Kungl. Majlis proposition Nr 90.

1

Nr 90.

Kungl. Majits proposition till riksdagen angående anslag till
kurs för farmacie kandidatexamen; given Stockholms
slott den 17 februari 1939.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts,

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

N. Quensel.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
ä Stockholms slott den 17 februari 1939.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld,

Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund.

Efter gemensam beredning med cheferna för social- och finansdepartementen
anför härefter t. f. chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet
Quensel:

Utbildningen till apotekaryrket börjar med minst två års lärotid såsom
apotekselev. Efter denna grundläggande praktiska utbildning avlägges farmacie
kandidatexamen, vilket normalt sker efter genomgång av en vid farmaceutiska
institutet anordnad kurs, som i vanliga fall pågår under tiden
från den 1 september till slutet av februari nästföljande år. Efter avläggandet
av kandidatexamen följer tjänstgöring å apotek såsom farmaceut under
minst tolv månader och därefter genomgång av den tvååriga lärokurs,
som leder till apotekarexamen.

Hi hany till riksdagens protokoll 19S9. 1 sami. Nr 90.

1

- Kungl. Majlis proposition Nr 90.

För att bliva antagen till apotekselev fordras studentexamen med
vitsord om minst godkända insikter i vissa ämnen. Antagning sker
genom Sveriges apotekareförbunds verkställande utskott. Antalet apotekselever,
som varje år högst ma antagas, bestämmes av medicinalstyrelsen
pa förslag av nämnda utskott och efter det Sveriges farmaceutförbund lämnats
tillfälle att yttra sig. Gällande bestämmelser angående apotekselevers
antagande och lärotid m. m. äro meddelade i kungörelsen nr 361/1929. Den
1 januari 1940 träda nya bestämmelser i ämnet i kraft, vilka meddelats i
kungörelsen nr 765/1938. I här angivna avseenden sker enligt den nya
kungörelsen icke någon väsentlig förändring.

År 1937 antogos 76 apotekselever och år 1938 75.

Tillträde till den ordinarie kursen för farmacie kandidatexamen vid farmaceutiska
institutet kan varje år normalt beredas endast för ett begränsat
antal apotekselever, för närvarande 56. En tillfällig ökning till 80 medgavs
för 1937—38 års lärokurs.

I underdånig skrivelse den 2 februari 1939, som till ecklesiastikdepartementet
inkommit den 7 februari 1939, har nu medicinalstyrelsen hemställt
bland annat om anordnande vid farmaceutiska centralinstitutet med början
den 1 mars 1939 av en extra kurs för farmacie kandidatexamen samt att
Kungl. Majit måtte för ändamålet ställa ett belopp av 10,600 kronor till
styrelsens för institutet förfogande.

Medicinalstyrelsens hemställan har föranletts av en utav centralstyrelsen
för Sveriges apotekareförbund i skrivelse den 28 november 1938 till medicinalstyrelsen
gjord framställning i ämnet, varöver av styrelsen infordrade
yttranden avgivits den 12 december 1938 av farmaceutiska institutets lärarkollegium,
den 20 december 1938 av dess styrelse, den 7 januari 1939 av
centralstyrelsen för Sveriges farmaceutförbund och den 20 januari 1939 av
apotekarsocietetens direktion. Över medicinalstyrelsens framställning har
utlåtande avgivits av statskontoret den 11 februari 1939.

Apotekareförbundets centralstyrelse bär motiverat sin framställning med
nödvändigheten av att åtgärder med det snaraste vidtoges för avhjälpande
av den brist på utbildade farmaceuter, som enligt centralstyrelsens förmenande
för närvarande rådde.

Under senare år, anför centralstyrelsen, hade det visat sig, att antalet
farmaceuter, som stått till förfogande för tjänstgöring å rikets apotek, varit
avsevärt mindre än det som behövts, för att arbetet på apoteken skulle kunnat
utan större olägenheter bedrivas. Denna brist på behövlig arbetskraft
syntes under senare tider i stället för att minskas tvärtom hava tilltagit
och i många fall förorsakat landets apoteksföreståndare utomordentligt
stora bekymmer. Centralstyrelsen hade med anledning härav undersökt,
vilka åtgärder som möjligen skulle kunna vidtagas för att i någon mån
råda bot för det onda.

Den årliga avgången bland de obefordrade farmaceuterna hade under de

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 90.

sista elva åren visat sig vara i medeltal 54. Vid beräknandet av medeltalet
avgångna hade hänsyn ej tagits till den ytterst osäkra faktor, som återinträdet
i yrket av därifrån tidigare avgångna utgjorde. Antalet apotekselever,
vilka redan före inträdet till kursen för farmacie kandidatexamen
lämnat yrket, hade beräknats till i medeltal 5,2 per år.

