Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

1

Nr 286.

Kungl. Majus proposition till riksdagen med förslag till lag om
förbud i vissa fall mot överlåtelse eller upplåtelse av
fartyg m. m.; given Stockholms slott den 5 maj 1939.

Under åberopande av bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Majit, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogat förslag till lag örn förbud i vissa fall mot överlåtelse eller upplåtelse
av fartyg m. m.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Bihang lill riksdagens protokoll 1939. 1 sand. Nr 286.

1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

Förslag

till

Lag

om förbud i vissa fall mot överlåtelse eller upplåtelse av

fartyg m. m.

Härigenom förordnas som följer:

1 §■

Vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga,
av krig föranledda förhållanden äger Konungen, när riksdagen
ej är samlad, i den mån så prövas nödigt förordna, att vad i 2—4 §§ stadgas
skall äga tillämpning. Varder ej meddelat förordnande av nästföljande
riksdag inom trettio dagar från riksdagens början gillat, skall detsamma
efter utgången av nämnda tid upphöra att lända till efterrättelse.

Prövas under tid, då riksdagen är samlad, förhållanden vara för handen,
som i första stycket sägs, äger Konungen med riksdagens samtycke meddela
förordnande, som där avses.

2 §•

1 mom. Utan tillstånd av Konungen eller den Konungen därtill bemyndigat
må ej

a) svenskt fartyg eller andel däri överlåtas till utlänning eller till svenskt
aktiebolag, vars aktiebrev må ställas till innehavaren, eller vars aktiekapital
enligt vad aktieboken utvisar till mer än en tredjedel är i utländsk ägo;

b) teckning av aktie i svenskt aktiebolag, som äger fartyg eller andel däri,
verkställas för utlänning eller svenskt aktiebolag, som avses under a), ej heller
överlåtelse av dylik aktie äga rum till utlänning eller till bolag, som sist
nämnts;

c) svenskt fartyg upplåtas till utlänning genom tidsbefraktning eller till
nyttjande, ej heller rätt till tidsbefraktning av svenskt fartyg eller nyttjanderätt
därtill överlåtas å utlänning.

2 morn. Vad i 1 mom. sagts medför ej inskränkning i:

aktieägares rätt till teckning eller erhållande av det antal nya aktier i bolaget,
som svarar mot hans andel i det förutvarande aktiekapitalet,

Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

3

den rätt att teckna eller erhålla nya aktier, som, där någon under tiden
för giltigheten av förordnande enligt 1 § annorledes än genom teckning eller
överlåtelse bekommit aktie, vid tiden härför enligt bolagsordningen var förenad
med aktien.

3 §•

Utfärdas teckningslista för bildande av aktiebolag, vars aktier enligt 2 §
ej må tecknas av eller överlåtas till utlänning eller aktiebolag, som i 2 §
1 mom. a) är nämnt, skall teckningslistan innehålla erinran härom.

Lag samma vare, där aktiekapitalet i sådant bolag ökas medelst ny aktieteckning
och teckningsrätt därvid tillkommer annan än aktieägare.

4 §•

Överlåtelse, aktieteckning eller upplåtelse, som sker i strid mot bestämmelserna
i 2 § 1 morn., vare utan verkan.

Utgives aktiebrev till obehörig aktietecknare, medföre brevet icke rätt i bolaget
så länge brevet innehaves av den obehörige tecknaren eller annan, som
enligt lag icke är behörig innehava detsamma.

5 §•

Har i strid mot bestämmelserna i 2 § 1 mom. överlåtelse eller upplåtelse
skett, straffes överlåtaren eller upplåtaren med dagsböter eller fängelse i
högst ett år.

Fälles någon, som i strid mot bestämmelserna i 2 § 1 morn. a) eller b)
överlåtit egendom, till ansvar enligt första stycket, må domstolen, efter ty
skäligt finnes, förklara egendomen förverkad eller, örn den ej kan tillrättaskaffas,
förplikta honom att utgiva ersättning för egendomens värde. Den
som eljest förbrutit sig som i första stycket sägs må, efter ty skäligt finnes,
dömas att utgiva betingat vederlag.

Har överlåtelse av aktie förmedlats av någon, som yrkesmässigt i kommission
köper och säljer fondpapper, skall vad i denna paragraf är stadgat
örn överlåtare äga tillämpning å kommissionären; hava såväl överlåtaren
som förvärvaren anlitat kommissionär, skall vad nu sagts gälla den som
handlat för förvärvarens räkning.

6 §.

Har vad i 3 § stadgas ej iakttagits vid utfärdande av teckningslista, varde
stiftare eller, där fråga är om ökning av aktiekapital, ledamot i bolagets
styrelse dömd till dagsböter.

Har på grund av aktieteckning, som skott i strid mot bestämmelserna i
denna lag, aktiebrev utgivits till utlänning eller bolag, som i 2 § 1 mom. a)
är nämnt, varde styrelseledamot, med vars begivande brevet utgivits, straffad
med dagsböter eller fängelse i högst ett år.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

7 §■

Böter, som ådömas enligt denna lag, ävensom förverkad egendom samt
ersättning och vederlag, varom i 5 § förmäles, tillfalla kronan.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

Vad i denna lag stadgas skall icke gälla med avseende å rätten för utlänning
att överlåta sådan andel i fartyg eller sådan aktie, som vid den tid då
förordnande enligt 1 § träder i tillämpning redan äges av utlänning, eller
sådan rätt till tidsbefraktning av eller nyttjanderätt till fartyg, som vid samma
tid tillkommer utlänning, ej heller å den rätt att teckna eller erhålla nya
aktier, som vid sådan tid enligt bolagsordningen må tillkomma aktieägare.

Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

5

Utdrag av protokollet över handelsår enden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 31 mars 1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld,

Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler
chefen för handelsdepartementet, statsrådet Möller, fråga örn lagstiftning rörande
förbud i vissa fall mot överlåtelse eller upplåtelse av fartyg m. m.

Föredraganden anför:

»Under världskriget visade det sig på ett förhållandevis tidigt stadium
nödvändigt att tillgripa åtgärder till förhindrande av att den svenska handelsflottan
minskades genom försäljning av fartyg till utlandet. Sålunda ingav
kommerskollegium redan i augusti 1915 till chefen för finansdepartementet
en promemoria, i vilken påpekades vådorna för den svenska sjöfarten
av dessa förhållanden och önskvärdheten av att försäljningarna så vitt möjligt
begränsades till äldre eller eljest mindervärdigt tonnage. Kollegium föreslog
i anledning härav införande av exportförbud för maskindrivna fartyg av
järn eller stål, byggda senare än 1890 med storlek överstigande 200 bruttoton.
Möjlighet borde dock hållas öppen att i förekommande fall lämna licens
för försäljning även av ett eljest under förbudet innefattat fartyg.

Någon omedelbar åtgärd föranledde denna framställning icke. Sedan
emellertid fartygsförsäljningarna vid årsskiftet 1915/1916 börjat att på ett
oroväckande sätt stiga, anbefallde Kungl. Maj:t den 8 januari 1916 kommerskollegium
att, då fråga uppkomme om fartygs avförande ur fartygsregistret
på grund av försäljning till utlandet, därom hos Kungl. Maj:t göra anmälan
och avvakta Kungl. Maj:ts beslut huruvida hinder kunde möta mot avförn
ridet.

Sedermera inkom kommerskollegium till Kungl. Majit med en framställning
den 20 januari 1916, vari kollegium framhöll, att Kungl. Maj:ts nyssberörda
beslut den 8 januari 1916 icke vore och givetvis icke heller varit avsett
att vara tillfyllest för åstadkommande av ett effektivt hinder mot fartygsöverlåtelser
till utlandet. I detta syfte ansåge kollegium alltjämt ett förbud
mot dylika överlåtelser erforderligt, och kollegium framlade ett lagförslag,
enligt vilket Kungl. Majit skulle erhålla bemyndigande att utfärda förbud
mot fartygsöverlåtelse till utlandet, varjämte straffbestämmelser voro
meddelade för överträdelse av förbudet.

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 286.

Detta kollega lagförslag anmäldes av chefen för finansdepartementet i
statsrådet den 28 januari 1916. Departementschefen betonade därvid särskilt
vådorna för landet av de då pågående omfattande fartygsförsäljningarna
och framhöll bland annat, att ur nationalekonomisk synpunkt redan det
förhållandet att sjöfartsnäringen ginge tillbaka i och för sig vore mindre lyckligt.
Därigenom berövades många svenska sjömän möjlighet att under
svensk flagga utöva sitt yrke och de nödgades i stället söka sin utkomst inom
främmande flottor. En mycket stor del av de för vårt folk nödiga livsmedlen
och av råvaror för vår industri måste importeras och då naturligen i huvudsak
sjövägen. Å andra sidan hade ock vår export starkt behov av fartyg såsom
transportmedel. Vikten och fördelen av att dessa uppgifter för sjöfarten
i största möjliga utsträckning fullgjordes medelst svenska fartyg syntes
ligga i öppen dag. Då handelsflottan nu minskades, bleve den än mindre
skickad för nämnda uppgifter, och möjligheterna att omedelbart eller inom
en snar framtid åter täcka den åsamkade bristen syntes vara mycket kringskurna.
Departementschefen framlade därefter ett inom departementet överarbetat
förslag till lag om förbud i vissa fall mot förvärv av fartyg eller andel
däri eller av aktier i aktiebolag, som äger fartyg eller andel däri. Detta
förslag avvek från kommerskollegii förslag, bland annat därutinnan,
att även försäljning till utlänning av aktier i svenska rederiaktiebolag
förbjudits, varjämte med utlänning likställdes sådana svenska rättssubjekt,
beträffande vilka förelåge särskild fara för ett övervägande utländskt
inflytande. Vidare hade bestämmelserna örn straff och annan påföljd
i anledning av överträdelse av förbudet uteslutits. Till motivering av
sistberörda ändring anförde departementschefen, att det syntes vara tillräckligt
att stadga avtalets ogiltighet. Härigenom förhindrades, att fartyget
eller annan egendom, varom vore fråga, överginge i utländsk ägo.

I anledning av erinringar från lagrådets sida vidtogs i det av Kungl. Majit
i proposition nr 43 för riksdagen framlagda lagförslaget den ändring, att förbudet
mot överlåtelse ej utsträcktes till aktier i rederibolag, ej heller till att
avse rättssubjekt, i vilka utländskt inflytande kunde göra sig gällande. Slutligen
infördes i anslutning till kommerskollegii ursprungliga förslag straffbestämmelser
i lagförslaget.

Riksdagen antog förslaget, dock med den ändring att jämväl tidsbefraktning
till utlänning av svenskt fartyg på längre tid än 6 månader blev förbjuden.
Lag i ämnet utfärdades den 6 mars 1916 (nr 47). Enligt övergångsbestämmelserna
var lagens giltighetstid begränsad till och med den 31 mars
1917. Förordning om lagens ikraftträdande utfärdades av Kungl. Majit förstnämnda
dag (nr 48), därvid dock stadgades att bestämmelserna ej skulle äga
tillämpning å fartyg, som hade mindre bruttodräktighet än 20 registerton.
Redan vid samma riksdag vidtogs på Kungl. Majits förslag en komplettering
i lagen, i det jämväl upplåtelse till utlänning att nyttja svenskt fartyg till sjöfart
för egen räkning blev förbjuden. Lag i överensstämmelse härmed örn
utsträckt tillämpning av lagen den 6 mars 1916 blev utfärdad den 8 juli 1916

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

(nr 272), och enligt förordning samma dag (nr 273) sattes förbudet omedelbart
i tillämpning.

