärer
med hänsyn till den ökade arbetsmängden å kontoren bliva ofrånkomligt att
något öka den kvinnliga biträdespersonalen. Framhållas må härvid, att
avgången bland lantmäterikontorens kvinnliga personal under de senaste
åren varit större än som kan anses lämpligt, och att detta i stor utsträckning
föranletts därav, att förmånligare anställning kunnat erhållas bland annat
inom andra statliga institutioner med likartade arbetsuppgifter. Lantmäteristyrelsen
har härvidlag funnit sig böra föreslå den ändring i 1936 års
förslag, att antalet ordinarie kanslibiträden bestämmes till 40 och kontorsbiträden
till 32, varjämte vissa mindre jämkningar skett beträffande den icke
ordinarie personalen.

Avlöningsstaten för lantmäterikontoren i länen har i anslutning till det anförda
för budgetåret 1939/40 beräknats på följande sätt.

Anslagsposten till avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, beräknad enligt
1938 års avlöningsreglemente, torde behöva upptagas till förslagsvis
693,900 kronor. I detta belopp ingå avlöningar till 24 överlantmätare, 9
förste assistenter, 7 kansliskrivare, 40 kanslibiträden, 12 expeditionsvakter
och 32 kontorsbiträde!!.

Anslagsposten till avlöningar åt tjänstemän å övergångsstat har, sedan efter
1936 års förslag en assistent å övergångsstat (å kontoret i Västernorrlands
län) utnämnts till distriktslantmätare, för budgetåret 1939/40 beräknats
till sammanlagt 22,650 kronor.

I fråga om tjänstemän å extra stat behöver för nästa budgetår med hänsyn
till antalet assistenter å övergångsstat räknas med 18 assistenter. Anslagsposten
lill avlöningar åt tjänstemän å extra stat föreslås upptagen med i runt tal
101,450 kronor.

Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.
Maj:t, vilken post för budgetåret 1938/39 föreslogs till 54,900 kronor, har för
budgetåret 1939/40 beräknats på enahanda sätt och till samma summa.

För grundavlöningar till extra ordinarie tjänstemän beräknas i runt tal

99,000 kronor. Medelsbehovet för ersättning till 26 extra rit- och skrivbiträden
utgör 45,417 kronor. Lägges härtill ersättningen till extra vaktmästarbiträde
under 12 månader, beräknad till 2,000 kronor, samt utgifterna för
övertidsersättning lii. lii., 2,000 kronor, skulle ersättningen till extra befattningshavare
och tillfällig personal m. m. uppgå till i runt tal 49,400 kronor.
Anslagsposten lill grundavlöningar m. lii. för (ivrig icke-ordinarie personal
skulle således uppgå lill förslagsvis 148,400 kronor. För avlöningsförhöjningar
till icke-ordinarie personal bör upptagas förslagsvis 15,000 kronor.

1 Jfr tablå å sid. 14.

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 97.

Departements chefen.

Under anslagsposten »Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie
tjänstemän» har för budgetåret 1939/40 upptagits dels tillfällig löneförbättring
till fyra assistenter å övergångsstat med förslagsvis 3,400 kronor, dels
ock avlöningsförstärkning till överlantmätaren i Kopparbergs län med 900
kronor.

Till kartlagningsarbeten beräknas, liksom i 1936 års förslag, 20,000 kronor.

Av det anförda framgår, att avlöningsstaten för lantmäterikontoren för
budgetåret 1939/40 vid ett genomförande av den av lantmäteristyrelsen föreslagna
organisationen skulle komma att uppgå till ett belopp av 1,060,600
kronor.

Lantmäteristyrelsens förslag rörande personalen å lantmäterikontoren avser
huvudsakligen dels en uppflyttning av vissa befattningshavare från lägre
till högre lönegrad och dels en omändring av icke-ordinarie befattningar till
ordinarie sådana. Starka skäl synas tala för bifall till vissa av styrelsens
förslag. Särskilt torde böra tillses, att den icke fackutbildade personalen
erhåller en bättre löneställning än hittills och att antalet ordinarie befattningar
ökas. För närvarande synes en otillfredsställande proportion råda
mellan antalet ordinarie och icke-ordinarie befattningshavare. Såsom lant
mäteristyrelsen framhållit torde detta förhållande medföra vissa olägenheter
i fråga om 1‘ekryteringen och bibehållandet av personalen. Efter dessa
allmänna erinringar torde jag närmare få angiva min inställning till förslagen
rörande de olika befattningshavarnas antal och löneställning.

Frågan örn överlantmätarnas placering i lönegrad torde böra behandlas i
samband med den allmänna översyn av statstjänstemännens lönegradsplacering,
som kommer att verkställas, varför ändring i deras löneställning ej för
närvarande torde böra vidtagas. I fråga örn befattningen såsom överlantmätare
i Gotlands län, vilken för närvarande är uppförd på övergångsstat,
torde denna på sätt lantmäteristyrelsen förordat ånyo böra upptagas å ordinarie
stat och därvid i lönehänseende placeras i 29 :e lönegraden. Till
avlöningar åt överlantmätarna skulle vid nu angivna förutsättningar erfordras
i runt tal 278,000 kronor.

Beträffande förste assistenterna finner jag mig för närvarande icke böra
tillstyrka dessas överflyttande å ordinarie stat eller uppflyttning i 25 :e lönegraden.
Avlöningarna till dessa befattningshavare böra vid detta förhållande
beräknas till i runt tal 66,000 kronor. Antalet assistentbefattningar —
för närvarande 18 — torde i enlighet med lantmäteristyrelsens förslag böra
ökas till 22, av vilka dock 4 torde böra hållas obesatta så länge förut omför
mälda 4 assistenter å övergångsstat kvarstå i tjänst. Lönekostnaderna för
dessa assistenter kunna beräknas till 110,000 kronor. Därjämte erfordras
omkring 20,000 kronor för avlöningsförhöjningar åt förste assistenterna och
assistenterna. Dessa, vilka för närvarande äro upptagna å extra stat, torde
nämligen, med hänsyn till vad chefen för finansdepartementet uttalat i årets
statsverksproposition vid anmälan av för flera huvudtitlar gemensamma frågor,
böra upptagas såsom extra ordinarie befattningshavare.

På sätt lantmäteristyrelsen föreslagit bör vidare beräknas arvoden till 17

Kungl. Maj:ts proposition nr 97.

21

extra assistenter efter samma grunder som för närvarande. För detta ändamål
ävensom till avlöning åt två biträdande överlantmätare synes liksom för
innevarande budgetår böra beräknas ett belopp av 62,300 kronor.

Till avlöning åt de 4 assistenterna å övergångsstat torde böra anvisas ett
belopp av 20,000 kronor jämte såsom tillfällig löneförbättring ett belopp av
3,400 kronor.

Vad härefter angår den icke fackutbildade personalen å lantmäterikonloren
torde i enlighet med lantmäteristyrelsens förslag för utförande av mera
kvalificerat arbete, vartill dock icke kräves fackutbildning, böra inrättas befattningar
med placering i 10 :e lönegraden. Antalet sådana befattningar
torde emellertid kunna begränsas till 6. Lönekostnaderna för dessa befattningar
skulle komma att uppgå till i runt tal 26,400 kronor. Innehavarna
av dessa befattningar torde böra benämnas förste kontorister. I likhet med
lantmäteristyrelsen anser jag, att de sakkunnigas förslag örn inrättande av
arkivbiträdestjänster i 8:e lönegraden icke bör genomföras. Såsom styrelsen
framhållit torde näppeligen de tekniska biträdena, vilka de sakkunniga föreslagit
skola rekrytera ifrågavarande befattningar, kunna anses äga tillräckliga
kvalifikationer för det arbete, som avsetts skola påvila dessa befattningshavare.

I fråga örn kansli- och kontorsbiträdena i 7:e respektive 4:e lönegraderna
synes av skäl som jag förut framhållit en förskjutning böra ske på det sätt
att antalet befattningshavare i 7:e lönegraden något ökas. Jag vill sålunda
förorda, att antalet ordinarie befattningar i 7:e lönegraden upptages till 35
och antalet extra ordinarie till 28. Detta innebär en ökning av antalet ordinarie
befattningshavare med 7 och extra ordinarie med 12. Lönekostnaderna
för ifrågavarande befattningshavare utgöra i avrundade siffror 130,000
kronor respektive 80,000 kronor. Härjämte bör för avlöningsförhöjningar till
de extra ordinarie kanslibiträdena beräknas ungefär 9,400 kronor. Antalet
ordinarie kontorsbiträden synes icke böra ökas utan liksom för närvarande
upptagas till 6. För avlönande av sistnämnda befattningshavare erfordras
ett belopp av i runt tal 20,100 kronor. Med hänsyn till den ökning som sken
i antalet kanslibiträden synes utan olägenhet någon minskning kunna ske
av det belopp, som avsetts för extra ordinarie och extra kontorsbiträden.
Antalet sådana är för närvarande respektive 60 och 48. För nästa budgetår
torde icke behöva anvisas medel för flera än 46 respektive 37. Medelsbehovet
för ändamålet torde då bliva 116,000 kronor respektive 86,000 kronor,
varjämte för avlöningsförhöjningar torde böra beräknas i runt tal 14,900
kronor.

Vad beträffar expeditionsvakterna torde det av lantmäteristyrelsen före
slagna antalet för närvarande vara erforderligt. Emellertid torde åtminstone
till en början å ordinarie stat endast böra upptagas befattningar vid de
kontor där egna byggnader anskaffats för lantmäterikontoren med bostad
för expeditionsvakt. Antalet ordinarie befattningar torde med beaktande
härav böra bestämmas till 8. Medel torde vidare böra anvisas till avlönande
av 7 extra ordinarie oell en extra expeditionsvakt. För grundavlöningar

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 97.

till expeditionsvakter erfordras en medelsanvisning av (28,000 + 18,800 +
2,500 =) 49,300 kronor, varjämte för avlöningsförhöjningar till sagda befattningshavare
bör uppföras ett belopp av i runt tal 2,300 kronor.

Utöver nu angivna belopp torde böra beräknas 20,000 kronor till utförande
av kartlagningsarbeten.

För rörligt tillägg torde slutligen böra anvisas ett belopp av 60,000 kronor.

Med hänsyn till vad jag sålunda anfört skulle medelsbehovet för nästa
budgetår under förevarande anslag utgöra för avlöningar till tjänstemän å
ordinarie stat (278,000 + 26,400 + 130,000 + 20,100 + 28,000 =) 482,500
kronor, för avlöningar till tjänstemän å övergångsstat 20,000 kronor, för
arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t, 62,300 kronor,
för grundavlöningar m. m. till övrig icke-ordinarie personal (66,000 +

110,000 + 80,000 + 116,000 + 86,000 + 18,800 + 2,500 + 20,000 =)
499,300 kronor, för avlöningsförhöjningar m. m. till dylik personal (20,000
+ 9,400 + 14,900 + 2,300 =) 46,600 kronor, för rörligt tillägg 60,000 kronor,
för avlöningsförstärkning åt överlantmätaren i Kopparbergs län 900
kronor samt för tillfällig löneförbättring till tjänstemän å övergångsstat
3,400 kronor eller således tillhopa 1,175,000 kronor.