Under tioårsperioden 1928—37 hade antagits sammanlagt 575 elever.
Under åren 1930—38 hade utexaminerats 529 farmacie kandidater och i
mars 1939 beräknades tillkomma ytterligare 52 kandidater, vadan under
tioårsperioden 1930—39 yrket skulle komma att hava tillförts sammanlagt
581 nya farmaceuter, d. v. s. 41 flera lin som under en tioårsperiod beräknades
avgå från de obefordrades led. Under sådana förhållanden kunde man
haft anledning förvänta, att för närvarande skulle finnas ett visst överskott
på tillgänglig farmaceutisk arbetskraft. Anledningen till att så icke vore
förhållandet utan att tvärtom en kännbar brist härå förelåge, vore emellertid
enligt centralstyrelsens förmenande tydlig nog. Under de senaste tio
åren hade det uppenbarligen ej varit tillräckligt, att rekryteringen så ordnats,
att antalet avgångna obefordrade farmaceuter ersatts med ett motsvarande
antal nyexaminerade farmacie kandidater. Behovet av ett större
antal farmaceuter än det för tio år sedan erforderliga hade särskilt under
de senaste åren i ej ringa grad stegrats, detta huvudsakligen till följd av
den på grund av rådande högkonjunktur avsevärt ökade omsättningen å
rikets apoteksinrättningar. Sålunda hade många apotek, som tidigare ej
haft behov av annan farmaceutisk arbetskraft än apoteksinnehavaren själv,
numera ej kunnat på ett tillfredsställande sätt skötas utan biträde av farmaceutisk
medhjälpare. Centralstyrelsen hade under oktober månad 1938
anmodat landets apoteksföreståndare att meddela, huruvida och i så fall
i vilken utsträckning brist på farmaceutisk personal för närvarande förefunnes
å vederbörandes apotek. Av de inkomna svaren framginge med all
önskvärd tydlighet, att ett verkligt nödläge förefunnes å många apoteksinrättningar,
och att särskilda åtgärder för ernåendet av bättre förhållanden
vore absolut nödvändiga. Centralstyrelsen kunde i detta sammanhang ej
underlåta att erinra örn att det i vissa fall varit behövligt förordna pensionerad
f. d. apoteksinnehavare som tillfällig föreståndare å apotek, där
annan farmaceutisk! utbildad person ej kunnat erhållas.

Med anledning av vad sålunda under utredningen framkommit, vöre
centralstyrelsen av den bestämda uppfattningen, att det vore av största
vikt, att sådana åtgärder vidtoges, varigenom inom kortast möjliga tidsperiod
ett antal nya farmaceuter kunde tillföras apotekaryrket.

Av de under år 1937 antagna 76 apotekseleverna hade 31 vunnit inträde
vid 1938—39 års kurs för farmacie kandidatexamen. Återstode sålunda 45
elever, vilka under normala förhållanden skulle kunna vinna inträde vid
motsvarande kurs 1939—40. Centralstyrelsen ville nu till medicinalstyrelsen
rikta en enträgen vädjan att hos Kungl. Majit hemställa örn anordnandet
av en extra kurs för farmacie kandidatexamen med början den 1 mars
1939 och med rätt för de 45 elever, vilka antagits under år 1937 och som
ej deltogo i nu pågående kurs för farmacie kandidatexamen, att vinna inträde
vid denna extra kurs. Redan omkring den 1 september 1939 .skulle
genom en dylik anordning yrket kunna tillföra.» omkring 45 nya farmaceuter.
Vid den ordinarie kursen 1939—40 skulle av de 75 clever, vilka antagits
år 1938, 56 kunna vinna inträde, örn de erhölle dispens från bestämmelser
örn två års elevtid. Därjämte hemställde centralstyrelsen örn anta -

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 90.

gande av 35 extra apotekselever år 1939, vilka förutsattes komma att erhålla
dispens från bestämmelsen örn minst två års praktik för att kunna
genomgå 1940—41 års farmacie kandidatkurs.

Emot här föreliggande förslag skulle den invändningen kunna göras, att,
därest detsamma bifölles, ett antal farmaceuter kunde vid fall av inträdande
lågkonjunktur riskera att bliva arbetslösa. Centralstyrelsen ville häremot
som sin mening uttala, att det från såväl apotekaryrkets som ej minst
det allmännas synpunkt måste anses vara till mindre skada, örn vid något
tillfälle en viss arbetslöshet skulle uppstå inom apotekaryrket än om på
grund av bristande arbetskraft apotekens behöriga skötsel äventyrades.

Farmaceutiska institutets lärarkollegium har kostnadsberäknat den
ifrågasatta kursen till 13,900 kronor. Kollegiet har uttalat vissa betänkligheter
men likväl icke avstyrkt förslaget.

En extra kurs för farmacie kandidatexamen med början den 1 mars 1939
konnne, yttrar kollegiet, på grund av att Kungl. Majit den 5 augusti 1938
bifallit styrelsens för institutet begäran örn framflyttning av examensperioden
i februari till senare hälften av mars, att under mars och september
månader pågå jämsides med ordinarie kurser, förutsatt att även den extra
kursen komme att omfatta sju månader. Trots denna omständighet syntes
dock kursens behov av lokaler kunna tillgodoses på ett tillfredsställande
sätt.