På grund av att aktier i svenska rederibolag i avsevärd utsträckning försåldes
till utlandet framhöll statens handelskommission i skrivelse till Kungl.
Maj :t den 12 oktober 1916, att åtgärder från det allmännas sida borde vidtagas
till förhindrande av att den faktiska äganderätten till fartyg överginge
i utländsk ägo. Sedan kommerskollegium i ärendet avgivit yttrande, utarbetades
inom finansdepartementet ett förslag till lag om förbud i vissa fall
mot överlåtelse av fartyg eller andel däri eller upplåtelse av fartyg, så ock
mot förvärv av aktie i aktiebolag, som äger fartyg eller andel däri. Den
ifrågasatta nya lagen var avsedd att ersätta de båda lagarna i ämnet den 6
mars och den 8 juli 1916.

Avvikelserna mellan lagförslaget och nyssnämnda lagar bestodo huvudsakligen
däri, att i förslaget upptagits en utsträckning av förbudet att omfatta
även överlåtelse av fartyg eller fartygsandel till svenska rättssubjekt, i avseende
å vilka förefunnes särskild fara för utländskt inflytande. Såsom ur sådan
synpunkt »farliga» betraktades aktiebolag, vars aktiebrev voro ställda
till innehavaren, ävensom annat svenskt aktiebolag, vars aktiekapital enligt
vad aktieboken utvisade till mer än en tredjedel var i utländsk ägo. Vidare
skulle föi-budet mot överlåtelse gälla även i fråga om aktier i svenska aktiebolag,
som hade till föremål för sin verksamhet att idka rederirörelse eller
som utan att dess verksamhet hade sådant föremål ägde fartyg, vars bruttodräktighet
uppginge till 100 registerton eller därutöver, eller andel i sådant
fartyg. Förbudet gällde ej endast överlåtelse av aktie till utlänning utan även
teckning av aktie för utlännings räkning. Med utlänning skulle vara likställt
svenskt aktiebolag, i fråga om vilket enligt vad nyss angivits fara för utländskt
inflytande förelåge.

Sedan i anledning av anmärkningar av lagrådet vissa jämkningar i lagförslaget
vidtagits, framlades detsamma i proposition nr 99 för 1917 års riksdag.
Förslaget vann med viss jämkning, bland annat i vad angår aktieförvärv
i svenska rederibolag, riksdagens bifall, och den 28 mars 1917 utfärdades
lag (nr 103) örn förbud i vissa fall mot överlåtelse av fartyg eller andel
däri eller upplåtelse av fartyg, så ock mot förvärv av aktie i aktiebolag, som
äger fartyg eller andel däri.

Genom förordning samma dag (nr 104) sattes förbuden i kraft från och
nied den 1 april 1917.

1917 års lag skulle enligt sin lydelse äga giltighet till och med den 30 april
1918 men blev successivt årsvis förnyad till och med den 28 februari 1921.
Sistnämnda dag utfärdades ny lag i ämnet (nr 56). Den nya lagen innefattade
en del begränsningar i jämförelse med 1917 års lag. Sålunda gällde
ifrågakommande förbud enligt 1921 års lag ej alla svenska fartyg. Från
lagens tillämpning voro nämligen undantagna fartyg av stål eller järn med en
bruttodräktigliet understigande 2,000 registerton och vars ålder, byggnadsåret
inberäknat, överstege 25 år, ävensom fartyg av trä eller av trä och järn

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

med en bruttodräktighet understigande 500 ton och en ålder av över 30 år.
Vidare hade förbuden mot upplåtelse av fartyg till utlänning genom nyttjanderätt
eller tidsbefraktning uteslutits ur lagen. Sistnämnda lag var efter prolongation
gällande till och med den 28 februari 1923. Därefter har lagstiftning
i ämnet ej ansetts behövlig.

Då, på sätt framgår av det anförda, 1917 års lag tillämpades under största
delen av den egentliga kristiden, torde en närmare redogörelse för denna lags
bestämmelser här få meddelas. Enligt lagens 1 § skulle vid krig eller krigsfara,
vari riket befunne sig, eller eljest under utomordentliga, av krig föranledda
förhållanden Konungen, i den mån så prövades nödigt, äga att för
viss tid eller tillsvidare förordna, att överlåtelse, upplåtelse eller aktieteckning
som i lagen avsåges ej finge ske utan förut givet lov av Konungen eller
den Konungen därtill bemyndigade.

Förbudet i fråga avsåg följande fall:

1) överlåtelse av svenskt fartyg eller andel däri till utlänning eller till
.svenskt aktiebolag, vars aktiebrev finge ställas till innehavaren, eller till annat
svenskt aktiebolag, vars aktiekapital enligt vad aktieboken utvisade till
mer än en tredjedel vore i utländsk ägo;

2) upplåtelse till utlänning av svenskt fartyg, till nyttjande eller genom
tidsbefraktning, för obestämd tid eller längre tid än sex månader eller tid,
som tillsammans med den, under vilken fartyget efter den 6 mars 1916 varit
av utlänning nyttjat eller tidsbefraktat, översteg sex månader,

så ock överlåtelse till utlänning av sådan nyttjanderätt till svenskt fartyg
eller sådan rätt på grund av tidsbefraktning därav;

3) teckning för utlänning eller svenskt aktiebolag, som under 1) nämnts,
av aktie i svenskt aktiebolag, som ägde fartyg eller andel däri,

så ock överlåtelse av dylik aktie till utlänning eller svenskt aktiebolag, som
under 1) nämnts.

