Kungl. Maj.ts proposition nr 7.
1
Nr 7.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
ändring i vissa delar av lagen den 2 juni 1911
(nr 43 s. 1) om skydd för vissa internationella sjukvårdsbeteckningar;
given Stockholms slott den 28 oktober
1938.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Majit härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen
den 2 juni 1911 (nr 43 s. 1) örn skydd för vissa internationella sjukvårdsbeteckningar.
GUSTAF.
K. G. Westman.
Bihang tilt riksdagens protokoll 1939.
1 sami.
Nr 7.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 7.
Förslag
till
Lag
angående ändring i vissa delar av lagen den 2 juni 1911 (nr 43 s. 1) om
skydd tor vissa internationella sjukvårdsbeteckningar.
Härigenom förordnas, att 2 § lagen den 2 juni 1911 om skydd för vissa
internationella sjukvårdsbeteckningar skall upphöra att gälla, samt att 3
§ samma lag skall erhålla följande ändrade lydelse:
3 §.
Var som till salu håller varor, därå utan vederbörligt tillstånd anbragts
märke eller benämning, som i 1 § avses, eller i firma olovligen intager dylik
benämning eller eljest olovligen brukar märke eller benämning, som nyss
sagts, straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1939.
Kungl. Maj.ts proposition nr 7.
3
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 20 maj 1938.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,
Sköld, Forslund.
Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena, t. f. chefen
för försvarsdepartementet samt cheferna för social- och handelsdepartementen
anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman, fråga
om ändring i bestämmelserna örn skydd för vissa internationella sjukvårdsbeteckningar.
Föredraganden anför:
»Lagen den 2 juni 1911 (nr 43 s. 1) om skydd för vissa internationella
sjuk vårdsbeteckningar innehåller inskränkande bestämmelser rörande användningen
av märke, bestående av rött kors å vit botten, samt benämningarna
''röda korset’ och ''Genévekorset’ ävensom märke eller benämning,
som med nu omförmälda företer sådan likhet att förväxling lätt kan äga
rum. Med ''rödakorsmärket’ avses i det följande samtliga de sålunda skyddade
beteckningarna.
Enligt 1 § i lagen må rödakorsmärket ej offentligen brukas utom för den
militära sjukvården eller med Konungens tillstånd av förening, till vars
uppgift hör att i krig biträda vid vården av sårade eller sjuka. Tillstånd som
meddelats sådan förening medför dock enligt 2 § ej befogenhet att använda
rödakorsmärket såsom märke eller benämning å handelsvaror eller eljest
i handelsändamål. Straffbestämmelser för olovligt brukande av rödakorsmärket
återfinnas i 3 §. — Den enda förening, som enligt lagen erhållit
tillstånd att använda rödakorsmärket, är Svenska röda korset. Föreskrift
härom finnes upptagen i § 1 punkt 2 av de för denna förening gällande
grundstadgarna, fastställda av Kungl. Majit enligt kungörelse den 10 december
1937 (nr 946).
1911 års lag bar tillkommit för att möjliggöra Sveriges anslutning till den
i Genéve år 1906 antagna internationella konventionen angående förbättrande
av sårades och sjukas behandling vid stridskrafterna i fält. År 1929 avslutades
i Genéve en ny konvention i samma ämne, vilken alltjämt är gällande.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 7.
De bestämmelser i denna konvention, som komma i betraktande i förevarande
sammanhang, äro huvudsakligen följande. Enligt art. 28 äro konventionsländerna
pliktiga att hindra all användning av rödakorsmärket,
vare sig i kommersiellt eller annat syfte, av enskilda personer eller andra
sammanslutningar än sådana som enligt konventionen ha rättighet därtill.
Till användning av rödakorsmärket berättigade sammanslutningar äro enligt
art. 10 sådana frivilliga hjälpföreningar som ägna sig åt vården av sårade
och sjuka i krig samt äro av vederbörande regering behörigen erkända och
auktoriserade. I fråga om sättet för användningen gäller enligt art. 24 första
stycket såsom allmän regel, att kännemärket må såväl i fred som i krig
användas endast för att skydda eller utmärka av konventionen skyddade
sjukvårdsformationer, sjukvårdsanstalter, personal och materiel. Därjämte
skola emellertid enligt art. 24 tredje stycket de frivilliga hjälpföreningarna i
enlighet med det egna landets lagstiftning äga använda rödakorsmärket för
sin humanitära verksamhet i fredstid. Sistnämnda bestämmelse i 1929 års
konvention är ny i förhållande till 1906 års konvention; i övrigt motsvarades
de nu berörda stadgandena av likartade bestämmelser i den äldre konventionen.