Ny personalförteckning för lantmäterikontoren i länen torde böra föreläggas
riksdagen för godkännande.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

1) för lantmäterikontoren i länen fastställa följande

Personalförteckning.

Befattning Lönegrad

Tjänstemän å ordinarie stat.

9 överlantmätare .............................. A 30

15 överlantmätare .............................. A 29

6 förste kontorister ............................ A 10

35 kanslibiträden .............................. A 7

8 expeditionsvakter ............................ A 5

6 kontorsbiträden .............................. A 4

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad
än 2 0.

9 förste assistenter ............................ Eo 24

22 assistenter ................................. Eo 21; 2 * * *

2) godkänna följande avlöningsstat för lantmäterikontoren
i länen, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1939/40:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat,

förslagsvis............................ kronor 482,500

Kungl. Maj:ts proposition nr 97-

23

2. Avlöningar till tjänstemän å övergångsstat:
a) Lön, tjänstgöringspenningar
och, i förekommande
fall, ortstillägg.
............. kronor 15,100

Lön

Tjänst-

görings-

pen-

ningar

Orts-

till-

lägg

Titel

An-

tal

Kro-

nor

2,200

1,500

150

Assistenterna i Väs-ternorrlands och
Jämtlands län ..

2

7,700

2,200

1,500

—

Annan assistent....

2

7,400

Summa kronor

15,100

Anm. Assistent åtnjuter tre ålderstillägg till lönen
å 500 kronor efter resp. 5, 10 och 15 år.

b) Ålderstillägg, förslagsvis
................ kronor 4,500

c) Fyllnadsarvoden åt vikarier,
förslagsvis-----»__400 kronor 20,000

3. Arvoden och särskilda ersättningar, be stämda

av Kungl. Majit:

a) Grundbelopp........ kronor 57,300

b) Tillfällig löneförbätt ring

till extra assistenter,
förslagsvis.... » 5,000 » 62,300

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:

a) Grundavlöningar

m. m., förslagsvis .... kronor 499,300

b) Avlöningsförhöjningar 6

m. m., förslagsvis-----* 46,600 * 545,900

5. Rörligt tillägg, förslagsvis................ » 60,000

6. Särskilda löneförmåner till ordinarie och
icke-ordinarie tjänstemän:

a) Avlöningsförstärkning
åt överlantmätaren i
Kopparbergs län .... kronor 900

b) Tillfällig löneförbättring
till tjänstemän å

övergångsstat ...... » 3,400 » 4,300

Summa kronor 1,175,000

3) till Lantmäterikontoren i länen: Avlöningar för budgetåret
1939/40 anvisa ett förslagsanslag av . . kronor 1,175,000.

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 97.

Departements chefen.

4. Lantmäterikontoren i länen: Omkostnader, förslagsanslag.

Till omkostnader vid lantmäterikontoren är för innevarande budgetår anvisat
ett förslagsanslag av 189,500 kronor.

I skrivelse den 29 augusti 1938 har lantmåteristyrelsen gjort framställning
om medelsanvisning för nästa budgetår med oförändrat belopp. Styrelsen
har därvid framhållit i huvudsak följande.

För lantmäterikontoret i Gävleborgs län kommer för en del av där erforderlig
nyinredning, framför allt stålskåp, medel att behövas jämväl under
budgetåret 1939/40. Med hänsyn till förestående förändringar beträffande
lantmäterikontoren i Älvsborgs, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus
län torde i viss mån medel till särskilt arkivinxedningar å dessa kontor böra
räknas med för nästa budgetår. Dessutom kommer ytterligare komplettering
av stålskåpsinredningen att behöva ske beträffande lantmäterikontoret
i Stockholms län. I fråga om lantmäterikontoren i öviägt erfordras givetvis
vanliga kompletteringar med avseende å arkivskåp, möbler, skriv- och
räknemaskiner och dylikt. Med hänsyn härtill och då övriga utgifter för
expenser äro i stort sett tämligen konstanta, har styrelsen funnit sig icke
böra föreslå ändring av ifrågavarande anslag för nästa budgetår.

Jag har ej något att erinra mot förevarande framställning och hemställer
alltså, att Kungl. Majit måtte föieslå riksdagen

att till Lantmäterikontoren i länen: Omkostnader för budgetåret
1939/40 anvisa ett förslagsanslag av. . kronor 189,500. 5

5. Distriktslantmätare och extra lantmätare m. fl.: Avlöningar, förslagsanslag.

Gällande lönestat m. m.

Distriktslantmätarnas och de extra lantmätarnas åligganden finnas angivna
i lantmäteriinstruktionen den 11 november 1927 (nr 407) jämte den
av lantmåteristyrelsen den 30 december 1928 fastställda arbetsordningen.

Genom kungörelsen den 10 augusti 1920 (nr 569) med däri sedermera
vidtagna ändringar (nr 333/1923, 463/1924, 358,1927, 255/1929, 338/1930,
351/1931, 97/1932, 572/1933, 95/1935 och 888/1937) har fastställts rikets indelning
i lantmäteridistrikt, och uppgår numera antalet dylika distrikt till
209. I varje distrikt tjänstgör en distriktslantmätare, vilken till sitt biträde
kan ha extra lantmätare samt ett eller flera tekniska biträden, vilka
senare icke ha lantmäteriutbildning..

Beträffande avlöningsförmånerna till distriktslantmätare finnas föreskrifter
meddelade i kungörelsen den 22 oktober 1909 (bih. nr 66) sami i
kungörelsen den 22 juni 1920 (nr 377), vilka kungörelser innehålla villkor
och bestämmelser för åtnjutande av fastställda avlöningar för distriktslantmätare.
Distriktslantmätarnas inkomster i tjänsten utgöras av dels
fast lön och dels arvode enligt lantmäteritaxan den 25 november 1927

Kungl. Maj:ts proposition nr 97■ 25

(nr 416) med däri genom kungörelserna nr 504/1932 och 60/1936 vidtagna
ändringar.

Den senast fastställda avlönings- och personalstaten för distriktslantmätare
och extra lantmätare m. fl. är av följande utseende.

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat:
a) Lön och, i förekommande fall,

ortstillägg .................. kronor 629,800

Lön

Orts-

till-

lägg

Titel

An-

tal

Kronor

3,000

400

Distriktslantmätare, sta-tionerad i Stockholm

7

23,800

3,000

—

Annan distriktslantmä-tare ................

202

606,000

Summa

209

629,800

Anm. Distriktslantmätare åtnjuter tre élderstilllägg
till lönen å 500 kronor efter respektive 5, 10
och 15 år.

b) Ålderstillägg, förslagsvis ...... » 170,000 kronor 799,800

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Majit:

a) Arvoden till extra lantmätare

och aspiranter .............. kronor 203,000

b) Avlöningsförbättring åt tekniska

biträden, förslagsvis .......... » 40,000 » 243,000

3. Tillskott till dyrtidstillägg till vissa lantmätare, för slagsvis

...................................... » 260,000

Summa kronor 1,302,800.

I samband med fastställandet av avlöningsstaten har Kungl. Majit föreskrivit,
att från den under anslagsposten arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Majit, upptagna delposten till arvoden till extra lantmätare
och aspiranter skola bestridas

arvode å 2,000 kronor till en var av 46 extra lantmätare . . kronor 92,000
arvode å 1,500 kronor till en var av 40 extra lantmätare . . » 60,000

arvode å 1,000 kronor till en var av 51 extra lantmätare och

aspiranter ........................................ »_51,000

Summa kronor 203,000.

Särskilt ortstillägg å 400 kronor utgår till envar av de i Stockholm stationerade
distriktslantmätarna i Sigtuna, Sollentuna, Stockholms, Danderyds,
Värmdö, Dalarö och Nynäshamns distrikt.

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 97.

Utöver förut angivna förmåner, varå dyrtidstillägg utgår enligt de för
oreglerade verk fastställda grunderna, åtnjuta såväl distriktslantmätare som
extra lantmätare tillskott till dyrtidstillägg enligt de närmare föreskrifter, som
finnas angivna i kungörelsen den 15 maj 1925 (nr 192) med däri genom
kungörelsen nr 316 1937 gjord ändring. Begynnelseavlöningen för distrikts
lantmätare utgör för närvarande:

lön .........................

dyrtidstillägg därå jämte tillskott till dyrtidstillägg

....... kronor 3,000

....... » 2,310

Summa kronor 5,310.

Beträffande arvodena till extra lantmätare har genom brev den 16 november
1923 medgivits, att arvode, som tilldelats extra lantmätare men som för
viss tid icke av honom uppbäres, må, därest sagda tid omfattar minst hel
kalendermånad, i stället tilldelas annan extra lantmätare.

Tillika ha följande allmänna grunder fastställts i fråga om rätt för extra
lantmätare att uppbära honom tilldelat arvode, nämligen:

™ nArV°d\Utbet^laS månadsvis 1 efterskott, och sker utbetalningen obe
roende av huru vula extra lantmätare under månaden tjänstgjorf i lant “vrelself

utövat , lantraaterilkontor eller efter beslut av lantmäteri styrelsen

utövat praktisk verksamhet som lantmätare

b) Lantmäteristyrelsen äger avgöra, huruvida och i vilken omfattning
vhir1antmTterfre^SOm f?rordnats0att tjänstgöra såsom lärare eller assistent

honom SS ™ie™Sni?8en’ T ander.tiden för förordnandet bibehålla
Honom tilldelat arvode såsom extra lantmätare.

?xtl,a ,antmätare må under tid, då han genomgår kulturteknisk kurs,
uppbära honom tillerkänt arvode.

d) Extra lantmätare som förordnats att uppehålla ordinarie tjänst med
ratt att uppbara hela den med tjänsten förenade avlöningen eller, där fråga
ar om tjänst, för vilken utgår lön jämte tjänstgöringspenningar, hela
lörum, skall under tiden för förordnandet avstå hela sitt arvode. Därest
extra lantmätare under dylikt förordnande äger tillgodonjuta endast viss
del av avlöningen eller lönen å den ordinarie tjänsten, skall han avstå så
stor kvotdel av eget arvode, som motsvarar den andel i avlöning eller lön
han uppbär.

e) Är extra lantmätare på grund av sjukdom, värnpliktsövning eller annan
militärtjänstgöring eller eljest av liknande laga förfall förhindrad att
utöva sin tjänst, äger han uppbära hela arvodet.

f) Lantmäteristyrelsen äger att, bortsett från de fall varom i punkt e)
förmäles, bevilja extra lantmätare tjänstledighet under en tid av högst
25 dagar för varje kalenderår med bibehållen rätt att uppbära honom tilldelat
arvode.

g) Uppkommer fråga rörande medgivande för extra lantmätare att i
andra än nu förevarande fall under tjänstledighet uppbära honom tilldelat
arvode, må sådan fråga med ledning av ovan angivna grunder upptagas till
prövning och avgörande av lantmäteristyrelsen.

