Kungl. Maj:ts proposition nr 69.

1

Nr 69.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående bestridande
av kostnader för kronans deltagande i utvidgad
reglering av Skattungen och Oresjön i Dalälvens
flodområde; given Stockholms slott den 20 januari
‘1939.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, örn vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Majits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Gerli. Strindlund.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 20 januari 1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,
Möller, Engberg, Sköld, Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför
chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Strindlund:

I skrivelse den 20 december 1937 har vattenfallsstyrelsen hemställt, att
besparingar å anslag, som beviljats för kronans deltagande i sjöregleringar
inom Dalälvens flodsystem, måtte till erforderlig del få disponeras för bestridande
av kronans andel i kostnaderna för en utvidgad reglering av
Skattungen och Oresjön inom nämnda flodsystem. Till komplettering av
Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 69. m 39

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 6U.

sin nämnda skrivelse har vattenfallsstyrelsen sedermera inkommit med en
den 20 augusti 1938 dagtecknad skrivelse, däri styrelsen hemställt, att, därest
förenämnda framställning icke kunde bifallas, för regleringen erforderligt
belopp måtte anvisas i vanlig ordning.

Innan jag ingår på styrelsens framställningar, torde jag få erinra örn
följande.

I enlighet med beslut av 1916 års riksdag (skrivelse nr 186) bemyndigade
Kungl. Majit genom brev den 30 juni 1916 vattenfallsstyrelsen att å kronans
vägnar för Älvkarleby vattenfall jämte därtill hörande forsar ingå såsom
medlem i Dalälvens regleringsförening u. p. a., vilken hade till uppgift att till
gemensam nytta för föreningens medlemmar reglera vattenframrinningen i
Dalälven och dess tillflöden. Genom beslut den 25 januari 1918 bemyndigade
Kungl. Majit styrelsen att jämväl för Tyttboforsen ingå såsom medlem av
nämnda förening.

Vidare lämnade Kungl. Majit, efter riksdagens medgivande, genom särskilda
brev bemyndiganden för vattenfallsstyrelsen att för kronan såsom ägare av
Älvkarleby vattenfall och Tyttboforsen deltaga i arbetena för reglering av ett
flertal sjöar inom Dalälvens flodområde, däribland Skattungen och Oresjön.
Kungl. Majits beslut i vad avser sistnämnda sjöar fattades den 22 april 1921.
Riksdagen anvisade därjämte vid olika tillfällen medel för bestridande av
kronans kostnader för de skilda regleringsföretagen.

Enligt stadgarna för regleringsföreningen voro ägare av obebyggda vattenfall
icke pliktiga att inbetala å dessa vattenfall belöpande kostnader för
regleringsföretagen, förrän fallen utbyggdes, men skyldighet förelåg för
dem att avlämna s. k. A-reverser, vilka förföllo till betalning senast 15 år
efter utfärdandet, vare sig utbyggnad kommit till stånd eller ej. De å obebyggda
fall belöpande kostnaderna för regleringsföretagens utförande förskotterades
sålunda av ägarna till de bebyggda fallen men skulle sedermera
återfås i samband med reversernas inlösning.

Dalälvens regleringsförening upplöstes den 28 maj 1936, och dess verksamhet
övertogs av Dalälvens vattenregleringsföretag. De nyss nämnda bestämmelserna
i fråga örn fallägarnas betalningsskyldighet äro emellertid fortfarande
i sak desamma.

Sedan företagna undersökningar givit vid handen, att utvidgning av
arbetena för regleringen av Skattungen och Oresjön, avseende såväl ökad
sänkning som ökad dämning, skulle nied fördel kunna genomföras, medgav
Kungl. Majit den 26 juli 1923, att vattenfallsstyrelsen för gäldande av de på
kronan belöpande kostnaderna för utförande av nämnda ökade regleringsarbeten
finge använda erforderligt belopp av de besparingar, som beräknades
uppkomma å de medel, vilka anvisats till utförande av regleringsarbeten
vid Skattungen och Oresjön.

Slutligen bemyndigade Kungl. Majit genom brev den 16 februari 1934
vattenfallsstyrelsen att till bestridande av å kronan belöpande andel av ytterligare
kostnader för, bland annat, den ökade sänkningen av Skattungen och
Oresjön använda vissa besparingar å anslag till regleringsföretag inom flod -

Kungl. Maj:ts proposition nr 69. 3

området. Kostnaderna hänförde sig till en av österbygdens vattendomstol
begärd provsänkning av nämnda sjöar.

Vattenfallsstyrelsen har nu meddelat, att österbygdens vattendomstol
lämnat tillstånd till den utvidgade regleringen av Skattungen och Oresjön.
Tillståndet innebär rätt att sänka eller såväl sänka som höja vattenståndet i
sjöarna.

Styrelsen har härefter anfört:

Vid sammanträde den 20 december 1935 beslöt styrelsen för Dalälvens
vattenregleringsföretag, att regleringen skulle genomföras, i vad den avsåge
den tillåtna ökade sänkningen. Frågan, huruvida den ökade dämningen skulle
genomföras, bordlädes.

