Kungl. Maj:ts proposition nr 32.
1
Nr 32.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående försäljning ao
vissa områden av renbeteslanden; given Stockholms
slott den 4 januari 1939.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
A. Pehrsson-Bramstorp.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den i
januari 1939.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld,
Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, anför:
Länsstyrelsen i Jämtlands län har i framställning den 30 september 1937
hemställt dels att visst område örn 0.6788 hektar av Ljusnedals bruksegendom,
vilken egendom ingår i renbeteslanden, måtte av länsstyrelsen få försäljas
under hand till person eller sammanslutning, som länsstyrelsen ansåge böra
antagas såsom köpare, för en köpeskilling ej understigande 1,000 kronor, dels
att till köparen av området finge av en utav kronan uppburen ersättning för
brandskada å egendomens mangårdsbyggnad utlämnas ett lån av högst
40,000 kronor att användas för bestridande av kostnaderna för uppförande
av en ny byggnad å egendomen, dels ock att återstoden av brandskadeersättBihang
till riksdagens protokoll 1939. 1 samt. Nr 32.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 32.
ningen, 2,572 kronor 50 öre, ävensom köpeskillingen för omförmälda till försäljning
avsedda område finge tillföras renbetesfjällens skogsfond. Det till
försäljning avsedda området är beläget vid Ljusnedals bruksgård.
Sedermera har länsstyrelsen i skrivelse den 19 november 1937 gjort framställning
om att få försälja ytterligare ett område av nämnda egendom för
en köpeskilling ej understigande 500 kronor. Det till försäljning avsedda
området är beläget vid byn Bruksvallarna och omfattar en areal av 1.17
hektar.
Över framställningarna Ira särskilda yttranden avgivits av kammarkollegiet,
domänstyrelsen och vederbörande skogsstatstjänstemän ävensom
lappfogden i Jämtlands län och lapparna tillhörande Mittådalens lappby.
Över framställningen den 30 september 1937 har därjämte utlåtande avgivits
av statskontoret samt över framställningen den 19 november 1937
av 27 kronoarrendatorer i Bruksvallarna. I anledning av kammarkollegiets
yttranden har länsstyrelsen den 2 och den 10 mars 1938 efter remiss inkommit
med utlåtanden i ärendet.
Ljusnedal Bruksgården.
Till stöd för framställningen den 30 september 1937 har länsstyrelsen anfört
bland annat följande:
Jämlikt Kungl. Maj:ts brev den 20 oktober 1893 hade länsstyrelsen bemyndigats
att för kronans räkning inköpa egendomen Ljusnedal (Ljusnedal Bruksgården
och Ljusnedal Bruksvallarna) i Tännäs socken i Härjedalen, vilken
egendom ansetts behövlig för utvidgning av renbeteslanden i länet. Sedermera
hade Kungl. Maj:t genom brev den 10 april 1896 meddelat bestämmelser
om egendomens utarrendering samt om dispositionen av de byggnader, som
skulle användas för kronans räkning.
Vid eldsvåda den 21 mars 1937 hade mangårdsbyggnaden nedbrunnit till
grunden. Byggnaden hade vid tillfället disponerats enligt hyreskontrakt av
tvenne ortsbor, på vilkas bekostnad husen voro under hyrestiden brandförsäkrade
för 100,000 kronor. I brandskadeersättning hade länsstyrelsen utbekommit
42,572 kronor 50 öre, vilket belopp i länets räkenskaper innestode
å konto »Landskontorets expeditionsmedel».
Före branden hade mangårdsbyggnaden använts under påsktiden 1936
och 1937 till pensionat. Genom branden hade kronoarrendatorerna å egendomen
förorsakats ekonomiskt avbräck. De hade nämligen haft en ej ringa
inkomst genom försäljning av mjölk, smör och andra jordbruksprodukter
för utspisning av turister. Efter branden å huvudbyggnaden stöde denna möjlighet
endast i mindre omfattning öppen, då annan större lokal, lämplig som
utspisningsställe, ej funnes i Ljusnedal eller dess närhet. Den inkomst, som
arrendatorerna i Ljusnedal haft genom att upplåta bostad åt turister, hade
därför ock genom branden i stort sett försvunnit.
