Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

1

Nr 281.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående pensionering
av vissa befattningshavare vid skyddshemmet åkerbrukskolonien
Hall lii. m.; given Stockholms slott den
21 april 1939.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regeuten i statsrådet å
Stockholms slott den 21 april 1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld,
Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och socialdepartementen
anför chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss:

I enlighet med förslag i Kungl. Maj:ts den 3 mars 1938 dagtecknade proposition
nr 220 beslöt 1938 års riksdag (skr. nr 291), att den av föreningen
till minne av Konung Oscar I och Drottning Josephina ägda egendomen
Hall, som hittills under benämningen åkerbrukskolonien Hall använts såsom
skyddshem för själsligt abnorma eller kroppsligt sjuka gossar och ynglingar,
Bihang l il riksdagens protokoll 1939. 1 sand. Nr 281.

1

o

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

skulle förvärvas för statsverkets räkning samt att å egendomen skulle i
huvudsaklig överensstämmelse med ett av fångvårdsstyrelsen framlagt förslag
uppföras en säkerhetsanstalt för förvarade och internerade samt ny sinnessjukavdelning
inom fångvården. Fångvårdens övertagande av egendomen
Hall har beräknats kunna äga rum tidigast den 1 januari 1940.

I samband med statens övertagande av egendomen Hall har, såsom av
nämnda proposition framgår, även behandlats frågan om anställningsförhållandena
för den därstädes för närvarande anställda personalen. De för utredning
rörande omförmälda skyddshem inom socialdepartementet tillkallade
sakkunniga (1936 års Hallutredning) anförde härutinnan i sitt den 10
december 1937 avgivna betänkande (statens off. utredn. 1937: 46) i huvudsak
följande:

Å egendomen hade under de två sista åren anställts åtskilliga nya befattningshavare.
Med hänsyn till det svävande skick, vari frågan örn Halls framtida
användning under nämnda år befunnit sig, måste det hava stått klart
för nämnda befattningshavare, att de icke med säkerhet kunde påräkna ordinarie
tjänst. Nytillträdande befattningshavare hade ockå tillsatts endast
på förordnande. Hallutredningen hyste den bestämda meningen, att, om
dylik befattningshavare icke kunde erhålla fortsatt anställning i skyddshemsorganisationen
utan bleve övertalig, staten icke kunde eller borde ikläda sig
några särskilda förpliktelser.

Av den vid Hall mera fast knutna personalen syntes — frånsett direktören,
beträffande vilken de sakkunniga framlade särskilt förslag — samtliga
befattningshavare utom sex med stor sannolikhet kunna beredas fortsatt anställning
inom här föreliggande vårdområden. De nämnda sex befattningshavarna
skulle vid tiden för upphörandet av föreningens verksamhet å Hall
befinna sig i en ålder av 57—60 år och kunna åberopa 17—26 tjänstår.
Skäligheten syntes bjuda, att staten, för den händelse de icke kunde i fortsättningen
utnyttjas, beviljade dem pensioner till lämpliga belopp. Den totala
årliga kostnaden härför kunde beräknas till 9,000 kronor för år. Då
emellertid personalen å Hall tidigare erhållit pension genom beslut i varje
särskilt fall av riksdagen, kunde det vid den nuvarande anstaltens upphörande
sägas bliva fråga endast örn en övergångskostnad för den tid, som förflöte
intill dess befattningshavarna eljest skulle ha kommit i åtnjutande av
pension.

Det torde böra ankomma på Hallstyrelsen att i sinom tid, då det kunde
bedömas, huruvida befattningshavarna komme att bli övertaliga, hos Kungl.
Maj:t göra framställning i ämnet.

Vidkommande direktören funne Hallutredningen det icke kunna med säkerhet
bedömas, huruvida lämplig anställning kunde beredas honom, samt
ansåge sig nödsakad räkna med möjligheten att så icke skulle bliva fallet
och att han borde överföras å indragningsstat. I analogi med vad som skett
i andra liknande fall förutsatte de sakkunniga, att statsbidrag skulle utgå
till hans lön å indragningsstat. Därest annan anställning icke kunde beredas
honom, ansåge Hallulredningen, att det borde ankomma på Hallstyrelsen
att göra framställning hos Kungl. Maj:t angående lönen å indragningsstat.

Till f. d. befattningshavare eller efterlevande till befattningshavare vid
skyddshemmet åkerbrukskolonien Hall utginge för det dåvarande pensioner
och understöd till ett sammanlagt belopp av 2,000 kronor för år. Hallutredningen
tillstyrkte, att statsverket efter åkerbrukskoloniens nedläggande
påtoge sig dessa utgifter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

3

Fångvårdsstyrelsen anförde i skrivelse den 12 februari 1938 beträffande
frågan om den nuvarande Hallpersonalens anställningsförhållanden, därest
egendomen övertoges av staten, bland annat följande:

Med hänsyn till att egendomen icke kunde tillträdas förrän tidigast den 1
januari 1940 syntes det för närvarande icke vara erforderligt att i annan
mån fatta ståndpunkt till frågan om den nuvarande Hallpersonalens anställningsförhållanden
än att det klarlades, att vissa kostnader för avlöningsbidrag
åt personal å indragningsstat samt för pensionering av vissa f. d. befattningshavare
vid anstalten m. fl. torde bliva ofrånkomliga för statsverket.
Det syntes få bliva beroende på prövning i varje särskilt fall i vad mån befattningshavare
vid den nuvarande Hallanstalten kunde beredas anställning
i fångvården. Det vore att märka, att de i allmänhet icke undergått den
utbildning som krävdes för befattningshavare vid fångvårdsstaten. Lämpligast
syntes vara, att nuvarande befattningshavare vid Hall i möjligaste
mån bereddes anställningar inom skyddshemsverksamheten och sinnesslövården.

