Kungl. Maj.ts proposition nr 280.

1

Nr 280.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till vissa
ändringar i gällande tulltaxa; given Stockholms slott
den 28 april 1939.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Majits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet d
Stockholms slott den 28 april 1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld,
Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler efter gemensam
beredning med ministern för utrikes ärendena och chefen för handelsdepartementet
fråga om vissa ändringar i gällande tulltaxa samt anför därvid
följande:

Vissa kemiska preparat för tillverkning av apoteksvaror. I två vid 1938
års riksdag väckta motioner, nr 156 i första och nr 268 i andra kammaren,
hemställdes, att sådan ändring måtte vidtagas i gällande tullförfattningar,
att dels tillverkare av läkemedel berättigades att till riket införa för läkemcdelstillverkning
avsedda varor, oberoende av under vilken tulltaxerubrik de
Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 280. 1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 280.

hörde, utan erläggande av tullavgift, dels ock övriga importörer av för läkemedelstillverkning
avsedda råvaror berättigades till restitution av erlagda
tullavgifter, i den mån vederbörande kunde styrka, att den importerade varan
försålts lill läkemedelstillverkare i och för dennes tillverkningsrörelse. Såsom
motivering för en dylik ändring anfördes i motionerna huvudsakligen följande: Enligt

gällande bestämmelser finge läkemedel införas till riket utan tullavgift.
Den svenska läkemedelsindustrien vore emellertid för sin tillverkning
i betydande utsträckning beroende av råvaror, som måste importeras,
och dessa råvaror droge till övervägande del tull enligt olika tariffer. Det
vöre uppenbarligen i hög grad otillfredsställande, att den svenska industrien
på detta sätt missgynnades i förhållande lill de utländska konkurrenterna.
Att befria de svenska läkemedelsproducenterna från berörda tullavgifter
skulle även utgöra ett beaktansvärt led i strävandena att sänka läkemedelsprisema.
Vidare hade de svenska industrierna enligt uppgift i vissa fall
dragit sig för att upptaga nya produktioner på grund av svårigheten att hålla
konkurrenskraftiga priser. Nämnda olägenheter skulle kunna undvikas på
det sätt, att de svenska läkemedelsfabrikanterna berättigades att importera
de råvaror, som vore avsedda för läkemedelstillverkning, utan erläggande av
tull. Förutsättningen för tullfriheten borde lämpligen vara, att vederbörande
importör beträffande varje varuparti till tullmyndigheten avlämnade en
på heder och samvete avgiven förklaring av innehåll, att varupartiet komrne
att av importören förädlas genom tillverkning av läkemedel. För att grossister
inom läkemedels- och kemikaliebranscherna icke skulle bliva missgynnade,
tarvades en kompletterande bestämmelse därom, att dessa skulle vara
berättigade till restitution av erlagda tullavgifter i den mån vederbörande
kunde styrka, att varorna försålts till svensk läkemedelsfabrikant och denne
beträffande varupartiet till importören avgivit på heder och samvete lämnad
förklaring, att partiet av fabrikanten inköpts i och för läkemedelstillverkning.

Av motiveringen synes framgå, att motionärerna önskade vinna sådan
ändring i tullförfattningarna, att alla för tillverkning av apoteksvaror avsedda
produkter finge införas till riket utan tull.

På hemställan av bevillningsutskottet avgåvos utlåtanden över motionerna
dels av medicinalstyrelsen, dels ock av kommerskollegium och generaltullstyrelsen
gemensamt. Till dessa utlåtanden voro fogade yttranden av
apotekarsocietetens direktion och Sveriges kemiska industrikontor.

Medicinalstyrelsen anförde i sitt utlåtande bland annat följande:

Från läkemedelsfabrikanternas sida hade framhållits, att jämlikt gällande
bestämmelser tullavgift måste erläggas vid införsel av, bland annat, tvenne
grupper av varor, som användes vid den inhemska läkemedelstillverkningen.
Till den första varugruppen hörde sådana tidigare i handeln icke
förekommande varor, vilka på grund av sin huvudsakliga användning såsom
läkemedel skulle utgöra apoteksvaror och således vara tullfria men vilka
såsom nytillkomna ännu icke upptagits i den till apoteksvarustadgan fogade
bilaga I. Enär denna bilaga i allmänhet endast vart tredje år underkastades
revision, kunde fabrikant få erlägga införseltull för här avsedd
vara under en tid intill tre år, trots att varan vore att anse som apoteksvara.
En rättelse av detta förhållande skulle kunna vinnas, därest bestämmelserna
om revision av apoteksvarustadgans bilagor underginge vederbörlig

Kungl. Maj:ts proposition nr 280.