Såsom länsstyrelsen vid flera tillfällen haft anledning erinra, förde arrendatorerna
å kronans renbeteshemman i fjällen en hård kamp för sin tillvaro.
Då de ej hade samma möjlighet som befolkningen i länets centralare
delar att utnyttja inträffade högkonjunkturer, förmådde de ej heller under
sådana tider nedbringa sin ofta rätt stora skuldsättning. Länsstyrelsen ansåge
sig därför utan överdrift kunna påstå, att armod i allmänhet vore rådande
i dessa arrendatorers hem. För arrendatorerna i Ljusnedal, för
Kungl. Maj:ts proposition nr 32.
3
närvarande 30 till antalet, hade sålunda herrgårdsbyggnadens brand medfört
sämre försörjningsförhållanden än de som tidigare varit rådande.
Länsstyrelsen ansåge det därför vara synnerligen angeläget, att något gjordes
för att förbättra dessa arrendatorer levnadsvillkor. Vid övervägande av de
olika möjligheterna härför hade länsstyrelsen stannat för ett projekt, som
innebure att den nuvarande tomten för herrgårdsbyggnaden, något utökad,
försåldes till person eller sammanslutning, som vöre villig att därå uppföra
och driva pensionat samt att möjlighet bereddes köparen att mot säkerhet
av inteckning i fastigheten få mot relativt låg ränta för bestridande av byggnadskostnaderna
såsom lån bekomma den av kronan erhållna ersättningen
för den brunna huvudbyggnaden eller i runt tal 40,000 kronor.
Sedan några år tillbaka hade länsstyrelsen legat i underhandling med personer
som hört sig för rörande villkoren för att förhyra herrgårdsbyggnaden
för att där driva pensionatrörelse. Underhandlingarna hade dock ej lett till
resultat på grund av att man dragit sig för kostnaderna för byggnadens iordningställande
såsom pensionat. På grund av turistfrekvensens i Härjedalens
fjälltrakter starkt säsongbetonade karaktär måste man räkna med att i företag
av ifrågavarande art, därest de skulle vara lönande, ej alltför stort kapital
läge investerat. I varje fall måste räntor och amortering å anläggningskostnader
hålla sig inom rimliga gränser. Utan att man beredde eventuella spekulanter
å byggnadstomt i Ljusnedal för uppförande av pensionatsbyggnad betydande
förmåner, torde emellertid det av länsstyrelsen nu framlagda projektet
icke kunna förverkligas, och av naturliga skäl vore det av synnerlig
vikt att pensionatrörelsen kunde drivas på sådant sätt att densamma lande
kronans arrendatorer till varaktigt gagn.
Hinder från renskötselns synpunkt förefunnes ej för avyttring av detta i
en utkant av renbeteslanden inom en tätt befolkad trakt belägna område och
ej heller i övrigt berördes de nomadiserande lapparnas intressen av en eventuell
försäljning därav.
Området med därå befintliga kronan tillhörande byggnader ansåge länsstyrelsen
fördenskull böra få under hand försäljas till den högstbjudande,
sorn ansåges lämplig att driva pensionatrörelse i Ljusnedal, för en köpesumma,
ej understigande 1,000 kronor. Försäljningen borde ske med skyldighet
för blivande ägare av området att inom två år efter det kronan frånträtt
detsamma hava därå uppfört pensionatbyggnad med sovplats för minst
20 personer vid normal beläggning samt med rätt för kronan att, örn detta
villkor åsidosattes, under en tid av högst tio år från tillträdet köpa området
åter enligt lagen örn återköpsrätt till fast egendom.