De huvudsakliga bestämmelserna angående de tekniska biträdenas anställnings-
och arbetsförhållanden finnas upptagna i 56 § lantmäteriinstruktionen
samt 44, 48 och 54 §§ den av lantmäteristyrelsen den 31 december 1928
fastställda arbetsordningen.

Kungl. Majda proposition nr 97.

27

I 56 § av lantmäteriinstruktionen stadgas, att lantmäteristyrelsen äger hos
distriktslantmätare eller sådan extra lantmätare, vilken ställts till överlant
mätares och länsstyrelses förfogande för erhållande av förordnande till förrättningar,
såsom tekniskt biträde förordna lämplig person. Åt sådant biträde
må enligt vad i paragrafen vidare stadgas uppdragas att verkställa mät
nings-, utstaknings- och andra därmed jämförliga göromål, allt i enlighet
med de närmare föreskrifter som lantmäteristyrelsen utfärdar.

Förenämnda paragrafer i arbetsordningen för distriktslantmätare innehålla
i huvudsak följande bestämmelser.

Distriktslantmätare må åt tekniskt biträde uppdraga följande fältarbeten,
i den mån han finner desamma kunna åt biträden anförtros, nämligen:

1. Stakning och mätning av stomlinjenät och mätningslinjenät, sedan
plan för dessa arbeten blivit av lantmätare upprättad.

2. Polygonmätning, sedan plan för mätningens utförande blivit av lantmätare
upprättad.

3. Numerisk och grafisk detaljmätning.

4. Utstakning, markering och säkerställande av ägogräns, som blivit till
sitt läge av lantmätare bestämd.

5. Anbringande och inmätning av stödpunkter och försäkringsmarkeringar.

6. Höjdmätning efter av lantmätare uppgjord plan.

7. Mätning av väg samt utstakning av väglotter.

8. Mätning av hägnad samt utstakning av hägnadslotter.

Tekniskt biträde, som genomgått teoretisk utbildningskurs, motsvarande
minst skogshögskolans forstmästarkurs, må därjämte sysselsättas med räkning
av ståndskog. Tekniskt biträde må tillika å distriktslantmätarens expedition
sysselsättas med förekommande göromål. Samtliga göromål, som utföras
av tekniska biträden, skola ske efter vederbörande distriktslantmätares
eller hos honom anställd tjänstemedhjälpares anvisning i fråga örn arbetets
utförande och uteslutande på distriktslantmätarens ansvar.

Distriktslantmätare, som för ett kommande arbetsår önskar hos sig få anställd
medhjälpare i tjänsten eller tekniskt biträde, skall före den 15 oktober
till överlantmätaren i länet insända till lantmäteristyrelsen ställd ansökning
härom. I ansökningen må, där så låter sig göra, viss person föreslås och upplysning
meddelas, huruvida denne är villig mottaga föreslaget förordnande.

Därest någon föreslås till tekniskt biträde, vilken icke förut innehaft anställning
såsom sådant biträde, skall bifogas dels åldersbetyg, meritförteckning
oell betygsavskrifter dels intyg från distriktslantmätare om nöjaktig färdighet
i linjestakning, ägomätning och kartritning samt örn den föreslagnes
lämplighet i allmänhet ävensom bevis örn en med hänsyn till den tillämnade
verksamheten godkänd prövning inför vederbörande överlantmätare.

Enligt beslut vid 1937 års riksdag må till tekniskt biträde, som efter förordnande
av lantmäteristyrelsen innehaft anställning hos lantmätare under
sex år, utgå avlöningsförbättring av statsmedel med ett belopp av 450 kronor
för år räknat. För budgetåret 1938/39 har för ändamålet uppförts ett belopp
av 40,000 kronor.

De sakkunniga lia från distriktslantmätarna infordrat uppgifter rörande

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 97.

distriktslcintmätarnas inkomster och omkostnader i tjänsten. Med ledning av
ifrågavarande uppgifter lia de sakkunniga uppgjort en tablå över distriktslantmätarnas
bruttoinkomster under åren 1928—1930 med undantag av inkomster,
härrörande från städernas mätningsväsen och fastighetsregister,
fördelade på de särskilda länen.

Enligt vad de sakkunniga uppgivit ha utöver de i tabellen angivna beloppen
67 av distriktslantmätarna åtnjutit inkomster från städernas mätningsväsen
och fastighetsregister med, utan avdrag för omkostnader, i medeltal 1,280
kronor. Fördelade på samtliga redovisade 142 distriktslantmätare utgöra
bruttoinkomsterna av denna art i det närmaste 600 kronor.

De sakkunniga ha vidare uppgjort en tablå till belysande av distriktslantmätarnas
löneinkomster ävensom behållna inkomster på grund av lantmäteritaxa
och särskilda uppdrag, s. k. liggareuppdrag.

Dessa tablåer återfinnas å sid. 23—27 i betänkandet 1931:39.

De nuvarande arvodena för extra lantmätare infördes efter förslag av
1917 års lantmäterikommission och utgöra 2,000, 1,500 och 1,000 kronor.
Extra lantmätare äger därjämte åtnjuta — förutom dyrtidstillägg å arvodet
— tillskott till dyrtidstillägg enligt bestämmelserna i kungörelsen den 15 maj
1925 (nr 192). Tillskottet för extra lantmätare med arvode örn 2,000 kronor
utgår å en uppskattad inkomst av förrättningar enligt lantmäteritaxan av
3,200 kronor och uppgår alltså med beräkning av 30 % dyrtidstillägg till
960 kronor. För extra lantmätare i någon av de två övriga arvodesklasserna
utgår tillskottet å en uppskattad inkomst av 2,400 kronor och uppgår alltså
efter nämnda beräkning till 720 kronor.

Dessutom åtnjuter extra lantmätare, som är tjänstemedhjälpare åt distriktslantmätare,
efter överenskommelse med denne viss ersättning för av honom
såsom medhjälpare utförda förrättningar. För tjänsteuppdrag i lantmäteristyrelsen
och å lantmäterikontoren utgår vid sidan av arvodena särskild
gottgörelse. Närmare bestämmelser härom finnas meddelade av Kungl.
Majit eller lantmäteristyrelsen.

Extra lantmätare, som avlagt kulturteknisk examen och haft 12 anställningsmånader,
har, enligt vad de sakkunniga uppgiva, med inräknande av
samtliga löneförmåner och nettoinkomster av förrättningar under år 1930
haft i medeltal 6,250 kronor i inkomst. För extra lantmätare, som ej avlagt
kulturteknisk examen, men haft 12 anställningsmånader, är motsvarande
siffra 4,350 kronor.

Inkomsterna av förrättningar efter avdrag av redovisade omkostnader
variera högst betydligt. Vid 12 anställningsmånader anse de sakkunniga, att
inkomsterna för extra lantmätare med kulturteknisk examen uppgå till ungefär
2,750 kronor och för extra lantmätare utan dylik examen till 2,500 kronor.
Även dessa uppgifter avse år 1930. I nämnda belopp ingår icke traktamentsersättning.

Rörande de extra lantmätarnas arbetsförhållanden må framhållas, att dessa
lantmätare, vilka konstitueras av lantmäteristyrelsen, i regel äro i fråga
om praktisk lantmäteriverksamhet hänvisade att efter förordnande av lant -

Kungl. Maj:ts proposition nr 97.

29

mäteristyrelsen verka såsom medhjälpare i tjänsten åt distriktslantmätare.
Efter väl vitsordad tjänstgöring med företrädesvis praktisk lantmäteriverksamhet
kunna extra lantmätare emellertid av lantmäteristyrelsen dels ställas
till överlantmätares och länsstyrelses förfogande för erhållande av förordnanden
till lantmäteriförrättningar, dels förordnas att för viss tid och i den utsträckning,
styrelsen för varje särskilt fall bestämmer, vikariera för distriktslantmätare.
Antalet extra lantmätare är obestämt och ytterst beroende av det
av lantmäteristyrelsen årligen bestämda antal ordinarie studerande, dock högst
tjugo, som årligen vinna inträde vid tekniska högskolans fackavdelning för
lantmäteri. För närvarande finnas inom kåren, förutom 4 ordinarie assistenter
å övergångsstat, 125 extra lantmätare. Av dessa tjänstgöra emellertid endast
omkring 70 såsom tjänstemedhjälpare hos distriktslantmätare, under det
de övriga äro förordnade antingen till tjänstgöring hos lantmäteristyrelsen eller
å lantmäterikontoren eller ock till viss självständig verksamhet. Extra
lantmätararvoden utgå förutom till sagda tjänstemedhjälpare till i styrelsen
tjänstgörande amanuenser, extra assistenter å kontoren och självständigt
verksamma extra lantmätare ävensom till aspiranter.

De sakkunniga ha även lämnat vissa statistiska uppgifter rörande de tekniska
biträdenas avlöningsförhållanden och föregående utbildning. Av dessa
uppgifter framgår, att för de tekniska biträden, som under år 1930 tjänstgjort
under större delen av året, levnadsåldern i genomsnitt varit mellan
32 och 33 år, samt att de innehaft anställning såsom lantmäteritekniska biträden
under i medeltal nära 5 år. Avlöningen till dem har i medeltal vid
årsanställning utgjort 215 kronor per månad eller i det närmaste 2,600
kronor för år. Vid kortare anställning har avlöningen per månad varit något
högre.

De tekniska biträdenas föregående utbildning har varit skiftande, vilket
närmare framgår av följande tabell, i vilken redovisats 84 tekniska biträden,
rörande vilka fullständiga uppgifter tillställts de sakkunniga.

Utbildningens Antal

art; biträden:

Folkskola ...................................... 6

Folkhögskola .................................... 7

Skogsskola ...................................... 1

Bergsskola ...................................... 2

Teknisk skola, lägre kurs.......................... 10

» , högre kurs ........................ 7

Skogshögskola, lägre kurs ........................ 9

» , högre kurs ........................ 2

Realskola ...................................... 15

Teknisk högskola ................................ 1

Praktisk kurs hos lantmätare ...................... 3

Lantmäteriexamen ............................... 2

Studentexamen .................................. 7

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 97.

Utbildningens
art:

Agronomutbildning ............................

Underofficersutbildning ......................

Ingenjörsutbildning av annat slag än ovan angivits
Annan utbildning ............................

De sakkunnigas förslag.

De sakkunnigas förslag till lönereglering för distriktslantmätare innebär,
att avlöningen till desamma skall utgå enligt de grunder, varå avlöningsreglementet
för allmänna civilförvaltningen vilar. De sakkunniga ha därvid
ansett, att distriktslantmätarna böra placeras i 19 :e lönegraden enligt avlöningst
eglementet den 22 juni 1921 (nr 451). I fråga örn pensionsunderlaget
ha de sakkunniga ansett, att detta bör beräknas enligt 24 :e lönegraden.

En av de sakkunniga, herr Petrelius, har varit av skiljaktig mening i nu
förevarande hänseende och ansett, att distriktslantmätarna borde placeras
i 20.''e lönegraden samt erhålla pension enligt 25:e lönegraden.

