Kungl. Maj:ts proposition nr 92.
1
Nr 92.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående statsförvärv av
den Tidaholms järnvägsaktiebolag tillhöriga Tidaholms
järnväg; given Stockholms slott den 17 februari
1939.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Gerh. Strindlund.
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 17 februari 1939.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,
Forslund, Eriksson, Strindlund.
Efter gemensam beredning nied chefen för finansdepartementet anför chefen
för kommunikationsdepartementet, statsrådet Strindlund:
Till prövning föreligger en den 19 januari 1939 dagtecknad framställning
från järnvägsstyrelsen med förslag, att Tidaholms järnväg jämte tillhörande
biltrafik må på mellan styrelsen och Tidaholms järnvägsaktiebolag avtalade
villkor förvärvas av staten och införlivas med statens järnvägar. Innan jag
Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 92.
1
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 92.
ingår på frågan om statens förvärv av förevarande järnväg vill jag lämna
följande uppgifter angående densamma.
Koncession å normalspårig järnväg mellan dåvarande köpingen, numera
staden Tidaholm och Vartofta station å statsbanelinjen Falköping—Nässjö
beviljades år 1904. Järnvägen öppnades för allmän trafik år 1906. Avståndet
mellan banans ändpunkter är 23.9 km. Häri ingår 0.8 km statens järnvägar
tillhörigt, jämväl för bolagets järnvägstrafik begagnat spår, varför
längden av järnvägen utgör 23.1 km. Det må erinras om att Tidaholms järnväg
under åren 1909—1918 omfattade jämväl bandelen Vartofta—Åsarp, vilken
bandel förstnämnda år av bolaget förvärvades från Västra Centralbanans
järnvägsaktiebolag men år 1916 nedlades.
Banan, som är normalspårig, har en största förekommande stigning i huvudspår
av 16 °/oo och en minsta kurvradie likaledes i huvudspår av 300 meter.
Huvudspåret är utrustat med stålräler, vilkas vikt per meter utgör 31.5
kg. Största slipersavstånd i huvudspår är 735 mm och högsta tillåtna tåghastighet
60 km/tim.
Den redovisade byggnadskostnaden uppgår till i runt tal 1,767,000 kronor,
varav på bana och byggnader komma 1,307,000 kronor, på rullande materiel
415,000 kronor och på inventarier 45,000 kronor.
Förutom järnvägsrörelse bedriver bolaget även omnibustrafik, vilken omfattar
linjerna Tidaholm—Falköping, Tidaholm—Vartofta och Falköping—
Kungslena med en sammanlagd längd av 97 km. För trafiken användas 4
personomnibusar.
Det i bilrörelsen investerade kapitalet utgjorde vid 1937 års slut 58,000
kronor, fördelat å automobiler med 44,000 kronor, å garagebyggnader med
11,000 kronor och å linjerättigheterna Dala—Falköping med 3,000 kronor.
Det nu föreslagna statsförvärvet omfattar förutom järnvägen jämväl bolagets
automobilrörelse, vilken står i närmaste samband med järnvägstrafiken.
Däremot hava uteslutits den till järnvägslagfarten icke hörande och för järnvägs-(eller
bil-) trafiken ej behövliga fastigheten Marbotorps jord ävensom
bolagets värdehandlingar och rörelsemedel — förrådsbehållningen undantagen.
Å andra sidan skall bolaget självt hava att svara för samtliga skulder
utom viss del av lånet ur allmänna järnvägslånefonden, vartill jag senare
återkommer.
Järnvägen har till Tidaholm förlagd förvaltning, gemensam med den smalspåriga
Hjo—Stenstorps järnväg. Samtidigt som förevarande järnväg överlämnas
till staten, skulle Hjo—Stenstorps järnväg med tillhörande omnibustrafik
medelst ett trafikeringsavtal anknytas till det likspåriga Västgötanätet,
och förenämnda till Tidaholm förlagda förvaltning alltså helt försvinna.
