Kunni. Maj:ts proposition nr 73.
1
Nr 73.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående elektrifiering
av banan Långsele—Boden; given Stockholms slott
den 27 januari 1939.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:
GUSTAF ADOLF.
Geth. Strindlund.
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför
Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 27 januari 1939.
Närvarande:
Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,
Möller, Engberg, Sköld, Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen
för kommunikationsdepartementet, statsrådet Strindlund:
I årets statsverksproposition (kapitalbudgeten, bil. 4, punkten 42) har
Kungl. Majit föreslagit riksdagen att i avbidan på den proposition i ämnet,
som kunde bliva riksdagen förelagd, till elektrifiering av banan Långsele—
/tillång lill riksdagens protokoll 1039. 1 sand. Nr 73.
1
2 Kungl. Maj.ts proposition nr 73.
Boden för budgetåret 1939/40 beräkna ett reservationsanslag av 8,000,000
kronor. Sedan järnvägsstyrelsen i skrivelse den 20 januari 1939 framlagt
slutlig utredning i ärendet, torde jag nu ånyo få anmäla detsamma.
Innan jag redogör för innehållet i järnvägsstyrelsens skrivelse, torde jag få
erinra om att 1937 och 1938 års riksdagar med bifall till Kungl. Maj:ts därom
framställda förslag anvisat medel för elektrifiering av, bland annat, bansträckan
Ånge—Bräcke—Långsele. Den av järnvägsstyrelsen i skrivelse den
16 januari 1937 framlagda utredningen angående nämnda elektrifieringsföretag
innefattade även utredning örn elektrifiering av banan Långsele—
Boden. Under hänvisning i övrigt till Kungl. Maj ds proposition den 5 februari
1937, nr 103, torde jag här få erinra om vad min företrädare i ämbetet
bland annat anförde till det till nämnda proposition fogade statsrådsprotokollet
beträffande frågan om en elektrifiering av bandelen Långsele—Boden.
Ehuru alltså olika omständigheter kunna åberopas till förmån för en omedelbar
utsträckning av norra stambanans elektrifiering till Boden, torde emellertid
övervägande skäl tala för att i nuvarande läge låta något anstå med
elektrifiering av sträckan Långsele—Boden, sektion II, helst som elektrifiering
av sektion I, Ånge—Bräcke—Långsele och Bräcke—Östersund, i varje
fall måste utföras, innan bandelen Långsele—Boden elektrifieras. För min
del vill jag alltså förorda, att de i sektion I ingående bandelarna nu elektrifieras.
Jag anser emellertid anledning finnas att förutsätta, att linjen Långsele—Boden
kommer att elektrifieras i följd med de nu förordade elektrifieringarna
och att förslag härom, därest riksdagen icke uttalar annan mening,
får framläggas vid lämplig tidpunkt.
Gentemot vad sålunda anfördes uttalade riksdagen icke någon erinran.
Vidare torde jag få erinra om att enligt de i propositionen framlagda beräkningarna
kostnaderna för en elektrifiering av bandelen Långsele—Boden
(499 km) uppgingo till 28,200,000 kronor och att nettominskningen av driftsutgifterna
skulle uppgå till 571,000 kronor, vilket representerade en förräntning
av det investerade kapitalet med 2.02 procent. Med utgående från
att räntan å nämnda kapital komme att uppgå till 3.5 procent, komme införandet
av elektrisk drift att enligt kalkylen medföra en nettoökning av utgifterna
med 416,000 kronor. Med avseende å räntabilitetsfrågan och därmed
sammanhängande spörsmål får jag hänvisa till departementschefens anförande
till nyssnämnda statsrådsprotokoll.
Slutligen torde här få erinras om att 1938 års riksdag, med bifall till
Kungl. Maj:ts i proposition, nr 275, därom framlagda förslag till elektrifiering
av banan Långsele—Boden å beredskapsstat för budgetåret 1938/39
upptog ett förskottsanslag av 8,000,000 kronor.
Järnvägsstyrelsen har till en början meddelat, att styrelsen med hänsyn
till den prisstegring, som inträffat under tiden sedan de tidigare kostnadskalkylerna
för elektrifieringsföretaget uppgjordes, måst verkställa en fullständig
revidering av de tidigare utredningarna i ärendet.
