Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

1

Nr 276.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
skyldighet för kommun att fullgöra vissa av krig m.
m. föranledda arbetsuppgifter; given Stockholms slott
den 28 april 1939.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till lag om skyldighet för kommun att fullgöra
vissa av krig m. m. föranledda arbetsuppgifter.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Albert Forslund.

Bihang till riksdagens protokoll 1939.

1 sami.

Nr 276.

1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 276-

Förslag

till

Lag

örn skyldighet för kommun att fullgöra vissa av krig m. m. föranledda

arbetsuppgifter.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga,
av krig föranledda förhållanden äger Konungen, när riksdagen
ej är samlad, förordna, att vad i 2—7 §§ stadgas skall äga tillämpning; dock
må förordnande, som nu sagts, ej meddelas, med mindre Konungen låtit
riksdagskallelse utgå eller riksdagen ändock skall sammanträda inom trettio
dagar. Varder ej meddelat förordnande av nästföljande riksdag inom trettio
dagar från riksdagens början gillat, skall detsamma efter utgången av nämnda
tid upphöra att lända till efterrättelse.

Prövas under tid, då riksdagen är samlad, förhållanden vara för handen,
som i första stycket sägs, äger Konungen med riksdagens samtycke meddela
förordnande, som där avses.

Konungen äger föreskriva, att kommunerna i riket skola i den omfattning
Konungen bestämmer fullgöra sådana uppgifter, som äro erforderliga för
att fylla befolkningens eller produktionens behov av viktiga förnödenheter,
för att lämpligt utnyttja tillgänglig arbetskraft eller för att tillgodose annat
ändamål av betydelse för folkförsörjningen.

Handhavandet av de uppgifter, som med stöd av 2 § åläggas kommunerna,
skall ankomma å kommunala kristidsnämnder.

Kristidsnämnds verksamhetsområde bestämmes av länsstyrelsen, som där
så erfordras må besluta om avvikelse från gällande kommunindelning. Finner
länsstyrelsen, att två eller flera kommuner böra hava gemensam kristidsnämnd,
äger länsstyrelsen föreskriva, att kommunerna skola utgöra kommunalt
kristidsförbund. Vad sist är sagt skall äga motsvarande tillämpning,
där länsstyrelsen finner nödigt, att del av kommun ingår i verksamhetsområde
för kristidsnämnd.

2 §.

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 276• 3

4 §■

Till bestridande av kostnaderna för kristidsnämnds verksamhet är kommun
skyldig att ställa erforderliga medel till förfogande.

Inom kommunalt kristidsförbund skola kostnaderna fördelas efter vad med
hänsyn till verksamhetens omfattning beträffande de särskilda delarna av
kristidsnämndens verksamhetsområde och övriga förhållanden är skäligt.
Kan överenskommelse härom icke träffas, fastställes kostnadsfördelningen
av länsstyrelsen.

5 §•

Ställer ej kommun eller kommunalt kristidsförbund för ändamål, som i 4
§ sägs, erforderliga medel till förfogande, äger länsstyrelsen besluta, med vilket
belopp medel för sådant ändamål skola utgå. Underlåter kommun eller
kommunalt kristidsförbund eljest att för fullgörande av uppgift, som
med stöd av denna lag ålagts kommunen eller förbundet, vidtaga erforderlig
åtgärd, må länsstyrelsen föranstalta, att sådan åtgärd varder på kommunens
eller förbundets bekostnad vidtagen. Då sådant finnes vara av nöden, äger
länsstyrelsen förelägga lämpligt vite och till sådant vite fälla.

6 §•

Har kommun jämlikt bestämmelse i annan författning ålagts skyldighet
att fullgöra uppgift av beskaffenhet, som i 2 § sägs, äger Konungen, därest
kristidsnämnder tillsatts, föreskriva, att den handläggning, som enligt sådan
bestämmelse ankommer å annat kommunalt organ, i stället skall ombesörjas
av kristidsnämnd.

7 §•

Klagan över beslut, som enligt denna lag meddelas av länsstyrelse, må
föras hos Konungen i vederbörande statsdepartement i den ordning, som för
överklagande av förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut är bestämd.
Länsstyrelses beslut skall dock utan hinder av besvär lända till efterrättelse,
intill dess annorlunda kan varda förordnat.

8 §•

Konungen äger meddela närmare bestämmelser angående kristidsnämnder
och kommunala kristidsförbund samt rörande tillämpningen av denna lag
i övrigt.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 276-

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 28 april 1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld,

Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och finansdepartementen
anmäler chefen för socialdepartementet, statsrådet Forslund, fråga
om organisation av den lokala kristids/örvaltningen samt anför:

I en den 21 september 1938 dagtecknad, inom rikskommissionens för
ekonomisk försvarsberedskap kansli upprättad promemoria har redogörelse
lämnats för vissa av rikskommissionen förberedda författningsutkast och
andra handlingar ävensom vissa gällande författningsbestämmelser, vilka vid
kristillfälle påkallade åtgärder av Kungl. Maj:t. Vid promemorian funnos
fogade, bland annat, utkast till lag angående skyldighet för kommuner att
fullgöra vissa av krig m. m. föranledda arbetsuppgifter (kommunal fullmaktslag)
ävensom till författningar angående lokala kristidsorgan jämte
tillhörande motivering.

I det följande ämnar jag föreslå, att för riksdagen måtte framläggas till
antagande förslag till författning rörande skyldighet för kommunerna att
fullgöra vissa arbetsuppgifter, som vid krig eller krigsfara, vari riket befinner
sig, eller eljest under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden
synas böra ankomma å kommunerna. Jag anhåller nu att till en början få
lämna en redogörelse för hur förhållandena i förevarande hänseende gestaltade
sig i vårt land under 1914—1918 års världskrig.

Den lokala kristidsförvaltningen under världskriget.

Under världskriget genomgingo de lokala kristidsorganen ett flertal utvecklingsskeden.

Omedelbart efter krigsutbrottet anbefalldes länsstyrelserna tillse, att »lokala
livsmedelskommissioner» bleve tillsatta för de orter eller områden, där
så kunde anses vara av behovet påkallat. Resultatet härav blev mycket växlande.
I några län anmodade länsstyrelserna antingen magistraten eller
stadsfullmäktige i en del större städer att utse dylika kommissioner, i andra
län tillsatte länsstyrelserna själva kommissioner, delvis för städer och andra

Kungl. Maj.ts proposition nr 276-

5

mera betydande orter med karaktär av konsumtionscentra, delvis också för
hela länsdelar. I några län kommo tämligen många kommissioner till stånd,
i andra, där svårigheterna törhända visade sig lika stora, någon enstaka eller
ett fåtal. Flertalet av de sålunda förordnade organen fingo emellertid under
det första krigsåret en rätt obetydlig verksamhet.

På hösten 1915 beredde staten sig möjligheter att, i syfte att förbilliga priserna
på en del viktiga förnödenheter, ställa s. k. kompensationsvaror till
förfogande. För handhavande av den ekonomiska rörelse, som inköpen och
avyttringen av dessa varor krävde, ävensom för annan ekonomisk verksamhet,
som befanns nödvändig på grund av de starkt stigande priserna och
därav följande förvärrade situation för stora samhällsgrupper, måste livsmedelskommissionerna
skaffa sig rörelsekapital och i övrigt rusta sig för
omlagd och utvidgad verksamhet. Anordnandet av särskild kristidsverksamhet
befanns också av nöden å allt flera orter. Det blev i denna situation
en olägenhet, att vissa kommissioner hade sitt uppdrag av länsstyrelsen men
icke av kommunerna. Viktigast var att de härigenom i regeln blevo ställda
utan alla ekonomiska resurser. I februari 1916 förordnades därför, att i
alla stads- och landskommuner genom deras i sista instans beslutande myndigheter
skulle väljas organ för handhavande av de särskilda kristidsåtgärder,
vilka befunnes erforderliga inom kommunen. Namnet livsmedelskommission
utbyttes i samband härmed mot livsmedelsnämnd. Ansåges det i
smärre landsbygdskommuner onödigt att välja en särskild livsmedelsnämnd,
kunde motsvarande uppdrag anförtros åt kommunalnämnden.

Ungefär samtidigt härmed tillsattes inom statens livsmedelskommission en
särskild befattningshavare för att i egenskap av »konsulent för de lokala
livsmedelsnämnderna» verka för större enhetlighet i deras arbete och i allmänhet
utgöra ett förbindelseled mellan den centrala statsmyndigheten på
området och de lokala organen.

På senhösten 1916 måste fullständig kortransonering tillgripas av socker
och strax efteråt av spannmålsprodukter. De kommunala livsmedelsorganens
arbetsuppgifter ökades härigenom väsentligt och ändrade därtill karaktär,
i det att nämndernas delaktighet i ransoneringen utgjorde tvångsvis
ålagda statsuppdrag, under det att det tidigare till övervägande del stått i
deras eget och deras kommunala uppdragsgivares skön, i vilken utsträckning
de skulle ingripa med åtgärder för lindrande av kristidens följder. Av länsstyrelserna
förordnades kronoombud att inom nämnd, som å landsbygden
handhade ransoneringsuppgifter, bevaka kronans rätt ävensom biträda
nämnden i dess arbete. Ransoneringsuppdragen bestodo huvudsakligen i:

a) medverkan vid inventering och kontroll över beslaglagd spannmål och
andra lantmannaprodukter;

b) upprättandet och fullföljandet av den bokföring över å orten vistande
befolkning, som erfordrades för ransoneringskortens utdelande;

c) fördelningen av de allmänna ransoneringskorten; samt

d) fördelningen av de extra ransoner (»påbrödskort» m. m.), som för tillgodoseende
av skilda syften ställdes till förfogande.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 276-

Redan från ransoneringens första början ansågs det oundgängligt att förmedla
samarbetet mellan centralorganet, folkhushållningskommissionen, och
de kommunala nämnderna genom statliga organ, som tillsattes för större
områden, län eller större delar av län. Till en början erhöllo dessa, som då
benämndes fördelningsnämnder, uteslutande med ransoneringen sammanhängande
arbetsuppgifter och kunde sålunda, bland annat, endast i dessa
avseenden övervaka de kommunala nämndernas arbete. Beträffande detta
torde böra beaktas, att det var på nämnderna i de bäst lottade jordbrukssocknarna,
som det synnerligen maktpåliggande uppdraget framför allt föll
att medverka till avlevererandet av överskottet av spannmål och de övriga
jordbruksprodukter, som efter hand lades under beslag och ransonering. Det
måste anses högst naturligt, att fullgörandet av detta uppdrag för dylika
nämnder skulle falla sig motbjudande. Deras medverkan i ransoneringsarbetet
blev också mångenstädes mindre effektiv. Kronoombuden hade icke
tillräckligt inflytelserik ställning för att däri kunna åstadkomma tillfredsställande
ändring.