Den blivande ägaren av området borde sättas i tillfälle att för bestridande
av nvbyggnadskostnaderna för pensionatet som lån på fördelaktiga villkor
erhålla den av kronan uppburna ersättningen för den brunna herrgårdsbyggnaden
i Ljusnedal eller i runt tal 40,000 kronor. Länsstyrelsen vore av den
uppfattningen att en byggnad för pensionat av den storlek, varom bär är
fråga, icke kunde i Ljusnedal med nuvarande priser uppföras för lägre kostnad
än 80,000 kronor, vartill komme utgifter för anskaffning av inventarier.
Ehuru det strede mot den allmänna regeln, att kronans intecknade fordran
skulle hava bästa rätt, syntes det dock länsstyrelsen erforderligt alt det på
grund av föreliggande särskilda omständigheter i detta fall gjordes ett undantag
härifrån. För en blivande köpare utan större eilet kapital mötte det
givetvis avsevärda svårigheter att finansiera ett företag av den art, varom
här vöre fråga. Dess räntabilitet vore beroende av omständigheter, som ej
lätteligen kunde förutses. Länsstyrelsen ansåge sig därför nödsakad föreslå,
att det måtte tillåtas ägaren av området att inteckningar intill högst
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 32.
20,000 kronor finge med bättre rätt gravera detsamma än den inteckning däri,
som skulle för kronan utgöra säkerhet för dess utlämnade lån å högst 40,000
kronor. Då avkomsten av pensionatrörelsen vore synnerligen svårberäknelig,
borde den ränta, låntagaren skulle hava att utgiva å av kronan erhållet lån,
för denne ställa sig förmånlig. Länsstyrelsen ansåge, att en årlig ränta av
IV2 procent borde under nuvarande ränteläge vara tillräcklig. Lämpligt torde
dock vara att föreskrift lämnades om att under tid, då riksbankens diskon -teringsränta för högst 3 månaders växlar kunde komma att överstiga 4^2 procent,
låneräntan efter Kungl. Maj:ts bestämmande skulle utgå med högst 21/?
procent. Tillika borde stipuleras att räntan skulle för varje kalenderår erläggas
senast den 1 februari därpå följande år vid äventyr att ogulden del
av lånet omedelbart kunde uppsägas till betalning. Någon amorteringsskyldighet
borde ej åligga låntagaren. Lånet borde utlämnas allenast i den mån
verkställda byggnadsarbeten skäligen kunde anses för detsamma lämna trygghet.
Det torde ock med hänsyn till föreslagna villkor rörande försäljningen
få anses vara följdriktigt att föreskrift lämnades om att lån för ifrågavarande
ändamål ej finge beviljas senare än två år efter det kronan genom försäljningen
frånträtt området.
Köparen borde^ dessutom tillförbindas ensam vidkännas kostnad för avstyckning
av området samt för lagfart och övriga med försäljningen förenade
utgifter ävensom att svara för alla området efter tillträdesdagen åbelöpande
skatter och onera.
Överskjutande del av behållna brandskadeersättningen för huvudbyggnaden
i Ljusnedal, sedan nämnda belopp å 40,000 kronor reserverats för utbetalning
såsom lån, eller 2,572 kronor 50 öre, svntes länsstyrelsen böra
överföras till jämtländska renbetesfjällens skogsfond.
I yttrandena har framställningen om försäljning av ifrågavarande område
tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Länsstyrelsens förslag i övrigt har
däremot framkallat betänkligheter hos vissa av de hörda myndigheterna.
Kammarkollegiet har i sitt yttrande anfört i huvudsak följande.
Den förmån, som genom anläggande av pensionat eller annan anläggning
för mottagande och utspisande av turister å ifrågavarande egendom skulle
beredas de å platsen boende arrendatorerna genom underlättad avsättning
av deras jordbruksprodukter, vöre i hög grad behövlig för arrendatorerna.
Huruvida en blivande anläggning borde tillskapas i den ordning länsstyrelsen
föreslagit, syntes däremot tveksamt. Örn en stor pensionatsbyggnad
uppfördes, torde denna i första hand tågås i anspråk även för inkvartering.