Styrelsen redogör härefter för den nya utredningen och anför därvid beträffande
överföringsanläggningarna:
Kungl. Maj:ts proposition nr 73.
3
För samtliga elektrifierade bansträckor söder om Långsele överföres den
elektriska energin till statens järnvägars ledningsnät från det allmänna, till
större delen i statens ägo befintliga trefasöverföringsnätet. Samma ordning
är avsedd att tillämpas även för linjen Långsele—Boden. Från uttagsställena
för trefasströmmen —- statens vattenfallsverk tillhöriga transformatorstationer
— förutsättes den elektriska strömmen alltså överförd till statens
järnvägars anläggningar för omformning till den för bandriften erforderliga
enfasströmmen.
För detta ändamål erfordras fyra nya omformarestationer, nämligen vid
Mellansel, Vännäs, Bastuträsk och Älvsbyn. Viss del av den elektriska energin
är även avsedd att levereras från den nu snart färdiga omformarestationen
vid Bispgården, vilken emellertid ej kräver någon utvidgning.
Samtliga omformarestationer skola erhålla sin elektriska energi från vattenfallsverkets
norra stamlinje, som matas norrifrån från Porjus, på mitten
från Norrfors och söderifrån från Stadsforsen.
Den totala energiförbrukningen beräknas vid den nu antagna tidtabellen,
vilken i avseende på tågfrekvens i elektrisk drift i huvudsak överensstämmer
med nuvarande ångtågtidtabell, till sammanlagt 31 miljoner kWt per
år, varav kommer på
Bispgården................................... 1.2 miljoner kWt
Mellansel..................................... 9.4 » »
Vännäs...................................... 7-6 » »
Bastuträsk................................... 6.6 » »
Älvsbyn...................................... 6.2 » »
Kostnaderna för överföringsanläggningarna, utförda på ovan angivna sätt,
hava beräknats till följande belopp:
Kronor.
Omformarestationer med maskiner och boställshus............ 5,200,000
Kontaktledningar m. m..................................... 8,370,000
Högspänningsledning för belysning.............. 930,000
Summa kronor 14,500,000.
De sålunda beräknade kostnaderna för överföringsanläggningen överstiga
motsvarande, i förenämnda skrivelse den 16 januari 1937 angivna kostnader
med 2,130,000 kronor. Kostnadsökningen är, enligt vad järnvägsstyrelsen
meddelar, beroende dels på ett ökat antal omformareaggregat, dels på inträdd
prisstegring. Sålunda räknades år 1937 endast med 8 omformareaggregat,
medan järnvägsstyrelsen nu med hänsyn till tidigare erfarenheter rörande
den trafikökning, vilken plägar följa med en elektrifiering, ansett sig
böra räkna med 12 dylika aggregat.
Styrelsen anför härefter, att de utefter järnvägslinjen framdragna luftledningarna
för belysning samt för telefon-, telegraf- och signaländamål vid
denna elektrifiering, liksom vid alla föregående, måste ändras till kabelledningar
eller utflyttas från banan. Vidare måste, likaledes i analogi med de
tidigare elektrifierade banlinjerna, en del ändringar företagas i fråga örn såväl
bangårdar som bana och broar, varjämte vissa linjeomläggningar och
kurvrätningar lämpligen borde verkställas.
Vad angår sistnämnda ändringsarbeten framhåller styrelsen, att för ifrågavarande
linje räknats med en maximihastighet av tillsvidare 80 km per tim
-
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 73.
ine. Efter utbyte av rälerna beräknas denna hastighet kunna ökas till 90 km
i timmen. Den härigenom uppkommande vinsten i körtid är emellertid enligt
styrelsen icke av den storleksordning, att densamma synes motivera merkostnaden,
beräknad till 7.5 miljoner kronor, för ett omedelbart rälsbyte.
Nämnda arbete anser styrelsen därför böra tillsvidare anstå.
Beträffande övriga ändringar av banan meddelar styrelsen, att på flertalet
mötesstationer räknats med rundspår om 600 meters längd.
Kostnaderna för de nu angivna ändringarna beräknar styrelsen till ett
sammanlagt belopp av 11,250,000 kronor med följande fördelning:
Ändringar av: Kronor.