I en till justitiedepartementet ingiven, den 20 februari 1937 dagtecknad
skrivelse har överstyrelsen för Svenska röda korset framhållit att den verksamhet
föreningen bedreve dels i upplysningssyfte, dels för att tillgodose allmänhetens
behov av tillgång å fullgod förbandsmateriel m. m. skulle lida
starkt avbräck, därest rödakorsmärket icke finge anbringas på föreningens
skrifter eller brukas för att beteckna av föreningen godkänd materiel, överstyrelsen
anförde härom närmare:
Föreningen bedriver en stor upplysningsverksamhet genom utgivande av
broschyrer och annan litteratur. Dessa skrifter bruka vara försedda med rödakorstecknet
och helt naturligt är föreningens namn å framträdande plats
angivet å dem. Skulle detta icke få ske, därför att skrifterna försäljas till allmänheten,
skulle detta i hög grad förtaga verkan av denna upplysning och
därigenom reducera möjligheten för Svenska röda korset att uppfylla sina
stadgeenliga uppgifter.
För närvarande saluliålles en hel del förbandsmateriel, som icke håller
måttet i sanitärt avseende och som måste betecknas såsom olämplig. Sedan
länge har föreningen därför medverkat till att det förts i marknaden förbandslådor
och förbandsmateriel, sammansatt av kända och framstående
medicinska experter, rationellt förpackad, i tillverkning och förpackning kontrollerad
av föreningens kontrollant och ej betingande högre pris än annan
motsvarande materiel. Det har från kompetent håll uttalats, att föreningen
därigenom gjort en synnerligen värdefull insats för bekämpande av sårinfektioner.
Föreningen har icke kunnat tillskapa en särskild tillverknings- och
försäljningsorganisation för denna verksamhet, utan detta har ordnats med
hjälp av andra företag. — -—• —
Rödakorsbenämningen har på olika sätt hela tiden använts i samband med
den verksamhet, varom här är fråga. Sålunda har t. ex. förbandsmateriel
brukat betecknas ''Svenska Röda Korsets förbandsmateriel’. På sistone har
dock i stället å varan endast åsatts upplysning, att det gäller av överstyrelsen
Kung1. Maj.ts proposition nr 7.
5
för Svenska röda korset godkänd förbandsmateriel eller att vederbörande
materiel är kontrollerad av överstyrelsens kontrollant. Men detta senare beleckningssätt
har av lätt insedda skäl icke alls samma värde som den förut
brukade namnbeteckningen. Vore icke ens det mindre tillfredsställande beteckningssättet
tillåtet, skulle allmänheten svårligen kunna skilja den av föreningen
godkända förbandsmaterielen från annan sådan, och därmed vore
det allmännyttiga syftet med verksamheten åtminstone delvis förfelat.
Föreningen bedriver även annan verksamhet av liknande slag, där man
anser sig behöva använda rödakorsbenämningarna, och det är mycket möjligt,
att arbetet i denna riktning kommer att utvidgas. Såsom exempel må
nämnas, att man planerar att medverka till att tillförlitliga gasmasker bringas
i handeln och alltså ställas till civilbefolkningens förfogande.
Enligt överstyrelsens uppfattning kunde tillämpningen av 2 § i 1911 års
lag med fog anses begränsad till de fall där fråga vore om ren handelsverksamliet
utan något humanitärt syfte; i varje fall syntes upplysningar att t. ex.
förbandsmateriel godkänts eller kontrollerats av föreningen icke kunna anses
omfattade av lagen. Enär det emellertid för föreningen med dess ställning
till statsmyndigheterna och allmänheten vore av största vikt att den
icke utsattes ens för misstanken att överträda gällande lag eller främja sådant
överträdande, syntes det angeläget att en lagändring komme till stånd.