Beträffande kostnaderna för kursen hade lärarkollegiet utfört följande
beräkning, utgående från de arvoden, som av Kungl. Majit på styrelsens
hemställan beviljats för extra lärare vid den utökade kursen för farmacie

kandidatexamen 1937—38.

Lärare (laborator) i kemi och kemisk farmaci.......... kronor 4,000

Lärare (laborator) i botanik och farmakognosi ........ » 4,000

Lärare i teknisk farmaci och farmaceutisk författningskunskap
......................................... » 2,000

Extra laborator i kemi (två månader).................. » 1,200

Arvode för kurs i steriliseringsteknik .................. » 700

Vaktmästare, omkring ........................ » 2,000

Summa kronor 13,900.

Med den föreslagna kursen skulle vinnas, att högst 45 farmacie kandidater
skulle kunna utexamineras sex månader tidigare, än örn de genomgått
den ordinarie kurs, som började den 1 september 1939. Med den ifrågasatta
extra kursen samt ordinarie kurs skulle till slutet av mars 1940 kunna utbildas
(45 -f- 56 —) 101 kandidater. Tidigare hade vid institutet varit anordnad
parallellkurs eller utökad kurs, varvid plats hade kunnat beredas
åt 80 elever. Parallellkursen 1930—31 hade dragit en kostnad av omkring
6,000 kronor och den utökade kursen 1937—38 omkring 4,600 kronor.

Kollegiet kunde icke underlåta påpeka, att svårigheter kunde uppstå att
för den föreslagna extra kursen förvärva kompetenta lärare, i synnerhet som
de löneförmåner, med vilka kollegiet ansett sig böra räkna, ställde sig ogynnsamma
i förhållande till de löner, som utginge vid tjänstgöring på apotek.

Apotekareförbundet utginge från att en elevtid av endast ett år skulle
kunna vara tillfyllest. Kollegiet, som även tidigare hävdat, att den i författningarna
föreskrivna minimitiden av två år fortfarande borde fordras, ville

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 90.

som ytterligare belägg för denna sin åsikt hänvisa till uttalanden av hist
ruktionsapot ekaren till institutets föreståndare. Kollegiet ansåge i likhet
med instruktionsapotekaren, att särskilt svåra olägenheter vållades därav,
att apoteksföreståndare och elev icke från början vore inriktade på att elevtiden
kunde bliva endast ettårig. Den värdefullaste delen av utbildningen,
vid receptur och i laboratorium, uppskötes alltför ofta till andra året och
bleve med nuvarande ordning endast nödtorftig. Lärarkollegiet skulle för
sin del hellre se, att elevtiden tills vidare generellt bestämdes till ett år,
därest medicinalstyrelsen betraktade denna tid som tillräcklig.

Lärarkollegiet ville även vid detta tillfälle påpeka en annan utväg i den
förhandenvarande situationen, nämligen tillfällig legitimering av elever att
på eget ansvar utföra farmaceuts arbete. Vid en sådan lösning av frågan
skulle det ligga i varje apoteksföreståndares omedelbara och personliga intresse
att under den till buds stående tiden giva eleven bästa möjliga utbildning.
,

Styrelsen för får mace utiska institutet har funnit de av lärarkollegiet
beräknade utgifterna för kursen böra höjas till 15,100 kronor samt har framhållit,
att, då elevavgifterna för kursen uppginge till (45 X 100 =) 4,500
kronor, kursen alltså konirne att draga en kostnad av (15,100 — 4,500 =)

10.600 kronor. Tillika har styrelsen påpekat, att en alternativ lösning av
det föreliggande problemet kunde tänkas — ökning av elevantalet vid den
ordinarie kursen läsåret 1939—40 — men har samtidigt uttalat, att detta
alternativ ur utbildningssynpunkt ställde sig mindre fördelaktigt.

Styrelsen utginge ifrån att behovet av en ökning av den farmaceutiska
personalen på apoteken ansåges konstaterat och hade närmast att yttra sig
örn på vad sätt en ökning av antalet utexaminerade farmacie kandidater
skulle kunna ernås inom den närmaste tiden.

Vid den ordinarie kursen 1937—38 hade antalet studerande ökats från
normalt 56 till 80, varvid de ordinarie lärarna hållit föreläsningar och förrättat
examination, under det att extra lärare anställts som hjälp vid de
praktiska övningarna. Denna anordning vore såväl beträffande kostnaden
som även och framförallt beträffande undervisningens enhetlighet att föredraga
framför de tidigare och senast läsåret 1930—31 anordnade parallellkurserna
med särskilda lärare.

Apotekareförbundet föresloge nu en annan utväg, nämligen anordnandet
av en extra kurs på annan tid än de ordinarie kurserna och med början
den 1 mars 1939.