Belysningsledningar ....................................... 330,000
Signalledningar och säkerhetsanläggningar .................. 350,000
Bana och broar .......................................... 4,030,000
Statens järnvägars svagströmsledningar...................... 4,650,000
Tillhopa för statens järnvägars anläggningar ................ 9,360,000
Telegrafverkets ledningar .................................. 1,890,000
Summa kronor 11,250,000.
Uppgifterna angående kostnaderna för ändringarna av telegrafverkets ledningar
hava lämnats järnvägsstyrelsen av telegrafstyrelsen. Merkostnaden
i förhållande till den i skrivelsen den 16 januari 1937 för samma arbeten
angivna kostnaden eller 1,000,000 kronor hänför sig, meddelar järnvägsstyrelsen,
till kostnad för kurvrätningar, som ansetts böra utföras i samband
med elektrifieringen.
Järnvägsstyrelsen övergår härefter till det beräknade behovet av dragkraft
samt meddelar härom, att enligt gjorda antaganden angående trafikstorlek
och tågplan för den elektriska driften å linjen Långsele—Boden sammanlagt
26 lok skulle erfordras. I anslutning härtill anför styrelsen:
Ett mindre antal av dessa lok, nämligen de för framförande av de genomgående
snälltågen erforderliga, förutsättas utförda enligt den för hela det
elektrifierade järnvägsnätet avsedda nya snälltågsloktyp, för vars utformning
styrelsen — såsom omnämnts i styrelsens skrivelse den 29 september
1938 angående anslag att äskas för nästa budgetår — under mars månad
1938 tillsatte en kommission, vilken i december 1938 avlämnat sitt betänkande.
Med användning av dessa, i jämförelse med hittillsvarande standardlok
dyrare lok torde en eljest i viss omfattning erforderlig användning
av tvenne lok per tåg under större delen av året bortfalla samt gångtiderna
bliva något kortare. Ungefär hälften av de erforderliga loken förutsättes
bliva av nuvarande standardtyp litt. D, av vilken typ ett visst antal beräknas
kunna frigöras från de sydligare linjerna och överflyttas till linjen Långsele—Boden
i samband med att lok av den nyssnämnda nya snälltågstypen
insättas i tjänst å förstnämnda linjer. Slutligen beräknas för lokalgodståg
och växling ett mindre antal lättare lok.
Kostnaden för dragkraftsbehovets tillgodoseende samt för anläggningar
för elektrisk vagnuppvärmning beräknas till följande belopp: Kronor.
Elektriska lok m. m....................................... 7,580,000
Elektrisk värme m. m....................................... 280,000
Summa kronor 7,860,000.
Kungl. Maj.ts proposition nr 73.
5
I den förut åberopade utredningen av den 16 januari 1937 hava motsvarande
kostnader beräknats till 5,400,000 kronor respektive 180,000 kronor.
Kostnaderna för dragkraft hava således nu beräknats ökade med 2,180,000
kronor och för elektrisk värme m. m. 100,000 kronor. Beloppet 2,180,000
kronor hänför sig emellertid icke enbart till lokomotiven. Det har nämligen
visat sig, att övergången till elektrisk drift medför sådan ändring av tidtabellen,
att för vinnande av en viss, vid införandet av elektrisk drift önskvärd
— och i likhet med å sydligare linjer bruklig — förbättring av tidtabellen
ytterligare rälsbusståg måste inläggas å vissa delsträckor. För detta ändamål
erfordras utökning av rälsbussparken med tre rälsbussar jämte släpvagnar,
vilka beräknas betinga en kostnad av 180,000 kronor. I övrigt
är ökningen av lokkostnaden att tillskriva dels förenämnda anskaffning av
ett mindre antal effektivare och dyrare lok, dels allmän prisstegring.
Liksom i fråga örn samtliga efter år 1933 beslutade elektrifieringar —
Västkustbanan, Laxå—Charlottenberg, Uppsala—Gävle, Ånge—Bräcke—
Långsele, Bräcke—Östersund m. fl. — och av enahanda skäl, som i dessa
fall varit avgörande, har järnvägsstyrelsen även vid den nu ifrågasatta elektrifieringen
förutsatt, att hela kostnaden för de erforderliga elektriska loken
skall bestridas av å riksstatens kapitalbudget anvisade medel och att alltså
ingen del av sagda kostnad skall bestridas med medel ur statens järnvägars
förnyelsefond.