När på sommaren 1917 planerna för det nya ransoneringsåret 1917—18
upplades, ansågs det också ofrånkomligt att i olika avseenden ytterligare utbygga
den lokala organisationen. En viktig förutsättning härför skapades, då
ungefär samtidigt enhetlighet åter genomfördes i den centrala livsmedelsförvaltningen,
därigenom att folkhushållningskommissionen fick övertaga livsmedelskommissionens
dittillsvarande arbetsuppgifter. Genom en förordning
den 20 juli 1917 (nr 483) utbyggdes fördelningsnämnderna till fastare organiserade
livsmedelsstyrelser och föreskrevs med avseende på den kommunala
livsmedelsförvaltningen, att särskilda livsmedelsnämnder skulle tillsättas i
alla kommuner, att livsmedelsstyrelserna skulle hava inseende över nämndernas
arbete och äga att förordna ordförande i dem. Jämväl särskilda kronoombud
skulle tillsättas av länsstyrelserna, därest så påkallades av folkhushållningskommissionen.
På grund av ordförandenas nya ställning såsom livsmedelsstyrelsernas
förtroendemän kom kronoombudsinstitutionen dock att
förlora sin betydelse. Liksom under föregående ransoneringsår lämnades av
statsmedel anslag, vilka enligt givna normer fördelades till livsmedelsnämnderna
såsom bidrag till täckande av kostnaderna för handhavande av de av
staten pålagda förvaltningsuppdragen. Särskilt blev härigenom kommunerna
i överskottsområden tillgodosedda, vilket ansågs skäligt, enär de ju hade det
minsta intresset av de statliga ingripandena. Fördelningen av medlen handhades
i sista hand av livsmedelsstyrelserna. — Tidigare hade det ankommit
på kommunerna själva att besluta om sammanslagning av två eller flera
kommuner till ett gemensamt nämndsdistrikt eller uppdelning av en kommun
på flera distrikt. Under det att knappast några exempel förekommo
på det förra förfaringssättet, hade det senare nått en viss omfattning, även
i fråga om ganska små kommuner. Nu uppdrogs åt livsmedelsstyrelserna
att i sista hand avgöra i fråga om såväl sammanslagning som uppdelning,
och i meddelad instruktion anmodade folkhushållningskommissionen styrelserna
att verka för sammanförande av smärre kommuner för att därigenom

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

7

minska det mångenstädes synnerligen stora antalet nämnder. Det var emellertid
alltjämt på kommunernas eget medgivande det berodde, om någon åtgärd
i avsedd riktning skulle komma till stånd. Resultatet av den företagna
aktionen blev särdeles obetydligt; alltjämt handhades den kommunala förvaltningen
på livsmedelsområdet av vid pass 3,000 livsmedelsnämnder. Denna
starka splittring medförde otvivelaktigt olägenheter. Dels befanns det på
många håll i de små kommunerna omöjligt att erhålla fullt lämpliga arbetskrafter,
särskilt när arbetsbördan alltjämt ökades, dels blev förvaltningen
ute i de många små distrikten både dyrbar och tungrodd, dels slutligen medförde
samarbetet med och övervakningen av ett stort antal livsmedelsnämnder
ett oproportionerligt stort arbete för livsmedelsstyrelserna. Det torde
därför med allt fog kunna påstås, att under de påfrestande förhållanden, som
på livsmedelsområdet rådde i landet under förbrukningsåret 1917—18, den
kommunala livsmedelsadministrationen i betydande omfattning icke visade
sig situationen vuxen. Det befanns emellertid icke möjligt att under rådande
kris åstadkomma några mera genomgripande förstärkningar i organisatoriskt
avseende utan man sökte i stället hjälpa sig fram genom successive skärpt
övervakande förmedelst rapportskyldighet och kringresande inspektörer
m. m.

Då livsmedelsbristen började lätta redan på hösten 1918, kom organisationen
icke att behöva sättas på något verkligt allvarligt prov under konsumtionsåret
1918—1919.

Jag övergår härefter till behandling av rikskommissionens förslag.

Rikskommissionens författningsutkast.

Rikskommissionen har framhållit, att man vid planläggandet inom kommissionen
av en framtida organisation av den lokala kristidsförvaltningen i
främsta rummet haft att taga ståndpunkt till spörsmålet, huruvida och i vilken
utsträckning medverkan från kommunernas sida borde påkallas eller
om en tillfyllestgörande organisation kunde tänkas med uteslutande statliga
organ. Det hade därvid ansetts kunna fastslås, att kommunernas medverkan
vore oundgänglig i olika avseenden. Vore det fråga om en kris av mindre
svårartad natur, borde det i de flesta kommuner vara tillräckligt med rent
lokala åtgärder utan att staten behövde engagera sig alltför djupt. Bleve
situationen åter så kritisk, att en genomgripande konsumtionsreglering vore
ofrånkomlig, måste det anses omöjligt att av en i sin helhet improviserad statlig
organisation erhålla ett tillfyllestgörande arbete utfört, när det gällde arbetsuppgifter
av kvantitativt och kvalitativt så betydande mått som i dylikt
fall. Anknytning till den redan bestående kommunala organisationen vore
en kraftkälla, som icke kunde undvaras. Därtill konime, att den lokala administrationen
borde kunna bliva avsevärt billigare vid en samverkan mellan
staten och kommunerna, än örn staten ensam påtoge sig hela det ekonomiska
ansvaret.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 276-

Rikskommissionen har vidare anfört, att en viktig medverkande faktor till
att samarbetet mellan de statliga och kommunala livsmedelsmyndigheterna
under världskrigsåren icke genomgående blev så gott och friktionsfritt som
önskvärt varit den icke fullt klara rättsgrunden för statens påkallande av
kommunal medverkan vid utförande av vissa arbetsuppgifter. Besluten härutinnan
hade nämligen genomgående utfärdats i administrativ ordning utan
att riksdagens godkännande någon gång inhämtats.

Det har av rikskommissionen ansetts vara en förutsättning för skapandet
av en fast och arbetsduglig kristidsorganisation, att klarhet vunnes på sistberörda
punkt. Då det befunnits oundgängligt särskilt i svåra situationer, att
den statliga ledningen fullt ut kunde betjäna sig av kommunal medverkan,
hade kommissionen ansett organisationsplanen böra förutsätta antagandet
av en fullmaktslag, genom vilken bemyndigande lämnades Kungl. Majit att
vid krig eller krigsfara, vari riket befunne sig, eller eljest av krig föranledda
utomordentliga förhållanden förordna, att kommunerna skulle fullgöra vissa
av tidsomständigheterna föranledda uppgifter samt att därför erforderliga
organ skulle tillsättas inom kommunerna.

Rikskommissionens utkast till kommunal fullmaktslag torde såsom bilaga
(Bilaga A) få fogas till förevarande protokoll. Beträffande nämnda utkast har
rikskommissionen anfört:

Behovet av en fullmaktslag, som med hänsyn till förhållandena under krig
eller krigsfara eller eljest av krig föranledda utomordentliga förhållanden
bestämmer Kungl. Majits makt över kommunalförvaltningen, motiveras därav,
att en större frihet måste anses önskvärd att här lämpa den erforderliga lagstiftningen
efter växlande tidsomständigheter än som skulle bli fallet, om hithörande
förhållanden helt måste regleras i den ordning, som gäller för stiftande
av vanlig kommunallag.

oBegränsningen av Kungl. Majits lagstiftningsmakt på det kommunala området
visar sig särskilt i följande hänseenden: Utan riksdagens medverkan
torde Kungl. Majit enligt gällande konstitutionella regler och praxis icke få
anses befogad 1) att ålägga kommunerna uppgifter, vilka för dem medföra
ekonomiskt ansvar, 2) att föreskriva tillsättandet av kommunala organ, vilkas
verksamhet kan komma att ådraga kommunerna förpliktelser av angiven art,
samt 3) att stadga särskilda maktmedel, vilka garantera fullgörandet i enlighet
med statens intresse av kommunerna ålagda förpliktelser.