Det första alternativet, en ökning av antalet studerande, vid den ordinarie
kursen 1939—40, vore från utbildningssynpunkt att föredraga. De
ordinarie lärarna .skulle alltjämt hava ansvaret för undervisning och examination,
och extra lärare skulle endast behövas som biträde åt de ordinarie
lärarna vid de praktiska övningarna. På detta sätt skulle plats kunna beredas
för 80 elever, d. v. s. förutom de 45, som antagits till elever 1937,
ytterligare 35.

Kostnaden för den utvidgade kursen 1937-—38 hade beräknats till

4.600 kronor, nämligen: för extra laboratorer under sammanlagt sju månader
4,000 kronor, ersättning för tjänstledighet åt lärarna i teknisk farmaci
och farmaceutisk författningskunskap 350 kronor samt ökat arvode

(j

Kungl. Maj:ts proposition Nr 90.

at läraren i steriliseringsteknik 250 kronor. Av samma skäl, som nedan anfördes
beträffande lärarna vid en extra kurs, ansåge styrelsen emellertid,
att arvodet till extra laboratorer borde beräknas efter 650 kronor per månad,
varigenom totalsumman höjdes till 5,100 kronor. Genom att elevantalet
ökades med 35, tillfördes institutet kursavgifter till ett belopp av
3,500 kronor, varför för kostnadernas täckande skulle erfordras ett anslag
av 1,650 kronor.

Det andra alternativet, anordnandet av en extra kurs med början den 1
mars 1939, skulle snabbare leda till målet, enär 45 farmacie kandidater
skulle kunna utexamineras i september 1939. Vid den ordinarie kursen
1939—40 skulle under förutsättning av vederbörlig dispens 56 elever kunna
intagas. Sammanlagt skulle således vid dessa båda kurser kunna utexamineras
101 farmacie kandidater före utgången av mars 1940.

Såsom ovan framhållits, ställde sig det senare alternativet från utbildningssynpunkt
mindre fördelaktigt, enär undervisningen åtminstone till
största delen måste anförtros åt tillfälligt anställda lärare.

Lärarkollegiet hade utfört en beräkning av kostnaderna för en extra
kurs. Styrelsen, som icke haft tillfälle undersöka möjligheten att förvärva
kompetenta lärare för en dylik kurs men förutsatte, att möjlighet härtill
förelåge, ansåge sig emellertid böra beräkna ett något högre arvode åt lärarna
i kemi och kemisk farmaci, respektive i botanik och farmakognosi samt
åt den extra laboratorn i kemi, enär härtill endast torde kunna ifrågakomma
personer, vilka nu innehade anställning å apotek med en inkomst, som
med hänsyn till gällande avtal kunde beräknas till omkring 650 kronor
per månad. Man kunde ej utgå ifrån, att dessa skulle lämna sin ordinarie
befattning och åtaga sig ett tillfälligt arbete på sådana villkor, att detta
skulle medföra ekonomisk förlust. Kostnaderna för en extra kurs med början
den 1 mars 1939 kunde i anslutning härtill beräknas till omkring

15,100 kronor, nämligen:

Lärare (laborator) i kemi och kemisk farmaci.......... kronor 4,550

Lärare (laborator) i botanik och farmakognosi ......... » 4,550

Lärare i teknisk farmaci och farmaceutisk författningskunskap
............................................ » 2,000

Extra laborator i kemi (två månader).................. » 1,300

Arvode för kurs i steriliseringsteknik .................. » 700

Vaktmästare, omkring ............................... » 2,000

Summa kronor 15,100.

Kursavgifterna för 45 elever uppginge till 4,500 kronor, varför för kostnadernas
täckande skulle erfordras ett anslag av 10,600 kronor.

Slutligen ville styrelsen framhålla önskvärdheten av att de apoteksinnehavare,
på vilkas apotek elever utbildades, anmodades att från början anordna
elevutbildning med hänsyn till möjligheten av att elever under nu
rådande förhållande kunde vinna inträde vid institutet redan efter ett års
elevtid.

Centralstyrelsen för Sveriges farmaceutförbund har avstyrkt de ifrågasatta
åtgärderna för ökning av antalet utbildade farmaceuter under motivering,
att åtgärderna syntes onödiga och bomme att inverka ogynnsamt

Kungl. May.ts proposition Nr 90. 7

på farmaceuternas arbetsmöjligheter. Till stöd härför bär anförts bland
annat:

