Kungl. Maj:ts proposition nr 81.
1
Nr 81.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående medgivande
av extra statsbidrag åt stiftelsen Godtemplarordens
vårdhem för alkoholister till bestridande av
vissa kostnader i samband med anordnande av en
alkoholistanstalt å kr ono eg end omen Dagöholm; given
Stockholms slott den 10 februari 1939.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro
GUSTAF ADOLF.
Albert Forslund.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
ä Stockholms slott den 10 februari 1939.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,
Forslund, Ekiksson, Strindlund.
Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och jordbruksdepartementen
anför chefen för socialdepartementet, statsrådet Forslund:
Gällande bestämmelser rörande statsbidrag till anordnande av erkända
alkoholistanstalter äro intagna i en den 27 maj 1932 (nr 217) utfärdad kungörelse,
vari bland annat stadgas följande.
Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 81. 3il8 39
2
Kungl. Majlis proposition nr 81.
Statsbidrag må tilldelas landsting, kommun, förening, stiftelse eller annan
för anordnande av erkänd alkoholistanstalt. Statsbidragets sammanlagda
belopp, däri jämväl inbegripet bidrag till kostnad för reparationer, förbättringar
eller dylikt, som för anstalten tidigare kan hava beviljats, må uppgå
till högst 2,000 kronor för vårdplats, när fråga är om nybyggnad, och i annat
fall till högst 1,500 kronor för vårdplats. Statsbidrag må icke överstiga vad
från annat håll tillskjutes, såframt ej särskilda skäl därtill föranleda.
Ansökning om statsbidrag skall ställas till Kungl. Hajd. Ansökningen
skall bland annat innehålla förbindelse att återbära statsbidraget, i fall
anstalten skulle komma att användas för annat ändamål, nedläggas eller
avyttras.
Landsting, kommun, förening, stiftelse eller annan, som önskar att för
anordnande av erkänd alkoholistanstalt erhålla upplåtelse av kronan tillhörig
jord, har att därom göra framställning hos Kungl. Majit.
Statbidrag gäldas från ett under femte huvudtiteln uppfört reservationsanslag
till bidrag till anordnande av erkända alkoholistanstalter.
I en till Kungl. Majit ingiven, den 2 maj 1938 dagtecknad skrivelse har
stiftelsen Godtemplarordens vårdhem för alkoholister gjort framställning örn
statsbidrag för anordnande av en erkänd alkoholistanstalt. I skrivelsen har
stiftelsen anfört i huvudsak följande.
Godtemplarorden hade beslutat att praktiskt söka medverka i nykterhetsarbetet
genom inrättandet av en alkoholistanstalt, avsedd för manliga alkoholmissbrukare,
som icke vore socialt förkomna, främst personer i åldrarna
under 30 år. En av Godtemplarorden tillsatt kommitté hade efter samråd
med socialstyrelsen utarbetat förslag till anordnande av en dylik anstalt.
För anordnandet hade bildats en särskild stiftelse, benämnd stiftelsen
Godtemplarordens vårdhem för alkoholister.
Anstalten vore avsedd att anordnas å kronoegendomen 2 3/io mantal Dagöholm
nr 5 i Lerbo socken av Södermanlands län, vilken egendom befunnits
vara för ändamålet synnerligen lämplig. Egendomen vore av domänstyrelsen
utarrenderad till enskild person, men arrendetiden utlöpte den 14 mars
1939 och det kunde antagas, att arrendekontraktet icke bomme att förnyas.
Stiftelsen förutsatte, att egendomen komme att upplåtas till erkänd alkoholistanstalt
utan att stiftelsen belastades med annan ersättning till arrendatorn
än den, som svarade mot värdet av vid övertagandet verkställd höstsådd.
Den ersättning för förbättringsarbeten å egendomen, som arrendatorn
kunde äga rätt till, syntes böra utbetalas av kronan såsom jordägare.