Enligt överstyrelsens mening skulle ett upphävande av 2 § stå i överensstämmelse
med bestämmelserna i gällande konvention. Härvid syntes dock, med
hänsyn till stadgandet i art. 24 tredje stycket, böra i lagen angivas att frivillig
hjälpförening endast finge bruka rödakorsmärket för sin humanitära verksamhet.
För att förebygga varje farhåga att det vidgade medgivandet skulle
kunna på otillbörligt sätt utnyttjas borde, enligt vad överstyrelsen framhöll,
måhända därjämte föreskrivas att föreningen endast skulle få använda kännemärket
i enlighet med de närmare föreskrifter som Konungen meddelade.
Därmed erhölle Kungl. Majit frihet att vidtaga de inskränkningar i användningen,
som i olika fall ansåges erforderliga.
Vid överstyrelsens skrivelse var fogad en av numera byrådirektören i patent-
och registreringsverket jur. kand. Åke von Zweigbergk upprättad promemoria
angående föreningen Svenska röda korsets rätt att använda rödakorsmärket
m. m. Häri framhölls, att tillkomsten av 2 § i 1911 års lag —
för vilket stadgandes tolkning förarbetena till lagen icke lämnade någon
ledning — syntes ha stått i visst sammanhang med den dåvarande konventionstexten,
samt att man då antagligen icke heller tänkt sig möjligheten av
att den svenska rödakorsföreningen skulle komma att utöva sådan verksamhet
att berörda bestämmelse kunde lända den till förfång. Vidare anfördes
att, även örn förbudet i 2 § med fog finge anses böra tolkas restriktivt,
det likväl utgjorde hinder för föreningen att använda rödakorsmärket såsom
verkligt varumärke eller i egentligt handelsändamål. Beträffande spörsmålet
huruvida en lagändring i nu ifrågasatt riktning vore förenlig med konventionen
framhölls, hurusom enligt denna området för rödakorsmärkets
behöriga användning av de frivilliga hjälpföreningarna alltmer utsträckts,
medan man å andra sidan allt skarpare ingripit mot andras användning där
-
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 7.
av. Då i art. 24 första stycket uttalats att märket finge såväl i fred som i
krig användas för att skydda eller utmärka sådan materiel som stöde under
konventionens skydd, hade väl därmed egentligen åsyftats endast materiel,
avsedd för vården av sjuka eller sårade i krig, men härmed hade dock ansetts
utan vidare böra likställas bland annat sådan materiel som användes i
verksamhet för förberedande av verksamheten i krig. I fråga om det i samma
artikels tredje stycke upptagna stadgandet angående rätt för de frivilliga
hjälpföreningarna att använda rödakorsmärket för sin humanitära verksamhet
erinrades i promemorian, att någon motsvarighet till detta stadgande
icke funnits i texten till 1906 års konvention; redan året efter dennas tillkomst
hade emellertid från auktoritativt håll uttalats att en sådan regel likväl
borde antagas gälla. Rörande stadgandets innebörd anfördes:
Den antagna lydelsen representerar en kompromiss, och antagligen lia
där med avsikt valts så vaga ordalag, att de i skilda länder delvis kunna
tolkas på olika sätt, alltefter vad som i varje land anses lämpligt. Av särskilt
intresse torde dock vara de synpunkter, som framföras i ett arbete av P. Des
Gouttes: Commentaire de la convention de Genéve 2T/s 1929 (Genéve 1930,
267 s.), där art. 24 behandlas s. 172—185. Kommentarens författare var
generalsekreterare vid 1929 års konferens och åtnjuter stort anseende såsom
expert på här ifrågavarande område.
Till en början synes så mycket vara tydligt, att det i art. 24 tredje stycket
givna medgivandet endast gäller de avsedda hjälpföreningarna som sådana,
icke deras enskilda medlemmar. — — — I tredje stycket uttalas vidare,
att föreningarna blott få använda märket för sin humanitära verksamhet.