I fråga om innehållet i bestämmelserna i författningsutkastet har rikskommissionen
lämnat följande redogörelse:

1 § stadgar rätt för Kungl. Majit att ålägga kommunerna sådana uppgifter,
som prövas erforderliga för tillgodoseende av befolkningens behov av
viktiga förnödenheter och ändamålsenligt utnyttjande av tillgänglig arbetskraft
eller för annat ändamål av betydelse för det allmänna. Här pekas sålunda,
förutom på uppgifter med avseende på förnödenhetsförsörjningen, på
uppgifter beträffande arbetsmarknaden, varvid framför allt den situationen
hålles i sikte, att ett tjänstepliktssystem i större eller mindre omfattning ansetts
böra genomföras, vid vars tillämpning kommunernas medverkan behöver
tagas i anspråk. Bland de andra ändamål av betydelse för det allmänna,
som här kunna ifrågakomma, inbegripas självfallet även uppgifter, som normalt
tillhöra reguljära kommunala organs förvaltningsområde, exempelvis
hamn- och kommunikationsfrågor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

9

I 2 § stadgas rätt för Kungl. Maj:t att förordna om tillsättande av kommunala
kristidsorgan (kristidsnämnder) samt rätt för länsstyrelserna att bestämma
kristidsnämnds verksamhetsområde. Därvid må länsstyrelsen, bland
annat, där så befinnes lämpligt, förordna om sammanförande av flera kommuner
till kommunalt kristidsförbund med gemensam kristidsnämnd.

3 § föreskriver skyldighet för kommunerna att för sådan verksamhet, som
med stöd av ifrågavarande lag ålägges dem, ställa erforderliga medel till förfogande.
Därjämte fastställas grunder för kostnadernas fördelning på olika
kommuner eller delar därav inom ett kommunalt kristidsförbund.

Utkastets 4 § innehåller bestämmelser om de maktmedel, som böra stå länsstyrelserna
till buds för att, om så skulle behövas, framtvinga efterlevnad av
vad kommunerna med stöd av lagen ålagts att utföra. Enligt 5 § första stycket
skola dessa maktmedel även kunna bringas i tillämpning, då det gäller
fullgörandet av uppgifter av betydelse för det allmänna, som kommunerna
genom annan författning kunna åläggas att fullgöra. Närmast åsyftas här
fullgörandet av rekvisitioner för krigsmaktens behov enligt rekvisitionslagen.

Enligt 5 § andra stycket må på kristidsnämnd överflyttas uppgifter, som
eljest tillkomma ordinarie kommunal myndighet. Även här åsyftas närmast
uppgifter, som ankomma å kommun enligt rekvisitionslagen.

I 6 § lämnas Konungen befogenhet att meddela närmare bestämmelser angående
kristidsnämnder, kommunala kristidsförbund samt tillämpningen av
lagen i övrigt.

Utkast till kungörelser, avsedda att av Kungl. Majit utfärdas med stöd av
den kommunala fullmaktslagen, hava upprättats av rikskommissionen, nämligen
dels kungörelse angående inrättande av kristidsnämnder m. m., och dels
kungörelse angående kommunala kristidsförbund. Dessa utkast torde såsom
bilagor (Bilaga B, Bilaga C) få fogas till statsrådsprotokollet i ärendet.

Rikskommissionen har slutligen framhållit, att Kungl. Majit med stöd av
sin administrativa lagstiftningsmakt torde kunna utfärda bestämmelser i
fråga om upprättande av myndigheter, vilka vore att betrakta uteslutande
som organ för statliga förvaltningsdistrikt, d. v. s. kristidsorgan för länen
eller större delar av län (kristidsstyrelser). Utkast till förordning därom har
jämväl upprättats av rikskommissionen och torde såsom bilaga (Bilaga D)
få fogas vid detta protokoll.

I förevarande sammanhang må nämnas, att inom rikskommissionens
kansli utarbetats utkast till lag örn tjänsteplikt m. m., innefattande det huvudstadgandet,
att Konungen vid krig, krigsfara eller eljest av krig föranledda
förhållanden skall äga meddela förordnande, att svenska medborgare,
som fyllt 18 men ej 70 år, i mån av förmåga skola vara pliktiga att efter
åläggande fullgöra arbete, som utan att vara att hänföra till militär tjänstgöring
är av betydelse för tillgodoseende av krigsmaktens behov eller ock
erfordras för folkförsörjningen eller annat ändamål av synnerlig vikt för
det allmänna. Där ej avtal med främmande stat till annat föranleder, skall
enligt utkastet dylikt förordnande även gälla andra personer, som stadigvarande
vistas i riket.

Den 24 mars 1939 har Kungl. Majit bemyndigat chefen för socialdepartementet
att tillkalla sakkunniga för utredning av de spörsmål, som äga samband
med frågan örn tjänstepliktslagstiftning.

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

Vidare må omnämnas, att utkasten till förordning angående kristidsstyrelser
och till kungörelse angående inrättande av kristidsnämnder bygga på förutsättningen,
att Kungl. Majit senast samtidigt med dessa författningars
ikraftträdande tillsatt tillfälliga centrala myndigheter med uppgift att närmast
Kungl. Majit handhava ledningen av det statliga kristidsarbete, som
under rådande krisläge kan befinnas erforderligt.

Beträffande dessa centralmyndigheters antal, benämning, uppgifter och
organisation ansluta sig utkasten till en av rikskommissionen för ekonomisk
försvarsberedskap utarbetad generalplan för organisationen av den under
krig eller av krig föranledda utomordentliga förhållanden erforderliga extraordinarie
förvaltningen. Enligt denna plan avses, att under en kristid av tillräckligt
allvarlig natur inbördes självständiga kommissioner böra upprättas
med uppdrag att handhava ledningen inom vart och ett av de mest betydelsefulla
av samhällslivets områden, där tillfälligt statligt ingripande måste
ske — folkförsörjningen, den industriella produktionen, arbetsmarknaden
samt handel och sjöfart — nämligen folkhushållningskommissionen (FHK),
industrikommissionen (IK), arbetskommissionen (AK) och centralkommissionen
(CK), vilken sistnämnda avses skola handhava, förutom regleringsuppgifter
ifråga om handel och sjöfart, även vissa för hela kristidsförvaltningen
gemensamma uppgifter samt i någon mån förmedla samarbete mellan
kommissionerna.

Yttranden över rikskommissionens författningsutkast.

Över rikskommissionens nu ifrågavarande fyra författningsutkast hava
efter remiss yttranden avgivits av samtliga länsstyrelser, statskontoret, svenska
stadsförbundet, svenska landskommunernas förbund, svenska landstingsförbundet,
svenska arbetsgivareföreningen och landsorganisationen i Sverige.
Jag vill i förevarande sammanhang inskränka mig till en redogörelse för vad
yttrandena innehålla beträffande utkastet till lag angående skyldighet för
kommuner att fullgöra vissa av krig m. m. föranledda arbetsuppgifter.

Lagutkastet har av samtliga hörda myndigheter och sammanslutningar
i princip tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

Att ett behov föreligger att grunderna för kommunernas medverkan i en
lokal kristidsförvaltning regleras genom en av Konung och riksdag gemensamt
antagen författning framhålles i några yttranden. Uttalanden av sådan
innebörd göras av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län samt svenska
landstingsförbundet. Svenska stadsförbundet framhåller, att det ur kommunal
synpunkt torde få anses tilltalande, att statsmyndigheternas rätt att
pålägga kommunerna nya uppgifter och att ingripa i de kommunala organens
verksamhet komme att fastslås i en fullmaktslag. Förbundet betonar,
att de under världskriget vunna erfarenheterna onekligen manade till att en
dylik lag nu borde åstadkommas. Landsorganisationen påpekar särskilt, att
örn avsaknaden av uttryckliga bestämmelser angående rättsgrunder för sta -

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

11

tens påkallande av kommunernas medverkan i kristidsförvaltningen redan
under världskriget föranledde friktioner, så skulle tydligen detsamma i än
högre grad bliva fallet beträffande en kristidsorganisation, i vilken — såsom
rikskommissionen i annat sammanhang föreslagit — tjänstepliktssystemet
skulle ingå såsom en av hörnstenarna.

I flera yttranden framhålles, att en lokal kristidsorganisation bör planläggas
redan under fredliga förhållanden. Sålunda säger sig Överståthållarämbetet
kraftigt vilja understryka behovet av att en lagstiftning i föreliggande
ämne snarast komme till stånd för att i möjligaste mån trygga den
betydelsefulla ekonomiska krigsberedskap, som utkastet till kommunal fullmaktslag
jämte övriga utkast till författningar angående lokala kristidsorgan
vore avsedd att främja. Länsstyrelsen i Kopparbergs län betonar, att det på
grund av de djupgående konsekvenser ett krig medförde på folkförsörjningens
område förelåge anledning att redan i fredstid planlägga en organisation,
som i händelse av krig omedelbart kunde träda i funktion.

I några yttranden betonas emellertid, att den föreslagna lagstiftningen i
olika avseenden skulle innebära avsevärda inskränkningar i den kommunala
självbestämmanderätten. Svenska landstingsförbundet, som uttalar sig
i sådan riktning, framhåller emellertid, att i det nödläge, som skulle utgöra
förutsättningen för lagens tillämpning, bestämmanderätten dock i det allmännas
intresse och till befordrande av en rationell organisation i stor utsträckning
måste koncentreras till ett centralt organ. Länsstyrelsen i Jönköpings
län anför, att de olika av rikskommissionen uppgjorda författningsutkasten
visserligen måste sägas tillägga vederbörande statsorgan och ej
minst länsstyrelserna synnerligen långt gående befogenheter att i olika avseenden
ingripa i den kommunala förvaltningen; av allt att döma hade man
dock härutinnan knappast gått längre än förhållandena i en mera avancerad
krissituation kunde tänkas påkalla. Enligt länsstyrelsens förmenande torde
det dock vara att hoppas, att blotta tillvaron av dessa effektiva maktmedel
av skilda slag komme att i så väsentlig mån befordra det avsedda samarbetet
mellan de statliga och de kommunala myndigheterna, att direkta tvångsåtgärder
endast i undantagsfall skulle behöva tillgripas.