3

ändring. Medicinalstyrelsen vore dock av den uppfattningen, att varugruppen
i fråga i här angivna avseende icke vore av den betydelse, att åtgärder
i berörda syfte borde vidtagas, innan en framtida allmän revision av apoteksvarustadgan
kunde komma till stånd.

Vad den andra varugruppen beträffade, omfattade densamma produkter,
som utgjorde halvfabrikat eller råvaror, till exempel thionylklorid, ortooxikinolin
m. fl., vilka användes vid framställning av vissa sömnmedel, antipyretika
m. fl. Den tullavgift, som påfördes dessa varor, vilka infördes i
betydande kvantiteter, torde kunna utgöra ett verkligt hinder för de inhemska
läkemedelsfabrikanterna i konkurrensen med de utländska tillverkarna.
Inom vårt land torde nämnda varor icke komma till annan användning än
som material för läkemedelsframställning. Denna torde beträffande flertalet
av omfönnälda läkemedel icke kunna ske annat än fabriksmässigt och
förutsatte särskilda anordningar, varför som importörer av varor, tillhörande
nämnda grupp, endast torde ifrågakomma de fabriker, som förarbetade
desamma. Oaktat varugruppen enligt vad medicinalstyrelsen inhämtat
endast omfattade ett mindre antal varor, vilka infördes av ett fåtal fabrikanter,
funne styrelsen, med hänsyn till att de vid införseln av varorna erlagda
tullavgifterna representerade ett avsevärt belopp, att fog förelåge för
kravet på tullfrihet för de till gruppen hörande varorna.

I yttrandet från Sveriges kemiska industrikontor framhölls, bland annat,
att det tvivelsutan funnes stöd för den i motionerna uttalade uppfattningen,
att den svenska industrien på ifrågavarande område i tullhänseende missgynnades
i förhållande till de utländska konkurrenterna. Missförhållandena
hade på senare tiden blivit föremål för större uppmärksamhet än tidigare i
och med att starkare vikt lagts vid önskvärdheten av att landet i händelse
av krig eller avspärrning hade tillgång till en mera utvecklad och mångsidig
läkemedelsindustri än vad för närvarande vore fallet. En utveckling av
industrien i denna riktning skulle bäst underlättas genom införandet av tull
å vissa apoteksvaror, i vilket fall nu föreliggande fråga kanske delvis skulle
komma i ett annat läge. Så länge tullfrihet bestode för samtliga apoteksvaror,
syntes emellertid de inhemska tillverkarna med fog kunna kräva att
i huvudsak bliva befriade från tull å viktigare råvaror och halvfabrikat, i
den mån en sådan anordning med hänsyn till andra omständigheter kunde
befinnas lämplig. Såvitt industrikontoret kunnat finna, vöre praktiskt taget
samtliga råvaror och halvfabrikat, vilka skulle kunna ifrågakomma, hänförliga
till tulltaxenr 223 (statistiskt nr 540), upptagande, bland annat, kemiska
preparat, ej särskilt nämnda, med tull av 15 procent av värdet. Industrikontoret
ansåge därför, att syftet med motionerna skulle kunna vinnas på det
sätt, att den under nr 223 i tulltaxan införda anmärkningen angående tullfrihet
för vissa lill sagda nummer hänförliga produkter utökades till att omfatta
alla i taxan ej särskilt nämnda kemiska preparat, avsedda uteslutande
för tillverkning av apoteksvaror.