Beträffande löneregleringen för de extra lantmätarna föreslå de sakkunniga,
att de nuvarande arvodena måtte höjas till respektive 1,800, 2,400 och
3,200 kronor och att i samband härmed dyrtidstilläggen skola bestämmas
att utgå efter de grunder, som gälla för reglerad avlöning. De sakkunniga
ha icke ansett, att de extra lantmätarna kunde inplaceras i viss lönegrad såsom
extra ordinarie tjänstemän.

De sakkunniga lia i fråga örn de tekniska biträdena förordat, att dessa erhålla
vissa ålderstillägg av statsmedel. Antalet ålderstillägg har föreslagits
till fyra. Ålderstilläggen böra enligt de sakkunnigas mening bestämmas
till 240, 480, 720 och 960 kronor efter respektive 3, 6, 9 och 12 tjänstår.
De sakkunniga lia ansett, att för åtnjutande av ifrågavarande ålderstillägg
bör gälla bland annat, att biträdet får räkna dylika tjänstår först efter
att ha tjänstgjort minst 5 år med förordnande samt att biträdet under de
tre tjänstår, som^ erfordras för varje ålderstillägg, erhållit sammanlagt
minst 24 tjänstemånader. Ålderstilläggen böra enligt förslaget utbetalas av
lantmäteristyrelsen vid slutet av varje kalenderår sedan upplysning vunnits
örn att rätt till ålderstillägg för året förefinnes.

De sakkunniga lia även föreslagit, att tekniskt biträde, som kvarstår till
uppnådda 55 år och har minst 160 tjänstgöringsmånader, skall äga uppbära
en pension av statsmedel å samma belopp som högsta ålderstillägget eller
960 kronor. Enligt de sakkunnigas mening bör dock denna pension utgå
allenast för den händelse lämplig anställning å lantmäterikontor eller eljest
inom lantmäteristaten icke kan beredas biträdet. Pensionen har föreslagits
skola utbetalas efter beslut av lantmäteristyrelsen och med hänsyn till
sin särskilda karaktär bestridas av anslag till lantmäteriväsendet. Dyrtidstillägg
skulle icke utgå å pensionen.

I sin motivering till förslaget ha de sakkunniga diskuterat möjligheten att

Antal

biträden:

. 3

. 4

. 2
. 3

Kungl. Maj-.ts proposition nr 97.

31

bereda de tekniska biträdena statsanställning. De sakkunniga, som avvisat
denna tanke, lia därom anfört bland annat följande.

Vad beträffar möjligheten att bereda statsanställning för de tekniska biträdena
har det förefallit de sakkunniga som örn en dylik åtgärd icke kan anses
vara av förhållandena motiverad. Redan den omständigheten, att distriktslantmätarna,
hos vilka de tekniska biträdena äro anställda, knappast skulle
kunna utnyttja ett tekniskt biträde under hela den tid, som förflyter till biträdets
inträde i pensionsåldern, och att därför särskilda åtgärder måste vidtagas
för att bereda arbete åt äldre tekniska biträden, gör denna fråga synnerligen
komplicerad och svårlöst. Härtill kommer, alt för närvarande endast
ett ringa antal tekniska biträden kunna beredas sysselsättning året om hos
distriktslantmätarna, samt att flertalet tekniska biträden synes hava an
ställning allenast under en tidrymd, som varierar mellan 8 och 11
månader örn året. Genomförandet av statsanställning eller överhuvudtaget
fastare anställning för de tekniska biträdena skulle följaktligen
medföra ganska betydande organisatoriska förändringar inom lantmäteristaten,
då man givetvis måste utgå från alt allenast personal, som behöves i det
allmännas tjänst såväl under hela året som under hela sin tjänstetid, bör erhålla
fastare anställning i någon form. Men även den omständigheten, att
behovet av tekniska biträden varierar högst betydligt under olika år, gör att
ordnandet av en fastare anställning för ifrågavarande biträden för närvarande
högst avsevärt försvåras. En given skillnad föreligger också enligt de sakkunigas
mening mellan å ena sidan förste assistenterna å lantbruksingenjörsdistrikten
samt å andra sidan assistenter och tekniska biträden å nämnda
distrikt och hos lantmätarna.

De sakkunniga lia till stöd för sitt förslag rörande ålderstillägg och pension
till de tekniska biträdena anfört i huvudsak följande.

De sakkunniga anse det visserligen i någon mån tveksamt, huruvida det
överhuvud taget kan anses vara oundgängligen behövligt att tillerkänna de
tekniska biträdena, vilka vid helt års anställning för närvarande ha en årsinkomst
av närmare 2,600 kronor samt äga uppbära traktamentsersättning
under fältarbeten, därjämte någon ersättning av statsmedel, men vilja icke bestrida,
att avlöningen till de tekniska biträdena med hänsyn till vad som i allmänhet
betalas i avlöning till vissa jämställda personalgrupper i allmän och
enskild tjänst måste anses vara tillmätt i underkant. De sakkunniga vilja
därför föreslå, att någon avlöningsförbättring beredes ifrågavarande biträden.
Då betalandet av denna förbättring icke utan rubbning av gällande ersättningsgrunder
torde kunna i nämnvärd grad åläggas distriktslantmätarna, synes
annan utväg icke vara för handen än att staten i någon män träder hjälpande
emellan.

Vidkommande frågan örn statsbidragsformen bör dylikt bidrag till de tekniska
biträdenas avlönande utgå endast för att bereda äldre dylika biträden
något förhöjd ersättning, sedan de under längre tid tjänstgjort, varjämte staten
torde böra vidtaga vissa åtgärder för att tillförsäkra tekniskt biträde, som
tjänstgjort under större delen av sin levnad, viss pension eller annan inkomst
på äldre dagar. Vid bedömande av lämpligaste formen för ersättning av
statsmedel åt de tekniska biträdena bör till en början uppmärksammas, att
för närvarande distriktslantmätaren träffar avtal med ett tekniskt biträde
örn tjänstgöring under i allmänhet högst ett år för varje gång, samt att vid
avtalets upprättande hänsyn i allmänhet plägar tagas endast till vederbörandes
lämplighet och erfarenhet såsom tekniskt biträde. I något fall torde dock
även den omständigheten, att det tekniska biträdet har viss högre ålder, kunna

32

Kunql. Maj.ts proposition nr 97-

föranleda till något ökad ersättning, men denna synpunkt är icke den avgörande
vid fastställandet av ersättningens storlek. De principer, efter vilka
gällande lantmäteritaxa uppgjorts, ge heller icke distriktslantmätaren möjlighet
att uttaga högre ersättning, för den händelse han skulle betala sitt tekniska
biräde en högre avlöning än den, vartill det tekniska biträdets arbetsprestationer
i och för sig giva anledning. Härtill kommer, att ett tekniskt biträde,
som i huvudsak har att utföra fältarbeten, vid inträdande högre ålder
torde bliva mindre användbart för dylika arbeten och följaktligen den nytta,
distriktslantmätaren kan lia av hans arbete, åtminstone i vissa fall kan komma
att minskas med tilltagande ålder, även om härvid icke förbises den ökade
erfarenhet och skicklighet, som det tekniska biträdet med åren förvärvat.
Det vill därför synas de sakkunniga som örn, i likhet med vad som på andra
verksamhetsområden redan ägt ruin, staten borde närmast taga sikte på att
tillförsäkra de tekniska biträdena avlöningsförbättring i form av ålderstilllägg.
Därest denna form skulle väljas, lärer någon ekonomisk fördel för en
distriktslantmätare icke stå att vinna, därest han har hos sig anställt ett tekniskt
biträde, som av statsverket åtnjuter ålderstillägg å sin avlöning hos
distriktslantmätaren. Ett villkor för att överhuvud taget statsbidrag i denna
form skall utgå bör nämligen vara, att distriktslantmätaren tillförbindes att
icke sänka den från honom utgående avlöningen till det tekniska biträdet,
därest detta uppbär ålderstillägg av statsmedel. Detta villkor torde böra intagas
i särskilda avlöningsföreskrifter för distriktslantmätarna, något som lärer
kunna ske antingen vid deras överflyttande till reglerad stat eller vid
beviljande av anslag för beredande åt dem av tillskott till dyrtidstillägg. Det
skulle emellertid även kunna ifrågasättas, att de tekniska biträdena i likhet
med förste assistenterna å lantbruksingenjörsdistrikten skulle erhålla tillägg
till avlöningen, därest de tjänstgjorde å vissa dyrare orter. Med hänsyn till
att biträdena ej .sällan flytta från en ort till en annan under loppet av samma
år samt att deras tjänstgöring ofta är förlagd till rena landsbygden, anse sig
dock de sakkunniga icke böra här förorda en anordning med dyrortstillägg
av statsmedel. De sakkunniga förutsätta emellertid, att, då distriktslantmätarna
genom överflyttning till reglerad stat erhålla väsentligt förhöjd avlöning
å de dyrare orterna (D, E, F och G-orterna), de tekniska biträdena å dessa
orter i någon mån erhålla kompensation för härvarande högre levnadskostnader.
De sakkunniga äro av den uppfattningen, att lantmäteristyrelsen
bör övervaka, att de tekniska biträden, vilka erhålla ålderstillägg av statsmedel,
av distriktslantmätaren erhålla skälig månadsavlöning. 1 allmänhet bör
denna icke understiga 175 kronor och ökas med hänsyn till förefintliga dyrortsförhållanden
på platsen eller eljest föreliggande omständigheter.

Vissa taxcbeståmmelser.

I anledning av olika framställningar ha de sakkunniga även upptagit
vissa frågor rörande ändringar i lantmäteritaxan. De ha sålunda övervägt
huruvida en ändring av bestämmelserna i 35 § av taxan rörande arvode för
avstyckningar borde ändras. De sakkunniga ha emellertid ansett någon
ändring av bestämmelserna för närvarande icke vara påkallad av förhållandena.
En av de sakkunniga, herr Petrelius, har emellertid ansett att en
taxerevidering på förevarande punkt bör komma till stånd i syfte att höja
lantmätarnas inkomster.

Spörsmålet om ersättning till lantmätare för förlust av arvode till följd av
sakägares insolvens har jämväl upptagits till behandling av de sakkunniga

Kungl. Maj:ts proposition nr 97.

33

i anledning av en framställning av lantmäteristyrelsen den 10 februari 1927. I
denna hemställes örn anslag till täckande av sådan förlust för lantmätare. De
sakkunniga ha ansett sig icke kunna tillstyrka framställningen. Frågan borde
upptagas i ett sammanhang för samtliga de grupper av befattningshavare
som kunde beröras därav.

Yttrandena.

Det förevarande förslaget till lönereglering för distriktslantmätare, extra
lantmätare och de tekniska biträdena har i stort sett vunnit anslutning av
statskontoret. Däremot har allmänna civilförvaltningens lönenåmnd ansett,
att löneregleringen borde uppskjutas i avbidan på att arbetet med det nya
avlöningsreglementet för den civila statsförvaltningen slutförts. Dessutom
har lönenämnden ifrågasatt lämpligheten av att vid en lönereglering för
distriktslantmätare införa dessa i den för allmänna civilförvaltningens befattningshavare
gällande löneskalan. Lantmäteristyrelsen samt lantmåteripersonalen
och dennas yrkes förening ha framställt yrkanden i skilda avseenden
på förbättrade lönevillkor.