I lagens 2 § voro intagna vissa undantag från förordnandets tillämpning,
vartill jag senare torde få återkomma.

Enligt lagens 3 § skulle, därest under tid, då förordnande enligt 1 § gällde,
teckningslista utfärdades för bildande av aktiebolag, vars aktier enligt förordnandet
ej finge tecknas av eller överlåtas till utlänning eller annan, som i
1 § 1) nämnts, teckningslistan innehålla erinran härom. Enahanda skulle
gälla, där under sagda tid aktiekapitalet i sådant bolag ökades medelst ny
aktieteckning och teckningsrätt därvid tillkomme annan än aktieägare.

Därest i strid mot förordnande, som enligt 1 § meddelats, överlåtelse, upplåtelse
eller aktieteckning ägde rum, skulle detta enligt 4 § i lagen vara utan
verkan. Om efter sådan aktieteckning aktiebrev till obehörig tecknare bleve
utgivet, medförde brevet, så länge det var i hans eller annan obehörig innehavares
hand, icke rätt i bolaget.

1 lagens 5—7 §§ voro intagna föreskrifter om påföljder för överträdelser
mot lagen, nämligen vid överlåtelse i strid mot föreskrifterna böter upp till
20,000 kronor eller fängelse intill ett år. Örn överlåtelsen avsåg fartyg eller

Kungl. Maj.ts proposition nr 286.

9

andel däri, skulle den överlåtna egendomen tagas i beslag och dömas förbruten.
Kunde beslag ej äga rum, eller gällde överlåtelsen aktie, skulle överlåtaren
förpliktas utgiva ett belopp motsvarande egendomens värde.

Vidare funnos straffbestämmelser för fondhandlare, som medverkat vid
transaktion i strid mot bestämmelserna, ävensom för stiftare av aktiebolag
eller styrelseledamot, vilken ej iakttagit givna föreskrifter i fråga örn teckningslista
m. m. Slutligen voro meddelade föreskrifter om åtal, bötesförvandling
m. m.

På uppdrag av rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap avgav
i en den 5 juni 1929 dagtecknad promemoria kommerserådet Axel Lindblad
till kommissionen yttrande rörande statliga åtgärder under krigstidsförhållanden
i avseende å sjöfarten.

Efter en redogörelse för de under världskriget och åren därefter gällande
lagbestämmelserna om förbud mot överlåtelse och upplåtelse av svenskt fartyg
framhöll Lindblad, att den slutliga utformning, som de under världskriget
för sjöfartens reglering tillkomna lagarna erhållit, utan tvivel visat sig
fullt tillfredsställande för ernående av det med dem avsedda ändamålet.

Någon väsentligare förändring i ifrågavarande lagtexter syntes knappast
vara erforderlig. I vissa hänseenden ifrågasatte dock Lindblad kompletteringar
och jämkningar. Härtill torde jag i det följande få återkomma.

Sedermera har inom rikskommissionen, under beaktande av de synpunkter
Lindblad framhållit, utarbetats ett utkast till lag om förbud i vissa fall
mot överlåtelse eller upplåtelse av fartyg m. m.

Detta lagförslag jämte förenämnda promemoria har den 26 september 1938
remitterats till kommerskollegium för utlåtande. Sedan kollegium i ärendet
införskaffat yttranden från Sveriges redareförening och Sveriges segelfartygsförcning,
har kollegium med utlåtande den 3 december 1938 överlämnat
ett inom kollegium överarbetat förslag till lag örn förbud i vissa fall mot
överlåtelse eller upplåtelse av fartyg m. m.

Kommerskollegii förslag överensstämmer i sak väsentligen med 1917 års
lag med de ändringar som rikskommissionen däri vidtagit. För berörda ändringar
ävensom för de avvikelser, som kollegium för sin del ytterligare förordat,
redogör jag i det följande i samband med framläggande av mina egna
synpunkter på ämnet. I det sammanhanget kommer jag också att beröra de
erinringar, som de hörda sjöfartssammanslutningarna gjort i ärendet.

Behövligheten av en lagstiftning i syfte att under en krigs- eller krissitua- Departement}-tion förhindra, att det svenska fartygsbeståndet i större eller mindre omfatt- chelenning
övergår i utländsk ägo, torde enligt vad erfarenheterna under världskriget
givit vid handen vara så påtaglig, att någon närmare motivering härför
ej behöver lämnas. För att bestämmelser i ämnet skola kunna oförtöval
meddelas, i händelse behov därav skulle uppstå vid en tidpunkt, då riksdagen
ej är samlad, synes det önskvärt, att en lag, innefattande erforderligt
bemyndigande för Kungl. Majit att utfärda ifrågavarande föreskrifter, redan

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 286.

nu antages. I stort sett torde man, såsom ock i den på föranstaltande av
rikskommissionen utarbetade promemorian påpekats, kunna anknyta till
1917 års i det föregående återgivna lag i ämnet. Det inom rikskommissionen
uppsatta och inom kommerskollegium överarbetade förslaget synes mig med
vissa jämkningar lämpligen kunna läggas till grund för lagstiftningen.