Järnvägsstyrelsen har i sin framställning till en början anfört, att järnvägens
tekniska data och vad som framkommit vid verkställd besiktning av
järnvägen gåve vid handen, att järnvägens tekniska standard kunde betraktas
som tillfredsställande för en linje med så begränsade trafikuppgifter som
den förevarande järnvägens. Styrelsen tillägger, att trots den knappa inkomstgivningen
anläggningarnas underhåll befunnits i stort sett gott, och
att järnvägens förvaltning syntes hava på ett berömvärt sätt vårdat sig örn
såväl rullande materiel som fast egendom.
Kungl. Muj.ts proposition nr 92.
3
Järnvägsstyrelsen lämnar angående järnvägs- och omnibustrafikens ekonomiska
resultat under åren 1931—1937 följande sammanställning.
J ärnvägstrafiken. |
|||||||
1931 |
1932 |
1933 |
1934 |
1935 |
1936 |
1937 |
|
Inkomster. |
1,0 0 0 - t |
a 1 k |
r o n |
o r |
|||
Persontrafik........... |
43 |
33 |
28 |
30 |
32 |
35 |
37 |
Posttransporter........ |
4 |
4 |
4 |
4 |
4 |
4 |
4 |
Poststationsskötsel..... |
5 |
5 |
5 |
5 |
5 |
6 |
6 |
Godstrafik............. |
188 |
146 |
91 |
88 |
99 |
97 |
106 |
Extra trafikinkomster .. |
6 |
4 |
4 |
3 |
4 |
3 |
4 |
Lok- och vagnhyresaldo |
1 |
2 |
5 |
4 |
2 |
4 |
6 |
Diverse inkomster...... |
2 |
1 |
2 |
2 |
5 |
7 |
2 |
Summa trafikinkomster |
249 |
195 |
139 |
136 |
151 |
156 |
165 |
Utgifter. |
|||||||
Administrativa avd. |
|||||||
Pensioner............ |
8 |
8 |
7 |
6 |
7 |
8 |
8 |
Övriga utgifter....... |
11 |
11 |
11 |
9 |
8 |
9 |
8 |
Banavdelningen........ |
47 |
30 |
24 |
26 |
29 |
32 |
38 |
Trafikavdelningen...... |
63 |
59 |
53 |
49 |
47 |
45 |
46 |
Maskinavdelningen..... |
68 |
58 |
36 |
41 |
41 |
41 |
48 |
Summa driftutgifter |
197 |
166 |
131 |
131 |
132 |
135 |
148 |
Driftöverskott .......... |
52 |
29 |
8 |
5 |
19 |
21 |
17 |
Omuibustraflken. |
|||||||
Inkomster............. |
18 |
22 |
32 |
35 |
41 |
43 |
48 |
Utgifter............... |
12 |
16 |
25 |
31 |
36 |
38 |
40 |
Överskott............. |
6 |
6 |
7 |
4 |
5 |
5 |
8 |
Den konstaterade starka nedgången i järnvägens trafikinkomster vore,
framhåller järnvägsstyrelsen, huvudsakligen att tillskriva på grund av ändrat
transportsätt förlorad godstrafik, nedgång i tändsticksproduktionen och överflyttning
av en stor del av persontrafiken från tågen till bolagets biltrafik.
Sålunda hade på senare år virkestransporterna till tändsticksfabriken i Tidaholm
sänts sjöledes till Hjo och därifrån med den smalspåriga järnvägen till
Tidaholm. Tändstickstransporterna från Tidaholm hade minskat från 14,000
ton år 1929 till 7,300 ton år 1937. I anslutning härtill anför järnvägsstyrelsen:
Det är Vulcans tändsticksfabrik i Tidaholm, som så att säga uppbär järnvägen,
och dennas framtid är således till stor del beroende på tändsticksfabrikens
utveckling. Tändsticksproduktionen inom hela landet har nedgått katastrofalt
från 1929, då tillverkningen var cirka 50,000 ton, till 1937, då den
blott var 20,000 ton. Enligt uppgift har jämväl produktionen vid Tidaholmsfabriken
minskat avsevärt, dock ej i samma mån som förestående siffror
kunde giva vid handen.