Ur yttrandena må här i övrigt återgivas följande.

Lantmäteristyrelsen har till en början i sitt yttrande upptagit frågan örn
ökning av lantmäteridistriktens antal. Styrelsen har ansett,
att antalet distrikt borde ökas från dåvarande 199 till 215. Därjämte bär
styrelsen ansett, att 15 extra ordinarie tjänster borde inrättas, vilkas innehavare
borde ställas till överlantmätares och länsstyrelses förfogande för
utförande på eget ansvar av förrättningar och uppdrag. Återstående antalet
av de för den praktiska verksamheten å distrikten erforderliga extra lantmätarna
har styrelsen ansett böra upptagas till 110 med inplacering av befattningshavarna
såsom extra ordinarie tjänstemän. Ytterligare borde arvoden
beräknas för 30 å 35 aspiranter å lantmätarbanan. Styrelsen har i frågan
inhämtat yttrande från överlantmätare samt ett stort antal distriktslantmätare
och extra lantmätare. Till styrelsen har tillika inkommit utlåtande i
ämnet från Sveriges distriktslantmätareförening och extra lantmätarnas förening.

Styrelsen har uppgivit, att i fråga om antalet lantmäteridistrikt i riket flertalet
överlantmätare uttalat sig för ett bibehållande av nuvarande antal. Endast
fem överlantmätare hade direkt uttalat sig för en omedelbar ökning och
en överlantmätare för en minskning av antalet distrikt. Några överlantmätare
hade ansett, att möjligen framdeles en utökning av antalet distrikt
komme att erfordras, under det att ett par ifrågasatt en framtida minskning.
Anordningen med nyinrättande i kåren av ett antal fasta lantmätartjänster
utan särskilda distrikt men avsedda för självständig verksamhet hade förordats
av flertalet eller omkring femton överlantmätare och avstyrkts av
fem. Distriktslantmätarna lia så gott som samstämmigt ansett, att någon
ökning i antalet distrikt ej holde ifrågakomma. Omkring 100 distriktslantmätare
hade uttalat sig för bibehållande av nuvarande antal och ett
35-tal för viss minskning därav. Endast ett fåtal distriktslantmätare ansåge
en utökning i nuvarande antal distrikt höra ske. Av de distriktslantmätare,

Bihang till riksdagens protokoll 1939. I sami. Nr 97■ 3

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 97.

som yttrat sig över frågan om anordnandet av fasta lantmätaretjänster men
utan särskilda distrikt, hade ett trettiotal tillstyrkt och ett åttiotal avstyrkt
anordningen.

Lantmäteristyrelsen har vidare uppgivit, att Sveriges distriktslantmätareförenings
styrelse uttalat den bestämda åsikten, att en ökning av antalet
distrikt komme att direkt motverka genomförandet av en ofrånkomlig rationalisering
av arbetet och således icke finge den effekt, som bort vara den
primärt önskvärda, nämligen snål)!) handläggning av lantmäteriförrättningarna.
Bland extra lantmätarna hade ett trettiotal varit av den uppfattningen, att
distriktens nuvarande antal borde bibehållas, och ett tiotal ansett, att samma
antal borde ökas. Ett trettiotal extra lantmätare hade förordat den ifrågasatta
anordningen med fasta lantmätaretjänster, under det fem uttalat sig
avstyrkande. Extra lantmätarnas förenings styrelse hade åberopat en av
föreningen antagen resolution i vilken uttalats att antalet lantmäteridistrikt
borde ökas med minst 20, och att, då de berättigade kraven på en förbättring
av extra lantmätarnas befordringsförhållanden icke rimligen kunde
anses tillgodosedda genom den föreslagna ökningen i antalet distrikt, härutöver
ett antal ordinarie lantmätartjänster borde inrättas. Föreningen
funne att, för erhållande av en rimlig proportion mellan ordinarie och ickeordinarie
lantmätare, antalet nya distriktslantmätartjänster tillsammans med
ifrågasatta ordinarie lantmätartjänster samt förste assistentbefattningarna
— vilka ansåges böra uppföras såsom ordinarie — borde upptagas till
minst 50.

Lantmäteristyrelsen har såsom motivering för sitt nu ifrågavarande förslag
anfört, bland annat, följande.

Av statistiska uppgifter, som lantmäteristyrelsen inhämtat, framginge
att en avsevärd ökning av arbetena inträffat såväl i fråga om å lantmäteridistrikten
förefintlig total arbetstillgång som beträffande avslutade och
såsom icke avslutade balanserade förrättningar.

Sedan år 1921 uppginge denna ökning vid 1935 års utgång beträffande
den totala arbetstillgången till 55 % och vad anginge balansen till 35 %.
Ur de direkta arvodessiffrorna utlästes, att under tiden 1921—1927 avslutade
förrättningar ökat med 44 %, under det att ökningen vid 1935 års slut utgjorde
icke mindre än 70 %>.

Dessa siffror syntes vara tillräckligt belysande för den särskilt efter nya
jorddelningslagens tillämpning skedda utvecklingen beträffande lantmäteriverksamheten
och arbetsförhållandena i övrigt å lantmäteridistrikten. Härtill
komme emellertid, att arbetet å de särskilda förrättningarna avsevärt
ökats — i främsta rummet för distriktslantmätarna själva genom ökade
sammanträdes-, utrednings- och expeditionsgöromål — utan att däremot
svarande arvodeshöjning skett, ett förhållande, som således ej kunnat komma
till uttryck i de anförda sifferuppgifterna, men som gjorde att dessa
måste anses i verkligheten ställa sig än högre.

Ben sålunda påvisade högst avsevärda ökningen av arbetsmängden å
distrikten hade med nödvändighet framtvingat en utökning av lantmäteripersonalen,
vilken personalökning emellertid kunnat ske enbart beträffande
den extra arbetskraften, d. v. s. genom utökning av antalet extra lantmätare
och tekniska biträdesanställningar.

Vad anginge fördelningen av lantmäteripersonalen mellan distriktslantmätare
och extra lantmätare syntes den påvisade arbetsökningen och än
mer omfattningen av den årliga balansen av icke avslutade lantmäteriförrättningar
med tydlighet peka på nödvändigheten av en utökning på ena eller

Kungl. Maj:ts proposition nr 97.

35

andra sättet av antalet självständigt verkande lantmätare. Jämväl de från
överlantmätarna inkomna yttrandena utvisade, att, förutom de ordinarie distriktslantmätarna,
lågt räknat inom riket ytterligare över 20 självständigt
verkande lantmätare erfordrades, vartill komme de til! minst ett 10-tal uppgående,
distriktslantmätartjänst nu stadigvarande uppehållande extra lantmätarna.
Antalet på eget ansvar arbetande lantmätare kunde således enligt
lantnräteristyrelsens mening ej sättas lägre än till 230, vilket innebure en
ökning med ett 30-tal tjänster för självständig verksamhet.

Även örn starka skäl talade för att samtliga de nya befattningarna borde
uppföras såsom ordinarie hade lantmäteristyrelsen funnit sig kunna avstå
härifrån och stannat vid att föreslå allenast omkring hälften av dessa såsom
ordinarie distriktslantmätare. Lantmäteri distrikten borde alltså ökas
från 199 till 215. Övriga 15 av de för självständig verksamhet avsedda nya
tjänsterna borde uppföras såsom extra ordinarie. Slutligen funne styrelsen
återstående antalet av de för den praktiska verksamheten å distrikten
erforderliga extra lantmätarna böra upptagas till Ilo.

Sveriges lantmätareförening har funnit nödvändigt, att de nu rådande befordringsmöjligheterna
på lantmätarbanan avsevärt förbättras. Det kunde
icke vara förenligt med billighet, rättvisa och socialt ansvar, att en genom
utvecklingen framtvungen personalökning helt och hållet förlädes inom kategorien
extra tjänstemän, och att sålunda befordringsförhållandena avsevärt
försämrades, samtidigt som de krav, vilka ställdes på dessa tjänstemäns
verksamhet, stegrades och deras utbildningstid förlängdes. Det oskäliga i
dessa förhållanden torde framträda ännu skarpare örn man jämväl beaktade
den omständigheten, att de extra tjänstemännens ansvar avsevärt ökats genom
en vidgad självständig verksamhet. Flertalet av extra lantmätare hade
numera att självständigt handlägga jorddelningsförrättningar. De skulle
därvid gentemot de enskilda jordägarna bevaka det allmännas intressen
och träffa avgöranden i frågor av stor ekonomisk betydelse för den rättssökande
allmänheten. Med hänsyn härtill kunde de framförda kraven på förbättrade
befordrings- och löneförhållanden icke synas annat än rimliga.

Beträffande löneregleringen för distriktslantmätare har
allmänna civilförvaltningens löne nämnd anfört i huvudsak följande.

De uppgifter rörande distriktslantmätarnas inkomstförhållanden, som
meddelats i de sakkunnigas betänkande, synas nämnden tydligt giva vid
handen, att dessa befattningshavares möjligheter att genom förrättningar i
tjänsten öka sina inkomster äro synnerligen skiftande i de olika distrikten,
vadan distriktslantmätarnas sammanlagda årliga inkomster av lön och uppdrag
i tjänsten bliva till beloppet högst varierande. Även örn det vid en
anordning, där lönen utgår dels i form av fast lön från staten, dels ock i
form av ersättning från enskilda för uppdrag i tjänsten, givetvis måste
uppstå betydande ojämnheter i löneförhållandena de olika befattningshavarna
emellan, synes det dock nämnden framgå av den företedda statistiken,
att lantmätarnas inkomster i de olika distrikten förete så stora skiljaktigheter,
att dessa knappast kunna anses betingade av den med de särskilda
tjänsterna förenade olika arbetsbördan och ansvaret. En inplacering
av distriktslantmätarna i en viss lönegrad å löneplanen för allmänna
civilförvaltningen skulle uppbenbarligen innebära, att detta ur lönesynpunkt
mindre önskvärda förhållande bleve bestående även för framtiden.

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 97.

Vid genomförande av 1926 års lönereglering för förste provinsialläkare
och provinsialläkare blevo dessa befattningshavare icke inplacerade å den
för allmänna civilförvaltningens befattningshavare gällande löneplanen
utan inrättades för dem en särskild löneplan. Syftet härmed var att kunna
vidtaga en av praktikinkomstens växlande storlek beroende differentiering
i lönesättningen för ifrågavarande läkarpersonal. En liknande löneplan har
av veterinärlönesakkunniga nyligen föreslagits för distriktsveterinärerna i
nämnda sakkunnigas den 12 juli 1930 avgivna utredning och förslag beträffande
ordnandet av dessa tjänstemäns anställnings- och avlöningsförhållanden.
Utan att i förevarande sammanhang vilja taga någon bestämd
ståndpunkt till frågan, anser dock nämnden det vara förtjänt att tagas under
övervägande, huruvida icke skäl förefinnes att tillämpa en motsvarande
anordning även för distriktslantmätarna.

Lantmäteristyrelsen har föreslagit, att distriktslantmätarna vid inordnandet
under allmänna avlöningsreglementets bestämmelser hänfördes
lägst till 21 :a lönegraden. Styrelsen har ansett, att pensionsunderlaget för
distriktslantmätarna borde bestämmas till samma belopp som för befattningshavare
i 26 :e lönegraden.