Arrendatorerna skulle sålunda efter inrättande av ett pensionat ej
kunna påräkna att få mottaga inkvartering i samma utsträckning som
tidigare. Vid genomförandet av länsstyrelsens förslag skulle alltså inträda
en försämring för dem.
Ur vissa andra synpunkter framstode än mer ovisst, huruvida ett genomförande
av sagda förslag i föreliggande form vore önskvärt. De ekonomiska
förutsättningarna för förläggandet till ifrågavarande plats av ett större turistpensionat
vore sålunda osäkra. Det vore synbarligen med tanke på dessa
svårigheter, som länsstyrelsen ansett nödigt, att den blivande företagaren
erhölle understöd genom att få på billiga villkor låna den för gamla herrgårdsbyggnaden
influtna brandskadeersättningen.
Vad beträffade dessa medel måste först uppmärksammas, att de influtit
för byggnader tillhörande för renbetesfjällens utvidgning inköpta och sålunda
för renskötselns understödjande anskaffade fastigheter. Genom den
föreslagna dispositionen skulle medlen komma till en användning, som vore
Kungl. Maj:ts proposition nr 32.
5
främmande för det ändamål till vilket de avsatts. Skulle de utlånas i något
annat syfte än det nyssnämnda, torde detta endast kunna ske mot fullgod
säkerhet och normal utlåningsränta. Den i ärendet föreslagna användningen
syntes icke fylla någon av dessa fordringar.
Även örn kollegiet instämde i länsstyrelsens syfte, funne kollegiet den
härför valda vägen mindre efterföljansvärd, därvid hänsyn tillika borde tagas
till den prejudicerande innebörden av frågans lösning enligt dess förslag.
I stället ville kollegiet förorda, att förhandlingar upptoges med Svenska
Turistföreningen örn anordnande på platsen av en, till omfattningen helst
något mindre, anläggning för mottagande av turister. Örn så ansåges erforderligt,
syntes därvid hinder icke möta att låta föreningen med äganderätt
förvärva ifrågavarande område ävensom mot skälig ränta och amortering
samt betryggande säkerhet erhålla ett lån av ifrågavarande medel till
nybyggnaden.
Statskontoret har — efter att ha framhållit, att då brandskadeersättningsbeloppet
för den nedbrunna mangårdsbyggnaden bort inlevereras till statskontoret
för att tillföras jämtländska renbetesfjällens skogsfond, något särskilt
Kungl. Maj:ts beslut i detta hänseende således icke vore erforderligt —
anfört i huvudsak följande:
Av utredningen syntes framgå, att det i ärendet ifrågakomma tomtområde!
utan olägenhet för lappväsendet kunde tagas i anspråk för det ändamål, som
här avsåges. Mot ett avskiljande från bruksegendomen av området vöre
därför i och för sig icke något att erinra, under förutsättning givetvis att
köpeskillingen komme fonden till godo.
Den av länsstyrelsen föreslagna låneanvisningen skulle i verkligheten innebära,
att jämtländska renbetesfjällens skogsfonds tillgångar komme att
disponeras för ett ändamål, främmande för det, för vilket de avsatts. Endast
under den förutsättningen att en utlåning kunde ske mot betryggande
.säkerhet och under fullt tillfredsställande lånevillkor kunde en placering
av fondens medel för ett dylikt ändamål ifrågakomma. Att en sådan placering
icke kunde uppnås med länsstyrelsens förslag torde vara uppenbart.
Med hänsyn härtill och då för övrigt, såvitt statskontoret kunde bedöma,
stora vanskligheter måste vara förbundna med realiserandet av den av länsstyrelsen
framlagda planen på områdets upplåtande till en pensionatsanläggning,
i vilket avseende ämbetsverket delade de synpunkter, kammarkollegiet
i sitt utlåtande framhållit, kunde statskontoret icke tillstyrka länsstyrelsens
hemställan.