I 1 § i den nu ifrågasatta lagen torde böra angivas förutsättningarna för
att lagens huvudbestämmelser skola träda i tillämpning. Paragrafen har
avfattats i huvudsaklig överensstämmelse med motsvarande stadgande i del
förslag till allmän förfogandelag, som förut i dag anmälts av chefen för
justitiedepartementet. Bestämmelserna i 2—4 §§ skola äga tillämpning allenast
när vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under
utomordentliga, av krig föranledda förhållanden därom förordnats. Då
riksdagen är samlad, meddelas sådant förordnande av Konungen med riksdagens
samtycke. Mellan riksdagarna skall Konungen äga giva dylikt förordnande,
vilket dock i sådant fall icke utan riksdagens gillande må gälla
längre än till dess trettio dagar förflutit från nästkommande riksdags början.
Någon skyldighet för Konungen att före meddelandet av dylikt förordnande
utfärda riksdagskallelse har ej ansetts böra föreskrivas.

Förbudet torde liksom i 1917 års lag böra avse dels överlåtelse av svenskt
fartyg eller andel däri till utlänning eller till aktiebolag, i fråga om vilket
fara föreligger att ett övervägande utländskt inflytande kan där göra sig
gällande, dels överlåtelse till utlänning eller aktiebolag som nyss nämnts av
aktie i svenskt bolag, som äger fartyg eller andel däri, ävensom teckning av
aktie för dylika rättssubjekt, dels ock nyttjanderättsupplåtelse av svenskt fartyg
till utlänning.

Beträffande villkoren för att ett fartyg skall anses såsom svenskt vill jag
hänvisa till sjölagens l §, som stadgar, att ett fartyg skall anses såsom
svenskt, när det antingen till minst två tredjedelar äges av svenska undersåtar
eller ock tillhör ett aktiebolag, vars styrelse har sitt säte i riket och består
av aktieägare, som äro svenska undersåtar.

Kommerskollegium har, i enlighet med vad i Lindblads promemoria ifrågasatts,
föreslagit att i anslutning till den s. k. fartygsuttagningslagen i förevarande
lag borde intagas en uttrycklig bestämmelse, att med fartyg avsåges
jämväl båtar och andra farkoster. Med hänsyn till att sistberörda lag närmast
är avsedd att trygga tillgången inom landet på passagerare- och fraktfartyg
torde emellertid behov av dylikt tillägg knappast föreligga.

Vad angår kretsen av de juridiska personer, i fråga örn vilka fara skall
anses föreligga, att de kunna råka under utländskt inflytande, har kollegii
förslag avfattats i full överensstämmelse med 1917 års lag. Jag ansluter mig
härtill. Sålunda torde till denna grupp böra föras aktiebolag, vars aktiebrev
må ställas till innehavaren, ävensom sådant aktiebolag, vars aktiekapital enligt
vad aktieboken utvisar till mer än en tredjedel är i utländsk ägo. Till juridiska
personer av nu nämnd art får alltså icke överlåtas svenskt fartyg eller
andel däri eller aktie i svenskt aktiebolag, som äger fartyg eller andel däri, ej
heller får för ifrågavarande juridiska personers räkning aktieteckning ske i

Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

11

sistberörda slag av aktiebolag. Det kan visserligen ifrågasättas, huruvida
icke till gruppen av ur angiven synpunkt »farliga» rättssubjekt borde hänföras
även aktiebolag, som äga aktier i svenska rederier — detta för att förekomma,
alt lagstiftningen skulle kunna kringgås genom ali utlänning genom förvärv
av aktier i bolag, som äger rederiaktier, skaffar sig ett faktiskt bestämmande
inflytande över svensk rederirörelse. För att emellertid icke över hövan
komplicera lagstiftningen synes mig en sådan utvidgning av densammas
giltighetsområde tillsvidare icke böra ske.

Enligt 1917 års lag gällde förbudet mot upplåtelse till utlänning av svenskt
fartyg till nyttjande eller genom tidsbefraktning allenast upplåtelse på obestämd
tid eller längre tid än sex månader eller tid, som tillsammans med
den, under vilken fartyget efter den 6 mars 1916 — dagen för utfärdandet av
den första lagen i ämnet — varit av utlänning nyttjat eller tidsbefraktat,
översteg sex månader. I förenämnda av Lindblad avgivna promemoria framhålles,
att den tid av sex månader, under vilken fartyg sålunda utan Konungens
lov finge upplåtas till utlänning till nyttjande eller genom tidsbefraktning,
syntes vara mer eller mindre godtyckligt vald. Sådana krigsförhållanden
kunde, anföres det vidare, säkerligen inträffa, att en annan tidsperiod
—- kortare eller längre •— här borde stadgas. Häremot har redareföreningen
å sin sida hemställt, att motsvarande medgivande till viss tids
upplåtelse, som lämnats rederierna under världskriget, även i fortsättningen
måtte tillämpas, detta så mycket hellre som den svenska handelsflottan sedan
dess väsentligt ökats, till följd varav en relativt större tonnagemängd
komme att stå till förfogande vid ett kommande krig.

Kommerskollegium har på de av Lindblad anförda skälen icke funnit
lämpligt, att i lagen intoges en bestämmelse örn fixerad tid, inom vilken nu
avsedd upplåtelse skulle vara tillåten. Syftet med redareföreningens erinran
torde enligt kollega mening kunna tillgodoses genom att Kungl. Maj:t antingen
fristående eller i den verkställighetsförordning, som förutsättes för
lagens ikraftträdande, undantager från förbudet upplåtelse avseende viss
tid, som då kan smidigare fastställas efter omständigheterna, därest förhandenvarande
förhållanden överhuvud taget göra avsett undantag lämpligt eller
möjligt.

För egen del ansluter jag mig till de synpunkter, som kommerskollegium
sålunda anfört.