Inom lantmäteristyrelsen har byråchefen Bagger-Jörgensen varit av skiljaktig
mening rörande de ifrågasatta åtgärderna och anfört bland annat,
att lantmäteristyrelsens förslag i allt väsentligt innebure endast en lönereglering,
under det att organisatoriska spörsmål skjutits åt sidan. Med
den nuvarande organisationen följde, att större och mera krävande förrättningar
alltför ofta skötes åt sidan och försenades eller överlämnades lill
annan förrättningsman. Såsom sådan funnes endast att tillgå extra lantmätare.
De minst erfarna förrättningsmännen komme sålunda att användas
för de mest krävande förrättningarna. En utväg till undanröjande av
detta missförhållande vore, att av de ordinarie lantmätarna ett mindre antal
avskildes och ej erliölle distrikt utan fördelades på länen för att huvudsakligen
sysselsättas med större förrättningar. De borde erhålla större förmåner
av statsmedel än distriktslantmätarna.

Statskontoret förklarade sig i sitt över de sakkunnigas förevarande betänkande
avgivna yttrande i huvudsak icke ha något att erinra mot de
däri framställda förslagen rörande distriktslantmätarnas löneförhållanden.
Statskommissarien Nissen och t. f. statskommissarien Alve anmälde vid
ärendets föredragning i statskontoret skiljaktig mening och uttalade sig
därvid för att distriktslantmätarna placerades i 18:e lönegraden. I sitt
utlåtande i anledning av lantmäteristyrelsens yttrande har statskontoret
uttalat, att ämbetsverket icke ville motsätta sig den föreslagna placeringen
av distriktslantmätarna i lönegrad B 21. Statskontoret har dock framhållit,
att en viss svårighet förelåge att tillförlitligt ur löneregleringssynpunkt
bedöma de av lantmäteristyrelsen utförda medeltalsberäkningarna rörande
lantmätarnas nuvarande inkomster. Statskontoret har fördenskull förklarat
sig hysa tvekan om den betydelse, som borde tillmätas den av styrelsen
påstådda minskningen av taxeinkomsterna. Vad angår pensionsunderlaget
har statskontoret framhållit, att det förhållande, att lönen ansetts böra hö -

Kungl. Maj.ts proposition nr 97.

37

jas på grund av nedgång av taxeinkomsterna knappast syntes kunna tagas
till intäkt för högre pensionsunderlag än det av de sakkunniga förordade.

Allmänna civilförvaltningens lönenåmnd har i anledning av lantmäteristyrelsens
yttrande uttalat, att nämnden ansett sig böra förorda, att distriktslantmätarna
hänfördes till lönegraden B 20 samt att för dessa befattningar
borde tillämpas samma pensionsunderlag, som gällde för befattningshavare
i 24 :e lönegraden.

Sveriges distriktslantmätareförening bar hemställt, att distriktslantmätarna
måtte inplaceras i lönegrad icke lägre än B 22 och försäkras rätt till
semester och pension i förhållande till deras inkomststandard.

Sveriges lantmätare!örening har gjort gällande, att de sakkunniga undervärderat
lantmätarnas arbetsuppgifter och därför föreslagit en löneställning,
som vore avsevärt lägre än andra jämförliga befattningshavares.

I fråga om löneregleringen för extra lantmätare har
lantmäteristyrelsen föreslagit, att flertalet av dessa måtte inplaceras i
löneplanen. Enligt lantmäteristyrelsens mening borde de femton befattningar
såsom extra lantmätare, vilka styrelsen föreslagit skola inrättas såsom
extra ordinarie och vilkas innehavare skulle stå till förfogande för
självständig verksamhet, placeras i 18 :e lönegraden i den löneplan, som
funnes intagen i 7 § i kungörelsen den 15 juni 1935 (nr 397) med avlöningsbestämmelser
för icke-ordinarie befattningshavare vid nyreglerade
verk inom allmänna civilförvaltningen. Pensionsunderlaget har lantmäteristyrelsen
ansett böra bestämmas efter 23:e lönegraden. Vad angår de
extra lantmätare, vilka äro avsedda att tjänstgöra såsom tjänstemedhjälpare
åt distriktslantmätare och vilkas antal av lantmäteristyrelsen föreslagits
till 110, har styrelsen förordat, att dessa skulle placeras i 10 :e lönegraden
i löneplanen för extra ordinarie tjänstemän och tillförsäkras pensionsrätt
efter löte lönegraden.

Statskontoret har i sitt yttrande över de sakkunnigas förslag förklarat sig
icke ha något att erinra däremot såvitt detsamma avsåge de extra lantmätarnas
löneförhållanden. I sitt utlåtande över lantmäteristyrelsens förslag
i ämnet har statskontoret uttalat, att detta icke föranledde till annan
erinran än att statskontoret ifrågasatte, örn tillräckliga skäl förelåge att placera
de självständigt verkande extra lantmätarna högre än i 16 :e lönegraden
och i fråga örn pensionsunderlag högre än i 21 :a lönegraden.

Extra lantmätarnas förening har ansett, att de extra lantmätarna borde
inplaceras såsom extra ordinarie tjänstemän i 8:e, 12 :e och 16 :e lönegraderna.
Föreningen har framhållit, att det ej vore tillfredsställande alt för
en del av lantmäteripersonalen föreslå inplacering i löneplanen men för
återstoden föreslå vissa arvoden.

Sveriges lantmätare/örening har i yttrande över lantmäteristyrelsens förslag
förordat, att de lantmätare, vilka av styrelsen föreslagits skola placeras
i 10 :e lönegraden, i stället borde införas i 12:e lönegraden samt tillförsäkras
pension efter lägst 18:e lönegraden.

Vad angår löneregleringen för de tekniska biträdena

38

Kungl. Majis proposition nr 97.

bär lantmäteristyrelsen anslutit sig till de sakkunnigas förslag att bidrag av
statsmedel till de tekniska biträdenas avlöning bör utgå i forin av ålderstillägg.
Styrelsen bar emellertid förordat, att ytterligare ett ålderstillägg
utöver de av de sakkunniga föreslagna tre bör medgivas. Detta ålderstilllägg
bar styrelsen föreslagit till 1,200 kronor. I samband härmed har styrelsen
uttalat sig för att pensionsåldern för de tekniska biträdena höjdes
från föreslagna 55 år till 60 år. Styrelsen har ock ansett, att den ändring
i de föreslagna villkoren för ålderstilläggens åtnjutande bör göras, att biträdets
rätt att räkna tjänsteår må inträda redan vid anställandet såsom
tekniskt biträde. Enligt styrelsens mening bör pensionen till biträdena bestämmas
till 1,200 kronor. För erhållande av denna pension bör dock förordnas
att biträdet under minst 200 tjänstemånader baft anställning hos
lantmätaren.

Styrelsen bar vidare anfört bland annat:

Såsom de sakkunniga anfört bör såsom villkor för statsbidrag stadgas,
att distriktslantmätare icke må sänka den från honom utgående avlöningen
till det tekniska biträdet, därest detta uppbär ålderstillägg av statsmedel,
och bör lantmäteristyrelsen övervaka, att biträdena av distriktslantmätaren
erhålla semesterledighet och en skälig månadsavlöning, vilken, såsom
de sakkunniga föreslagit, i allmänhet icke bör understiga 175 kronor och
ökas med hänsyn till förefintliga dyrortsförhållanden på platsen eller eljest
föreliggande omständigheter. Mot de av de sakkunniga angivna minimilönerna
synes intet vara att erinra.

Beträffande antalet ålderstillägg, som med tillämpning av ovan angivna
grunder under närmaste tiden kommer att behöva tagas i anspråk, har lantmäteristyrelsen
överslagsvis beräknat, att 40 å 240 kronor, 30 å 480 kronor,
30 å 720 kronor och 10 å 960 kronor, eller sammanlagt omkring 110
med ett förslagsvis beräknat belopp av 55,000 kronor, bliva erforderliga.
Något särskilt belopp för pensionskostnader torde för närvarande icke behöva
räknas med.

Statskontoret har i yttrandet över lantmäteristyrelsens utlåtande anfört,
att frågan örn ersättning av statsmedel till de tekniska biträdena icke borde
upptagas till prövning förrän erfarenhet vunnits rörande de av 1937 års
riksdag medgivna avlöningsförbättringarna. Statskontoret har icke heller
kunnat tillstyrka förslaget om pensionering av dessa biträden. Enligt statskontorets
uppfattning borde en allsidig utredning rörande pensionering av
sådana personalgrupper, vilka utförde arbete inom statsförvaltningen utan
att vara direkt avlönade av statsmedel, verkställas innan ifrågavarande förslag
upptoges till övervägande.

Sveriges lantmäteriekniska biträdens riksförening har yrkat, att en lönefyllnad
å 900 och 1,200 kronor för år skulle utgå till tekniska biträden efter
4 å 5 års respektive 9 å 10 års tjänstgöring, att ålderstillägg därjämte
skulle utgå enligt de sakkunnigas förslag och att pension skulle tilldelas
biträdena vid 55 års ålder med belopp, som motsvarade den lönefyllnad
och det ålderstillägg biträdet då åtnjöte.

I yttrandet bar i övrigt anförts bland annat följande:

De sakkunniga lia ej ansett sig kunna förorda statsanställning för de tek -

Kungl. Maj:ts proposition nr 97.

39

niska biträdena och anföra såsom huvudsakligaste skäl häremot svårigheten
för distriktslantmätarna att kunna utnyttja ett tekniskt biträde tills
detta uppnått pensionsåldern. Sättes denna till 55 levnadsår, anser riksföreningen
denna farhåga ogrundad. Den omständigheten att arbetet är av
så krävande art, att äldre tekniska biträden ej skulle kunna utnyttjas å distrikten,
torde enligt föreningens mening ej behöva utgöra hinder för en
statsanställning. Tvärtom föreligger ju all anledning för statsmakterna att
bereda en tryggad anställning åt denna personal. Vidare anföra de sakkunniga,
att för närvarande endast ett ringa antal tekniska biträden kunna beredas
sysselsättning året örn hos distriktslantmätarna. Denna uppfattning
delas ej av riksföreningen. Enligt av föreningen infordrade uppgifter för
år 1930 voro av 77 biträden 57 stycken helårsanställda. Av dessa 57 biträden
ha 34 innehaft anställning hos lantmätare mer än 9 år och 23 från 5 till
8 år, sedan första förordnande utfärdats. Härtill torde kunna läggas, att
en stor del av dessa biträden haft en relativt lång tjänstgöring hos lantmätare
innan förordnande erhållits. Vore ej antalet tjänstgöringsmånader
med rätt till rese- och traktamentsersättning av statsmedel begränsad, skulle
säkerligen på grund av den ständigt stegrade arbetsbördan å distrikten ett
ännu större antal tekniska biträden innehaft helårsanställning.