Till egendomen hörde 130 hektar skogsmark, som icke inginge i det ifrågavarande
arrendet. Med hänsyn till den blivande anstaltens verksamhet ansåge
stiftelsen, att det skulle vara till betydande fördel, örn jämväl skogen
kunde upplåtas. För de intagnas sysselsättning vintertid vore nämligen
tillgång till skogsarbete en nödvändig förutsättning. Skulle skogsmarken
icke kunna upplåtas till anstalten, förutsatte stiftelsen, att med domänstyrelsen
kunde träffas överenskommelse örn att allt arbete a skogen förbehölles
anstalten samt att av skogens avkastning vedbränsle och gagnvirke
tilldelades anstalten.
Den nuvarande bebyggelsen å egendomen motsvarade icke anstaltens behov.
Förslag till uppförande av ny anstaltsbyggnad hade därför upprättats.
Enligt detta förslag skulle anstaltsbyggnaden erhålla 40 vårdplatser.
3
Kungl, Majus ''proposition nr 81.
Det vore vidare stiftelsens avsikt att snarast möjligt förbättra de nuvarande
ekonomibyggnaderna oell arbetarbostäderna å egendomen. Genom ombyggnad
av arbetarbostäderna beräknades framdeles ytterligare 10—20 vårdplatser
kunna inrättas.
Kostnaderna för anordnandet av anstalten hade beräknats till 150,000
kronor, därav 80,000 kronor för nybyggnaden, 10,000 kronor för omedelbart
erforderliga ändrings- och ombyggnadsarbeten, 45,000 kronor för jordbruksinventarier
och 15,000 kronor för anstaltsinventarier.
Stiftelsen beräknade, att av anordningskostnaderna 30,000 kronor skulle
täckas genom lån ur tillgängliga fonder, 40,000 kronor genom lån, som stiftelsen
för ändamålet skulle upptaga, samt 80,000 kronor genom statsbidrag
motsvarande 2,000 kronor för varje vårdplats.
Av beräkningarna framginge, att stiftelsen icke kunde för anstaltens anordnande
tillskjuta lika stort belopp, som det ifrågasatta statsbidraget.
Då emellertid den planerade anstalten skulle fylla ett av alkoholistvårdens
mest trängande behov, vågade stiftelsen antaga, att sådana särskilda skäl
finge anses föreligga, att det beräknade statsbidraget kunde utan inskränkning
beviljas.
Under åberopande av det anförda har stiftelsen hemställt, att Kungl.
Majit måtte dels fastställa stiftelsens skrivelse bifogat förslag till stadgar
för stiftelsen, dels medgiva, att ifrågavarande kronoegendom med därtill
hörande skogsmark finge upplåtas åt stiftelsen från och med den 14 mars
1939 för anordnande å egendomen av en erkänd alkoholistanstalt, förslagsvis
kallad Dagöholm, dels bevilja stiftelsen ett statsbidrag av 80,000 kronor för
uppförande i enlighet med bifogade ritningar av en dylik anstalt med 40
vårdplatser.
I ett den 10 maj 1938 avgivet utlåtande har byggnadsstyrelsen förklarat,
att styrelsen icke har något att erinra mot ritningarna eller mot de beräknade
kostnaderna för nybyggnaden.
Socialstyrelsen, som yttrat sig i ämnet den 21 maj 1938, framhåller, att
till alkoholistanstalterna numera hänvisades så stort antal yngre alkoholister,
att en specialanstalt för dessa vore av behovet påkallad och kunde påräkna
en betydande beläggning. Tillkomsten av en dylik anstalt vore ägnad att
främja en mera ändamålsenlig uppdelning av alkoholistanstalternas klientel
och att i icke ringa mån öka anstaltssystemets differentieringsmöjligheter.
Socialst3rrelsen förklarar vidare, att styrelsen, som inspekterat den omförmälda
kronoegendomen, funne densamma väl lämpad för det avsedda ändamålet.
Styrelsen har därför till alla delar tillstyrkt stiftelsens framställning.