Kommerskollegium och generaltullstyrelsen anförde i sitt gemensamma utlåtande,
att i anslutning till det yttrande, som industrikontoret avgivit, den
lrågan uppkommit, huruvida en ur olika synpunkter tillfredsställande lösning
skulle kunna uppnås på sådant sätt, att tullfrihet medgåves för ett an -

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 280.

tal särskilt uppräknade artiklar, allt dock under förutsättning att förbrukaren
avlämnade intyg därom, att de vore avsedda att användas uteslutande för
tillverkning av apoteksvaror. Frågan hade dryftats av representanter för
den svenska industrien på området, vilka även uppgjort en preliminär förteckning
över råvaror, som enligt uppgift endast eller till övervägande del
importerades för nämnda ändamål och som icke syntes vara föremål för tillverkning
inom landet. Ämbetsverken ville för sin del icke direkt motsätta
sig en dylik lösning men vore icke beredda att tillstyrka tullfrihet under angivna
förutsättning för det femtiotal produkter av sinsemellan rätt olikartad
beskaffenhet, som upptagits i den preliminära förteckningen.

I slutet av sitt utlåtande förklarade kommerskollegium och generaltullstyrelsen,
att ämbetsverken i likhet med motionärerna funne gällande bestämmelser
på området vara otillfredsställande. Ämbetsverken ansågo emellertid,
att, i den mån en utvidgning av tullfriheten för råvaror och halvfabrikat
befunnes önskvärd, ändring borde vidtagas i vanlig ordning och att sålunda
vissa artiklar borde utbrytas ur de nummer i tulltaxan, till vilka de hänfördes,
och upptagas särskilt för sig i sitt rätta sammanhang. I överensstämmelse
härmed avstyrkte ämbetsverken bifall till motionerna.

I sitt yttrande över nämnda motioner uttalade bevillningsutskottet bland
annat följande:

Det förhållandet, att för tillverkning av apoteksvaror avsedda råämnen
och halvfabrikat i många fall äro tullpliktiga, medan tullfrihet åtnjutes för
de färdigberedda apoteksvarorna, kan uppenbarligen icke anses tillfredsställande.
I föreliggande motioner har därför framlagts förslag, enligt vilket
tillverkare av apoteksvaror skulle vara berättigade att tullfritt införa dylika
råämnen och halvfabrikat under villkor, att intyg företeddes att de uteslutande
vore avsedda för apoteksvarutillverkning. Tullfrihet på grundval av dylika
s. k. förbrukarintyg är jämlikt i tulltaxan intagna bestämmelser redan
genomförd beträffande vissa råämnen och halvfabrikat. De jämförelsevis
fåtaliga varuslag, som omfattas av dessa tullfrihetsmedgivanden, karakteriseras
i regel av att de äro lätt igenkännliga och hava tändigen avgränsade
användningsområden, varför det merendels icke möter några större svårigheter
att utöva den erforderliga kontrollen över att varorna nyttjas uteslutande
för det i intyget uppgivna syftet. Helt annorlunda torde kontrollmöjligheten
komma att ställa sig, därest tullfrihet skulle med stöd av förbrukarintyg
medgivas för den mångfald av tullpliktiga artiklar, som användas för framställning
av apoteksvaror. Härvid rör det sig om råämnen och halvfabrikat,
som ofta hava användning för ett flertal andra ändamål än för apoteksvarutillverkning
och som i många fall endast med stor svårighet kunna skiljas
från andra, till utseende och sammansättning likartade varor. Beträffande
dylika slag av råämnen och halvfabrikat skulle, såsom framhållits av såväl
kommerskollegium och generaltullstyrelsen som apotekarsocietetens direktion,
svårigheter uppstå för upprätthållandet av den kontroll över varornas
användning, som nödvändiggöres av ett på intygsförfarande grundat, allmänt
tullfrihetsmedgivande. Ett dylikt medgivande är ägnat att väcka betänkligheter
även ur den synpunkten, att detsamma skulle komma att omfatta
åtskilliga varuslag, som äro föremål för tillverkning inom landet och
som på denna grund ansetts böra beläggas med viss skyddstull. På grund
av nu anförda omständigheter finner utskottet sig icke kunna tillstyrka införandet
av en anordning, enligt vilken alla varor, som i avgivet intyg förklaras

Kungl. Maj:ts proposition nr 280.

