Kungl. Maj:ts proposition nr 296.
1
Nr 296.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående förbättring av
vissa äldre tjänste- och familjepensioner m. m.; given
Stockholms slott den 12 maj 1939.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Ernst Wigforss.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den 12 maj
1939.
Närvarande:
Statsministern Hansson, statsråden Pehrs son-Bramstorp, Westman, Wigforss
Möller, Engberg, Sköld, Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler fråga örn
förbättring av vissa äldre tjänste- och familjepensioner m. m. och anför
därvid följande:
1938 års riksdag har i skrivelse nr 381 i anledning av inom riksdagen
väckta motioner och under åberopande av bankoutskottets av riksdagen godkända
utlåtande nr 61 anhållit, att Kungl. Maj:t måtte i huvudsaklig överensstämmelse
med vad utskottet i utlåtandet förordat låta verkställa utredning
och till 1939 års riksdag inkomma med förslag till provisorisk pensionsförstärkning
åt pensionerade befattningshavare i statens tjänst.
I angivna utlåtande nr 61 anförde 1938 års bankoutskott följande:
De yrkanden på provisorisk pensionsförhöjning, vilka innefattas i motionerna
I: 161 och II: 190, likalydande, II: 62, II: 191 och II: 279, avse i hu
Bihang
till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 296. 1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 296.
vudsak beredande av en förbättring av samtliga nu utgående pensioner till
förutvarande anställningshavare i statens tjänst. Enligt motionärernas uppfattning
har behovet av en dylik pensionsförbättring sedan länge gjort sig
starkt gällande. I motionerna uttalas, att det framstår såsom en allvarlig
brist i det nuvarande statliga pensioneringssystemet, alt ifrågavarande pensioner
icke — i motsats till löner och folkpensioner — äro differentierade
med hänsyn tagen till levnadskostnadernas växlande höjd på skilda orter
utan avvägda i relation till lönerna å billigaste ort, trots att det övervägande
antalet pensionärer äro bosatta å dyrare orter. Pensionerna äro därför i
flertalet fall alltför låga i förhållnde till avlöningsförmånerna. Motionärerna
framhålla vidare, att de under helt andra förhållanden än de nu rådande
fastställda pensionsbeloppen i och för sig i många fall måste — även med
beaktande av den pensionsförhöjning, som år 1925 tillerkändes vissa äldre
pensionärer, och å pensionerna utgående dyrtidstillägg — anses vara väl
knappt tillmätta. Den allmänna levnadskostnadsstegringen under de senare
åren har härjämte kommit att verka i en för pensionärerna ekonomiskt ogynnsam
riktning. Genom beslut av 1937 års riksdag hava statstjänstemännen
beretts viss kompensation för den inträdda fördyringen i form av provisorisk
avlöningsförstärkning. Pensionärerna däremot hava icke kommit i åtnjutande
av någon motsvarande förmån. I betraktande av nu angivna omständigheter
har det synts motionärerna vara med rättvisa och billighet förenligt,
att de redan avgångna anställningshavarna komma i åtnjutande av en
pensionsförstärkning. Denna bör enligt motionärernas mening snarast genomföras
såsom ett provisorium i avvaktan på en definitiv reglering av utgående
pensioner i samband med den revision av nu gällande pensionsbestämmelser,
som kan förväntas bliva en följd av ett beslut om lönereglering
för befattningshavarna vid den civila statsförvaltningen.
_ Den provisoriska pensionsförstärkningen bör enligt motionärernas förslag
så avvägas, att densamma icke kommer att föregripa en blivande definitiv
pensionsreglering. 1 anslutning härtill föreslås, att den årliga pensionsförstärkningen
för envar pensionär bestämmes till följande belopp, nämligen
enligt motionerna II: 62 och II: 191 till 180 kronor, enligt motionerna I: 161
och II: 190, likalydande, till 300 kronor eller, alternativt, till 180, 240 och
300 kronor inom respektive ortsgrupper enligt för folkpensioneringen gällande
grunder samt enligt motionen II: 279 till samma belopp — 132 respektive
216 kronor — med vilka provisorisk avlöningsförstärknnig till statens
tjänstemän utgår.
Vad sålunda i ovanberörda motioner anförts och föreslagits finner utskottet
i stort sett vara värt beaktande. Otvivelaktigt har behovet av en pensionsförbättring
för statens pensionärer under de senare åren allt mera gjort sig
gällande. De skäl, som föranlett beslutet örn en provisorisk avlöningsförstärkning
för statstjänstemännen, torde med fog kunna åberopas till stöd för
beviljande av en provisorisk förstärkning jämväl av nu utgående statspensioner.
Utskottet har därför funnit sig böra i princip giva sin anslutning till
förslaget att åtgärder snarast möjligt vidtagas för förbättrande av pensionärernas^
ställning. Emellertid är utskottet icke berett att utan förslag i ämnet
trän Kungl. Majit tillstyrka riksdagen att fatta beslut i frågan. De i motionerna
framställda yrkandena äga nämligen en synnerligen stor ekonomisk
räckvidd. Med utgångspunkt från det nuvarande antalet pensionärer skulle
en pensionsförhöjning av exempelvis 180 kronor för var och en av dem medföra
en årlig statsutgift av omkring 2,700,000 kronor. Härtill kommer, att
en lämplig avvägning av pensionsförstärkningen näppeligen kan åvägabringas
utan en närmare utredning i ärendet. Då enligt utskottets mening
en dylik utredning bör verkställas genom Kungl. Maj:ts försorg, vill utskot
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 296.
3
tet förorda, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t gör framställning i sådant
syfte. Med hänsyn till behovet av snara åtgärder synes det angeläget,
att utredningen slutföres inom sådan tid, att förslag om provisorisk pensionsförstärkning
kan föreläggas 1939 års riksdag.
Vad härefter angår det i motionen II: 278 gjorda yrkandet, avser detsamma
utredning örn en generell förbättring av pensionsförmånerna för dels i
tjänst varande anställningshavare, dels ock redan pensionerad personal. I
sistnämnda del torde motionen få anses besvarad genom vad utskottet här
ovan anfört. Vad angår den i motionen berörda frågan örn en reglering av
blivande pensioner, får utskottet erinra därom, att 1936 års lönekommitté i
sitt den 16 december 1937 avgivna betänkande med förslag till civilt avlöningsreglemente
förutsatt, att en allmän översyn av gällande pensionsbestämmelser
kommer till stånd. Denna fråga har sålunda i huvudsak redan bragts
inför Kungl. Majit. Med hänsyn härtill synes det icke påkallat, att, såsom
i motionen ifrågasatts, riksdagen nu skulle i skrivelse till Kungl. Majit hemställa
om utredning rörande revision av gällande pensionsbestämmelser. Vid
sådant förhållande torde motionen, i den del varom nu är fråga, icke böra
föranleda någon riksdagens åtgärd.
I samband med den ifrågasatta revisionen av gällande pensionsbestämmelser
torde enligt utskottets mening en definitiv reglering av redan beviljade
pensioner böra äga rum.
Utskottet vill i detta sammanhang framhålla angelägenheten av att här
avsedda översyn av pensionsbestämmelserna och reglering av äldre pensioner
måtte bedrivas med all möjlig skyndsamhet. Till undvikande av de olägenheter,
som måste vara förenade med ett bibehållande efter löneregleringens
ikraftträdande av gällande, på nu utgående löner baserade pensionsunderlag,
vöre det givetvis i hög grad önskvärt, örn förslag i ämnet kunde framläggas
redan för 1939 års riksdag. Enligt vad utskottet inhämtat lära emellertid,
så vitt nu kan bedömas, förutsättningar härför näppeligen vara för
handen. Desto starkare förefaller behovet av ovan omhandlade provisoriska
pensionsförstärkning.
Vad slutligen angår den i flertalet föreliggande motioner upptagna frågan
om dyrortsgradering av pensionerna synes densamma böra göras till föremål
för prövning i samband med översynen av pensionsbestämmelserna.
I samband med statens övertagande av de militära familjepensionskassornas
verksamhet (prop. nr 248/1937) föreslogs från kassornas sida, att de
.aldra familjepensioner, som utgingo enligt kassornas reglementen eller framdeles
kunde komma att beviljas efter samma grunder, måtte uppbringas till
att motsvara lägst 75 procent av allmänna familjepensionsreglementets motsvarande
förmåner.
Vid anmälan av ärendet inför Kungl. Majit anförde jag i anledning härav
bland annat (prop. nr 248/1937, s. 64), att trots den förbättring, som i samband
med förstatligandet vidtagits i fråga örn berörda äldre militära familjepensioner,
billighetsskäl syntes tala för bifall till framställningen örn en generell
pensionsförhöjning av föreslagen art, därvid emellertid måste beaktas,
att motsvarande synpunkter gjorde sig gällande även inom andra delar av
det statliga pensionsväsendet. Då det vore önskvärt, att ifrågavarande spörsmål
vunne en, såvitt möjligt, enhetlig lösning inom de olika områden, där
det kunde äga aktualitet, var jag leir del dåvarande icke beredd att framlägga
förslag örn den ifrågasatta pensionsförhöjningen.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 296.
1937 års bankoutskott (utlåtande nr 52, s. 16) uttalade i anledning av
vad sålunda anförts, att utskottet delade uppfattningen om skäligheten av
den i propositionen berörda pensionsförhöjningen, som i och för sig enligt
utskottets förmenande måste anses synnerligen behjärtansvärd.
Med stöd av Kungl. Maj:ts beslut den 17 juni 1938 hava inom finansdepartementet
tillkallats särskilda sakkunniga, 1938 års pensionssakkunniga, för
att verkställa utredning och avgiva förslag rörande revision av gällande lagstiftning
om tjänste- och familjepension för statstjänstemän.
Sedermera har Kungl. Majit genom beslut den 28 augusti 1938 uppdragit
åt statskommissarien och byråchefen i statskontoret E. O. F. Björn att inom
finansdepartementet i enlighet med de direktiv, som chefen för departementet
komme att meddela, verkställa viss statistisk utredning på pensionsväsendets
område. Vid utredningen har förste amanuensen H. Wihlborg biträtt
såsom sekreterare. Med skrivelse den 3 mars 1939 har utredningsmannen
överlämnat vissa i tabellform upprättade sammanställningar angående
de tjänste- och familjepensioner, som varit föremål för utredning. Beträffande
undersökningarnas omfattning och för en närmare redogörelse angående
de därvid framkomna resultaten torde få hänvisas till en av utredningsmannen
upprättad promemoria med därvid fogade tabeller. Promemorian
torde få såsom bilaga fogas till detta protokoll (Bilaga A).
Den sålunda företagna statistiska pensionsutredningen har enligt givna direktiv
haft till syfte att klarlägga de äldre tjänste- och familjepensionemas
rättsliga grunder samt de utgående förmånernas storlek, både absolut och i
jämförelse med motsvarande förmåner för nu i tjänst varande befattningshavare.
Med äldre tjänstepensioner har vid utredningen principiellt
förståtts sådana, vilkas grundbelopp avvägts med hänsyn till s. k. oreglerad
avlöning. Såsom äldre familjepensioner hava ansetts samtliga
familjepensioner, vilka icke bestämts enligt allmänna familjepensionsreglementet,
familjepensionsreglementet för folkskollärare m. fl. eller familjepensionsreglementet
för arbetare.
Emellertid hava icke alla pensioner, vilka enligt vad nyss angivits äro att
anse såsom äldre, omfattats av undersökningen. Vid utredningen hava endast
medtagits pensioner, vilka utgå på grund av stadgande i lag eller författning.
S. k. riksdagspensioner och därmed jämförliga förmåner hava sålunda
lämnats åt sidan. De från statens pensionsanstalt utgående pensionerna
hava redovisats endast i den män de grundats i statens tjänst eller i
kommunal eller enskild befattning, vilken numera antingen förstatligats eller
eljest inordnats i det statliga lönesystemet. Förtidspensioner, vilka beviljats i
samband med olika omorganisationer, hava på grund av sin speciella karaktär
icke ansetts böra omfattas av undersökningen. Familjepensioner hava
redovisats endast i den mån de utgå till änkor och till minderåriga bani. De
på grund av äldre bestämmelser utgående understöden till överåriga ogifta
döttrar eller till överåriga arbetsoförmögna barn m. fl. hava ej medtagits.
Med nu angivna begränsningar har undersökningen omfattat i runt tal
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 296
13,700 tjänstepensioner samt 15,000 familjepensioner, därav omkring 3,600
barnpensioner.
Med utgångspunkt från den sålunda förebragta utredningen har inom
finansdepartementet upprättats en promemoria med förslag till förbättring
av vissa äldre tjänste- och familjepensioner. Efter remiss har statskontoret
den 5 maj 1939 avgivit utlåtande över de i denna departementspromemoria
upptagna förslagen.
I. Tjänstepensionerna.
Beträffande den statistiska pensionsutredningens resultat såvitt angår de
äldre tjänstepensionerna i allmänhet har i departementspromemorian framhållits,
att enligt utredningen skillnaden mellan de äldre pensionerna och
deras nyreglerade motsvarigheter vore i det övervägande antalet fall så obetydlig,
att man vid bedömande av skäligheten och behovet av en höjning
av pensionsnivån i allmänhet kunde jämställa de äldre och de nyare pensionerna.
Med prövningen av spörsmålet om en höjning av pensionsnivån
borde emellertid lämpligen anstå, intill dess 1938 års pensionssakkunniga
avslutat sitt arbete.
En sammanfattning av det allmänna läget för vissa av den statistiska utredningen
omfattade äldre tjänstepensioner lämnas i tabell 1 vid utredningsmannens
promemoria. I fråga om skäligheten av en förbättring av pensionsförmånerna
för vissa i denna sammanfattning redovisade pensionstagargrupper
uttalas i departementspromemorian:
Det avgjort sämsta läget uppvisa de till f. d. befattningshavare vid av staten
övertagen enskild järnväg utgående pensionerna. Frågan örn en förbättring
av dessa pensioner torde emellertid icke böra upptagas till prövning
förrän överblick vunnits över de konsekvenser en sådan förbättring kan föra
med sig för den händelse staten i en framtid skulle komma att övertaga större
delar av det enskilda järnvägsnätet.
Vad angår övriga i sammanfattningen ingående pensionstagargrupper,
vilka förete ett både absolut och relativt sett betydande antal pensioner i förhållandevis
ogynnsamt läge, synes endast beträffande de under försvarsväsendet
upptagna grupperna personal på aktiv stat samt värvat manskap
och daglönare vid marinen sådana omständigheter föreligga, att en förbättring
bör upptagas till övervägande i detta sammanhang.
Beträffande de pensionstagargrupper, vilkas förmåner enligt förslag i departementspromemorian
skulle komma i fråga för förbättring, har i promemorian
anförts i huvudsak följande.
A. Officerare på aktiv stat och nied deni i pensionshänsccnde likställda,
vilka pensionerats före den 1 januari 1918. I utredningsmannens promemoria
har utförligt redogjorts för de grunder, som gälla för de till officerare,
underofficerare och civilmilitär personal utgående äldre tjänstepensionerna.
I detta hänseende torde få hänvisas till berörda framställning. Beträffande
läget för dessa pensionärer i jämförelse med pensionärer enligt militära
tjänstepensionsreglementet i dess nuvarande lydelse, har i promemorian framhållits,
att en tydligt sämre ställning intages av de beställningshavare, som
pensionerats före den 1 januari 1918 och således antingen icke alls kommit i
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 296.
åtnjutande av pensionsförbättring enligt kungörelserna den 20 augusti 1919
(nr 538) och den 29 augusti 1919 (nr 569) angående grunder för pensionsförbättring
för viss personal vid armén respektive marinen eller också erhållit
sådan förbättring enligt de betydligt oförmånligare grunderna i kungörelsen
den 9 juni 1922 (nr 335) angående pensionsförbättring för vissa f. d.
beställningshavare vid armén och marinen.
Beträffande tillkomsten av 1919 års kungörelser angående pensionsförbättring
hänvisas till propositionen nr 302/1919. Pensionsförbättring ansågs
uteslutande böra tillkomma sådan personal, som före avgången uppburit
från och med ingången av år 1918 utgående tillfällig löneförbättring.
Denna löneförbättring beviljades i avbidan på den sedermera från och med
år 1922 genomförda löneregleringen för försvarsväsendet. Till personal,
som avgått under år 1918, utgår endast halv förbättring, en anordning,
som vidtagits för att i viss mån mildra skillnaden i pensionsförmåner mellan
beställningshavare, som icke alls erhållit pensionsförbättring, och beställningshavare,
som kommit i åtnjutande av hel sådan. Erinras må, att
den betydande förstärkning av pensionerna, som 1919 års pensionsförbättring
innebar, icke motsvarades av någon som helst förhöjning av beställningshavarnas
pensionsavgifter. I och med ikraftträdandet av 1922 års
lönereglering ersattes 1919 års kungörelser av kungörelsen den 15 juni 1922
(nr 336) med grunder för pensionsförbättring åt officerare och underofficerare
samt civilmilitära beställningshavare vid armén och marinen.
Genom kungörelsen nr 280/1925 med bestämmelser om ny pension för vis?a„tjänstepensionärer
blevo sådana f. d. beställningshavare, som icke kommit
i åtnjutande av pensionsförbättring enligt nämnda kungörelse den 15 juni
1922 (nr 336), tillförsäkrade förhöjning II, varigenom pensionsförmånerna
dock icke fingo uppbringas till högre belopp än som skulle utgått enligt sistnämnda
kungörelse. De enligt denna kungörelse bestämda pensionerna
blevo bestående till dess militära tjänstepensionsreglementet trädde i kraft.
I juli månad 1938 voro 590 f. d. beställningshavare i åtnjutande av pension,
beviljad på grund av avgång före den 1 januari 1918, därav 155 officerare,
425 underofficerare och 10 civilmilitärer. Storleken av de utgående
äldre förmånerna till f. d. beställningshavare vid armén, inberäknat dyrtidstillägg
enligt i juli månad 1938 gällande grunder (17 %>), framgår för
de fyra talrikast företrädda lönegraderna av följande tablå.
Lönegrad |
Summa nuvarande pensionsförmåner, årsbelopp och i procent av motsva- j |
|||||
före år 1918 |
under år 1918 |
åren 1919—1921 |
||||
kronor |
* |
kronor |
% |
kronor |
% |
|
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
O 4 |
5,400 |
83.6 |
5,808 |
90.0 |
6,204 |
96.1 ! |
O 3 |
4,500 |
83.0 |
4,920 |
90.7 |
5,268 |
97.1 |
Uo 3 |
2,328 |
76.7 |
2,616 |
86.2 |
2,976 |
98.0 |
Uo 2 |
2,028 |
79.0 |
2,256 |
87.9 |
2,520 |
98.1 |
Anledningen till att de före år 1918 avgångna beställningshavarna, trots
att de äro tillerkända förhöjning II, intaga en så betydligt sämre ställning
är att cle ursprungliga pensionerna, kassa- och fyllnadspension, äro exceptionellt
låga. Denna brist har för den senare avgångna personalen avhjälpts i
större eller mindre utsträckning genom de 1919 och 1922 medgivna pensionsf
örbättringarna.
7
Kungl. Maj.ts proposition nr 296.
Av det anförda synes framgå, alt de före ingången av år 1918 pensionerade
beställningshavarna vid försvarsväsendet kommit att även efter 1925 års
pensionsreglering intaga en särställning i förhållande till senare avgången
personal, som icke kan anses rimligen motiverad av avlönings- eller andra
förhållanden. Med hänsyn härtill föreslås, att bestämmelserna i 1919 års
kungörelser örn pensionsförbättring ändras, sa att halv pensionsförbättring
skall tillkomma jämväl heställningshavare, som avgått före ingången av år
1918. Dessa heställningshavare skulle sålunda komma att intaga samma
ställning som de vilka avgått under nämnda år. Bestämmelserna torde höra
träda i kraft från och med den 1 juli 1939.
B. Visst värvat manskap vid marinen. Även beträffande dessa pensionstagare
torde få hänvisas till framställningen i utredningsmannens promemoria
rörande gällande bestämmelser och det allmänna läget i pensionshänseende
i förhållande till nu i tjänst varande befattningshavare. Det synes befogat
att såsom vid den statistiska pensionsutredningen skett genomgående
jämföra dessa pensioner med de förmåner, som enligt militära tjänstepensionsreglementet
tillkomma högbåtsman.
1 promemorian har framhållits, hurusom de pensioner, vilka utgå till
andra befattningshavare än högbåtsmän och ej innefatta ytterligare tilläggspension
enligt kungl, brevet den 4 juni 1920, i intet lall nå över 70 procent
av de nya förmåner, med vilka de jämförts. Enär 1920 års brev avsåg
allenast vissa namngivna personer, har tilläggspension enligt brevet ej tillkommit
pensionstagare, som avgått ur tjänst senare än de av bestämmelserna
i brevet omfattade.
Med hänsyn till dessa omständigheter och då pensionsförmånerna i och
för sig äro ganska små, synas billighetsskäl tala för att viss förbättring herodes
berörda pensionstagare. Detta synes böra ske genom att vid tilllämpning
av kungörelsen nr 280/1925 å pension till sådan f. d. medlem av
marinens manskap, som är berättigad till tilläggspension enligt kungl, brevet
den 18 september 1918 men icke till ytterligare tilläggspension enligt kungl,
brevet den 4 juni 1920, förhöjning II beräknas i förhållande till det för högbåtsman
enligt militära tjänstepensionsreglementet gällande tjänstepensionsunderlaget
örn 1,764 kronor. Åtgärden skulle för de i juli 1938 utgående 14
hithörande pensionerna inneburit, att dessa pensioner kommit att utgå med
lägst 77.7 och högst 82.3 procent av vad som skulle tillkommit högbåtsman
med pension enligt militära tjänstepensionsreglementet i stället för 61.5
respektive 67.1 procent. Förbättringen bör träda i kraft från och med den
1 juli 1939.
C. Vissa daglönare viel marinen. Av promemorian framgår, att en äldre
grupp f. d. daglönare, vilken icke kommit i åtnjutande av pensionsförbättring
i enlighet med bestämmelserna i kungörelsen den 24 augusti 1920 (nr
(145) angående pensionsförbättring åt vid marinen anställda daglönare, intager
ett tydligt sämre läge än de pensionstagare, vilka uppbära sadan förbättring.
Pensionsförbättringen för daglönare har i viss mån avsetts att utgöra en
motsvarighet till ovanberörda pensionsförbättring för officerare m. fl. och tillkommer
i överensstämmelse härmed daglönare, som pensionerats efter ingången
av år 1918. Daglönare, som åtnjuter pensionsförbättring, är enligt
särskilt stadgande i kungörelsen nr 280/1925 § 2 mom. 3 d) icke berättigad
att komma i åtnjutande av pensionsförhöjning II.
I)å situationen för de daglönare, som avgått före den 1 januari 1918, i
allt väsentligt är jämförlig med ställningen för tömt berörda beställnings
-
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 296.
Departements
chefen.
havare vid försvarsväsendet, vilka avgått före sagda dag, synes samma skäl,
som föranlett i det föregående framlagt förslag till förbättring av dessa beställmngshavares
förmåner, äga giltighet även beträffande de före den 1
januari 1918 pensionerade daglönarna.
I anledning härav föreslås, att kungörelsen den 24 augusti 1920 (nr 645)
från och med den 1 juli 1939 måtte erhålla sådan ändrad lydelse, att densamma
kommer att avse jämväl daglönare, som pensionerats före den 1 januari
1918.
I anledning av vad i dessa delar framhållits i departementspromemorian
har statskontoret i sitt utlåtande anfört, att ämbetsverket ställde sig bestämt
avvisande mot att åtgärder -— även av provisorisk art — på nuvarande stadium
vidtoges för en generell höjning av alla tjänstepensioner. Dylika åtgärder
måste enligt ämbetsverkets mening komma att föregripa pågående
utredning om revision av gällande pensionsbestämmelser. De framlagda förslagen
örn förbättring av tjänstepensionerna för vissa grupper pensionstagare
tillstyrktes däremot såsom innebärande en skälig anpassning av de berörda
pensionerna efter den allmänna pensionsnivån inom respektive pensionstagargrupper.
Såsom framgår av den nu lämnade redogörelsen är frågan om revision av
gällande lagstiftning rörande statstjänstemännens tjänste- och familjepensionering
för närvarande föremål för utredning genom 1938 års pensionssakkunniga.
Denna utredning, som är föranledd av den allmänna löneregleringen,
avser allenast en reglering av pensionsförmånerna för sådana befattningshavare,
å vilka de nya avlöningsbestämmelserna bliva tillämpliga. Frågan
om en höjning av pensionsnivån för dem, som vid löneregleringens
ikraftträdande åtnjuta tjänste- eller familjepension eller som framdeles
komma att åtnjuta familjepension efter nuvarande tjänstepensionärer, skall
däremot icke prövas av de sakkunniga. Hittills hava pensionsregleringar,
som föranletts av löneregleringar, icke ansetts böra givas retroaktiv verkan;
detta har framstått som så mycket naturligare som de utgående pensionsförmånerna
avvägts med hänsyn till befattningshavarnas egna bidrag till
pensioneringen. Frågan örn en allmän höjning av pensionsnivån för nuvarande
pensionärer kräver sålunda sitt särskilda övervägande och kan i varje
fall icke upptagas till avgörande, förrän pensionsnivån blivit fastställd för
de befattningshavare, som bliva underkastade de nya avlöningsbestämmelserna.
Den pensionsförbättring, som i nuvarande läge kan ifrågakomma, måste
enligt min mening begränsas till sådana pensionstagargrupper, för vilka pensionsförmånerna
i sådan grad understiga de numera för motsvarande fall
fastställda förmånerna, att en omedelbar höjning ur billighetssynpunkt framstår
såsom motiverad. Genom den verkställda statistiska utredningen har
klarlagts, beträffande vilka grupper dessa förutsättningar för en pensionsförhöjning
kunna anses föreligga.
Vad angår tjänstepensionerna anser jag mig från angivna utgångspunkt i
Kungl. Maj:ts proposition nr 296.
9
likhet med statskontoret böra tillstyrka det i departementspromemorian
framlagda förslaget. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att meddela
de för förslagets genomförande erforderliga bestämmelserna.
Jag anhåller att härefter få närmare ingå på frågan om förbättring av de
sämst ställda familjepensionärernas ställning.
II. Famil jepensionerna.
Omfattningen av en provisorisk pensionsförbättring. En sammanfattning
av det allmänna läget för äldre familjepensioner vid jämförelse med
motsvarande förmåner enligt allmänna familjepensionsreglementet har lämnats
i tabell 2 vid utredningsmannens promemoria.
Beträffande de äldre familjepensionerna har i departementspromemorian
föreslagits en provisorisk pensionsförbättring, som skulle utgå å sådana
änkor eller minderåriga barn tillkommande äldre familjepensioner, vid vilka
summan av pensionsförmånerna för ensam änka med rätt till hel pension
understiger 70 procent av jämförlig hel änkepension enligt allmänna familjepensionsreglementet,
inberäknat rörlig del. Förbättringen borde i princip
motsvara den vid jämförelsen konstaterade skillnaden, därest fråga vore örn
hel änkepension, och i andra fall ett mot nämnda skillnad svarande proportionellt
belopp.
Till motivering av detta förslag har i departementspromemorian anförts
följande:
Utredningen har bekräftat riktigheten av de av departementschefen i propositionen
nr 248 till 1937 års riksdag gjorda antagandena, att behov av en
förbättring förelåg jämväl beträffande andra äldre familjepensioner än de
militära. Den vid utredningen företagna jämförelsen med allmänna familjepensionsreglementets
motsvarande förmåner har därjämte ådagalagt, att de
äldre familjepensionernas nivå är mycket ojämn icke endast vid jämförelse
mellan pensioner, som ursprungligen utgått från olika familjepensionskassor,
utan även vid jämförelse mellan de förmåner, som vid olika tidpunkter eller
eljest efter olika grunder beviljats inom samma kassa.
Överhuvud taget är läget för dessa äldre familjepensioner sådant, att snara
åtgärder för en förbättring av de sämst ställda pensionstagarnas förmåner
måste anses påkallade. I avvaktan på att de i allmänna familjepensionsreglementet
fastställda pensionsunderlagen undergått den justering, som kan
förutses bliva följden av 1938 års lönereglering, kan den ifrågasatta^ förbättringen
för närvarande endast genomföras såsom ett provisorium, så anordnat
att hittillsvarande grunder för bestämmande av äldre familjepensioner
ej rubbas.
Statskontoret har i sitt utlåtande anslutit sig till den i departementspromemorian
uttalade uppfattningen, att de äldre familjepensionernas läge i allmänhet
vore sådant, att omedelbara åtgärder för en förbättring av de sämst
ställda pensionstagarnas ställning måste anses påkallade. Den i promemorian
föreslagna pensionsförbättringen funne ämbetsverket väl avvägd.