Därest Kungl. Majit likväl skulle anse skäl föreligga för ett tillmötesgående
av framställningen, borde frågan enligt statskontorets förmenande underställas
riksdagens prövning.
Länsstyrelsen i .Jämtlands län har i sitt utlåtande den 2 mars 1938 anfört
bland annat:
Kollegiets farhågor, att tillkomsten av ett pensionat skulle minska arrendatorernas
möjligheter att få mottaga inkvarteringar av turister, syntes föga
grundade. Det torde vara uppenbart, att tillkomsten av ett pensionat, som
sannolikt komme att vara öppet åtminstone under den största delen av året,
komme alt bereda ortsbefolkningen väsentliga fördelar genom ökade möjligheter
till avyttrande av sina produkter och till inkomster genom skjutsar,
vägvisning, bärning med mera. Än mera skulle sådana fördelar beredas ortsbefolkningen
örn anstalter kunde träffas för att pensionatet under så gott
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 32.
som hela året finge mottaga ett tillfredsställande antal pensionärer. Möjlighet
härtill syntes icke vara utesluten.
Kammarkollegium hade vidare funnit det vax-a än mer ovisst huruvida genomförandet
av länsstyrelsens förslag i nu föreliggande form kunde anses
önskvärt, enär de ekonomiska förutsättningarna för förläggandet till ifrågavarande
plats av ett större turistpensionat finge anses osäkra. Dessa kollegiets
uttalanden röjde en viss obekantskap med förhållandena.
Det vore självfallet, att det skulle vara förenat med en icke ringa ekonomisk
risk att driva ett pensionat, beläget på så långt avstånd från järnvägsförbindelse,
som det nu ifrågasatta. Hittills hade strömmen av turister
till fjälltrakterna i länets västra delar så långt ifrån visat någon avmattning
att den tvärtom oupphörligt tilltagit med den helt naturliga följden att alltmera
omfattande anordningar vidtagits för att mottaga turisterna. Skulle
en avmattning av tillströmningen ske, kunde förhållandena bli mycket prekära
för en hel del av dem som investerat kapital i anläggningar för turister.
Det vore därför av vikt, att för det pensionat, som planerades i Ljusnedal,
möjlighet bereddes att erhålla billiga lån till gäldande av en större
del av anläggningskostnaden.
Vad slutligen beträffade kammarkollegiets hemställan om upptagande av
förhandlingar med Svenska Turistföreningen om uppförande och drivande
av det planerade pensionatet i Ljusnedal, så inleddes sådana redan före avlåtandet
av länsstyrelsens skrivelse den 30 september 1937 men gåvo icke
något positivt resultat.
Ljusnedal Bruksvallarna.
Såsom stöd för framställningen den 19 november 1937 har länsstyrelsen
anfört, bland annat, följande.
A Ljusnedals bruksegendom funnes, förutom Ljusnedal, ännu en större
anhopning av arrendegårdar, nämligen i Bruksvallarna. Antalet arrendatorer
därstädes vore för närvarande 32. Det vore synnerligen angeläget, att
något gjordes för förbättrande jämväl av dessa arrendatorers levnadsvillkor.
Byn Bruksvallarna vore belägen i Ljusnans älvdal cirka 8 V2 mils väg
väster örn Hede järnvägsstation. Trakten, som finge anses höra till länets
vackraste högfjällsområden, hade de största naturliga förutsättningar att
kunna locka turister till sig.
Under senare år hade rätt många turister sökt upp sig till Bruksvallarna.
Emellertid kunde de därstädes boende på grund av begränsade utrymmen i
gårdarna och svårigheten att anordna utspisning icke i större utsträckning
mottaga turister. Utan tvivel skulle ökad turistfrekvens bliva till stor fördel
för befolkningen i Bruksvallarna. Länsstyrelsen ansåge därför, att åtgärd
borde vidtagas i syfte att bereda person eller sammanslutning, som vore
villig driva pensionatrörelse i Bruksvallarna, tillfälle att förvärva erforderlig
Somt för byggnader.
