Kungl. Maj:ts proposition nr 49.
5
Nr 49.
Kungl. Majlis proposition till riksdagen angående f örhöjd
ersättning åt jordbruksarbetaren K. G. Karlsson i
anledning av skada ådragen under militärtjänstgöring;
given Stockholms slott den 27 januari 1939.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Per Edvin Sköld.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 27 januari 1939.
Närvarande:
Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,
Möller, Engberg, Sköld, Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund.
Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld, anför:
Den 12 juni 1904 ådrog sig jordbruksarbetaren Karl Gunnar Karlsson,
Vinnerstad, Östergötlands län, genom olycksfall under värnpliktstjänstgöring
vid dåvarande Första livgrenadjärregementet sådan skada i vänstra benet
och höften, att han under viss tid år 1904 måste vårdas å sjukrum samt
året därpå hemförlovas såsom oförmögen till krigstjänst. Sedan riksförsäkringsanstalten
förklarat, att den Karlsson ågångna skadan borde anses hava
medfört nedsättning i hans arbetsförmåga motsvarande 20 procent av normal
1(57 3»
6
Kungl. Majus proposition nr 49.
arbetsförmåga, tillerkändes Karlsson genom Kungl. Maj:ts beslut den 16 mars
1906 förutom sjubhjälp för viss tid en årlig ersättning (livränta) av 60 kronor,
att beräknas oell utgå från och med den 12 augusti 1905 från beväringsmanskapets
invalid- och pensionsfond. Såväl sjukkjälpen som den årliga
ersättningen fastställdes i enlighet med de i lagen den 5 juli 1901 (nr 39)
angående ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete angivna grunder
för utgivande av dylik ersättning.
Från och med den 1 januari 1931 har Karlsson jämlikt kungörelsen den
23 maj 1930 (nr 172) örn ändrad lydelse av § 1 i kungörelsen den 10 juni
1921 (nr 410) angående förhöjning av vissa till i statens tjänst skadade
arbetare m. fl. av statsmedel utgående livräntor m. m. utöver livräntan å
60 kronor uppburit tilläggsersättning med ett årligt belopp av 75 kronor.
Sedan Karlsson i en till arméförvaltningens civila departement den 19
april 1938 inkommen skrift anhållit att komma i åtnjutande av förhöjd ersättning
för berörda skada, har civila departementet med skrivelse till
Kungl. Majit den 31 maj 1938 överlämnat Karlssons ifrågavarande skrift och
därvid anfört bland annat följande:
Karlsson åberopar såsom stöd för sin anhållan örn ytterligare höjning
av livräntan två läkarutlåtanden, av vilka framgår bland annat, att Karlsson
numera lider av stelhet i vänstra höftleden och att vänstra benet är avsevärt
förkortat och atrofierat. Kiksförsäkringsanstalten har i ett över framställningen
avgivet yttrande anfört bland annat, att Karlssons nuvarande tillstånd, sådant
det beskrives i ett av legitimerade läkaren Carl Fr. Ekman avgivet utlåtande,
vore en följd av det Karlsson den 12 juni 1904 övergångna olycksfallet
samt att skadan för närvarande finge anses medföra nedsättning av
Karlssons arbetsförmåga med två tredjedelar av normal arbetsförmåga.
Departementet anser det vara med rättvisa och billighet överensstämmande,
att Karlsson må komma i åtnjutande av en mot den nuvarande nedsättningen
i arbetsförmågan svarande livränta enligt bestämmelserna i 4 § 1901
års olycksfallslag eller en livränta av (2/s X 300) = 200 kronor för år.
Emellertid föreskrives i 16 § merberörda olycksfallslag att, därest, sedan
ersättning blivit genom slutligt beslut bestämd, väsentlig förändring yppas
i de förhållanden, vilka voro avgörande för ersättningens bestämmande, ersättningstagaren
må inom två år från beslutets dag anhängiggöra talan örn
jämkning i ersättningen. Jämkning må dock ej avse ersättning, som belöper
på tiden före den dag, då talan anhängiggjordes.
