Kungl. Maj.ts proposition nr 72.
1
Nr 72.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om visst undantag från stämpelplikt enligt förordningen
den 19 november 1914 (nr 383) angående
stämpelavgiften m. m.; given Stockholms slott den 3
februari 1939.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till förordning om visst undantag från stämpelplikt
enligt förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften
m. m.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Ernst Wigforss.
Bihang till riksdagens protokoll 1939.
1 sami.
Nr 12.
1
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 72.
Förslag
till
förordning om visst undantag från stämpelplikt enligt förordningen
den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften m. m.
Sedan överenskommelser den 28 oktober 1938 träffats mellan Sverige och
Tyska riket angående bland annat betalningen av Tyska rikets internationella
lån med 7 procent ränta av år 1924 (Daweslånet), Tyska rikets internationella
lån med 51/, procent ränta av år 1930 (Younglånet) och Österrikes internationella
lån av år 1930, förordnas härigenom, att, därest obligation tillhörande
något av nämnda lån här i riket förses med påstämpling om förändring
av betalningsvillkoren i enlighet med berörda överenskommelser,
stämpelplikt icke i anledning därav skall äga rum enligt förordningarna
den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften och den 6 november
1908 (nr 129 s. 1) angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte
av fondpapper.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Kungl. Maj:ts proposition nr 72.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regcnten i statsrådet å
Stockholms slott den 3 februari 1939.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld,
Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför:
Mellan Sverige och Tyska riket ha den 28 oktober 1938 överenskommelser
träffats angående fullgörandet av vissa betalningar till svenska fordringsägare.
Överenskommelserna, som sedermera i vissa avseenden kompletterats
genom ytterligare avtal i samma ämne, innefatta en reglering av betalningen av
det svenska innehavet av obligationer tillhörande de av Tyska riket upptagna
s. k. Dawes-, Young- och Kreugerlånen ävensom Österrikes internationella
lån med 7 procent ränta av år 1930 och Österrikes garanterade konverteringslån
av år 1934.
Överenskommelserna, som i huvudsak ansluta sig till en tidigare under år
1938 mellan Storbritannien och Tyskland träffad transferöverenskommelse,
innefatta bland annat att från svensk sida vissa räntesänkningar medgivits,
då betalning sker enligt överenskommelserna, ävensom att från tysk sida
åtaganden gjorts örn upptagande av amortering å lånen, varvid emellertid
tidpunkten för den slutliga återbetalningen beträffande vissa av lånen uppskjutits.
Till kännedom för de svenska innehavarna av ifrågavarande obligationer
har en redogörelse för överenskommelserna offentliggjorts av clearingnämnden
i dess tryckta meddelanden (nr 34 den 10 december 1938). Innehavare
av obligationer tillhörande Dawes- och Younglånen samt Österrikes internationella
lån av år 1930 lia därvid anmodats att — därest de önska erhålla
betalning enligt de nya villkoren — senast den 15 mars 1939 hos riksbanken
eller svenskt bankaktiebolag anmäla, att de antaga dessa. Obligationerna
skola bifogas sådan anmälan och förses med påstämpling av de
nya betalningsvillkoren. Obligationsinnehavare, vilka icke göra dylik anmälan,
bliva i fråga örn betalningen på grund av obligationerna underkastade
de eljest gällande tyska transferbestämmclserna.
Enligt 8 § förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften
skall —med vissa undantag, varom här ej är fråga — obligation,
4 Kungl. Maj.ts proposition nr 72.
som utfärdas här i riket, av obligationsutgivaren före utlämnandet förses
med stämpel.
Varda obligationer här i riket utfärdade endast såsom ersättning för förkomna
eller förstörda sådana handlingar eller i utbyte mot obligationer av
samma utgivare och med samma räntefot, och hava de äldre obligationerna
varit försedda med stämpel i vederbörlig ordning, äro de nya obligationerna
fria från stämpel, såvida de icke utfärdas å högre belopp än varå de äldre
obligationerna lytt. Utfärdas de nya obligationerna å högre belopp, skola
de förses med stämpel för skillnaden mellan beloppen.
Enligt angivna paragraf skall — frånsett vissa undantagsfall — obligation,
som utfärdats i utlandet, förses med stämpel innan den första gången, efter
det densamma blivit till riket införd, härstädes belånas, försäljes eller på
vad sätt det vara må överlåtes eller, därest den ej förut vederbörligen stämpelbelagts,
innan inregistrering sker av bouppteckning efter avliden person,
till vars efterlämnade tillgångar obligationen hör.
Om i utlandet utgivna obligationer, som införts hit till riket, av utgivaren
infordrats för utbyte, må innehavaren av obligationerna i särskild ordning,
varom i nämnda paragraf stadgas, åtnjuta stämpelfrihet för nya, av samma
utgivare utfärdade obligationer, till räntefot och belopp motsvarande de tidigare
införda.