Vid framläggande av propositionen nr 220 till 1938 års riksdag uttalade
föredragande departementschefen, att han beträffande den nuvarande Hallpersonalens
anställningsförhållanden efter statens övertagande av egendomen
kunde väsentligen ansluta sig till vad de sakkunniga föreslagit och till
vad fångvårdsstyrelsen uttalat. Sålunda syntes direktören å Hall få placeras
å indragningsstat, dock med skyldighet att mottaga ny befattning i statstjänst,
samt sex äldre befattningshavare få beredas pension. Slutligen borde
statsverket i och med övertagandet av egendomen påtaga sig ansvaret för
redan utgående pensioner och understöd.

I sin skrivelse (nr 291) i anledning av nyssnämnda proposition uttalade
1938 års riksdag sin anslutning i princip till vad i propositionen föreslagits
i fråga om villkoren för statens övertagande av Hallegendomen samt anförde
därvid bland annat, att det syntes riksdagen skäligt, att staten övertoge ansvaret
för pensionering m. m. av sådan till anstalten mera fast knuten personal,
som icke kunde beredas fortsatt anställning inom skyddshemsverksamheten,
sinnesslövården eller fångvården, ävensom för redan utgående
pensioner eller understöd från Hallföreningen.

I anslutning lill vad sålunda förekommit har styrelsen för föreningen till
minne av Konung Oscar I och Drottning Josephina (här benämnd Hallstyrelsen)
i en till Kungl. Maj:t ställd skrivelse av den 30 september 1938 framhållit
i huvudsak följande:

Vid skyddshemmet funnes för närvarande anställda tillhopa 47 befattningshavare.
Av dessa vore 28 att anse såsom mera fast anställd personal.
Enligt Hallutredningens betänkande skulle av ifrågavarande 28 befattningshavare
direktören Olof Fryklund uppföras å indragningsstat, varjämte sex
befattningshavare, födda något av åren 1879—1882, skulle, för den händelse
dessa befattningshavare icke kunde i fortsättningen utnyttjas, erhålla pensioner
till lämpligt belopp. Ifrågavarande sex befattningshavare vore jordbruksförmannen
Richard Jonas Samuel Melin, gårdssnickaren Johan Hjalmar
Larsson, chauffören och stalldrängen Karl Svanström, sömmerskan

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

Aina Susanna Hallén, förmannen Karl Viktor Karlsson och skomakareförmannen
Karl Ejnar Emanuel Samuelsson.

Samtidigt som styrelsen tillstyrkte de av Hallutredningen föreslagna åtgärderna
beträffande omförmälda sju befattningshavare, ville styrelsen hemställa,
att pension måtte beredas ytterligare två befattningshavare, nämligen
trädgårdsmästaren Sven Gustaf Karlsson och sjuksköterskan Ida Amalia
Nilsson Eliasson.

Beträffande direktören Fryklund inhämtas av Hallstyrelsens skrivelse,

att han är född den 9 juni 1891;

att han anställts å Hall den 15 oktober 1929;

att han dessförinnan tjänstgjort under tiden 1 september 1918—30 september
1921 såsom förste lärare å statens uppfostringsanstalt å Venngam,

13 juni 1922—31 december 1926 såsom föreståndare för statens uppfostringsanstalt
för sinnesslöa gossar å Salbohed samt under tiden 1 januari 1927,—

14 oktober 1929 såsom föreståndare för Göteborgs stads och läns sinnesslöanstalt
å Stretered;

att hans löneförmåner såsom direktör å Hall utgått efter lönegrad B 27,
vartill kommit provisorisk avlöningsförstärkning och dyrtidstillägg ävensom
ett belopp av 400 kronor som ersättning för indragna trädgårdsprodukter;

samt att Fryklund är delaktig i statens pensionsanstalt med ett tjänstepensionsunderlag
av 5,724 kronor samt med en årlig pensionsavgift av 861 kronor
36 öre, varav 286 kronor 20 öre erläggas av huvudmannen och 575 kronor
16 öre av befattningshavaren.

För egen del har Hallstyrelsen hemställt, att Fryklund måtte uppföras å
indragningsstat eller motsvarande med avlöning enligt lönegrad B 26, A-ort,
jämte provisorisk avlöningsförstärkning och dyrtidstillägg samt att Fryklunds
delaktighet i statens pensionsanstalt måtte bibehållas, varvid statsverket
borde övertaga den å huvudmannen belöpande andelen av den årliga
pensionsavgiften.