I följande sammanställning angivas de totala anläggningskostnaderna,
dels sådana de nu beräknats, dels sådana de beräknades i den år 1937 verk
-
ställda utredningen:
Nu verkställd |
1937 års |
|
utredning |
utredning |
|
K r o |
n o r. |
|
Överföringsanläggningen ............ |
....... 14,500,000 |
12,370,000 |
Ändringsarbeten: hänförliga till statens järnvägar---- |
....... 9,360,000 |
8,360,000 |
å telegrafverkets ledningar ........ |
............. 1,890,000 |
1,890,000 |
Elektriska lok m. m. och elektriska |
vagnuppvärm- |
|
........ 7,860,000 |
5,580,000 |
|
Summa kronor 33,610,000 |
28,200,000. |
De totala kostnaderna för ifrågavarande elektrifieringsföretag, vilka i den
först verkställda utredningen angåvos till 28.2 miljoner kronor och i mars
1938 ansågos böra beräknas till 31 miljoner, belöpa sig sålunda enligt den
nu verkställda förnyade utredningen till ett än högre belopp. Anledning härtill
är, anför järnvägsstyrelsen, dels ökat antal omformare, dels den inträdda
prisstegringen, dels den omständigheten, att något mera omfattande och
kostnadskrävande omläggningar av banan än som tidigare förutsattes, visat
sig önskvärda och behövliga, dels slutligen anskaffandet av ytterligare ett
antal rälsbussar.
Järnvägsstyrelsen meddelar härefter de med ledning av erfarenhet från i
drift varande anläggningar uträknade besparingar, respektive tillkommande
kostnader, som genom elektrifieringen kunna förväntas. Beräkningen av
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 73.
bränslekostnaderna vid ångdrift har baserats på ett grundpris av 24 kronor
per ton utländska stenkol — vid den föregående utredningen 22 kronor _
vartill som vanligt lagts kostnaden för transporter och lagerhållning. Huvudresultaten
av de sålunda verkställda beräkningarna återgivas i följande
översikt, i vilken till jämförelse även angivits motsvarande uppgifter enligt
den år 1937 verkställda utredningen:
Banlängd, km................................
Tågkilometer i elektrisk drift........................
Däremot svarande lokkilometer inklusive extratåg och
växling.............................
Minskat personalbehov, man ........................
Bortfallande bränsleförbrukning, ton stenkol
Besparingar, kronor, hänförliga till:
Minskat personalbehov....................
Stenkol........................
Minskad kostnad för lokunderhåll m. m.............
Summa besparingar kronor
Nya utgifter, kronor, för
Elektrisk energi....................
Kostnad för rälsbussar....................
Underhåll och avskrivning för överföringsanläggningar
Summa nya driftsutgifter, kronor
Minskning i driftsutgifter vid införande av elektrisk drift,
kronor ......................
Anläggningskostnad, kronor.....................
Minskning i driftsutgifter i procent av anläggningskapitalet
..........
Nu verkställd 1937 års
utredning 499 2,500,000 |
utredning 499 2,400,000 |
3,030,000 93 41,000 |
2,930,000 96 36,000 |
375.000 280.000 |
332.000 925.000 297.000 |
1,685,000 |
1,554,000 |
616,000 27,000 452,000 |
553.000 430.000 |
1,095,000 |
983,000 |
590,000 33,610,000 |
571,000 28,200,000 |
1.76 |
2.02 |
Järnvägsstyrelsen anför i anslutning till denna uppställning:
I jämförelse med år 1937 har som synes räknats med viss utökning av tågror
elsen. I fråga om vagnrörelsen har ansetts böra räknas med en, relativt
sett, annu något större ökning. Dessa omständigheter hava samverkat till
att öka besparingen i bränsleförbrukning. Den reviderade utredningen har
gmt bil resultat en saldominskning av driftkostnaderna med 590,000 kronor
mot 571,000 kronor enligt den tidigare utredningen. Förstnämda belopp
utgör 1.76 procent av den nu beräknade anläggningskostnaden, medan motsvarande
avkastningsprocent enligt den tidigare utredningen var 2.02 procent.