I ärendet har vidare domänstyrelsen den 12 augusti 1938 avgivit utlåtande.
Styrelsen anför däri bland annat följande.
Styrelsen ville icke motsätta sig att den under arrende intill den 14 mars
1939 till arrendatorn Emil Johansson, vilken numera avlidit, upplåtna kronoegendomen
Dagöholm nr 5 från sagda tidpunkt upplätes till ifrågavarande
stiftelse, så länge den planerade alkoholistanstalten därstädes av stiftelsen
upprätthölles. Styrelsen ansåge emellertid, att till egendomen hörande
skogsmark, vilken vore undantagen från gällande arrendeupplåtelse, fortfarande
helt borde bibehållas under domänstyrelsen. Det syntes nämligen
styrelsen ur förvaltningssynpunkt icke vara rationellt, att två särskilda förvaltningsorgan
anlitades för skötseln av denna skog. Hinder borde icke
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 81.
möta mot att sådana anordningar vidtoges, att anstalten bereddes för skötseln
av jordbruket å egendomen erforderlig husbehovsutsyning från skogsmarken.
Jämväl syntes det vara möjligt att tillmötesgå stiftelsens hemställan örn att
anstaltens klientel i första hand erbjödes de arbeten, som erfordrades för
skogens behöriga skötsel.
Vid en eventuell upplåtelse till stiftelsen av egendomen förutsatte styrelsen
att — i likhet med vad som för dylika fall plägade tillämpas — utan
kostnad för domänfonden reglering skedde av samtliga de rättigheter och
skyldigheter, kronan ägde gentemot vederbörande arrendator.
I förevarande fall syntes arrendatorn i samband med frånträdandet av
arrendet för egendomen böra beredas ersättning i enlighet med i ärendet
företedda värderingsintyg för överlåtelse av honom enskilt tillhöriga byggnader
och anläggningar med 6,150 kronor samt för en elektrisk anläggning
med 6,900 kronor. Vidare ägde givetvis arrendatorn — såsom av stiftelsen
antytts — i enlighet med gällande kontraktsbestämmelser uppbära ersättning
för höstsådd, trädesbruk och höstplöjning, som av arrendatorn verkställts
å egendomen året före egendomens avträdande, vilket ersättningsbelopp
syntes belöpa sig å omkring 3,600 kronor. A andra sidan hade
arrendatorn, att enligt gällande kontraktsbestämmelser till kronan erlägga
det vid laga syn uppskattade värdet av å egendomen vid avträdet förefintliga
brister å egendomen.
I skrivelsen den 6 oktober 1938 har stiftelsen, med anledning av vad
domänstyrelsen i sitt utlåtande anfört, förklarat, att stiftelsen tidigare antagit,
att kostnaden för en reglering av rättsförhållandet mellan kronan och
vederbörande arrendator skulle kunna bestridas från domänfonden. För den
händelse detta av principiella skäl icke skulle låta sig göra, hemställer
stiftelsen, att åtgärder måtte vidtagas för täckande av ifrågavarande kostnader
i annan ordning utan att stiftelsen därmed belastades. Stiftelsen
kunde nämligen icke ikläda sig längre gående ekonomiska förpliktelser än
dem, som avgivits i stiftelsens första framställning.
Stiftelsen har vidare meddelat, att stärbhuset efter den avlidne arrendatorn
i en den 9 september 1938 dagtecknad skrift hos stiftelsen anmält ytterligare
ersättningsanspråk å tillhopa 8,450 kronor för åtskilliga anläggningar.
Den 4 november 1938 har härefter domänstyrelsen avgivit förnyat utlåtande
i ämnet och därvid yttrat bland annat.
Vad anginge de av arrendatorn framställda ytterligare ersättningsyrkandena
förelåge icke någon skyldighet att tillmötesgå desamma. Det bomme att
bero på stiftelsens goda vilja, huruvida och i vilken utsträckning stiftelsen
kunde finna med sin fördel förenligt att lösa till sig de ifrågavarande anläggningarna.