Vidare skall, enligt förordningen den 6 november 1908 (nr 129 s. 1) angående
en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper, vid överlåtelse
av obligationer genom köp eller byte en särskild avgift erläggas genom
stämpelbeläggning av den avräkningsnota, som skall upprättas vid överlåtelsen.
Sist angivna stämpelplikt avser icke det ursprungliga utlämnandet av här
i riket utfärdad obligation. Någon motsvarande inskränkning har emellertid
icke stadgats beträffande utländsk obligation. Däremot åtnjutes befrielse
från fondstämpel utan undantag, då obligation utan mellanavgift utbytes mot
annan eller andra obligationer av samma utgivare samt med samma räntefot
och till enahanda eller lägre belopp.
Fråga har uppkommit, huruvida berörda förändringar av betalningsvillkoren
för de i det föregående omtalade utländska obligationslånen kunna
medföra skyldighet att erlägga avgift enligt fondstämpelförordningen och
1914 års förordning angående stämpelavgiften.
Såsom den lämnade redogörelsen för de båda förordningarnas stadganden
i ämnet giver vid handen, saknas direkt tillämplig föreskrift. Frågan,
under vilka omständigheter skyldighet föreligger att erlägga ny avgift enligt
förordningen angående stämpelavgiften vid konvertering av obligationslån
genom påstämpling å förut stämpelbelagda, här i riket utfärdade obligationer,
har emellertid tidigare varit föremål för bedömande vid flera tillfällen.
Härutinnan kan hänvisas till det i regeringsrättens årsbok för år
1935, sid. 125, refererade målet jämte övriga där angivna mål av samma
art från 1930, 1934 och 1935. Medan under tidigare år tämligen delade
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 72.
meningar kommit till uttryck vid regeringsrättens behandling av frågan, synes
av fallen från år 1935 kunna utläsas, att stämpelfrågan är beroende av,
bland annat, örn obligationslåns slutbetalning i samband med konvertering
pa nyss angivet sätt förlagts till senare tidpunkt än enligt de ursprungliga
lånevillkoren. I sådant fall skulle påstämplingen av till lånet hörande obligation
anses lika med utfärdande av ny obligation. Enbart en nedsättning
av räntesatsen skulle däremot icke föranleda ett sådant bedömande.
I en till finansdepartementet ingiven, den 11 januari 1939 dagtecknad promemoria
har statskontoret givit uttryck åt en tolkning av gällande bestämmelser
överensstämmande med den här framlagda. Statskontoret har därvid
till stöd för sin ståndpunkt åberopat stämpelavgiftens karaktär av kapitalomsättningsskatt.
En sådan skatt avser att träffa kapitalet, när det söker sin
placering eller omplacering. Så länge genom konverteringen allenast vidtagas
sådana åtgärder, som icke förlänga lånets löptid, frigöres icke kapitalet
för ny placering. Om däremot tiden för lånets återbetalning förskjutes framåt,
skulle staten därigenom att lånekapitalet bindes för längre tid än ursprungligen
avsetts undandragas en beskattning, därest icke konverteringen
i stämpelhänseende likställdes med en nyemittering. Det torde nämligen
vara berättigat att utgå från att vid återbetalning av ett lån en ny kapitalplacering
regelmässigt äger rum.
De i det föregående omnämnda överenskommelserna den 28 oktober 1938
innefatta icke någon förlängning av lånetiden beträffande Kreugerlånet och
Österrikes garanterade konverteringslån av år 1934. Så är däremot fallet
beträffande Dawes- och Younglånen samt Österrikes internationella lån
av år 1930.
Därest särskilt undantag icke stadgas synes sålunda, i överensstämmelse
med den lösning frågan erhållit med avseende å inom riket utfärdade obligationer,
skyldighet kunna uppstå att erlägga stämpel enligt förut angivna huvudregel
beträffande obligation, som utfärdats i utlandet, i 8 § av 1914 års
förordning angående stämpelavgiften och därmed också enligt fondstämpelförordningen,
då efter påstämpling av de nya betalningsvillkoren utlämnande
sker av obligation tillhörande Dawes- eller Younglånen eller österrikiska lånet
av år 1930.
De nya lånevillkoren ingå emellertid som ett led i en mellan de svenska och
tyska regeringarna träffad allmän uppgörelse rörande de svenska finansiella
fordringarna i Tyskland. Det torde framstå såsom obilligt, att en enskild
obligationsinnehavare skulle drabbas av stämpelplikt, örn han följer den av
staten med hänsyn till sagda betalningsreglering anvisade vägen för tillvaratagande
av sin fordran.
Föredragande departementschefen hemställer härefter, att ett inom finansdepartementet
upprättat förslag till förordning om visst undantag från
stämpelplikt enligt förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående
stämpelavgiften m. m. måtte genom proposition föreläggas riksdagen till
antagande.
Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 72.
2
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 72.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,
att proposition av den lydelse, bilaga vid detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
V. Schwartz.
397212. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1939.