5

vara avsedda för apoteksvarutillverkning, skulle utlämnas tullfritt. Denna
fråga synes i stället böra lösas på det sätt, att tullfrihet efter erforderlig utredning
medgives för vissa bestämda råvaror och halvfabrikat, som äro av
större betydelse för apoteksvarutillverkningen, under förutsättning att andra
berättigade näringsintressen icke därigenom skadas. Tullfriheten bör därvid
icke bindas vid én bestämd användning av den vara, varom fråga är.
Då enligt vad utskottet inhämtat läkemedelsfabrikanterna igångsatt en förberedande
utredning i detta syfte och framställning torde komma att till
Kungl. Majit ingivas med hemställan om proposition i ämnet till nästa års
riksdag, finner utskottet i frågans nuvarande läge icke anledning föreslå
riksdagen att med föranledande av motionerna vidtaga någon åtgärd.

I enlighet med utskottets hemställan föranledde motionerna icke någon
riksdagens åtgärd.

Såsom framgår av vad nu anförts rådde vid den tidigare behandlingen av
frågan om medgivande av tullfrihet för produkter, avsedda att användas för
tillverkning av apoteksvaror, full enighet om att åtgärder borde vidtagas i
syfte att uppnå en mera tillfredsställande ordning med avseende å tullbeskattningen
av dylika produkter, och riksdagens bevillningsutskott synes
närmast hava tänkt sig, att förslag till sådana åtgärder skulle komma att
föreläggas 1939 års riksdag. Sedan jag med stöd av Kungl. Majits bemyndigande
den 17 juni 1938 tillkallat två sakkunniga för att inom finansdepartementet
biträda med en överarbetning av tulltaxeförordningen och den
därvid fogade tulltaxan m. m., hava dessa sakkunniga, vilka antagit benämningen
1938 års tulltaxerevision, den 17 december 1938 såsom ett första resultat
av sitt arbete överlämnat »Betänkande I med förslag till vissa ändringar
i gällande tulltaxeförordning och därvid fogade tulltaxa m. m.», däri
bland annat föreliggande fråga gjorts till föremål för behandling. Efter
övervägande av olika möjligheter till frågans lösning hava de sakkunniga
stannat vid att föreslå den anordningen, att ett antal råvaror och halvfabrikat,
vilka användas för fabriksmässig tillverkning av apoteksvaror och för
närvarande äro underkastade en tull av 15 procent av värdet, upptagas i en
särskild rubrik med tullfrihet. Såsom skäl härför anföra de sakkunniga
bland annat följande:

Kommerskollegium och generaltullstyrelsen hava föreslagit, att vissa artiklar
utbrytas ur de nummer i tulltaxan, under vilka de nu falla, och upptagas
särskilt för sig i sitt rätta sammanhang, med tullfrihet. Bevillningsutskottet
synes hava hyst en liknande uppfattning, då utskottet i sitt betänkande
anbefallt en lösning av frågan på det sätt, att tullfrihet efter erforderlig
utredning medgives för vissa bestämda råvaror och halvfabrikat, som äro av
större betydelse för apoteksvarutillverkningen, under förutsättning att andra
berättigade näringsintressen icke därigenom skadas.

De inhemska läkemedelsfabrikanterna hava till revisionen överlämnat en
förteckning över vissa tullbelagda kemiska produkter, som enligt uppgift icke
äro föremål för tillverkning inom landet men som i stor utsträckning komma
till användning vid framställning av apoteksvaror. Denna förteckning har
underkastats granskning av sakkunniga ur olika synpunkter, varvid åtskilliga
artiklar ansetts böra uteslutas. Efter denna prövning återstå emellertid fyrtioen
produkter, vilka .samtliga nu falla under tulltaxenr 223 och sålunda

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 280.