Under förutsättning att i fråga örn den för ändamålet erforderliga kapitaliav,
.esteringenn alltjämt — liksom år 1937 — anses böra räknas med en
r?nJer!|.av ^.:6 skulle alltså till följd av den ökade anläggningskostnaden
rantabiutetsforhallandena för ifrågavarande företag numera te sig än sämre
an ar 1937. Medan skillnaden mellan tillkommande räntekostnad och minskning
i utgifter enligt 1937 års utredning utgjorde (987,000 — 571,000) 416,000
kronor skulle nämligen sagda skillnad enligt den nu verkställda revideringen
belöpa sig till (1,176,000 — 590,000) 586,000 kronor. Emellertid har
ju ränteläget sedan föregående tillfälle undergått ytterligare förskjutning
nedåt, varför den kalkylatoriska räntefoten numera torde kunna nedsättas
Kungl. Maj:ts proposition nr 73.
7
till åtminstone 3.25 procent. Vid tillämpning av denna lägre räntefot begränsas
nettoutgiftsökningen till 502,000 kronor, innebärande att av hela det
till cirka 33.6 miljoner kronor beräknade anläggningskapitalet ett belopp,
motsvarande cirka 45 procent, är att anse som oräntabelt och sålunda torde
böra avskrivas.
Järnvägsstyrelsen framhåller härefter, att elektrifieringen av linjen Långsele—Boden
i konsekvens med av 1938 års riksdag fattat beslut angående
försvarsberedskap vid statens järnvägar komma att kräva viss reservmateriel,
reparation av ånglok samt vissa anordningar även i övrigt. Engångskostnaderna
härför hava beräknats, till cirka 1,300,000 kronor, medan årskostnaderna
beräknats till omkring 100,000 kronor.
Ifrågavarande åtgärder och anordningar vore, fortsätter järnvägsstyrelsen,
till sin natur helt likartade med övriga vid statens järnvägar vidtagna eller
planerade åtgärder för försvarsberedskap. På grund härav syntes för nämnda
ändamål eventuellt erforderliga medel böra anvisas under den numera i
rilcsstaten särskilt förekommande anslagsrubriken »försvarsberedskap vid
statens järnvägar». Styrelsen hade emellertid redan i detta sammanhang
velat anmäla, att ett beslut rörande elektrifiering av statsbanan Långsele—
Boden framdeles komme att medföra visst ökat anslagsbehov även i sistnämnda
hänseende.
Nu ifrågavarande elektrifieringsarbete har järnvägsstyrelsen avsett skola
utföras under de närmaste fyra budgetåren. Under förutsättning att 1939
års riksdag beviljar ett begynnelseanslag å 8 miljoner kronor för ändamålet
beräknar styrelsen vidare, att arbetet skall kunna bedrivas på sådant sätt,
att den elektriska driften kan upptagas på sträckan Långsele—Vännäs den
1 oktober 1941 och på sträckan Vännäs—Boden den 1 maj 1943.
I enlighet med den angivna kostnadsberäkningen och planen skulle enligt
järnvägsstyrelsen för de olika budgetåren erfordras följande anslagsbelopp:
Kronor.
Budgetåret 1939/40 .................................. 8,000,000
» 1940/41 12,000,000
» 1941/42 10,000,000
» 1942/43 3,610,000
Under åberopande av vad styrelsen sålunda anfört hemställer styrelsen,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att till elektrifiering av linjen Långsele—Boden
för budgetåret 1939/40 anvisa dels å kapitalbudgeten ett reservationsanslag
av 8,000,000 kronor, dels å driftbudgeten ett reservationsanslag
av 3,500,000 kronor för avskrivning å denna kapitalinvestering.
Vid styrelsens skrivelse finnes fogat ett av chefen för försvarsstaben till
järnvägsstyrelsen i ämnet avgivet yttrande av den 17 januari 1939. Chefen
för försvarsstaben anför däri följande:
Varje svensk järnvägselektrifiering innebär ur militär synpunkt den väsentliga
fördelen, att linjens transportkapacitet avsevärt ökas både kvantitativt
och vad beträffar transporttiderna. I detta särskilda fall medför därutöver
den föreslagna elektrifieringen ett sammanknytande av den elektrice
-
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 73.
Departe
ments
chefen.
rade malmbanan med det övriga elektronätet, vilket underlättar den friare
användningen av den rörliga elektromaterielen över hela statens järnvägars
nät, vilket även ur militär synpunkt innebär ett utökande av järnvägsnätets
användbarhet.