Vad beträffar lantmäteribiträdenas kontorsgöromål anser riksföreningen
dessa vara av lika kvalificerad beskaffenhet som de, vilka förste assistenterna
hos lantbruksingenjörerna ha att utföra. På grund av de under senare år i hög
grad ökade expeditionsgöromålen för distriktslantmätarna lia de tekniska biträdenas
arbete blivit av allt mera självständig art. I samband härmed tilllåter
sig riksföreningen framhålla, att de tekniska biträdenas arbete måste
bli ett förtroendeuppdrag, då det givetvis är omöjligt för distriktslantmätaren
att medhinna att i detalj övervaka den mångfald av olika göromål, vilka
anförtros åt de tekniska biträdena. Då dessa göromål äro av mycket
grannlaga natur och dessutom biträdena ovillkorligen under sitt arbete å
förrättningsställena komma i nära kontakt med allmänheten, måste stora
krav uppställas på såväl redbart personligt uppträdande, som ock förmåga
att självständigt utföra anförtrodda uppdrag. Riksföreningen hävdar därför,
att någon skillnad i grad ej förefinnes mellan förste assistenterna hos
lantbruksingenjörerna och lantmätarnas tekniska biträden, och torde sålunda
de tekniska biträdena vara lika berättigade till statsanställning som nyss
nämnda förste assistenter.

Sveriges lantmätare förening har anfört bland annat:

Föreningen är av den uppfattningen, att det icke kan vara för lantmäteriet
gagnellgt att erhålla en fast anställd kår av tekniska biträden med de
kvalifikationer och därmed följande anspråk, som de nu tjänstgörande biträdena
representera. Lantmäteri^ torde vara bättre betjänt med en rutinerad
kår av hantlangare. Städernas mätningsmän lia i allmänhet löst sin
biträdesfråga genom att uppöva hantlangare, som icke haft annan underbyggnad
än folkskolan, och har denna anordning utfallit till belåtenhet.

1 den mån förrättningarna bli av så liten omfattning, alt hantlangare icke
i värjo särskilt fall kunna uppövas, lärer det bli ofrånkomligt, alt, såsom
nu sker i städerna, lantmätarna ständigt åtföljas av uppövade hantlangare.
Vid sådant förhållande är det givetvis av vikt, alt, med hänsyn till avlöning
och reseersättningar, användning av överkvalificerad arbetskraft undvikes.

Vad angår de ifrågasatta ä nd ringarna i lant m ä t e r i t a x a n
har lantmäteristijrelsen, såvitt angår 35 § i taxan, under förutsättning att

40

Kungl. l\taj:ts proposition nr 97.

distriktslantmätarna placeras i 21 :a lönegraden ansett sig icke böra vidhålla
tidigare gjord framställning i ämnet. Styrelsen har emellertid i sitt yttrande
hemställt om den ändringen, att för utrednings- och undersökningsarbeten
i samband med avstyckningar, vilka krävde längre tids arbete än
en dag, måtte utgå utöver engångsarvode ersättning med dagarvode enligt
40 § i taxan. Såsom skäl härför har huvudsakligen anförts, att i många fall
förekommit, att man påkallat avstyckning av något mindre område — därvid
engångsarvode utgått med 35 kronor — i syfte att få invecklade vattenrättsförhållanden
utredda, och att det vore att vänta, att detta bekväma sätt
för erhållande av utredning örn vattenrättsförhållanden för framtiden i stor
utsträckning komme att tillämpas. I övrigt vore det icke heller ovanligt,
att vid mindre avstyckningsförrättningar ytterst tidsödande utredningar angående
delaktighet i samfälligheter m. m. behövde göras.

I sitt yttrande har lantmäteristyrelsen även hemställt örn ändring i 42 §
2 mom. lantmäteritaxan avseende att jämväl för ägodelning få beräkna ersättning
efter dagarvode i stället för efter detaljarvode enligt 25 § i taxan.

I fråga örn ersättning till lantmätare för förlust av arvode till följd av sakägares
insolvens har lantmäteristyrelsen vidhållit sina förut gjorda framställningar.

I flertalet av yrkes föreningarnas yttranden ha de av lantmäteristyrelsen
framlagda förslagen tillstyrkts. Statskontoret har emellertid avstyrkt förslaget
om ersättning till lantmätare för förlust som följd av sakägarens
insolvens.

Lantmäteristyrelsens anslagsäskanden
för budgetåret 1939/40.

I sin förutnämnda skrivelse den 29 augusti 1938 har lantmäteristyrelsen
beräknat anslaget till ordinarie tjänstemän till i runt tal 1,587,600 kronor.

Medelsbehovet för avlöningar till de extra lantmätarna har styrelsen beräknat
till i runt tal 284,700 kronor.

I fråga örn ålderstillägg åt tekniska biträden har lantmäteristyrelsen för budgetåret
1939/40 beräknat, att dylika tillägg komme att utgå till inalles 120 biträden
med följande fördelning i ålderstilläggsgrupper: 30 å 240 kronor, 25 å
480 kronor, 30 å 720 kronor, 25 å 960 kronor och 10 å 1,200 kronor. Erforderligt
anslagsbelopp skulle alltså bli förslagsvis 76,800 kronor. Då anslaget
till arvoden åt aspiranter upptagits oförändrat, har posten arvoden och
särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit, föreslagits upptagen med
106,800 kronor.

Avlöningsstaten för distriktslantmätare och extra lantmätare m. fl. har
alltså av lantmäteristyrelsen för budgetåret 1939/40 beräknats till ett belopp
av 1,999,100 kronor.

För det fall, att den av lantmäteristyrelsen föreslagna löneregleringen ej
heller vid 1939 års riksdag skulle bli föremål för behandling, har lantmäteristyrelsen
för nästa budgetår föreslagit oförändrade anslagsbelopp, med un -

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 97.

dantag av posterna för arvoden till extra lantmätare och aspiranter samt för
tillskott till dyrtidstillägg till vissa lantmätare. Styrelsen har ansett, att under
budgetåret 1939/40 antalet extra lantmätare kommer att ökas med fem.

Till följd härav har styrelsen beräknat, att ytterligare fem arvodesrum erfordras.
Med hänsyn till det ökade behovet av självständigt verkande lantmätare
samt det förhållande, att arvodena å 1,500 kronor, vilka äro till antalet
lägst, i stor utsträckning måste tagas i anspråk för extra lantmätare,
sysselsatta såsom amanuenser eller extra assistenter, och därför bli otillräckliga
för förstnämnda kategori extra lantmätare har lantmäteristyrelsen hållit
före, alt de nya fem arvodena borde hänföras till 1,500-kronorsgruppen,
som alltså skulle upptaga arvoden till 45 extra lantmätare. Posten arvoden
till extra lantmätare och aspiranter har därför föreslagits ökad med 7,500
kronor till 210,500 kronor. Posten för avlöningsförbättring åt tekniska biträden
har styrelsen upptagit med oförändrat belopp eller 40,000 kronor. I
tillskott till dyrtidstillägg till vissa lantmätare har enligt vad styrelsen uppgivit
under budgetåret 1937 38 disponerats 281,525 kronor. Med hänsyn
till förenämnda ökning av antalet extra lantmätare har styrelsen ansett anslagsposten
böra upptagas med 285,000 kronor.

Det föreligggande förslaget att införa distriktslantmätarna under lönepia- Departementsnen
i det civila avlöningsreglementet med bibehållande likväl av inkomster che!enenligt
lantmäteritaxan finner jag ur flera synpunkter mindre tillfredsställande.
Den framlagda utredningen giver vid handen, att en avsevärd ojämnhet
beträffande inkomsterna enligt lantmäteritaxan föreligger i fråga om de
olika distrikten. Inom vissa distrikt uppgå sålunda taxeinkomsterna tili

10,000 kronor eller däröver, under det att inom andra dessa inkomster enligt
utredningen icke synas överskrida 1,000 kronor. Ett genomförande av iörslaget
kommer icke att råda bot på detta missförhållande. Snarare synes kunna
befaras, att ett realiserande av detsamma skulle verka i motsatt riktning. Förslaget
medför nämligen, att en större löneökning kommer de lantmätare till
del, som inneha distrikt belägna inom områden med hög dyrortsplacering. Då
dessa distrikt i allmänhet torde ligga i närheten av större städer eller inom
områden med livlig jordstyckningsverksamhet, torde på grund av taxebestämmelserna
inkomsterna enligt taxan vara större inom ifrågavarande distrikt.
Det synes därför böra övervägas, huruvida icke en särskild löneplan
bör utarbetas för distriktslantmätarna, vilken undanröjer förutberörda missförhållande.
Det må erinras, att 1936 års lönekommitté i sitt den 17 november
1938 avgivna betänkande angående avlöningsbestäminelser för provinsialläkare
och distriktsveterinärer framlagt förslag till särskild löneplan för
dessa befattningshavare. Vidare torde kunna ifrågasättas, örn icke en förskjutning
i förhållandet mellan lönen och inkomsterna enligt taxan bör
äga rum sålunda, att de senare komme att utgöra en mindre del av avlöningsförmånerna.
Frågan huruvida i samband härmed en omarbetning
av lantmäteritaxan bör ske eller örn densamma bör lämnas oförändrad och
skyldighet i stället stadgas för distriktslantmätare att avstå viss del av taxc Bihang

tilt riksdagens protokoll 1039. 1 saini. Nr 97. 4

42

Kungl. Maj.-ts proposition nr 97.

inkomsterna till statsverket, torde icke lämpligen här böra upptagas till närmare
behandling. För avgörandet av de nu berörda spörsmålen torde den
föreliggande utredningen icke vara tillräckligt fullständig. Även ur andra
synpunkter lärer utredningen i förevarande ämne med hänsyn till att en
avsevärd tid har förflutit sedan densamma avslutades behöva kompletteras.
Vad angår de extra lantmätarna torde lönereglering ej heller för dessa nu
böra genomföras. Med hänsyn till det anförda anser jag frågan örn lönereglering
för distriktslantmätare och extra lantmätare icke för närvarande
böra upptagas till avgörande, utan torde frågan härom böra underkastas en
förnyad utredning.

Med hänsyn till den växande arbetsbördan torde emellertid på sätt lantmäteristyrelsen
förordat medel böra anvisas för inrättande av nya lantmäteridistrikt
För närvarande synas tre nya distrikt kunna anses tillfyllest. Vid
anslagsberäkningen torde förutsättas att befattningshavaren å ett av de nya
distrikten stationeras i Stockholm. Såsom hittills torde det, sedan medel
anvisats för ändamålet, få ankomma på Kungl. Majit att bestämma de nya
distriktens belägenhet och omfattning. I enlighet med vad lantmäteristyrelsen
föreslagit torde därjämte en ökning med fem av antalet arvoden till extra
lantmätare böra ske. I anledning av de nu förordade ökningarna i antalet
distrikt och arvoden till extra lantmätare böra anslagsposterna avlöningar
till tjänstemän å ordinarie stat samt arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Majit, höjas med 9,400 respektive 7,500 kronor.
En höjning av anslagsposten tillskott till dyrtidstillägg till vissa lantmätare
med 25,000 kronor torde i anledning av vad lantmäteristyrelsen anfört järn
väl höra ske.