I 2 § i 1917 års lag voro upptagna vissa undantag från tillämpningen av
Kungl. Maj:ts förordnande. Sålunda skulle dylikt förordnande ej medföra
inskränkning i följande avseenden:

1) rätten för utlänning att överlåta sådan andel i fartyg eller sådan aktie,
som vid den tid, från vilken förordnandet ägde tillämpning, var i utlännings
iigo, eller sådan nyttjanderätt till fartyg eller rätt på grund av tidsbefraktning,
som vid samma tid tillkom utlänning,

2) rätten att teckna eller överlåta aktie i aktiebolag, vars aktiebrev finge
ställas till innehavaren,

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

3) aktieägares rätt till teckning eller erhållande av det antal nya aktier i
bolaget, som svarade mot hans andel i det förutvarande aktiekapitalet,

4) den rätt att teckna eller erhålla nya aktier, som vid den tid, från vilken
förordnandet ägde tillämpning, enligt bolagsordningen tillkom aktieägare,
eller som, där någon under tiden för förordnandets giltighet annorledes
än genom teckning eller överlåtelse bekommit aktie, vid tiden härför
enligt bolagsordningen var förenad med aktien.

I det inom rikskommissionen utarbetade lagutkastet hava av dessa undantagsbestämmelser
stadgandena under punkterna 2)—4) uteslutits, medan
stadgandet under punkt 1) i något förändrad form intagits bland övergångsbestämmelserna.
Till sistberörda stadgande återkommer jag senare. Vad
den förra gruppen av undantag beträffar har kommerskollegium framhållit,
att kollegium icke funnit skäl föreligga att utesluta desamma. Såvitt angår
den rätt att teckna eller erhålla nya aktier, som enligt bolagsordningen
tillkommer aktieägare vid tid, då förordnande enligt lagen träder i tillämpning,
har det härutinnan föreskrivna undantaget synts kollegium böra upp
tagas i övergångsbestämmelserna, medan däremot övriga nyssnämnda undantag
enligt kollega mening borde inflyta i lagen i form av ett moment 2
till 2 §.

Jag delar kommerskollegii mening att undantagsstadgandet under punkt
1) lämpligen bör upptagas bland övergångsbestämmelserna, samt att anledning
torde saknas att icke, liksom enligt 1917 års lag, på sätt kollegium föreslagit,
medgiva undantag från förbudsbestämmelserna i de under punkterna
3) och 4) avsedda fallen. Vad däremot angår undantaget under punkt 2)
förefaller det mig som örn det skulle bättre överensstämma med den ifrågavarande
lagstiftningens syfte att, i likhet med vad fallet är i rikskommissionens
förslag, dylikt undantag ej stadgas i lagen.

Beträffande påföljderna för ett åsidosättande av förbud mot egendoms
överlåtande upptog det inom rikskommissionen utarbetade lagutkastet i 5 §
förutom dagsböter förverkande av den egendom, som överlåtits i strid mot
de givna bestämmelserna, i vilket sistberörda hänseende lagutkastet överensstämde
med 1917 års lag. Redareföreningen har förklarat sig anse, att det
borde tagas under övervägande att till domstols avgörande överlämna, huruvida
överträdelse mot ifrågavarande bestämmelser skulle medföra förverkande
av den överlåtna egendomen eller ej, något som även skulle kunna anses
motiverat av strafflatituden — dagsböter eller fängelse i högst ett år —
i första stycket av utkastets 5 §. Det vore icke otänkbart, att omständigheterna
i vissa fall vore sådana, att en domstol ansåge sig kunna befria vederbörande
från nämnda påföljd.

Kommerskollegium bar under erinran örn betydelsen av att lagens effektivitet
i möjligaste mån garanteras icke ansett sig kunna förorda den föreslagna
ändringen. Skulle det i något enstaka fall — yttrar kollegium —
komma att visa sig, att en strikt tillämpning av stadgandet om egendoms
förverkande drabbade oskäligt hårt, stöde ju det extraordinära rättsmedlet i

Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

13

form av nådeansökan till buds. Kollegium tillstyrkte därför det föreliggande
lagutkastet på nu åsyftad punkt.

För egen del finner jag vad redareföreningen anfört emot, att påföljden av
egendoms förverkande skulle obligatoriskt inträda vid överträdelse av meddelat
förbud mot överlåtelse av fartyg eller andel däri eller aktie i vissa
aktiebolag, icke sakna berättigande. Att i detta hänseende för undvikande
av oskälig hårdhet lita till nådeinstitutet synes mig mindre lämpligt. Jag
vill förty förorda, att frågan huruvida förverkandepåföljden i visst fall skall
inträda eller ej lämnas till domstols fria beprövande.

Vad slutligen angår den förut återgivna såsom punkt 1) betecknade föreskriften
i 2 § av 1917 års lag — vilken föreskrift, såsom nämnts, av rikskommissionen
i dess lagutkast överflyttats till övergångsbestämmelserna — vill
jag erinra örn att enligt 1917 års lag överlåtelseförbudet icke gällde »rätten
för utlänning» att överlåta sådan andel i fartyg eller sådan aktie, som vid
den tid, från vilken förordnandet ägde tillämpning, var i utlännings ägo, ej
heller i fråga om sådan nyttjanderätt till fartyg eller rätt på grund av tidsbefraktning,
som vid samma tid tillkom utlänning. Den sålunda givna avfattningen
valdes på hemställan av lagrådet (se prop. 1917 nr 99 s. 28 o. f.)
i syfte att förekomma, att bland annat fartygsandel eller aktie, som vid tiden
för förordnandets ikraftträdande var i utländsk ägo men sedermera övergick
på svenska händer, av den svenska ägaren senare skulle kunna överflyttas
till utlänning. I rikskommissionens lagutkast hava emellertid orden »rätten
för utlänning» uteslutits, varigenom transaktioner av sistnämnda art
skulle blivit rättsenliga. Kommerskollegium — som i likhet med rikskommissionen
ansett, att stadgandets plats rätteligen vore bland övergångsbestämmelserna
— har, under hänvisning till lagrådets nyss berörda uttalande,
framhållit, att en dylik utsträckning av området för undantaget icke syntes
motiverad. Då det synes mig uppenbart, att syftet med förevarande lagstiftning
ej skulle behörigen tillgodoses, i händelse t. ex. en fartygsandel, som
under tiden för förordnandets giltighet övergått från en utlänning till en
svensk, skulle åter kunna avyttras till en utlänning, ansluter jag mig till
den av kommerskollegium förordade ståndpunkten.