Emellertid medför även elektrifieringen vid krig eller krigsfara kännbara
risker, beroende på de elektrifierade linjernas och kraftkällornas stora känslighet
för anfall från luften. Denna omständighet har föranlett årslånga förhandlingar
och utredningar mellan och inom järnvägs- och vattenfallsstyrelsen
samt tidigare generalstaben och under senaste tid försvarsstaben.
Sedan den s. k. beredskapsutredningens förslag till beredskapsorganisation
vid järnvägarna i princip godtagits av 1938 års riksdag, vilken jämväl beviljat
begynnelseanslag för genomförande av sagda organisation, synes skyddet
av själva järnvägen bliva så organiserat, att, vad på detta ankommer, fördelarna
ur militär synpunkt av den föreslagna elektrifieringen bliva övervägande.
Beträffande tryggandet av kraftverken har en motsvarande utredning verkställts,
med anledning av vilken vissa civiltekniska skyddsåtgärder vidtagits
med av 1938 års riksdag beviljade anslag. Emellertid är hela denna fråga
och därvid främst de av mig framlagda förslagen örn kraftverkens skyddande
med luftvärn för närvarande föremål för Kungl. Maj :ts prövning. Ordnandet
av ett effektivt skydd av kraftverken är i varje fall ur såväl militär som samhällelig
synpunkt ett oeftergivligt villkor icke blott för den elektriska järnvägsdriften
utan även för hela samhällsmaskineriets funktionerande i krig.
Med anledning av sålunda anförda synpunkter tillstyrker chefen för försvarsstaben
utförandet av järnvägsstyrelsens plan för elektrifieringen av linjen
Långsele—Boden under förutsättning, dels att, såsom även järnvägsstyrelsen
förutsätter, motsvarande beredskapsorganisation vid järnvägarna, och
därvid särskilt av ånglokreserven, genomföres i samband med elektrifieringens
utförande, och dels att de av vattenfallsstyrelsen och chefen för försvarsstaben
föreslagna åtgärderna för kraftverkens tryggande mot anfall från luften
genomföras.
De vid 1937 års riksdag beslutade elektrifieringarna av linjerna Ange—
Bräcke—Långsele, Bräcke—Östersund och Göteborg—Uddevalla beräknas
bliva slutförda före innevarande budgetårs utgång. Därmed är första delen
av den i järnvägsstyrelsens skrivelse den 16 januari 1937 framlagda planen
för fortsatt elektrifiering fullbordad och statsbanenätet utrustat för elektrisk
tågdrift i en omfattning, som motsvarar nära hälften av banlängden och 84
procent av trafikarbetet, mätt i vagnaxelkilometer.
Såsom jag i det föregående erinrat om förutsatte min företrädare i ämbetet
vid anmälan av förslaget om förenämnda elektrifieringar i det till propositionen
nr 103 till 1937 års riksdag fogade statsrådsprotokollet, att linjen Långsele—Boden
skulle komma att elektrifieras i följd nied de i nämnda sammanhang
förordade elektrifieringarna och att förslag därom, därest riksdagen
icke uttalade annan mening, finge framläggas vid lämplig tidpunkt. Vad departementschefen
anförde föranledde icke något särskilt uttalande från riksdagens
sida. Enligt de ekonomiska kalkyler för elektrifieringsföretaget Långsele—Boden,
som framlades i förenämnda proposition, beräknades kostna
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 73.
9
derna för företaget till 28.2 milj. kronor och nettominskningen av driftsutgifterna
till 571,000 kronor, motsvarande 2.02 procent av det erforderliga investeringskapitalet.
Den nu framlagda reviderade utredningen utvisar, att kostnaderna för elektrifieringsföretaget
kunna beräknas uppgå till 33.61 milj. kronor, innebärande
i jämförelse med 1937 års utredning en stegring med 5.41 milj. kronor.
Kostnadsökningen sammanhänger med dels det förhållandet, att ett större
antal omformare än vad som tidigare beräknats ansetts erforderligt, dels den
inträdda allmänna prisstegringen å materiel och arbete, dels den omständigheten,
att något mera omfattande och kostnadskrävande omläggningar av
banan än som tidigare förutsatts visat sig önskvärda och behövliga, dels ock
slutligen att ytterligare ett antal rälsbussar funnits böra anskaffas.