Då arrendatorn önskade hållande av av- och tillträdessyn
snarast möjligt, syntes det lämpligt, att ombud för stiftelsen bereddes tillfälle
att närvara vid synen, därvid åtskilliga detalj spörsmål kunde göras till
föremål för närmare överväganden. Då frågan örn ytterligare inlösen av
arrendatorns tillhörigheter vore beroende av i vilken utsträckning stiftelsen
ansåge sig kunna tillgodogöra sig nyttigheterna i fråga, syntes eventuella
förhandlingar härutinnan icke böra anförtros domänstyrelsen utan lämpligen
böra upptagas av stiftelsens ombud vid syneförrättningen. Styrelsen vore
givetvis villig att medverka vid uppgörelsen.
Spörsmålet huruvida staten eller stiftelsen borde bestrida de med egendomens
övertagande omedelbart förenade kostnaderna, vore en fråga, som
undandroge sig styrelsens bedömande. Med hänsyn till vad stiftelsen an
-
5
Kungl. Majus proposition nr 81.
fört syntes emellertid anledning föreligga till antagande, att särskilt statsanslag
skulle kunna ritverkas för ändamålet.
Det syntes lämpligt, att efter det Kungl. Maj:ts beslut i huvudsaken meddelats,
det uppdroges åt domänstyrelsen att med stiftelsen träffa avtal örn
de närmare bestämmelser, som skulle gälla för upplåtelsen.
Härefter har socialstyrelsen den 28 december 1938 avgivit förnyat utlåtande
i ämnet. Styrelsen framhåller däri inledningsvis, att anspråken på vårdplatser
å allmänna alkoholistanstalter under den senaste tiden ytterligare
ökat samt att det därför vore i hög grad önskvärt, att den planerade anstalten
vid Dagöholm snarast möjligt komme till stånd.
Beträffande de med tillträdet av den ifrågavarande kronoegendomen förenade
kostnaderna uttalar sig styrelsen på följande sätt.
Stiftelsen vore beredd att övertaga egendomen den 14 mars 1939 för att
omedelbart påbörja erforderliga byggnadsarbeten för egendomens apterande
för dess nya ändamål. En förutsättning därför vore emellertid, att stiftelsen
komme i besittning av egendomen utan tillträdeskostnader, enär den saknade
tillgångar för att bestrida sådana utgifter. De inlösningskrav, som den
nuvarande innehavaren framställt, måste därför, i den mån de befunnes
skäliga, bliva tillgodosedda från annat håll, örn anstalten över huvud taget
skulle komma till stånd. Med hänsyn därtill hade dessa krav på socialstyrelsens
föranstaltande underkastats opartisk värdering av två sakkunniga,
nämligen domänintendenten A. von Bergen och inspektoren vid statens
alkoholistanstalt å Venngarn A. Gustafsson. Av det därvid upprättade
värderingsinstrumentet framginge, att sammanlagda värdet av de byggnader
och anläggningar, för vilka arrendatorn ägde påkalla ersättning med stöd av
arrendekontraktet och nyttjanderättslagen, uppskattats till 6,700 kronor och
att sammanlagda värdet av sådana byggnader och anläggningar, vilka ansåges
hava värde för ny innehavare och enligt värderingsmännens åsikt skäligen
borde inlösas från arrendatorn, uppskattats till 13,350 kronor, alltså tillhopa
20,050 kronor. Vid en samtidigt med denna värdering hållen avträdessyn,
vilken påkallats av den nuvarande arrendatorn för att denne måtte få tillfälle
att avhjälpa påsynade brister, hade dessa uppskattats till 5,831 kronor
75 öre. Därest egendomen komme att användas för anstaltsändamål, skulle
åtskilliga av dessa brister sakna betydelse och deras avhjälpande därför medföra
onödiga kostnader. Med hänsyn därtill hade värderingsmännen föreslagit.
att den nuvarande arrendatorn icke skulle företaga några förbättringsarbeten
och i gengäld erhålla nedsättning i bristbeloppet till 4,000 kronor.