Vidkommande övriga till pensionering ifrågasatta befattningshavare har
Hallstyrelsen meddelat,
beträffande jordbruks förmannen Melin:
att han är född den 11 mars 1879;
att han anställts å Hall den 26 oktober 1915;

samt att hans löneförmåner under de sista fem budgetåren i genomsnitt
uppgått till 2,663 kronor för år jämte dyrtidstillägg;
beträffande gdrdssnickaren Larsson:
att han är född den 20 maj 1880;
att han anställts å Hall den 1 november 1919;

att han å Hall tjänstgjort såsom snickare med undantag för åren 1921 —
1925, då han tjänstgjort såsom nattvakt;

att han under hela sin tjänstgöringstid även deltagit i uppfostringsarbetet
såtillvida att han haft vakttjänstgöring turvis med övriga förmän;

att han år 1936 genom olycksfall i arbete mistat ena ögat och till följd därav
från och med den 30 juni 1936 erhållit en årlig livränta från riksförsäkringsanstalten
av 464 kronor 17 öre;

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

5

samt att hans löneförmåner, från vilka emellertid avdragits beloppet av
sagda livränta, under de sista fem budgetåren uppgått till i medeltal 2,508
kronor för år jämte dyrtidstillägg;

beträffande chauffören och stalldrängen Svanström:

att han är född den 26 juni 1880;

att han anställts å Hall den 15 oktober 1916;

samt att hans löneförmåner under de sista fem budgetåren uppgått till i
medeltal 2,663 kronor årligen jämte dyrtidstillägg;
beträffande sömmerskan Aina Susanna Hallén:
att hon är född den 8 augusti 1881;

att hon varit anställd å Hall från och med den 15 januari 1922;
samt att hennes löneförmåner under de sista fem budgetåren uppgått till
i medeltal 1,587 kronor årligen jämte dyrtidstillägg;
beträffande förmannen Karl Viktor Karlsson:
att han är född den 2 februari 1882;

att han anställts som mjölnare och snickare å Hall den 12 oktober 1913;
att han blivit snickareförman den 1 oktober 1927;

att han under hela sin tjänstetid på Hall deltagit även i vakttjänstgöringen; samt

att hans löneförmåner under de sista fem budgetåren uppgått till i
medeltal 2,663 kronor årligen jämte dyrtidstillägg;
beträffande skomakare förmannen Samuelsson:
att han är född den 22 september 1882;
att han anställts å Hall den 1 april 1917;

att han efter olycksfall i arbete från riksförsäkringsanstalten uppbär en
livränta å 300 kronor för år;

samt att hans löneförmåner, från vilka emellertid avdragits beloppet av
sagda livränta, under de sista fem budgetåren uppgått till i medeltal 2,655
kronor årligen jämte dyrtidstillägg;

beträffande trädgårdsmästaren Sven Gustaf Karlsson:
att han är född den 4 mars 1886;

att han anställts som trädgårdsmästare å Hall den 1 april 1915;
samt att hans årliga löneförmåner, inklusive provision m. m., under de senaste
fem budgetåren uppgått till i medeltal 3,132 kronor för år, varav lön
omkring 2,800 kronor, jämte dyrtidstillägg å lönen; samt
beträffande sjuksköterskan Ida Amalia Nilsson Eliasson:
att hon är född den 31 augusti 1891;

att hon anställts som sjuksköterska och föreståndarinna för sjukavdelningen
å Hall den 1 november 1920;

att hon varit delaktig i statens pensionsanstalt från och med den 31
augusti 1921 med ett tjänstepensionsunderlag av 1,000 kronor;

samt att hennes löneförmåner senast uppgått till grundlön 2,070 kronor
och ålderstillägg 681 kronor eller tillhopa 2,754 kronor för år jämte dyrtidstillägg,
vartill kommer möblerad bostad om 2 rum med värme och lyse,
värderad till 300 kronor.

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

Till stöd för förslaget om pensionering av Sven Gustaf Karlsson har Hallstyrelsen
anfört, att enligt vad styrelsen erfarit Karlsson icke syntes kunna
beredas fortsatt anställning å den blivande säkerhetsanstalten å Hall, enär
det med hänsyn till det vanskliga klientel, som där komme att vårdas,
krävdes en yngre man såsom trädgårdsmästare samt att ej heller inom sinnesslövården
eller skyddshemsverksamheten anställning syntes kunna beredas
honom.

I fråga örn Eliassons pensionering har styrelsen anfört följande:

Eliasson hade under sin tjänstetid å Hall haft en synnerligen betungande
tjänstgöring. Det hade nämligen ålegat henne att merendels utan biträde
svara för vård och behandling av samtliga å skyddshemmets sjukavdelning
intagna elever ävensom ombesörja sjukvård åt befattningshavare och deras
familjer. Hennes nit, intresse och skicklighet vid fullgörandet av dessa
tjänsteuppgifter förtjänade det högsta vitsord. Det omfattande och uppslitande
arbetet hade emellertid betydligt nedsatt hennes krafter, såsom framginge
av ett skrivelsen bilagt läkarintyg. Enligt styrelsens mening kunde
hon därför icke överflyttas till annan tjänst utan borde den 1 januari 1910
erhålla pension.

Såsom redan angivits vore Eliasson delaktig i statens pensionsanstalt med
ett tjänstepensionsunderlag av 1,000 kronor. Då pensionsunderlaget för sjuksköterskor
i Eliassons tjänsteställning numera höjts till 1,560 kronor, hade
styrelsen för avsikt att hos pensionsanstalten hemställa örn pensionsunderlagets
höjning till sistnämnda belopp. I skrivelse till Kungl. Maj:t den 29
september 1938 med äskande av anslag till anstaltens verksamhet under budgetåret
1938/39 hade styrelsen också anmält, att styrelsen under nämnda
budgetår ämnade av anstaltens medel bestrida den engångsavgift, som föranleddes
av pensionsunderlagets höjning.