I fråga om lagstiftningens utformning framhåller länsstyrelsen
i Västmanlands lån, att rikskommissionens utkast till fullmaktslag och
författningar angående lokala kristidsorgan endast berörde den perifera delen
av organisationen. Länsstyrelsen ifrågasätter, huruvida icke hela den erforderliga
organisationen — både den centrala och den lokala — borde uppbyggas
och lagfästas i ett sammanhang, varigenom större reda och bättre
överblick skulle vinnas.

Beträffande detalj bestämmelserna i utkastet till kommunal
fullmaktslag påpekar svenska stadsförbundet, att det teoretiskt sett väl kunde
mot 1 § i utkastet invändas, att Kungl. Maj:t skulle erhålla en synnerligen
vidsträckt och till sitt innehåll obestämd fullmakt att pålägga kommunerna
uppgifter av både administrativt och ekonomiskt betydande omfång

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

Departe ments chefen.

men att ingen kunde förutse vad som skulle komma att krävas och att fullmakten
därför torde böra givas en vid avfattning.

Länsstyrelsen i Västmanlands län föreslår, att Konungens rätt att ålägga
kommunerna vissa uppgifter måtte gälla — förutom vid krig eller krigsfara
—- vid utomordentliga förhållanden i fråga om folkförsörjningen. Därest
kommun eller kommunalt kristidsförbund icke skulle ställa erforderliga medel
till förfogande för ändamål, som i 3 § av utkastet sägs, borde det enligt
länsstyrelsens förmenande icke, såsom i 4 § föreslagits, åligga länsstyrelse
att bestämma sättet för medlens anskaffande.

I fråga om kristidsnämnds verksamhetsområde framhåller
svenska stadsförbundet, att olägenheter säkert skulle följa med ett genombrytande
av gränserna för vår eljest vanliga administrativa indelning, icke
minst genom sammanslagningen av kommuner enligt kommunalförbundsidén.
Men förbundet betonar å andra sidan, att tillgodoseendet av folkets försörjning
under kristider naturligt nog måste bygga på andra synpunkter
beträffande administrationen än de annars vanliga. — Länsstyrelsen i Västmanlands
län ifrågasätter, huruvida icke organisationen av kristidsförbund
borde vara genomförd under lugna förhållanden. Att vid en förestående
eller under en pågående kris, då länsstyrelsen med säkerhet kunde förutsättas
få ökad arbetsbörda, börja uppbyggandet av kristidsförbund torde nämligen
medföra, att organisationen icke vunne den fasthet och ändamålsenlighet,
som vore önskvärd. I huvudsak samma synpunkter anföras av länsstyrelsen
i Södermanlands lån.

Vad slutligen angår det i 5 § första stycket av utkastet upptagna stadgandet,
att de maktmedel, som angivas i 4 §, skola kunna bringas i tillämpning
även då det gäller fullgörandet av uppgifter av betydelse för det allmänna,
som kommunerna genom annan författning kunna åläggas att fullgöra, har
länsstyrelsen i Stockholms län ifrågasatt, om det kunde anses lämpligt och
befogat att i detta sammanhang införa en sådan bestämmelse, särskilt som
dess tillämplighetsområde nu svårligen läte sig fastställa eller överblicka. Det
äventyr för underlåtenhet att fullgöra viss skyldighet, som här avsåges, torde,
om det funnes påkallat, lämpligen kunna fastställas i samband med själva
skyldighetens åläggande.

Såsom rikskommissionen framhållit synes det vara nödvändigt att vid ordnandet
av den lokala kristidsförvaltningen söka anknytning till den redan
bestående kommunala organisationen. Det lärer nämligen vara uteslutet att
för fullgörandet av de skiftande, ofta mycket omfattande uppgifter, som
måste lösas under krigs- eller krisförhållanden, anlita allenast redan bestående
lokala statliga förvaltningsorgan eller att därför skapa nya sådana. Genom
att låta den lokala kristidsförvaltningen handhavas under samverkan
mellan staten och kommunerna torde det även bliva lättare att vinna förståelse
för de åtgärder, som kunna behöva vidtagas. Härtill kommer, att den
personkännedom, erfarenhet och intressegemenskap, som vanligen är att finna
inom en kommun, därigenom kunde bliva utnyttjad. En sådan organisa -

Kungl. Maj:ts proposition nr 276. 13

tion torde dessutom bliva avsevärt billigare än en av staten ensam uppbyggd
förvaltning.

De erfarenheter, som gjordes under världskriget, synas mig föranleda därtill,
att grunderna för kommunernas medverkan vid den lokala kristidsförvaltningen
böra regleras i en av Konung och riksdag gemensamt antagen författning.
Med hänsyn till de växlande situationer, som kunna tänkas uppstå
under krig eller krigsfara eller eljest av krig föranledda utomordentliga
förhållanden, torde det därvid vara lämpligast att giva Kungl. Maj:t en ganska
vidsträckt rätt att, då sådant förhållande som nyss nämnts föreligger,
ålägga kommunerna vissa av omständigheterna föranledda arbetsuppgifter.
Det låter sig nämligen icke göra att redan nu i detalj fastställa, vilka uppgifter
som därvid skulle behöva lösas. I stora drag torde emellertid böra angivas
de arbetsuppgifter, som kunna komma i fråga. Jag återkommer härtill
i det följande.

Med ledning av rikskommissionens lagutkast samt avgivna yttranden har
inom socialdepartementet upprättats förslag till författning i ämnet, benämnd
»lag om skyldighet för kommun att fullgöra vissa av krig m. m. föranledda
arbetsuppgifter».

I 1 § angivas förutsättningarna för att lagens huvudbestämmelser skola
träda i tillämpning. Paragrafen har avfattats i överensstämmelse med motsvarande
stadgande i det förslag till allmän förfogandelag, som på föredragning
av chefen för justitiedepartementet den 31 sistlidne mars remitterats
till lagrådet. Bestämmelserna i nu förevarande lags 2—7 §§ föreslås skola
äga tillämpning allenast när vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig,
eller eljest under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden därom
förordnats. Då riksdagen är samlad, meddelas sådant förordnande av
Konungen med riksdagens samtycke. Under tid, då riksdagen icke är samlad,
skall Konungen äga giva dylikt förordnande, om riksdagskallelse utfärdats
eller riksdagen ändock skall sammanträda inom trettio dagar. Gillar
ej nästföljande riksdag inom trettio dagar från riksdagens början ett
meddelat förordnande, skall detsamma efter utgången av nämnda tid upphöra
att lända till efterrättelse.

Att i lagen upptaga en definition å begreppet kommun synes mig icke
erforderligt.

Förut har omnämnts, att de uppgifter, som skola kunna åläggas kommunerna,
i stora drag böra angivas i författningen. Bestämmelser härom hava
upptagits i 2 §. Denna paragraf överensstämmer i huvudsak med vad därutinnan
stadgats i 1 § första stycket av rikskommissionens lagutkast. Sålunda
föreskrives, att det skall kunna åläggas kommun att fullgöra sådana
uppgifter, som äro erforderliga för att fylla befolkningens eller produktionens
behov av viktiga förnödenheter eller för att lämpligt utnyttja tillgänglig
arbetskraft. Utkastets föreskrift, att kommun skulle kunna åläggas fullgöra
sådan uppgift, som prövades erforderlig »för annat ändamål av betydelse
för det allmänna», har dock synts mig väl vidsträckt, varför inskränkning
därutinnan gjorts till uppgift, som är erforderlig »för att tillgodose annat
ändamål av betydelse för folkförsörjningen».

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

3 § innehåller stadgandet, att handhavandet av de uppgifter, som med
stöd av 2 § komma att åläggas kommunerna, skall ankomma å kommunala
kristidsnämnder. Länsstyrelsen gives befogenhet att bestämma kristidsnämnds
verksamhetsområde. Såsom huvudregel torde området komma att
omfatta en kommun, men länsstyrelsen skall, där så erfordras, äga besluta
örn avvikelse från gällande kommunindelning. Om två eller flera kommuner
anses böra hava gemensam kristidsnämnd, äger länsstyrelsen föreskriva,
att dessa kommuner skola utgöra kommunalt kristidsförbund. Det sist sagda
skall äga motsvarande tillämpning, där länsstyrelsen finner nödigt, att del
av kommun ingår i verksamhetsområde för kristidsnämnd.

Redan i fredstid torde inom länsstyrelserna förberedelser böra vidtagas för
bildandet av kristidsförbund i fall, då sådana kunna väntas bliva erforderliga
vid eventuell kris. Anledning synes dock icke föreligga att införa några
bestämmelser härom i lagen.

I 4 § givas föreskrifter om att kommun skall vara skyldig att ställa till
förfogande de medel, som erfordras för att bestrida kostnaderna för kristidsnämnds
verksamhet. Fördelning av kostnaderna inom ett kommunalt
kristidsförbund skall ske efter skälighetssynpunkter med hänsyn till verksamhetens
omfattning beträffande de särskilda delarna av verksamhetsområdet
och övriga förhållanden. Om överenskommelse ej kan träffas mellan
kommunerna, skall kostnadsfördelningen fastställas av länsstyrelsen.