Av väsentlig betydelse är emellertid också utvecklingen av övrig industri
inom Tidaholms stad. — Eftersom staden saknar förbindelse med segelbart
vatten, är densamma i väsentligt högre grad än flertalet orter med storindustri
beroende av transport- och tarifförhållanden vid järnvägarna. Såväl
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 92.
industriidkare som representanter för kommunala myndigheter lia givit uttryck
åt förhoppningar på ett omslag till det bättre i stadens utveckling i
samband med järnvägens nu föreslagna inlemmande i statsbanenätet med
alla de fördelar, som detta kommer att bereda trafikanterna.
Bolagets vinst- och förlusträkningar för åren 1931—1937 te sig på följande
sätt:
1931 |
1932 |
1933 |
1934 |
1935 |
1936 |
1937 |
|
Inkomster. |
1,0 0 0 - t |
a 1 k |
ron |
o r |
|||
Från föregående år balanserad vinst..... Driftöverskott av: |
4 |
7 |
— |
— |
— |
— |
— |
järnvägsrörelsen..................... |
52 |
29 |
8 |
5 |
19 |
21 |
17 |
automobilrörelsen.................... |
6 |
6 |
7 |
4 |
5 |
5 |
8 |
Räntor............................... |
15 |
13 |
11 |
8 |
6 |
5 |
6 |
Ersättning för omlagd samtrafiksväg .... |
— |
— |
— |
— |
3 |
2 |
1 |
I anspråk tagna medel................. Förlust: |
— |
— |
24 |
17 |
9 |
8 |
11 |
balanserad från föregående år........ |
— |
— |
— |
6 |
13 |
13 |
13 |
för året............................. |
— |
7 |
6 |
7 |
— |
— |
— |
Summa inkomster |
77 |
62 |
56 |
47 |
55 |
54 |
56 |
Utgifter. |
|||||||
Från föregående år balanserad förlust ... |
— |
— |
— |
6 |
13 |
13 |
13 |
för järnvägsrörelsen.................. |
34 |
23 |
24 |
17 |
17 |
17 |
17 |
> automobilrörelsen................. |
6 |
7 |
9 |
3 |
5 |
5 |
8 |
Räntor................................ |
28 |
24 |
23 |
21 |
20 |
19 |
18 |
Skatter................................ Vinst: |
2 |
1 |
— |
— |
— |
— |
— |
balanserad från föregående år......... |
4 |
7 |
— |
— |
— |
— |
— |
för året ............................. |
3 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
Summa utgifter 77 |
62 |
56 |
47 |
55 |
54 |
56 |
|
Ut gift sr ant or na utgjordes av |
|||||||
Ränta å statslån....................... |
19.0 |
18.7 |
18.8 |
18.5 |
17.8 |
17.4 |
16.1 |
j » övriga lån.................... |
9.3 |
5.3 |
4.3 |
2.3 |
1.8 |
1.7 |
1.7 |
Summa |
28.3 |
24.0 |
23.1 |
20.8 |
19.6 |
19.1 |
17.8 |
Balans i räkenskaperna har alltså under senare år kunnat uppnås endast
genom överföring av medel från egna fonder (för 1937 dispositionsfonden).
Bolagets ekonomiska ställning vid utgången av åren 1935—1937 framgår
av följande balansräkningar:
Vid årets slut i 1,000-tal kronor
Tillgångar. 1935 1936 1937
Järnvägsanläggningen.................................... 1,769 1,769 1,767
Automobilrörelsen........................................ 52 52 58
Fastigheten Marbotorps jord............................ 20 19 12
Värdehandlingar:
lån mot inteckningar och accepter i H. S. J. m. m. 55 50 63
obligationer m. m..................................... 35 33 27
Kungl. Maj:ts proposition nr 92.