För Eliasson inträdde enligt pensionsanstaltens reglemente pensionsåldern
vid 55 levnadsår och 25 tjänstår. Styrelsen hemställde, alt Eliasson måtte
pensioneras från och med den 1 januari 1940 — alltså vid ännu icke fyllda
49 år — samt att hon med hänsyn till sitt uppoffrande arbete i anstaltens
tjänst härvid måtte erhålla oavkortad pension efter det högre tjänstepensionsunderlaget
av 1,560 kronor. Därest det icke läte sig göra, att hon redan
den 1 januari 1940 erhölle sådan oavkortad pension från statens pensionsanstalt,
synes hon böra tills hon uppnådde 55 år erhålla pension på samma
sätt som övriga befattningshavare, för vilka styrelsen hemställt om förtidspensionering.

Vid uppnådda 55 år erhölle hon från statens pensionsanstalt avkortad
pension. Från denna tid syntes hon av statsmedel böra erhålla fyllnadsbelopp
sålunda att hon erhölle full pension jämte dyrtidstillägg efter de
grunder, som gällde för dylika pensioner (f. n. 1,560 + 300 == 1,860 kronor).

Slutligen har Hallstyrelsen framhållit, att vid bifall till vad styrelsen sålunda
hemställt skulle återstå tillhopa (28 — 9 =) 19 befattningshavare, för
vilka anställning borde ordnas. Enligt vad styrelsen under hand erfarit syntes
högst 10 befattningshavare kunna erhålla placering i fångvården och
högst 7 befattningshavare kunna vinna anställning inom skyddshemsverksamheten
och sinnesslövården. Huru de två återstående befattningshavarna
skulle placeras vore för det dåvarande icke möjligt att bestämt angiva. Sty -

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

7

reisen hyste emellertid förhoppning om att även åt dessa två befattningshavare
skulle kunna beredas anställning.

Socialstyrelsen har i utlåtande den 15 november 1938 biträtt Hallstyrelsens
förslag.

Fångvårdsstyrelsen har i ett den 30 januari 1939 avgivet utlåtande likaledes
tillstyrkt Hallstyrelsens förslag. I fråga örn de två befattningshavare, beträffande
vilka Hallstyrelsen icke föreslagit vare sig någon placering eller
pensioneringsåtgärd, har fångvårdsstyrelsen anfört, att dessa befattningshavare
enligt vad fångvårdsstyrelsen inhämtat sedan någon tid åtnjöte tjänstledighet
från sina befattningar å Hall för tjänstgöring den ene hos landsting
och den andre hos kommun. Man syntes kunna räkna med att de komme
att fortsätta härmed. Först om dessa beräkningar sloge fel syntes frågan
om deras placering, respektive pensionering böra upptagas till prövning.

Statskontoret har den 3 mars 1939 avgivit utlåtande i ärendet och därvid
anfört, bland annat, följande:

Statskontoret hade icke annat att erinra mot förslaget örn uppförande å
indragningsstat av den nuvarande direktören å Hall, Olof Fryklund, än att
lönen å indragningsstaten icke torde böra bestämmas eller någon viss lönegrad
utan i stället angivas till det belopp, varmed statsbidrag till avlöningen
åt direktören för närvarande utginge, eller 7,140 kronor. Vidare torde i enlighet
med vad som gällde för befattningshavare i statens tjänst, som åtnjöte
avlöning på indragningsstat utan tjänstgöringsskyldighet, det procentuella
dyrtidstillägget böra minskas till hälften. Yrkandet örn provisorisk avlöningsförstärkning
kunde statskontoret icke biträda, enär dylik förmån författningsenligt
ej tillkomme statliga befattningshavare i motsvarande situation.

Ämbetsverket hade icke något att erinra mot Hallstyrelsens hemställan,
att statsverket måtte övertaga den på huvudmannen belöpande andelen av
den årliga pensionsavgiften. I enlighet med vad som tillämpades, då staten
vore huvudman, torde emellertid någon särskild medelsanvisning icke för
ändamålet vara erforderlig.

Beträffande det framlagda förslaget om beredande av pensioner åt de sex
befattningshavare, vilka innefattades i det i propositionen nr 220/1938 gjorda
uttalandet i fråga om pensionering av vissa befattningshavare i samband
med statens övertagande av egendomen Hall, hade statskontoret nied hänsyn
till den i ärendet förebragta utredningen icke något att erinra mot att pension
av statsmedel bereddes dessa befattningshavare. Enligt statskontorets
mening torde i dessa fall skäligen böra tillämpas ett pensionsunderlag, motsvarande
två tredjedelar av den angivna medellönen. Med denna utgångspunkt
torde pensionerna böra i huvudsak beräknas i förhållande till det av
vederbörande innehavda antalet tjänstår, varjämte avdrag torde böra ske
med 10 procent med hänsyn till att vederbörande icke haft att erlägga pensionsavgifter
eller vidkännas pensionsavdrag. De pensionsbelopp, som härigenom
erhölles, torde emellertid i vissa fall bliva lägre än vad som kunde
anses skäligt. Man torde nämligen vara berättigad antaga att, därest egendomen
icke övertagits av staten, samtliga ifrågavarande befattningshavare
fått kvarstå å sina befattningar intill 60-årsåldern, varigenom de tre yngsta
av dem, nämligen Hallén, K. V. Karlsson och Samuelsson, skalle vid avgången
kunnat räkna med ett större antal tjänstår än vad de innehade vid
skyddshemsverksamhetens nedläggande. Vid nu angivna förhållande syntes
det statskontoret skäligt, att pensionsbeloppen för de nämnda tre befattnings -

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

havarna finge undergå någon jämkning uppåt. Såsom lämplig förhöjning
ville statskontoret därvid föreslå för Hallén 50 kronor, för K. V. Karlsson
100 kronor samt för Samuelsson 150 kronor.