På staten belöpande del av kostnaderna för sänkningen uppgick till, utöver
förut erlagda medel för provsänkningen, 6,110 kronor. Detta belopp har
utbetalats till regleringsföreningen i mars 1936, varefter Stora Kopparbergs
Bergslags aktiebolag till vattenfallsstyrelsen inbetalat sin del av utgiften,
842 kronor 6 öre, motsvarande 15 procent av 6,110 kronor såvitt avser en fallhöjd
av 18.1 meter i förhållande till 19.7 meter, efter vilken sistnämnda fallhöjd
statens bidrag för regleringsarbetena inom Dalälvens flodsystem beräknas
för Älvkarlebyfallet. Nettoutgiften har sålunda blivit 5,267 kronor 94
öre. Någon anmälan härom har emellertid icke gjorts till Kungl. Majit,
enär styrelsen velat avvakta det definitiva beslutet i fråga örn den utvidgade
regleringen.

Vid sammanträde den 28 maj 1937 beslöt styrelsen för vattenregleringsföreningen,
att även den ökade dämningen skulle utföras, och av, bland annat,
en till vattenfallsstyrelsen överlämnad promemoria av vattenregleringsföretagets
verkställande direktör framgår, att kostnaderna för den ökade dämningen
beräknas till 105,000 kronor, att regleringsvinsten beräknas till
2,000,000 kWh/år, varvid förutsatts, att 75 procent av den vattenmängd, som
vinnes genom den ökade dämningen, kan tillgodogöras vid de utbyggda kraftverken,
att kostnaderna pr kWh vid detta antagande blir 0.4 2 öre samt att av
anläggningskostnaderna belöpa på Älvkarlebyfallet 19,450 kronor och på
Näsfallet 4,050 kronor.

Av nämnda 19,450 kronor skall Stora Kopparbergs Bergslags aktiebolag
enligt förut angivet beräkningssätt erlägga 2,680 kronor 55 öre.

De nu erforderliga beloppen uppgå sålunda till, för Älvkarlebyfallet 16,769
kronor 45 öre och för Näsfallet 4,050 kronor eller sammanlagt 20,819 kronor
45 öre.

Styrelsen har härefter upplyst, att sedan kronans förenämnda andel i kostnaderna
för den ökade sänkningen av Skattungen och Oresjön, 5,267 kronor
94 öre, gnidits, alltjämt förelåge en besparing, uppgående till 5,451 kronor
7 öre, å anläggningsanslag, som anvisats till regleringsföretag inom Dalälvens
flodområde. Vidare har styrelsen erinrat om att Kungl. Majit, med stöd av
riksdagens lämnade medgivande, genom beslut den 3 mars 1933 bemyndigat
vattenfallsstyrelsen att till inlösen av A-reverser, avseende kronans på Tyttboforsen
belöpande andel i kostnader för reglering av sjöar inom Dalälvens
flodområde, använda erforderlig del av förskott, vilka Dalälvens regleringsförening
komme att återbetala till vattenfallsstyrelsen. I anslutning härtill
har styrelsen meddelat, att å dessa återbetalningar kunde, sedan A-reverserna
inlösts, beräknas uppstå ett överskott av 20,100 kronor. Sammanlagt skulle
alltså ett belopp av 25,551 kronor 7 öre vara disponibelt.

4

Departements chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 69.

Riksräkenskapsverket har i utlåtande den 31 mars 1938 förklarat, att vattenfallsstyrelsens
hemställan, att för nu ifrågavarande ändamål måtte i erforderlig
omfattning få tagas i anspråk medel, som anvisats för vattenregleringsföretag
inom Dalälvens flodområde men som icke vore för ändamålet erforderliga,
icke givit ämbetsverket anledning till erinran.

Den ytterligare reglering genom ökad dämning och sänkning av de i Dalälvens
flodområde ingående sjöarna Skattungen och Oresjön, som Dalälvens
vattenregleringsföretag efter medgivande av vattendomstolen beslutat, medför
för kronan såsom medlem i företaget och ägare till av regleringen berörda
vattenfall en kostnad av tillhopa 26,087 kronor 39 öre, av vilket belopp vattenfallsstyrelsen
emellertid redan guldit 5,267 kronor 94 öre, avseende sänkningen
av sjöarna. Då det med hänsyn till föreliggande förhållanden synes
lämpligt, att uppkomna besparingar å anslag, som anvisats för kronans deltagande
i regleringsföretag inom flodområdet, tagas i anspråk för bestridande
av nämnda kostnad, föranleder vattenfallsstyrelsens förslag icke någon erinran
från min sida. Med hänsyn till att en medelsdisposition av nu ifrågasatt
slag innebär, att vissa medel skulle komma att användas för ett annat ändamål
än det, för vilket de anvisats, lärer riksdagens medgivande till dispositionen
vara erforderligt. De belopp, som efter en dylik medelsdisposition kunna
återstå av anslag, anvisade för regleringsföretag inom Dalälvens flodområde,
torde böra i vanlig ordning inlevereras till riksgäldskontoret.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att för bestridande av kronans andel i kostnaderna för den i
det föregående angivna utvidgade regleringen av Skattungen
och Oresjön inom Dalälvens flodområde må disponeras besparingar
å tidigare, för regleringsföretag inom nämnda flodområde
anvisade medel.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Majit Konungen lämna bifall
samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

F. Wessberg.

Stockholm 1939. K. L. Beckmans Boktryckeri.