5
Vid årets slut i 1,OOO-tal kronor
1935 |
1936 |
1937 |
|
Rörelsemedel: |
|||
kassa och bankräkningar............................. |
47 |
62 |
55 |
förråd .................................................. |
19 |
16 |
20 |
övriga .................................................. |
23 |
26 |
18 |
Förlust för året och balanserad från föregående år .. |
13 |
13 |
13 |
Summa |
2,033 |
2,040 |
2,033 |
Skulder. |
|||
Främmande kapital: Statslån ................................................ |
439 |
430 |
421 |
Sparbankslån........................................... |
25 |
25 |
25 |
Svävande skulder...................................... |
43 |
48 |
52 |
Eget kapital: |
|||
Aktiekapitalet.......................................... |
794 |
794 |
794 |
Reservfond............................................. |
79 |
79 |
79 |
Dispositionsfond....................................... |
— |
12 |
1 |
Förnyelsefond |
|||
för järnvägsrörelsen................................. |
627 |
637 |
647 |
» bilrörelsen....................................... |
26 |
15 |
14 |
Vinst för året och balanserad från föregående år — |
— |
— |
— |
Summa |
2,033 |
2,040 |
2,033 |
Av i förestående balansräkningar ingående poster torde, anför järnvägsstyrelsen,
endast de under rubriken statslån upptagna behöva specificeras. Å
sagda konto redovisades vid senaste bokslut
1,OOO-tal kronor
Kapital icke förfallet .......................... 372.3
Ränta icke förfallen ............................ 4.9
Anståndsränta ................................ 43.8
Summa 421.0
Styrelsen tillägger, att å förestående kapitalskuld, som ursprungligen utgjorde
510,000 kronor, under år 1938 skett planenlig amortering, efter vilken
— enligt från riksgäldskontoret erhållen uppgift — numera återstode 363,767
kronor 91 öre. Då överlåtelsen av banan m. m. förutsatts komma att äga
rum före tidpunkten för nästa annuitet, den 1 september 1939, skulle vid
överlåtelsen angivna kapitalskuld, liksom beloppet anståndsränta, kvarstå
oförändrad, övriga skulder skulle ej av staten övertagas, och desamma erbjöde
alltså i detta sammanhang mindre intresse.
Angående de omständigheter, som lett fram till nu föreliggande preliminära
avtal, anför järnvägsstyrelsen, att vid utredningar under senare tid angående
åtgärder för konsolidering och sanering av järnvägsväsendet i vårt
land för vissa järnvägars del endast en lösning, nämligen inlemmande i
statsbanenätet, ansetts kunna ifrågakomma. Till denna kategori hörde den
Tidaholms järnvägsaktiebolag tillhöriga järnvägslinjen Tidaholm—Vartofta.
Å ena sidan framstode nämligen järnvägens bevarande såsom ett livsvillkor
för storindustrien i Tidaholms stad — och därmed också för staden i dess
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 92.
helhet — å andra sidan saknades anslutning till annan normalspårig enskild
järnväg.
Frågan om statsförvärv hade, fortsätter järnvägsstyrelsen, aktualiserats
sålunda, att bolagets styrelse under år 1938 hänvänt sig till järnvägsstyrelsen
med hemställan om utredning och förhandlingar. Därvid hade bland annat
framhållits, att uppgörelse vid nuvarande tidpunkt vore fördelaktig med
hänsyn till att banans trafikchef under närmaste tiden uppnådde pensionsåldern.
De sålunda inledda förhandlingarna hade nu slutförts, och såsom
resultat därav hade framgått det villkorliga avtal örn statsförvärv av banan,
vilket bilagts styrelsens skrivelse.