I enlighet med vad sålunda anförts skulle för de sex befattningshavarna
pensionsbeloppen komma att utgöra: för Melin 1,284 kronor, för Larsson
1,008 kronor, för Svanström 1,236 kronor, för Hallén 600 kronor, för K. V.
Karlsson 1,488 kronor samt för Samuelsson 1,320 kronor.

De livräntor, som enligt beslut av riksförsäkringsanstalten tillkomme Larsson
och Samuelsson för skada till följd av olycksfall i arbetet, syntes icke
böra föranleda någon reducering av dem tillkommande pensioner.

I anledning av framställningen om beredande av pension åt trädgårdsmästaren
Sven Gustaf Karlsson och sjuksköterskan Ida Amalia Nilsson Elias
son bär statskontoret anfört följande:

Frågan huruvida Karlsson kunde beredas anställning i statens tjänst eller
nu borde avgå från sin innehavande befattning med Pension av statsmedel,
undandroge sig statskontorets bedömande. Statskontoret hade emellertid icke
av de lämnade upplysningarna blivit övertygat örn nödvändigheten av att
redan nu bereda Karlsson pension, då han icke uppnått högre ålder än
53 år samt syntes vara frisk och arbetsför. Därest förutsättningar för pension
likväl skulle anses vara för handen, finge statskontoret föreslå, att beloppet
av pensionen måtte bestämmas med tillämpning av de nyss angivna
beräkningsgrunderna. Enligt dessa grunder skulle Karlsson, med en antagen
genomsnittslön under de fem sista budgetåren av 3,132 kronor, komma i åtnjutande
av en pension av 1,521 kronor. Då emellertid Karlsson, därest
han kvaistått i sin befattning intill 60-årsåldern, syntes hava kunnat räkna
30 tjänstår, torde sagda belopp böra undergå viss höjning. Statskontoret
finge i sådant avseende såsom skälig pension föreslå ett belopp av 1,716
kronor.

Vad anginge sjuksköterskan Eliasson, vilken vöre delaktig i statens pensionsanstalt,
ville statskontoret erinra, att Hallanstaltens styrelse i samband
med äskandet av anslag till anstaltens verksamhet under budgetåret 1938/39
hemställt örn ett belopp av 3,100 kronor för bestridande av de retroaktivavgifter,
som vore erforderliga för höjandet av det för Eliasson nu gällande
tjänstepensionsunderlaget, 1,000 kronor, till 1,560 kronor, eller det pensionsunderlag,
som enligt anstaltens reglemente en sjuksköterska av här ifrågakommande
tjänsteställning numera kunde erhålla.

I ett över styrelsens framställning avgivet utlåtande hade socialstyrelsen
erinrat, att huvudmannen, som jämlikt 9 § i pensionsanstaltens reglemente
hade att till statens pcnsionsanstalt inbetala hela den för förhöjt pensionsunderlag
stadgade engångsavgiften, ägde enligt av pensionsanstalten fastställda
normer av befattningshavaren genom löneavdrag uttaga 10/5S av sagda engångsavgift,
vilket i förevarande fall motsvarade ett belopp av 538 kronor.
Enligt vad socialstyrelsen inhämtat, hade emellertid föreningens styrelse icke
för avsikt att begagna sig av nämnda rättighet, utan önskade åtaga sig betalningsansvaret
jämväl för de på Eliasson belöpande avgifterna. Socialstyrelsen
ansåge icke detta åtagande vara motiverat av omständigheterna. Med beaktande
av den stora förmån, som genom denna åtgärd komme Eliasson till
del, syntes det socialstyrelsen icke oskäligt, alt hon själv finge vidkännas utbetalningen
av de på henne belöpande avgifterna.

Till denna uppfattning hade Kungl. Maj:t anslutit sig i den i ämnet till
1939 års riksdag avlåtna propositionen nr 13, och hade i enlighet härmed i
propositionen icke medräknats medel för bestridande av de på Eliasson belöpande
retroaktivavgifterna i det begärda anslagsbeloppet. Vad Kungl. Maj :t sålunda
föreslagit hade den 8 februari 1939 bifallits av riksdagens båda kamrar.

Kungl. Mai.ts proposition nr 281.

9

Enligt föreskrifterna i pensionsanstaltens reglemente inträdde för Eliasson
pensionsåldern vid 55 levnadsår. Såsom framginge av ett vid framställningen
fogat läkarutlåtande rörande Eliassons hälsotillstånd, vore emellertid hennes
fysiska och psykiska krafter så nedsatta, att hon efter avslutandet av sin
nuvarande befattning icke torde kunna söka sig ny tjänst. Under åberopande
härav hade nu anstaltens styrelse som sin mening uttalat, att Eliasson borde
beredas pension, då hennes nuvarande anställning upphörde. Styrelsen
hade i sådant avseende hemställt, att, därest det icke läte sig göra att bereda
Eljasson pension från statens pensionsanstalt redan vid avgången, Eliasson
måtte intill dess hon uppnådde 55 års ålder beredas pension på samma sätt
som de förut angivna anställningshavama, samt efter sagda tidpunkt, då hon
syntes komma att erhålla pension från statens pensionsanstalt till avkortat
belopp, tillerkännas fyllnadspension till sådant belopp, att hennes sammanlagda
pensionsförmåner uppginge till det högre pensionsunderlaget, 1,560
kronor, jämte dyrtidstillägg. Med hänsyn till vad i ärendet anförts i fråga om
Eliassons hälsotillstånd hade statskontoret intet att erinra mot att Eliasson,
därest fortsatt anställning icke skulle kunna beredas henne, vid avgången
tilldelades ett årligt understöd av statsmedel med belopp, motsvarande oavkortad
sjuksköterskepension från statens pensionsanstalt, beräknad efter ett
pensionsunderlag av 1,560 kronor. I enlighet med vad nyss anförts i fråga
om retroaktivavgifternas erläggande, syntes därvid som villkor böra gälla,
att Eliasson inbetalade den henne åvilande engångsavgiften, 538 kronor, till
statens pensionsanstalt. Vidare torde böra föreskrivas skyldighet för henne
att å ifrågavarande understöd vidkännas avdrag för den pension, som framdeles
kunde bliva henne tillerkänd från pensionsanstalten.