Beträffande den nämnare avgränsningen av den föreslagna pensionsförbättringens
tillämpningsområde anföres i departementspromemorian i huvudsak
följande.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 296.
De s. k. riksdagspensionerna och sådana pensioner, vilka beslutats
av Kungl. Majit enligt vissa av 1930 års riksdag godkända grunder
och villkor och liksom riksdagspensionerna beviljas efter skälighetsprövning,
hava icke omfattats av den föreliggande utredningen och måste därför lämnas
å sido.
Av sakliga skäl torde vidare från förbättringen böra undantagas de f r å n
statens pensionsanstalt utgående familjepension er,
som grundats i andra befattningar än sådana, som numera antingen äro
statliga eller i vart fall inordnade eller bestämda att inordnas under det
statliga lönesystemet. Vid denna gränsdragning kan det förefalla tveksamt,
huruvida provisorisk pensionsförbättring bör utgå jämväl till efterlevande
lärare vid de högre kommunala skolorna — kommunal mellanskola, kommunal
flickskola, praktisk mellanskola, högre folkskola och folkhögskola.
Med hänsyn till att kostnaderna för tjänstepensionering av dessa lärare till
skillnad från övriga befattningshavargrupper, som inordnats eller komma att
inordnas under regler uppbyggda efter mönster av civila tjänstepensionsreglementet,
i viss utsträckning åvila vederbörande huvudman, d. v. s. kommunen,
har chefen för finansdepartementet vid framläggande av förslag till
årets riksdag angående dessa lärares tjänstepensionering av principiella skäl
icke ansett sig kunna tillstyrka, att till pensionerad sådan lärare skall utgå
förhöjning II av statsmedel. Beträffande familjepensioneringen föreligger
icke någon motsvarande åtskillnad, i det att för ifrågavarande lärare liksom
för andra statliga eller icke-statliga befattningshavare, vilkas efterlevande äro
tillförsäkrade familjepension av statsmedel, gäller, att kostnaderna för grundpensionen
helt åvila befattningshavaren. Provisorisk pensionsförbättring synes
därför böra tillkomma jämväl efterlevande efter lärare vid nyss angivna
kommunala skolformer.
Familjepensioner efter befattningshavare, som tidigare varit
anställd vid enskild järnväg eller annat företag, som övertagits
av statens järnvägar, böra på de skäl som förut anförts i fråga örn
motsvarande tjänstepensioner tillsvidare lämnas utan förbättring.
Vid statens övertagande av telegrafverkets änke- och pupillkassas rörelse
avsattes befintliga överskottsmedel, omkring 1.5 miljon kronor, till en fond,
benämnd telegrafverkets änke- och pupillkassas minnesfond. Enligt av
Kungl. Majit den 17 december 1937 fastställda föreskrifter angående fonden
kan enligt fonddirektionens beprövande till änka och barn, vilka åtnjuta
familjepension enligt bestämmelser, som för telegrafverkets
änke- och pupillkassa gällt före den 1 juli
1 93 7, och vilka finnas vara i behov därav, komma i åtnjutande av
understöd med högst det belopp, som motsvarar skillnaden mellan å
ena sidan de pensionsförmåner, som nu sammanlagt utgå, och å andra sidan
de pensionsförmåner, som skulle hava utgått därest allmänna familjepensionsreglementet
varit tillämpligt. Med stöd av dessa bestämmelser hava de
aldre pensionerna genomgående förbättrats i sådan omfattning, att förmånerna
uppgå till minst vad som skulle ifrågakomma vid den provisoriska
pensionsförbättring, som här ifrågasatts. Med hänsyn till det anförda torde
sistnämnda förbättring icke böra omfatta sådana pensioner, som grunda sig
å delägarskap i telegrafverkets änke- och pupillkassa.
Vad slutligen angår frågan örn en förbättring av från lotsverkets
enskilda pensionskassa nu utgående familjepension
e r torde prövningen därav böra anstå till dess att förslag framlägges för
riksdagen om statens övertagande av kassans pensioneringsrörelse. till sällan
familjepension fran nämnda kassa, som utgår vid sidan av annan fa
-
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 296.
miljepension, grundad på tidigare delaktighet antingen i flottans pensionskassa
eller civilstatens änke- och pupillkassa, hör dock hänsyn tagas vid
bestämmande av den provisoriska pensionsförbättringen.
Såsom en allmän begränsning av rätten till provisorisk förbättring bör
gälla, att densamma endast skall tillkomma befattningshavares änka och
minderåriga barn och således icke överårig, ogift dotter eller
överårigt, arbetsoförmöget barn. Ej heller bör pensionsförbättring
utgå i de fall, då familjepensionen grundats i befattning, som varit att
anse såsom bisyssla, och som, då befattningen alltjämt bibehållit denna
karaktär, numera icke är förenad med pensionsrätt. Pensionsförbättringen
bör givetvis tillkomma efterlevande efter såväl manlig som kvinnlig befattningshavare.
Den provisoriska förbättringen synes skäligen böra begränsas så att förbättringen
i intet fall kommer att avvägas med hänsyn till högre lönegrad
än B 30 för civila befattningshavare och O 6 för försvarsväsendets beställningshavare.
Med nuvarande tal för levnadskostnadsökningen innebär
begränsningen, att sammanlagda pensionsförmånerna för år räknat till änka,
berättigad till hel pension, ej få vid nuvarande indexläge uppbringas till
högre belopp än 2,172 kronor i förra och 2,241 kronor i senare fallet, mot -svarande en månatlig inkomst av 181 respektive 186 kronor.
I ett fåtal fall förekommer, att äldre familjepension utgår efter befattningshavare,
som med hänsyn till sin löneställning vid avgången närmast
bör hänföras till lägre lönegrad än femte eller motsvarande. 70 procent av
hel änkepension i nämnda lönegrad enligt allmänna familjepensionsreglementet
jämte 16 procent rörlig del uppgår till 706 kronor för år. Då en
förbättring — såvitt angår hel änkepension -—- icke synes böra resultera
i lägre belopp, föreslås, att den provisoriska förbättringen avväges mot
lägst lemle lönegraden.
Familjepensionstagare, som åtnjuter flera äldre pensioner, grundade i
olika befattningar, bör vara berättigad att åtnjuta förbättring å var och en
av pensionerna. Örn åter pensionstagare åtnjuter mer än en familjepension,
grundad i samma befattning, bör såsom regel gälla, att frågan örn en förbättring
bedömes med hänsyn tagen till samtliga pensioner, för det fall a
desamma beräknas dyrtidstillägg eller därmed jämförlig förmån av statsmedel.
Frågan blir i första hand aktuell för efterlevande till sådan befattningshavare
vid Lunds universitet, vilken förvärvat rätt till pension från
Lunds universitets änke- och pupillkassa. Enligt föreliggande förslag tili
avtal om statens övertagande av pensionsinrättningen för änkor och barn
efter befattningshavare vid universitetet i Lund skall dyrtidstillägg, liksom
hittills, utgå på pensioner från änke- och pupillkassan efter befattningshavare,
som vid övertagandet icke kvarstå i universitetets tjänst och icke kunna
grunda pensionsrätt enligt allmänna familjepensionsreglementet. Även
de befattningshavare, vilka grundat familjepensionsrätt såväl i flottans pensionskassa
eller civilstatens änke- och pupillkassa som i lotsverkets enskilda
pensionskassa, komma att beröras av förut angivna regel.
Mot vad i promemorian i nu angivna hänseenden antoris har statskontoret
ej gjort annan erinran än all. då pensionsförbättringen vore avsedd att även
tillkomma efterlevande till kvinnlig befattningshavare, undantag från den
ifrågasatta regeln, att förbättringen i intet fall skall avvägas med hänsyn
till lägre lönegrad än den femte, enligt ämbetsverkets åsikt borde göras tor
pensionstagare efter kvinnlig befattningshavare.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 296.
Dep^™nts'' Den illom finansdepartementet verkställda utredningen rörande äldre pensioner
har bekräftat, att ett behov av förbättring av de till vissa grupper av
familjepensionstagare utgående förmånerna föreligger. En granskning av
det framlagda statistiska materialet ger vid handen, att den i departementspromemorian
förordade lösningen skulle på ett ändamålsenligt sätt tillgodose
önskemålen om en utjämning av de äldre familjepensionerna och en viss
anpassning av dessa efter den nuvarande pensionsnivån. Då jag icke heller har
något att erinra mot den i departementspromemorian föreslagna avgränsningen
av pensionsförbättringens tillämpningsområde, tillstyrker jag, att förslag förelägges
riksdagen om genomförande av det i promemorian förordade provisoriet.
Sättet för den provisoriska pensionsförbättringens genomförande. Olikheter
i de regler som ursprungligen varit bestämmande för pensionernas utformning
ha — särskilt vad beträffar pupilltilläggen — lett till att de äldre
grundpensionema med därå belöpande tilläggsförmåner nu visa en starkt
* växlande konstruktion. Detta förhållande medför, enligt vad i departementspromemorian
framhålles, att jämförelser mellan äldre och nyare familjepensionsförmåner
böra utgå från de förmåner som äro förenade med hel
änkepension. Den för pensionsförbättringens utformning avgörande direkta
jämförelsen mellan äldre och ny sådan änkepension kan emellertid icke
äga rum, så länge skilda grunder tillämpas vid beräkning av å ena sidan
dyrtidstillägg å äldre pension och å andra sidan mot dyrtidstillägget svarande
rörligt tillägg å ny pension.
På grund av dessa förhållanden har i departementspromemorian såsom en
förutsättning för genomförandet av en provisorisk pensionsförbättring i enlighet
med vad nyss anförts framhållits, att de äldre familjepensionerna —
även om förbättring icke ifrågakommer — utbytas mot ny familjepension,
så avpassad att densamma jämte ett procentuellt tillägg, beräknat huvudsakligen
enligt de grunder, som gälla för rörlig del enligt allmänna familjepensionsreglementet,
ger samma eller praktiskt taget samma förmåner, som
skulle hava utgått enligt nu gällande regler angående fasta pensionsförmåner
och dyrtidstillägg.
Beträffande vissa med övergången till ny familjepension sammanhängande
spörsmål har vidare i promemorian anförts följande.
Vid beräkning av ny familjepension måste tydligen dyrtidstillägget alltid
beräknas med hänsyn till ett visst bestämt tal för levnadskostnadsökningen,
enär eljest beloppet av ny familjepension för pensionstagare med exakt samma
fasta pensionsförmåner skulle komma att variera med det vid varje tidpunkt
gällande talet för levnadskostnadsökningen. På grund härav bör
vid beräkningen av ny familjepension dyrtidstillägget alltid bestämmas med
utgångspunkt från att talet för levnadskostnadsökningen är 66. För att
förenkla arbetet med pensionernas utbetalning bör föreskrivas, att ny familjepension
skall avrundas till närmast högre med 12 jämnt delbara hela
krontal.
Den föreslagna övergången till ny familjepension kommer att praktiskt ta -
Kungl. Maj:ts proposition nr 296.
13
get sakna ekonomisk betydelse. Visserligen kommer en ändring av det föreslagna
procentuella tillägget vid en ändring i talet för levnadskostnadsökningen
icke alltid att för pensionstagaren medföra exakt samma jämkning i
förmånernas storlek, som skulle följt om dyrtidsförmånerna alltjämt utgått
enligt nuvarande regler. Rubbningarna bliva emellertid mycket obetydliga.
Då övergången till ny familjepension torde böra givas definitiv karaktär, innebär
åtgärden, att pensionsförmånerna i viss utsträckning för framtiden
övergå från att äga karaktären av dyrtidstillägg till att utgöra fasta förmåner.
Emellertid torde det föreslagna procentuella tillägget böra hava samma
rättsliga karaktär som dyrtidstillägg enligt nu gällande regler.
Övergången till ny familjepension bör omfatta alla de pensionstagargrupper,
som helt eller delvis kunna komma att beröras av nu föreslagen provisorisk
förbättring av äldre familjepension. Det torde emellertid böra överlämnas
åt Kungl. Majit att, efter vederbörande myndighets hörande, besluta
huruvida sådan omräkning av pensionerna skall ske jämväl beträffande
andra pensionstagargrupper.
Vad särskilt angår det tekniska genomförandet av den provisoriska pensionsförbättringen
framlägges i promemorian följande förslag.
Den provisoriska pensionsförbättringen bör genomföras på så sätt, att för
varje befattning, vid vilken utgår eller kan komma att utgå äldre familjepension
av sådan storlek, att provisorisk förbättring kan ifrågakomma, bör
bestämmas ett lägsta belopp för ny familjepension till ensam änka med
rätt till hel pension. Detta lägsta belopp bör motsvara 70 procent av det i
allmänna familjepensionsreglementet upptagna jämförliga pensionsunderlaget
efter avrundning till närmast högre med 12 jämnt delbara hela krontal.
De ifrågavarande befattningarna jämte motsvarande belopp böra sammanföras
i särskild förteckning, bilagd bestämmelserna i ämnet. Förteckningen
torde få fastställas av Kungl. Majit efter förslag av respektive myndigheter.
Frågan om det pensionsunderlag, som i varje fall bör läggas till grund för
beräkningen av nyss angivna lägsta familjepensionsbelopp, bör göras beroende
av den pensionsgrundande befattningens ställning i löne- och pensionshänseende
vid tiden för avgången ur tjänst. För befattningar, vilka alltjämt
icke äro lönegradsplacerade, bör upptagas belopp efter den lönegrad,
vartill befattningen närmast hänförts vid uppgörande av tabell B vid kungörelsen
nr 280/1925.
Om i visst fall den pensionsgrundande befattningen upptagits i förteckningen,
skall provisorisk förbättring tillkomma pensionstagaren för det fall,
att de äldre mot hel änkepension svarande förmånerna, omräknade till ny
pension på sätt nyss angivits, understiga det för befattningen upptagna pensionsbeloppet.
Är fråga örn pension till ensam änka med rätt till hel pension,
sker förbättringen genom att den nya familjepensionen fastställes lika
med det i förteckningen angivna beloppet. I andra fall blir den nya lamiljepensionen
—- efter vederbörlig avrundning — det belopp, som förhåller
sig till de ifrågavarande äldre förmånerna, inberäknat dyrtidstillägg, liksom
det i förteckningen angivna beloppet förhåller sig lill de mot hel änkepension
svarande äldre förmånerna jämte dyrtidstillägg. Den provisoriska förbättringens
storlek blir på detta sätt direkt proportionell mot den förbättring,
som belöper å hel änkepension.
På grund av de från andra pensioneringsgrunder avvikande regler, som
enligt allmänna familjepensionsreglementet gälla för beräkning av pension
efter Övningslärare vid det statliga undervisningsväsendet, har i promemorian
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 296.
föreslagits särskilda regler för provisorisk pensionsförbättring till efterlevande
till dylik befattningshavare. Härom innehåller promemorian i huvudsak
följande.
Såsom i utredningsmannens promemoria framhållits hava de efter Övningslärare
vid det statliga undervisningsväsendet utgående familjepensionerna
på grund av de nuvarande bestämmelsernas utformning icke kunnat
jämföras med de förmåner, som i motsvarande fall skulle utgått enligt allmänna
familjepensionsreglementet och de särskilda bestämmelser, som meddelats
genom kungörelsen den 17 juni 1938 (nr 516) angående ikraftträdande
av nämnda reglemente för lärare vid statens undervisningsväsende m. fl.
Det torde^ också vara förenat med avsevärda praktiska svårigheter att numera
erhålla de för en dylik jämförelse erforderliga uppgifterna.
Ehuru dessa äldre familjepensioners läge i förhållande till ny pension sålunda
icke kunnat konstateras, torde man likväl vara berättigad antaga, att
åtminstone de pensioner, som ursprungligen fastställts enligt 1878 och 1911
års reglementen för elementarlärarnas änke- och pupillkassa ligga så lågt,
att en måttlig provisorisk förbättring kan vidtagas utan risk att föregripa resultatet
av en slutlig reglering. Beträffande åter de pensioner, som grunda
sig på bestämmelserna i IX kap. reglementet för statens pensionsanstalt och
således bestämts under hänsynstagande till 1919 års lönereglering, är läget
mera tveksamt, och viss anledning synes föreligga till antagande att dessa
pensioner ställa sig förhållandevis gynnsammare.
Med stöd av det anförda har i departementspromemorian föreslagits, att
provisorisk pensionsförbättring skall utgå å sådan äldre, efter Övningslärare
utgående familjepension, som ursprungligen beviljats enligt 1878 eller 1911
års reglemente för elementarlärarnas änke- och pupillkassa, på så sätt att
ny familjepension i dessa fall fastställes till ett 15 procent högre belopp än
som omedelbart motsvarar de äldre förmånerna.
Departements- Vad i departementspromemorian anförts angående sättet för genomföchefen.
ran(jej av den föreslagna provisoriska pensionsförbättringen m. m. kan jag
i huvudsak biträda. På Kungl. Majit bör få ankomma att efter ytterligare
prövning av hithörande spörsmål meddela erforderliga bestämmelser angående
pensionsförbättringens genomförande efter i det föregående angivna
allmänna riktlinjer.
III. Kostnadsberäkningar m. m.
A. Tjänstepensionerna. Med utgångspunkt från antalet i juli 1938 befintliga
pensionstagare men med hänsyn tagen till att dyrtidstillägget å
tjänstepensioner för närvarande utgår med 18 procent hava de i anledning
av nu föreslagna förbättringar av vissa äldre tjänstepensioner uppkommande
merkostnaderna i departementspromemorian beräknats för budgetåret 1939/
40 komma att uppgå till följande belopp, däri inberäknat dyrtidstillägg:
Kungl. Maj:ts proposition nr 296.
15
Förbättring av pensionsförmånerna för vissa officerare
och med dem likställda befattningshavare .............. 125,000 kronor
förbättring av pensionsförmånerna för visst värvat manskap
vid marinen .................................. 4,500 kronor
förbättring av pensionsförmånerna för vissa f. d. daglönare
vid marinen .................................. 15,000 kronor.
De sammanlagda kostnadsökningarna beräknas sålunda till 144,500 kronor.
Merkostnaderna komma att belasta anslagen till pensionering av militära
befattningshavare, till pensionering av viss flottans gemenskap samt till
pensionering av f. d. daglönare vid marinen, såvitt angår ökningen av de
fasta pensionsförmånerna. Den häremot svarande ökningen av dyrtidstillläggskostnaderna
kommer att åvila anslaget till dyrtidstillägg åt f. d. militära
befattningshavare m. fl.
B. Fainiljepensionerna. Med ledning av de i utredningsmannens promemoria
omnämnda specialtabellerna och sålunda i anslutning till förhållandena
i juli 1938 har upprättats en vid departementspromemorian fogad
tabell, utvisande dels antalet pensionstagare, vilka vid bifall till det framlagda
förslaget till provisorisk pensionsförbättring skulle komma i åtnjutande
av sådan förbättring, dels ock de därav följande merkostnaderna, beräknade
under förutsättning att procentuellt tillägg utgår enligt det i juli
1938 gällande talet för levnadskostnadsökningen, eller med 15 procent. Tabellen
torde få såsom bilaga B fogas vid detta protokoll. Den totala merkostnaden
har enligt tabellen beräknats till 1,328,000 kronor, därvid dock
förutsatts, att provisorisk förbättring medgives även å de från lotsverkets
enskilda pensionskassa utgående familjepensionerna. Örn de å dessa senare
pensioner belöpande merkostnaderna frånrälcnas, skulle den totala återstående
merkostnaden utgöra omkring 1,250,000 kronor. Med hänsyn till att
procentuellt tillägg emellertid bör beräknas efter 16 procent, synes beloppet
1.250.000 kronor böra något höjas vid beräkning av merkostnaden för nästkommande
budgetår. De sammanlagda merkostnaderna torde dock icke
komma att överstiga 1,300,000 kronor, däri inbegripet de å postverket, statens
vattenfallsverk och domänverket belöpande kostnaderna. De a anslag
under XI huvudtiteln fallande kostnaderna kunna beräknas till sammanlagt
1.200.000 kronor.
I promemorian har framhållits, att de av nu framlagda förslag härrörande
förskjutningarna och stegringarna av pensioneringskostnaderna beröra följande
under XI huvudtiteln upptagna anslag, nämligen anslagen till
dyrtidstillägg åt pensionsberättigade änkor och barn efter civila befattningshavare
i statens tjänst m. fl.;
bidrag till pensioneringskostnaderna för statens pensionsanstalt;
dyrtidstillägg åt änkor och barn efter militära befattningshavare;
pensioner åt efterlevande till befattningshavare i statens tjänst.
16
Kungl. Maj.-ts proposition nr 296.
Departements
chefen.
Härom har i promemorian anförts:
Berörda fyra anslag hava i riksstaten för nästkommande budgetår — i avbidan
på blivande proposition — upptagits till resp. 2,650,000, 500,000,
1,250,000 och 5,800,000 kronor.
Under förutsättning att det procentuella tillägget kommer att utgå från
anslag till dyrtidstillägg, synes förslaget komma att få följande inverkan på
anslagsberäkningen. Anslaget till dyrtidstillägg åt pensionsberättigade änkor
och barn efter civila befattningshavare torde komma att avlastas med
något mer än 800,000 kronor. Å anslaget till bidrag till pensioneringskostnaderna
för statens pensionsanstalt kan förväntas uppkomma en merbelastning
om cirka 900,000 kronor. Medelsåtgången å anslaget till dyrtidstillägg
åt pensionsberättigade änkor och barn efter militära befattningshavare kan
beräknas nedgå med 375,000 kronor. Beträffande anslaget till pensioner åt
efterlevande till befattningshavare i statens tjänst synes förslaget medföra
att belastningen ökar med drygt 1,400,000 kronor.
IV. Tillämpningsföreskrift till kungörelsen den 18 juni 1925
(nr 280) med bestämmelser om ny pension för vissa pensionerade
f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer.
I detta sammanhang får jag slutligen anföra följande.
Med skrivelse den 3 januari 1939 hava 1938 års pensionssakkunniga framlagt
förslag till höjningar av nu gällande tjänstepensionsunderlag för kvinnliga
befattningshavare samt för vissa militära beställningshavare. Kungl.
Maj:t har i propositionerna nr 277 och 299 till årets riksdag biträtt de sakkunnigas
förslag.
Angående de höjda tjänstepensionsunderlagens inverkan på vissa äldre
tjänstepensioner hava de sakkunniga anfört i huvudsak följande:
Förevarande utredning avser icke tjänstepensionsförhållandena för andra
befattningshavare än sådana, vilka från och med den 1 juli 1939 avgå med
pension enligt något av civila eller militära tjänstepensionsreglementena. Med
hänsyn till att viss pensionsförmån för s. k. äldre pensionärer, nämligen den
i 4 § kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280) angivna förhöjningen II, reglerats
genom jämförelse enligt vissa beräkningsgrunder med nyreglerat pensionsunderlag
har emellertid en särskild anordning funnits erforderlig för
att icke en återverkan på pensionsförhållandena för denna kategori skall ske
av de i vissa fall föreslagna ändrade pensionsunderlagen i civila och militära
tjänstepensionsreglementena. I enlighet härmed framlägga de sakkunniga
förslag till en tillämpningsföreskrift till berörda kungörelse av innehåll att
med nyreglerat pensionsunderlag, varom i kungörelsen förmäles, skall, såvitt
gäller pensionsunderlag enligt civila eller miliätra tjänstepensionsreglementet,
avses det pensionsunderlag, som angives i respektive tjänstepensionsreglemente
enligt dess omedelbart före den 1 juli 1939 gällande lydelse.
Jag förordar, att en tilläggsföreskrift till 1925 års kungörelse utfärdas i enlighet
med vad de sakkunniga förordat. Härtill bör riksdagens bemyndigande
inhämtas.
Kungl. Maj:ts proposition nr 296.
17
Hemställan.
Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att
Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva
1) att från och med den 1 juli 1939 må utgå
dels till officerare, underofficerare och civilmilitär personal
på aktiv stat, som pensionerats före ingången av år 1918,
tjänstepensionsförmåner med belopp, som skulle utgått, därest
pensionstagaren med oförändrat antal tjänstår avgått
under sagda år,
dels till värvat manskap vid marinen, som är berättigat
till tilläggspension enligt kungl, brevet den 18 september
1918 men icke till ytterligare tilläggspension enligt kungl,
brevet den 4 juni 1920, tjänstepensionsförmåner med belopp,
som skolat utgå, därest pensionstagaren vid avgången varit
högbåtsman,
dels ock till daglönare vid marinen, vilka pensionerats före
ingången av år 1918, tjänstepensionsförmåner med belopp,
som skolat utgå, därest pensionen avpassats enligt kungörelsen
den 24 augusti 1920 (nr 645) angående pensionsförbättring
åt vid marinen anställda daglönare, samt
2) att — likaledes från och med den 1 juli 1939 — må tills
vidare å vissa äldre familjepensionsförmåner utgå provisorisk
pensionsförbättring i huvudsaklig överensstämmelse med vad
i det föregående förordats.
Vidare hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att bemyndiga
Kungl. Majit att
dels i enlighet med vad i det föregående förordats utfärda
viss föreskrift angående tillämpningen av kungörelsen den
18 juni 1925 (nr 280) med bestämmelser om ny pension för
vissa pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst
m. fl. pensionärer,
dels ock utfärda de bestämmelser samt vidtaga de åtgärder
i övrigt, som kunna finnas påkallade i anledning av
nu framlagda förslag.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
P. J. Arrhenius.
Hillring till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 296.
2
Bilaga A.
P. M.
angående statistisk pensionsutredning,
verkställd inom finansdepartementet jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den
28 augusti 1938.
Den inom finansdepartementet verkställda statistiska pensionsutredningen
har enligt givna direktiv haft till syfte att klarlägga dels rättsgrunderna
för sådana från statsverket utgående äldre tjänste- och familjepensioner,
som grundats i pensionsberättigande befattningar och som ej äro att betrakta
såsom nyreglerade, dels ock storleken av dessa pensioner. Med äldre
tjänstepensioner får i detta sammanhang principiellt förstås sådana, vilkas
grundbelopp avvägts med hänsyn till s. k. oreglerad avlöning. Då tjänstepensioner
åt sådana befattningshavare, som åtnjutit lön enligt det för kommunikationsverken
från och med den 1 juli 1920 tillämpade lönesystemet,
till beloppet motsvara pensionerna enligt civila tjänstepensionsreglementet,
hava de pensioner, som för kommunikationsverkens del beviljats efter den
30 juni 1920 och för allmänna civilförvaltningens del i allmänhet efter den
30 juni 1922, ej kommit i betraktande i förevarande sammanhang. Såsom
äldre familjepensioner hava ansetts sådana, som bestämts enligt äldre grunder
än allmänna familjepensionsreglementet, familjepensionsreglementet för
folkskollärare m. fl. eller familjepensionsreglementet för arbetare.
I fråga om utredningens avgränsning må vidare framhållas följande.
Vad angår statens pensionsanstalt, hava endast sådana pensioner varit föremål
för utredning, som grundats i befattningar, vilka numera äro eller
i anslutning till av statsmakterna redan beslutad lönereglering avsetts
bliva förenade med pensionsrätt enligt de för statliga befattningshavare gällande
nya pensioneringsgrunderna. Förtidspensioner, vilka beviljats i samband
med olika omorganisationer, hava på grund av deras speciella karaktär
icke ansetts böra omfattas av undersökningen. Familjepensioner hava
redovisats endast i den mån de utgå till änkor och till minderåriga barn. De
på grund av äldre bestämmelser utgående understöden till överåriga, ogifta
döttrar eller till överåriga, arbetsoförmögna barn hava ej medtagits, då
motsvarighet härtill saknas inom nu gällande familjepensionering.
Utredningen har i enlighet med nu angivna riktlinjer omfattat pensioner,
som utbetalas av följande myndigheter, nämligen statskontoret, arméförvaltningen,
marinförvaltningen, generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen,
vattenfallsstyrelsen, domänstyrelsen och statens pensionsanstalt.
Med ledning av dessa myndigheters pensionsutbetalningar för juli månad
1938 hava i specialtabeller, vilka mångfaldigats genom stencilering, sammanställts
årsbeloppen av diir redovisade hela tjänstepensioner och hela änkepensioner
med pensionsförmånerna specificerade med hänsyn till gällande
rättsgrunder. För att möjliggöra ett bedömande av förmånernas storlek hava
pensionerna i allmänhet upptagits under den lönegrad, i vilken den pen
Iiihang
till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 296 (Bilaga). 1
2
sionsgrundande befattningen numera är placerad, varvid såsom jämförelsetal
angivits den pension, som för lönegraden i fråga utgår enligt de nya pensionsbestämmelserna.