Då statliga förvaltningsuppgifter tidigare ålagts kommunerna, har det i
allmänhet icke ansetts nödvändigt att fastställa äventyr för underlåtenhet att
fullgöra dessa skyldigheter. Man har ansett sig kunna lita på den allmänna
solidaritetskänslan och respekten för lag och förordning. Exempel på att
tvångsmedel föreskrivits finnas dock, t. ex. i fattigvårdslagen. I fråga om
de skyldigheter, som enligt den nu föreslagna lagen skola kunna åläggas
kommun, torde det emellertid vara nödvändigt föreskriva, att vissa maktmedel
i nödfall skola stå till buds. I kritiska situationer kan det nämligen
vara av utomordentlig vikt, att ifrågavarande skyldigheter snabbt och effektivt
fullgöras. De av rikskommissionen i 4 § av utkastet upptagna bestämmelserna
örn de maktmedel, som ansetts böra tillkomma länsstyrelserna, torde
därför, ehuru de giva länsstyrelserna synnerligen långt gående befogenheter
att ingripa i den kommunala förvaltningen, få anses i huvudsak befogade
och lämpliga. Bestämmelser härom hava upptagits i lagens 5 §, därvid
dock stadgande om att länsstyrelse skulle äga lämna föreskrift rörande
sättet för anskaffande av erforderliga medel uteslutits. Att märka är, att
blotta tillvaron av de i 5 § upptagna bestämmelserna i regel torde verka
så, att direkta tvångsåtgärder icke behöva tillgripas.

Rikskommissionen har i 5 § första stycket av utkastet föreslagit, att, såvida
annorlunda ej är stadgat, de i utkastet angivna maktmedlen skulle
kunna användas, därest i lag eller annan författning meddelats särskilda
bestämmelser angående skyldighet för kommun att fullgöra uppgift av beskaffenhet,
som i 1 § av utkastet sägs, samt kommunen underlåtit att fullgöra
sådan uppgift. Om äventyr för underlåtenhet att fullgöra sådan skyl -

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

15

dighet i undantagsfall skulle påkallas, synes det lämpligast, att äventyret
fastställes i samband med skyldighetens åläggande. Med hänsyn härtill hava
de av rikskommissionen föreslagna nyss omförmälda bestämmelserna icke
upptagits i departementsförslaget. Däremot har i 6 § från 5 § andra stycket
i utkastet upptagits det stadgandet, att — om kommun jämlikt bestämmelse
i annan författning ålagts skyldighet att fullgöra uppgift av den beskaffenhet,
som omförmäles i 2 § av förevarande lag — Konungen äger föreskriva,
att den handläggning, som enligt sådan bestämmelse ankommer å
annat kommunalt organ, i stället skall ombesörjas av kristidsnämnd, därest
sådan tillsatts.

7 § innehåller bestämmelser rörande rätt att överklaga länsstyrelses beslut
enligt lagen.

I 8 § har intagits bemyndigande för Konungen att utfärda erforderliga
tillämpningsförfattningar.

Föredraganden hemställer härefter — under åberopande av att proposition
i ämnet jämlikt § 54 riksdagsordningen torde kunna avlåtas utan hinder
av att den för propositioners avlämnande till riksdagen i allmänhet stadgade
tid gått till ända — att det inom socialdepartementet upprättade förslaget
till lag om skyldighet för kommun att fullgöra vissa av krig m. m. föranledda
arbetsuppgifter måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av
den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Anders Lundstedt.

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 276. (Bilagor).

Bilaga A.

Utkast

till

Lag

angående skyldighet för kommuner att fullgöra vissa av krig m. m.

föranledda arbetsuppgifter.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Vid krig eller krigsfara eller eljest av krig föranledda utomordentliga förhållanden
äger Konungen förordna, att kommunerna skola fullgöra sådana
uppgifter som prövas erforderliga för tillgodoseende av befolkningens behov
av viktiga förnödenheter och ändamålsenligt utnyttjande av tillgänglig arbetskraft
eller för annat ändamål av betydelse för det allmänna.

Med kommun förstås i denna lag stad, köping, som har egen kommunalförvaltning,
socken, som utgör egen kommun, samt, där två eller flera socknar
äro förenade till en kommun, sådan kommun.

2 §.

Därest Konungen därom förordnar, skola för handläggande av uppgifter,
som med stöd av denna lag kunna komma att åläggas kommunerna, tillsättas
kommunala kristidsnämnder.

Kristidsnämnds verksamhetsområde bestämmes av länsstyrelsen, som härvid
må besluta örn erforderlig avvikelse från kommunindelningen. Finner
länsstyrelsen, att två eller flera kommuner böra hava gemensam kristidsnämnd,
skola de utgöra kommunalt kristidsförbund. Vad sist är sagt skall
äga motsvarande tillämpning, där det finnes nödigt att del av kommun ingår
i verksamhetsområde för kristidsnämnd.

3 §■

Till bestridande av kostnaderna för kristidsnämnds verksamhet samt för
fullgörande av uppgifter, som i övrigt med stöd av denna lag kunna komma
att åläggas kommun, vare kommunen skyldig att ställa erforderliga medel
till förfogande. Inom kommunalt kristidsförbund skola kostnaderna fördelas
efter vad med hänsyn till folkmängd, det arbete, som är förenat med kristidsnämndens
verksamhet för de särskilda delarna av dess verksamhetsområde
och övriga förhållanden är skäligt. Kan överenskommelse härom icke
träffas, ankommer tvistens avgörande på länsstyrelsen.

4 §.

Ställer ej kommun eller kommunalt kristidsförbund för ändamål, som i 3
§ sägs, erforderliga medel till förfogande, åge länsstyrelsen besluta, till vilket
belopp medel för sådant ändamål skola tillskjutas, ävensom föreskriva, på

Kungl. Maj:ts proposition nr 276. (Bilagor).

17

vad sätt medlen skola anskaffas. Underlåter kommun eller kommunalt kristidsförbund
eljest att för fullgörande av uppgift, som med stöd av denna lag
ålagts kommunen eller förbundet, vidtaga erforderlig åtgärd, må länsstyrelsen
föranstalta, att sådan åtgärd varder på kommunens eller förbundets bekostnad
vidtagen.

Finnes det vara av nöden, må länsstyrelsen föreskriva lämpligt vite och till
sådant vite fälla.

5 §.

Hava i lag eller annan författning meddelats särskilda bestämmelser angående
skyldighet för kommun att fullgöra uppgift av beskaffenhet, som i 1
§ denna lag avses, skall med avseende å underlåtenhet att fullgöra sådan
uppgift, där ej annorlunda är stadgat, vad i 4 § för där avsedda fall finnes
föreskrivet äga motsvarande tillämpning.

Har med stöd av förevarande lag förordnats att kristidsnämnder skola inrättas,
åge Konungen föreskriva, att den handläggning, som jämlikt sådana
särskilda bestämmelser som i första stycket avses ankommer å kommuns
sedvanliga organ, i stället skall tillkomma kristidsnämnd.

6 §.

Närmare bestämmelser angående kristidsnämnder, kommunala kristidsförbund
samt tillämpningen av denna lag i övrigt meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den

Bihang till riksdagens protokoll 1939.

1 sami. Nr 276.

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 276. (Bilagor).

Bilaga B.

Utkast

till

Kungörelse

angående inrättande av kristidsnämnder m. m.

Med stöd av lagen den angående skyldighet för kommuner att

fullgöra vissa av krig m. m. föranledda arbetsuppgifter förordnas härigenom
som följer:

1 §■

Det åligger kommunerna att i den omfattning, de centrala kristidsmyndigheterna
bestämma, fullgöra sådana uppgifter, som i 1 § lagen angående skyldighet
för kommuner att fullgöra vissa av krig m. m. föranledda arbetsuppgifter
avses.

Med kommun förstås i denna kungörelse stad, köping, som har egen kommunalförvaltning,
socken, som utgör egen kommun, samt, där två eller flera
socknar äro förenade till en kommun, sådan kommun.

2 §.

För ändamål, som i 1 § sägs, skola i kommunerna tillsättas kristidsnämnder.

3 §•

Omfattningen av det verksamhetsområde, som skall tillkomma kristidsnämnd,
fastställes av länsstyrelsen.

Varda två eller flera kommuner enligt vad särskilt är stadgat helt eller
delvis sammanförda till kommunalt kristidsförbund, skall vad i denna kungörelse
om kommun och organ för kommun sägs i stället, där ej annat stadgas,
gälla det kommunala kristidsförbundet och förbundsdirektionen.

4 §•

Det åligger kristidsnämnderna, envar inom sitt verksamhetsområde,

1) att fullgöra de uppgifter, som i lag eller särskild författning äro eller
bliva dem ålagda eller som av Kungl. Majit, central kristidsmyndighet eller
kristidsstyrelse bliva dem i behörig ordning anbefallda; samt

2) att vidtaga andra åtgärder, som må vara ägnade att lindra kristidens
verkningar; dock må kristidsnämnd icke därvid företaga något, som kan
verka hindrande eller försvårande för det statliga kristidsarbetet.

5 §■

De arbetsuppgifter, som i 4 § 1) avses, äro, bland andra:

a) att beträffande jordbruket och andra näringar öva tillsyn däröver, att
produktionen upprätthålles på ett efter tidsförhållandena lämpat sätt, varvid
bör iakttagas, att tillgänglig arbetskraft samt befintliga produktionsmedel
och driftsförnödenheter bliva på effektivaste sätt utnyttjade;

Kungl. Maj:ts proposition nr 276. (Bilagor).

19

b) att verkställa inventeringar i fråga om förråd av varor och förnödenheter
samt att därvid lämna allmänheten nödigt biträde;

c) att tillse, att under beslag lagda eller eljest det allmänna tillkommande
varor och förnödenheter bliva noggrant vårdade samt till det allmänna avlämnade
i föreskriven myckenhet och i behörigt skick;

d) att fördela ransoneringskort och andra inköpstillstånd, vilka utfärdats
av statliga myndigheter, till dem, som äro berättigade att erhålla dylika, samt
för sådant ändamål upprätta föreskrivna förteckningar över befolkningen;
ävensom övervaka, att föreskrifter i konsumtionsreglerande syfte noggrant
efterlevas och överträdelser beivras; samt

e) att sprida upplysning angående de krav, som tiden ställer på land och
folk, ävensom angående medlen till undvikande eller lindrande av rådande
svårigheter.