Vidare har fångvårdsstyrelsen i skrivelse den 10 september 1938 i samband
med avgivande av förslag till anslagsäskanden för fångvården, avsedda
att föreläggas innevarande års riksdag, gjort framställning i syfte att medel
måtte beräknas för utbetalande, efter det staten övertagit egendomen Hall,
av förut omförmälda, till ett sammanlagt belopp av 2,000 kronor för år
utgående pensioner och understöd, vilka av Hallstyrelsen för återstående
livstiden beviljats vissa förutvarande befattningshavare eller efterlevande till
befattningshavare vid Hall, ävensom av ett understöd till belopp av 1,000
kronor för år åt förre läraren vid skyddshemmet Johan Emil Holmöns änka
Maria Elisabet Holmén, född Eriksson. Styrelsen har därvid anfört, bland
annat, följande:

Till grund för beräkningen av förut nämnda belopp, 2,000 kronor, hade
legat en av 1936 års Hallutredning lämnad uppgift, enligt vilken Hallföreningen
utbetalade följande årliga pensioner och understöd till förutvarande
befattningshavare eller deras efterlevande, nämligen:
förre läraren Johan Emil Holmén, född 1856, tilläggspension

(utöver riksdagspension) .............................. kronor 1,000

förre befallningsmannen Per Viktor Carlsson, född 1851, till läggspension

(utöver riksdagspension) .................. » 400

förre skogvaktaren Anders Nikolaus Askerin, född 1852, till läggspension

(utöver riksdagspension) .................. » 300

Gully Fant, född 1851, änka efter förre direktören Fredrik

Fant,Understöd ...................................... » 1,200

förra kokerskan Ida Maria Pettersson, född 1874, understöd .. » 100

oller tillsammans kronor 3,000.

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr lisi.

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

Enligt vad sedermera blivit upplyst hade av förenämnda pensionärer Holmén
avlidit den 6 september 1937, varför summan av föreningens pensionsoch
understödsförpliktelser uppginge till 2,000 kronor för år.

I skrivelse till fångvårdsstyrelsen den 8 september 1938 hade emellertid
Hallstyrelsen beträffande tilläggspensionen till Holmén meddelat, att beloppet
även efter hans död i sin helhet utgått och alltjämt utginge till hans efterlevande
änka, Maria Elisabet Holmén, vilken vöre född 1862. Anledningen
till att denna tilläggspension alltjämt finge utgå vore dels hänsyn till Holmöns
långa tjänstetid å Hall och dels den omständigheten att den av riksdagen
beviljade pensionen upphört i och med Holmöns död och att lians
änka därefter skolat stå utan försörjningsmöjligheter. Holmén hade tjänstgjort
å Hall sammanlagt 42 år (1884—1926) och hade icke varit delaktig
i statens pensionsanstalt eller annan pensionskassa.

I ett den 23 november 1938 avgivet utlåtande har statskontoret anfört,
bland annat, följande:

Av införskaffad utredning i ärendet franninge, att Hallstyrelsen genom
beslut den 29 september 1937 medgivit, att den Holmén förut tillerkända
tilläggspensionen finge utgå till änkefru Holmén till och med den 30 juni
1938 samt att styrelsen genom beslut den 10 maj 1938 förklarat, att pension
skulle utgå till henne under räkenskapsåret 1938/39 med 1,000 kronor. Till
skillnad från de pensioner och understöd, beträffande vilka statsmakterna
påtagit sig ansvaret i samband med övertagandet av egendomen Hall, hade
ifrågavarande understöd åt änkan Holmén således icke blivit av Hallstyrelsen
henne tillförsäkrad under återstående livstid.

Statskontoret ville i anledning härav framhålla, att, därest fråga uppkommit
örn beredande av pension åt änkefru Holmén oberoende av nu föreliggande
förhållanden, ämbetsverket i betraktande av Holmens lonestallnmg
(kontant avlöning 1,800 kronor för år jämte naturaförmåner, varderade till
400 kronor för år) och den till honom tidigare av statsmedel utgående tjänstepensionen
svårligen kunnat tillstyrka högre årligt understöd at hans efter levande