Apotekareförbundet motiverade i föreliggande hemställan sin uppfattning
örn ökat behov av farmaceutisk personal med att omsättnngen å rikets apotek
under de senaste åren avsevärt ökats och att det uppenbarligen ej varit
tillräckligt, att antalet avgångna farmaceuter ersatts med motsvarande antal
nyexaminerade farmacie kandidater. Häremot Adile farmaceutförbundet
anföra, att personalen å rikets apotek ökats med ungefär 100 farmaceuter
sedan år 1933, det första år, som efter senaste lågkonjunktur visat en bestående
ökning i omsättningen å rikets apotek. Samtidigt kunde framhållas,
att under tiden 1933—1 april 1930 rått arbetslöshet, vilken upphört samtidigt
med att kungl, brevet av den 7 februari 1936 angående avgifter från
apoteken för vissa gemensamma ändamål m. lii. trätt i kraft. Trots denna
faktiska ökning av personalstocken förefunnes enligt apotekareförbundet
ett verkligt nödläge å många apoteksinrättningar. Härvid torde i första
hand åsyftas svårigheten att anskaffa farmaceutisk arbetskraft vid vakanser
på grund av inträffade sjukdoms- och dödsfall eller på grund av
de utredningar, som på medicinalstyrelsens föranstaltande ägde rum angående
vissa självständiga apoteks ifrågasatta förändring till filialapotek.
Enär vid sådana tillfällen vakansens längd vore ytterst obestämd, vore det
förklarligt att svårigheter mötte att få dessa tjänster besatta. Centralstyrelsen
ville emellertid i detta sammanhang framhålla, att överenskommelse
träffats mellan apotekareförbundet och farmaceutförbundet örn inrättande
av en fast vikariekår, som skulle anställas av apotekareförbundet. Något
ledigförklarande av dessa befattningar hade dock ännu icke ägt rum. Centralstyrelsen
hade genom inkomna förfrågningar bibringats den uppfattningen,
att sökande till dessa befattningar skulle komma att anmäla sig, och
ansåge, att ett ledigförklarande av desamma skulle vara av största betydelse
för besättande av ovannämnda vakanser.

Den brist på farmaceutisk personal, som ytterligare skulle förefinnas,
kunde icke motivera de ur flera synpunkter betänkliga åtgärder, som av
apotekareförbundet föresloges. Då dessa förutsatte utexaminerande av farmacie
kandidater med i vissa fall endast ett års elevtid, innebure detta en
mycket betänklig avprutning på den utbildning, sorn enligt farmaceutförbundets
mening ovillkorligen erfordrades för det ansvarsfulla arbete, som
ålåge en farmacie kandidat. I gällande kungörelse angående apotekselevers
antagande och lärotid m. m. stadgades, att apotekselevers lärotid
skulle utgöra minst två år. Centralstyrelsen hyste den åsikten, att genom
hittills företagna åtgärder redan alltför stort avsteg gjorts från denna princip,
då genom dessa ett sextiotal farmacie kandidater komme att finnas
med mindre än två års elevtid. Enligt apotekareförbundets förslag skulle
antalet ofullständigt utbildade farmacie kandidater komma att utökas med
ytterligare 136. Centralstyrelsen kunde i detta sammanhang icke underlåta
att påpeka det för den läkemedelsköpande allmänheten stora riskmoment,
som komme att ligga däri, att expedition på eget ansvar av läkemedel,
jämväl giftiga sådana, överlätes åt ofullständigt utbildad personal.

T full överensstämmelse med ovan uttalade mening, att kravet på fullgörande
av stadgad praktisk utbildning icke kunde eftersättas, ansåge centralstyrelsen,
att de år 1938 utexaminerade farmacie kandidater, som hadi''
mindre än tvä års elevutbildning, icke borde vinna inträde till den kurs
för apotekarexamen, sorn toge sin början i september månad 1939.

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 90.

Därest den omtalade bristen på farmaceutisk arbetskraft för närvarande
vore så svår som gjordes gällande, torde situationen bliva ännu värre, örn
apoteken berövades den hjälp, som de 45 eleverna till den föreslagna extra
kursen utgjorde, då dessa vore berättigade att under farmaceuts uppsikt
utföra farmaceutiskt arbete. Dessutom skulle denna kurs till tiden komma
att under minst en månad sammanfalla med pågående ordinarie kurser.

Det personalbehov'', som skulle behöva täckas, ansåge centralstyrelsen
fortare och lämpligare kunna fyllas genom ett effektivt utnyttjande av den
stora reserv, som enligt uppgifter, inhämtade från föreningen apotekarkårens
ålderstilläggskassa, funnes i form av för närvarande ej alls eller endast
tillfälligtvis tjänstgörande farmaceutisk personal. Genom samarbete mellan
Sveriges apotekareförbund och Sveriges farmaceutförbund skulle sådan
överenskommelse kunna träffas, att i görligaste mån denna reserv användes
å hemortsapoteken och att därigenom personal frigjordes för tjänstgöring
å apotek, varest behov av personal förefunnes. Av denna reserv torde enligt
centralstyrelsens uppfattning cirka 60 personer kunna påräknas för
tjänstgöring under ovan angivna förhållanden. Härtill bomme cirka 35 partiellt
tjänstgörande farmaceuter, av vilka en större del under samma förutsättning
torde kunna påräknas för heltidstjänstgöring.