Detta förslag hade biträtts av arrendatorn. Tillträdeskostnaderna skulle således
uppgå till 16,050 kronor.
Styrelsen ingår härefter på frågan om sättet för gäldande av omförmälda
tillträdeskostnader och yttrar härom följande.
Med hänsyn till vad domänstyrelsen anfört syntes det icke vara att räkna
med att domänfonden kunde tagas i anspråk för iindamålet. Såvitt styrelsen
kunde finna syntes den enda framkomliga vägen därför vara, att kostnaderna
för egendomens övertagande bestredes från det under femte huvudtiteln uppförda
reservationsanslaget till bidrag till anordnande av erkända alkoholistanstalter.
A detta anslag funnes för närvarande tillgängligt ett belopp av
170,350 kronor eller, efter bifall till stiftelsens ansökning örn statsbidrag å
80,000 kronor, ett belopp av 90,350 kronor. Anslaget vore således tillräckligt
stort för ändamålet. Gällande föreskrifter rörande anslagets användning
syntes emellertid icke inrymma möjlighet för Kungl. Majit att utan
6
Kungl. Majus proposition nr 81.
riksdagens hörande anvisa större belopp till anstaltens anordnande än 80,000
kronor. Den av styrelsen ifrågasatta utvägen förutsatte därför, att Kungl.
Majit inhämtade riksdagens medgivande att för angivna ändamål anvisa
stiftelsen ett förslagsvis till 16,000 kronor avrundat belopp utöver det statsbidrag,
som kunde komma att beviljas stiftelsen i vanlig ordning.
Angående omfattningen av det område, som borde upplåtas till stiftelsen,
har socialstyrelsen slutligen anfört följande.
Allmänna vårdsynpunkter talade bestämt för, att den till kronoegendomen
Dagöholm hörande skogsmarken, vilken vore undantagen från nu gällande
arrendeupplåtelse, finge ingå i upplåtelsen till stiftelsen. En viktig synpunkt
vore också, att tillgång på skog skulle medföra avsevärt minskade
omkostnader vid anstaltens utbyggande. Domänstyrelsen hade emellertid,
under framhållande av att det icke vore rationellt, att två särskilda förvaltningsorgan
— d. v. s. domänstyrelsen och stiftelsen — anlitades för skötseln
av denna skog, uttalat den uppfattningen, att skogsmarken även framgent
borde bibehållas under ämbetsverket. Då denna ståndpunkt, enligt vad
socialstyrelsen inhämtat, motsvarade numera tillämpad praxis i liknande fall,
hade socialstyrelsen icke ansett sig böra åtminstone för närvarande påyrka,
fitt skogsmarken upplätes till sökande stiftelsen. Därest den av domänstyrelsen
förordade ordningen emellertid skulle visa sig medföra avsevärda
olägenheter för anstalten, förutsatte socialstyrelsen, att frågan örn upplåtelse
till stiftelsen av skogsmarken kunde upptagas ånyo.
Socialstyrelsen har även överlämnat en av stiftelsen till styrelsen ingiven
skrift. Stiftelsen har däri anfört, att i det belopp av 16,050 kronor, som
enligt den föreslagna uppgörelsen skulle erläggas till arrendatorn inginge
jämväl den ersättning för höstbruket, som stiftelsen ursprungligen avsett att
själv gälda. Stiftelsen framhåller emellertid, att enligt uppgörelsen stiftelsen
skulle bliva nödsakad att omedelbart och utan särskilt bidrag verkställa betydande
byggnadsreparationer. Med hänsyn härtill har styrelsen hemställt,
att av statsmedel måtte gäldas hela det belopp, som enligt uppgörelsen
skulle erläggas till arrendatorn utan avdrag för den del, som motsvarade
värdet av höstbruket.