änka än 500 kronor. . , ,

Med hänsyn till föreliggande särskilda omständigheter ville statskontore
emellertid för sin del tillstyrka, att Kungl. Majit i proposition till riksdagen
föresloge, att staten vid övertagandet av egendomen Hall tillförsäkrade änkefru
Holmén under återstående livstiden ett ärligt understöd, vilket med anpassning
efter de understöd, som Hallföreningen tillförsäkrat ankan efter
förre direktören Fant och som staten från tidpunkten for nämnda övertagande
skulle komma att bestrida, skäligen borde bestammas till 7 (Kll kr o
nor Statskontoret förutsatte härvid, att bestämmelse meddelades darom,
att dyrtidstillägg icke skulle utgå å nu ifrågavarande understöd liksom lj
heller å de övriga pensioner och understöd, för vilkas utbetalning s a s y
diaheterna i samband med statens övertagande av egendomen Hall iklätt sig
ansvar Samtliga ifrågavarande pensioner och understöd torde bora anvisa
alt utgå från elfte huvudtitelns anslag till diverse pensioner och understöd

m. m.

n , , På sätt av den föregående redogörelsen framgår beräknas vid statens över tagande

av egendomen Hall och upphörandet av den å egendomen hittills
bedrivna skyddshemsverksamheten en del av den därstädes anställda personalen
bliva övertalig. I enlighet med vad som forutsatts i samband med
statsmakternas beslut föregående år rörande övertagandet av egendomen s}-

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

nes staten böra åtaga sig viss försörjningsskyldighet gentemot övertalig personal,
som innehaft mera fast anställning. Härutinnan har från Hallstyrelsens
sida ifrågasatts, att den nuvarande direktören Olof Fryklund skulle
uppföras å indragningsstat och att åtta befattningshavare skulle erhålla pension,
nämligen dels sex befattningshavare — jordbruksförmannen Mehn,
gårdssnickaren Larsson, chauffören Svanström, sömmerskan Hallén, förmannen
Karl Viktor Karlsson och skomakareförmannen Samuelsson —
vilka redan av Kungl. Hajd och riksdagen år 1938 förutsattes skola pensioneras
genom statens försorg, dels ock ytterligare två anställmngshavare,
nämligen trädgårdsmästaren Sven Gustaf Karlsson och sjuksköterskan

Eliasson. _

På grund av vad i ärendet förekommit vill jag icke motsatta mig, att

direktören Fryklund efter statens övertagande av ifrågavarande egendom
överföres å indragningsstat. Beträffande Fryklunds förmåner efter överförandet
å indragningsstat kan jag väsentligen ansluta mig till statskontorets
förut återgivna förslag. Utöver av statskontoret förordade bestämmelser
synes emellertid föreskrift böra meddelas om skyldighet för Fryklun
att efter Kungl. Maj:ts prövning avstå lönen å indragningsstat eller del därav,
i händelse han skulle vinna anställning i statens, riksdagens, landstings
eller kommuns tjänst. Jag förutsätter, att åtgärder komma att vidtagas for
att, såvitt möjligt, bereda Fryklund dylik anställning.

På sätt i ärendet föreslagits bör Fryklund efter överförandet å indragningsstat
bibehållas vid sin delaktighet i statens pensionsanstalt, därvid staten
bör inträda såsom huvudman.

I fråga örn övrig övertalig personal synes intet vara att erinra emot att
pension beredes de sex först omförmälda anställningshavarna Mehn, Larsson,
Svanström, Hallén, Karl Viktor Karlsson och Samuelsson. Beträffande
storleken av pensionerna åt dessa finner jag mig kunna biträda statskontorets
härutinnan framlagda förslag.

Med hänsyn till de betänkligheter, som av statskontoret anförts gentemot
Hallstyrelsens förslag om pensionering av trädgårdsmästaren Sven Gustaf
Karlsson, hava -— i anslutning till vad av Hallstyrelsen andragits till stöd
för dess förslag — i samband med ärendets beredning inom finansdepartementet
undersökts möjligheterna att bereda Karlsson sysselsättning efter
skyddshemsrörelsens nedläggande. Då härvid vunna upplysningar emellertid
bekräftat giltigheten av de skäl, som av Hallstyrelsen åberopats, vill jag
icke motsätta mig, att Karlsson berättigas att komma i åtnjutande av pension
av statsmedel. Mot det av statskontoret i händelse av bifall till forslaget
om Karlssons pensionering ifrågasatta pensionsbeloppet, 1,710 kronor, finner
jag icke anledning till erinran.

Hallutredningens förslag örn pension åt sjuksköterskan Eliasson, vilket
förslag tillstyrkts av samtliga hörda myndigheter, finner jag mig ävenledes
kunna biträda. I fråga örn storleken av pensionen åt Eliasson vill jag
— med anledning av vad statskontoret därutinnan anfört och föreslagit —
meddela, att enligt av mig inhämtade upplysningar vederbörlig retroaktiv -

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

avgift för höjning av pensionsunderlaget åt Eliasson till 1,560 kronor numera
den 13 mars 1939 — blivit inbetald till statens pensionsanstalt samt
att av denna avgift Eliasson guldit den på henne belöpande andelen. I anledning
härav synes, pa sätt statskontoret förutsatt, pension böra få av Eliasson
åtnjutas med nämnda belopp. Pensionen bör i enlighet med statskontorets
förslag tillkomma Eliasson alltifrån tidpunkten för statens övertagande
av egendomen Hall samt bestämmas att utgå från elfte huvudtitelns anslag
till diverse pensioner och understöd m. m„ dock med iakttagande att
å pensionen skall verkställas avdrag för de pensionsförmåner, som framdeles
kunna bliva Eliasson tillerkända från statens pensionsanstalt.