Med hänsyn härtill lärer Karlsson, vilken först i november 1937 gjort
framställning örn jämkning i den honom år 1906 tillerkända livräntan, icke
kunna utan riksdagens medgivande tillerkännas förhöjd livränta. Vidare
synes det på grund av ovannämnda föreskrift icke böra ifrågakomma att
bereda Karlsson förhöjd livränta för tid före den 19 april 1938 eller
den dag, då Karlssons ansökning örn förhöjd livränta till departementet inkommit.
Därest förhöjning i livräntan beviljas Karlsson, ankommer det på departementet
att jämlikt kungörelsen den 10 juni 1921, nr 410, pröva och avgöra,
huruvida och i vad mån tilläggsersättning till den förhöjda livräntan
må utgå.
På grund av vad sålunda anförts har civila departementet hemställt, att
Kungl. Majit täcktes föreslå riksdagen medgiva, att den Karl Gunnar Karlsson
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 49.
genom Kungl. Maj:ts beslut den 16 mars 1906 tillerkända livräntan måtte
— utan hinder därav, att framställning örn jämkning i tidigare beslutad
ersättning icke blivit gjord inom tid, som föreskrives i 16 § lagen den 5
juli 1901 angående ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete —
från och med den 19 april 1938 utgå med ett till 200 kronor för år förhöjt
belopp.
Den Karlsson år 1906 tillerkända livräntan har enligt vad utredningen i Departementsärendet
utvisar utmätts med utgångspunkt från att den honom ågångna
skadan ansetts medföra nedsättning i arbetsförmågan motsvarande 20 procent
av normal arbetsförmåga. Enligt vad riksförsäkringsanstalten i skrivelse
till arméförvaltningens civila departement den 1/ maj 1938 meddelat bör
emellertid skadan numera anses medföra en nedsättning av Karlssons arbetsförmåga
med två tredjedelar av normal arbetsförmåga. Med hänsyn till
denna väsentliga försämring av arbetsförheten synes Karlssons hemställan
örn förhöjd ersättning vara värd beaktande.
Såsom i det föregående omförmälts har ersättningen till Karlsson fastställts
enligt lagen den 5 juli 1901 angående ersättning för skada till
följd av olycksfall i arbete. I 16 § nämnda lag förutsättes visserligen
att jämkning skall kunna ske i enligt lagen tillerkänd ersättning, därest,
sedan ersättningen blivit genom slutligt beslut bestämd, väsentlig förändring
yppats i de förhållanden, vilka varit avgörande för ersättningens
bestämmande. Villkoret härför är emellertid, att talan om dylik jämkning
väckes inom två år från beslutets dag. Då Karlsson först den 19 april
1938 hos arméförvaltningens civila departement gjort framställning örn
förhöjning i den honom år 1906 tillerkända livräntan, är han följaktligen
icke författningsenligt berättigad att med anledning av den inträffade försämringen
i arbetsförmågan erhålla förhöjd ersättning. Billighetsskäl synas
dock tala för att den omständigheten, att frågan örn jämkning blivit för
sent väckt, icke bör utgöra hinder för Karlsson att komma i åtnjutande av
en mot den nuvarande nedsättningen i arbetsförmågan svarande livränta.
Såsom civila departementet föreslagit torde den förhöjda livräntan böra
bestämmas till 200 kronor för år, motsvarande två tredjedelar av den ersättning,
som enligt bestämmelserna i 4 § förenämnda lag den 5 juli 1901
skolat utgå vid bestående förlust av arbetsförmågan. Den förhöjda livräntan
synes böra utgå från och med den 19 april 1938. Frågan huruvida tilläggsersättning
till den förhöjda livräntan må utgå jämlikt kungörelsen den 10
juni 1921 ankommer det sedermera på civila departementet att pröva.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att den Karl Gunnar Karlsson genom Kungl. Majis beslut
den lii mars 1906 tillerkända livräntan må — utan hinder
därav, att framställning örn jämkning i tidigare beslutad ersättning
icke blivit gjord inom tid, som föreskrives i 16 §
8
Kungl. Majus proposition nr 49.
lagen den 5 juli 1901 angående ersättning för skada till följd
av olycksfall i arbete — från oell med den 19 april 1938 utgå
med ett till 200 kronor förhöjt belopp.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Majit Konungen lämna bifall
samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Alf Ewerlöf.
Stockholm 1939. K. L. Beckmans Boktryckeri.