Vad särskilt angår familjepensioneringen hava i de
fall, där för den pensionsgrundande befattningen gällt en lägre löneställning
än den nuvarande i förhållande till den allmänna lönenivån inom statsförvaltningen,
pensionerna hänförts till en mot denna lägre löneställning svarande
lönegrad i nu gällande löneplan.
Med hänsyn till de förslag, som numera föreligga i fråga örn statens övertagande
av den familjepensionering, som för närvarande omhänderhas av
lotsverkets enskilda pensionskassa och vissa pensionsinrättningar för befattningshavare
vid universiteten, har utredningen ansetts även böra omfatta
familjepensioner som utbetalas från dessa inrättningar. Nu ifrågavarande
pensioner hava redovisats på samma sätt som övriga av utredningen omfattade
pensioner.
En summarisk redogörelse för pensionsförhållandena inom de olika förvaltningsområdena
med ledning av den sålunda verkställda statistiska utredningen
lämnas i det följande.
I. Tjänstepensioner.
A. Allmänna civilförvaltningen,
a. Ordinarie personal.
Rättsgrunder. De egentliga pensionerna, i tabellerna betecknade som
grundpensioner, utgå enligt 1907 års civila pensionslag och grunda sig på
oreglerade löner. Å dessa pensioner uppbäres dels, vad angår pensioner av
viss mindre storlek, pensionstillägg enligt kungörelsen den 15 juni 1922
(nr 360) angående pensionstillägg åt vissa f. d. befattningshavare i statens
tjänst m. fl. pensionärer, dels ock i samtliga fall förhöjningar enligt kungörelsen
den 18 juni 1925 (nr 280) med bestämmelser om ny pension för vissa
pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer.
Dessa kungörelser, som i allmänhet äro tillämpliga å äldre tjänstepensioner,
äro i huvudsak av följande innebörd.
Pensionstillägg utgår enligt kungörelsen nr 360/1922 med:
180 kronor å pensioner till belopp av intill 1,500 kronor, dock att pensionstillägget
ej må uppgå till mer än pensionens belopp och ej heller tillsammans
med pensionen överstiga 1,620 kronor,
120 kronor å pensioner till belopp av 1,500 kronor och därutöver intill
2,000 kronor, dock att pension och tillägg ej må tillsammans överstiga 2,060
kronor, samt
60 kronor å pensioner till belopp av 2,000 kronor och därutöver, dock alt
pension och tillägg ej må tillsammans överstiga 2,560 kronor.
Fastställandet av ny pension enligt förenämnda kungörelse nr 280/1925
avser alla tjänstepensioner, vilka beräknats å oreglerad avlöning, och innebär
i första hand att till de äldre pensionsförmånerna, grundpension jämte
pensionstillägg eller andra liknande förmåner, lägges en viss förhöjning (förhöjning
I) för att möjliggöra en tillämpning av enhetliga grunder för dyrtidstilläggens
beräknande å äldre och nyreglerade pensioner. Tidigare hade
nämligen å de i kungörelsen avsedda tjänstepensionerna utgått dyrtidstillägg
3
efter förmånligare, s. k. oreglerade grunder. För fastställande av beloppet
av förhöjning I fogades vid kungörelsen en tabell, varur förhöjning I kan
direkt avläsas med ledning av årsbeloppet av de äldre fasta pensionsförmånerna.
Förhöjning I innebär icke i och för sig någon förbättring av pensionen
utan allenast ett överflyttande av viss del av de tidigare dvrtidstilläggsförmånerna
till fasta pensionsförmåner.
Enligt samma kungörelse utgår i vissa fall en ytterligare förhöjning av
pensioner av äldre typ, förhöjning II. Med denna förhöjning har avsetts
att åstadkomma en skälig anpassning av de äldre pensionerna efter motsvarande
nyreglerade pensionsunderlag. Förhöjningen, som för närvarande
är tillförsäkrad dels pensionerade statliga befattningshavare, dels ock pensionerade
lärare vid folk- och småskolor, utgör i allmänhet hälften av skillnaden
mellan den genom förhöjning I reglerade pensionen och motsvarande
nyreglerad pension. I vissa fall, där för befattning nyreglerat pensionsunderlag
icke föreligger, har i bilaga till kungörelsen upptagits ett mot nyreglerat
pensionsunderlag svarande särskilt underlag, avsett att efter samma regel
läggas till grund för beräkning av förhöjning II. För de fall åter, då för
den ifrågavarande befattningen varken nyreglerat pensionsunderlag föreligger
eller särskilt underlag upptagits i bilagan ävensom i fråga om andra ickeordinarie
befattningshavare (extra ordinarie tjänstemän, arbetare m. fl.) än
marinens månadslönare och vissa extra ordinarie tjänstemän vid statens järnvägar
och statens vattenfallsverk (jfr k. k. nr 276/1926), äro i kungörelsen
upptagna särbestämmelser för beräkning av förhöjning II. Dessa bestämmelser
inrymmas i § 4 mom. 1 c) av kungörelsen. Därvid skiljes mellan
pension, beviljad före år 1917 eller enligt grunder, som fastställts före nämnda
år, och pension, beviljad efter ingången av år 1917> utan att därvid tilllämpats
grander, som fastställts före nämnda tidpunkt. Förhöjning II utgår
i dessa fall antingen med visst belopp beroende på storleken av summan
av äldre pensionsförmåner jämte förhöjning I eller ock — om denna summa
överstiger 1,500 kronor för år •— med 5 procent av samma summa. Viss
maximering gäller dessutom. Förhöjningsbeloppen äro för pensioner av först
angiven typ något högre än för den senare. I fråga om dessa särskilda bestämmelser
gäller, att de oftast resultera i lägre pensionsförmåner, än som
skulle följt vid tillämpning av förut angivna huvudregel för bestämmande
av förhöjning II.
I samtliga här förekommande fall av pensioner har nyssnämnda huvudregel
i kungörelsen nr 280/1925 kommit i tillämpning. Förhöjning II har sålunda
utgått med ett belopp, motsvarande hälften av skillnaden mellan den genom
förhöjning I reglerade pensionen och jämförlig ny pension.
Å sålunda förekommande pensionsförmåner, nämligen grundpension, pensionstillägg
samt förhöjningar I och II uppbäres s. k. reglerat dyrtidstillägg
enligt kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 275). De grunder för beräknande
av dyrtidstillägg, som härvid — liksom beträffande samtliga övriga äldre
tjänstepensioner — komma i tillämpning, äro desamma som gälla för bestämmande
av dyrtidstillägg å tjänstepensioner enligt civila tjänstepensionsreglementet.
Dyrtidstillägg utgick för juli månad 1938 med 17 procent.
Pensionsläget. De för allmänna civilförvaltningen upprättade tabellerna
upptaga hela tjänstepensioner till ett antal av 631. Av dessa pensioner hava
582 kunnat jämföras med för motsvarande befattningar gällande nya pensioner.
För ett fyrtiotal pensioner åt f. d. Övningslärare vid statliga läroanstalter
har däremot liknande jämförelsetal icke kunnat angivas, då storleken
av ny pension åt sådan Övningslärare är beroende av omfattningen av
lärarens undervisning under hela tjänstetiden oell tillgängliga uppgifter örn
4
undervisningstiden för ifrågavarande lärare icke kunnat i samtliga fall läggas
till grund för en pensionsberäkning. Det har emellertid vid stickprovsundersökning
befunnits, att här registrerade äldre övningslärarpensioner ligga på
ungefärligen samma nivå i förhållande till motsvarande nya pensioner som
medelläget för övriga i tabellerna uppförda pensioner utvisar.
Av tabellerna framgår, att äldre tjänstepensioner inom allmänna civilförvaltningen
genom 1922 och 1925 års pensionsregleringar uppbringats till
sådan storlek, att de i allmänhet uppgå till mer än 90 procent av motsvarande
pensioner enligt civila tjänstepensionsreglementet. Läget av de 582 tjänstepensioner,
som här tabellförts, i förhållande till nya pensioner belyses av
följande, med ledning av den verkställda utredningen upprättade sammanställning.
Förhållandet till ny pension, |
Antal hela tjänste-pensioner |
95 % och däröver .......... |
356 |
90—94.9 % ................ |
193 |
85—89.9 % ................ |
31 |
80-84.9 * ................ |
2 |
Summa |
582 |
b. Icke-ordinarie personal.
Rättsgrunder. Beträffande icke-ordinarie personal vid allmänna civilförvaltningen
funnos före ikraftträdandet av arbetarpensionsreglementet och civila
tjänstepensionsreglementet generella bestämmelser endast utfärdade för
viss personal inom stuteriväsendet.
Enligt kungörelsen den 8 april 1925 (nr 87) ägde vid Flyinge hingstdepå
och stuteri samt Strömsholms hingstdepå anställda fodermarskar, körmästare,
stallbetjänte och nattvakter rätt att vid avgång från tjänsten komma i åtnjutande
av pension. Med pensioneringen var icke förenad avgiftsplikt för
befattningshavaren.
Rätt till pension inträdde — förutom i vissa fall vid entledigande på grund
av sjukdom — då befattningshavare entledigades efter att hava uppnått en
levnadsålder av, fodermarsk och körmästare, minst 65 år, samt stallbetjänt
och nattvakt, minst 60 år, under förutsättning att han vid avgången under
minst 25 år innehaft anställning i statens tjänst. Pensionsbeloppet bestämdes
efter tjänstetidens längd och utgjorde vid en tjänstetid av 25 år för fodermarsk
och körmästare 720 kronor samt för stallbetjänt och nattvakt 600
kronor. För varje fullt tjänstår därutöver höjdes pensionsbeloppet med 30
kronor; dock utgjorde högsta pensionsbeloppet 1,200 kronor för fodermarsk
och körmästare samt 900 kronor för stallbetjänt och nattvakt.
Pensionsläget. I särskild tabell hava uppförts årsbeloppen av de ålderspensioner,
som under juli månad 1938 utbetalts enligt nu nämnda grunder.
Å pensionerna hava utgått dyrtidstillägg enligt kungörelsen nr 275/1925.
Pensionerna hava jämförts med pensioner enligt arbetarpensionsreglementet,
därvid till utgångspunkt tagits, för fodermarsk, pensionsunderlaget för
yrkesarbetare, 1,644 kronor, samt, för stallbetjänt och nattvakt, pensionsunderlaget
för icke yrkesarbetare, 1,476 kronor. För att erhålla en mot varje
5
särskilt fall av här redovisad pension svarande pension enligt arbetarpensionsreglementet
hava förekommande antal tjänstår reducerats med en
tredjedel och ny pension beräknats på sålunda erhållet antal tjänstår.
Förhållandet mellan de under nu ifrågavarande grupp redovisade pensionerna
och motsvarande pensioner enligt arbetarpensionsreglementet utvisar
följande läge.
Förhållandet till ny pension, |
Antal tjänstepen- sioner |
80-84.9 % ................ |
1 |
75—79.9 % ................ |
4 |
70—74.9 % ................ |
4 |
65—69.9 % ................ |
1 |
60—64.9 % ................ |
1 |
Summa |
11 |
B. Armén och marinen.
a. Officerare på aktiv stat och med dem i pensionshänseende
likställda.
Rättsgrunder. De till f. d. beställningshavare på aktiv stat vid armén och
marinen utgående grundpensionema utgöras av kassapension och fyllnadspension.
Av 1876 och 1877 års riksdagar fastställdes sådana grunder för
bestämmande av kassapension och fyllnadspension, att sammanlagda beloppen
av nämnda förmåner i stort sett överensstämma för motsvarande beställningar
inom armén och marinen. De föreskrifter, som kommit i tillämpning
vid bestämmandet av de i tabellerna angivna grundpensionerna, återfinnas
för arméns vidkommande i cirkuläret den 22 juni 1877 (nr 22) och reglementet
för arméns pensionskassa den 26 februari 1904 (nr 9) — i vissa enstaka
fall reglementet den 15 december 1893 (nr 108) — samt för marinens
vidkommande i kungörelsen den 24 november 1876 (nr 51) och reglementet
för flottans pensionskassa den 17 november 1899 (nr 92).
De regleringar av grundpensionerna, som enligt tabellerna ifrågakommit
för såväl arméns som marinens pensionärer, utgå för motsvarande fall inom
armén och marinen efter enhetliga grunder. En närmare redogörelse för dessa
regleringar lämnas i det följande.
Genom kungörelsen den 20 augusti 1919 (nr 538) beträffande armén och
den 29 augusti 1919 (nr 569) beträffande marinen beviljades pensionsförbättring
åt sådana f. d. beställningshavare, vilka avgått eller avgingo ur tjänst
med pension efter 1919 års ingång, med vissa alltefter den innehavda beställningen
och i allmänhet även efter antalet tjänstår i denna beställning växlande
belopp. De, som avgått med pension under år 1918, tillerkändes hälften
av sålunda angiven pensionsförbättring.
Vissa f. d. beställningshavare hade genom befordran efter den 6 maj 1910
— från vilken dag i utfärdade fullmakter meddelats föreskrift örn skyldighet
för beställningshavare att underkasta sig ändringar i gällande pensioneringsbestämmelser
— förlorat rätt att under viss respittid efter det att
rätten till pension inträtt kvarstå i tjänst och hade sålunda genom avsked
med pension före eller under år 1918 gått miste örn respektive lidit minskning
6
i den viss personal vid armén och marinen, enligt nyssnämnda 1919 års kungörelse
tillkommande pensionsförbättring. För att kompensera nu angivna
förhållanden har genom kungörelsen den 9 juni 1922 (nr 335) stadgats, att
sådan pensionstagare skall, utöver honom förut tilldelade pensionsförmåner,
i pensionsförbättring åtnjuta hälften av skillnaden mellan den sammanlagda
pensionsförmån, han eljest ägt uppbära, och vad i sådant avseende
skulle hava tillkommit honom, därest han till gällande respittids utgång
kvarstått och pensionerats i den beställning, han innehaft före befordran,
varom här är fråga.
Genom kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 336) hava vidare bestämmelser
om pensionsförbättring meddelats för personal, som avgått efter ingången
av år 1922 och således uppburit avlöning enligt den från och med år 1922
tillämpade löneregleringen för försvarsväsendet. Enligt nu nämnda bestämmelser
skall pensionsförbättring utgå till sådan storlek, att summan av
kassapension, fyllnadspension och pensionsförbättring uppgår till visst för
vederbörande lönegrad fastställt belopp.
Endast de pensionärer, som icke kommit i åtnjutande av pensionsförbättring
enligt ovan angivna grunder, äga uppbära pensionstillägg enligt kungörelsen
den 15 juni 1922 (nr 360), vilken kungörelse, enligt vad tidigare under
allmänna civilförvaltningen framhållits, medgiver viss höjning av pensioner,
vilka uppgå till högst 2,500 kronor. Då pensionsförbättring i allmänhet
icke tillkommer pensionärer, som avgått före år 1918, utgår pensionstillägg
uteslutande till pensionärer av dessa äldre årgångar.
Samtliga pensionärer åtnjuta vidare förhöjning av pensionsförmånerna genom
tillämpning av kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280). För innebörden
av dessa förhöjningar har redogjorts under allmänna civilförvaltningen.
Förhöjning I utgår å alla pensioner. Förhöjning II tillkommer däremot endast
pensionär, vars sammanlagda förmåner icke genom pensionsförbättring
uppbringats till det belopp, som i ovannämnda kungörelse nr 336/1922
angivits för den beställning, i vilken han pensionerats. Dyrtidstillägg uppbäres
genomgående enligt kungörelsen nr 275/1925.
Jämlikt 1876 års grunder för pensionering av flottans befäl och underbefäl
med vederlikar utgå jämväl pensioner till vissa f. d. månadslönare vid
marinen (verkmästare och mästare). Med avseende å pensionens belopp
äro dessa likställda med flaggunderofficer respektive underofficer av 2:a
graden. Pensionstagarna äro icke berättigade till sådan pensionsförbättring,
sorn tillkommer arméns och marinens beställningshavare på aktiv stat. På
Kungl. Maj:ts särskilda framställningar har emellertid riksdagen beviljat
pensionsförbättring till belopp motsvarande vad som enligt kungörelsen nr
336/1922 tillkommer med dem i pensionshänseende likställda underofficerare
vid marinen. Vidare utgår i föreliggande fall förhöjning I enligt kungörelsen
nr 280/1925 och dyrtidstillägg enligt kungörelsen nr 275/1925.
Pensionsläget. I specialtabellerna hava registrerats följande antal äldre
tjänstepensioner, nämligen för armén 2,811 och för marinen 609. En sammanställning
av dessa tjänstepensioner alltefter deras procentuella läge i förhållande
till jämförlig, enligt militära tjänstepensionsreglementet utgående
pension utvisar i nedanstående tablå angivna allmänna läge.
Av sammanställningen framgår, att äldre tjänstepensioner till förutvarande
officerare, underofficerare och civilmilitär personal vid såväl armén
som marinen genom hittills medgivna regleringar uppbringats i övervägande
antalet fall till ett läge, som motsvarar mer än 90 procent av jämförlig
ny pension. De äldre pensioner, som utvisa ett lägre relationstal än
85 procent, utgå till sådana f. d. beställningshavare, som erhållit avsked
7
Antal hela tjänste- |
||
pensioner |
||
Förhållandet till ny pension, angivet |
till f. d. |
till f. d. |
i procent |
officerare |
officerare |
m. fl. vid |
m. fl. vid |
|
armén |
marinen |
|
95 % och däröver .................. |
2,159 |
508 |
90—94.9 %.......................... |
78 |
6 |
85—89.9 %.......................... |
68 |
10 |
80—84.9 %........................... |
150 |
35 |
75—79.9 %.......................... |
341 |
50 |
70—74.9 %.......................... |
11 |
— |
65-69.9 %.......................... |
3 |
— |
Summa |
2,810 |
609 |
före år 1918 och på grund härav antingen icke kunnat komma i åtnjutande
av pensionsförbättring enligt ovan angivna bestämmelser eller ock — i ett
mindre antal fall — erhållit sådan pensionsförbättring genom tillämpning av
kungörelsen nr 335/1922, därvid endast en mindre förbättring av pensionen
inträtt.
b. Reservstatspersonal vid armén och marinen.
i
Rättsgrunder. Arméns och marinens reservstater upprättades efter beslut
vid 1914 års senare riksdag (prop. nr 159, riksd. skr. nr 1). Därvid
fastställdes även grunderna för pensionering av ifrågavarande personal. Pensioneringen
skulle bekostas helt av statsmedel och således ej vara förenad
med någon avgift för beställningshavaren.
De första pensioneringsbestämmelserna hava inrymts i förordningen den
5 november 1915 (nr 518) angående arméns reservstater och i förordningen
den 3 december 1915 (nr 523) angående reservstat för marinen. Pension
skall enligt dessa bestämmelser utgå med visst för beställning eller för löneklass
inom grupp av beställningar bestämt belopp (för generalmajor 4,500
kronor, för underofficer i lägre löneklassen 650 kronor).
Genom kungörelser den 18 juni 1925 (nr 289 för armén och nr 290 för
marinen), vilka kungörelser trädde i kraft från och med den 1 juli 1925,
höjdes pensionsbeloppen (för generalmajor till 6,650 kronor, för underofficer
i lägre löneklassen till 1,100 kronor). Pension till sålunda fastställt högre
belopp tillerkändes jämväl personal, som avgått med pension före den 1
juli 1925. Såsom grundpension hava i tabellerna upptagits de med stöd av
1925 års kungörelser utgående pensionsbeloppen. Å dessa pensionsbelopp
beräknas dyrtidstillägg enligt kungörelsen nr 275/1925.
Pensionsläget. För att möjliggöra ett bedömande av storleken av nu
angivna pensioner hava såsom jämförelsetal i specialtabellema angivits de
pensionsbelopp, som enligt förordningen den 23 juli 1936 (nr 474) angående
arméns reservstater numera gälla för motsvarande beställningshavare. Pensionerna
utvisa därvid följande allmänna läge.
8
Förhållandet till ny pension, angivet |
Antal tjänstepensioner |
|
för armén |
för marinen |
|
95 % och däröver.................... |
4 |
|
90—94.9 %.......................... |
28 |
2 |
85—89.9 %.......................... |
5 |
_ |
80—84.9 %..................... |
||
75—79.9 %.......................... |
_ |
_ |
70-74.9 %.......................... |
157 |
13 |
65—69.9 %.......................... |
31 |
— |
Summa |
225 |
15 |
c. Värvat manskap vid marinen (inklusive kustartilleriet).
Rättsgrunder. Grundpensionerna till värvat manskap vid marinen, enligt
specialtabellema omfattande f. d. underofficerskorpraler, korpraler, högbåtsmän
och sjömän av l:a klass, utgå enligt reglementet för pensionering
av flottans och lotsverkets gemenskap den 31 oktober 1879 (nr 63).
Enligt kungörelsen den 13 augusti 1909 (nr 109) med däri vidtagen ändring
enligt kungörelse den 18 juni 1920 (nr 442), hava de grundpensioner,
som ej överstigit 180 kronor, höjts med 25 kronor, dock med beaktande, att
pensionerna enligt bestämmelserna icke fått uppbringas till högre belopp
än 200 kronor.
Samtliga här ifrågakommande pensionärer åtnjuta tilläggspension enligt
kungl, brev den 18 september 1918 (prop. nr 268/1917 s. 29 och prop. nr
356/1918 s. 85 och följande). Dessa tilläggspensioner utgå med belopp,
som erfordras för att uppbringa pensionsförmånerna till viss för lönegrad
och antal tjänstår fastställd pensionssumma, enligt följande beräkning.
Lönegrad |
Pensions-belopp vid kronor |
Ökning för |
Maximi- belopp kronor |
1 ........................ |
500 |
20 |
700 |
2 ........................ |
400 |
15 |
550 |
B ........................f |
350 |
10 |
450 1 |
Genom kungl, brev den 4 juni 1920 (prop. nr 375/1920) har ytterligare
tilläggspension tillförsäkrats visst den 30 juni 1920 i tjänst varande, överårigt
manskap (samtliga i lia och 2:a lönegraderna), som upptagits i särskild förteckning
(se prop. nr 275/1920). Genom denna ytterligare tilläggspension
uppbringas pensionerna till, vid 20 tjänstår, för l:a lönegraden lägst 800
kronor och för 2:a lönegraden lägst 700 kronor samt, vid högre antal tjänstår,
högst respektive 1,000 kronor och 850 kronor.
Pensionstillägg enligt kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 360) och förhöjningar
(I och II) å pensionen enligt kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280)
utgå i samtliga fall, dock icke förhöjning II till pensionär, som uppbär tillläggspension
enligt ovannämnda 1920 års kungl. brev. Förhöjning II har i
de fall, där varken nyreglerat pensionsunderlag för motsvarande beställning
föreligger eller särskilt underlag finnes i den till kungörelsen nr 280/1925
9
fogade tabell B angivet för den beställning, pensionären innehaft, eller för
motsvarande beställning, beräknats enligt de mindre förmånliga grunder,
som angivits i 4 § 1 mom. c) av nämnda kungörelse.
Dyrtidstillägg utgår enligt kungörelsen nr 275/1925.
Pensionsläget. Då här ifrågakomna beställningar i stort sett kunna sägas
vara likvärdiga, har såsom jämförelsetal för samtliga fall av här redovisade
pensioner upptagits för högbåtsman gällande pension enligt militära tjänstepensionsreglementet.
Pensionsläget för de äldre pensionerna i förhållande till ny pension framgår
av följande sammanställning.
Förhållandet till ny pension, |
Antal tjänstepen- sioner |
85—89.9 % ................ |
3 |
80—84.9 % ................ |
19 |
75—79.9 % ................ |
1 |
70-74.9 % ................ |
2 |
85—69.9 % ................ |
13 |
60-64.9 % ................ |
1 |
Summa |
39 |
Samtliga 14 pensioner med ett lägre relationstal än 70 procent utgå till
pensionstagare, vilka icke äro berättigade till ytterligare tilläggspension
enligt 1920 års kungl, brev och vilka ej heller, såsom fallet
är med högbåtsmän, kommit i åtnjutande av förhöjning II beräknad
enligt huvudregeln i kungörelsen nr 280/1925 mot särskilt underlag,
vilket ursprungligen bestämts enligt kungörelsen den 31 maj 1929 (nr 112)
men sedermera ersatts av den för högbåtsman enligt militära, tjänstepensionsreglementet
gällande underlaget om 1,764 kronor. Förhöjning II har
i stället å berörda 14 pensioner utgått efter de i kungörelsen nr 280/1925 § 4
mom. 1 c) angivna ofördelaktigare grunderna.
d. Daglönare vid marinen.
Rättsgrunder. De vid marinen anställda daglönarna hade sedan längre tid
tillbaka rätt till pension enligt vissa fastställda grunder. Reglementet den 31
oktober 1879 (nr 63) för pensionering av flottans och lotsverkets gemenskap
upptager såsom pensionsberättigade, förutom personal av manskaps grad vid
flottan, bl. a. även daglönare vid flottans militärdepåer eller varvsstater,
sjukvaktare samt förmän bland nämnda daglönare. Genom kungörelser den
2 december 1904 (nr 58) och den 25 november 1910 (nr 130) hava vissa höjningar
vidtagits i förut fastställda pensionsbelopp, varjämte en del jämkningar
i övrigt gjorts i förut gällande pensionsbestämmelser. För rätt att
komma i åtnjutande av pension har därvid fordrats ej mindre att anställningshavaren
tjänat staten under minst 25 år än även att han antingen uppnått
65 levnadsår eller efter uppnådda 60 levnadsår befunnits vara på grund
av försvagat hälsotillstånd eller nedsatta krafter mindre^ tjänlig till arbete
vid marinen eller ock efter uppnådd levnadsålder av 55 år befunnits av behörigen
styrkt sjuklighet vara för framtiden oförmögen till utförande av
arbete därstädes. Skyldighet att erlägga pensionsavgift förefanns icke.
Genom kungörelse den 24 augusti 1920 (nr 645) fastställdes tillsvidare ny
pension för de marinens daglönare, som pensionerades efter den 30 juni 1920.
10
I samband därmed tillerkändes de daglönare, som pensionerats under tiden
1 januari 1918 30 juni 1920 enligt kungörelsen nr 130/1910 tilläggspension
till sådan storlek, att densamma jämte pensionen motsvarade ny pension enligt
1920 års kungörelse. De pensionsbelopp, som sålunda tillkomme ifrågavarande
pensionärer, utgjorde, därest vederbörande innehade en tjänstetid
av 25 år, 600 kronor för förman och sjukvaktare samt 500 kronor för annan
daglönare. Förhöjning av nämnda pensionsbelopp ägde rum med 20 kronor
för varje fullt tjänstår utöver 25, under iakttagande tillika att pensionsbeloppet
nppginge för förman och sjukvaktare till högst 900 kronor samt för annan
daglönare till högst 800 kronor.
Pensionstillägg enligt bestämmelserna i kungörelsen nr 360/1922 utgår, likaså
förhöjning I och II enligt kungörelsen nr 280/1925, med undantag dock,
vad angår förhöjning II, för det fall att pensionen avpassats efter grunderna
i kungörelsen nr 645/1920. Utgår förhöjning II, beräknas densamma enligt
de mindre förmånliga grunder, som angivas i 4 § 1 mom. c) förenämnda
kungörelse. Dvrtidstillägg beräknas enligt kungörelsen nr 275/1925.
Pensionslägei. De enligt nu angivna bestämmelser utgående äldre pensionerna
hava var för sig jämförts med den pension, som under motsvarande
förhållanden skulle hava utgått till yrkesutbildad arbetare enligt arbetarpensionsreglementet.
För att vinna anpassning efter dessa nya pensioneringsregler
hava för varje i tabellen angiven pensionstagare de tjänstår, som
legat till grund för den utgående pensionen, reducerats till två tredjedelar
och den nya pensionen sålunda beräknats på dessa reducerade tjänstår.
Med dessa beräkningsgrunder utvisa de äldre pensionerna följande läge i
förhållande till motsvarande ny pension enligt arbetarpensionsreglementet.
Förhållandet till ny pension, |
Antal tjänstepen- sioner |
95 % och däröver .......... |
9 |
90—94.9 % ........... |
19 |
85—89.9 % .............. |
63 |
80—84.9 % ................ |
56 |
75—79.9 % ................ |
9 |
70—74.9 % ................ |
3 |
65—69.9 % ................ |
6 |
30—34.9 % ................ |
2 |
25-29.9 % ................ |
8 |
Summa |
175 |
De 28 pensioner, som befinna sig i ett läge under 80 procent av motsvarande
ny pension, utgingo i allmänhet till sådana f. d. befattningshavare, som
pensionerats före år 1918 och således enligt äldre än ovannämnda kungörelse
nr 645/1920. De tio pensioner, vilka understiga 35 procent, utgå med
grundpension enligt 1879 års reglemente för pensionering av flottans och
lotsverkets gemenskap.