Vad betiäffar statens övertagande av ansvaret för de pensioner och understöd,
som av Hallstyrelsen tillförsäkrats vissa förutvarande befattningshavare
vid Hall och efterlevande till dylika befattningshavare och vilka
sammanlagt uppgå till 2,000 kronor för år, synes intet vara att erinra emot
statskontorets förslag, att anslaget till diverse pensioner och understöd m. m.
tages i anspråk för gäldande av ifrågavarande belopp. På sätt av det föregående
framgår avses dyrtidstillägg icke skola utgå å nämnda belopp.

Vidkommande slutligen frågan om pension av statsmedel åt i ärendet omformälda
läraren J. E. Holmöns änka Maria Elisabet Holmén, vilken av
Hallstyrelsen medgivits rätt att efter mannens år 1937 timade frånfälle uppbära
honom av styrelsen tillerkänd pension, anser jag mig med hänsyn till
föreliggande ömmande omständigheter böra tillstyrka, att änkefru Holmén
efter statens övertagande av egendomen Hall i form av pension erhåller
bidrag av statsmedel till sitt uppehälle under återstående livstiden. Beloppet
av denna pension synes mig i enlighet med statskontorets förslag böra
bestämmas till 700 kronor för år, varå dyrtidstillägg icke må åtnjutas.

Under åberopande av vad sålunda anförts och med framhållande av att
proposition i ärendet jämlikt § 54 riksdagsordningen torde kunna avlåtas,
utan hinder av att den för propositioners avlämnande till riksdagen i allmänhet
stadgade tiden gått till ända, hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen besluta,

att direktören för skyddshemmet åkerbrukskolonien Hall
Olof Fryklund skall från och med tidpunkten för statens
övertagande av egendomen Hall uppföras å indragningsstat
under elfte huvudtiteln med åtnjutande av lön till belopp av
7,140 kronor för år, varå skall utgå dyrtidstillägg, beräknat
enligt grunder, som för närvarande gälla för befattningshavare
vid statens nyreglerade verk med avlöning å indragningsstat
utan tjänstgöringsskyldighet;

att Fryklund skall vara pliktig att efter Kungl. Maj.ts bestämmande
mottaga befattning i statens tjänst mot åtnjutande
av avlöning, som icke understiger den för befattningshavare
i statens tjänst med placering i 26 löneklassen å respektive
ort utgående avlöningen, ävensom, örn han efter

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

överflyttningen till indragningsstat erhåller anställning i
statens tjänst — däri inbegripet tjänstgöring hos riksdagen
eller dess verk — eller hos landsting eller kommun, helt eller
delvis frånträda avlöningsförmånerna å indragningsstaten;

att Fryklund må efter överförandet å indragningsstat bibehållas
vid sin delaktighet i statens pensionsanstalt, därvid
staten skall inträda såsom huvudman, varom förmäles i pensionsanstaltens
reglemente;

att följande anställningshavare vid skyddshemmet åkerbrukskolonien
Hall, nämligen jordbruksförmannen Richard
Jonas Samuel Melin, gårdssnickaren Johan Hjalmar Larsson,
chauffören och stalldrängen Karl Svanström, sömmerskan
Aina Susanna Hallén, förmannen Karl Viktor Karlsson,
skomakareförmannen Karl Ejnar Emanuel Samuelsson och
trädgårdsmästaren Sven Gustaf Karlsson, må från och med dagen
näst efter den, varunder de i samband med statens övertagande
av egendomen Hall lämna sin anställning, under återstående
livstiden från anslaget till diverse pensioner och understöd
m. m. uppbära årliga pensioner med följande belopp,
nämligen Melin 1,284 kronor, Larsson 1,008 kronor, Svanström
1,236 kronor, Aina Susanna Hallén 600 kronor, Karl
Viktor Karlsson 1,448 kronor, Samuelsson 1,320 kronor och
Sven Gustaf Karlsson 1,716 kronor;

att sjuksköterskan vid omförmälda skyddshem Ida Amalia
Nilsson Eliasson må från och med dagen näst efter den, varunder
hon i samband med statens övertagande av egendomen
Hall lämnar sin anställning, under återstående livstiden från
anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära
en årlig pension av 1,560 kronor, med skyldighet för henne
att å pensionen vidkännas avdrag för den pension, som framdeles
kan bliva henne tillerkänd från statens pensionsanstalt;

att pensioner och understöd till belopp av sammanlagt
2,000 kronor för år, som av föreningen till minne av Konung
Oscar I och Drottning Josephina för återstående livstiden tillförsäkrats
vissa förutvarande befattningshavare eller efterlevande
till befattningshavare vid skyddshemmet åkerbrukskolonien
Hall, må från och med tidpunkten för statens övertagande
av egendomen Hall till vederbörande utgå från anslaget
till diverse pensioner och understöd m. m., skolande
dyrtidstillägg icke utbetalas å ifrågavarande pensioner och
understöd;

samt att förre läraren vid förenämnda skyddshem Johan
Emil Holmöns änka Maria Elisabet Holmén, född Eriksson,
må från och med tidpunkten för statens övertagande av egendomen
Hall under sin återstående livstid, så länge hon förblir
Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 2S1.

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

änka, från anslaget till diverse pensioner och understöd
m. m. uppbära en årlig pension av 700 kronor, varå dyrtidstillägg
icke skall utgå.

Vad departementschefen sålunda hemställt, däri statsrådets
övriga ledamöter instämma, bifaller Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten samt förordnar, att proposition
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

G. MacDowall-Pihlström.

397527. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1939.