En blivande spekulant å tomt för pensionat i Bruksvallarna kunde ej bjudas
samma förmåner som av länsstyrelsen i skrivelsen den 30 september 1937
föreslagits beträffande villkoren för pensionatsbyggnad i Ljusnedal. Då man
emellertid näppeligen kunde tänka sig att spekulant funnes, som åtnöjdes
med arrende av tomt för pensionatsbyggnaden, syntes det länsstyrelsen för
planens realiserande erforderligt, att mark för byggnaden upplätes med äganderätt.
Länsstyrelsen hade låtit upprätta en karta över ett som tomtplats för pensionatsbyggnad
mycket lämpligt område om 1.1700 hektar, beläget strax norr
Kungl. Maj:ts proposition nr 32.
i
om Bruksvallarna. Tomtplatsen inginge ej i någon av arrendelotterna och
utgjordes icke av produktiv mark. Hinder från renskötselns synpunkt förefunnes
icke att avyttra detta intill en redan tätt befolkad trakt liggande markområde,
och ej heller i övrigt berördes de nomadiserande lapparnas intressen
av en eventuell försäljning därav.
I fråga om försäljningsvillkoren har länsstyrelsen föreslagit:
Området borde få under hand försäljas till den högstbjudande, som ansåges
lämplig driva pensionatrörelse i Bruksvallarna, för en kontant köpesumma
ej understigande 500 kronor. Försäljningen borde ske med skyldighet för
blivande ägaren av området att inom två år efter det kronan frånträtt detsamma
hava därå uppfört pensionatsbyggnad med sovplats för minst 20
personer vid normal beläggning samt med rätt för kronan att, örn villkoret
åsidosattes, under en tid av högst tio år från tillträdet köpa området åter
enligt lagen örn återköpsrätt till fast egendom. Köparen borde tillförbindas
ensam vidkännas kostnad för avstyckning av området samt för lagfart och
övriga med försäljningen förenade utgifter ävensom svara för alla om
rådet efter tillträdesdagen åbelöpande skatter och onera.
För tomtområdet inflytande försäljningsmedel borde tillföras jämtländska
renbetesfjällens skogsfond.
I yttrandena från domänstyrelsen och skogsstatstjänstemännen samt kronoarrendator
er na i Bruksvallarna har förevarande framställning tillstyrkts
eller lämnats utan erinran. Kammarkollegiet samt lappfogden och de i ärendet
hörda lapparna ha däremot ställt sig avvisande mot förslaget.
1 kronoarrendatorernas yttrande har framhållits i huvudsak följande.
De dåliga utkomstmöjligheterna, som funnes i trakten, hade haft till följd
att ett stort flertal av befolkningen där nödgades leva under synnerligen
tryckta ekonomiska villkor. Om kampen för det dagliga brödet vore nog så
hård under de nu förhållandevis goda konjunkturerna, måste den helt naturligt
bliva än värre under en kommande lågkonjunktur. Med bekymmer
såge därför många av byborna framtiden an. En livlig turistfrekvens skulle
medföra påtagliga fördelar.
I detta sammanhang framhölles därjämte, att ett stort antal byggnadssakkunniga
personer funnes i Bruksvallarna. Enligt vad som ställts i utsikt
skulle arbete med uppförande av för pensionatrörelsen erforderliga byggnader
i stor utsträckning kunna beredas dessa personer. Turistanläggningen
skulle sålunda bliva av oskattbart värde för befolkningen och till stort gagn
för dess framtida försörjning.
Lapparna ha enligt det protokoll, som förts vid sammanträde med dem
den 19 december 1937, avstyrkt länsstyrelsens förevarande förslag huvudsakligen
på den grund alt de fruktade, att en livlig turisttillströmning till
trakten kring Bruksvallarna skulle kunna verka störande för renskötseln.
Kammarkollegiet har anfört bland annat följande.
