Kungl. Majlis ''proposition Nr 85.
1
Nr 85.
Kungl. Majlis proposition till riksdagen angående efterskänkande
av återbetalning sskyldigheten beträffande till
styrelsen för kommunala mellanskolan i Göteborg
oriktigt utbetalta statsbidrag; given Stockholms slott
den 10 februari 1939.
Kungl. Maj:t vill härmed, linder åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts,
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
N. Quensel.
Utdrag av protokoll över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-llegenten i statsrådet å
Stockholms slott den 10 februari 1939.
N ärvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld,
Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund.
T. f. departementschefen, statsrådet Quensel anför härefter:
Enligt § 1 i det av Kungl. Majit den 29 maj 1925 fastställda reglementet
för kommunala mellanskolan i Göteborg består skolan av två linjer, en för
gossar och en för flickor. Genom Kungl. Maj:ts resolution den 3 juli 1930
erhöll § 1 följande tillägg: När särskilda omständigheter det påkalla, kunna
dock efter beslut av skolstyrelsen gossar och flickor sammanföras till en
klassavdelning. I dessa bestämmelser gjordes ingen ändring i det nya reglemente
för skolan, sorn Kungl. Majit fastställde den 21 maj 1937.
Bihang till riksdagens protokoll 1030. 1 sami. Nr 85.
1
2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 85.
Enligt kungörelsen den 19 november 1918 (nr 927) angående avlöning
åt lärare vid kommunal mellanskola samt statsbidrag till sådan skola —
vilken kungörelse numera upphävts genom kungörelsen den 9 december
1938 (nr 754) angående statsbidrag till avlöning av lärare vid kommunala
flickskolor, kommunala mellanskolor, praktiska mellanskolor och högre
folkskolor — skulle skolområde, som underhöll kommunal mellanskola, för
bestridande av kostnaderna härför erhålla bidrag av statsmedel dels till
skolan och till parallellavdelning av årsklass, dels ock för lärare med full
tjänstgöring. Inom varje årsklass utgick statsbidrag till högst så stort antal
parallellavdelningar av årsklassen, som uppkom med iakttagande därav
att minst 30 lärjungar kom på varje avdelning inom årsklassen, innan ny
avdelning upprättades inom densamma. Statsbidrag till kommunal mellanskola
utgick med 11,200 kronor årligen. Fanns enligt vad ovan sagts parallellavdelning
av årsklass inrättad, utgick statsbidrag med ett belopp av
2,800 kronor för varje sådan avdelning.
Vid granskning inom riksräkenskapsverket av Göteborgs och Bohus läns
kassaredogörelser för första kvartalen av åren 1931, 1932 och 1933 anmärktes,
att till styrelsen för kommunala mellanskolan i Göteborg från det
under åttonde huvudtiteln uppförda anslaget till kommunala mellanskolor
utanordnats statsbidrag — utöver vad rätteligen bort utbetalas — för år
1930 med 5,621 kronor 6 öre, för år 1931 med 5,600 kronor och för år 1932
med 4,357 kronor 89 öre, och anmärktes beloppen till ersättande, de två
förstnämnda av landshövdingen O. von Sydow, tillförordnade landskamreraren
B. Gillner och länsbokhållaren R. Sjögren samt det sistnämnda av
tillförordnade landssekreteraren G. Hård af Segerstad, Gillner och Sjögren.
Enligt särskilda utslag den 7 juni 1934 förpliktade riksräkenskapsverket,
med gillande av anmärkningarna, von Sydow, Gillner och Sjögren att gemensamt
eller vilken gälda gitte ersätta statsverket tillhopa 11,221 kronor
6 öre samt Hård af Segerstad, Gillner och Sjögren att gemensamt eller vilken
gälda gitte ersätta statsverket 4,357 kronor 89 öre, envar av dem dock
öppet lämnat att hos vederbörande söka sitt åter efter befogenhet. Efter besvär
av skolstyrelsen fann kammarrätten genom särskilda utslag den 27
november 1936 ej skäl att göra ändring i riksräkenskapsverkets utslag. Sedan
styrelsen häröver anfört underdåniga besvär, fann Kungl. Majit genom
särskilda utslag den 22 mars 1938 ej skäl att göra ändring i kammarrättens
utslag.
Enligt under hand lämnad uppgift hade vid utgången av januari 1939
ifrågavarande anmärkningsmedel ännu icke inbetalts till statsverket.