6 §■

Kristidsnämnd skall bestå av ordförande samt minst två och högst åtta
ledamöter. För ordföranden och minst halva antalet av ledamöterna skola
finnas suppleanter.

Ordföranden och suppleant för honom utses av kristidsstyrelsen, som tilllika
bestämmer antalet ledamöter. Ledamöter och suppleanter för dem skola
utses av det organ, som utövar kommunens beslutanderätt. Varder till ledamot
eller suppleant utsedd uppenbart olämplig person, äger kristidsstyrelsen
med upphävande av beslutet utse annan därtill. Underlåter kommun
att utse ledamot eller suppleant, är kristidsstyrelsen ock berättigad att besluta
i frågan.

Ordföranden och ledamöter av kristidsnämnd samt suppleanter för dem
skola tillsättas för kalenderår. När skäl därtill äro, äger kristidsstyrelsen
återkalla förordnande att vara ordförande eller av kristidsstyrelsen meddelat
förordnande att vara ledamot eller suppleant eller ock försätta vederbörande
ur tjänstgöring. Kommunen äger ock, när skäl därtill äro, besluta att av
kommunen utsedd ledamot eller suppleant skall försättas ur tjänstgöring.

7 §•

Kristidsnämnd sammanträder å det ställe och å de tider, kristidsnämnden
bestämmer, och därutöver så ofta ordföranden finner det nödigt ävensom
då kristidsstyrelsen eller dess ordförande därom förordnar eller minst halva
antalet av ledamöterna för uppgivet ändamål gör framställning därom.

8 §•

Kristidsnämnd är beslutför, när förutom ordföranden minst halva antalet
av ledamöterna är tillstädes. Som kristidsnämnds beslut gäller den mening,
varom de flesta närvarande förena sig, eller vid lika röstetal den mening,
som ordföranden biträder.

Kristidsstyrelsens ordförande eller annan av kristidsstyrelsen därtill förordnad
person är berättigad att närvara vid kristidsnämnds sammanträden
och deltaga i dess överläggningar.

9 §.

Närmare bestämmelser om de skyldigheter, som åvila ordförande och ledamöter
av kristidsnämnd, samt angående arbetsfördelningen mellan dem meddelas
i instruktion för kristidsnämnden, vilken utfärdas av kristidsstyrelsen.

Kristidsnämnd äger hos kristidsstyrelsen framställda förslag angående arbetsfördelningen
och vad därmed äger samband.

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 276. (Bilagor).

10 §.

Det åligger kommun att avlöna kristidsnämnds ordförande med skäligt
belopp samt, där ledamot av kristidsnämnd betungats med arbete av sådan
omfattning, att ersättning skäligen bör utgå, utgiva skäligt arvode till denne
ävensom i övrigt anvisa nödiga medel för kristidsnämnds verksamhet. Beslut
i fråga som nu sagts skall utan dröjsmål delgivas kristidsstyrelsen, som
med eget yttrande överlämnar ärendet till länsstyrelsen.

Finner länsstyrelsen, att i fall som i första stycket avses högre avlöning
eller arvode än kommunen bestämt bör utgå eller har kommun för annat
ändamål anvisat otillräckligt belopp eller underlåter kommun att anvisa medel
för ändamål^ som i denna kungörelse avses, förfar länsstyrelsen efter ty
i 4 § lagen angående skyldighet för kommuner att fullgöra vissa av krig
m. m. föranledda arbetsuppgifter sägs.

Vad i andra stycket stadgas skall ock äga tillämpning, där kommun eljest
underlåter att vidtaga åtgärd som för kristidsnämnds verksamhet erfordras.

11 §•

Penningar eller värdehandlingar, som för kommuns räkning innehavas av
kristidsnämnd, må icke sammanblandas med andra penningar eller värdehandlingar.

Penningmedel, som ej erfordras för verkställande av nära förestående utbetalningar,
skola för kommunens räkning insättas hos bank eller å postgirokonto.

12 §.

Beträffande kristidsnämnds redovisningsskyldighet för av kommunen mottagna
medel samt angående beviljande av ansvarsfrihet för förvaltningen
därav skola de bestämmelser, som gälla av kommun för särskilda förvaltningsbestyr
tillsatt nämnd, äga tillämpning.

I Stockholm åge stadsfullmäktige besluta angående kristidsnämnds redovisningsskyldighet
samt ansvarsfrihet.

13 §.

Kristidsnämnds ordförande och ledamöter ävensom suppleanter för dem
åtnjuta i och för utförandet av sitt uppdrag enahanda skydd som ämbetsman.

Kristidsnämnd har vid utförande av nämnden åvilande uppgifter tjänstebrevsrätt.

14 §.

Klagan över kristidsnämnds beslut anföres genom besvär hos kristidsstyrelsen
inom trettio dagar från den då klaganden erhöll del av beslutet. Utan
hinder av besvär skall beslutet lända till efterrättelse intill dess annorlunda
förordnas.

Denna kungörelse träder i kraft den

Kungl. Maj:ts proposition nr 276. (Bilagor).

21

Bilaga C.

Utkast

till

Kungörelse

angående kommunala kristidsförbund.

Med stöd av lagen den---angående skyldighet för kommuner att

fullgöra vissa av krig m. m. föranledda arbetsuppgifter förordnas härigenom
som följer:

1 §•

Uppkommer fråga örn bildande av kommunalt kristidsförbund, skall länsstyrelsen
ombesörja erforderlig utredning i ärendet.

Länsstyrelsen skall härvid, där det kan ske, efter att hava berett kommunerna
tillfälle att yttra sig, samråda med vederbörande kristidsstyrelse.

2 §•

Finner länsstyrelsen, att två eller flera kommuner lämpligen böra helt
eller delvis sammanföras till ett kommunalt kristidsförbund, skall länsstyrelsen
meddela beslut härom samt därvid fastställa förbundets benämning
och säte för detsamma.

3 §•

För kommunalt kristidsförbund skall finnas förbundsdirektion. Länsstyrelsen
bestämmer, hur många ledamöter av direktionen och suppleanter för
dem var kommun äger utse. Ledamot och suppleant utses för en tid av
två år. Underlåter kommun att utse ledamot eller suppleant, äger länsstyrelsen
utse sådan i kommunens ställe.

Direktionen utser årligen inom sig ordförande och vice ordförande. Falla
vid val rösterna lika å två eller flera personer, avgör lotten.

4 §•

Direktionen skall första gången sammanträda snarast möjligt. Därefter
sammanträder direktionen årligen i november månad samt i övrigt, då länsstyrelsen,
vederbörande kristidsstyrelse, medlem av förbundet eller direktionens
flesta ledamöter det äska eller då ordföranden sådant nödigt finner.

5 §.

Kallelse till sammanträde med direktionen sker första gången genom länsstyrelsens
försorg. Därefter sker kallelse på sätt direktionen beslutar.

Direktionen är beslutför, när minst två tredjedelar av ledamöternas hela
antal äro tillstädes. Inom direktionen äger envar i beslutet deltagande en
röst. Vid lika röstetal avgör lotten.

Vid direktionens sammanträden äga ombud för länsstyrelsen och kristidsstyrelsen
samt kristidsnämndens ordförande närvara.

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 276. (Baagor).

6 §.

Direktionen tillkommer

att själv eller genom den direktionen därtill utser inför domstol eller annan
myndighet svara för förbundet,

att för avsfedda ändamål förfoga över förbundets tillgångar samt att fastställa
årlig inkomst- och utgiftsstat för förbundet och i enlighet med överenskommelse,
som må hava träffats mellan förbundsmedlemmarna, eller av
länsstyrelsen fastställda grunder bestämma beloppet av bidrag, som medlem
har att till förbundet utgiva,

att där så erfordras upptaga lån för förbundet,

att över förvaltningen föra ordentliga räkenskaper samt

att i övrigt fullgöra vad enligt lag eller särskild författning ankommer å
direktionen.

7 §•

Penningar eller värdehandlingar, som för kommunalt kristidsförbunds
räkning innehavas av förbundsdirektion, må icke sammanblandas med andra
penningar eller värdehandlingar.

Penningmedel, som ej erfordras för verkställande av nära förestående utbetalningar,
skola för förbundets räkning insättas hos bank eller å postgirokonto.

8 §.

Direktionens förvaltning och förbundets räkenskaper skola årligen
granskas av revisorer, utsedda av förbundsmedlemmarna.

Revisorerna skola över granskningen avgiva berättelse, vilken, efter det
direktionen lämnats tillfälle att avgiva förklaring över anmärkning, då sådan
framställts, jämte förklaringen tillställes förbundets medlemmar, som
var för sig besluta angående ansvarsfrihet. Vägrar förbundsmedlem, helt
eller delvis, ansvarsfrihet, stånde i den del, där ansvarsfrihet ej blivit beviljad,
talan mot förvaltningen öppen jämväl såvitt de övriga medlemmarna
angår.

9 §.

Kommun, som helt eller delvis tillhör kommunalt kristidsförbund, så ock
medlem av sådan kommun, som tilltror sig kunna visa, att beslut av förbundsdirektionen
kränker hans enskilda rätt eller eljest vilar på orättvis
grund eller att det icke i laga ordning tillkommit eller att det står i strid med
allmän lag eller författning eller annorledes överskrider direktionens befogenhet,
äger dämti söka rättelse genom besvär hos länsstyrelsen inom trettio
dagar från den då klaganden erhöll del av beslutet.

10 §.

Om upplösning och likvidation eller förändring av kommunalt kristidsförbund
förordnar länsstyrelsen.