draga en tull av 15 procent av värdet. Av den verkställda utredningen har
framgått att tullfrihet skulle kunna medgivas för dessa produkter, utan att
några berättigade svenska intressen komme att ofördelaktigt beröras därav.
Ett sådant medgivande skulle i stället vara ägnat att bereda de inhemska
tillverkarna en mera gynnsam ställning i konkurrensen med de utländska
fabrikanterna och även kunna bidraga till ett förbilligande av vissa apoteksvaror.
Vi vilja därför föreslå, att sådan ändring vidtages i tulltaxan, att
de i nämnda förteckning upptagna artiklarna bleve fria från tuli. Man kan
härvid tänka sig, att varorna i fråga upptagas i en såsom bilaga till viss
rubrik fogad förteckning. Förslaget till internationell tullnomenklatur erbjuder
exempel på en sådan anordning. Vi hava emellertid icke funnit tillräckliga
skäl föreligga att nu införa en sådan nyhet i svenska tulltaxan utan
upptagit varorna i en särskild rubrik med tullfrihet. Då ifrågavarande produkter
huvudsakligen komma till användning för tillverkning av apoteksvaror,
har den nya rubriken förslagsvis infogats i taxan närmast före rubriken
för apoteksvaror och givits nr 222: 1. I samband härmed har tulltaxenr 222
ändrats till 222: 2.

Med avseende å nämnda förslag hava kommerskollegium och generaltullstyrelsen,
vilka efter remiss gemensamt avgivit utlåtande över de sakkunnigas
betänkande, anfört följande:

De sakkunniga föreslå tullfrihet för ett stort antal råvaror för fabriksmässig
tillverkning av apoteksvaror. Av utredningen framgår., att allmän enighet
rått örn önskvärdheten av åtgärder i syfte att undanröja den inhemska
läkemedelstillverkningens i tullhänseende ogynnsamma ställning gentemot
den utländska konkurrensen, dock under förutsättning att andra berättigade
näringsintressen icke därigenom skadades. De sakkunnigas förslag att införa
tullfrihet för ett antal uppräknade produkter, som endast eller i huvudsakligaste
mån användas för tillverkning av apoteksvaror och som icke torde
vara föremål för tillverkning inom landet, synes vara dea lämpligaste lösningen
av denna fråga. Givetvis kan omfattningen av den sålunda föreslagna
nya rubriken diskuteras, och från olika håll har även påyrkats såväl en
avsevärd utökning av densamma som ock en begränsning genom uteslutande
av vissa varor. Då de sakkunnigas förslag utgör resultatet av en noggrann
prövning av frågan ur olika synpunkter, torde emellertid ingen anledning
föreligga att vidtaga någon revidering av detsamma, innan erfarenhet
vunnits rörande verkningarna av en tulltaxeändring i enlighet med förslaget.

Dock anse sig ämbetsverken, med anledning av ett uttalande av Sveriges
kemiska industrikontor, böra föreslå, att kinolin redan nu upptages under
tulltaxenr 222:1, som i så fall skulle erhålla förslagsvis följande lydelse:

222:1 Acetfenolisatin, ----kapronsyra, kinolin. klordinitro bensol,

—---sulfosalicylsyra.................... fria

Ämbetsverken utgå ifrån, att, för den händelse tillverkning inom landet
av hithörande varor framdeles skulle komma till stånd, uppmärksamhet
ägnas åt frågan, huruvida en modifiering av denna tullposition kan befinnas
lämplig. I varje fall torde en — visserligen rent formell — revision vara
erforderlig, därest någon av nu ifrågavarande produkter genom ändring av
apoteksvarustadgan skulle komma att hänföras till apotekscaror.

Medicinalstyrelsen har i ärendet anfört bland annat följande:

Styrelsen har i skrivelse den 19 mars 1938 till riksdagens bevillningsutskott
tillstyrkt, att åtgärder vidtoges för att halvfabrikat eller råvaror, vilka an -

Kungl. Maj.ts proposition nr 280.

7

vändes vid framställning av vissa sömnmedel, antipyretika m. m. finge införas
hit till riket utan tullavgift, under förutsättning att användningen för
tillverkning av läkemedel styrktes. Tillika hade styrelsen föreslagit, att varorna
på grand av sin karaktär uppfördes under särskild tulltaxerubrik,
förslagsvis betecknad »Kemiska produkter, avsedda enbart för framställning
av läkemedel». Tulltaxerevisionens här föreliggande förslag synes styrelsen
i huvudsak innebära en lösning av frågan på sätt styrelsen tidigare förordat.