Under hänvisning i övrigt till avtalet torde jag rörande de närmare villkoren
däri, få anföra:
Enligt avtalet skall banan övergå i statens ägo och tillträde ske vid andra
månadsskiftet efter den dag, då avtalet godkänts för järnvägsstyrelsens del
av Kungl. Maj:t och för bolagets del av bolagsstämman. Köpeskillingen
skall utgå på så sätt, att bolaget befrias från skyldigheten att till statsverket
betala oguldna, å tillträdesdagen icke till betalning förfallna delar av sin
skuld för det till bolaget utlämnade lånet ur allmänna järnvägslånefonden,
med undantag för intill samma dag upplupen vanlig ränta. I fråga om personalen
gälla i huvudsak samma bestämmelser, sorn innehållas i avtalet med Lysekils
järnvägsaktiebolag, vilket fogats som bilaga till Kungl. Maj:ts proposition
denna dag angående statens förvärv av den nämnda bolag tillhöriga
järnvägen. Personalen skall sålunda äga övergå i statens järnvägars tjänst nied
behållande av innehavda löneförmåner och rätt till löneförhöjning, dock att
avlöningen som regel icke må överstiga det högsta belopp, som enligt statens
järnvägars avlöningsreglemente må utgå till tjänsteman i den lönegrad, i vilken
befattningshavaren placeras. I övrigt är att märka, att statens järnvägar
skola äga rätt att före 1939 års utgång dels jämlikt för personalen gällande
avtal entlediga sådan icke-ordinarie personal, som befinnes vara för den övertagna
järnvägens drift icke erforderlig, dels mot förtidspensioner entlediga
sjuka befattningshavare eller befattningshavare över 60 år, som icke lämpligen
kunna övertagas i statens järnvägars tjänst, varvid pensionsbeloppet
skall motsvara för sjuka befattningshavare sjukpension och för övriga full
ålderspension i båda fallen enligt Enskilda järnvägarnas pensionskassas reglemente,
dels ock å övergångsstat uppföra sådan personal, som vid tidpunkten
för överlåtelsen icke är men kan tänkas framdeles bliva för statens järnvägar
behövlig, statens järnvägar dock obetaget att även efter 1940 års ingång
entlediga dylik personal på sätt och enligt grunder, som nyss sagts i
fråga om personal, vilken entledigas med förtidspension redan i samband
med statsförvärvet av järnvägen. Av statens järnvägar övertagen, å aktiv
stat uppförd personal, på vilken civila tjänstepensionsreglementet ej vunnit
tillämpning, tillerkännes i förslaget de förmåner, som angivas i kungörelsen
den 12 april 1935 (nr 146) med föreskrifter i fråga örn pension till vissa
tjänstemän, som i samband med statens övertagande av enskilda järnvägar
eller bandelar övergått i statens järnvägars tjänst. Gentemot sådan den enskilda
järnvägens, vid statens järnvägars övertagande av densamma, i tjänst
varande personal, som icke vunnit anställning å aktiv stat vid statens järnvägar,
samt banans redan pensionerade personal ävensom pensionsberättigade
familjemedlemmar efter personal av nämnda kategorier, ikläda sig statens
järnvägar icke någon skyldighet att låta desamma komma i åtnjutande
av andra pensionsförmåner eller understöd -— frånsett förut berörda förtids
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 92.
7
pensioner — än som skulle hava tillkommit vederbörande, därest banan ej
övergått i statens ägo.
Av den i det föregående lämnade redogörelsen för järnvägens ekonomiska
förhållanden torde, anför järnvägsstyrelsen, tydligt framgå, att Tidaholms
järnväg redan i enskild regi saknade affärsvärde och att statsförvärv därav
icke gärna kunde vara ägnat bereda ekonomisk fördel för statens järnvägar
såsom affärsverk betraktat. Då järnvägsstyrelsen likväl tillstyrkte ett sådant
förvärv, skedde detta med hänsyn till de förväntade gynnsamma samhällsekonomiska
verkningarna, d. v. s. från samma synpunkter som plägat åberopas
ifråga om tidigare beslutade statsförvärv av icke bäriga enskilda järnvägar.
Det torde icke finnas anledning att nu upprepa vad därvid blivit
sagt eller att söka närmare belysa frågans allmänt samhälleliga sida. Järnvägsstyrelsen
ville därför begränsa sig till ett uttalande, att statsförvärv av
Tidaholms järnväg jämte därmed samhörande biltrafik framstode som ett
naturligt led i det enhetliggörande av vårt lands järnvägsnät, beträffande
vilket förslag framlagts av särskilda sakkunniga. Bemärkas borde därvid
särskilt, att trafikgemenskapen med statens järnvägar vore ytterst starkt utpräglad,
i det att mindre än en procent av järnvägens godstrafikinkomst
härrörde från den »egna» trafiken.