Vid upplösning av sådant förbund skola, där överenskommelse ej träffas,
dess tillgångar realiseras på sätt länsstyrelsen bestämmer. Förordnar länsstyrelsen,
att kommun skall utgå ur förbundet, varde, där överenskommelse
ej träffas, förbundets tillgångar värderade genom skiljedom enligt lagen
örn skiljemän. Vid fördelning av överskott eller brist skola tillämpas de
grunder, som senast gällt för kommunernas delaktighet i förbundets utgifter.

11 §•

Underlåter förbundsdirektion att fullgöra vad enligt denna kungörelse
åligger den, förfar länsstyrelsen efter ty i 4 § lagen angående skyldighet för

Kungl. Maj:ts proposition nr 276. (Bilagor). 23

kommuner att fullgöra vissa av krig m. m. föranledda arbetsuppgifter
sägs.

Yppas efter det kommunalt kristidsförbund upplösts ny skuld, förordnar
länsstyrelsen angående erforderlig uttaxering å de kommuner, som varit
medlemmar av förbundet,__

Denna kungörelse träder i kraft den

24

Kungl. Maj. ts proposition nr 276. (Bilagor).

Bilaga D.

U tkast

till

Förordning
angående kristidsstyrelser.

Sedan Kungl. Maj:t för handhavande av vissa under nuvarande läge erforderliga
arbetsuppgifter tillsatt särskilda myndigheter, här nedan benämnda
centrala kristidsmyndigheter, förordnas härigenom som följer:

1 §•

Till biträde åt de centrala kristidsmyndigheterna skola finnas kristidsstyrelser
i de orter och med de verksamhetsområden, som angivas i den
vid denna förordning fogade tabell.

Folkhushållningskommissionen äger att verkställa de jämkningar av gränserna
för kristidsstyrelsernas verksamhetsområden, som framdeles må finnas
erforderliga.

2 §.

Kristidsstyrelsema skola, envar inom sitt verksamhetsområde, tillse, att
tillgänglig arbetskraft och förefintliga förnödenheter bliva i enlighet med
givna bestämmelser omsorgsfullt tillvaratagna och utnyttjade på för riket
och dess innebyggare bästa sätt.

3 §.

Folkhushållningskommissionen bestämmer, i enlighet med uppdrag av
Kungl. Majit, efter samråd med industrikommissionen, arbetskommissionen
och centralkommissionen de arbetsuppgifter, som närmast skola åvila kristidsstyrelserna.

Uppgifter, som kunna komma att åläggas kristidsstyrelsema, äro, bland
andra:

a) att för statsverkets räkning uppköpa förnödenheter;

b) att tillse, att förnödenheter, som äro lagda under beslag eller eljest
skola avlämnas till det allmänna, noggrant vårdas och i föreskriven myckenhet
komma det allmänna till godo;

• c) att vårda, lagra och förädla förnödenheter, som uppköpts eller eljest
ställts till kristidsstyrelsernas disposition;

d) att i erforderlig utsträckning ombesörja eller åt andra organ eller enskilda
uppdraga att anordna produktion av sådana förnödenheter, som
kunna gagna folkhushållningen;

e) att fördela tillgängliga förnödenheter samt i övrigt medverka vid genomförande
av fastställda planer för konsumtionens reglering;

f) att på lämpligaste sätt fördela tillgänglig arbetskraft eller förefintliga
arbeten;

g) att anordna av kristidsförhållandena föranledd särskild understödsverksamhet;
samt

Kungl. Maj:ts proposition nr 276. (Baagor).

25

h) att sprida upplysning angående de krav, som tiden ställer på land
och folk, ävensom angående medlen att undvika eller lindra rådande svårigheter.

4 §.

Därest Konungen förordnar, att kommunala kristidsnämnder skola tillsättas,
skall det åligga kristidsstyrelserna, envar inom sitt område, att leda
och övervaka kristidsnämndernas arbete samt i övrigt taga den befattning
med avseende å kristidsnämnderna, som må föreskrivas.

5 §.

Kristidsstyrelse skall bestå av ordförande, som leder styrelsens arbete,
samt minst fyra och högst åtta ledamöter. Ordföranden utses av folkhushållningskommissionen,
som tillika bestämmer antalet ledamöter.

Överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Stockholms län utse vardera en
ledamot av kristidsstyrelsen för Stockholms stad med omnejd. Den av
Överståthållarämbetet utsedde ledamoten tjänstgör vid förfall för ordföranden
såsom ersättare för denne, övriga ledamöter utses av folkhushållningskommissionen
efter överståthållarämbetets och länsstyrelsens hörande.

Beträffande övriga kristidsstyrelser utser länsstyrelsen i det län, där kristidsstyrelsen
har sitt huvudsakliga verksamhetsområde, en ledamot. Denne
tjänstgör vid förfall för ordföranden såsom ersättare för denne, övriga ledamöter
utses av folkhushållningskommissionen efter länsstyrelsens hörande.

Överståthållarämbetet och länsstyrelserna skola i frågor som nu nämnts
samråda med lämpliga myndigheter och organisationer.

Ordförande och ledamöter av kristidsstyrelse förordnas allenast tills vidare;
och må sådant förordnande återkallas, när helst så anses erforderligt.

över beslut, som i denna paragraf avses, må klagan ej förås utan så är
att någon vill varda befriad från uppdrag att vara ordförande eller ledamot
av kristidsstyrelse.

6 §•

Kristidsstyrelse sammanträder å det ställe och å de tider, styrelsen bestämmer,
och därutöver så ofta ordföranden finner det nödigt ävensom då
folkhushållningskommissionen därom förordnar eller minst halva antalet
av styrelsens ledamöter för uppgivet ändamål gör framställning därom.

7 §■

Landshövdingen skall följa kristidsstyrelses verksamhet och medverka till
att förståelse för betydelsen av kristidsorganens arbete skapas och vidmakthålles
hos befolkningen ävensom vaka däröver, att kristidsorganens arbete
fullgöres på sådant sätt att hänsyn i möjligaste mån tages till förhållandena
i länet.

Landshövdingen äger för angivna ändamål närvara vid kristidsstyrelses
sammanträden och deltaga i överläggningarna. Han må ock väcka förslag
i frågor, som tillhöra kristidsstyrelses verksamhetsområde. Därest kristidsstyrelses
beslut icke överensstämmer med landshövdingens mening, äge han
göra erinringar mot beslutet hos vederbörande centrala kristidsmyndighet.

Vad i denna paragraf är stadgat om landshövding skall beträffande Stockholm
gälla överståthållaren.

8 §.

Kallelser till sammanträde med kristidsstyrelse utfärdas av ordföranden,
som därvid tillika skall, såvitt möjligt, underrätta landshövding eller i Stock B

i hang lill riksdagens protokoll 19,1!). 1 sami. Nr 276. 3

26 Kungl. Maj:ts proposition nr 276. (Bilagor).

holm överståthållaren om tid och ort för sammanträdet och om de viktigaste
ärenden, som därvid skola förekomma. Ordföranden leder förhandlingarna
vid sammanträdet.

Varder ordföranden hindrad att sköta sin befattning och är hindret icke
allenast av tillfällig natur, skall han eller hans ersättare skyndsamt göra
anmälan därom till folkhushållningskommissionen, som i ärendet vidare
förordnar.

9 §.

Kristidsstyrelse är beslutför, när förutom ordföranden minst halva antalet
av ledamöterna är tillstädes. Som kristidsstyrelses beslut gäller den mening,
varom de flesta närvarande förena sig, eller vid lika röstetal den mening,
som ordföranden biträder.

Vid sammanträde med kristidsstyrelse skall föras protokoll i ärenden av
större vikt; beslut i övriga frågor skola antecknas å föredragningslista vid
sammanträdet. Justering av protokollet verkställes av ordföranden jämte
minst två därtill för varje gång av styrelsen utsedda närvarande ledamöter.

10 §.

Ordföranden äger å kristidsstyrelses vägnar besluta i ärenden av löpande
beskaffenhet. Kan kristidsstyrelsens beslut i annat ärende ej avvaktas utan
att större olägenhet därav vållas, må ordföranden ock avgöra sådant ärende.
Han vare dock skyldig att vid nästa sammanträde med kristidsstyrelsen anmäla
beslutet och de åtgärder som med anledning därav vidtagits. Kristidsstyrelse
må ock uppdraga åt ledamot av styrelsen att i närmare angiven omfattning
fatta beslut å styrelsens vägnar.

Utgående expeditioner undertecknas av ordföranden samt kontrasigneras
av den kristidsstyrelsen därtill förordnar. Har kristidsstyrelsen givit ledamot
av styrelsen uppdrag, som i första stycket sägs, skall denne i ärende, vari
han meddelat beslut, underteckna expeditionen i ordförandens ställe.

11 §•

Kristidsstyrelsen må överlämna åt tjänsteman vid styrelsen att avgöra ärenden
av enklare beskaffenhet eller ärenden, beträffande vilka han besitter
särskild sakkunskap; och skall, där det sker, tjänstemannen i fråga jämväl
underteckna expedition i sådant ärende. Expeditionen skall kontrasigneras
av den styrelsen därtill utser.

I beslut, som meddelats av tjänsteman som i första styckes sägs, må rättelse
påkallas hos kristidsstyrelsen.

12 §.

I den mån så finnes erforderligt, må folkhushållningskommissionen förordna,
att vid kristidsstyrelse skall inrättas ett eller flera kontor.