Vad angår de tekniska biträdenas lönefråga anser jag även denna böra
upptagas till förnyad utredning, varvid särskilt torde böra undersökas möjligheterna
att giva de tekniska biträdena en flyggare anställningsform. Härvid
må erinras, att 1934 års avdikningssakkunniga i det av dem avgivna betänkandet
med förslag angående den statsunderstödda vattenavlednings- och
avdikningsverksamheten (stat. off. utr. 1937:8) förordat, att de tekniska bi
trädena hos lantbruksingenjörerna, med vilka nu ifrågavarande tjänstemän
närmast kunna jämföras, skola bliva statsanställda och inordnas under civila
avlöningsreglementet. Detta förslag har jag för avsikt att med vissa jämkningar
förelägga Kungl. Majit för proposition till innevarande års riksdag.
Emellertid anser jag, att avlöningsförhållandena för de tekniska biträdena hos
distriktslantmätarna äro sådana, att en förbättring av desamma skäligen redan
nu bör vidtagas. Denna förbättring torde huvudsakligen böra genomföras
i enlighet med lantmätarelönesakkunnigas förslag i ämnet. Sålunda torde
de tekniska biträdena böra erhålla fyra ålderstillägg å respektive 240, 480,
720 och 960 kronor efter 3, 6, 9 och 12 års tjänst för därefter infallande kalenderår
örn minst 8 tjänstemånader. För tjänstårsberäkning torde böra krävas,
att vederbörande biträde under de tre tjänstår, som erfordras för varje
ålderstillägg, innehaft förordnande under minst 24 tjänstemånader. Däremot
anser jag icke skäligt att såsom de sakkunniga föreslagit fordra, att tekniskt

Kungl. Maj:ts proposition nr 97-

43

biträde under minst 5 år skall ha tjänstgjort med förordnande, innan han äger
hörja räkna tjänstetid för ålderstillägg. I samband med beviljandet av ifrågavarande
ålderstillägg böra garantier skapas för att några obehöriga nedsatt -ningar i de tekniska biträdenas löneförmåner icke ske, då de tillerkännas
ålderstillägg. Lämpligen torde böra uppdragas åt lantmäteristyrelsen att
övervaka detta. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att sedermera meddela
erforderliga författningsbestämmelser. Kostnaderna för den utökning
av ålderstilläggen som jag nu förordat torde kunna beräknas uppgå till

30.000 kronor. Beträffande frågan om pension åt de tekniska biträdena synes
denna icke för närvarande böra upptagas till avgörande utan övervägas
vid den av mig förut ifrågasatta utredningen.

Såsom framgår av vad jag förut anfört har lantmäteristyrelsen jämväl
framställt vissa förslag till ändringar i bestämmelserna i lantmäteritaxan.
Även detta spörsmål torde tills vidare få anstå i avbidan på den slutliga
prövningen av distriktslantmätarnas lönefråga.

Med beaktande av vad jag sålunda anfört torde de olika anslagsposterna
för nästa budgetår böra upptagas med följande belopp, nämligen posten
avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat med 809,200 kronor, posten arvoden
och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit, med 280,500
kronor samt posten tillskott till dyrtidstillägg till vissa lantmätare med

285.000 kronor.

Sammanlagt skulle alltså under förevarande anslag tarvas en medelsanvisning
av (809,200 + 280,500 + 285,000 =) 1,374,700 kronor.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen att

1) godkänna följande avlöningsstat för distriktslantmätare
och extra lantmätare m. fl., att tillämpas tills vidare från
och med budgetåret 1939/40:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat:
a) Lön och, i förekommande fall, orts tillägg

.......................... kronor 639,200

Lön

Orts-

tillägg

Titel

Antal

Kronor

3,000

400

Distriktslantmä-tare, stationerad
i Stockholm . ..

8

27,200

3,000

_

Annan distrikts-lantmätare .....

204

612,000

Summa

212

639,200

Anm. Distriktslantmätare åtnjuter tre ålderstilllägg
till lönen å 500 kronor efter respektive 5, 10
och 15 år.

b) Ålderstillägg, förslagsvis........... > 170,000 kronor 809,200

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 97.

Departements chefen.

2. Arvoden och särskilda ersättningar, be stämda

av Kungl. Maj:t:

a) Arvoden till extra lantmätare och

aspiranter...................... kronor 210,500

b) Avlöningsförbättring åt tekniska biträden,
förslagsvis ..................> 70,000 kronor 280,500

3. Tillskott till dyrtidstillägg till vissa lantmätare, förslagsvis » 285,000

Summa kronor 1,374,700;

2) till Distriktslantmätare och extra lantmätare m. fl.:
Avlöningar för budgetåret 1939/40 anvisa ett förslagsanslag
av .................................. kronor 1,374,700.

6. Distriktslantmätare och extra lantmätare m. fl., Reseersättningar,

förslagsanslag.

För innevarande budgetår är i riksstaten till reseersättningar åt distriktslantmätare
och extra lantmätare m. fl. uppfört ett förslagsanslag av 870,000
kronor.

Från anslaget bestridas reseersättningar dels enligt resereglemente! för
lantmätare den 31 december 1920 (nr 909) samt kungörelserna den 29 juni
1926 (nr 357), den 4 januari 1928 (nr 2) och den 29 maj 1931 (nr 206), dels
ock enligt Kungl. Maj:ts brev den 28 maj 1937, varigenom lantmäteristyrelsen
bemyndigats att för tiden från och med den 1 juli samma år antaga
och hos distriktslantmätare anställa tekniska biträden med en sammanlagd
anställningstid av högst 25,000 dygn för år, med rätt för dylikt biträde att
av statsmedel åtnjuta, förutom traktamentsersättning, jämväl resekostnadsersättning
enligt resereglementet för lantmätare.

Jämlikt sagda beslut den 28 maj 1937 skall vidare från anslaget utbetalas
ersättning för flyttningskostnad i enlighet med bestämmelserna i 21 § 2 kungörelsen
den 15 juni 1935 (nr 397) med avlöningsbestämmelser för icke-ordinarie
befattningshavare vid nyreglerade verk inom allmänna civilförvaltningen,
dock att ersättningen för varje flyttning ej må överstiga 600 kronor.

I skrivelse den 29 augusti 1938 har lantmäteristgreisen beräknat anslagsbehovet
för budgetåret 1939/40 till 890,000 kronor, vilket innebär en ökning
i förhållande till det för innevarande budgetår upptagna anslagsbeloppet med

20,000 kronor. Såsom skäl för höjningen av anslaget har styrelsen anfört,
att utgifterna för ifrågavarande ändamål under nästförflutna budgetår uppgått
till 893,282 kronor och att någon minskning i dessa icke vore att förvänta.

Med biträdande av lantmäteristyrelsens förslag hemställer jag, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen

att till Distriktslantmätare och extra lantmätare m. fl.:
Reseersättningar för budgetåret 1939/40 anvisa ett förslagsanslag
av ............................ kronor 890,000.

Kungl. Maj:ts proposition nr 97.

45

7. Distriktslantmätare oell extra lantmätare m. fl: Ersättning för publik
renovation, förslagsanslag.

För ifrågavarande ändamål är i riksstaten för innevarande budgetår uppfört
ett förslagsanslag av 30,000 kronor.

Om skyldighet att verkställa publik renovation av förrättningsakter stad
gas i 70 § lantmäteriinstruktionen av den 11 november 1927 (nr 407). För
bestridande av kostnader för i enlighet därmed verkställda publika rehovationer
har i staten för lantmäteriväsendet från och med år 1921 funnits uppfört
ett ordinarie förslagsanslag. Föreskrifter angående den ersättning, som
av nämnda anslag skall utgå, återfinnas i Kungl. Maj:ts brev till lantmäteristyrelsen
den 5 april 1928. Lantmäteristyrelsen har därigenom bemyndigats
att utbetala ersättning, vad angår karta motsvarande den uti lantmäteritaxan
den 25 november 1927 (nr 416) stadgade lösen, dock att ersättning enligt
46 § 1 mom. b) i samma taxa skall nedsättas med 40 %> och renovationsexemplaret
i varje fall tagas i beräkning vid tillämpning av bestämmelserna
i 45 § 2 mom. och 46 § 2 inom., samt vad angår handling med 50 öre för
sida. Sistnämnda bestämmelser i lantmäteritaxan innehålla, att där lösen
samtidigt utgår för flera exemplar av samma karta, skall den för varje
exemplar utgående lösen minskas och minskningen blir större ju större det
antal exemplar är, för vilken lösen utgår.

Gällande bestämmelser örn ersättning för publik renovation innebära alltså,
att ersättningen för renovationsexemplaret utgår med belopp, som motsvarar
reducerad lösen, men att därjämte den lösen, som jordägarna ha att
utgiva för sina kartkopior, minskas i de fall, där renovationsexemplar skall
avlämnas.

Lantmäteristyrelsen har i en framställning den 3 februari 1930, vilken
överlämnats till de sakkunniga, föreslagit, att ersättning för publik renovation
må utgå för karta med belopp motsvarande i lantmäteritaxan den 25
november 1927 (nr 416) stadgad lösen, dock att ersättning enligt 45 § 1
mom. b) reduceras till 90 °/o och ersättning enligt 46 § 1 mom. b) reduceras
till 60 %>, samt för avskrifter av handlingar med 50 öre för sida samt att
renovationsexemplaret icke skall anses som sådant merexemplar, varom i
45 § 2 mom. och 46 § 2 mom. förmäles. Därvid syntes böra föreskrivas, att
hittills i ämnet gällande bestämmelser skulle tillämpas beträffande publik renovation
av förrättning, som slutligen redovisats eller jämlikt meddelade bestämmelser
skolat slutligen redovisas före den 15 februari 1930, så ock beträffande
publik renovation rörande ägostyckning.

De sakkunniga lia avstyrkt förslaget under framhållande att utredning
påginge rörande den omfattning i vilken publik renovation för framtiden
skulle behövas.

Lantmäteristyrelsen har i skrivelse den 29 augusti 1938 — under förmälan
att utgifterna för ändamålet under budgetåren 1934/35—1937/38 uppgått
till respektive 29,110, 26,953, 30,364 och 47,730 kronor samt att stegringen
för sistnämnda år vore av tillfällig natur — gjort framställning om medelsanvisning
för budgetåret 1939/40 med oförändrat belopp, 30,000 kronor.

Bihang lill riksdagens protokoll 1039. 1 sami. Nr 97. 5

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 97-

Departements chefen.

Såsom jag förut framhållit torde någon ändring för närvarande icke böra
företagas i taxebestämmelserna. För ifrågavarande ändamål torde i enlighet
med vad lantmäteristyrelsen föreslagit böra anvisas oförändrat belopp. Jag
hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

ått till Distriktslantmätare och extra lantmätare m. fl.:
Ersättning för publik renovation för budgetåret 1939/40 anvisas
ett förslagsanslag av................ kronor 30,000.

Statsrådets övriga ledamöter instämma i vad departementschefen i det
föregående under punkterna 1—7 hemställt.

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten lämnar bifall
till vad departementschefen hemställt samt förordnar,
att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga till
detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Vid protokollet:

Allan Tigerschiöld.

397109. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1939.