C. Postverket.
Rättsgrunder. Lagen den 4 juni 1920 (nr 254) angående rätt till tjänstepension
för ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar
och statens vattenfallsverk trädde i kraft den 1 juli 1920 eller samtidigt
med det för kommunikationsverket gällande avlöningsreglementet. Då
pensioner, som beviljats enligt nämnda lag, till beloppen motsvara dem,
11
som utgå enligt civila tjänstepensionsreglementet, har, såsom tidigare framhållits,
utredningen beträffande såväl postverket som övriga kommunikationsverk
endast omfattat pensioner, som beviljats med tillämpning av före
den 1 juli 1920 gällande pensioneringsgrunder. För postverkets personal
har därvid gällt 1907 års civila pensionslag och i övrigt de regler för vilka
redogjorts under allmänna civilförvaltningen.
Pensionsläget. Sammanlagt hava vid postverket för registrering ifrågakommit
endast 31 hela tjänstepensioner. Läget för dessa pensioner i förhållande
till jämförliga nya pensioner är i huvudsak detsamma som det
för allmänna civilförvaltningen angivna och kan sammanfattas sålunda.
Förhållandet till ny pension, |
Antal hela |
95 % och däröver .......... |
17 |
90—94.9 % ................ |
12 |
85 89.9 % ................ |
2 |
Summa |
31 |
D. Telegrafverket.
a. Ordinarie personal.
Rättsgrunder. De tjänstepensioner, som här äro att betrakta såsom pensioner
av äldre typ, hava beviljats med tillämpning av dels reglementet
för telegrafverkets pensionsinrättning den 17 juni 1908 (nr 61 s. 1), med
däri enligt kungörelsen nr 606/1916 vidtagen ändring, dels föreskrifterna i
avlöningsreglementet för telegrafverket den 11 oktober 1907 (nr 134) med
däri enligt kungörelserna nr 191/1914 och nr 490/1918 vidtagna ändringar.
A dessa pensioner utgå pensionstillägg enligt kungörelsen nr 360/1922, förhöjning
I och II enligt kungörelsen nr 280/1925 samt dyrtidstillägg enligt
kungörelsen nr 275/1925 (jfr »allmänna civilförvaltningen»).
Pensionsläget. Det allmänna läget för här registrerade 40 äldre tjänstepensioner
i förhållande till motsvarande nya pensioner belyses av följande
sammanställning.
Förhållandet till ny pension,
angivet i procent
Antal hela
tjänstepensioner
-
95 % och däröver .......... 3
90—94.9 * ................ 8
85—89.9 % ................I 21
80—84.9 % ................| 6
75—79.9 % ................j_2_
Summa | 40
De tjänstepensioner, som ligga under 85 procent av motsvarande ny pension,
grunda sig i allmänhet på pensionsstat, som gällt före år 1915.
12
b. Icke-ordinarie personal (arbetare).
Rättsgrunder. Genom reglementet för telegrafverkets pensionskassa för
pensionering av verkstads-, förråds- och linjearbetare den 29 juni 1917
(nr 442) bereddes befattningshavare, som, utan att bekläda ordinarie befattning
vid telegrafverket eller annat statens verk eller inrättning, innehade
fast anställning såsom verkstads-, förråds- eller linjearbetare vid telegrafverket.
Enligt reglementets bestämmelser skall såsom pensionsunderlag gälla ett
belopp, som med 200 kronor överstiger 1,800 gånger timlönen, dock högst
850 kronor mer än 800 gånger timlönen. Har befattningshavaren månadseller
dagavlöning, skall timlönen räknas utgöra Vasö av månadslönen, respektive
/io av daglönen. Pension utgår i fall av ålderspension med belopp, som
är lika med viss, för förekommande antal tjänstår angiven procent av medeltalet
av de högsta pensionsunderlag, som varit för befattningshavare*1
Sällande under vart och ett av de sista fem tjänståren. Procenttalet utgör
lägst, för 10 tjänstår, 25 och högst, för 35 tjänstår eller däröver, 100.
Pensionen är fördelad i statspension, vars del av hela pensionen närmare
angives, samt avgiftspension.
Å pension enligt nu nämnda grunder utgå pensionstillägg enligt kungörelsen
nr 360/1922, pensionsförhöjning I och II enligt kungörelsen nr 280/1925
med ändring enligt kungörelsen nr 276/1926, samt dyrtidstillägg enligt kungörelsen
nr 275/1925.
Pensionsläget. De till dessa arbetare utgående pensionerna hava i varje
särskilt fall jämförts med de förmåner, som skolat ifrågakomma, därest
tjänstepensionsreglementet för arbetare varit gällande vid deras avgång. En
sammanfattning av pensionsläget framgår av denna tablå.
Förhållandet till ny pension, |
Antal hela tjänste-pensioner |
100 * och däröver.......... |
74 |
95—99.9 %............. |
51 |
90—94.9 %................ |
25 |
85—89.9 %................ |
5 |
80—84.9 %................ |
3 |
75—79.9 %................ |
2 |
70—74.9 %................ |
3 |
65—69.9 %................ |
1 |
60—64.9 %................ |
1 |
55—59.9 %................ |
1 |
Summa |
166 |
Vid bedömandet av dessa pensioners allmänna läge torde böra framhållas
följande. Då nu gällande arbetarpensionsreglemente med ikraftträdandet
från och med den 1 januari 1935 erhöll tillämpning å ifrågavarande
personal vid telegrafverket, har förenämnda 1917 års reglemente från och
med sagda dag upphört att gälla. Emellertid har i övergångsbestämmelserna
till arbetarpensionsreglementet stadgats, att, därest arbetare, som vid reglementets
ikraftträdande var delägare i kassa för pensionering av icke-ordinarie
personal i statens tjänst och som före den 1 januari 1945 avgår med
rätt till pension, skulle med tillämpning av den timlön, som för honom i
13
pensionshänseende gällt omedelbart före reglementets ikraftträdande, hava
enligt de för kassan gällande bestämmelserna kommit i åtnjutande av högre
pensionsbelopp än enligt reglementets föreskrifter, skulle pensionen utgå
med det högre beloppet.
Såsom framgår av ovanstående tablå, utvisa inemot hälften av här upptagna
pensioner en storlek, som i sämsta fall helt motsvarar storleken av ny
pension enligt arbetarpensionsreglementet. Betecknande för situationen
torde vara, att vid den pensionering av ifrågavarande arbetarpersonal, som
förekommit efter 1934 års utgång, pensionerna i ett väsentligt antal fall bestämts
med stöd av övergångsbestämmelserna till arbetarpensionsreglementet,
d. v. s. med tillämpning av grunderna i 1917 års reglemente. En sålunda
bestämd pension jämte därå belöpande tilläggsförmåner har nämligen
medfört en högre pensionssumma.
E. Statens järnvägar,
a. Ordinarie personal.
Rättsgrunder. Under denna pensioneringsgrupp, »ordinarie personal», hava
icke upptagits pensioner åt sådana ordinarie tjänstemän vid statens järnvägar,
som övergått i statens tjänst i samband med statens övertagande av
enskild järnväg. Dessa pensioner redovisas under särskild gruppbeteckning,
»övertagen personal», som jämväl inrymmer övertagen, under anställning
vid sådan enskild järnväg pensionerad personal.
De registrerade grundpensionerna utgå antingen enligt lagen den 4 juli
1910 (nr 79 s. 1) angående rätt till pension för tjänstemän vid statens
järnvägar (grupp II i specialtabellerna) eller enligt reglementet för statens
järnvägstrafiks pensionsinrättning den 3 november 1882 (nr 56) och kungörelsen
den 4 juli 1910 (nr 79 s. 8) med övergångsbestämmelser angående
rätt till pension för vissa tjänstemän vid statens järnvägar (grupp I i
sp edal tabell erna)
Enligt kungl, brev den 20 juni 1918 utgår till pensionstagare, som avgått ur
tjänst åren 1911—1917 såsom stationsinspektor av klass 4 A eller 4 B
eller såsom stationsmästare, fyllnadspension till så stort belopp, att sammanlagda
pensionsförmånerna uppbringas till vad som skulle hava tillkommit
pensionstagaren, därest han kommit i åtnjutande av pension, grundad
å lön enligt 1918 års avlöningsstat. De i nämnda kungl, brev meddelade
bestämmelserna hava inneburit, att det särskilda arvode, som i nu angivna
befattningar åtnjutits för handhavandet av postgöromål, lagts till grund för
en höjning av pensionen.
Vidare uppbära alla pensionstagare, som avgått ur tjänst åren 1915—1919
och som vid avgången åtnjutit tillfälligt lönetillägg, tilläggspension enligt
kungl, brev den 24 oktober 1919 med så stort belopp, som erfordras för att
pensionsförmånerna skola uppgå till vad som tillkommit pensionstagaren,
därest i den pensionsgrundande avlöningen inräknats jämväl nyssnämnda
tillfälliga lönetillägg.
I övrigt utgå pensionstillägg enligt kungörelsen nr 360/1922, pensionsförhöjning
I och II enligt kungörelsen nr 280/1925 och dyrtidslillägg enligt
kungörelsen nr 275/1925.
Pcnsionslägct. De 236 i specialtabellerna särskilt upptagna tjänstepensionernas
storlek i förhållande till motsvarande nya pensioner framgår av efterföljande
sammanställning.
14
Förhållandet till ny pension, |
Antal hela |
95 % och däröver .......... |
112 |
90—94.9 % ................ |
82 |
85—89.9 % ................ |
12 |
80—84.9 % . |
28 |
75—79.9 % ................ |
i |
65—69.9 % ................ |
i |
Summa |
236 |
flertalet pensioner, 194 av 236, utvisa vid jämförelse med nya pensioner
ett relationstal av 90 procent eller högre. De pensioner, som ligga under nämnda
relationstal, äro i allmänhet beviljade enligt 1882 års pensionsreglemente.
Två f. d. stationsmästare av 5 klass uppbära pensioner i läge under 80
procent av ny pension.
b. Icke-ordinarie personal.
Rättsgrunder. Under denna grupp redovisas äldre tjänstepensioner åt
extra ordinarie tjänstemän vid statens järnvägar, fast anställda tjänstemän
vid statens järnvägsbyggnader samt verkstads- och förrådsarbetare med stadigvarande
anställning. Dessa anställningshavare erhöllo tjänstepensionsrätt
genom reglementet för statens järnvägars pensionskassa för pensionering av
icke-ordinarie personal den 29 juni 1917 (nr 441), vilket reglemente trädde i
kraft från och med den 1 januari 1918. Då pension, som med tillämpning
av reglementet beviljats extra ordinarie tjänsteman vid statens järnvägar
eller fast anställd tjänsteman vid statens järnvägsbyggnader efter den 30
juni 1924, helt grundats på nyreglerad lön (se prop. nr 176/1926 med förslag
till ändrade bestämmelser angående ny pension för viss pensionerad personal
vid telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk och
riksd. skr. nr 240 1926), har endast pension, som under tidsperioden 1 januari
1918—30 juni 1924 tillerkänts sådan befattningshavare, tagits i betraktande
vid förevarande utredning.
Enligt bestämmelserna i 1917 års reglemente — bestämmelsernas ursprungliga
lydelse — skulle såsom pensionsunderlag tjäna, för extra ordinarie
tjänsteman med månadsavlöning samt för tjänsteman vid järnvägsbyggnaderna,
70 procent av avlöningen för år, dock skulle pensionsunderlaget för
sist angivna befattningshavare “utgöra högst visst, för vederbörande befattning
angivet belopp. För anställningshavare med dag- eller timavlöning
skulle såsom pensionsunderlag gälla ett belopp, som med 200 kronor översteg
1,800 gånger timlönen, dock högst 850 kronor mer än 800 gånger timlönen.
Vid dagavlöning skulle timlönen anses utgöra Vio av dagavlöningen.
Genom kungörelsen den 4 juni 1920 (nr 255) vidtogs sådan ändring av
ifrågavarande bestämmelse, att pensionsunderlaget för förstnämnda båda
kategorier av befattningshavare föreskrevs skola utgöra 662/3 procent av avlöningen
(för extra ordinarie tjänsteman av A-ortslönen) i stället för tidigare
70 procent av avlöningen.
Pensionen utgår vid ålderspensionering med belopp, som är lika med viss,
för förekommande antal tjänstår angiven procent av medeltalet av de högsta
pensionsunderlag, som varit för befattningshavaren gällande under vart och
ett av de sista fem tjänståren. Procenttalet utgör lägst, för 10 tjänstår, 25
15
och högst, för 35 tjänstår eller däröver, 100. Pensionen är fördelad i statspension
och avgiftspension enligt vissa bestämda grunder.
Ä pension enligt nu angivna bestämmelser utgå pensionstillägg enligt kungörelsen
nr 360/1922, pensionsförhöjning I och II enligt kungörelsen nr 280/
1925 och dyrtidstillägg enligt kungörelsen nr 275/1925.
Pensionsläget. De 12 tabellförda pensionerna till e. o. tjänstemän vid de
trafikerade järnvägarna eller fast anställda tjänstemän vid järnvägsbyggnaderna
utvisa i förhållande till motsvarande pensioner enligt civila tjänstepensionsreglementet
följande läge.
Förhållandet till ny pension, |
Antal tjänstepen- sioner |
90 % och däröver .......... |
3 |
85—89.9 % ................ |
2 |
80—84.9 % ................ |
6 |
75—79.9 % ................ |
1 |
Summa |
12 |
Vad angår utbetalta pensioner till f. d. anställningshavare med dag- eller
timavlöning (arbetarpersonal) torde få åberopas vad tidigare anförts i fråga
om telegrafverkets arbetare, då förhållandena för dessa båda pensionstagargrupper
äro i stort sett lika. Det förekommer även vid järnvägsstyrelsen,
att pensioner med stöd av övergångsbestämmelserna till arbetarpensionsreglementet
alltjämt beviljas med tillämpning av de äldre grunderna i 1917
års reglemente, då en på sådant sätt bestämd pension utfaller förmånligare
för befattningshavaren. Antalet pensioner, som i juli 1938 utgingo från
järnvägsstyrelsen, utgjorde 669, motsvarande en sammanlagd kostnad av
omkring 964,000 kronor för år, förutom dyrtidstillägg. Specialtabell båticke
ansetts erforderlig.
c. Viss arbetarpersonal vid statens järnvägsbyggnader.
Enligt kungörelsen den 8 november 1918 (nr 859) angående pensionering
av förmän och arbetare vid statens järnvägsbyggnader samt statens vattenfallsverks
byggnadsavdelning blevo dessa anställningshavare från och med
den 1 januari 1918 tillförsäkrade rätt att komma i åtnjutande av pension
under förutsättning av en anställningstid av minst 25 år och en levnads
-
ålder av lägst 55 år.
Grundpensionernas storlek varierar med antalet tjänste- och levnadsar
enlighet med denna tablå. __
Levnadsår |
Tjänstår |
Pension kronor |
-- -o ( |
25—29 |
450 |
°5-59 .......................... \ |
30 och däröver |
500 |
( |
25—29 |
450 |
30-34 |
500 |
|
60 och darover.................. j |
35—39 |
550 |
1 |
40 och däröver |
600 |
Pensionstagarna äro berättigade till pensionstillägg, pensionsförhöjning
I och II samt dyrtidstillägg. Förhöjning II beräknas enligt bestämmelserna
i § 4 moni. 1 c) kungörelsen nr 280/1925.
16
Pensionsläget. Nu ifrågavarande pensioner hava ansetts närmast jämförliga
med pensioner enligt kungörelsen den 7 december 1934 (nr 585) med
föreskrifter angående viss arbetarpersonal i statens tjänst. Det allmänna
läget framgår av nedan intagna sammanställning.
Förhållandet till ny pension, |
Antal hela tjänste-pensioner |
100 %...................... |
193 |
95—99.9 %................ |
9 |
90—94.9 %........ |
6 |
85—89.9 %................ |
80 |
Summa |
288 |
d. Övertagen personal.
Rättsgrunder. Undersökningen har jämväl omfattat vissa tjänstepensioner
till f. d. befattningshavare vid enskilda järnvägar, som övertagits av
staten. Endast sådana pensioner, som helt eller till viss del utbetalts från
järnvägsstyrelsen, hava därvid blivit föremål för undersökning. Pensionstagama
kunna fördelas på följande två huvudgrupper nämligen grupp I, omfattande
sådana f. d. befattningshavare vid av staten övertagen enskild järnväg,
som avgått ur tjänst vid järnvägen redan innan den övertagits av staten,
samt grupp II, omfattande f. d. befattningshavare, som under en första
anställning vid enskild järnväg övergått i statens tjänst i samband med statens
övertagande av järnvägen.
För båda grupperna gäller, att grundpension utgår enligt de bestämmelser,
som reglerat pensioneringen i den enskilda järnvägens tjänst. Å denna
grundpension utbetalas, i vissa fall inom grupp I och såsom regel inom
grupp II, statliga tilläggsförmåner.
Enligt kungörelserna nr 360/1922 angående pensionstillägg, nr 280/1925
angående pensionsförhöjning samt nr 275/1925 angående dyrtidstillägg skola
däri medgivna tilläggsförmåner tillkomma sådana f. d. befattningshavare vid
av staten »numera» övertagen järnväg, vilken med pension avgått från tjänst
vid järnvägen redan innan den övertagits av staten. Bestämmelserna hava
ansetts innebära, att den statliga tilläggsförmånen endast äger uppbäras av
f. d. befattningshavare vid järnväg, som varit övertagen av staten vid respektive
kungörelsers ikraftträdande, d. v. s. den 1 juli 1922 vad angår pensionstillägg
samt den 1 juli 1925 vad angår pensionsförhöjningar och dyrtidstillägg.
De mycket fåtaliga i juli månad 1938 utgående tjänstepensioner,
med vilka var förenad rätt till statliga tilläggsförmåner, hava i nedan intagna
sammanställning redovisats under grupp I a. Pensionerna tillkomma
f. d. befattningshavare vid Mora—Vänerns järnväg, Västkustbanan och
Grävlinge—Sjöbo järnväg. Endast tre hela pensioner utgingo i juli 1938.
Dessa pensioner hava jämförts med pension enligt civila tjänstepensionsreglementet
i motsvarande befattning.
I den mån vederbörande enskilda järnväg- övertagits av staten efter de
tidpunkter, som, enligt vad ovan sagts, blivit avgörande för rätten till statliga
tilläggsförmåner, har järnvägens förstatligande icke medfört någon ändring
av pensionsförmånernas storlek, utan pensionerna utgå alltjämt helt
efter de vid den enskilda järnvägen gällande pensioneringsreglerna. I de
fall, då statens järnvägar vid förstatligandet jämväl övertagit befintlig pensionskassa
eller eljest iklätt sig förpliktelse att utbetala de före förstatligan
-
17
det utgående pensionerna, utbetalas dessa från järnvägsstyrelsen. Till denna
kategori höra — förutom efter prövning i varje särskilt fall beviljade
s. k. bolagspensioner — pensioner utgående till viss äldre personal vid Uppsala—Gävle
järnväg och vid Norra Södermanlands järnväg, övriga f. d.
befattningshavare vid på senare tid förstatligade banor uppbära alltjämt
pension från den enskilda pensionsinrättning, vari pensionsrätt för dem en
gång grundats. Hithörande pensioner, som utbetalas från järnvägsstyrelsen,
redovisas i nedanintagna sammanställning såsom grupp I b.
Grupp II omfattar, såsom förut nämnts, personal, som övergått i statens
tjänst i samband med förstatligande av enskild järnväg. Gemensamt för
alla till denna grupp hörande pensionstagare är att grundpensionen utgår
enligt de vid den enskilda järnvägen gällande pensioneringsgrunderna samt
att å denna grundpension utgår dels fyllnadspension, dels ock dyrtidstillägg
av statsmedel. I specialtabellerna hava upptagits tillhopa 17 till grupp II
hörande äldre pensioner, vilka genom fyllnadspension avpassats efter de
pensioner, som i motsvarande fall skulle hava utgått vid en tillämpning av
de före 1920 års pensionslag för statens järnvägars egen personal gällande
pensioneringsbestämmelserna.
Fyllnadspension utgår enligt kungl, brev den 13 juni 1913 ävensom i vissa
fall tilläggspension enligt kungl, brev den 24 oktober 1919. Fyllnadspensionen
beräknas i regel till 2/3 av skillnaden mellan å ena sidan vad vederbörande
skulle hava erhållit i pension enligt den för statens järnvägars personal
gällande pensionslagen av den 4 juli 1910 och å andra sidan pension
enligt de bestämmelser, som varit gällande för pensionering vid den enskilda
järnvägen. 1919 års tilläggspension innebär viss höjning av pensionen för
det fall att befattningshavaren uppburit tillfälligt lönetillägg. Å dessa äldre
pensioner utgår därjämte pensionsförhöjning I och II enligt kungörelsen nr
280/1925.
Till grupp II hörande pensioner, å vilka utgår fyllnadspension enligt kungl,
brev den 4 juni 1920 eller kungörelsen den 12 april 1935 (nr 146) och som
härigenom anpassats efter de från och med den 1 juli 1920 för kommunikationsverken
gällande nyreglerade pensionsunderlagen, hava icke medtagits
i utredningen, då de äro att anse såsom nyreglerade. I juli månad 1938
utgingo tillhopa 325 dylika pensioner.
Pensionslägct för de av undersökningen berörda hela pensionerna till
övertagen personal framgår av följande.
Förhållandet till ny |
Grupp I a |
Grupp I b |
Grupp II |
100 % och däröver ........ |
_ |
1 |
_ |
95—99.9 % .............. |
— |
— |
1 |
90—94.9 % .............. |
— |
— |
1 |
85—89.9 % .............. |
— |
— |
3 |
80—84.9 % .............. |
— |
1 |
6 |
75—79.9 % .............. |
2 |
1 |
— |
70-74.9 % .............. |
— |
2 |
— |
65—69.9 % .............. |
1 |
1 |
2 |
60—64.9 % .............. |
— |
7 |
1 |
55—59.9 % .............. |
— |
14 |
— |
50—54.9 % .............. |
— |
6 |
— |
45—49.9 % .............. |
— |
15 |
— |
40—44.9 % .............. |
— |
30 |
— |
35—39.9 % .............. |
— |
2 |
— |
Summa |
3 |
80 |
14 |
Btlving till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 296 (Bilaga).
2
18
F. Statens vattenfallsverk.
a. Ordinarie personal.
Hos vattenfallsstyrelsen redovisades i juli 1938 inga pensioner enligt äldre
grunder än enligt lagen den 4 juni 1920 (nr 254) angående rätt till tjänstepension
för ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar
och statens vattenfallsverk. Då pensioner enligt nämnda lag, enligt
vad tidigare framhållits, till beloppet motsvara dem, som utgå enligt civila
tjänstepensionsreglementet, hava för vattenfallsverkets vidkommande några
tjänstepensioner till f. d. ordinarie tjänstemän icke kommit i betraktande i
förevarande sammanhang.
b. Icke-ordinarie personal.
Rättsgrunder. Genom reglementet för statens vattenfallsverks pensionskassa
för pensionering av icke-ordinarie personal den 29 juni 1917 (nr 443)
beviljades tjänstepensionsrätt åt extra tjänsteman vid statens vattenfallsverks
byggnadsavdelning samt extra tjänsteman eller arbetare vid sådan avdelning
a.Y statens vattenfallsverk, vilken upptagits i gällande avlöningsreglemente
för tjänstemän vid nämnda verk. Enär dessa tjänstemäns löner från och
med den 1 juli 1920 anpassats efter de från och med samma tidpunkt
nyreglerade lönerna för de ordinarie tjänstemännen vid samma
verk, hava, med hänsyn jämväl till tidigare omnämnda beslut vid 1926
års riksdag angående tillämpningen av kungörelsen nr 280/1925 å bland
annat pensioner enligt förenämnda 1917 års reglemente, alla tjänstepensioner
till extra tjänstemän vid statens vattenfallsverk, som beviljats efter den
30 juni 1924, betraktats såsom nyreglerade pensioner.
Pensionsbestämmelserna äro i förevarande fall av i huvudsak samma innebörd
som de samtidigt utfärdade pensionsbestämmelserna för motsvarande
personalgrupper vid telegrafverket och statens järnvägar (se redogörelse
under nämnda verk).
Hos vattenfallsstyrelsen hava i juli 1938 endast redovisats två avkortade
pensioner, beviljade före den 1 juli 1924, den ena en ålderspension och den
andra en sjukpension.
G. Domänverket.
Rättsgrunder. Närmast före civila tjänstepensionsreglementets ikraftträdande
den 1 juli 1935 gällde för domänverkets ordinarie personal i tjänstepensjonshänseende
kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 323).
Då domänverkets tjänstemän genom avlöningsreglementet den 22 juni
1920 (nr 493) erhöllo nyreglerade löner från och med den 1 januari 1921 och
då vidare de i förenämnda kungörelse fastställda pensionsunderlagen avpassats
efter dessa löner, äro pensioner, beviljade enligt samma kungörelse eller
reglerade enligt särskilda bestämmelser i kungörelsen, av sådan storlek, att
de helt motsvara pensioner enligt civila tjänstepensionsreglementet.
I betraktande vid utredningen hava alltså endast kommit sådana tjänstepensioner,
som beviljats före den 1 juli 1921. Ifrågavarande pensioner utgå
enligt 1907 års civila pensionslag och följa i övrigt de regler, för vilka redogjorts
under »allmänna civilförvaltningen».
19
Pensionsläget. Storleken av de enligt nu angivna bestämmelser utgående
pensionerna i förhållande till motsvarande pensioner enligt civila tjänstepensionsreglementet
framgår av följande sammanställning.
Förhållandet till ny pension, |
Antal hela |
95 % och däröver .......... |
1 |
90—94.9 % ................ |
6 |
85—89.9 % ................ |
|
80—84.9 % ................ |
4 |
Summa |
11 |
De pensioner, som i förhållande till ny pension utvisa ett läge av 90 procent
eller däröver, äro grundade på löner, gällande från och med år 1919,
och pensioner i sämre läge äro grundade på löner, gällande åren 1909—1918.
H. Statens pensionsanstalt.
1. Distriktsveterinärer.
Rättsgrunder. Före år 1934 voro distriktsveterinärerna anställda och avlönade
av landsting, med bidrag från staten. I pensionshänseende var sådan
distriktsveterinär skyldig tillhöra statens pensionsanstalt. Från och med
år 1934 förstatligades distriktsveterinärväsendet och bestämdes i samband
därmed, att distriktsveterinär, som vid angivna tidpunkt övergått till statens
tjänst, skulle, så länge han vore innehavare av distriktsveterinärbefattning,
i pensionshänseende förfarande tillhöra statens pensionsanstalt. Efter
år 1933 utnämnd distriktsveterinär har numera tjänstepensionsrätt enligt civila
tjänstepensionsreglementet.
Från statens pensionsanstalt har i juli månad 1938 utbetalts hel pension
till f. d. distriktsveterinärer till ett antal av 17 samt avkortad pension till ett
antal av 28. Grundpensionen utgår enligt kap. V i reglementet för statens
pensionsanstalt den 31 december 1919 (nr 878). Hel pension utgör 3,500
kronor, motsvarande det i reglementet fastställda pensionsunderlaget. Å
grundpensionen utgår förhöjning I enligt kungörelsen nr 280/1925 samt
dyrtidstillägg enligt kungörelsen nr 275/1925.
Pensionsläget. Pensionsförmånerna uppgå till högre belopp än distriktsveterinär
tillkommande ny statlig pension (101 procent).
2. Statliga sjuksköterskor.
Rättsgrunder. Vissa f. d. statsanställda sjuksköterskor — vid försvarsväsendet
och akademiska sjukhuset i Uppsala — uppbära pension enligt
kap. VI i reglementet för statens pensionsanstalt. Enligt äldre grunder, som
gällde före den 1 juli 1936, utgör sådan pension vid fullt antal tjänstår
1,000 kronor, medan motsvarande pension enligt bestämmelser, som gällt
20
från och med nämnda dag, utgår med 1,560 kronor eller med samma belopp,
som i civila tjänstepensionsreglementet är fastställt för hel pension åt statlig
sjuksköterska. Å pension enligt äldre grunder uppbäres pensionstillägg enligt
kungörelsen nr 360/1922, pensionsförhöjningar enligt kungörelsen nr 280/
1925 och dyrtidstillägg enligt kungörelsen nr 275/1925.