Järnvägsstyrelsen anför härefter ifråga om beräknade inkomster och utgifter
av rörelsen vid banan efter ett övertagande av järnvägen från statens
sida följande:
Vad angår nyssnämnda förändringar i samband med järnvägens inlemmande
i statens järnvägar må först nämnas, att anknytningen till statens
järnvägars taxesystem beräknats medföra en inkomstminskning å förefintlig
trafik, d. v. s. från andra sidan betraktat en vinst för trafikanterna, av i
runt tal 45,000 kronor årligen. Såsom redan antytts, föreligga skäl att hoppas,
att denna i förhållande till trafikens omfattning mycket betydande lättnad
för trafikanterna skall föranleda en väsentlig trafikstegring, varigenom
partiell kompensation av den bortfallande inkomsten skulle erhållas. Som
en indirekt följd av den lägre taxan inträder jämväl viss omläggning ifråga
om samtrafiksvägarna med en kalkylerad inkomstökning för statens järnvägar,
inkl. den nya bandelen, av 23,000 kronor årligen. För en tillförlitlig
beräkning av utgifterna möta stora svårigheter, särskilt därför att bandelen
efter statsförvärvet torde komma att erhålla betydligt vidgade transportuppgifter.
Trots detta ge beräkningarna emellertid vid handen, att viss utgiftsminskning
är att förvänta, detta tack vare omständigheten, att järnvägen
utan nämnvärd kostnadsökning kan ingå i befintliga (till andra distriktet
hörande) han-, maskin- och trafiksektioner, varför hittillsvarande administrationskostnader
icke få någon motsvarighet.
Utfallet av driften å den nytillkomna bandelen blir givetvis i hög grad
beroende av i vad mån berörda förhoppningar örn ökad trafik kunna komma
att förverkligas; en fråga, som det tydligen är mycket vanskligt att förutsäga
något örn. — Järnvägsstyrelsen ville emellertid hålla för praktiskt taget
säkert, att vid eventuella framtida kalkyler det i bandelen investerade kapitalet
kommer att visa sig icke förräntat med trafikinkomster. Vad beträffar
utfallet för statens järnvägar som helhet av förevarande affärsuppgörelse,
är också att bemärka, att vid ett totalt enhetliggörande av svenska järnvägsnätet
förenämnda inkomstökning på grund av ändrade transportvägar
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 92.
uppväges a\ motsvarande minskning av inkomsterna å andra linjer, och att
man alltså för detta fall icke bör alltför mycket räkna med berörda inkomstökning.
Under framhållande att det av det föregående franninge, att det träffade
avtalet icke avsåge aktieköp utan förvärv av järnvägs- och bilrörelse, avsedd
att omedelbart inlemmas i statens järnvägars system, anför styrelsen:
I det föregående har framhållits, att uppgörelsen är att betrakta såsom
ett led i ett allmänt enhetliggörande av vårt lands järnvägsväsen. Vid sådant
förhållande torde beträffande avtalets innehåll främst vara att beakta, huruvida
några ogynnsamma konsekvenser för uppgörelser med andra järnvägar
kunna vara att befara, med andra ord, huruvida de avtalade villkoren kunna
anses för säljaren alltför förmånliga, bedömda efter 1936 års järnvägskommittés
normer Enligt styrelsens uppfattning är så icke förhållandet. Staten
erhåller här såväl järnvägen som tillhörande biltrafik med kvittning blott
mot kapitalskuld och anståndsränta för statslånet. Bemärkas bör därvid, att
likvider för detta statslån enligt uppgift punktligt fullgjorts, samt att kvarstående
kapitalbelopp är relativt måttligt. Vid sådant förhållande har styrelsen
icke funnit anledning till erinran mot att bolaget önskat behålla dels
visst markområde, dels förefintliga kontanta medel och därmed jämförliga
tillgodohavanden att i första hand användas till täckning av skulder, andra
än den nyss nämnda (däribland vid överlåtelsen upplupen, men ej förfallen
ränta å statslånet).
Beträffande järnvägens personal meddelar järnvägsstyrelsen, att bland
denna icke funnes någon befattningshavare, som enligt avtalet skulle placeras
i 21 :a eller högre lönegrader.