Styrelsen förutsätter emellertid, att berättigad hänsyn tage* till pågående revision
av apoteksvarustadgans bilagor sålunda, att varor, som upptagas i bilaga
I vid nämnda stadga, utgå ur här avsedda tulltaxeförteckning.

Det måste betraktas såsom en oformlighet, att åtskilliga för tillverkning nepartementsav
apoteksvaror avsedda kemiska preparat äro belagda med en tull av 15 chefen.
procent av värdet, medan de färdiga apoteksvarorna åtnjuta tullfrihet. En
ändring av detta förhållande torde böra komma till stånd på det sätt, att
sådana för nämnda ändamål avsedda preparat, som icke äro föremål för
tillverkning inom landet och som i mera betydande utsträckning komma
till användning för inhemsk apoteksvarufabrikation, särskilt upptagas i
tulltaxan med tullfrihet. Förslag till en lösning av frågan efter dessa riktlinjer
har även framlagts av de sakkunniga. Enligt detta förslag skulle i
tulltaxan införas en helt ny rubrik, omfattande ett fyrtiotal kemiska råvaror
och halvfabrikat för apoteksvarutillverkning, vilka samtliga skulle
komma i åtnjutande av tullfrihet.

Nämnda förslag föranleder icke annan erinran från min sida än att jämväl
artikeln kinolin bör i enlighet med kommerskollegii och generaltullstyrelsens
hemställan upptagas bland de i rubriken uppräknade varuslagen.

Därest något eller några av de i rubriken angivna preparaten skulle vid en
blivande revision av bilaga I till apoteksvarustadgan komma att intagas i
nämnda bilaga, varigenom de i stället skulle med bibehållen tullfrihet bliva
hänförliga till tulltaxerubriken för apoteksvaror, enkla eller sammansatta
(nr 222:2), bör nu ifrågavarande nya tulltaxerubrik självfallet underkastas
därav föranledd modifiering.

Varor av kortfibrigt konstsilkc. Tullbeskattningen av vävnader och
andra spånadsvaror, innehållande kortfibrigt konstsilke, reglerades tidigare
av följande, i anmärkning 2 till tulltaxans avdelning XI intagna bestämmelser: Vid

tulltaxering av till denna avdelning hänförliga varor, tillverkade hell
eller delvis av till nr 400 hänförligt garn, skall sådant garn likställas med
garn av ull; dock skall detta icke gälla till nr 464, 475, 476 och 541 hänförliga
varor eller vävnader och band med delvis plyschartad yta eller därav
tillverkade kläder och andra sömnadsarbeten, ej heller sniljer.

Enligt dessa bestämmelser skulle från den allmänna regeln, att kortfibrigt
konstsilke i tullbeskattningsavseende jämställes med ull, göras undantag för
plyschvävnader och andra, likartade artiklar, vilka sålunda blevo belagda
med tull såsom motsvarande artiklar av långfibrigt konstsilke. Nämnda un -

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 280.

dantag var föranlett av svårigheten att avgöra, huruvida i flortrådarna ingående
konstsilke vore kortfibrigt eller långfibrigt. Man fann emellertid, att
bestämmelserna voro mindre tillfredsställande i vissa avseenden. Även en
obetydlig inblandning av kortfibrigt konstsilke i en plyschartad yllematta
medförde sålunda, att tullen för silkesmattor, 2,000 kronor för 100 kilogram,
blev tillämplig i stället för den tull av 100 kronor för 100 kilogram, som fastställts
för icke knutna, avpassade plyschmattor av ull. Den höga tull, som
alltså kom i tillämpning, utgjorde ett stort hinder för importen. Det visade
sig också, att till riket inkomna varor av här ifrågavarande beskaffenhet ofta
icke kunde mottagas utan måste återutföras, vilket i många fall förorsakade
de svenska köparna svåra förluster.