Pensionsläget. Endast i ett av tjugutre under juli månad 1938 förekommande
fall av pensioner enligt äldre grunder har utgått hel pension. Denna
hela pension uppgick till 88 procent av ny pension.
3. Folkskoleväsendet,
a. Folkskollärare.
Rättsgrunder. Före den 1 januari 1920 omhänderhades de ordinarie
folkskollärarnas tjänstepensionering av folkskollärarnas pensionsinrättning.
Pensionsinrättningen, vars första reglemente utfärdades den 30 november
1866 (nr 75), började sin verksamhet från och med den 1 januari 1867. De
från inrättningen utgående pensionerna utgjorde 75 procent av den kontanta
lön, för vilken vederbörande skolområde eller skoldistrikt vunnit delaktighet
i pensionsinrättningen (§ 13). Genom denna regel hava vidtagna
löneregleringar för folkskollärarna, såsom framgår av nedan intagna tablå,
automatiskt medfört höjning av tjänstepensionerna.
Från och med den 1 januari 1920 inordnades folkskollärarnas pensionsinrättning
i statens pensionsanstalt. I samband härmed genomfördes en betydande
förbättring av då utgående tjänstepensioner. Bestämmelser härom
finnas i övergångsstadgandena till kap. IV i reglementet för statens pensionsanstalt.
Enligt dessa bestämmelser skulle för den, som före den 1 januari
1919 förklarats berättigad till pension, pensionen från och med 1920 års
ingång höjas med det belopp, som med 300 kronor översteg hälften av pensionen.
Förhöjd pension fick dock icke överstiga 1,800 kronor eller understiga
1,000 kronor.
Å folkskollärarpension utgår icke pensionstillägg enligt kungörelsen nr
360/1922. Däremot uppbäres numera enligt beslut vid 1938 års riksdag^ —
förutom tidigare beviljad förhöjning I såsom kompensation för övergång
från oreglerat till nyreglerat dyrtidstillägg — förhöjning II enligt kungörelsen
nr 280/1925, därvid denna senare förhöjning beräknats mot de pensionsunderlag,
som gälla för löre lönegraden enligt tjänstepensionsreglementet för
folkskollärare m. fl. Förhöjning II utgår högst med 814 kronor för år å manlig
folkskollärare tillkommande pension, grundad å 1899 års lön, samt lägst
med 236 kronor för år å sådan lärare tillkommande pension, grundad å
1919 års lön.
Pensionsläget. Förbättringen av den ursprungliga avgiftspensionen ävensom
storleken av nu utgående pensionsförmåner i förhållande till motsvarande
ny pension enligt tjänstepensionsreglementet för folkskollärare m. fl. framgår
av följande sammanställning.
21
Pension, |
Antal pensions- tagare |
Ursprunglig pension |
Ursprunglig |
Summa |
Nu utgående |
Manliga folkskollärare (L 15): |
|||||
1899 |
1 |
600.- |
1,200.— |
2,592.— |
73.1 |
1901 |
10 |
750.— |
1,425.— |
2,760.— |
77.8 |
1907 |
104 |
1,012.50 |
1,800.— |
2,952.— |
83.2 |
1919 |
1,424 |
2,250.— |
— |
3,336 — |
94.1 |
Kvinnliga folkskollärare (L15): |
|||||
1907 |
53 |
900.— |
1,650.— |
2,772.— |
83.4 |
1919 |
921 |
1,875.— |
2,892.— |
87.0 |
b. Småskollärare.
Rättsgrunder. För småskolläraina infördes en ordnad tjänstepensionering
genom reglementet den 22 juni 1892 (nr 54) för smaskollärares m. fl.
ålderdomsunderstödsanstalt. Denna pensionering ordnades i princip på ett
annat sätt än folkskollärarnas. Den från anstalten utgående förmånen, benämnd
understöd, fastställdes i reglementet till visst belopp, ursprungligen
150 kronor för år. En genomförd lönereglering för småskolläraina kom ej
utan vidare att medföra höjning av pensionsunderlaget. Sådan höjning
måste fastställas i särskild ordning. Genom kungörelsen nr 49/1906 (s. 12)
höjdes sålunda understödsbeloppet från 150 kronor till 250^ kronor. En
ytterligare höjning vidtogs genom kungörelsen nr 96/1908, då beloppet av
helt understöd fastställdes till 450 kronor för år. Detta senare understödsbelopp
gällde intill dess småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt
uppgick i statens pensionsanstalt den 1 januari 1920. Ovan angivna under -stödsbelopp voro lika för manliga och kvinnliga befattningshavare.
Från och med den 1 januari 1920 genomfördes för småskollärarnas vidkommande
en förbättring av de före den 1 januari 1920 beviljade understöden
enligt samma regler, som förut angivits beträffande äldre folkskollärarpensioner,
med den avvikelsen att minimigränsen för förbättringen här
fastställdes till 600 kronor.
Pensionstillägg enligt kungörelsen nr 360,1922 har endast tillkommit pensionerad
nomadlärarinna såsom statsanställd. Förhöjning II enligt kungörelsen
nr 280/1925 tillerkändes samtliga nu ifrågavarande pensionstagare
genom beslut vid 1938 års riksdag; förhöjning I enligt samma kungörelse
hade tidigare åtnjutits.
Pcnsionsläget. Förbättringen av den ursprungliga avgiftspensionen ävensom
storleken av nu utgående äldre pension i förhållande till ny pension enligt
tjänstepensionsreglementet för folkskollärare m. fl. framgår av följande
sammanställning.
1 För manlig pensionstagare reduceras pensionssumman med familjepensionsavgift.
22
Understöds-belopp eller lön, |
Antal pensions- tagare |
Ursprungligt understöd |
Ursprungligt |
Summa |
Nu utgående |
Manliga småskollärare (L 11): |
|||||
1901 |
2 |
150.— |
600.— |
1,812.— |
67.4 |
1909 |
16 |
450.— |
975.— |
2,016.— |
75.0 |
1919 |
2 |
(lägre lön) 1,000.— |
_ |
2(040.— |
75.9 |
1919 |
39 |
(normal lön) 1,387.60 |
— |
2(292.— |
85.2 |
Kvinnliga småskollärare (L9): |
|||||
1901 |
4 |
150.— |
600.— |
1,596.— |
71.1 |
1905 |
2 |
250.— |
675.— |
1,644.— |
73.3 |
1909 |
169 |
450.— |
975.— |
1,824.— |
81 3 |
1919 |
27 |
(lägre lön) 1,000.— |
— |
1(840.- |
82.4 |
1919 |
2,253 |
(normal lön) 1,237.60 |
— |
1,980.- |
88.2 |
4. Vissa statliga lärarbefattningar ävensom lärarbefattningar
vid statsunderstödda anstalter, som numera
blivit förstatligade.
a. Folkskoleseminariernas övningsskollärare.
Rättsgrunder. Genom kungörelsen den 28 juni 1907 (nr 37 s. 16) angående
delaktighet i folkskollärarnas pensionsinrättning för vissa lärartjänster
vid folkskoleseminariernas övningsskolor tillförsäkrades övningsskollärarna
pensionsrätt enligt samma grunder som gällde för folkskollärare men med
den avvikelsen, att pensionen icke fick bestämmas till högre belopp än till
U av den tjänsten åtföljande lönen jämte ålderstillägg.
övningsskollärarnas löner hava reglerats samtidigt med lönerna för övriga
lärare vid folkskoleseminarierna, sålunda från och med 1905 och 1919.
övningsskollärarnas tjänstepensionering övertogs från och med den 1 januari
1920 av statens pensionsanstalt i samband med att folkskollärarnas
pensionsinrättning uppgick i anstalten. lin förbättring av de före nämnda
dag beviljade tjänstepensionerna genomfördes därvid enligt samma regler
som gällt för sådana äldre pensioner åt folkskollärare (se därom under »Folkskoleväsendet»)
.
Pensionerna hava vidare reglerats genom bestämmelserna i kungörelserna
nr 360/1922 angående pensionstillägg och nr 280/1925 angående pensionsförhöjningar.
Pcnsionsläget. Läget för 18 här registrerade pensioner är i förhållande till
motsvarande lärare enligt civila tjänstepensionsreglementet tillkommande
pension följande.
Förhållandet till ny pension, |
Antal hela |
90—94.9 % ................ |
10 |
85—89.9 % ................ |
6 |
80—84 9 % ................ |
1 |
75—79.9 % ................ |
1 |
Summa |
18 |
23
De pensioner, som utvisa ett läge av 85 procent av ny pension och däröver,
grunda sig på löner, tillämpade från och med år 1919, pensionerna under
nämnda läge däremot på löner, gällande åren 1905—1918.
b. Lärare vid skyddshem.
Rättsgrunder. Den statistiska pensionsutredningen har endast omfattat
pensionerade lärare vid sådana skyddshem, som från och med den 1 juli 1938
övertagits av staten och vilkas befattningshavare därigenom erhållit pensionsrätt
enligt de nya statliga pensioneringsbestämmelserna.
Lärare vid skyddshem, som åtnjöt statsbidrag, erhöll pensionsrätt genom
reglementet för statens pensionsanstalt den 31 december 1919 (nr 878). Dessförinnan
hade Kungl. Hajd på särskild framställning i enstaka fall beviljat
inträde i folkskollärarnas pensionsinrättning för lärare vid av landsting underhållet
skyddshem. Såsom villkor för sålunda medgiven delaktighet i sistnämnda
pensionsinrättning har stadgats, att läraren skulle i lönehänseende vara
fullt likställd med ordinarie folkskollärare. Skyddshemslärares pension kom
på grund härav att sammanfalla med ordinarie folkskollärare tillkommande
pension. Det senare har även varit förhållandet i de fall, där pension bestämts
enligt reglementet för statens pensionsanstalt.
Pensionsläget. Under juli månad 1938 har från statens pensionsanstalt
utbetalts allenast en hel pension till lärare, kvinnlig, vid anstalt, varom här
är fråga. I förhållande till pension i den högre löneställning, som genom
förstatligandet från och med den 1 juli 1938 tillförsäkrats motsvarande lärare
(L 18), uppgå nämnda kvinnliga lärares pensionsförmåner till endast
61.2 procent av sådan pension. Jämföres den utgående pensionen med ny
pension för kvinnlig folkskollärare (L 15) blir relationstalet 74.0 procent.
c. Dövstumlärare.
Rättsgrunder. För pensionering av dövstumlärare inrättades från och
med den 1 januari 1906 dövstumlärarnas pensionsanstalt, med reglemente utfärdat
den 30 augusti 1905 (nr 55). I anstalten kunde dövstumdistrikten vinna
delaktighet för varje inom distriktet anställd ordinarie^ föreståndare, lärare
eller lärarinna vid de dövstumskolor, som enligt 1889 års lag örn dövstumundervisningen
skulle vara inrättade i distriktet, med undantag dock för
lärare i övningsämnen eller slöjd.
Såsom förutsättning för delaktighet i anstalten gällde, att den kontanta avlöningen
i högsta lönegraden uppgick till visst för varje befattning minimibelopp.
Såsom högsta delaktighetsbelopp fastställdes 4,000 kronor för föreståndartjänst,
2,000 kronor för lärartjänst och 1,600 kronor för lärarinnetjänst.
Hel tjänstepension bestämdes till 75 procent av delaktighetsbeloppet.
Genom kungörelsen den 24 oktober 1913 (nr 375) angående ändrade
pensioneringsvillkor för dövstumlärare m. m. höjdes de högsta delaktighetsbeloppen
till 4,500 kronor för föreståndare, 3,000 kronor för lärare och 2,000
kronor för lärarinna.
Nytt reglemente för dövstumlärarnas pensionsanstalt utfärdades den 8
oktober 1915 (nr 466). Även enligt detta reglemente äro för olika befattningar
vid dövstumundervisningen vissa minimi- och maximigränser angivna
för de delaktighetsbelopp, som för respektive befattningar kunna ifråga
-
24
komma. Hel tjänstepension utgjorde fortfarande 75 procent av delaktighetsbeloppet.
Dövstumlärarnas pensionsanstalt uppgick i statens pensionsanstalt från
och med den 1 juli 1926. Dövstumlärarna inordnades därvid i kap. IV i
reglementet för sistnämnda pensionsanstalt. Enligt övergångsstadgande till
kap. IV punkt 3 b) skall efter övertagandet i fråga om den, som den 30 juni
1926 var delägare i dövstumlärarnas pensionsanstalt, gälla vad i denna anstalts
reglemente stadgas angående pensionsavgifter och tjänstepensionsrätt;
dock att delaktighetsbelopp på framställning av huvudmannen må höjas till
6,000 kronor för manlig föreståndare, 5,000 kronor för kvinnlig föreståndare
eller manlig ordinarie lärare och 4,000 kronor för kvinnlig ordinarie lärare.
Genom förstatligandet av dövstumskoleväsendet från och med den 1
januari 1938 erhöllo dövstumlärarna pensionsrätt enligt civila tjänstepensionsreglementet.
Pensionsläget. Det allmänna läget för 30 tabellförda äldre pensioner är
vid jämförelse med motsvarande pensioner enligt civila tjänstepensionsreglementet
följande.
Förhållandet till ny pension, |
Antal hela |
95 % och däröver (108.1 %).. |
8 |
90-94.9 % ................ |
16 |
75—79.9 % .............. |
1 |
65—69.9 % ................ |
2 |
50—54.9 % ................ |
3 |
Summa |
30 |
De pensioner, som grundats på delaktighetsbelopp, förhöjda enligt ovannämnda
övergångsbestämmelse i reglementet för statens pensionsanstalt,
utgöra i förhållande till ny pension lägst 91.9 procent och högst 108.1 procent,
oaktat förhöjning II enligt kungörelsen nr 280/1925 ej utgår. Fem
befattningshavare, som avgått före den 1 juli 1926 och sålunda icke kommit
under tillämpning av sagda övergångsbestämmelse, uppbära pensionsförmåner,
som i förhållande till ny pension utgöra lägst 50.9 procent för
lärarinna och högst 68.3 procent för manlig föreståndare.
5. Vissa kommunala läroanstalter,
a. Lärare vid folkhögskola.
Rättsgrunder. Folkhögskolornas lärarpersonal var intill den 1 juli 1926
för tjänstepension delaktig i dövstumlärarnas pensionsanstalt och bestämmelser
angående dess pensionering voro intagna i 1915 års reglemente för samma
anstalt. Från och med nämnda dag blev tjänstepensioneringen ordnad
genom delaktighet i statens pensionsanstalt, i samband med att dövstumlärarnas
pensionsanstalt, såsom förut berörts, uppgick i förstnämnda
anstalt.
De i juli^ manad 1938 utgående hela tjänstepensionerna voro samtliga
grundade pa huvudbestämmelsen (§ 23) i reglementet för statens pensions
-
25
anstalt. (Angående avlöningsförmåner se kungörelsen den 31 december 1919
(nr 864) angående avlöning åt lärare vid folkhögskola samt statsbidrag till
sådan skola.)
b. Lärare vid småskoleseminarier.
Rättsgrunder. Genom kungörelsen den 11 juni 1909 (nr 87) angående
delaktighet i folkskollärarnas pensionsinrättning för lärare och lärarinnor
vid privata småskoleseminarier erhöll sådan seminarielärare pensionsrätt
genom delaktighet i folkskollärarnas pensionsinrättning. Förutsättning
för pensionsrätten var bland annat, att tjänsten med avseende å innehavarens
kompetens och löneförmåner vore likställd med ordinarie lärartjänst
vid folkskola. Småskoleseminariernas lärare blevo sålunda i tjänstepensionshänseende
likställda med folkskollärare. Även lärare vid statens småskoleseminarier
anslötos till folkskollärarnas pensionsinrättning.
Från och med den 1 januari 1920 inordnades lärarna vid samtliga småskoleseminarier
i statens pensionsanstalt och pensionsbestämmelser för dem
upptogos i kap. IV i anstaltens reglemente. Pensionerad seminarielärare
tillförsäkrades vid övergången till statens pensionsanstalt samma förmåner
som pensionerad folkskollärare. Av de i juli månad 1938 förefintliga tjuguen
tjänstepensionärer, som åtnjöto hel pension, hade allenast tre lärarinnor
pensionerats så tidigt, att deras förmåner reglerades genom ifrågavarande
övergångsbestämmelser.
Pensionstillägg enligt kungörelsen nr 360/1922 samt förhöjning II enligt
kungörelsen nr 280/1925 tillkomma de vid de statliga småskoleseminarierna
pensionerade lärarna. Förhöjning I enligt sistnämnda kungörelse utgår till
samtliga pensionstagare.
c. Lärare vid högre folkskola, kommunal flickskola, kommunal
mellanskola och praktisk mellanskola.
Rättsgrunder. Enligt en genom kungörelsen den 28 juni 1907 (nr 37
s. 10) vidtagen ändring i reglementet för folkskollärarnas pensionsinrättning
föreskrevs, att skolområde, som underhöll högre folkskola, vore skyldigt
att för där anställd ordinarie tjänstinnehavare ingå i pensionsinrättningen
efter det högsta lönebelopp, varav den lärare, som innehade tjänsten på
grund av tjänstålder, enligt gällande författning ägde komma i åtnjutande.
Beträffande övriga i rubriken angivna skolformer bestämdes i kungörelsen
den 6 december 1918 (nr 1092 jorn ändring i vissa delar av reglementet för
folkskollärarnas pensionsinrättning, att skoldistrikt vore skyldigt ingå i pensionsinrättningen
för ordinarie lärartjänster vid högre folkskola ävensom
ordinarie ämneslärartjänst vid kommunal mellanskola. Genom bildandet
av statens pensionsanstalt från och med den 1 januari 1920 lades även
pensioneringen av nu angivna lärarpersonal under anstalten.
Pcnsionsläget för grupperna 5 a—c. Vid en jämförelse med pensioner åt
motsvarande befattningshavare enligt de nya statliga pensioneringsbestämmelserna
utvisa de äldre pensioner, som utgått till härovan under 5 a)—c)
omförmälda lärare, följande allmänna läge.
26
Förhållandet till ny |
Antal hela tjänstepensioner åt f. d. |
||
folkhög- skola |
småskole- seminarium |
högre kom-munal skola |
|
95 % och däröver.......... |
8 |
2 |
1 |
90—94.9 %................ |
3 |
||
85—89.9 %................ |
2 |
2 |
9 |
80—84.9 %................ |
_ |
4 |
|
75—79.9 %................ |
_ |
15 |
7 |
70—74.9 %................ |
_ |
1 |
|
50—54.9 %................ |
_ |
2 |
|
45—49.9 %................ |
— |
1 |
|
Summa |
10 |
21 |
26 |
II. Familjepensioner.
A. Allmänna civilförvaltningen.
Rättsgrunder. Under allmänna civilförvaltningen hava i de statistiska tabellerna
redovisats från statskontoret under juli månad 1938 utbetalta familjepensioner,
vilka grunda sig på tidigare delägarskap i civilstatens änkeoch
pupillkassa och vilka sålunda i första hand bestämts med tillämpning
av vid olika tidpunkter gällande reglementen för nämnda kassa. I det följande
redovisas för sig familjepensioner grundade på delaktighet i tullverkets
enskilda pensionsinrättning, universitetens olika pensionsinrättningar
och lotsverkets enskilda pensionskassa.
Med hänsyn till de pensioneringsgrunder, som kommit i tillämpning vid
pensionens bestämmande, hava de tabellförda pensionerna redovisats under
följande tre grupper, nämligen:
grupp 1 a, omfattande änkepensioner, som utgå enligt reglementet för civilstatens
änke- och pupillkassa den 9 juni 1899 (nr 50);
grupp 1 b, omfattande änkepensioner, som utgå enligt reglementena för
samma kassa den 21 december 1907 (nr 136) eller den 15 december 1916
(nr 582) och som grunda sig pa pensionsunderlag i befattning med oreglerad
lön, samt
grupp II, omfattande änkepensioner, som utgå enligt nyssnämnda 1916 års
reglemente och grunda sig på pensionsunderlag i befattning med reglerad
lön.
De under grupp I upptagna äldsta pensionerna äro, såsom nämnts, beviljade
enligt 1899 års reglemente för civilstatens änke- och pupillkassa. Delägarna
i kassan vörö enligt detta reglemente alltefter löneställningen fördelade
i olika pensionsklasser, till antalet nio, därvid dock i en och samma pensionsklass
inrymdes befattningshavare i skilda löneställningar. Första pensionsklassen
upptog exempelvis byråchef och samtliga befattningshavare med
högre löneställningar. För varje pensionsklass var i reglementet bestämt ett
pensionsbelopp, som gällde för änka med ett eller flera pensionsberättigade
barn, i första pensionsklassen 1,200 kronor och i nionde 100 kronor. Änka
ensam ägde uppbära två tredjedelar av sålunda fastställt pensionsbelopp.
27
Den sålunda bestämda pensionen höjdes genom kungörelsen den 30 december
1926 (nr 541) — i samband med en höjning av delägarnas delaktighetsbelopp
— med 32 procent. I tabellerna har såsom grundpension upptagits
den ursprungliga pensionen enligt 1899 års reglemente jämte nu nämnda
höjning. Å denna grundpension utgick före den 1 juli 1937 en tillfällig
höjning med 10 procent, vilken därvid senast tillförsäkrats pensionstagaren
enligt kungl, brev den 15 januari 1937 för tiden Vi—30/o 1937. Denna senare
höjning har genom avtalet med staten om pensionskassans övertagande
och genom kungörelsen den 4 juni 1937 (nr 356) blivit pensionstagarna tillförsäkrad
såsom fast förmån för tiden efter den 1 juli 1937.
Pensionerna enligt 1907 års reglemente hava ursprungligen varit bestämda
till ett belopp, motsvarande en femtedel av det högsta tjänstepensionsunderlag,
som varit gällande för vederbörande befattning enligt 1907 års civila
pensionslag. För änka efter befattningshavare, som vid ikraftträdandet av
1907 års reglemente innehade familjepensionsrätt enligt 1899 års reglemente,
skulle pensionen i allmänhet utgöra en femtedel av den för befattningshavaren
den 1 januari 1902 bestämda hela lönen, däri inberäknat ålderstillägg i
den mån ålderstilläggen icke skolat anses utgöra tjänstgöringspenningar.
Samtliga pensioner enligt 1907 års reglemente hava, i likhet med pensioner
enligt 1899 års reglemente, genom kungörelsen nr 541/1926 höjts med
32 procent. Såsom grundpension bar i tabellerna för nu angivna pensionstagare
upptagits summan av den ursprungliga pensionen och nämnda höjning.
Pensionerna enligt 1916 års reglemente hava från början varit grundade
å ett delaktighetsbelopp, som utgjort en fjärdedel av högsta tjänstepensionsunderlaget
för vederbörande befattning. Genom ovannämnda kungörelse nr
541/1926 bestämdes delaktighetsbeloppet till 27 1j2 procent av det för befattningen
gällande högsta tjänstepensionsunderlaget och i samband därmed
reglerades i motsvarande utsträckning dåvarande delägarnas enligt 1916 års
reglemente bestämda delaktighetsbelopp ävensom alla pensioner, som utgingo
enligt sistnämnda reglemente.
A grundpensioner enligt såväl 1907 som 1916 års reglemente har ifrågakommit
den förhöjning med 10 procent, som, enligt vad tidigare framhållits,
före den 1 juli 1937 varit att anse såsom tillfällig men genom kungörelsen
den 4 juni 1937 (nr 356) tillförsäkrats pensionstagare såsom fast förmån.
Alla pensioner enligt 1907 och 1916 års reglementen hava, såsom förut
nämnts, i tabellerna sammanförts under grupp I b eller grupp II, allteftersom
pensionerna grundats å tjänstepensionsunderlag för befattning med
oreglerad eller reglerad lön. Pensioner enligt 1907 års reglemente hava därvid
givetvis endast varit bänförliga till första gruppen.
De pensionsförmåner, för vilka hittills redogjorts, motsvaras helt av de
förmåner, som före den 1 juli 1937 tillförsäkrats pensionstagare av civilstatens
änke- och pupillkassas egna medel. Härutöver hava från statens sida
tillskjutits följande tilläggsförmåner, nämligen pensionstillägg enligt kungörelsen
den 15 juni 1922 (nr 361) och dyrtidstillägg enligt kungörelsen den 15
juni 1923 (nr 267) samt ett fast tillägg enligt förut omförmälda kungörelse
den 4 juni 1937 (nr 356). Sistnämnda förmån är fastställd att utgöra 20
procent av grundpensionen, inklusive förut omförmälda förhöjning örn 10
procent.
Pensionstillägg enligt kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 361) angående
pensionstillägg åt vissa änkor och barn efter befattningshavare i statens
tjänst m. fl. avse endast lägre pensioner. För det fall att änka ensam
tillkommande pension understiger 600 kronor för år, utgår sålunda pensionstillägg
med följande årsbelopp, nämligen:
28
90 kronor, där sådan pension understiger 330 kronor,
60 kronor, där pensionen utgör 330 eller därutöver intill 450 kronor, samt
30 kronor, där pensionen utgör 450 kronor eller därutöver. I samtliga lägen
gäller dessutom en viss maximigräns för de sammanlagda förmånerna.
A ovan angivna grundpension, tioprocentsförhöjning av grundpensionen
och pensionstillägg beräknas dyrtidstillägg enligt kungörelsen den
15 juni 1923 (nr 267) med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt pensionsberättigade
änkor och barn efter befattningshavare i statens tjänst m. fl.
För kungörelsens huvudsakliga innehåll lämnas i det följande en kortare
redogörelse. Alltefter grundpensionen bestämts med hänsyn till oreglerad
eller nyreglerad avlöning utgår oreglerat eller nyreglerat dyrtidstillägg med
procenttal, som i förra fallet motsvarar hälften av talet för levnadskostnadsökningen
och i senare fallet är 13 enheter lägre. Med nuvarande indexläge
äro procenttalen 34 respektive 21. Såsom sammanfattning av hithörande
regler kan sägas, att dyrtidstillägg beräknas å samtliga fasta pensionsförmåner;
dock alt de s. k. fasta tillägg, som i samband med statens övertagande
av olika familjepensionskassor beviljats att utgå med varierande procenttal
av grundpensionerna, icke berättiga till dyrtidstillägg. Dyrtidstillägg beräknas
icke omedelbart å de dyrtidstilläggsberättigande fasta förmånerna
utan å ett särskilt tilläggsunderlag, som står i visst förhållande till det för
månad • utgående beloppet av fasta, dyrtidstilläggsberättigande pensionsförmåner.
Vid månadsbelopp, som understiger 125, är tilläggsunderlaget i regel
30 kronor högre än månadsbeloppet. Är detta senare 125 kronor eller
högre sammanfaller tilläggsunderlaget med månadsbeloppet. Någon maximering
av tilläggsunderlaget ifrågakommer därvid icke.
Vid bestämmande av tilläggsunderlag behandlas de till olika pensionstagare,
exempelvis änka med minderårigt barn, utgående förmånerna såsom
en förmån; på enahanda sätt betraktas det fall, att pensionstagare åtnjuter
flera dyrtidstilläggsberättigade pensioner. Utbetalas i senare fallet
pensionerna av olika myndigheter, utgår hela dyrtidstillägget från den myndighet,
som utbetalar största pensionen. I stället för de barntillägg, vilka
utgå till dyrtidstilläggsberättigade avlönings- och tjänstepensionstagare med
visst belopp i månaden för varje barn, ökas dyrtidstillägget till änka med
ett eller flera minderåriga barn med en tiondel för varje sådant barn. Är
fråga om barn utan pensionsberättigad moder, beräknas nu nämnd förhöjning
för varje barn utöver två.
Pensionsläget. Läget av de i specialtabellerna under allmänna civilförvaltningen
upptagna 1,534 änkepensionerna i förhållande till jämförliga nya
pensioner enligt allmänna familjepensionsreglementet ter sig sammanfattningsvis
på följande sätt.
Förhållandet till ny pension, |
Antal hela |
90 och däröver.......... |
158 |
80—89.9 % ................ |
393 |
70-79.9 % ............. |
514 |
H0—69.9 % .......... |
105 |
50—59.9 % ................ |
80 |
40—49.9 % .......... |
102 |
30—39.9 % ................ |
173 |
1 20—29.9 % ................ |
9 |
Summa |
1,534 |
29
1 läge under 70 procent av motsvarande ny pension befinna sig samtliga
de pensioner, som beviljats enligt 1899 års reglemente för civilstatens änkeoch
pupillkassa (grupp I a) men även i väsentlig omfattning sådana pensioner
enligt 1907 och 1916 års reglementen för samma kassa, som utgå efter
befattningshavare i vissa äldre och lägre löneställningar.