Styrelsen framhåller, att för här förevarande förvärv ingen anvisning av anslag
å riksstaten erfordras. Däremot måste, fortsätter styrelsen, i samband
med förvärvet från fonden för låneunderstöd avlyftas ett belopp, motsvarande
bolagets statslån. Då det gällde ett lån, å vilket ränta och amortering
hittills punktligt erlagts, ville järnvägsstyrelsen icke motsätta sig, att ett belopp,
motsvarande förenämnda kapitalskuld, 363,767 kronor 91 öre, påfördes
statens järnvägars fond. Styrelsen förutsatte, att medlen ifråga finge
bokföras på sätt som kunde bliva bestämt beträffande den kapitalökning å
fonden, vilken kunde uppkomma i anledning av ett jämlikt 1936 års järnvägskommittés
förslag fattat riksdagsbeslut om järnvägsnätets enhetliggörande,
och styrelsen funne följaktligen icke anledning nu upptaga frågan
om anslag för kapitalets avskrivning. Järnvägsstyrelsen hade i avgivet utlåtande
över sagda kommittés betänkande föreslagii, att kapitalökningen
ifråga skulle i statens järnvägars räkenskaper bokföras å ett särskilt konto,
vars kapital tillsvidare höiles utanför de för taxenivåns avvägande nödiga
beräkningarna.
Med åberopande av vad sålunda anförts hemställer järnvägsstyrelsen, att
Kungl. Majit i proposition till årets riksdag måtte föreslå riksdagen besluta,
att Tidaholms järnväg jämte tillhörande biltrafik måtte på avtalade villkor
förvärvas av staten och införlivas med statens järnvägar, därvid den borde
tillhöra andra distriktet, ävensom medgiva, att det kapital, som i samband
med statsförvärvet av nämnda järnväg skulle överföras från fonden för
Kungl. Majlis proposition nr 92.
9
låneunderstöd till statens järnvägars fond, och vars belopp torde böra sättas
lika med bolagets återstående kapitalskuld till staten, skulle i statens järnvägars
räkenskaper redovisas på sätt nyss antytts.
Fullmäktige i riksgäldskontoret hava i yttrande den 9 februari 1939 över
järnvägsstyrelsens skrivelse förklarat sig icke hava något att erinra mot att
frågan om järnvägens övertagande av staten nu upptages till avgörande
utan att statsmakternas ställningstagande till den aktuella frågan örn ett
allmänt förstatligande av de enskilda järnvägarna avvaktas. Rörande det
föreliggande avtalsförslaget anföra fullmäktige:
Enligt fullmäktiges mening kunna visserligen befogade invändningar riktas
mot att, såsom fallet kommer att bli enligt avtalsförslaget, vid ett förvärv
av Tidaholms järnväg, vilken enligt järnvägsstyrelsens uttryckliga påpekande
saknar affärsvärde och vars införlivande med statens järnvägar
ej kommer att bereda dessa någon ekonomisk fördel, låta bolaget få behålla
tillgångar till sådant värde, att de efter skuldernas betalande torde
medgiva viss utbetalning till aktieägarna. På de av järnvägsstyrelsen anförda
skälen och då enligt uppgift vissa av järnvägsbolagets fordringar ej
äro fullt säkra — vilket kan komma att reducera det belopp, som skulle
återstå för aktieägarna — vilja fullmäktige emellertid ej motsätta sig, att
Tidaholms järnväg nu förvärvas av staten på de i avtalet upptagna villkoren.
Såsom järnvägsstyrelsen framhållit, erfordras för här ifrågavarande förvärv
ingen anvisning av anslag å riksstaten, varemot i samband med förvärvet
måste från fonden för låneunderstöd avföras ett belopp, motsvarande
bolagets statslån. Kapitalskulden för lånet, som ursprungligen uppgick till
510,000 kronor, har genom de verkställda avbetalningarna nedgått till
363,767 kronor 91 öre. Därtill kommer emellertid anståndsränta med
43,781 kronor 25 öre samt den ränta, som upplöper å skulden från den
1 september 1938, vilken sistnämnda ränta är avsedd att inbetalas i samband
med statsförvärvet.
I enlighet med järnvägsstyrelsens medgivande torde förenämnda kapitalskuld
böra påföras statens järnvägars fond såsom räntepliktigt kapital och
anståndsräntan avskrivas. Mot det föreslagna sättet för bokföring av berörda
kapitalskuld i statens järnvägars räkenskaper torde ej något vara att
erinra.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i utlåtande den 2 februari 1939 förklarat
sig för sin del icke hava något att erinra mot att ett införlivande av
Tidaholms järnväg med statens järnvägar kommer till stånd jämlikt järnvägsstyrelsens
förslag.