Den renskötsel, som bedreves i trakten av Bruksvallarna, syntes väl knappast
i och för sig böra utgöra ovillkorliga hinder för upprätthållande därstädes
av pensionatrörelse för turister. Några allvarligare störningar för
lapparna torde därav knappast vara att befara och syntes icke lia uppkommit
genom den turiströrelse, som redan nu förefunnes å platsen.
Även örn sålunda (åt turistpensionat i Bruksvallarna icke vore ur lappsynpunkt
helt omöjligt, kunde dock ifrågasättas huruvida behovet därav
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 32.
vöre så angeläget, att det allmänna eller i detta fall länsstyrelsen skulle anse
sig böra själv uppträda såsom initiativtagare. Det vore dock att märka att
Bruksvallarna läge omedelbart intill trakter utgörande ett av länets största
sammanhängande renbetesområden samt att lapparna erinrat örn den hänsyn
renskötseln krävde.
Efter de uttalanden, som gjorts i ärendet, syntes även den fördel, som
skulle beredas arrendatorerna å renbetesfjällen vid Bruksvallarna, tämligen
osäker.
Utan att särskilda skäl kunde åberopas syntes sålunda ej anledning föreligga
att å Bruksvallarna nyupprätta en större turistplats. Sådana skäl funne
kollegiet icke vara för handen.
Länsstyrelsen har i sitt utlåtande den 10 mars 1938 i anledning av kammarkollegiets
yttrande anfört bland annat.
Det viktigaste spörsmålet för avgörande av försäljningsfrågan syntes vara
huruvida en försäljning av ett tomtområde till pensionat skäligen kunde anses
medföra så stor skada för renskötseln, att den därför icke borde tillåtas.
Det borde då först framhållas att byn Bruksvallarna ligger i en utkant av
Ljusnedals renbetesland utmed Ljusnan. Byn hade en befolkning av cirka
250^ personer och mitt emot på andra sidan Ljusnan läge byn Flon med ett
invånarantal av cirka 80. Det vore påtagligt, att det icke innebure någon
lockelse för renarna att hålla sig i närheten av två så pass stora och intill
varandra liggande byar med dess relativt livliga rörelse. Även om tomtområdet
förlädes till byns ytterområde syntes det vara mer än tvivelsamt om ett
där uppfört pensionat skulle kunna nämnvärt skada renskötseln. Kammarkollegiet
har också vitsordat att genom ett bifall till länsstyrelsens tidigare
framställning några allvarliga störningar för lapparna knappast lära vara
att befara.
Vid sammanträde inför lappfogden i länet den 29 december 1937 hade
visserligen tillstädeskomna lappar tillhörande Mittådalens lappby förklara!
sig avstyrka den ifrågasatta försäljningen. De gjorda uttalandena baserade
sig emellertid icke på någon erfarenhet om olägenheter för renskötseln, vilka
skulle ha framkallats av de turister som redan nu emellanåt sloge sig ned i
Bruksvallarna, utan syntes grundade på allmänna, obestyrkta farhågor samt
på den uppfattningen att renbeteslanden och fjällområden i övrigt borde helt
reserveras för renskötseln och att turisternas tillträde till dessa områden borde
i möjligaste mån hållas tillbaka. Länsstyrelsen kände djupt sin förpliktelse
att skydda lapparnas berättigade intressen, men denna synpunkt finge
tydligen icke drivas så långt, att arrendatorerna å renbeteslanden, vilka
även de hörde under lappväsendet, icke tillbörligen tillgodosåges. Då dessa
båda gruppers intressen strede mot varandra, borde uppenbarligen en avvägning
ske, därvid hänsyn jämväl borde tagas till turisternas åstundan att under
numera påkallade, mera bekväma förhållanden kunna få en tids vistelse
i fjällen. En sådan avvägning hade av länsstyrelsen företagits och givit
till resultat det framlagda förslaget örn försäljning av ett område till pensionat.
Departements
chefen.