B. Tullverket.
Rättsgrunder. För tullverket registrerade familjepensioner grunda sig på
vederbörande befattningshavares tidigare delaktighet i tullstatens enskilda
pensionsinrättning. Med hänsyn till de grunder, som tillämpats vid bestämmandet
av den egentliga pensionen, hava pensionerna fördelats i följande
fyra huvudgrupper, nämligen:
grupp I a, omfattande pensioner, som beviljats enligt reglementet för tullstatens
enskilda pensionsinrättning den 30 maj 1884 (nr 30), med däri vidtagna
ändringar, och grunda sig å oreglerad lön,
grupp I b, omfattande pensioner, som bestämts enligt reglementet för samma
pensionsinrättning den 28 september 1934 (nr 491) och grunda sig å
oreglerad lön,
grupp II a, omfattande pensioner, som beviljats enligt förutnämnda 1884
års reglemente och grunda sig å reglerad lön, samt
grupp II b, omfattande pensioner, som bestämts enligt förutnämnda 1934
års reglemente och grunda sig å reglerad lön.
Enligt 1884 års reglemente bestämdes familjepensionen till 15 procent
av den lön eller tjänstepension, efter vilken delägaren enligt reglementet sist
bidragit till pensionsinrättningen. Sedermera har emellertid genom kungörelsen
den 30 december 1922 (nr 592) angående vissa ändringar i förenämnda
reglemente föreskrivits, att familjepensionsunderlaget skulle utgöra
a) för delägare, som icke övergått på den från och med den 1 januari 1923
gällande nya lönestaten för tullverket, ävensom i fråga om efterlevande efter
delägare, som avlidit före nämnda dag, 20 procent av den lön eller pension,
efter vilken vederbörande delägare sist bidragit till pensionsim-ättningen,
samt b) för delägare, som övergått på berörda lönestat, 20 procent av
det tjänstepensionsunderlag, efter vilket han sist bidragit till inrättningen.
De nu förtecknade familjepensionerna enligt 1884 års pensionsreglemente
hava alltså utgått med 20 procent av antingen vederbörande befattningshavares
lön eller hans pension (tjänstepensionsunderlag). Det senare är fallet
i fråga om samtliga pensioner under grupp II a.
Pensionerna skola enligt övergångsbestämmelserna till reglementet för pensionsinrättningen
nr 491/1934 betecknas såsom grundpensioner. Enligt
samma övergångsbestämmelser och kungörelsen den 29 oktober 1937 (nr
846) tillkommer vederbörande pensionstagare vid sidan av denna grundpension
en tilläggspension, som utgår efter enahanda grunder som den i nyssnämnda
reglementes huvudbestämmelser medgivna C-pensionen (se nedan).
1934 års reglemente för pensionsinrättningen upptager helt nya regler för
pensionens bestämmande. Till efterlevande efter delägare skola salunda utgå
dels fast avgiftspension, s. k. A-pension, dels ock, i den mån pensionsinrättningens
ekonomiska ställning det medgiver, rörlig avgiftspension, s. k.
B-pension, samt tilläggspension, s. k. C-pension.
A- och B-pensionerna beräknas i förhållande till det pensionstal, som gällde
för delägaren vid bans frånfälle. Pensionstalet beräknas, med tillämpning av
vissa, reglementet bifogade tabeller, i förhållande till vederbörande delägares
30
månadsavgift och utökas i förekommande fall med ett mot åldersavgiften svarande
tillägg. A-pensionen motsvarar ett belopp av, för änka ensam 60 gånger
pensionstalet, för änka med ett barn 100 gånger pensionstalet, för änka med
två barn 120 gånger pensionstalet samt för änka med flera än två barn 120
gånger pensionstalet jämte en förhöjning för varje barn, utöver de två, med
10 gånger pensionstalet. B-pensionens storlek har gjorts beroende av delägarens
ålder vid dödsfallet samt änkans ålder. Genom kungörelsen den 29 oktober
1937 (nr 846) har bestämts, att B-pensionen skall utgå med högst
ett belopp, motsvarande 20 gånger pensionstalet, samt C-pensionen med 90
kronor.
Jämväl efterlevande efter dem, som omedelbart före 1934 års reglementes
ikraftträdande voro delägare i pensionsinrättningen, åtnjuta A-, B- och Cpension.
Enär emellertid i här avsedda fall särskilda föreskrifter i reglementets
övergångsbestämmelser skola gälla i fråga om pensionstal, bliva
pensionerna för dessa efterlevande lägre än enligt huvudbestämmelserna.
Ifrågavarande delägare hava dock med hänsyn härtill genom övergångsbestämmelserna
beretts tillfälle att i vissa fall genom erläggande av tilläggsavgift
bereda sina efterlevande en särskild tilläggspension, s. k. D-pension.
Denna pension motsvarar enligt kungörelsen nr 846/1937 viss, närmare angiven
A-pension. D-pension har intill tiden för denna utrednings genomförande
icke i något fall utbetalts men torde, enligt vad under hand inhämtats,
komma att utgå till ett mindre antal pensionstagare med belopp, som i
allmänhet icke uppgå till 50 kronor för år.
Enligt sistberörda kungörelse, vars bestämmelser grunda sig på det mellan
staten och pensionsinrättningen träffade avtalet örn statens övertagande
av inrättningen, äro samtliga pensionstagare tillförsäkrade förutom pensionsförmåner,
som nu berörts, dels fyllnad till 250 kronor, därest den årliga huvudpensionen
(grundpension och tilläggspension respektive A-, B- och C-pension)
icke uppgår till 250 kronor, dels pensionstillägg enligt kungörelsen nr
361/1922, dels dyrtidstillägg å huvudpensionen och pensionstillägget, vilket
dyrtidstillägg för närvarande utgår enligt kungörelsen nr 267/1923, dels ock
ett fast tillägg, motsvarande 20 procent å nämnda huvudpension.
Utöver nu angivna pensionsförmåner utbetalas, såsom av specialtabellerna
framgår, i vissa fall pensioner enligt ett den 16 februari 1833 utfärdat reglemente
för pensioneringen, å allmänna medel, av tulltjänstemäns i fattigdom
efterlämnade änkor och barn (nr 13). Dessa pensioner, s. k. fattigpensioner,
som hava ren understödskaraktär, utgå endast örn den avlidne tjänstemannens
kvarlatenskap icke utvisar sa stor kapitalbehållning, att räntan därav,
beräknad efter 3 procent, uppgår till beloppet av den pension, som enligt de
i författningen närmare angivna grunderna kan ifrågakomma. Beträffande
dessa fattigpensioner, å vilka beräknas dyrtidstillägg, har i kungl, brev den 12
april 1935 förordnats, att vad i 1833 års författning föreskrives icke skall
hava avseende å efterlevande efter sådan delägare i pensionsinrättningen,
som avlidit efter den 30 september 1934.
Pensionsläget. Sammanfattningsvis återgives här nedan läget för tullverkets
änkepensioner av äldre typ vid jämförelse med motsvarande pensioner
enligt allmänna familjepensionsreglementet.
31
Förhållandet till ny pension, |
Antal hela |
90 % och däröver .......... |
3 |
80—89.9 % ................ |
16 |
70—79.9 % ................ |
255 |
60—69.9 % ................ |
224 |
50—59.9 % ................ |
66 |
40—49.9 % ................ |
17 |
30—39.9 % ................ |
1 |
Summa |
582 |
C. Universiteten.
Specialtabellerna över äldre pensioner åt efterlevande efter befattningshavare
vid universiteten äro upprättade under antagande att det av 1934 års
familjepensionsutredning upprättade förslaget angående statens övertagande
av vederbörande pensionsinrättningar vinner godkännande. Pensionerna
hava i tabellerna, med visst i det följande angivet undantag, beräknats till
de belopp, som de skulle komma att utgöra enligt nämnda förslag.
a. Uppsala universitet. Universitetets i Uppsala pensionsinrättning
för tjänstemäns änkor och barn.
Rättsgrunder. Pensionsinrättningens första reglemente fastställdes av
Kungl. Majit den 21 februari 1849. Universitetets ordinarie tjänstemän voro
skyldiga och de extra ordinarie berättigade att ingå såsom delägare. Vaktmästare
och övriga lägre befattningshavare hänvisades dock till särskild
pensionsinrättning, för vilken redogöres härnedan. Delägarna indelades i
fyra klasser. Till första klassen hänfördes ordinarie professor, bibliotekarie
och räntmästare. Till andra klassen hörde extra ordinarie professor
med ständig tjänstgöringsskyldighet, akademisekreterare, akademikamrerare
m. fl. I fjärde och lägsta klassen upptogs bland andra docent. Beloppet av
änkepension utgjorde i respektive klasser 700, 500, 400 och 200 kronor
för år.
Den 11 mars 1910 fastställde Kungl. Majit nytt reglemente för inrättningen.
Obligatoriskt delägarskap föreskrevs därvid för samtliga ordinarie ämbetsoch
tjänstemän, som uppburo avlöning på universitetets stat. Docenterna
blevo berättigade att vinna delaktighet i inrättningen. Pension till delägares
änka, där pensionsberättigat barn icke fanns, skulle utgå med hela det
delaktighetsbelopp, som senast varit gällande för delägaren. Delaktighetsbeloppet
fastställdes till 12 procent av befattningshavarens i staten upptagna
avlöningsförmåner vid avgången ur tjänst. Docents delaktighetsbelopp bestämdes
till samma procenttal av beloppet av ett fast docentstipendium. I
reglementet vidtogos vissa ändringar enligt beslut av Kungl. Majit den 9
mars 1923 och den 26 november 1926.
Nu gällande reglemente för inrättningen har fastställts den 22 november
1935 och upptager beträffande pensions- och delaktighetsbelopp i huvudsak
samma bestämmelser som 1910 års reglemente.
De enligt nu angivna stadganden utgående grund pensionerna kompletteras
av åtskilliga tilläggsförmåner. Sålunda utgår:
32
1) gratial av statsmedel (särskilt anslag under VIII huvudtiteln, i innevarande
budgetårs riksstat betecknat E 8. Uppsala universitet: Vissa ersättningar
m. m.), vilka gratial enligt föreskrifter, senast meddelade i kungl,
brev den 13 maj 1938, utgå till änka efter professor, överbibliotekarie eller
räntmästare med högst 240 kronor för år samt till änka efter annan
tjänsteman med högst 180 kronor för år;
2) tillägg ur pensionsinrättningens pensionstilläggs fond, vilken bildats av
pensionsinrättningens överskottsmedel;
3) tillägg ur universitetets pensionstillåggsfond, vilken fond bildats av medel
från universitetets reservfond;
4) tjänst- och nådår ser sätt ning, utgörande kompensation för avliden akademisk
tjänstemans sterbhus enligt före den 1 juli 1925 gällande avlöningsbestämmelser
tillkommande rätt att under ett halvt år från dödsdagen, det
s. k. tjänståret, åtnjuta inkomsterna av tjänsten samt för sådan tjänsteman i
motsvarande avlöningsbestämmelser tillförsäkrad rätt att för änka och barn
åtnjuta privilegienådår;
5) åkerlottsavkastning, numera huvudsakligen utgående av medel, härrörande
från försäljning av s. k. akademiska åkerlotter.
Å summan av grundpension och tilläggsförmåner utgår dyrtidstillägg enligt
vanliga grunder.
Enligt ett av 1934 års familjepensionsutredning framlagt förslag, enligt
vilket staten skulle övertaga pensionsinrättningens verksamhet från och med
den 1 juli 1939, skulle till vid övertagandet befintliga pensionstagare utgå ett
s. k. fast tillägg om 13 procent av grundpensionen. Å detta fasta tillägg
skulle dyrtidstillägg dock icke beräknas.
b. Uppsala universitet. Vaktbetjäningens vid Uppsala universitet
pensionsinrättning för änkor och barn.
Rättsgrunder. Pensionsinrättningen leder sitt ursprung från den redan
1751 bildade, universitetet tillhöriga fattigkassan. Skyldighet att ingå i inrättningen
har föreskrivits för till vaktbetjäningen vid universitetet hörande
personer och med dem likställda, vilka uppbära lön enligt universitetets
stat. De i juli månad 1938 utgående äldsta familjepensionerna grunda sig
på av universitetskanslern den 29 oktober 1895 fastställda stadgar för inrättningen
med däri sedermera vidtagna ändringar.
1895 års stadgar hava från och med den 1 juli 1926 ersatts av nya, vilka
fastställts den 10 juli 1926. En ändring av dessa senare stadgar har sedermera
den 20 maj 1933 fastställts att gälla fr. o. m. den 1 juli 1933.
Änkepension utgör enligt 1895, 1926 och 1933 års bestämmelser respektive
125, 320 och 840 kronor för år.
Enligt av 1934 års familjepensionsutredning framlagt förslag skall inrättningen
fr. o. m. juli 1939 övertagas av staten. Vid övertagandet utgående
familjepensioner skola enligt förslaget efter förstatligandet ersättas med
pensioner enligt allmänna familjepensionsreglementet, beräknade lägst efter
5:e lönegraden.
c. Lunds universitet.
Rättsgrunder. De äldsta i juli 1938 utgående familjepensionerna efter
befattningshavare vid universitetet i Lund hava grundats på reglementet den
29 maj 1863 för »en pensionsinrättning för änkor och barn efter ämbets- och
tjänstemän vid Lunds universitet», vilket reglemente med vissa ändringar
33
gällde till och med år 1926. Pensionstagarna indelades enligt reglementet i
tre klasser med pensionsbelopp av 600 r:dr r:mt i första klassen, 450 i andra
och 250 i tredje klassen. Bestämmelserna angående delaktighet m. m.
anslöto sig i allt väsentligt till de regler, för vilka redogjorts ovan under
Uppsala universitet angående tjänstemännens pensionsinrättning, med den
avvikelsen att vid Lunds universitet vaktbetjäningen tillhörde samma pensionsinrättning
som övriga befattningshavare.
1863 års reglemente ersattes från och med den 1 januari 1927 av reglementet
den 26 november 1926 för pensionsinrättningen för änkor och barn efter
befattningshavare vid universitetet i Lund.
Beloppet av änkepension sammanfaller med det för befattningshavaren
gällande delaktighetsbeloppet, vilket för ordinarie befattningshavare utgör 20
procent av de med befattningen förenade avlöningsförmånernas årliga belopp
i högsta lönegraden, och för docent 20 procent av årliga beloppet av ett
docentstipendium. Delaktighetsbeloppet får dock icke överstiga 2,000 kronor
eller understiga 500 kronor.
Ordinarie professor, överbibliotekarie, räntmästare och sekreterare äro
jämväl skyldiga att ingå såsom delägare i Lunds universitets änke- och pupillkassa,
vars nu gällande reglemente stadfästs av Kungl. Majit den 7 november
1895. Pensionerna från nu nämnda kassa utgå för närvarande med
420 kronor för år.
Dyrtidstillägg utgår å pensionerna såväl från pensionsinrättningen som
från pensionskassan. Även i de fall, då pensionerna beräknats å nyreglerad
avlöning, utgår enligt praxis dyrtidstillägg efter oreglerade grunder. Denna
praxis skulle enligt det av 1934 års familjepensionsutredning upprättade förslaget
om statens övertagande av pensionsinrättningen alltjämt följas.
Pensionsläget för under a—c behandlade pensioner. Läget för de från
universitetens pensionsinrättningar utgående famlijepensionerna framgår av
följande sammanställning, vilken såsom förut framhållits upprättats under
beaktande av 1934 års familjepensionsutrednings förslag angående inrättningarnas
förstatligande. Emellertid har såtillvida en avvikelse från förslaget
skett, att de från vaktbetjäningens i Uppsala pensionsinrättning utgående pensionerna
antagits genomgående bliva ersatta med pensioner enligt allmänna
familjepensionsreglementet i 5:e lönegraden.
Förhållandet till ny |
Antal änkepensioner, utgående efter |
||
Uppsala universitet |
Lunds universitet |
||
högre tjänstemän |
vaktbe-tjänte och |
||
90 % och däröver.......... |
13 |
14 |
19 |
80—89.9 %................ |
7 |
— |
2 |
70—79.9 %................ |
11 |
— |
1 |
60—69.9 %................ |
5 |
— |
i |
50-59.9 %................ |
4 |
— |
— |
40—49.9 %................ |
3 |
— |
2 |
30-39.9 %................ |
1 |
— |
— |
20—29.9 %................ |
1 |
— |
— |
Summa |
45 |
14 |
31 |
Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr V r ga).
3
34
D. Lotsverket.
Rättsgrunder. I fråga om familjepensioneringen har lotsverkets personal
intagit en viss särställning i förhållande till den övriga civilförvaltningen.
Före den 1 januari 1915 voro ämbets- och tjänstemän samt vaktbetjänte vid
lotsstyrelsen ävensom befäl och underbefäl vid lotsverket i familjepensionshänseende
— liksom i tjänstepensionshänseende — anslutna till flottans pensionskassa,
medan de lägre befattningshavarna vid lotsverket —- lotsverkets
gemenskap — för sin familjepensionering voro hänvisade till lotsverkets enskilda
pensionskassa. För befattningshavare, som enligt vad nyss sagts tillhörde
flottans pensionskassa, förelåg emellertid även skyldighet att ingå såsom
delägare i lotsverkets enskilda pensionskassa.
Genom kungörelsen den 17 december 1914 (nr 445) förordnades, att befattningshavare
vid lotsverket, som vid 1914 års utgång var delägare i flottans
pensionskassa, skulle kvarstå såsom delägare i kassan, såvitt anginge
gratial till änka och barn. För samtliga de befattningshavare — såväl högre
som lägre — som efter ingången av år 1915 tillträdde första ordinarie befattning
vid lotsverket, föreskrevs däremot skyldighet att vara delägare i civilstatens
änke- och pupillkassa. Skyldighet att även inträda i lotsverkets enskilda
pensionskassa förelåg emellertid icke för dessa befattningshavare men möjlighet
till sådant inträde stod dem öppen.
De efter lotsverkets befattningshavare utgående äldre familjepensionerna
grunda sig sålunda på delägarskap i
a) både flottans pensionskassa och lotsverkets enskilda pensionskassa (befattningshavare,
som tillträtt första ordinarie tjänst före ingången av år 1915
med undantag för vissa lägre befattningshavare),
b) endast lotsverkets enskilda pensionskassa (vissa lägre befattningshavare,
som tillträtt första ordinarie tjänst före ingången av år 1915),
c) endast civilstatens änke- och pupillkassa (befattningshavare, såväl högre
som lägre, vilka tillträtt första ordinarie tjänst efter ingången av år 1915),
eller
d) både civilstatens änke- och pupillkassa och — frivilligt — lotsverkets
enskilda pensionskassa (vissa befattningshavare, vilka tillträtt första ordinarie
tjänst efter ingången av år 1915).
De pensioner, som grunda sig på delägarskap i civilstatens änke- och
pupillkassa, hava redovisats i tabellerna för allmänna civilförvaltningen och
en redogörelse för tillämpade rättsregler i fråga om dessa pensioner återfinnes
tidigare i denna promemoria (se »Allmänna civilförvaltningen»), I
särskilda tabeller för lotsverket hava således endast upptagits familjepensioner,
vilka utgå på grund av vederbörande befattningshavares delägarskap
i flottans pensionskassa eller i lotsverkets enskilda pensionskassa eller i dessa
båda kassor gemensamt. För de regler, som gälla äldre familjepensioner
grundade på delägarskap i flottans pensionskassa, lämnas en redogörelse under
»Marinen».
Vad angår den genom lotsverkets enskilda pensionskassa anordnade familjepensioneringen
utfärdades första reglementet den 13 februari 1885 (nr
9 s. 1). Sedermera hava nya reglementen utfärdats dels den 28 september
1895 (nr 84) dels ock den 25 november 1927 (nr 444), vilket senare reglemente
trädde i kraft från och med den 1 januari 1928. Genom beslut den 18
oktober 1935 har Kungl. Majit fastställt nya premietabeller för kassans
olika verksamhetsgrenar.
Kassans verksamhet omfattar såväl livränteförsäkring som familjepen -
35
sionering i egentlig mening. Livränteförsäkringen bygger helt på frivillig
grund. Familjepensioneringen är såsom framgår av vad nyss sagts i vissa
fall obligatorisk. I intet fall är emellertid delägare skyldig ingå i kassan
för mer än lägsta delaktighetsbelopp, vilket är 50 kronor. Delägare kan
efter fritt val bereda sina efterlevande högre pension, dock högst 800 kronor
för år. Å pensionerna utgår icke pupilltillägg.
Från en särskild fond, benämnd förstärkningsfonden, utgår förstärkning
motsvarande 90 procent av grundpensionen. A summa grundpension och
förstärkning beräknas pensionstillägg enligt kungörelsen nr 361/1922 samt
dyrtidstillägg enligt vanliga grunder.
Det torde böra framhållas att erläggandet av avgifter såtillvida är frivilligt
även i de fall, då skyldighet att tillhöra kassan föreligger, att försummelse
icke medför annan påföljd än att den regelmässiga pensionsrätten
förfaller och ersättes med en rätt till pension, motsvarande de erlagda avgifternas
matematiska värde.
I juli 1938 utgingo 17 änkepensioner, grundade på delaktighet i flottans
pensionskassa, utan att pensionstagaren samtidigt uppbar pension från lotsverkets
kassa. Vid samma tidpunkt funnos allenast 8 änkepensioner grundade
på delägarskap såväl i civilstatens änke- och pupillkassa som i lotsverkets
kassa. Dessa pensioner uppvisa efter sammanslagning relationstal,
varierande mellan 67.7 och 126.5 procent vid jämförelse med allmänna familjepensionsreglementets
motsvarande förmåner.
De från lotsverkets kassa utgående änkepensionerna voro, inberäknat de
åtta nyssnämnda pensionerna, vilka av vederbörande pensionstagare uppburos
jämte pension från civilstatens änke- och pupillkassa, sammanlagt
280 till antalet. Av dessa utgingo 47 pensioner till änkor, som samtidigt
uppburo pension på grund av delägarskap i flottans pensionskassa.
Enbart från lotsverkets kassa utgingo således 225 änkepensioner, därav
11 enligt försäkringsteknisk beräkning. Fördelningen på olika grundbelopp
av de 269 icke matematiskt beräknade pensionerna framgår av följande
uppställning.
Grundbelopp kronor |
Antal änkepen- sioner |
50 ....................... |
43 |
100 ....................... |
175 |
150 ....................... |
4 |
200 ....................... |
30 |
250 ....................... |
1 |
300 ....................... |
G |
350 ....................... |
1 |
400 ....................... |
5 |
450 ....................... |
— |
500 ....................... |
4 |
Summa |
269 |
Pensionsläget. De äldre familjepensionerna efter lotsverkets befattningshavare,
med bortseende från förberörda försäkringstekniskt beräknade pensioner,
visade i juli 1938 följande läge vid jämförelse med allmänna familjepensionsreglementets
förmåner.
36
Förhållandet till ny pension, |
Antal änkepensioner grundade på delägarskap i |
||
enbart lots-verkets enskilda |
flottans pensions-kassa samt lots-verkets enskilda |
civilstatens änke-och pupillkassa |
|
90 % och däröver................ |
3 |
27 |
5 |
80—89.9 %...................... |
4 |
13 |
1 |
70—79.9 %...................... |
— |
10 |
1 |
60—69.9 %...................... |
20 |
3 |
1 |
50—59.9 %...................... |
4 |
6 |
— |
40—49.9 %...................... |
28 |
4 |
— |
30—39.9 %...................... |
118 |
1 |
— |
20—29.9 %...................... |
37 |
— |
— |
Summa |
214 |
64 |
8 |
Vid upprättande av sammanställningen har hänsyn icke tagits till de
pensionsförbättringar, som kunna följa av ett bifall till 1934 års familjepensionsutrednings
nu föreliggande förslag angående förstatligande av
viss del av kassans rörelse. Förslaget innebär tillförsäkrande av viss minimipension,
som närmast motsvarar ett grundbelopp av 150 kronor. Inberäknat
därå belöpande förstärkning, pensionstillägg och dyrtidstillägg enligt
oreglerade grunder, skulle sammanlagda förmånerna uppgå till 566 kronor
för år, örn dyrtidstillägget beräknas efter 33 procent. Ett genomförande av
nu angivna förslag, som jämväl omfattar de försäkringstekniskt beräknade
pensionerna, skulle med utgångspunkt från förhållandena i juli 1938 berört
sammanlagt 229 änkepensioner och medfört en merkostnad av närmare
40,000 kronor om året.
E. Armén.
Rättsgrunder. De för armén tabellförda änkepensionerna utgå antingen
enligt reglementet för arméns gamla änke- och pupillkassa den 10 november
1876 (nr 52) eller enligt något av följande reglementen för arméns nya änkeoch
pupillkassa, nämligen den 14 december 1883 (nr 65), den 23 november
1888 (nr 69), den 15 december 1893 (nr 109) och den 30 december 1905
(nr 83).
Enligt 1876 års reglemente för gamla änke- och pupillkassan voro delägarna
alltefter beställningen fördelade i olika pensionsklasser (till antalet nio)
och var änkepensionen till beloppet bestämd för varje sådan klass. I första
klassen, den högsta, utgjorde pensionen 375 kronor och i nionde klassen,
den lägsta, 30 kronor.
I och med bildandet av den nya kassan gjordes pensionen direkt beroende
av delägarens lön. I 1883 års reglemente stadgades sålunda, att pensionen
skulle utgå med viss procent av det avlöningsbelopp, efter vilket avliden delägare
sist erlagt eller bort erlägga årsavgift till kassan. Procenttalet var för
avlöningsbelopp ej överstigande 1,000 kronor 20 samt en enhet lägre för
varje tusental kronor högre avlöning dock lägst 14 för avlöning över 6,000
kronor. Denna relation mellan pensionen och avlöningen bibehölls oförändrad
i 1888 och 1893 års reglementen. Genom 1905 års reglemente höjdes
pensionerna. Däri föreskrevs sålunda, att pensionen skulle utgå med:
1 I denna kol. hava upptagits jämväl 17 pensioner grundade enbart på delaktighet i flottans
pensionskassa och utvisande procenttal från 31.7 till 80.0.
37
26 procent å avlöningsbelopp till och med 2,500 kronor
24 » » »
22 » » »
20 » » »
18 » » »
15 » » »
» » » 3,500 »
» » » 4,500 »
» » » 5,500 »
» » » 6,500 »
över 6,500 »
samt
Å pensioner, som beräknats enligt ovanberörda bestämmelser och som i
specialtabellerna betecknats »grundpensioner», hava pensionstagarna uppburit
en procentuell förhöjning, vilken i första hand under vederbörande
pensionskassas verksamhet bestämts enligt kungl, brev den 15 juni 1934 och
sedermera vid statens övertagande av kassan tillförsäkrats pensionstagarna
enligt kungörelsen den 18 juni 1937 (nr 583). Denna förhöjning utgör 150
procent å pension från gamla änke- och pupillkassan (1876 års reglemente)
samt 25 procent å pension från nya änke- och pupillkassan.
I de fall grundpensionen och sistberörda procentuella förhöjning tillsammans
icke uppgått till 240 kronor, har pensionstagaren enligt nyssnämnda
kungörelse nr 583/1937 tillerkänts fyllnad till nu angivna belopp. Pensionstillägg
och dvrtidstillägg — det senare alltid efter oreglerade grunder — utgå
efter samma regler, som gälla för allmänna civilförvaltningen. Därjämte J
uppbära pensionstagarna ett fast tillägg enligt ovannämnda kungörelse nr j
583/1937 med 25 procent å summan av grundpension och förut angivna pro- {
centuella förhöjning av grundpensionen.
Pensionsläget. I förhållande till jämförliga nya pensioner enligt allmänna
familjepensionsreglementet utvisa förevarande enligt äldre grunder utgående
änkepensioner följande läge.
Förhållandet till ny pension, |
Antal änkepen- sioner |
90 % och däröver .......... |
1 |
80—89.9 % ................ |
2 |
70-79.9 % ................ |
471 |
60—69.9 % ................ |
79 |
50-59.9 % ................ |
846 |
10—49.9 % ................ |
275 |
i 30—39 9 % ................ |
89 |
20—29.9 % ................ |
1 |
Summa |
1,764 |
Det relativt ogynnsamma läget för här redovisade pensioner torde till väsentlig
del bero på att de från och med åren 1903 och 1904 gällande lönestateraa
för respektive officerare och underofficerare kommit att bliva grundläggande
för beräkning av pensionerna ända fram till den nya familjepensioneringens
ikraftträdande den 1 juli 1937.
F. Marinen.
Rättsgrunder. Specialtabellerna omfatta änkepensioner efter befattningshavare,
som i familjepensionshänseende varit delaktiga i flottans pensionskassa.