I målen har varit fråga om för hur många klassavdelningar vid skolan
statsbidrag skolat utgå. Statsbidrag har av länsstyrelsen utanordnats för
fler avdelningar än det antal avdelningar, till vilka skolan ansetts berättigad
erhålla statsbidrag. Anledningen härtill är, att skolans styrelse vid
uppdelning av årsklass i mindre avdelningar ansett sig med hänsyn till
3
Kungl. Maj:ts proposition Nr 85.
förutnämnda bestämmelse i skolans reglemente först böra uppdela årsklassen
i en goss- och en flickavdelning, vilka sedan vardera uppdelats i klassavdelningar
i enlighet med gällande bestämmelser. Överskjutande antal
gossar har således ej räknats tillsammans med flickor.
Hos Kungl. Majit har nu skolans styrelse anhållit örn befrielse från skyldighet
att återbetala ifrågavarande belopp, tillhopa 15,578 kronor 95 öre.
De framförda anmärkningarna och myndigheternas bedömande av dessa
grundade sig på den uppfattningen, yttrar skolstyrelsen, att goss- och flick -linjerna vid Göteborgs kommunala mellanskola ur den statsbidragsreglerande
författningens synpunkt vore att anse såsom en skola. Häremot stöde
skolstyrelsens tolkning av den bestämmelse i skolans reglemente, som hade
följande lydelse: »Skolan består av två linjer, en för gossar och en för
flickor». Denna bestämmelse kunde enligt styrelsens uppfattning icke få
någon rimlig innebörd, därest den icke avsåge, att gossavdelningen räknades
för sig och flickavdelningen för sig. I enlighet härmed hade goss- och
flickavdelningarna varit skilda från varandra och till och med haft sin undervisning
förlagd till långt från varandra belägna skolhus. Då för en del
år sedan önskemål uppstått att vid upprättandet av nya avdelningar i
första klassen kunna bilda en samklass av övertaliga godkända gossar och
flickor, som icke kunnat beredas plats i rena goss-, respektive fliclddasser,
hade styrelsen på grund av den anförda bestämmelsen icke ansett sig kunna
göra detta utan att anhålla örn Kungl. Majlis tillstånd härtill. Genom
Kungl. Maj:ts resolution den 3 juli 1930 hade skolans reglemente, efter
framställning från styrelsen, fått följande tillägg: »När särskilda omständigheter
det påkalla, kunna dock efter beslut av skolstyrelsen gossar och
flickor sammanföras till en klassavdelning». Denna bestämmelse innebure
således rättighet men icke skyldighet för styrelsen att sammanslå goss- och
flickklasser. Att denna tilläggsbestämmelse godkänts, hade givit styrelsens
uppfattning om linjeuppdelningens innebörd ytterligare stöd. Av vad sålunda
anförts torde framgå, att styrelsen haft starka skäl att beträffande
ifrågavarande statsbidragsrekvisitioner förfara så som styrelsen gjort.
Skolöverstyrelsen bär enligt utlåtande den 20 juni 1938 ansett sig kunna
tillstyrka bifall till framställningen med hänsyn därtill, att skolans styrelse
vid rekvisition av statsbidrag till parallellavdelningar på grund av bestämmelserna
i av Kungl. Majit fastställt reglemente trott sig hava full rätt att
förfara på sätt, som skett.
Statskontoret har i utlåtande den 10 juli 1938 anfört, att ämbetsverket
med hiinsyn till de i ärendet förekomna särskilda omständigheterna ej
ville motsätta sig, att befrielse från betalningsskyldighet medgåves. Vad
anginge sättet för en eventuell
tala, att — då riksdagen fastställt de grunder, enligt vilka statsbidrag till
skolor av ifrågavarande art finge utgå — befrielsen icke kunde medgivas
på annat sätt, lin att vederbörande förklarades berättigad att av åttonde
huvudtitelns reservationsanslag till extra utgifter erhålla ersättning för
Departe
mentschefen.
4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 85.
vad sorn styrktes hava till statsverket inbetalats på grund av Kungl. Majits
förevarande utslag.
Sedan Kungl. Maj:t beslutat inhämta regeringsrättens utlåtande över
skolstyrelsens framställning, har regeringsrätten den 4 oktober 1938 hemställt,
att Kungl. Majit matte med avseende å förekomna omständigheter
bereda styrelsen ersättning för vad den visade sig hava utgivit i anledning
av Kungl. Marits utslag.