Mot de stegrade kostnaderna svarar visserligen en ökning av det belopp,
varmed driftsutgifterna efter elektrifieringen beräknas nedgå. Denna nedgång
av driftsutgifterna utgör enligt de nya beräkningarna 590,000 kronor
mot 571,000 kronor enligt 1937 års kalkyler. Skillnaden mellan dessa två belopp,
19,000 kronor, är emellertid icke tillräcklig för att kompensera den
ökade räntebelastningen. Sålunda beräknas räntabiliteten sjunka från tidigare
kalkylerade 2.02 procent till 1.76 procent.
Med hänsyn till nu anförda förhållanden torde spörsmålet om en fortsatt
elektrifiering i omedelbar anslutning till de nu pågående få anses hava kommit
i ett i viss mån annat läge än förut. Det skulle sålunda kunna sättas i
fråga, huruvida icke med hänsyn till, bland annat, de för närvarande rådande,
relativt goda konjunkturerna å arbetsmarknaden den fortsatta elektrifieringen
borde tills vidare uppskjutas i avvaktan på den blivande utvecklingen.
Beträffande de olika synpunkter, som kunna anläggas på förevarande
spörsmål, torde jag i huvudsak kunna hänvisa till vad departementschefen
anförde i förenämnda proposition nr 103 ävensom statsutskottets däröver avgivna
utlåtande nr 49. I detta sammanhang vill jag emellertid framhålla betydelsen
av att under nu försiggående hastiga utveckling å olika områden av
kommunikationsväsendet arbetet med höjande av statens järnvägars tekniska
standard icke avstannar. I annat fall kan inträffa, att statens järnvägar icke
längre i den omfattning och på det sätt, som är önskvärt, kunna fylla sin
viktiga uppgift att utgöra huvudådror i vårt lands samfärdselnät. Vad särskilt
angår den nu ifrågavarande bansträckan skulle en elektrifiering av densamma
innebära, att en sammanhängande elektrifierad linje skulle erhållas
från Riksgränsen i norr till Skåne i söder. Att en tågtjänst med ensartad driftsform
å nämnda bansträcka skxdle innebära avsevärda fördelar ur, bland annat,
driftsteknisk synpunkt torde vara tydligt. Betydelsen av att för tågdriften
kunna använda inhemsk drivkraft bör också i detta sammanhang beaktas.
Med hänsyn till den rutin och effektivitet, som den nuvarande elektrifieringsorganisationen
nied dess arbetsledning, arbetare och anläggningsmateriel
under de gångna åren förvärvat, måste det jämväl ur organisatorisk och
arbetsteknisk synpunkt innebära påtagliga fördelar, att elektrifiering av ba
Bihang
till riksdagens protokoll 1939. I sami. Nr 73. ~
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 73.
nan Långsele—Boden kan företagas i omedelbar anslutning till de företag,
som nu stå inför sin fullbordan.
I betraktande av de fördelar, som sålunda otvivelaktigt vinnas genom en
elektrifiering av linjen Långsele—Boden i omedelbar anslutning till de senast
beslutade elektrifieringsarbetena, synes mig den kalkylatoriska nedgången
i förräntningen med 0.26 procent av det för anläggningen erforderliga
kapitalet i och för sig icke utgöra tillräckligt motiv för ett avbrott i de sammanhängande
arbeten för de viktigare statsbanelinjernas elektrifiering, som
sedan flera år pågått. De av järnvägsstyrelsen till stöd för elektrifieringsföretaget
framlagda räntabilitetsberäkningarna synas, liksom de för de tidigare
förslagen uppgjorda, vara verkställda med stor försiktighet. Det torde
därför icke vara uteslutet, att när fördelarna av den elektriska driftsformen
hunnit göra sig fullt gällande, en viss förbättring av räntabiliteten i
förhållande till kalkylen skall visa sig. Även torde böra beaktas, att en
icke obetydlig del av kostnadsökningen är motiverad av beräknad framtida
ökning i trafiken, vilken, i den mån den äger rum, bör medföra också högre
inkomster. Slutligen torde böra framhållas, att i anslutning till elektrifiering
av banan Långsele—Boden ett antal D-lok avses skola överflyttas från de
södra linjerna för loktjänst å nämnda bansträcka. Härigenom vinnes den
fördelen, att för de södra linjerna kan på ett tidigt stadium anskaffas den
planerade nya och kraftigare loktypen, vars användning å dessa linjer för
viss loktjänst kan förväntas medföra avsevärda driftstekniska och ekonomiska
fördelar.