Härvid hava dock undantagits änkepensioner efter befattningshavare
vid lotsverket, vilka pensioner upptagits i särskild tabell tillsammans med
pensioner från lotsverkets enskilda pensionsinrättning.
38
De äldsta grundpensionerna eller, såsom de här kallades, gratialen äro beviljade
enligt reglementet för amiralitetskrigsmanskassan den 26 oktober
1838 och utgå med en femtedel av den pension, som tillkommit vederbörande
befattningshavare. De högsta och lägsta nu förekommande gratialbeloppen
enligt detta reglemente utgöra respektive 675 kronor och 90 kronor. Gratialbeloppen
hava höjts för det fall att befattningshavaren avlidit efter år 1899
dels med 20 procent enligt kungörelsen den 5 december 1913 (nr 320) dels
ock med 15 procent enligt kungörelsen den 8 september 1924 (nr 436) samt
för det fall att befattningshavaren avlidit före år 1900 med 15 procent enligt
sistnämnda 1924 års kungörelse.
Med reglementet för flottans pensionskassa den 22 januari 1892 (nr 32)
inrättades fyra gratialklasser och för dessa klasser fastställdes följande årliga
gratialbelopp, nämligen 1,000 kronor för första, 750 kronor för andra, 510
kronor för tredje och 237 kronor 50 öre för fjärde klassen. Dessa gratialbelopp
bibehöllos i reglementet för kassan den 17 november 1899 (nr 92) men
höjdes genom ändringskungörelserna n:ris 320/1913 och 436/1924 till respektive
1,200, 1,000, 800 och 400 kronor enligt förstnämnda kungörelse samt
respektive 1,380, 1,150, 920 och 460 kronor enligt sistnämnda kungörelse’ I
anslutning härtill höjdes -—• med vissa undantag — utgående gratial enligt
äldre gratialstat ävensom gällande äldre gratial för det fall att vederbörande
delägare icke övergått på 1913 års gratialstat. Dessa höjningar fastställdes
i 1913 års kungörelse att utgöra 20 procent och i 1924 års kungörelse 15 procent
av gällande gratial.
Å samtliga enligt ovanberörda bestämmelser fastställda gratial (grundpensioner)
utgår en förhöjning med 10 procent, vilken förhöjning under sista
tiden av vederbörande kassas verksamhet efter medgivande av Kungl. Majit
utgår såsom provisorisk men genom kungörelsen den 18 juni 1937 (nr 583)
tillförsäkrats pensionstagarna såsom fast förmån. I vissa fall uppbär pensionstagare,
vars grundpension, förhöjd med 10 procent, icke uppgår till 262
kronor, enligt samma kungörelse fyllnad till sagda belopp. Å grundpensionen
jämte nu nämnda procentuella förhöjningar utbetalas vidare pensionstillägg
och dyrtidstillägg enligt de regler, för vilka redogjorts under allmänna
civilförvaltningen, samt å kassapensionen (= grundpensionen, förhöjd med
10 procent) ett fast tillägg med 14 procent enligt ovannämnda kungörelse nr
583/1937.
Pensionsläget. Förevarande äldre familjepensioners läge vid en jämförelse
med allmänna familjepensionsreglementets motsvarande förmåner framgår
av följande uppställning.
Förhållandet till ny pension, |
Antal änkepen- sioner |
90 % och däröver .......... |
3 |
80—89.9 % ................ |
46 |
70—79.9 % ...... |
35 |
60—69.9 % ................ |
316 |
50—59.9 % ................ |
64 |
40—49.9 % ................ |
71 |
30—39.9 % ........■ •...... |
12 |
Summa |
547 |
39
G. Postverket.
Rättsgrunder. Före allmänna familjepensionsreglementets ikraftträdande
den 1 juli 1937 hava ordinarie befattningshavare vid postverket i familjepensionshänseende
varit anslutna till civilstatens änke- och pupillkassa. Då med
hänsyn härtill samma rättsgrunder kommit i tillämpning för bestämmandet
av här förekommande äldre familjepensioner som i fråga om familjepensioner,
redovisade under allmänna civilförvaltningen, hänvisas till där lämnad
redogörelse för dessa rättsgrunder. Samma gruppindelning av pensionerna,
som där tillämpats, har ifrågakomma även här.
Pensionsläget. Det allmänna läget av postverkets äldre änkepensioner i
förhållande till motsvarande pensioner enligt allmänna familjepensionsreglementet
åskådliggöres genom följande sammanställning.
Förhållandet till ny pension, |
Antal änkepen- sioner |
90 % och däröver .......... |
13 |
80 89.9 % ................ |
245 |
70 79.9 % ................ |
280 |
60 69.9 % ................ |
37 |
50 59.9 % ................ |
83 |
40 49.9 % ................ |
181 |
30 39.9 % ................ |
73 |
20 29.9 % ................ |
1 |
Summa |
813 |
H. Telegrafverket.
Rättsgrunder. De från telegrafstyrelsen utbetalta familjepensionerna av
äldre typ utgå på grund av vederbörande befattningshavares delaktighet i
telegrafverkets änke- och pupillkassa. Följande reglementen för kassan
hava därvid kommit i tillämpning, nämligen dels reglementet den 17 december
1886 (nr 108 s. 1), dels reglementet den 17 juni 1908 (nr 61 s. 17) dels
ock reglementet den 10 december 1920 (nr 906). Pensioner, beviljade enligt
1886 års eller 1908 års reglemente, hava i tabellerna, då de i bada tallen
grunda sig på oreglerade löner, sammanförts under gemensam gruppbeteckning,
grupp I, medan i särskild grupp, grupp II, upptagits pensioner enligt
1920 års reglemente, vilka beräknats å reglerade löner.
Enligt 1886 års reglemente för kassan med de ändringar, som vidtagits genom
kungörelsen den 31 december 1902 (nr 142 s. 5) samt övergångsbestämmelserna
till kungörelsen den 5 mars 1915 (nr 57), utgår pension till delägares
efterlevande änka med
a) vad angår pension efter »i tjänst varande eller pensionerad ämbets- eller
tjänsteman», 200 kronor jämte 12 procent av den avlöning, efter vilken delägarens
avgift skolat enligt reglementet beräknas, samt
b) vad angår pension efter »i tjänst varande eller pensionerad betjänt»,
100 kronor jämte 10 procent av sådan avlöning, som nyss nämnts.
Enligt 1908 års reglemente, med i kungörelsen den 5 mars 1915 (nr 57)
vidtagen ändring, utgår pension till efterlevande änka efter delägare, som
40
vid frånfälle! var i telegrafverkets ordinarie tjänst eller uppbar pension från
telegrafverkets pensionsinrättning, med 200 kronor jämte 24 procent av det
pensionsunderlag, varefter delägarens avgifter skolat beräknas.
Änkepension enligt 1920 års reglemente, med i kungörelsen den 26 september
1925 (nr 406) vidtagen ändring, uppbäres med visst bestämt belopp för
varje lönegrad (530 kronor i l:a och 1,950 kronor i 30:e lönegraden).
Å grundpension, som utbetalts med stöd av härovan återgivna bestämmelser
samt kungörelsen den 4 juni 1937 (nr 356), har jämlikt sistberörda kungörelse
jämväl beräknats dels pensionstillägg enligt kungörelsen nr 361/1922
dels ett fast tillägg med 22 procent, dels ock — å såväl grundpension som
nyssnämnda pensionstillägg — dyrtidstillägg enligt kungörelsen nr 267/1923.
Pensionsläget. En. sammanfattning av de förtecknade änkepensionerna
utvisar följande läge i förhållande till motsvarande pensioner enligt allmänna
familjepensionsreglementet.
'' Förhållandet till ny pension, |
Antal änkepen- sioner |
90 % och däröver .......... |
81 |
80—89.9 % .............. |
113 |
70—79.9 % .......... |
21 |
60—69.9 % ............ |
11 |
50—59.9 % ........... |
6 |
40—49.9 % .............. |
1 |
Summa |
233 |
Till förestående sammanställning ma anmärkas, att de i densamma upptagna
18 pensionerna, som ligga under 70 procent, samtliga beviljats enligt
bestämmelser, gällande före 1920 ars reglemente. Från telegrafverkets änkeoch
pupillkassas minnesfond, bildad av vid kassans förstatligande befintliga
överskottsmedel, utgå å dessa pensioner tillägg av sådan omfattning, att
pensionstagaren kommer i åtnjutande av samma pensionsinkomster som
skulle utgått om 1920 års pensionsreglemente varit tillämpligt. Förmånerna
komma därigenom att i varje särskilt fall sammanlagt överstiga 70 procent
av ny pension.
I. Statens järnvägar,
a. Ordinarie personal.
Rättsgrunder. De familjepensioner, som här varit föremål för utredning,
utgå enligt huvudbestämmelserna eller övergångsbestämmelserna i reglementet
för statens järnvägars änke- och pupillkassa den 30 december 1910 (nr
162 s. 5) med däri vidtagna ändringar.
För änka efter befattningshavare, som innehaft familjepensionsrätt enligt
huvudbestämmelserna i 1910 års reglemente, har pensionen med stöd av
nämnda huvudbestämmelser och bestämmelserna i kungörelserna den 30
november 1923 (nr 442), den 14 januari 1927 (nr 11) och den 9 juni 1933
(nr 374) beräknats till det belopp, som svarar mot viss föreskriven procent
av befattningshavarens avlöning (för 1 :a—7 :e lönegraderna 25 procent, för
30:e lönegraden 20 procent).
41
Å dessa grundpensioner utgår dels pensionstillägg enligt kungörelsen nr
361/1922 — i vissa fall av lägre pensioner —, dels dyrtidstillägg efter oreglerade
grunder enligt kungörelsen nr 267/1923 dels ock ett fast tillägg med
22 procent av grundpensionen enligt kungörelsen den 4 juni 1937 (nr 356).
På grund av den förmån, som genom kungörelsen den 21 november 1919
(nr 758) bereus vissa befattningshavare och pensionstagare att mot avgiftsbetalning
komma i åtnjutande av familjepensionsrätt enligt huvudbestämmelserna
i 1910 års reglemente, hava från och med den 1 juli 1937 övergångsstadgandena
till reglementet endast kommit att bliva tillämpliga å dels sådana
i tjänst varande eller pensionerade befattningshavare, vilka ej före
sistnämnda dag begagnat sig av nämnda förmån, dels ock efterlevande till
sådana befattningshavare, som avgått ur tjänst med rätt till pension eller
som avlidit före den 1 januari 1908 och på denna grund icke kunnat vinna
familjepensionering enligt berörda huvudbestämmelser till 1910 års reglemente.
Familjepensionen är enligt övergångsbestämmelserna fastställd att i allmänhet
utgöra 25 procent av medeltalet av de fem sista årsavlöningar, efter
vilka befattningshavaren erlagt avgift för familjepensioneringen.
Med stöd av nyssnämnda kungörelse den 21 november 1919 (nr 758) hava
pensioner, som utgå enligt övergångsbestämmelserna höjts med en tiondedel
jämte ett årligt grundbelopp av 120 kronor.
Pensioner enligt nu återgivna bestämmelser hava i tabellerna betecknats p3
pensioner. Dessa inrymma i första hand en grundpension, beräknad med
tillämpning av nu angivna bestämmelser. Å denna grundpension uppbäres
dels pensionstillägg enligt kungörelsen nr 361/1922 — i vissa förekommande
fall av låg pension — dels dyrtidstillägg efter oreglerade grunder enligt kungörelsen
nr 267/1923 dels ock, enligt kungörelsen den 4 juni 1937 (nr 356),
i stället för det fasta tillägg av 22 procent å grundpension, som tillkommer
först omförmälda grupp av pensionstagare, ett fast tillägg med belopp, motsvarande
den gratifikation, som utgått enligt före den 1 juli 1937 senast tilllämpade
grunder. Denna gratifikation beräknas till ett belopp, som är
lika med skillnaden mellan, å ena sidan, 85 procent av motsvarande pension
enligt huvudbestämmelserna i 1910 års reglemente och, å andra sidan,
den till vederbörande utgående grundpensionen, med iakttagande dock att
gratifikationstagaren härigenom icke får uppbära högre sammanlagd inkomst
av pension än den som tillkommer motsvarande pensionstagare enligt
förenämnda huvudbestämmelser till 1910 års reglemente.
Pensionsläget. Läget för de tabellförda änkepensionerna i förhållande till
motsvarande pensioner enligt allmänna familjepensionsreglementet kan sammanfattas
sålunda.
Förhållandet till ny pension, |
Antal änkepen- sioner |
angivet i procent |
|
90 % och däröver .......... |
3,187 |
80—89.9 % ................ |
37 |
: 70 79.» % ................ |
256 |
Summa |
3,480 |
42
b. Övertagen personal.
Rättsgrunder. Beträffande f. d. befattningshavare vid av staten övertagna
enskilda järnvägar göres, liksom beträffande tjänstepensioneringen, åtskillnad
mellan det fall att befattningshavaren avgått ur tjänst före förstatligandet
och det fall att han vid övertagandet övergått i statens järnvägars
tjänst.
För samtliga familjepensionstagare efter nu ifrågavarande befattningshavare
gäller, att grundpensionen är bestämd enligt de vid den enskilda
järnvägen gällande pensioneringsbestämmelserna samt att densamma — utom
i fall då statens järnvägar undantagsvis övertagit ansvaret för pensionernas
utbetalning — utgår från enskild pensionsinrättning, således icke av
statsmedel.
I fråga om efterlevande till personal, som avgått ur tjänst utan att hava
erhållit anställning hos statens järnvägar och således endast varit i enskild
tjänst, är frågan örn rätt till statliga tilläggsförmåner å grundpensionen beroende
på om förstatligandet skett före eller efter den 1 juli 1922, då bestämmelserna
om pensionstillägg och dyrtidstillägg å familjepensioner trädde
i kraft. Dessa bestämmelser hava, i likhet med vad som skett beträfmotsvarande
stadganden angående tjänstepensioner, tolkats så, att
ifrågavarande tilläggsförmåner av statsmedel utgå endast om järnvägen förstatligats
före nämnda datum.
För den händelse järnvägen övertagits senare, hava pensionstagarna icke
ansetts berättigade till några som helst statliga tilläggsförmåner och äro således
hänvisade uteslutande till den enskilda pension, som kan hava blivit
dem tillförsäkrad. Dessa helt enskilda pensioner hava icke omfattats av
utredningen.
Vidkommande åter efterlevande till sådan befattningshavare, som varit anställd
i statens järnvägars tjänst efter vederbörande järnvägs förstatligande,
utgår av statsmedel a grundpensionen enligt vanliga regler beräknat pensions-
och dyrtidstillägg (kungörelserna nr 361/1922 respektive nr 267/1923).
Samtliga familjepensionstagare som uppbära statliga förmåner hava sammanförts
i en gemensam specialtabell.
Pensionsläget. Förevarande pensioner, som i övervägande antalet fall förutsatts
utgå med belopp motsvarande hel pension, visa vid jämförelse med
motsvarande pensioner enligt allmänna familjepensionsreglementet följande
läge.
Förhållandet till ny pension, |
Antal |
90 % och däröver .......... |
56 |
80—89.9 % ................ |
25 |
70—79.9 % ................ |
42 |
60—69.9 % ................ |
59 |
50—59.9 % ................ |
29 |
40—49.9 % ................ |
13 |
30—39.9 % ................ |
4 |
20—29.9 % ................ |
1 |
Summa |
229 |
43
J. Statens vattenfallsverk och domänverket.
Rättsgrunder. Statens vattenfallsverks och domänverkets ordinarie befattningshavare
voro före den 1 juli 1937, då allmänna familjepensionsreglementet
trädde i tillämpning, i familjepensionshänseende anslutna till civilstatens
änke- och pupillkassa. Då en redogörelse för rättsgrunderna för denna
äldre familjepensionering jämte utgående tilläggsförmåner lämnats under
allmänna civilförvaltningen, hänvisas till denna redogörelse. Gruppindelningen
av pensionerna är för statens vattenfallsverk och domänverket
densamma som för allmänna civilförvaltningen.
Pensionsläget. Läget för de tabellförda änkepensionerna vid jämförelse
med motsvarande pensioner enligt allmänna familjepensionsreglementet
framgår av följande sammanställning.
Förhållandet till ny pension, angivet |
Antal änkepensioner |
|
vid statens |
vid domänverket |
|
90 % och däröver .................. |
2 |
33 |
80—89.9 % ........................ |
16 |
56 |
70-79.9 % ........................ |
17 |
34 |
60—69.9 % ........................ |
1 |
12 |
50—59.9 % ........................ |
1 |
4 |
40—49.9 % ........................ |
— |
27 |
30—39.9 % ........................ |
— |
33 |
Summa |
37 |
199 |
K. Statens pensionsanstalt.
1. Statens undervisningsväsende.
Rättsgrunder. Enligt reglementet den 11 oktober 1878 (nr 32) för lärarnas
vid elementarläroverken änke- och pupillkassa skulle den av kassan bedrivna
familjepensioneringen omfatta lärare vid allmänna läroverken, folkskoleseminarierna,
högre lärarinneseminariet samt vissa pedagogien Kassans
verksamhetsområde utvidgades sedermera enligt reglementet den 8
december 1911 (nr 155) för lärarnas vid elementarläroverken nya änke- och
pupillkassa till att omfatta jämväl lärare vid de tekniska elementarskolorna,
Chalmers tekniska institut, gymnastiska centralinstitutet samt tjänstemän
och betjänte vid folkskollärarnas pensionsinrättning. Vissa befattningshavare
vid nu angivna institutioner hade redan tidigare genom beslut i varje
särskilt fall hänförts till kassan.
Enligt 1878 års reglemente skulle familjepensionens belopp utgöra viss
procent av lönen i högsta lönegraden (för änka efter lektor eller efter rektor
med viss lön 15 procent, för änka efter annan ämneslärare 16 2/s procent
samt för änka efter Övningslärare 20 procent). Denna regel ändrades emellertid
genom kungörelsen den 18 november 1904 (nr 63), varigenom, i anledning
av den från och med år 1905 genomförda löne- och pensionsregle
-
44
ringen för lärare vid allmänna läroverken, folkskoleseminarierna och högre
lärarinneseminariet, bestämdes vissa belopp, å vilka familjepensionerna
skulle beräknas med tillämpning av i reglementet angivna procentsatser.
I 1911 års reglemente fastställdes för varje befattning ett delaktighetsbelopp,
som skulle läggas till grund för beräkningen av änkepension och pensionsavgifter.
Pensionen för ensam änka bestämdes att utgöra dels 100 kronor
såsom grundpension och dels 20 procent av delaktighetsbeloppet såsom
tilläggspension. Med tillämpning av dessa beräkningsgrunder utgå exempelvis
för änka efter lärare vid högre allmänt läroverk grundpension med följande
belopp:
efter rektor.............................. 900 kronor
» lektor .............................. 900
» adjunkt ............................ 730 »
» lärare i teckning .................... 500 »
» lärare i musik ...................... 440 »
» lärare i gymnastik .................. 500 »
De i 1911 års reglemente upptagna delaktighetsbeloppen förblevo grundläggande
för familjepensionernas storlek även efter genomförandet från och
med år 1919 av ny lönereglering för statens undervisningsväsende. Först
fr. o. m. den 1 juli 1926 ändrades detta förhållande i samband med att lärarnas
vid elementarläroverken nya änke- och pupillkassa uppgick i statens
pensionsanstalt. Särskilda bestämmelser för ifrågavarande befattningshavares
familjepensionering inrymdes därvid i kap. IX av reglementet för statens
pensionsanstalt den 31 december 1919 (nr 878). För varje befattning gäller
enligt dessa bestämmelser ett familjepensionsunderlag, som är lika med det
belopp, som med 300 kronor överstiger 20 procent av befattningens tjänstepensionsunderlag
eller — för Övningslärare — 20 procent av medeltalet av de
högsta tjänstepensionsunderlag, som varit för befattningshavaren gällande
under de sista tio arén eller den kortare tid han innehaft familjepensionsrätt.
Med förutnämnda kassas inordnande i statens pensionsanstalt genomfördes
även en förbättring av redan beviljade familjepensioner samt av familjepensioner,
som efter nämnda dag komme att beviljas efterlevande till dåvarande
tjänstepensionärer. Regler härför hava inrymts i övergångsstadgandena
till kap. IX i reglementet för anstalten. I fall där befattningshavaren avgatt
från sin befattning före den 1 januari 1919 med tjänstepension eller avlidit
före nämnda dag, höjes ensam änka enligt kassans reglemente tillkommande
pension med 200 kronor. Därest befattningshavaren avgått ur tjänst
med pension efter den 31 december 1918 eller avlidit efter nämnda dag, beräknas
familjepension efter det familjepensionsunderlag, som den 1 juli 1926
var gällande för hans befattning, och med tillämpning av ovan återgivna huvudregel
i reglementet för pensionsanstalten.
Pensionstillägg och dyrtidstillägg utgå enligt de bestämmelser, som närmare
atergivits under allmänna civilförvaltningen.
Pensionsläget. Nu förevarande befattningshavare äro från och med den
1 juli 1938 underkastade allmänna familjepensionsreglementet. Bestämmelser
härom hava utfärdats genom kungörelsen den 17 juni 1938 (nr 516),
vars stadganden angående Övningslärare innebära ändrade grunder för bestämmande
av familjepensionernas storlek. Det har icke varit möjligt
att inom ramen för den nu företagna undersökningen företaga de specialundersökningar,
vilka skulle erfordrats för att kunna konstatera, vilka nya
pensionsförmåner som skulle motsvara de äldre pensionerna. I juli 1938
45
utgingo sammanlagt 74 äldre familjepensioner efter Övningslärare. Dessa
hava endast registrerats med hänsyn till grunderna och de utgående förmånernas
storlek. De ingå ej i nedan intagna sammanställning över det allmänna
läget, vilken sålunda endast avser änkepensioner efter andra befattningshavare
än Övningslärare.
Förhållandet till ny pension, |
Antal |
60-69.9 % ................ |
301 |
50—59.9 % ................ |
48 |
40—49.9 % ................ |
87 |
30—39.9 % ................ |
3 |
Summa |
439 |
2. Distriktsveterinärväsendet.
Rättsgrunder. Såsom tidigare i fråga örn äldre tjänstepensioner åt distriktsveterinärer
framhållits voro distriktsveterinärerna före år 1934 i pensionshänsende
allmänt anslutna till statens pensionsanstalt och sådan anslutning
gäller fortfarande för den, som vid distriktsveterinärväsendets förstatligande
från och med år 1934 övergick i statens tjänst, så länge han är innehavare
av distriktsveterinärbefattning.
De nu registrerade familjepensionerna äro grundade på ett i reglementet
för statens pensionsanstalt (§ 53) fastställt tjänstepensionsunderlag av 3,500
kronor och enligt reglementet bestämda, var och en till ett årligt belopp,
som med 300 kronor överstiger 20 procent av nämnda tjänstepensionsunderlag,
eller till 1,000 kronor. Å denna grundpension utgår dyrtidstillägg efter
oreglerade grunder enligt kungörelsen nr 267/1923.
Pensionsläget. I förhållande till den pension, som tillkommer distriktsveterinäränka
enligt allmänna familjepensionsreglementet, uppgår en pension
till sådan änka enligt härovan angivna grunder till c:a 71 procent av sådan
ny pension.
3. Folkskoleväsendet.
Rättsgrunder. Ordnad familjepensionering för folkskollärare infördes genom
bildandet av folkskollärarnas änke- och pupillkassa, vars reglemente
fastställdes den 15 oktober 1875 (nr 81) och blev gällande från och med
den 1 januari 1876. Enligt reglementets ursprungliga lydelse skulle änkepension
utgöra 20 procent av den lön, för vilken vederbörande skolområde
eller skoldistrikt i avseende å delägarens egen pensionering vunnit delaktighet
i folkskollärarnas pensionsinrättning. Genom kungörelsen den 28 juni 1907
(nr 37 s. 17), som trädde i kraft från och med den 1 januari 1908, bestämdes
att familjepensionen skulle utgöra 25 procent av befattningshavarens
högsta kontanta avlöning. En motsvarande höjning genomfördes av samtliga
före den 1 januari 1908 beviljade pensioner. Genom att familjepensionen
fastställts att utgöra visst procenttal av befattningshavarens kontanta
lön komme inträffande löneregleringar att automatiskt medföra en höjning
av familjepensionen.
46
Fr. o. m. den 1 januari 1920 införlivades folkskollärarnas änke- och pupillkassa
med statens pensionsanstalt och blevo då huvudreglerna i reglementet
för nämnda anstalt gällande i fråga örn då i tjänst varande lärares
familjepensionering. I detta sammanhang vidtogs emellertid även en höjning
av familjepensionen efter delägare i folkskollärarnas änke- och pupillkassa,
som avlidit före den 1 januari 1920, ävensom av familjepensionsunderlaget
för den, som avgått från sin befattning före den 1 januari 1920 och
åtnjöt tjänstepension från pensionsanstalten. Bestämmelser härom återfinnas
i övergångsstadgandena till kap. IV i reglementet för pensionsanstalten.
Bestämmelserna innebära, att familjepensionerna i båda fallen beräknas efter
ett familjepensionsunderlag, som med 300 kronor överstiger 20 procent av
det tjänstepensionsunderlag, som varit bestämmande för befattningshavarens
tjänstepension.
Folkskollärarnas änke- och pupillkassas verksamhet började, såsom tidigare
framhållits, den 1 januari 1876. Enligt § 1 mom. 2 i reglementet för
kassan var varje folkskollärare och folkskollärarinna, som den 1 januari
1876 innehade ordinarie tjänst, berättigad till inträde i kassan. Skyldighet
att vara delägare i kassan förelåg emellertid endast för den som efter 1876
års ingång blev ordinarie. Följden härav blev, att folkskollärare, som blivit
ordinarie före 1876 års ingång, i åtskilliga fall icke inträdde i kassan och
sålunda vid sitt frånfälle lämnade de efterlevande utan familjepension. Under
tiden före den 1 januari 1920 beviljades i dylika fall efter särskild prövning
vissa understöd, under förutsättning att behov förelåg. Enligt punkt 8
övergångsstadgandena till kap. IV i reglementet för statens pensionsanstalt
skall nämligen till efterlevande till folkskollärare i dylika fall utgå pension
beräknad efter ett familjepensionsunderlag av 300 kronor. Såsom förutsättning
gäller emellertid, att pensionstagaren styrker sig vara i behövande omständigheter.
I juli 1938 utbetaltes 10 familjepensioner enligt dessa bestämmelser.
Pensionsbeloppen sammanfalla med dem, som utgå till änka efter
folkskollärare med lön enligt 1876 års lönereglering.
Småskollärare erhöll familjepensionsrätt först fr. o. m. den 1 januari 1920
enligt bestämmelserna i reglementet för statens pensionsanstalt. Bestämmelserna
lingö såtillvida en retroaktiv tillämpning, att småskollärare, som åtnjöt
tjänstepension den 1 januari 1920, erhöll familjepensionsrätt (övergångsstadgandena
till kap. IV p. 7). Familjepensionen har därvid bestämts att utgå
på grundval av ett familjepensionsunderlag, som med 300 kronor överstiger
20 procent av för befattningen gällande tjänstepensionsunderlag. I de fall då
befattningshavaren avlidit före den 1 januari 1920 och de efterlevande befunnits
vara i behövande omständigheter, har familjepension enligt punkten
8 i övergångsstadgandena til kap. IV i anstaltens reglemente bestämts enligt
ett familjepensionsunderlag av 300 kronor.
Pensionstillägg enligt kungörelsen nr 361/1922 utgå endast å sådana familjepensioner
efter folk- och småskollärare, som enligt ovannämnda punkt
8 i övergångsstadgandena till kap. IV i pensionsanstaltens reglemente grunda
sig på ett familjepensionsunderlag av 300 kronor. Dyrtidstillägg beräknas i
samtliga fall efter oreglerade grunder enligt kungörelsen nr 267/1923.
Pensionsläget. Storleken av här tabellförda hela änkepensioner i förhållande
till motsvarande nya pensioner enligt familjepensionsreglementet för
folk- och småskollärare m. fl. belyses av följande sammanställning.
47
Förhållandet till ny pension, |
Antal hela |
60—69.9 % ................ |
1,153 |
50 59.9 % ................ |
32 |
40—49.9 % ................ |
342 |
30—39.9 % ................ |
91 |
Summa |
1,618 |
4. Vissa statliga lärår- m. fl. befattningar ävensom lärarbefattningar
vid statsunderstödda anstalter, som
numera förstatligats.
Rättsgrunder. Under denna gruppbeteckning hava i tabellerna redovisats
pensioner åt efterlevande efter följande befattningshavare:
a) övningsskollärare vid folkskoleseminarium,
b) folkskolinspektör,
c) lärare vid dövstumskola.