Enligt Des Gouttes skulle härunder egentligen ej innefattas en förenings
rent sociala verksamhet, som ej har sammanhang med sjukvård, men han
tillägger, att man kanske icke bör vara för sträng härvidlag. Däremot vill
han med större skärpa från tillämplighetsområdet för tredje stycket utesluta
sådan verksamhet, som blott är ekonomisk och ej humanitär. Han
nämner därvid såsom exempel försäljning av ett märke nied rödakorstecknet,
som blott sker för alt bereda rödakorsföreningen inkomster. Över huvud
taget tillråder han, att rödakorsmärkets användning begränsas såvitt
möjligt till vad som har sammanhang med föreningens egentliga verksamhet.
— Det må i detta sammanhang nämnas, att anskaffande av lämplig
förbandsmateriel — liksom utsändande av upplysningsskrifter — i och för
sig tydligen tillhör en rödakorsförenings ordinära och humanitära uppgifter.
Annorlunda blir saken möjligen att betrakta, örn sådan verksamhet i
något fall skulle av en rödakorsförening bedrivas huvudsakligen i vinstsyfte.
Med avseende å den ifrågasatta lagändringens utformning anfördes i pro
memorian:
Det här sagda torde visa, att 2 § i 1911 års lag näppeligen kan anses er
forderlig av hänsyn till konventionen.---Man kunde därför tänka sig
att helt upphäva 2 §. För ett strikt uppfyllande av konventionen torde dock
böra stadgas, att hjälpförening endast får använda rödakorsmärket för sin
humanitära verksamhet. Inte minst med tanke på att 1911 års lag formellt
gäller även andra hjälpföreningar än Svenska röda korset synes det vidare
lämpligt att för varje ifrågakommande förening giva Konungen bemyndigande
att meddela närmare föreskrifter beträffande rödakorsmärkets användning,
vilket då kunde stadgas i en ny 2 §.
Kungl. Maj:ts proposition nr 7.
7
Enligt ett promemorian bilagt utkast till lagändringar skulle i stället för
de nuvarande bestämmelserna i 2 § av 1911 års lag föreskrivas att förening,
som avsåges i 1 §, finge i enlighet med de närmare föreskrifter Konungen
därom meddelade jämväl använda rödakorsmärket för sin humanitära verksamhet
i fredstid. Olovligt brukande därav skulle vara belagt med dagsböter.
I promemorian lämnades slutligen en del uppgifter rörande utländsk rätt
på förevarande område:
Man kan konstatera, att direkta motsvarigheter till 2 § i 1911 års lag äro
mycket sällsynta. Den rätt att använda rödakorsmärket, som gives de frivilliga
hjälpföreningarna (eller blott rödakorsföreningarna), är till sin omfattning
ganska varierande. Det finns länder, som åtminstone på papperet
icke medgiva märkets användande annat än i de fall, som direkt angivas i
art. 24 första stycket. Men det finns å andra sidan lander (t. ex. Amerikas
förenta stater), där rödakorsföreningen utan vidare får använda märket för
hela sin verksamhet, tydligen även i handelssyfte. I åter andra länder (t. ex.
England och Tyskland) synes hjälpförening med tillstånd av statsorgan
kunna få en lika vidsträckt rätt att använda rödakorsmärket.
över överstyrelsens skrivelse samt den därvid fogade promemorian jämte
lagutkast ha efter remiss medicinalstyrelsen och kommerskollegium avgivit
yttranden.
De hörda myndigheterna lia, frånsett en av kommerskollegium mot lagutkastet
framställd anmärkning av formell natur, icke haft något att erinra
mot den ifrågasatta lagändringen.
Såsom nämnts var syftet med 1911 års lagstiftning örn skydd för vissa
internationella sjukvårdsbeteckningar närmast att möjliggöra vårt lands anslutning
till Genevekonventionen. Då i den svenska lagen stadgats förbud
jämväl för erkänd hjälpförening att använda märke eller benämning, som
där avses, såsom märke eller benämning å handelsvaror eller eljest i handelsändamål,
synes man emellertid ha gått längre än som varit direkt påkallat
av hänsyn till konventionen. I allt fall lämnar denna i sin nu gällande
lydelse uttryckligen varje land öppet att genom egen lagstiftning bestämma
i vad mån sådan frivillig hjälpförening skall få använda ifrågavarande
kännemärke för sin humanitära verksamhet i fredstid.