Apotekareförbundet hade anfört, att med vidtagande av föreslagna åtgärder
risk för arbetslöshet skulle kunna förefinnas vid inträdande lågkonjunktur,
men uttalat den meningen, att det måste anses vara till mindre skada,
om vid något tillfälle en viss arbetslöshet skulle uppstå inom apotekaryrket,
än örn på grund av bristande arbetskraft apotekens behöriga skötsel
äventyrades. Farmaceutförbundet hyste den bestämda uppfattningen, att
en sådan arbetslöshet skulle uppstå, därest de av apotekareförbundet föreslagna
åtgärderna genomfördes, och emotsäge därför med stor oro en sådan
utveckling. Centralstyrelsen funne denna apotekareförbundets strävan att
direkt medverka till skapande av arbetslöshet vara desto mera anmärkningsvärd,
som från statsmakternas sida numera alla till buds stående medel
användes att förhindra uppkomsten av arbetslöshet. Den utjämnande
faktor vid konjunktursvängningar, som dessa arbetslösa skulle utgöra, funnes
enligt centralstyrelsens mening redan i den ovannämnda personalreserven,
om densamma genom föreslaget samarbete mellan förbunden rätt
utnyttjades.

Apotekareförbundet hade i föreliggande hemställan anknutit behovet av
farmaceutisk personal enbart till en ekonomisk faktor, apotekens omsättning,
utan aktgivande på andra personalbehovet påverkande faktorer. För
fastställande och avvägande av det rätta behovet måste dock enligt centralstyrelsens
mening först en allsidig utredning'' företagas. Skulle härvid,
under iakttagande av att den å rikets apotek anställda farmaceutiska personalen
erhölle arbetsförhållanden, som vore förenliga med tidens krav, en
utökning visa sig vara erforderlig, ville centralstyrelsen på allt sätt medverka
härtill.

Apotekarsocietetens direktion har tillstyrkt dc ifrågasatta åtgärderna.

Såsom i den remitterade framställningen anförts, yttrar direktionen,
rådde för närvarande en starkt framträdande brist på farmaceutiskt utbildade
medhjälpare på rikets apotek. Ett stort antal av societetens medlemmar
nödgades i betydlig utsträckning öda bort tid och kostnader på oftast

9

Kungl. Maj.ts ''proposition Nr 90.

resultatlösa försök att erhålla nödig arbetshjälp. Denna brist hade nu blivit
så stor, att förhållandena vore snart sagt olidliga. Farmaceutbristen gjorde
sig gällande ej blott vid mera tillfälliga behov, såsom vid ombyte av innehavare
eller vid sjukdoms- och dödsfall — vilka behov vore mest iögonenfallande
— utan även därutinnan, att medelstora och större apotek ofta
nödgades arbeta med en personal, som vore reducerad till den grad, att det
under normala förhållanden skulle anses oförsvarligt och att arbetsbelastningen
för de enskilda måste bli ytterst kännbar.

Direktionen måste på grund härav konstatera, att ett verkligt nödläge
förelåge, varför snabba och effektiva åtgärder måste vidtagas för att, icke
minst i den läkemedelsbehövande allmänhetens intresse, apotekaryrket med
minsta möjliga tidsutdräkt tillfördes farmaceutiskt utbildad personal i den
utsträckning, som erfordrades för att apotekens skötsel ej skulle äventyras.

Farmaceutförbundet hade i remissyttrande uttalat, att det oundgängligen
erforderliga ökade personalbehovet skulle kunna täckas genom ett effektivt
utnyttjande av den stora reserv, som skulle finnas av för närvarande ej alls
eller endast i mindre utsträckning tjänstgörande farmaceuter. Dessa utgjordes
emellertid så gott som uteslutande av kvinnor, i regel farmacie kandidater,
som ingått äktenskap och på grund därav endast undantagsvis
hade möjlighet att fullgöra hel eller partiell tjänstgöring på apotek. Energiska
försök hade gjorts av de platsbyråer, som vore underställda centralstyrelserna
för apotekareförbundet och farmaceutförbundet, att förmå här
ifrågavarande farmaceuter att åtaga sig apotekstjänstgöring, men resultaten
härav hade varit mycket obetydliga. Denna reserv syntes därför redan
vara utnyttjad så långt det varit möjligt.

Farmaceutförbundet hade velat göra gällande, att ett bifall till den föreliggande
framställningen skulle innebära en betänklig förkortning av elevernas
praktiska utbildning och att de medgivanden, som Kungl. Majit
tidigare lämnat i enahanda riktning, skulle hava varit alltför långt gående.
I själva verket förhölle det sig emellertid så, att det såväl nu som i tidigare
fall gällde elever, vilka nästan undantagslöst före elevantagningen undergått
förberedande utbildning å apotek och vilka samtliga dessförinnan
innehaft fullgod kompetens för anställning såsom apotekselev, till följd
varav deras praktiska utbildning i stort sett kunde jämföras med den utbildning,
som erhölles under två års elevtjänstgöring.