I familjepensionshänseende hava samtliga dessa befattningshavare från
början varit anslutna till folkskollärarnas änke- och pupillkassa. Genom
denna kassas inordnande i statens pensionsanstalt från och med den 1 januari
1920 har deras familjepensionering reglerats genom bestämmelserna i
reglementet för pensionsanstalten. I det föregående har under »Folkskoleväsendet»
redogjorts för de grunder, som under motsvarande förhållanden
kommit i tillämpning för bestämmande av pension åt folkskollärares efterlevande
änka, ävensom för de förhöjningar, som i samband med kassans inordnande
i pensionsanstalten ifrågakommit beträffande äldre sådan pension.
Då samma bestämmelser varit gällande för nu ifrågavarande befattningshavare,
hänvisas till nämnda redogörelse.
Pensionstillägg enligt kungörelsen nr 361/1922 har utgått å pension efter
sådan seminarielärare, som här nämnts. Dyrtidstillägg har genomgående beräknats
efter oreglerade grunder enligt kungörelsen nr 267/1923.
Pensionsläget. Storleken av äldre änkepensioner inom förevarande grupp
vid jämförelse med motsvarande pensioner enligt allmänna familjepensionsreglementet
åskådliggöres genom följande sammanställning.
Antal hela änkepensioner |
|||
Förhållandet till ny pension, |
övnings-skollärare vid |
folkskol- inspektör |
dövstum- lärare |
70 79.9 % ................ |
_ |
3 |
|
60 69.9 % ................ |
6 |
7 |
2 |
50—59.9 % ................ |
— |
— |
5 |
40 49.9 % ................ |
— |
— |
i |
30 39.9 % ................ |
1 |
— |
— |
Summa |
7 |
7 |
ii |
48
5. Småskoleseminarier, högre kommunala skolor m. fl.
Rättsgrunder. I tabellerna hava i denna grupp upptagits familjepensioner
efter lärare vid småskoleseminarium, folkhögskola, högre folkskola, kommunal
mellanskola och praktisk mellanskola.
Även för här ifragakommande befattningshavare har familjepensioneringen
vad angår tiden före år 1920 varit ordnad genom delaktighet i folkskollärarnas
änke- och pupillkassa samt för tiden därefter genom delaktighet i statens
pensionsanstalt. Pensionerna hava således reglerats enligt de grunder,
för vilka redogörelse lämnats i det föregående under »Folkskoleväsendet».
Dyrtidstillägg, oreglerat, utgår enligt 1923 års kungörelse.
Pensionsläget. Läget för förekommande hela änkepensioner vid jämförelse
med motsvarande pensioner enligt de nya statliga pensioneringsbestämmelserna
är följande.
Förhållandet till ny pension, |
Antal hela änkepensioner |
||
småskole- seminarium |
folkhögskola |
högre kom-munal skola |
|
70-79.9 % ............. |
1 |
||
60—69.9 % ........... |
4 |
7 |
19 |
50—59.9 % ............... |
_ |
1 |
|
40—49.9 % .............. |
3 |
2 |
|
30—39.9 % ............... |
— |
i |
|
Summa |
4 |
11 |
23 |
Sammanställningar.
För1 möjliggörande av en allmän överblick över de av utredningen berörda
tjänste- och familjepensionerna hava sammanställningar upprättats, vilka
utvisa dels det inbördes förhållandet mellan olika pensionstagargrupper i
fråga örn läget för äldre pensioner vid jämförelse med motsvarande nya
pensioner (tabeller 1 och 2), dels ock antalet av de hela och avkortade tjänstefel!
änkepensioner samt barnpensioner, som varit föremål för utredning,
ävensom å dessa pensioner belöpande kostnader (tabeller 3—5). I tabellerna
3 och 4, som huvudsakligen upptaga tjänste- och familjepensioner, grundade
i ordinarie befattningar, hava kostnaderna angivits med fördelning å den
egentliga pensionen (grundpensionen) och å de särskilda tilläggsförmåner,
som ifrågakomma. Tabell 5 däremot, som upptager tjänstepensioner, som
utgå på grund av icke-ordinarie statsanställning eller på grund av de förpliktelser
staten iklätt sig i samband med övertagandet av vissa enskilda
järnvägar, lämna! en mera summarisk redovisning av förekommande pensionskostnader.
Stockholm i april 1939.
E.
BJÖRN.
H. Wihlborg.
TABELLER
Bihang lill riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 296 (Bilaga).
4
50
Sammanfattning av det allmänna läget av vissa äldre
Förhållandet |
Antal hela |
1 tjänstepensioner, |
vilka i juli |
|||||||
vid allmänna |
vid allmän-na civilför-valtningen |
vid försvarsväsendet |
vid telegraf-verket |
vid statens |
||||||
per- sonal på aktiv stat |
reserv- stats- per- sonal |
värvat man- skap vid mari- nen |
daglö- nare vid ma- rinen |
ordi- narie per- sonal |
arbe- tare |
ordinäre tjänstemän |
||||
uteslu-tande i |
vid förstat-ligad en-skild järn-väg |
|||||||||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
100 % o. däröver |
49 |
_ |
23 |
1 |
_ |
i |
74 |
28 |
1 |
|
95—99.9 % |
325 |
— |
2,644 |
3 |
— |
8 |
3 |
51 |
84 |
1 |
90—94.9 * |
211 |
— |
84 |
30 |
— |
19 |
8 |
25 |
82 |
1 |
85—89.9 % |
33 |
— |
78 |
5 |
3 |
63 |
21 |
5 |
12 |
3 |
80—84.9 % |
6 |
i |
185 |
— |
19 |
56 |
6 |
3 |
28 |
7 |
75—79.9 % |
— |
4 |
391 |
— |
1 |
9 |
2 |
2 |
1 |
3 |
70—74.9 % |
— |
4 |
11 |
170 |
2 |
3 |
— |
3 |
— |
2 |
65—69.9 % |
— |
1 |
3 |
31 |
.13 |
6 |
— |
1 |
1 |
4 |
60—64.9 % |
- |
1 |
— |
— |
1 |
— |
— |
1 |
— |
8 |
55—59.9 % |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
1 |
— |
14 |
50—54.9 % |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
6 |
45—49.9 % |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
15 |
40—44.9 % |
— |
— |
— |
— |
- |
— |
— |
— |
— |
30 |
35—39.9 % |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
- |
— |
2 |
30—34.9 % |
— |
— |
— |
— |
— |
2 |
— |
— |
— |
— |
25—29.9 % |
— |
— |
— |
— |
— |
8 |
— |
— |
— |
— |
Summa |
624 |
11 |
3,419 |
240 |
39 |
175 |
40 |
166 |
236 |
97 |
1 I kol. 3, 6, 7, 9 och 13 hava upptagits samtliga utgående pensioner. — 2 Häri ingå ej Övningslärare,
flickskola, praktisk mellanskola och samrealskola. — 4 Statligt anställd sjuksköterska. — 5 Lärare
51
Tabell 1.
tjänstepensioner i förhållande till nya pensioner.
1938 utgingo till f. d. |
anställningshavare |
||||||||
järnvägar |
med pensionsrätt i statens pensionsanstalt |
||||||||
Summa |
|||||||||
icke- ordinarie tjänstemän |
arbetare |
distrikts-veteri-närer |
olkskol- lärare |
småskol- lärare |
folkskole- seminari- ernas övnings- skollärare |
dövstum-lärare |
lärare vid |
lärare vid |
|
12 |
13 |
14 |
15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
21 |
193 |
‘ 17 |
. |
_ |
_ |
395 |
||||
— |
9 |
— |
— |
1 |
— |
— |
2 |
9 |
3,140 |
3 |
6 |
— |
1,425 |
— |
10 |
16 |
— |
3 |
1,923 |
2 |
80 |
*i |
921 |
2,292 |
6 |
— |
2 |
11 |
3,538 |
6 |
— |
— |
157 |
196 |
1 |
— |
— |
4 |
675 |
1 |
— |
— |
15 |
18 |
1 |
1 |
15 |
7 |
471 |
— |
— |
— |
1 |
6 |
— |
— |
— |
1 |
203 |
— |
— |
— |
2 |
— |
2 |
— |
— |
64 |
|
— |
— |
— |
— |
— |
— |
• 1 |
— |
— |
12 15 11 16 30 2 2 8 |
— |
— ■ |
— |
— |
— |
— |
3 |
2 |
1 |
|
12 |
288 |
18 |
2,519 |
2,515 |
18 |
31 |
21 |
36 |
10,505 |
— 3 Härunder hava sammanförts lärare vid folkhögskola, högre folkskola, kommunal mellanskola, kommunal
vid skyddshem.
52
Sammanfattning av det allmänna läget av vissa äldre
Förhållandet |
Antal hela änkepensioner, |
vilka i- |
|||||||
vid civilförvalt-ningen, post-verket, statens |
vid försvars-väsendet |
vid tele- graf- ver- ket |
vid statens järnvägar |
vid universi-tetet i |
|||||
armén |
mari- nen |
vid tullver- ket |
delägare i S. J:s änke-och pupill-kassa |
med ur-sprunglig |
Upp- sala |
Lund |
|||
1 |
2 |
3 |
i |
5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
90 % och däröver |
206 |
1 |
3 |
3 |
81 |
3,187 |
56 |
2 27 |
19 |
80—89.9 % ____ |
710 |
2 |
46 |
16 |
113 |
37 |
25 |
7 |
2 |
70-79.9 * .... |
845 |
471 |
35 |
255 |
21 |
256 |
42 |
11 |
1 |
60—69.9 % ____ |
155 |
79 |
316 |
224 |
11 |
— |
59 |
5 |
7 |
50—59.9 % .... |
168 |
846 |
64 |
66 |
6 |
— |
29 |
4 |
— |
40—49.9 % ____ |
210 |
275 |
71 |
17 |
1 |
— |
13 |
3 |
2 |
30—39.9 % ____ |
279 |
89 |
12 |
1 |
— |
— |
4 |
1 |
— |
20—29.9 % ____ |
10 |
1 |
— |
— |
— |
— |
1 |
1 |
— |
Summa |
2,583 |
1,764 |
547 |
582 |
233 |
3,480 |
229 |
59 |
31 |
1 Häri ingå ej pensioner efter Övningslärare. — 2 Härav 14 änkepensioner efter delägare i Vaktbetjänin
53
Tabell 2.
änkepensioner i förhållande till nya änkepensioner.
juli 1938 utgingo efter befattningshavare |
||||||||||
vid |
lotsverket |
med familjepensionsrätt i statens pensionsanstalt |
Summa |
|||||||
delägare |
delägare i både |
lärare |
distrikts- veteri- närer |
folkskol- lärare |
små- skollä- rare |
folkskolin-spektörer och |
döv- stum- lärare |
lärare |
lärare |
|
11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
21 |
3 |
27 |
_ |
_ |
_ |
3,613 |
|||||
4 |
13 |
— |
— |
— |
— |
- |
— |
— |
975 |
|
_ |
10 |
— |
39 |
— |
— |
— |
3 |
— |
1 |
1,990 |
20 |
3 |
301 |
— |
1133 |
20 |
13 |
2 |
4 |
26 |
2,378 |
4 |
6 |
48 |
— |
19 |
13 |
— |
5 |
— |
1 |
1,279 |
28 |
4 |
87 |
— |
323 |
19 |
— |
1 |
— |
5 |
1,059 |
118 |
1 |
3 |
— |
91 |
— |
1 |
— |
— |
1 |
601 |
37 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
50 |
|
214 |
64 |
439 |
39 |
1,566 |
52 |
14 |
11 |
4 |
34 |
11,945 |
gens vid Uppsala universitet pensionsinrätt ning för änkor och barn.
54
Sammandrag angående kostnaderna
Förvaltningsområde 1 |
Antal hela pen- sioner |
Grund- pension |
Pen-sions-förbätt-ring (för-svarsvä-sendet) |
K o Pen-sions-tillägg |
s t n a d e r i Pensionsför-höjning enl. |
1, 0 0 0- Summa fasta pen- sionsför- måner |
|
förh. I |
förh. II |
||||||
1 |
2 |
3 |
4 • |
5 |
6 |
7 |
8 |
I. Tjänstepensioner utgående lill vissa statliga befattningshavare (beställningshavare) juli 1938. |
|||||||
1. Allmänna civilförvaltningen .......... |
630 |
2,202 |
— |
16 |
312 |
130 |
2,660 |
2. Armén, beställningshavare å aktiv stat |
2,810 |
4,865 |
2,855 |
64 |
1,070 |
351 |
9,205 |
3. Marinen; |
|||||||
a) beställningshavare å aktiv stat...... |
609 |
870 |
622 |
ii |
206 |
37 |
1,746 |
b) värvat manskap.................... |
39 |
5 |
25 |
7 |
7 |
5 |
49 |
c) daglönare..................... |
175 |
116 |
3 |
31 |
27 |
5 |
182 |
4. Försvarsväsendets reservstater.......... |
240 |
512 |
— |
— |
_ |
_ |
512 |
5. Statligt anställda sjuksköterskor........ |
2 |
3 |
— |
— |
_ |
_ |
3 |
6. Distriktsveterinärer (delaktiga i statens |
|||||||
pensionsanstalt) ................... |
17 |
60 |
— |
— |
8 |
_ |
68 |
7. Postverket........................ |
31 |
66 |
— |
3 |
10 |
2 |
81 |
8. Telegrafverket.................. |
40 |
54 |
— |
6 |
11 |
11 |
82 |
9. Statens järnvägar 2.................... |
236 |
339 |
— |
29 |
59 |
31 |
458 |
10. Domänverket .................... |
11 |
20 |
— |
1 |
3 |
3 |
27 |
11. Vissa statliga lärarbefattningar........ |
51 |
155 |
— |
1 |
20 |
8 |
184 |
Summa |
4,891 |
9,267 |
3,505 |
169 |
1,733 |
583 |
15,257 |
II. Tjänstepensioner utgående till vissa icke statliga befattningshavare juli 1938. |
|||||||
1. Folkskoleväsendet .................. |
5,034 |
8,287 |
— |
— |
1,217 |
1,369 |
10,873 |
2. Högre kommunala skolformer ........ |
55 |
174 | |
— |
— |
24 |
1 |
199 |
Summa |
5,089 |
8,461 |
— |
— |
1,241 |
1,370 |
11,072 |
Totalsumma |
9,980 |
17,728 |
3,o05 |
169 |
2,974 |
1,953 |
26,329 |
1 Med undantag för under 3 b) och c) upptagna pensioner hava endast medtagits pensioner till f. d
ligande av enskild järnväg.
55
Tabell 3.
för vissa äldre tjänstepensioner.
tal k Dyrtids- tillägg enl. grunder (17 %) |
r o n o i Summa pen- sionsför- måner |
Motsvarande pensionsförmåner |
Ut-gående |
Antal avkortade pensioner |
Kostnader i 1,000-tal |
Beräknad 1,000-tal |
|||
grund- pension |
dyrtids- tillägg (17 %) |
summa |
nuvarande grunder |
grunder, |
|||||
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
16 |
17 |
18 |
410 |
3,070 |
2,790 |
419 |
3,209 |
95.7 |
983 |
955 |
998 |
182 |
1,495 |
10,700 |
9,808 |
1,565 |
11,375 |
94.1 |
41 |
57 |
60 |
678 |
283 |
2,029 |
1,840 |
293 |
2,133 |
95.1 |
7 |
19 |
20 |
105 |
10 |
59 |
66 |
12 |
76 |
75.6 |
— |
— |
— |
17 |
40 |
222 |
224 |
48 |
272 |
81.2 |
— |
— |
— |
50 |
91 |
603 |
662 |
112 |
774 |
78.0 |
— |
— |
— |
171 |
— |
3 |
3 |
1 |
4 |
94.1 |
22 |
27 |
28 |
2 |
11 |
79 |
67 |
11 |
78 |
101.1 |
28 |
101 |
100 |
- 2 |
14 |
95 |
82 |
14 |
96 |
97.8 |
19 |
41 |
42 |
2 |
14 |
96 |
93 |
16 |
109 |
87.9 |
15 |
24 |
28 |
17 |
81 |
539 |
493 |
85 |
578 |
93.6 |
86 |
152 |
162 |
49 |
4 |
31 |
31 |
4 |
35 |
89.8 |
4 |
7 |
8 |
5 |
31 |
215 |
205 |
34 |
239 |
89.7 |
22 |
67 |
75 |
32 |
2,484 |
17,741 |
16,364 |
2,614 |
18,978 |
93.5 |
1,227 |
1,450 |
1,521 |
1,308 |
1,999 |
12,872 |
12,309 |
2,083 |
14,392 |
89.5 |
862 |
1,548 |
1,755 |
1,727 |
34 |
233 |
240 |
39 |
279 |
83.6 |
67 |
136 |
162 |
72 |
2,033 |
13,105 |
12,549 |
2,122 |
14,671 |
89 3 |
929 |
1,684 |
1,917 |
1,799 |
4,517 |
30,846 |
28,ill!! |
4,730 |
38,649 |
01.7 |
2,156 |
3,134 |
3,438 |
3,107 |
ordinarie tjänstemän. — 2 Uppgifterna avse icke personal, som övergått i statstjänst i samband med förstat -
56
Sammandrag angående kostnaderna
Förvaltningsområde |
Antal hela änke- pensio- ner |
K o |
stna |
der i |
1, 0 0 0- |
||
Grund- pension |
Pen-sionstill-ägg enl. |
Fast till-lägg till |
Summa fasta pen- sionsför- måner |
Dyrtidstillägg |
|||
oregl. |
regi. (20%) |
||||||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
1. Familjepensioner efter vissa stalliga befattningshavare juli 1938. |
|||||||
1. Allmänna civilförvaltningen .......... |
1,534 |
1,539 |
24 |
308 |
1,871 |
410 |
126 |
2. Armén .............................. |
1,773 |
1,089 |
73 |
1 281 |
1,443 |
542 |
— |
3. Marinen.............................. |
549 |
328 |
17 |
1 47 |
392 |
165 |
— |
4. Tullverket............................ |
582 |
317 |
2 35 |
1 65 |
417 |
63 |
65 |
5. Statens undervisningsväsende m. m..... |
513 |
514 |
1 |
— |
515 |
219 |
2 |
6. Lotsverket: |
|||||||
a) lotsverkets enskilda pensionskassa ... |
214 |
24 |
18 |
21 |
63 |
32 |
- |
b) flottans pensionskassa och lotsverkets |
|||||||
enskilda pensionskassa............ |
64 |
31 |
1 |
24 |
56 |
22 |
— |
7. Distriktsveterinärer (med delaktighet i |
|||||||
statens pensionsanstalt) ............ |
39 |
39 |
— |
— |
39 |
17 |
— |
8. Postverket............................ |
813 |
527 |
20 |
105 |
652 |
86 |
99 |
9. Telegrafverket........................ |
233 |
204 |
1 |
45 |
250 |
18 |
44 |
10. Statens järnvägar3.................... |
3,480 |
2,713 |
14 |
554 |
3,281 |
76 |
704 |
11. Statens vattenfallsverk................ |
37 |
30 |
— |
6 |
36 |
1 |
8 |
12. Domänverket ........................ |
199 |
144 |
6 |
29 |
179 |
25 |
23 |
13. Vissa statliga lärarbefattningar........ |
27 |
26 |
— |
— |
26 |
12 |
— |
14. Uppsala universitet.................... |
59 |
47 |
37 |
6 |
90 |
18 |
7 |
15. Lunds universitet .................... |
31 |
62 |
— |
— |
62 |
21 |
— |
Summa |
10,147 |
7,634 |
247 |
1,491 |
9,372 |
1,727 |
1,078 |
11. Familj epensioner efter vissa icke statliga befattningshavare juli 1938. |
|||||||
1. Folkskoleväsendet .................... |
1,618 |
1,063 |
2 |
— |
1,065 |
524 |
— |
2. Högre kommunala skolformer ........ |
36 |
36 |
— |
— |
36 |
15 |
— |
Summa |
1,654 |
1,099 |
2 |
_ |
1,101 |
539 |
— |
Totalsumma |
11,801 |
8,733 |
249 |
1,491 |
10,473 |
2,266 |
1,078 |
1 Häri ingår jämväl förhöjning av vissa grundpensioner till föreskrivet minimibelopp. — 2 Häri hava
i statens järnvägars änke- och pupillkassa.
57
Tabell 4.
för vissa äldre familjepensioner.
t |
al kr |
o n o r |
Antal |
I Kostnader i 1,000-tal ----- f |
Beräknad |
|||||
Summa pen- sionsför- måner |
Motsvarande pensionsförmåner |
Utgående |
avkor- tade änke- pensio- ner |
pen-sioner |
||||||
fast del |
rörlig del |
summa |
nuvarande grunder |
grunder, i |
angivits i |
|||||
9 |
10 |
11 |
12 | |
13 |
14 |
15 | |
16 |
17 |
18 |
|
2,407 |
1 2,821 |
423 |
3,244 |
74.2 |
517 |
267 |
401 |
971 |
||
1,985 |
2,886 |
435 |
3,321 |
59.8 |
9 |
547 |
239 |
400 |
1,497 |
|
557 |
774 |
116 |
890 |
62.6 |
— |
201 |
89 |
142 |
386 |
|
545 |
698 |
107 |
805 |
67.6 |
43 ! |
154 |
97 |
143 |
306 |
|
736 |
1,048 |
186 |
1,234 |
59.7 |
139 |
60 |
100 |
538 |
||
95 |
207 |
Bl |
238 |
40.0 |
11 |
3 |
7 |
147 |
||
78 |
84 |
13 |
97 |
60.4 |
— |
— |
— |
— |
19 |
|
56 |
69 |
10 |
79 |
70.9 |
17 |
27 |
24 |
33 |
32 |
|
837 |
1,012 |
152 |
1,164 |
72.0 |
— |
265 |
127 |
176 |
376 |
|
312 |
321 |
48 |
369 |
84.7 |
— |
91 |
30 |
36 |
63 |
|
4,061 |
3,759 |
564 |
4,323 |
93.9 |
— |
764 |
288 |
307 |
281 |
|
45 |
47 |
7 |
54 |
82.5 |
- |
25 |
12 |
14 |
11 |
|
227 |
270 |
41 |
311 |
73.1 |
— |
109 |
47 |
64 |
101 |
|
38 |
54 |
8 |
62 |
61.1 |
4 |
25 |
14 |
24 |
34 |
|
115 |
135 |
20 |
155 |
83.1 |
— |
— |
— |
— |
26 |
|
83 |
82 |
12 |
94 |
87.3 |
— |
— |
— |
— |
11 |
|
12,177 |
14,267 |
2,173 |
16,440 |
74.1 |
86 |
2,864 |
1,297 |
1,847 |
4,799 |
|
1,589 |
| 2,267 |
340 |
2,607 |
60.9 |
151 |
672 |
353 |
543 |
1,208 |
|
51 |
73 |
11 |
84 |
60.9 |
12 |
44 |
34 |
55 |
54 |
|
1,640 |
2,310 |
351 |
2,691 |
60.9 |
163 |
716 |
387 |
598 |
1.262 |
|
13,817 |
| 16,607 |
2,524 |
19,131 |
72.2 |
249 |
| 3,580 |
1,084 |
2,445 |
0,001 |
även inräknats s. k. fattigpensioner. - 3 Uppgifterna avse uteslutande familjepensioner efter f. d. delägare
Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 296 (Bilaga).
58
Tabell 5
Förvaltningsområde |
Antal pen- sions- tagare |
Kostnader i 1000-tal kronor: |
Ut-gående |
Beräk-nad total kronor |
|||||
Summa fasta pensions- förmå- ner |
Dyrtids- tillägg enl. grunder |
Summa pensions- förmå- ner |
Motsvarande förmåner en-ligt de nya statliga pen-sionsbestämmelserna |
||||||
grund- pension |
dyrtids-tillägg |
summa |
|||||||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
1. Befattningshavare med förutvarande anställning vid av staten överlagen enskilo |
järnväg. |
||||||||
a) grupp I a) enligt pro- |
|||||||||
memorian........... |
7 |
7 |
2 |
9 |
10 |
2 |
12 |
74.1 |
3 |
b) grupp I b) enligt pro- |
|||||||||
memorian........... |
80 |
155 |
27 |
182 |
180 |
30 |
210 |
55.0 |
28 |
c) grupp II enligt prome- |
|||||||||
morian............. |
17 |
30 |
6 |
36 |
37 |
6 |
43 |
83.7 |
7 |
2. |
|||||||||
Statens järnvägar........ |
333 |
372 |
76 |
448 |
361 |
62 |
423 |
106.1 |
-25 |
Statens vattenfallsverk... |
24 |
34 |
7 |
41 |
40 |
7 |
47 |
85.9 |
6 |
3. Arbetarpersonal: |
|||||||||
Icke-ordinarie personal vid |
|||||||||
Flyinge hingstdepå och |
|||||||||
stuteri samt Strömsholms |
|||||||||
hingstdepå........ |
11 |
10 |
2 |
12 |
14 |
3 |
17 |
72.6 |
5 |
Telegrafverkets verkstads-, |
|||||||||
förråds- och linjearbetare |
168 |
220 |
45 |
265 |
219 |
45 |
264 |
100.6 |
- 1 |
Statens järnvägars verk- |
|||||||||
stads- och förrådsarbe- |
1 |
||||||||
tare............. |
669 |
964 |
182 |
1,146 |
1 959 |
182 |
1,141 |
100.6 |
- 5 |
Arbetare vid statens järn- |
|||||||||
vägsbyggnader ........ |
288 |
251 |
59 ! |
310 |
260 |
61 |
321 |
96.5 |
11 |
Summa |
1,597 | |
2,043 |
406 |
2,449 | |
2,080 |
398 | |
2,478 |
98.8 |
29 |
1 Summorna i kol. 6—8 approximativt beräknade under antagande att förhållandet till
detsamma som befunnits föreligga beträffande telegrafverkets arbetare.
ny pension är
59
Bilaga B.
Beräkning av uppkommande merkostnader m. m. vid genomförande av provisorisk
pensionsförbättring.
Pensionstagargrupper |
Antal hela änke- pensioner |
Antal |
Beräk-nad, å |
Beräknad |
Total kronor |
Den be-räknade |
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
I. Efterlevande till statliga befattningshavare vid: |
||||||
1. Allmänna civilförvaltningen j 1,534 |
469 |
185,915 |
185,915 |
7.7 |
||
2. Armén .................. |
1,773 549 |
1,299 463 |
374,565 74,989 |
45,144 11,968 |
419,709 86,957 |
18.9 |
3. Marinen.................. |
13.5 |
|||||
4. Tullverket................ |
582 |
308 |
36,392 |
2,681 |
39,073 |
6.7 |
5. Statens undervisningsväsen- |
513 |
471 |
114,395 |
7,619 |
122,014 |
15.3 |
6. Lotsverket: |
||||||
a. delägare i lotsverkets en-skilda pensionskassa .... |
214 |
207 |
76,058 |
2,210 |
78,268 |
79.7 |
b. delägare i flottans pen-sionskassa och lotsverkets |
64 |
14 |
5,025 |
5,025 |
8.6 |
|
7. Distriktsveterinärväsendet |
39 |
|||||
8. Postverket................ |
813 |
275 |
75,589 |
— |
75,589 |
9.0 |
9. Telegrafverket............ |
233 |
— |
— |
— |
— |
— |
10. Statens järnvägar ........ |
3,480 |
- |
— |
— |
— |
— |
11. Statens vattenfallsverk .... |
37 |
2 |
274 |
— |
274 |
0.6 |
12. Domänverket ............ |
199 |
76 |
23,286 |
— |
23,286 |
10.2 |
13. Vissa statliga undervisnings-anstalter ................ |
27 |
24 |
5,791 |
2,187 |
7,978 |
15.2 |
14. Uppsala universitet........ |
59 |
14 |
7,108 |
— |
7,108 |
6.6 |
15. Lunds universitet ........ |
31 |
9 |
2,025 |
— |
2,025 |
2.5 |
Summa |
10,147 |
3,631 |
981,412 |
71,809 |
1,053,221 |
|
II. Efterlevande till icke statliga befattningshavare vid: |
||||||
1. Folkskoleväsendet.......... |
1,618 |
1,618 |
236,499 |
26,056 |
262,555 |
14.9 |
2. Högre kommunala skolformer |
36 |
35 |
7,643 |
5,045 |
12,688 |
15.0 |
Summa |
1,654 |
1,653 |
244,142 |
31,101 |
275,243 |
— |
Totalsumma |
11, sol |
5,284 |
1,225,554 |
102,910 |
1,828,464 |
— |