Även örn det måhända stundom kan visa sig vanskligt att uppdraga gränserna
för vad som är att hänföra till humanitär verksamhet, torde dock
böra därunder inbegripas sådana åtgärder som den svenska rödakorsföreningen
vidtager till fullgörande av sin stadgeenliga verksamhet för främjande
av hälso- och sjukvården inom landet. Ett betydelsefullt led häri utgör,
enligt vad det framhållits, föreningens arbete i upplysningens tjänst samt
dess medverkan i strävandena att säkerställa tillgången i allmänna marknaden
å fullgod förbandsmateriel. Det synes ock antagligt att denna verksamhet
skulle avsevärt förlora i effektivitet, därest rödakorsmärket ej finge
utsättas å föreningens broschyrer eller, i fall då tillverkning av sjukvårds
-
Departe
ments
chefen.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 7.
artiklar skett under föreningens kontroll eller medverkan på annat sätt,
detta ej finge tydligt utmärkas å varorna.
Att ett anbringande av rödakorsmärket å skrifter, som föreningen utgiver
i upplysningssyfte, icke omfattas av förbudet i 2 § lärer väl få anses klart.
Däremot är en lagändring erforderlig för att möjliggöra dess användning såsom
märke eller benämning å varor som skola saluföras. Enligt vad i rödakorsföreningens
skrivelse anförts torde med hänsyn till konventionens innehåll
ett upphävande av 2 § knappast böra ifrågakomma annat än i samband
med införandet av en bestämmelse, som förhindrar hjälpförening att använda
rödakorsmärket för handelsändamål annorledes än för sin humanitära
verksamhet i fredstid. Denna bestämmelse synes emellertid lämpligen kunna
meddelas i administrativ ordning i anslutning till och som en begränsning
av det i lagens 1 § omförmälda allmänna tillståndet för föreningen att bruka
rödakorsmärket.
Den ifrågasatta nya ordningen föranleder även en jämkning av 3 §, såvitt
där stadgats straff för envar som till salu håller varor, försedda med rödakorsmärke.
I samband härmed torde dagsböter böra införas i straffsatsen.
I enlighet med vad nu anförts har inom justitiedepartementet upprättats
förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 2 juni 1911 (nr 43
s. 1) om skydd för vissa internationella sjukvård sbete ökning ar.»
Föredraganden hemställer att lagrådets utlåtande över ifrågavarande lagförslag,
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar,1 måtte för det i § 87
regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Majit Konungen.
Ur protokollet:
Wilhelm von Schwerin.
1 Denna bilaga, vilken är lika lydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här
uteslutits.
Kungl. Maj.ts proposition nr 7-
9
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 10 juni
1938.
Närvarande:
justitierådet Afzelius,
regeringsrådet Aschan,
justitieråden Forsberg,
Sandström.
Enligt lagrådet den 24 maj 1938 tillhandakommet utdrag av protokoll
över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet
den 20 maj 1938, hade Kungl. Maj t förordnat, att lagrådets utlåtande
skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över
upprättat förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 2 juni
1911 (nr 43 s. 1) om skydd för vissa internationella sjukvårdsbeteckningar.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits
av byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet hovrättsrådet Carl
Romberg.
Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.
Ur protokollet:
Ragnar Kihlgren.
bihang tilt riksdagens protokoll 1930. 1 sami. Nr T.
2
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 7.
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 28 oktober 1938.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld,
Nilsson, Quensel, Forslund, Eriksson.
Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena samt cheferna
för försvars-, social- och handelsdepartementen anmäler chefen för
.justitiedepartementet, statsrådet Westman, lagrådets den 10 juni 1938 avgivna
utlåtande över det den 20 maj 1938 till lagrådet remitterade förslaget till lag
angående ändring i vissa delar av lagen den 2 juni 1911 (nr 43 s. 1) om skydd
för vissa internationella sjukvårdsbeteckningar; därvid föredraganden hemställer
att förslaget, som av lagrådet lämnats utan anmärkning, måtte jämlikt
§ 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen till antagande,
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga vid
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Wilhelm von Schwerin.
Stockholm 1938. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
332226