Chefen för försvarsstaben, som funnit den föreslagna järnvägselektrifieringen
medföra vissa fördelar ur militär synpunkt, har tillstyrkt förslaget
under förutsättning, att beredskapsorganisationen vid järnvägarna förstärkes
i erforderlig grad samt att åtgärder vidtagas för kraftverkens skyddande
mot anfall från luften.
Vid ett noggrant övervägande av olika på frågan inverkande föi’hållanden
har jag sålunda kommit till den uppfattningen, att tillräckliga skäl knappast
kunna sägas föreligga för att nu frångå den av statsmakterna år 1937
intagna ståndpunkten beträffande det ifrågasatta elektrifieringsprojektet.
Jag vill därför förorda, att medel anvisas för detsammas påbörjande nästa
budgetår.
Järnvägsstyrelsen har förutsatt, att arbetena skulle bedrivas i en sådan
takt, att elektrisk drift skulle kunna upptagas på sträckan Långsele—Vännäs
den 1 oktober 1941 och på sträckan Vännäs—Boden den 1 maj 1943.
Enligt den av järnvägsstyrelsen i anslutning härtill föreslagna anslagsplanen
skulle det för elektrifieringsföretaget erforderliga anslagsbeloppet å
sammanlagt 33.61 milj. kronor fördelas å budgetåren 1939/40—1942/43 med
följande belopp, nämligen 8 milj., 12 milj., 10 milj. respektive 3.61 milj. kronor.
Mot vad järnvägsstyrelsen sålunda föreslagit har jag icke funnit anledning
till erinran.
Såsom framgår av propositionen nr 2 med förslag till tilläggsstat till riksstaten
för innevarande budgetår (Bil. 13, punkten 3) skulle på grund av
Kungl. Maj:ts proposition nr 73.
11
klimatförhållandena arbetena för elektrifieringen icke kunna bedrivas i full
utsträckning under vinterhalvåret. De arbetare, som till följd härav under
nämnda tid icke kunna sysselsättas vid elektrifieringsföretaget, hava förutsatts
skola erhålla arbete vid de utökade dubbelspårsarbeten, till vilka anslag
äskats i årets statsverksproposition. Enligt vad jag inhämtat kan beräknas,
att vid elektrifieringsföretaget skulle kunna sysselsättas mellan 225 och
250 man, av vilka 75 å 100 skulle under hela året kunna erhålla full sysselsättning
vid företaget. Till dubbelspårsarbetena under vintern skulle alltså
behöva hänvisas mellan 125 och 150 man. En dylik fördelning av arbetsstyrkan
å de båda arbetsföretagen synes mig lämplig. Med hänsyn till
att frågan örn fortsatta järnvägselektrifieringar efter färdigställandet av de
nu föreslagna arbetena måste lämnas helt öppen, vill jag i detta sammanhang
framhålla angelägenheten av att elektrifieringsorganisationen dels icke
utökas och dels, så långt detta utan större olägenheter kan ske, under arbetets
gång städse så avväges, att vid avslutandet av elektrifieringsarbetena
olägenheterna av en upplösning av organisationen icke bliva allt för stora.
Skulle det ur synpunkten att vinna en smidig avveckling av densamma befinnas
lämpligt att i tiden något utsträcka arbetena, synes hinder ej böra
möta att göra viss avvikelse från den förut nämnda arbetsplanen.
Vad angår frågan om en av det nu förordade förslaget motiverad utökning
av det program för försvarsberedskap vid statens järnvägar, som framlades
för riksdagen nästlidet år, torde detta spörsmål framdeles böra upptagas
till prövning i samband med nya äskanden örn anslag för nämnda försvarsberedskap.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen
att till elektrifiering av banan Långsele—Boden för budgetåret
1939/40 å kapitalbudgeten, under rubrik Statens järnvägar,
anvisa ett reservationsanslag av 8,000,000 kronor.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Majit Konungen lämna bifall
samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar skall avlåtas lill riksdagen.
Ur protokollet:
Sigurd Lang.