I ärendet har till sist statskontoret den 21 januari 1939 avgivit utlåtande.
Däri uttalar sig ämbetsverket sålunda.
I stiftelsens stadgar hade intagits bestämmelse, att, därest den av stiftelsen
anordnade alkoholistanstalten nedlades, avyttrades eller eljest till annan överlätes
eller användes för annat än därmed i stadgarna förutsatt ändamål eller
erkännandet av densamma såsom allmän alkoholistanstalt återkallades, stiftelsens
samtliga behållna tillgångar skulle, efter Kungl. Majits beprövande,
användas'' för annat likartat anstaltsändamål eller, örn behov därav ej förefunnes,
tillfalla staten. Stiftelsen hade med hänsyn till denna bestämmelse
ansett sig icke behöva avgiva i § 2 i kungörelsen den 27 maj 1932 (nr 217)
örn statsbidrag till anordnande av erkända alkoholistanstalter föreskriven förbindelse
att återbära bidraget, ifall anstalten skulle komma att användas för
annat ändamål, nedläggas eller avyttras. Såvitt statskontoret kunnat finna,
kunde emellertid stadgarnas bestämmelse icke medföra samma rättsverkan
som den i kungörelsen föreskrivna förbindelsen. Därest Kungl. Majit ansåge
anstalten böra komma till stånd, torde fördenskull förbindelse av det
i kungörelsen angivna innehållet böra avfordras stiftelsen.
I § 1 i kungörelsen stadgades, att statsbidraget icke finge överstiga vad
7
Kungl. Majds proposition nr 81.
som från annat håll tillskjutits, såframt ej särskilda skäl därtill föranledde. I
förevarande fall hade begärts statsbidrag jämlikt kungörelsen å 80,000 kronor.
Yad som till anstaltens anordnande kunde på annat sätt erhållas, uppginge
till väsentligt mindre belopp. Statskontoret ville erinra örn att Kungl. Majit
vid tidigare tillfällen, då omständigheterna syntes hava varit likartade med
de i detta fall föreliggande, beviljat bidrag oavsett att från annat håll icke
tillskjutits motsvarande belopp, t. ex. ifråga örn stiftelsen Asbrohemmet.
Med hänsyn därtill ville statskontoret icke motsätta sig, att, därest anstalten
funnes vara behövlig, statsbidraget finge överstiga vad som från annat håll
tillskötes.
För ersättning åt dödsboet efter arrendatorn å anstaltsegendomen hade
stiftelsen hemställt örn bidrag med 16,000 kronor, varav 12,300 kronor till
inlösen av vissa av arrendatorn å egendom utförda anläggningar m. m. och
3,700 kronor till gottgörelse för av arrendatorn verkställt höstbruk. Statskontoret
ville framhålla, att dessa belopp folie utom ramen för vad som
enligt kungörelsen den 27 maj 1932 finge beviljas och att det fördenskull
syntes ämbetsverket tveksamt, huruvida staten i sådan omfattning borde
medverka till anstaltens anordnande. Därest anstalten funnes oundgänglig,
ville statskontoret likväl icke motsätta sig, att stiftelsen erhölle bidrag för
inlösen av de av arrendatorn utförda anläggningarna m. m. Yad sedan anginge
posten å 3,700 kronor, ville statskontoret särskilt framhålla, att densamma
i själva verket syntes vara att hänföra till anstaltens driftkostnader,
och att således statsbidrag till bestridande av denna utgiftspost skulle innebära
en förskottering av framtida driftbidrag. En sådan förskottering syntes
i och för sig icke lämplig och borde i allt fall föranleda skyldighet för stif
telsen att vidkännas avräkning av beloppet vid utbekommande av det blivande
driftbidraget. Örn anstalten prövades oundgänglig och icke ansåges kunna
komma till stånd utan extra statsbidrag för sagda ändamål, ville statskontoret
dock icke motsätta sig sådant bidrag. För beviljandet av ifrågavarande
bidrag erfordrades emellertid riksdagens medverkan.