På grund av de orimliga konsekvenser, som de dåvarande bestämmelserna
på området sålunda kunde medföra, föreslog generaltullstyrelsen i skrivelse
till Kungl. Majit den 12 mars 1938, att bestämmelserna skulle erhålla följande
ändrade lydelse:

Vid tulltaxering av till denna avdelning hänförliga varor, tillverkade helt
eller delvis av till nr 400 hänförligt garn, skall sådant garn likställas med
garn av ull; dock skall detta icke gälla mattor, andra vävnader eller band,
helt eller delvis plyschartade och skurna, eller av dylika vävnader eller band
tillverkade kläder och andra sömnadsarbeten, ej heller sniljer, allt för så vitt
i floret ingå konstsilkefibrer annorledes än såsom inblandning i annat spånadsmaterial.

Förslaget framlades i proposition till 1938 års riksdag och blev även av
riksdagen bifallet. Vid tulltaxeringen av plyschartade och skurna mattor
m. m., innehållande garn, i vilket konstsilkefibrer ingå endast såsom inblandning
i annat spånadsmaterial, skall sålunda dylikt garn numera likställas
med garn av ull, även om detsamma förekommer i floret.

Genom den på generaltullstyrelsens förslag vidtagna ändringen hava de
mest framträdande olägenheterna beträffande tullbeskattningen av här ifrågavarande
artiklar tvivelsutan blivit avhjälpta. Emellertid återstå alltjämt
vissa oformligheter i berörda avseende. Till import hava förekommit plyschartade
och skurna mattor, i vilka den övervägande delen av floret visserligen
utgjorts av garn av ull eller vegetabiliska spånadsämnen med ringa inblandning
av konstsilkefibrer men i vilka mindre delar av florytan bestått
av trådar, som vid undersökning visat sig innehålla huvudsakligen fibrer
av sistnämnda slag. Självfallet finnes sakligt sett icke någon anledning att
belägga dessa varor med den för silkesmattor fastställda tullen. Då emellertid
det kortfibriga konstsilket icke kunnat anses ingå endast såsom inblandning
i annat spånadsmaterial, har man med tillämpning av gällande bestämmelser
funnit sig nödsakad att tulltaxera varorna som silkesmattor.

I syfte att definitivt undanröja de olägenheter av skilda slag, som visat
sig vara förbundna med det i senare delen av anmärkning 2 till tulltaxans
avdelning XI förekommande undantaget från den i anmärkningens förra
del fastställda regeln, att kortfibrigt konstsilke skall jämställas med ull, hava

Kungl. Maj.ts proposition nr 280.

9

förut omförmälda sakkunniga föreslagit, att undantaget i fråga måtte uteslutas.
Till stöd för detta förslag liava de sakkunniga anfört följande:

Enligt vad som framgår av motiveringen till det av generaltullstyrelsen
framlagda ändringsförslaget hade det icke till syfte att åvägabringa en slutgiltig
lösning av frågan angående tulltaxeringen av plyschartade artiklar, innehållande
kortfibrigt konståilke. Styrelsen framhöll sålunda, att förslaget
avsåge endast en partiell ändring av ifrågavarande bestämmelser och att
denna ändring icke syntes kunna föregripa den allmänna översyn, som enligt
styrelsens mening under alla förhållanden vore erforderlig. De ytterligare
erfarenheter, som vunnits efter ändringen av bestämmelserna, ådagalägga
även nödvändigheten av att dessa underkastas en mera genomgripande
revision.

Anledningen till att i plyschvävnader ingående kortfibrigt konstsilke icke
ansetts böra under alla förhållanden jämställas med ull har, såsom förut
nämnts, varit svårigheten att avgöra, huruvida floret bildats av långfibrigt
eller kortfibrigt konstsilke. Emellertid må nämnas, att då i vissa utländska
tulltaxor skillnad i tuilbeskattningsavseende göres mellan de båda slagen av
konstsilke, denna skillnad iakttages även beträffande plyschvävnaderna.