Folkhushållningskommissonen utser, efter förslag av kristidsstyrelsen, för
varje kontor en föreståndare. Denne skall leda kontorets verksamhet samt
inför kristidsstyrelsen eller dess ordförande eller sådan ledamot av styrelsen,
som i 10 § första stycket sägs, föredraga till kontoret hörande ärenden med
rätt för honom att reservera sig mot beslut, som meddelas i sådant ärende.

Folkhushållningskommissionen beslutar tillika efter förslag av kristidsstyrelsen,
vilka befattningar som i övrigt skola inrättas å varje kontor. Kan
folkhushållningskommissionens beslut ej utan olägenhet avvaktas, må kristidsstyrelsen
anställa erforderlig personal för tiden intill dess kommissionens

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 276. (Bilagor).

beslut meddelas. Har kommissionen icke förbehållit sig att själv besluta
om tillsättande av de befattningar som kommissionen utöver föreståndare
funnit erforderliga, tillkommer det kristidsstyrelsen att tillsätta samma befattningar.

Folkhushållningskommissionen skall i frågor, som i denna paragraf avses,
samråda med annan statskommission, som av frågan beröres.

13 §.

Kontorsföreståndare och övriga befattningshavare skola anställas med viss
uppsägningstid.

Finner kristidsstyrelse önskvärt, att ny kontorsföreståndare utses eller att
annan befattning, som tillsatts av folkhushållningskommissionen, får ny innehavare,
må den göra framställning därom hos kommissionen. När skäl
därtill äro, må kommissionen medgiva kristidsstyrelse att avstänga befattningshavaren
ifråga från tjänstgöring och förordna om tjänstens uppehållande,
intill dess slutligt beslut i ärendet kan fattas av kommissionen.

14 §.

Folkhushållningskommissionen bestämmer storleken av de arvoden som
böra tillkomma ordförande och ledamöter av kristidsstyrelse.

Beträffande den personal, som finnes böra anställas vid kristidsstyrelse
för längre tid, skall kristidsstyrelsen upprätta förslag till stat och underställa
förslaget folkhushållningskommissionens prövning. Har kristidsstyrelse
funnit nödigt att anställa personal innan kommissionen fastställt vilka
befattningar som skola inrättas, må kristidsstyrelsen ock besluta örn avlöningsförmåner
för samma personal under tiden till dess kommissionens beslut
meddelas.

Om arvoden åt sakkunniga eller biträden, som allenast för kortare tid
eller för visst uppdrag anlitas av kristidsstyrelse, meddelar folkhushållningskommissionen
erforderliga föreskrifter.

15 §.

Folkhushållningskommissionen anvisar kristidsstyrelse nödiga medel för
uppehållande av dess verksamhet.

över kristidsstyrelses inkomster och utgifter skola föras räkenskaper i den
ordning folkhushållningskommissionen bestämmer.

16 §.

För verkställande av kristidsstyrelses beslut må handräckning påkallas hos
länsstyrelsen.

17 §.

Kristidsstyrelse äger vid utförande av sitt uppdrag tjänstebrevsrätt.

18 §.

Folkhushållningskommissionen äger i övrigt utfärda de närmare föreskrifter
angående kristidsstyrelses verksamhet, som finnas erforderliga.

19 §.

över kristidsstyrelses beslut må besvär anföras hos vederbörande centrala
kristidsmyndighet inom trettio dagar från den då klaganden erhöll del av be -

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 276. (Bilagor).

slutet. Det åligger kristidsstyrelse att på begäran meddela, hos vilken central
kristidsmyndighet besvär skola anföras.

Utan hinder av däröver förd klagan skall beslut, varom i denna förordning
sägs, lända till efterrättelse intill dess annorlunda förordnas.

20 §.

Meddelas i särskild författning bestämmelser, som innebära avvikelse från
vad i denna förordning är stadgat, skola de lända till efterrättelse.

Denna förordning träder i kraft den

Kungl. Maj:ts proposition nr 276. (Bilagor)

29

Tabell utyisande rikets indelning i kristidsstyrelseområden.

Kristidsstyrelse-

områdets

Kristidsstyrel-sens säte

Kristidsstyrelseområdets omfattning

nr

namn

i

Stockholms stads

Stockholm

Stockholms stad

av Stockholms län:

landskommunerna Danderyd, Täby, Solna, Spånga,
Järfälla, Sollentuna, Bo, Nacka och Huddinge;
köpingarna Stocksund, Hässelby villastad och Salt-sjöbaden;

städerna Djursholm, Lidingö och Sundbyberg

2

Stockholms läns

Stockholm

Stockholms län utom i Stockholms stads kristidsstyrel-seområde ingående delar

av Södermanlands län:

landskommunerna Överenhörna och Ytterenhörna

3

Uppsala läns

Uppsala

Uppsala län

4

Södermanlands

läns

Nyköping

Södermanlands län utom Överenhörna och Ytterenhörna
kommuner

5

Östergötlands
läns östra

Norrköping

av Östergötlands län:

Bråbo, Memmings, Lösings, Östkinds, Björkekinds,
Hammarkinds och Skärkinds härader,
av Finspånga läns härad:

landskommunerna Hällestad, Vånga, Risinge,
Regna, Skedevi;

städerna Norrköping och Söderköping*

6

Östergötlands
läns västra

Linköping

Östergötlands län utom i Östergötlands läns östra kris-tidsstyrelseområde ingående delar

7

Jönköpings läns

Jönköping

Jönköpings län

8

Kronobergs läns

Växjö

Kronobergs län

9

Kalmar läns
norra

Västervik

av Kalmar län:

Norra Tjusts, Södra Tjusts, Sevede, Tunaläns och
Aspelands härader,
städerna Västervik och Vimmerby ]

10

Kalmar läns
södra

Kalmar

Kalmar län utom i Kalmar läns norra kristidsstyrelse-område ingående delar

11

Gotlands läns

Visby

Gotlands län

12

Blekinge läns

Karlskrona

Blekinge län

13

Kristianstads läns

Kristianstad

Kristianstads län utom länsdelen av Hishults kommun

14

Malmöhus läns
södra

Malmö

Malmöhus län utom i Malmöhus läns norra kristids-styrelseområde ingående delar

15

Malmöhus läns
norra

Hälsingborg

av Malmöhus län:

Luggude, Rönnebergs, Onsjö, Harjagers och Frosta
härader

av Torna härad:

häradsdelen av Gårdstånga kommun
städerna Landskrona, Hälsingborg, Höganäs, Eslöv

16

Hallands läns

Halmstad

Hallands län utom Släps kommun

av Göteborgs och Bohus län:
landskommunen Kållered

av Kristianstads län:

länsdelen av Hishults kommun

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 276. 4

4

30

Kungl. Maj-.ts proposition nr 276. (Bilagor)

Kristidsstyrelse-

områdets

Kristi dssty nel-séns säte

Kristidsstyrelseområdets omfattning

nr

namn

17

Göteborgs

Göteborg

av Göteborgs och Bohus län:

Sävedals, Östra Hisings och Västra Hisings härader,
Askims härad utom Kållereds kommun;
städerna Göteborg och Mölndal
av Hallands län:

landskommunen Släp
av Älvsborgs län:

landskommunerna Lerum och Angered

18

Bohusläns

Uddevalla

av Göteborgs och Bohus län:

Inlands Södre, Inlands Nordre, Inlands Torpe, In-lands Fräkne, Orusts östra, Orusts västra, Tjörns,
Lane, Stångenäs, Sotenäs, Tunge, Sörbygdens,
Bullarens, Kville, Tanums och Vette härader;
städerna Kungälv, Marstrand, Lysekil, Uddevalla,
Strömstad

19

Älvsborgs läns
norra

Vänersborg

av Älvsborgs län:

Tossbo, Vedbo, Valbo, Nordals, Sundals, Väne,
Bjärke, Flundre, Ale och Kullings härader
av Vättle härad:

landskommunerna Bergum,” Stora Lundby och
Skallsjö

städerna Vänersborg, Trollhättan, Alingsås och Åmål

20

Älvsborgs läns
södra

Borås

av Älvsborgs län:

Gåsene, Ås, Vedens, Bollebygds, Marks, Kinds och
Redvägs härader
städerna Borås och Ulricehamn

21

Skaraborgs läns
södra

Skara

av Skaraborgs län:

Åse, Viste, Barne, Laske, Valle, Skånings, Vilske,
Frökinds, Vartofta och Gudhems härader
städerna Skara, Tidaholm och Falköping

22

Skaraborgs läns
norra

Mariestad

Skaraborgs län utom i Skaraborgs läns södra kristids-styrelseområde ingående delar

23

Värmlands läns

Karlstad

Värmlands län

24

Örebro läns

örebro

Örebro län

25

Västmanlands läns

Västerås

Västmanlands län

26

Kopparbergs läns

Falun

Kopparbergs lån

27

Gävleborgs läns

Gävle

Gävleborgs län

28

Medelpads

Sundsvall

av Västernorrlands län:

Medelpads västra domsagas tingslag och Medelpads
östra domsagas tingslag

Sundsvalls stad

29

Ångermanlands

Härnösand

Västernorrlands län utom i Medelpads kristidsstyrelse-område ingående delar

30

Jämtlands läns

Östersund

Jämtlands län

31

Västerbottens
läns västra

Umeå

Västerbottens län utom i Västerbottens läns nordöstra
kristidsstyrelseområde ingående delar

32

Västerbottens
läns nordöstra

Skellefteå

av Västerbottens län:

Burträsks, Skellefteå samt Malå och Norsjö tingslag;
av Nysätra tingslag:

landskommunen Lövånger

Skellefteå stad
av Norrbottens län:

landskommunerna Arvidsjaur och Arjeplog

33

Norrbottens läns

Luleå

Norrbottens län utom i Västerbottens läns nordöstra
kristidsstyrelseområde ingående delar

Stockholm 1939 Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

391382