I de delar, som här ej berörts, torde, i huvudsaklig överensstämmelse med
rikskommissionens av kommerskollegium biträdda förslag, böra gälla bestämmelser
motsvarande de i 1917 års lag upptagna.

Den förordade lagstiftningen har sålunda i likhet med 1917 års lag erhållit
en avsevärd räckvidd. Det är emellertid självfallet, att Kungl. Majit genom
verkställighetsförordning eller i annan ordning kommer att tillse, att
förbudsbestämmelserna icke erhålla vidare tillämpning än som påkallas av
förhållandena.

I enlighet med vad jag här angivit har inom handelsdepartementet upprättats
förslag till lag om förbud i vissa fall mot överlåtelse eller upplåtelse av
fartj/g m. m.»

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 286.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över ifrågavarande lagförslag,
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87
regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
lämna bifall.

Ur protokollet:
Nils Sehlberg.

Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

15

Bilaga.

Förslag

till

Lag

om förbud i vissa fall mot överlåtelse eller upplåtelse av

fartyg m. m.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga,
av krig föranledda förhållanden äger Konungen, när riksdagen
ej är samlad, i den mån så prövas nödigt förordna, att vad i 2—4 §§ stadgas
skall äga tillämpning. Varder ej meddelat förordnande av nästföljande
riksdag inom trettio dagar från riksdagens början gillat, skall detsamma
efter utgången av nämnda tid upphöra att lända till efterrättelse.

Prövas under tid, då riksdagen är samlad, förhållanden vara för handen,
som i första stycket sägs, äger Konungen med riksdagens samtycke meddela
förordnande, som där avses.

2 §.

1 mo/n. Utan tillstånd av Konungen eller den Konungen därtill bemyn
digat må ej

a) svenskt fartyg eller andel däri överlåtas till utlänning eller till svenskt
aktiebolag, vars aktiebrev må ställas till innehavaren, eller vars aktiekapital
enligt vad aktieboken utvisar till mer än en tredjedel är i utländsk ägo;

b) teckning av aktie i svenskt aktiebolag, som äger fartyg eller andel däri,
verkställas för utlänning eller svenskt aktiebolag, som avses under a), ej heller
överlåtelse av dylik aktie äga rum till utlänning eller till bolag, som sist
nämnts;

c) svenskt fartyg upplåtas till utlänning genom tidsbefraktning eller till
nyttjande, ej heller rätt till tidsbefraktning av svenskt fartyg eller nyttjanderätt
därtill överlåtas å utlänning.

2 mom. Vad i 1 mom. sagts medför ej inskränkning i rätt, som nedan
sägs:

aktieägares rätt till teckning eller erhållande av det antal nya aktier i bolaget,
som svarar mot hans andel i del förutvarande aktiekapitalet,

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 286.

den rätt att teckna eller erhålla nya aktier, sorn, där någon under tiden
för giltigheten av förordnande enligt 1 § annorledes än genom teckning eller
överlåtelse bekommit aktie, vid tiden härför enligt bolagsordningen var förenad
med aktien.

3 §.

Utfärdas teckningslista för bildande av aktiebolag, vars aktier enligt 2 §
ej må tecknas av eller överlåtas till utlänning eller aktiebolag, som i 2 § 1
mom. a) är nämnt, skall teckningslistan innehålla erinran härom.

Lag samma vare, där aktiekapitalet i sådant bolag ökas medelst ny aktieteckning
och teckningsrätt därvid tillkommer annan än aktieägare.

4 §■

Sker överlåtelse, aktieteckning eller upplåtelse i strid mot bestämmelserna
i 2 § 1 morn., vare överlåtelsen, aktieteckningen eller upplåtelsen utan verkan.

Utgives aktiebrev till obehörig aktietecknare, medför brevet icke rätt i bolaget
så länge brevet innehaves av den obehörige tecknaren eller annan, som
enligt lag icke är behörig innehava detsamma.

5 §.

Har i strid mot bestämmelserna i 2 § 1 mom. överlåtelse eller upplåtelse
skett, straffes överlåtaren eller upplåtaren med dagsböter eller fängelse i
högst ett år.

Fälles någon, som i strid mot bestämmelserna i 2 § 1 mom. a) eller b)
överlåtit egendom, till ansvar enligt första stycket, må domstolen, efter ty
skäligt finnes, förklara egendomen förverkad eller, om han ej kan tillrättaskaffa
egendomen, förplikta honom att utgiva ersättning för egendomens
värde. Den som eljest förbrutit sig som i första stycket sägs, må, efter ty
skäligt finnes, dömas att utgiva betingat vederlag.

Avser överlåtelsen aktie och har överlåtaren därvid anlitat sådan fondhandlare,
som avses i bestämmelserna örn särskild stämpelavgift vid köp
och byte av fondpapper, äge vad i denna paragraf är stadgat om överlåtare
i stället tillämpning å fondhandlaren. Är andre kontrahenten fondhandlare,
straffes ock han enligt vad i första stycket om överlåtare sägs.

6 §.