Detta är jämväl fallet i det upprättade förslaget till internationell tullnomenklatur.
Såvitt vi kunnat finna, föreligger ej heller något avgörande hinder
att i den svenska tulltaxan genomföra en dylik ordning. Vid framläggandet
av sitt förslag till ändring av anmärkning 2 under avdelning XI
utgick generaltullstyrelsen från den förutsättningen, att konstsilke, som ingår
i floret allenast såsom inblandning i annat fibermaterial, med hänsyn
till det sätt, på vilket silket förekommer, alltid vore kortfibrigt. Att nämnda
förutsättning är riktig har bekräftats genom uttalanden från textiltekniskt
håll, och man har vidare uppgivit, att allt konstsilke, som förekommer i
blandning med annat fibermaterial, oavsett mängden, kan antagas vara kortfibrigt.
Vid sådant förhållande skulle svårigheten att särskilja långfibrigt
och kortfibrigt konstsilke i själva verket inskränka sig till de fall, då silket
förekommer i floret såsom självständiga trådar. I dylika fall torde dock,
åtminstone då det gäller lättare vävnader, silket i allmänhet vara långfibrigt.

Vid ändring av gällande bestämmelser i förut angiven riktning finge man
därför räkna med att konstsilke, ingående i flor hos spånadsvaror som självständiga
trådar, i tulltekniskt avseende komme att betraktas såsom långfibrigt,
till dess ytterligare erfarenhet vunnits angående beskaffenheten av
här ifrågavarande artiklar. Efter viss övergångstid torde det bliva möjligt
att genom av generaltullstyrelsen utfärdade anvisningar, eventuellt belysta
med typprov, närmare reglera tulltaxeringen.

Kommerskollegium och generaltullstgrelsen hava icke haft något alt erinra
mot ifrågavarande förslag.

Det är uppenbart, att den av 1938 års riksdag beslutade ändringen av Departement^-bestämmelserna i anmärkning 2 till tulltaxans avdelning XI så till vida icke chefen medfört

åsyftat resultat, att vissa slag av vävnader, innehållande kortfibrigt
konstsilke, alltjämt drabbas av en tull, som från början icke kan hava varit
avsedd och som många gånger flerfaldigt överstiger varornas värde. Vid
ett genomförande av det förslag till ytterligare ändring av nämnda bestämmelser,
som av de sakkunniga framlagts, skulle, så vitt av mig kan bedö Rihang

till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 280. 2

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 280.

mas, berörda oformlighet definitivt undanröjas. Jag anser mig därför böra
tillstyrka förslagets antagande.

Dag för ikraftträdandet av de av mig nu förordade bestämmelserna torde
böra bestämmas av Kungl. Maj:t.

Under åberopande av vad i det föregående anförts och då proposition i
ärendet jämlikt § 54 riksdagsordningen torde kunna avlåtas utan hinder av
alt den för propositioners avlämnande till riksdagen i allmänhet stadgade tid
gått till ända, hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

dels antaga följande förslag till ändringar i den vid tulltaxeförordningen
den 4 oktober 1929 (nr 316) fogade tulltaxan: -

1

1 222: 1

Acetfenolisatin, bärnstenssyra, dietylamin, dietyl-

Tull

för 100 kg
kronor

aminoetanol, dietylin, dietylsulfat, difenolisatin,
dihydrocholsyra, diklorhydrin, dimetylamin, di-metylanilin, dimetylsulfat, ergosterin, etylendia-min, etylenklorhydrin, fenylhydrazin, glutamin-syrehydroklorid, histidin, kalciumlaktat, kalcium-rodanid, kapronsyra, kinolin, klordinitrobensol,
lactoflavin, litiumcitrat, mandelsyra, metakreso-tinsyra, metylacetamid, monometylamin, nat-riumamid, natriumanhydrometylendifosfat, nat-riumglutaminat, natriumortojodhippurat, natri-umsalicylat, ortooxikinolin, parametoxibensalde-hyd, paraoxibensoesyremetylester, paraoxiben-soesyreetylester, paraoxibensoesyrepropylester,
paratoluolsulfonsyremetylester, paratoluolsulfon-syreetylester och sulfosalicylsyra..............

fria

222: 2

Apoteksvaror, — —---------

Anmärkningar till Avd. XI.

2. Vid tulltaxering av till denna avdelning hän-förliga varor, tillverkade helt eller delvis av till nr
400 hänförligt garn, skall sådant garn likställas med
garn av ull.

1

dels ock förklara, att de nya bestämmelserna skola träda
i kraft å dag, som Kungl. Majit bestämmer.

Kungl. Maj:ts proposition nr 280.

11

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten, att proposition av den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
R. Wcerneman.