Att pensionatsanläggningar komma till stånd i Ljusnedal och Bruksvallarna
synes ur arrendatorernas och den övriga ortsbefolkningens synpunkt vara
önskvärt med hänsyn till de vidgade möjligheter till avsättning av lantbruksprodukter
som därigenom skulle vinnas. Av den i ärendet förebragta utredningen
torde framgå, att några olägenheter icke komma att uppstå för
Kungl. Maj:ts proposition nr 32.
9
lappväsendet genom avyttring av ovan omförmälda två mindre områden
från ifrågavarande i renbeteslanden ingående egendom att användas såsom
tomtplatser för dylika anläggningar. Jag tillstyrker därför i anslutning till
vad länsstyrelsen föreslagit, att ifrågavarande två områden, det ena med
en areal av omkring 0.6788 hektar och det andra med en areal av omkring
1.17 hektar, av egendomen Ljusnedal må för ett pris, ej understigande beträffande
förstnämnda område 1,000 kronor och i fråga örn sistberörda
område 500 kronor, och i övrigt på i huvudsak de av länsstyrelsen före
slagna villkor för ändamålet försäljas. Härtill erfordras riksdagens samtycke.
Det synes vidare lämpligt, att statsmakterna, på sätt länsstyrelsen föreslagit,
bidraga till uppförandet av pensionatsanläggningen i Ljusnedal genom
att såsom lån utlämna ett belopp av 40,000 kronor. Med hänsyn till der
nytta för kronans arrendatorer och ortsbefolkningen, som anläggningen
utan tvivel kommer att medföra, anser jag, att de erinringar, som framförts
mot förslaget i denna del, icke böra hindra dess genomförande.
Vad beträffar finansieringen av det ifrågasatta lånet synes det ej lämpligt
att, såsom länsstyrelsen föreslagit, låta lånet direkt utgå av den brandskadeersättning,
som utbetalats för den nedbrunna mangårdsbyggningen. Enligt
min mening bör i stället hela ersättningen utan dröjsmål inlevereras till statskontoret
för att tillföras jämtländska renbetesfjällens skogsfond och lånet
utgå av fonden. Om detta skall kunna ske, fordras emellertid, såsom statskontoret
framhållit, att lånet i och för sig utgör en godtagbar placering för
fondmedlen. Vid rådande ränteläge torde böra krävas, att ränta på lånet
skall utgå efter 3.3 procent. Låntagaren bör förpliktas att inom skälig tid
amortera lånet. Såsom säkerhet för lånet bör vidare läggas inteckningar i
fastigheten. För att bereda så gynnsamma kreditvillkor som möjligt vill jag
emellertid föreslå, att som säkerhet godtagas inteckningar med förmånsrätt
efter inteckningar till ett sammanlagt belopp av 20,000 kronor. Sistnämnda
modifikation synes, sammanställd med den föreslagna förräntningen, innebära
ett sådant avsteg från eljest tillämpade krav, att riksdagens medgivande
till den föreslagna placeringen av fondmedel bör inhämtas. Skulle förlust
uppkomma på utlåningen, torde fonden böra beredas ersättning av statsmedel.
I händelse av riksdagens samtycke till vad jag här föreslagit, bör det
ankomma på statskontoret att på angivna villkor utlämna lånet till den blivande
innehavaren av markområdet.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att medgiva
dels
att försäljning av två områden av Ljusnedals bruksegendom,
det ena med en areal av omkring 0.6788 hektar
och det andra med en areal av omkring T. 17 hektar, må ske
lill ett pris icke understigande, såvitt angår förstnämnda
område, 1,000 kronor och, beträffande sistberörda område,
500 kronor,
Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 32. 2
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 32.
dels ock att av de i jämtländska renbetesfjällens skogslund
innestående medlen må såsom lån på i huvudsak omförmälda
villkor till köparen av förstnämnda område utlämnas ett
belopp av 40,000 kronor att begagnas till uppförande av en
pensionatsbyggnad å området.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Ragnar Odhnoff.
388709. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1939.