Riksräkenskapsverket har i utlåtande den 3 februari 1939 för sin del med
avseende å förekommande omständigheter tillstyrkt, att skolans styrelse
medgåves befrielse från skyldigheten att återbetala ifrågavarande till ersättande
fastställda anmärkningsmedel. Med hänsyn till det anmärkta beloppets
storlek borde enligt riksräkenskapsverkets mening frågan om befrielse från
återbetalningsskyldighet i förevarande fall underställas riksdagens prövning.
Därest så ägde rum, torde beslut av riksdagen kunna fattas örn beloppets
efterskänkande och sålunda någon ersättning icke behöva beredas styrelsen
för vad den visade sig hava utgivit i anledning av Kungl. Majits
ifrågavarande utslag.
Här bör erinras örn att, riksdagen i skrivelse nr 156/1935, i anledning av
proposition angående befrielse för en befattningshavare från viss betalningsskyldighet,
uttalade sig för en viss varsamhet vid bedömandet av frågor
örn befrielse från ådömd ersättningsskyldighet.
Det hade väckt riksdagens uppmärksamhet, att framställningar örn efterskänkande
av kronans fordringsanspråk under senare år i allt större utsträckning
dragits inför° riksdagen, medan tidigare sådant skett huvudsakligast
i undantagsfall, då särskilt vägande skäl varit för handen, och att då
ej sällan ställts såsom villkor för efterskänkandet, att vederbörande skulle
till statsverket inleverera viss del av det till betalning fastställda beloppet.
Numera syntes emellertid en tendens förefinnas att icke tillämpa denna
princip lika rigoröst som tidigare syntes hava varit fallet. Följden härav
hade blivit, att befrielse från ersättningsskyldighet kommit att medgivas i
allt större omfattning. För att emellertid vederbörande icke skulle bibringas
den uppfattningen, att staten vid fel och försummelser från deras sida eftergåve
uppkomna ersättningsanspråk, ville riksdagen fästa uppmärksamheten
på nödvändigheten av att från statens sida efterskänkande av ådömd
betalningsskyldighet endast skedde i undantagsfall och när särskilda förhållanden
betingade ett dylikt medgivande samt att befrielse icke lämnades
i större utsträckning än som kunde vara av omständigheterna verkligen
påkallat.
I det föreliggande fallet synas sådana särskilda förhållanden vara för
handen, som enligt riksdagens nyssberörda uttalande böra utgöra förutsättning
för efterskänkande av ådömd betalningsskyldighet. Möjligen kan
ifrågasättas, örn icke, på grund av vad riksdagen i nämnda skrivelse yttrat,
en del av berörda belopp å 15,578 kronor 95 öre borde återbetalas till stats
-
Kungl. Majlis proposition Nr 85. 5
verket. Med hänsyn till vad i ärendet förekommit vill jag emellertid icke
ifrågasätta en sådan partiell återbetalningsskyldighet utan förordar, att
den betalningsskyldighet beträffande ifrågavarande oriktigt utbetalta statsbidrag,
som fastställts genom de av Kungl. Majit den 22 mars 1938 meddelade
utslagen, helt efterskänkes, varigenom såväl skolstyrelsen som de för
medlens utanordning ansvariga tjänstemännen komma att fritagas från ekonomiskt
ansvar. I likhet med riksräkenskapsverket anser jag, att denna
fråga bör underställas riksdagens prövning.
Anmärkas må, att från och med den 1 januari 1939 gälla nya grunder
för statsbidrag till avlöning av lärare vid kommunala mellanskolor (jfr förutnämnda
kungörelse nr 754/1938), enligt vilka sådant bidrag utgår med
en viss kvotdel av avlöningskostnaderna vid kommunal mellanskola. Statsbidraget
är sålunda icke längre satt i relation till antalet parallellavdelningar.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.
Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva
att återbetalningsskyldigheten beträffande förenämnda
till styrelsen för kommunala mellanskolan i Göteborg oriktigt
utbetalta statsbidrag å tillhopa 15,578 kronor 95 öre
må efterskänkas.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,
att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Gösta Sandberg.
bihang till riksdagens protokoll 19S''J. 1 sami. Nr Sfi.