Har vad i 3 § stadgas ej iakttagits vid utfärdande av teckningslista, varde
stiftare eller, där fråga är örn ökning av aktiekapital, ledamot i bolagets
styrelse dömd till dagsböter.

Har på grund av aktieteckning, som skett i strid mot bestämmelserna i
denna lag, aktiebrev utgivits till utlänning eller bolag, som i 2 § 1 mom. a)
är nämnt, varde styrelseledamot, med vars begivande brevet utgivits, straffad
med dagsböter eller fängelse i högst ett år.

Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

7 §•

17

Böter, som ådömas enligt denna lag, ävensom förverkad egendom samt
ersättning och vederlag, varom i 5 § förmäles, tillfalla kronan.

Denna lag träder i kraft dagen efler den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

Vad i denna lag stadgas skall icke gälla med avseende å rätten för utlänning
att överlåta sådan andel i fartyg eller sådan aktie, som vid den tid då
förordnande enligt 1 § träder i tillämpning redan äges av utlänning, eller
sådan rätt till tidsbefraktning av eller nyttjanderätt till fartyg, som vid samma
tid tillkommer utlänning, ej heller å den rätt att teckna eller erhålla nya
aktier, som vid sådan tid enligt bolagsordningen må tillkomma aktieägare.

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 286.

a

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den A maj
1939.

Närvarande:

justitieråden Eklund,

Lawski,
von Steyern,
regeringsrådet Hjärne.

Enligt lagrådet den 22 april 1939 tillhandakommet utdrag av protokoll
över handelsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
i statsrådet den 31 mars 1939, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets
utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas
över upprättat förslag till lag om förbud i vissa fall mot överlåtelse
eller upplåtelse av fartyg m. m.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits
av hovrättsassessorn Gunnar Danielson.

Lagrådet yttrade:

Straff för delaktighet i brott som avses i 5 § av förslaget torde kunna
ådömas med tillämpning av bestämmelserna i 3 kap. strafflagen. Såsom delaktig
synes sålunda kunna straffas bland andra köpare ävensom den som i
egenskap av fullmäktig för överlåtarens räkning slutit avtalet eller därvid
uppträtt såsom kommissionär.

En av grunderna till den i tredje stycket upptagna specialregeln örn straff
för fondkommissionär torde vara att denne, enligt 7 § lagen om kommission,
handelsagentur och handelsresande, i egenskap av handelskommissionär icke
är pliktig att för kommittenten uppgiva namnet å den, med vilken han för
dennes räkning slutit avtal. I fall då överlåtaren anlitat en handelskommissionär,
torde i regel endast denne veta, till vem överlåtelsen sker. Det är
därför naturligt att betrakta kommissionären såsom överlåtare och i följd
därav straffa honom såsom gärningsman. Ett följdriktigt genomförande av
denna grundsats kräver emellertid att, när avtalet träffats mellan två kommissionärer,
den kommissionär som handlar för förvärvarens räkning och icke
den av överlåtaren anlitade skall i första hand bära ansvaret för överträ
delse av lagen.

Enligt nuvarande lydelse av sista stycket i 3 § förordningen den 6 november
1908 angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpap -

Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

19

per skall i förordningen med uttrycket fondhandlare i allmänhet förstås den
som enligt lagen om fondkommissionsrörelse och fondbörsverksamhet är
att anse såsom fondkommissionär, men skall, vid tillämpning av vissa angivna
paragrafer i förordningen, under fondhandlare inbegripas jämväl den
som, utan att vara fondkommissionär, driver sådan rörelse med fondpapper
att han på grund därav är pliktig att föra handelsböcker. Då i 5 § tredje
stycket i förslaget talas om fondhandlare, som avses i bestämmelserna om
särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper, kan det med hänsyn
till innehållet i den här förut återgivna bestämmelsen vara tveksamt
vilka fondhandlare som åsyftas. Ett förtydligande i denna del är därför
önskvärt. Lämpligt synes vara att följa terminologien i lagen den 16 maj
1919 med vissa bestämmelser om rätt att förfoga över annan tillhöriga fondpapper
och låta regeln i 5 § tredje stycket gälla envar som yrkesmässigt i
kommission köper och säljer fondpapper.

På grund av vad sålunda anförts hemställer lagrådet, att åt tredje stycket
i förevarande paragraf gives det innehållet att, där överlåtelse av aktie förmedlats
av någon som yrkesmässigt i kommission köper och säljer fondpapper,
vad i paragrafen är stadgat om överlåtare skall äga tillämpning å kommissionären
samt att örn såväl överlåtaren som förvärvaren anlitat kommissionär
vad nu sagts skall gälla den som handlat för förvärvarens räkning.

Ur protokollet:

Wilhelm von Schwerin.

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 286.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
5 maj 1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld, Quensel, Forslund,

Eriksson.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Möller, anmäler efter gemensam
beredning med chefen för justitiedepartementet lagrådets den 4 maj
1939 avgivna utlåtande över det den 31 mars 1939 till lagrådet remitterade
förslaget till lag örn förbud i vissa fall mot överlåtelse eller upplåtelse av
fartyg m. m.

Efter att hava redogjort för innehållet i lagrådets utlåtande anför föredraganden: »Jag

har låtit ändra 5 § tredje stycket i förslaget i enlighet med den av
lagrådet framställda erinran. Dessutom har jag låtit vidtaga vissa mindre
jämkningar av redaktionell natur i vissa delar av förslaget.»

Föredraganden hemställer — under framhållande av att proposition i
ärendet jämlikt § 54 riksdagsordningen syntes kunna avlåtas utan hinder av
att den för propositioners avlåtande i allmänhet stadgade tid gått till ända
— att det sålunda jämkade förslaget måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom
proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Nils Sehlberg.

397842. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1939.