Det föreliggande avtalsförslaget innebär, att staten skulle förvärva den
Tidaholms järnvägsaktiebolag tillhöriga järnvägen mellan Tidaholm och
Vartofta jämte bolagets för biltrafiken innehavda materiel och anläggningar
mot att bolaget befrias från den skuld till staten, vari detsamma häftar på
grund av erhållet statslån. Förslaget bör enligt järnvägsstyrelsen betraktas
såsom ett led i strävandena att enhetliggöra det .svenska järnvägsnätet. Någon
ekonomisk fördel för statens järnvägar såsom affärsföretag anses förvärvet
icke medföra. Å andra sidan är företagets ekonomiska .ställning icke
så svag, att någon omedelbar fara för järnvägsdriftens nedläggande synes
Bihang lill riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 92 2
Departe
ments
chefen.
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 92.
föreligga, därest banan icke övertages av staten. Bolaget har sålunda hittills
kunnat erlägga stadgade räntor och amorteringar å statslånet. Med hänsyn
till de senare årens försämrade driftsresultat synes emellertid sannolikt, att
bolaget icke i fortsättningen skall kunna fullgöra detta åtagande och i längden
bestå som enskilt företag. Då järnvägsdriftens upprätthållande synes
vara ett livsvillkor för den betydande industri, som är verksam i Tidaholms
stad och därmed för staden själv, och då en sammanslagning av järnvägen
med annan normalspårig enskild järnväg icke är praktiskt möjlig, torde för
driftens framtida upprätthållande dess införlivande med statsbanenätet vara
enda utvägen.
Beträffande de avtalade överlåtelsevillkoren hava riksgäldsfullmäktige ansett
befogade invändningar kunna riktas mot att bolaget medgives att behålla
tillgångar till sådant värde, att viss utbetalning till aktieägarna kan äga rum.
Fullmäktige hava emellertid med hänsyn till vad järnvägsstyrelsen anfört
icke velat motsätta sig, att Tidaholms järnväg nu förvärvas på de föreslagna
villkoren. Då dessa för övrigt i stort sett överensstämma med dem, som tilllämpats
vid statsförvärv av enskilda järnvägar under senaste tiden, liksom
ock med det avtal, som ligger till grund för det av mig tidigare i dag förordade
förvärvet av Lysekils järnväg, har jag ansett mig kunna tillstyrka bifall
till det av järnvägsstyrelsen framlagda förslaget.
Beträffande bokföringen av de medel, som i och med statens förvärvande
av banan skola avföras från fonden för låneunderstöd, har järnvägsstyrelsen
förklarat sig icke vilja motsätta sig, att statens järnvägars fond påföres motsvarande
belopp. I samband härmed har emellertid styrelsen förutsatt, att
berörda medel finge bokföras på sätt, som kunde bliva bestämt i fråga örn
den kapitalökning å statens järnvägars fond, vilken kunde uppkomma i anledning
av det beslut, som statsmakterna kunde komma att fatta angående ett
enhetliggörande av det svenska järnvägsnätet. I anslutning till vad järnvägsstyrelsen
uttalat förordar jag, att det kapital, som representeras av statens
fordran i Tidaholms järnväg, tills vidare påföres statens järnvägars fond såsom
räntepliktigt kapital.
Vidkommande personalen finnes, enligt vad järnvägsstyrelsen meddelar,
bland den icke någon befattningshavare, som kan tänkas bliva placerad i
21 :a eller högre lönegrader enligt för statens järnvägar gällande avlöningsreglemente,
varför intet beslut om personalantalet av riksdagen erfordras.
Under åberopande av vad jag sålunda anfört tillstyrker jag, att nu ifrågavarande
järnväg förvärvas av staten, och hemställer, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen medgiva,
att den Tidaholms järnvägsaktiebolag tillhöriga Tidaholms
järnväg må förvärvas och införlivas med statens järnvägar i
huvudsaklig överensstämmelse med av mig här förordade
grunder.
Kungl. Maj:ts proposition nr 92.
11
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall och förordnar, att proposition av
den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas
till riksdagen.
Ur protokollet:
F. Wessberg.