Styrelsen för farmaceutiska institutet hade uttalat, att ur undervisningssynpunkt
en ökning av antalet studerande vid den ordinarie kursen för
apotekselever 1939—40 vore att föredraga framför en extra kurs, men att
anordnandet av en extra kurs från den 1 mars 1939, varom centralstyrelsen
för apotekareförbundet hemställt, snabbare skulle leda till målet. Apotekarsocietetens
direktion kunde instämma i den av institutets styrelse
sålunda uttalade meningen och skulle därför helst hava förordat anordnande
av en »dubbelkurs» under ordinarie undervisningstid 1939—40, örn
direktionen ej nödgats taga hänsyn till de betänkliga olägenheter, en sådan
anordning skulle innebära för apoteken. Dels vore det av största vikt,
att den ytterligare oundgängligen behövliga farmaceutiska personalen tillfördes
apoteken, så snart som över huvud vore möjligt, dels skulle anhopningen
av elever vid »dubbelkursen» innebära, att ett betydligt större antal
elever på en gång toges bort från apoteken än antalet nyantagna.

Bihang till riksdagens protokoll 1030. 1 sami. Nr 00.

2

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 90.

Medicinalstyrelsen har till stöd för sin hos Kungl. Majit gjorda framställning
anfört i huvudsak följande:

Medicinalstyrelsen såsom tillsynsmyndighet över apoteken hade en daglig
erfarenhet av den alltjämt svårartade bristen å farmaceutisk! utbildad arbetskraft
och ansåge det vara en tvingande nödvändighet, att det nödläge,
som ovedersägligen för närvarande föreläge, snarast bringades till upphörande.
Den motivering, som av apotekareförbundet förebragts till stöd för
de framlagda förslagen och vars bärighet i huvudsak bestyrkts genom
apotekarsocietetens direktions yttrande, funne sig medicinalstyrelsen kunna
biträda. Mot de av apotekareförbundet föreslagna åtgärderna hade av farmaceutförbundet
anförts, dels att de skulle innebära ett eftersättande av
kravet på fullgod praktisk utbildning av apotekseleverna, dels att genom
åtgärderna skulle vid inträffande lågkonjunktur kunna uppkomma arbetslöshet
bland farmaceuterna. Vad den förra invändningen beträffade, ville
medicinalstyrelsen framhålla, att styrelsen funne apotekselevernas lärotid
på apoteken vara ett synnerligen betydelsefullt led i deras utbildning. De
föreliggande förslagen innebure visserligen en förkortning av nyssnämnda
utbildningstid med i flertalet fall ett halvt år, men i betraktande av att
de elever, som sålunda skulle få lärotiden avkortad, på få undantag när
före elevantagningen undergått under längre eller kortare tid annan praktisk
utbildning å apotek, ansåge sig styrelsen dock på grund av det rådande
nödläget kunna förorda, att den avkortade lärotiden godtoges såsom grund
för den fortsatta utbildningen. Styrelsen ville i detta sammanhang framhålla,
att lärarkollegiets förslag om tillfällig legitimering av elever syntes
styrelsen mindre lämpligt ur säkerhetssynpunkt än förslaget örn att godtaga
den praktiska utbildningen, sådan den förelåge, men utökad med den teoretiska
kursen för farmacie kandidatexamen.

Vad åter anginge risken för arbetslöshet vid inträffande lågkonjunktur,
funne styrelsen densamma icke böra överdrivas. Styrelsen holle före, att ett
sådant tillvaratagande till det yttersta av den farmaceutisk! (delvis också
av den tekniskt) utbildade arbetskraften, som nu skedde, ur olika synpunkter
icke vore till fördel varken för yrkesutövarna eller för allmänheten.
Därför borde enligt styrelsens förmenande alltid ett visst överskott
på farmaceutiskt utbildad arbetskraft finnas. Detta kostade visserligen
något i form av arbetslöshetsunderstöd men möjliggjorde å andra sidan ett
urval bland de platssökande, vartill tillfälle nu knappast funnes.

Farmaceutförbundet anförde därjämte som skäl för sitt avslagsyrkande,
att det förefunnes en stor personalreserv i form av för närvarande ej alls
eller endast tillfälligtvis tjänstgörande farmaceuter, vilken borde kunna
komma til användning. Medicinalstyrelsen, som införskaffat uppgifter angående
denna reserv, hade funnit, att densamma till största delen utgjordes
av inom eller utom yrket gifta kvinnliga farmaceuter samt att återstoden
bestode av farmaceuter, som övergått till annat yrke samt av pensionerade
och till följd av långvarig sjukdom eller av annan anledning numera
icke tjänstgörande farmaceuter. Vid de ganska ofta inträffade tillfällen,
då dödsfall eller sjukdom förorsakat vakanser å apoteken, bade visserligen
emellanåt för kortare tid sådan arbetskraft kunnat uppbringas,
men numera syntes möjligheterna härtill vara praktiskt taget uttömda.
Kunde denna reserv disponeras, skulle medicinalstyrelsen icke, trots de
båda inom yrket förefintliga platsbyråernas ansträngningar att söka uppbringa
farmaceutisk arbetskraft, vara nödsakad att till undvikande av

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 90. 11

apotekens stängning låta för länge sedan pensionerade apoteksinnehavare
tjänstgöra.