Såsom socialstyrelsen framhållit, torde ej blott det reguljära bidraget å
80,000 kronor utan även det extra bidraget å 16,000 kronor böra utgå från
det i riksstaten under femte huvudtiteln upptagna reservationsanslaget till
bidrag till anordnande av erkända alkoholistanstalter.
För närvarande föreligger en betydande brist på vårdplatser å de öppna Departementsför
män avsedda allmänna alkoholistanstalterna. Då den av stiftelsen God- chefen,
templarordens vårdhem för alkoholister planerade alkoholistanstalten närmast
är avsedd för yngre alkoholister, skulle dess tillkomst underlätta en
önskvärd uppdelning av anstaltsklientelet å olika grupper av vårdbehövande.
Det synes mig därför i hög grad angeläget, att denna anstalt kommer till stånd.
Med hänsyn därtill är jag beredd att tillstyrka, att för ändamålet till stiftelsen
upplåtes den i det föregående omförmälda kronoegendomen. På grund
av vad domänstyrelsen anfört anser jag mig emellertid icke kunna förorda,
att i upplåtelsen får ingå den skogsmark, som är undantagen från det nuvarande
arrendet. Däremot räknar jag med att upplåtelsen skall kunna ske
på sådana villkor, att den blivande anstaltens behov av tillgång till skogsarbete
för de intagna bliver behörigen tillgodosett samt att av skogens
avkastning vedbränsle och gagnvirke tilldelas anstalten.
För att anstalten skall kunna komma till stånd, lärer det vara en förutsättning,
att stiftelsen kommer i åtnjutande av ett statsbidrag av 80,000
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 81.
kronor för uppförande av nybyggnad å egendomen. Då anstalten är avsedd
för 40 vårdplatser, kan enligt gällande författningsbestämmelser ett statsbidrag
av högst 80,000 kronor, utgå att gäldas från reservationsanslaget till
bidrag till anordnande av erkända alkoholistanstalter. Jag utgår därför från
att dylikt bidrag skall beviljas stiftelsen, ehuru densamma icke äger möjlighet
att själv tillskjuta ett lika stort belopp.
Enligt vad som framgår av den lämnade redogörelsen lärer vidare en föi’-utsättning för att anstalten skall kunna anordnas vara, att utöver nyssnämnda
80,000 kronor av statsmedel bestrides det belopp av i runt tal 16,000
kronor, som vid tillträdet av egendomen bör utgå till densammas arrendator
såsom ersättning för vissa anläggningar m. m. å egendomen samt såsom
gottgörelse för därstädes verkställt höstbruk. Dessa tillträdeskostnader, som
icke böra bestridas från domänfonden, torde lämpligen likaledes böra gäldas
från reservationsanslaget till bidrag till anordnande av erkända alkoholistanstalter.
Jag får därför förorda, att riksdagens medgivande inhämtas till
att för bestridande av berörda tillträdeskostnader från sagda anslag till stiftelsen
får utgå ett extra statsbidrag av 16,000 kronor. Någon anledning att
— på sätt statskontoret ifrågasatt — föreskriva skyldighet för stiftelsen
att senare återbetala den del av det extra statsbidraget, som är avsedd att
användas till gottgörelse åt arrendatorn för verkställt höstbruk, synes mig
icke föreligga.
Under åberopande av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att stiftelsen Godtemplarordens vårdhem för alkoholister
må för bestridande av vissa kostnader i samband med tillträdande
av kronoegendomen 23/io mantal Dagöholm nr 5 i
Lerbo socken av Södermanlands län från reservationsanslaget
till bidrag till anordnande av erkända alkoholistanstalter tillerkännas
ett extra statsbidrag av 16,000 kronor.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten, att proposition i ämnet av den
lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas
till riksdagen.
Ur protokollet:
Lars Lies tronier.
Stockholm 1939. K. L. Beckmans Boktryckeri