Apotekareförbundets förevarande förslag innefattade som första åtgärd
anordnandet av en extra kurs för farmacie kandidatexamen med början
den 1 mars 1939, i vilken kurs skulle vinna inträde de 45 (eller såsom
apotekarsocietetens direktion riktigare uppgåve 46) apotekselever, som antagits
under år 1937 och som ej deltoge i nu pågående kurs för samma
examen. Styrelsen för farmaceutiska institutet hade angående detta förslag
anfört, att det syntes styrelsen ur utbildningssynpunkt lämpligare, att den
ordinarie kursen läsåret 1939—40 utökades till dubbelkurs, varigenom 80
elever kunde mottagas. En extra kurs skulle dock bidraga till att den påtalade
bristen snabbare avhjälptes. Vid den extra kursen och den ordinarie
skulle sammanlagt 101 (102) i stället för 80 farmacie kandidater kunna
utexamineras före utgången av mars 1940. Medicinalstyrelsen, som även
hänvisade till vad apotekarsocietetens direktion därom anfört, ville understryka
nödvändigheten av att den extra kursen komme till stånd och kunde
icke tillstyrka, att i nu rådande nödläge det visserligen ur undervisningssynpunkt
mera tilltalande förslaget om dubblering av ordinarie kursen
genomfördes. Styrelsen ville i samband härmed erinra örn att tidigare
extra lärare anställts, som skött såväl föreläsningar som examination, utan
att olägenheter för undervisningen därav kunnat förspörjas. Vad styrelsen
för farmaceutiska institutet anfört i fråga örn kostnaderna för den extra
kursen funne sig medicinalstyrelsen kunna biträda.

Statskontoret har uttalat, att ämbetsverket icke funnit anledning till
erinran mot bifall till medicinalstyrelsens förevarande framställning. Beträffande
frågan, på vad sätt medel för ändamålet borde beredas, har statskontoret
framhållit, att av de å riksstaten uppförda, för Kungl. Maj:t för
närvarande disponibla anslagen annat icke torde stå till förfogande än åttonde
huvudtitelns anslag till extra utgifter. Därest emellertid nämnda anslag
skulle befinnas icke förslå till gäldandet av denna kostnad, torde framställning
i ämnet böra göras till riksdagen, varvid syntes böra särskilt omnämnas,
att vid denna kurs inflytande avgifter, vilka eljest brukade redovisas
såsom uppbörd å farmaceutiska institutets materielanslag, i detta fall
borde få användas till gäldande av utgifterna för kursen.

Enligt den lämnade redogörelsen hava de åtgärder, som på senare tid
vidtagits i syfte att avhjälpa bristen på farmaceutiskt utbildad personal,
icke befunnits tillräckliga. Förslag föreligger örn ytterligare åtgärder i denna
riktning. Sålunda ifrågasättes, att med början den 1 mars 1939 vid farmaceutiska
institutet anordnas en extra kurs för farmacie kandidatexamen,
avsedd för omkring 45 deltagare. Härigenom skulle apoteken redan hösten
1939 erhålla ett relativt stort tillskott av nyutbildade farmacie kandidater.

Ehuru vissa av de erinringar, som från farmaceutiska institutets sida
och liven av Sveriges farmaceutförbund framställts mot det föreliggande
förslaget, synts mig befogade, har jag dock med hänsyn till den nu rådande
situationen inom apoteksväsendet icke funnit mig böra motsätta mig

Departe mentschefen.

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 90.

nämnda förslag. Mot det ifrågasatta antalet kursdeltagare har jag icke ansett
mig böra i sakens nuvarande läge framställa någon erinran. Om personalbehovet
vid apoteken i framtiden skulle avtaga, exempelvis till följd
av minskad apoteksomsättning eller åtgärder för reglering av de särskilda
apotekens personal, finnas möjligheter att anpassa rekryteringen av apotekselev^
och utbildningen av farmaceutisk personal efter de ändrade förhållandena.

De av farmaceutiska institutet utförda kostnadsberäkningarna torde
kunna i huvudsak godtagas. I motsats till statskontoret anser jag, att de
vid kursen inflytande avgifterna icke böra användas till gäldande av utgifterna
för kursen utan böra på vanligt sätt redovisas såsom uppbörd å
farmaceutiska institutets materielanslag. Det för ändamålet erforderliga
anslagsbeloppet lärer dock, bland annat med hänsyn till att kostnaderna
för vaktmästarhjälp synas för högt upptagna, kunna begränsas till 14,500
kronor. Detta belopp synes lämpligen böra anvisas ur förslagsanslaget till
oförutsedda utgifter, vartill riksdagens medgivande torde böra inhämtas.

Jag hemställer således, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att till bestridande av kostnaderna för en extra kurs för
farmacie kandidatexamen må av förslagsanslaget till oförutsedda
utgifter tagas i anspråk ett belopp av högst 14,500
kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,
att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

G. v. Krusenstjerna.

Stockholm 1939, Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B.

890788