Kungl. Maj:ts proposition Nr 252.

1

Nr. 252

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag till vissa
kommunala läroanstalter, privatläroverk m. m.; given
Stockholms slott den 31 mars 1939.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:ts,

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Arthur Engberg.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 31 mars 1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg,
Sköld, Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför
härefter chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Engberg:

Under punkterna 1 HO, 132, 155, 157, 160, 178 och 257 i 1939 års åttonde
huvudtitel har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition
i ämnet, som bleve riksdagen förelagd, för budgetåret 1939/40 beräkna:

dels till Kommunala läroverk: Bidrag till kommunala flickskolor ett förslagsanslag
av 3 200 000 kronor;

dels till Kommunala läroverk: Bidrag till kommunala mellanskolor ett
förslagsanslag av 2 (360 0 00 kronor;

dels till Privatläroverk: Bidrag till högre goss- och samskolor ett förslagsanslag
av 538 800 kronor;

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 252.

1

2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 252.

dels till Privatläroverk: Bidrag till högre flickskolor ett förslagsanslag av
625 000 kronor;

dels till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt lärare vid folkskolor ett
förslagsanslag av 95 600 000 kronor;

dels lill Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt lärare för vid statsunderstödda
sjukvårdsanstalter och vissa barnhem intagna barn i skolåldern
ett förslagsanslag av 175 000 kronor;

dels till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt föreståndarinnor och
biträdande föreståndarinnor vid skolhem och arbetsstugor ett förslagsanslag
av 250 000 kronor;

dels till Högre folkskolor: Understöd ett förslagsanslag av 1 900 000
kronor;

dels ock till Provisorisk avlöningsförstärkning åt vissa befattningshavare
vid folkskoleväsendet m. m. ett förslagsanslag av 5 500 000 kronor.

Sedan beredningen av frågan om provisoriska avlöningsbestämmelser
under budgetåret 1939/40 för vissa kommunanställda lärare m. fl. numera
slutförts och Kungl. Maj:t på hemställan av chefen för finansdepartementet
beslutat förelägga innevarande års riksdag förslag i ämnet (proposition nr
176), anhåller jag att få anmäla de frågor, som stå i samband med förenämnda
beräkningsvis gjorda anslagsäskanden.

1. Bidrag till kommunala flickskolor.

Förslagsanslaget till Kommunala läroverk: Bidrag till kommunala flickskolor
är för budgetåret 1938/39 uppfört med 1 500 000 kronor. Genom
beslut av 1938 års riksdag genomfördes från och med den 1 januari 1939
lönereglering för lärarna vid ifrågavarande skolor. Enligt propositionen nr
230/1938 beräknades anslagsbehovet för förra delen av budgetåret till 600 000
kronor och för senare delen av budgetåret till 900 000 kronor, varav 57 000
kronor för bestridande av kostnaderna för s. k. övergångslön (jfr kungörelsen
nr 661/1938, punkt 5).

Genom nämnda lönereglering hava lärarna inplacerats i ett lönesystem,
som nära ansluter sig till det för allmänna civilförvaltningen nu gällande.
Bestämmelser i ämnet hava meddelats i avlöningsreglementet den 11 november
1938 (nr 660) för lärare vid kommunala flickskolor, kommunala
mellanskolor, praktiska mellanskolor och högre folkskolor. Statsbidrag utgår
med tre fjärdedelar av lärarnas löneförmåner (jfr kungörelsen nr
754/1938). Dock gäldar staten hela kostnaden för dyrtidstillägg. Såsom villkor
för statsbidrag till nyinrättad ordinarie eller extra ordinarie lärartjänst
gäller bland annat, att Kungl. Maj :t lämnat tillstånd till tjänstens inrättande.

Enligt den sistnämnda kungörelsen skall rekvisition av statsbidrag till av -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 252.

3

löning jämlikt berörda avlöningsreglemente avse redovisningsår och avlämnas
efter ingången av juli och före utgången av augusti näst efter det redovisningsår,
som avses. Statskontoret eller vederbörande länsstyrelse skall utan
särskild rekvisition i början av januari i avräkning på årets rekvisition förskottsvis
utbetala 45 procent av det belopp, som på grund av rekvisition efter
avdrag av pensionsavgifter utbetalts för närmast föregående redovisningsår.
I början av därpå följande juli månad utanordnas förskottsvis ett lika stort
belopp som under närmast föregående januari månad. Summan av de i juli
och efterföljande januari förskjutna beloppen skall jämte en procent av desamma
avdragas vid den slutliga utanordningen av statsbidraget för redovisningsåret.

Jämlikt de vid statsbidragskungörelsen fogade övergångsbestämmelserna
skall statskontoret eller länsstyrelsen under januari och juli 1939 utan särskild
rekvisition utbetala varje gång ett belopp, motsvarande 45 procent av
det statsbidrag, som på grund av rekvisition efter avdrag av pensionsavgifter
utbetalts för redovisningsåret 1937/38. Befinnes under år 1939 utanordna!
förskott otillräckligt, äger skolstyrelse efter rekvisition utbekomma ytterligare
förskott. Under januari och juli 1940 skall statskontoret eller länsstyrelsen
utan särskild rekvisition utbetala varje gång ett belopp, motsvarande
90 procent av det statsbidrag, som på grund av rekvisition efter avdrag av
pensionsavgifter utbetalts för tiden den 1 januari—den 30 juni 1939.

Skolöverstyrelsen har i skrivelser den 31 augusti 1938 och den 17 februari
1939 framlagt beräkningar av förevarande anslag ävensom av anslagen till
bidrag till kommunala mellanskolor och till understöd åt högre folkskolor
för budgetåret 1939/40. I förstnämnda skrivelse hava anslagsberäkningarna
uppgjorts på grundval av 1938 års lönereglering för lärare vid hithörande
läroanstalter. I sistnämnda skrivelse hava anslagsberäkningarna reviderats
från den förutsättningen, att avlöningsbeloppen för lärare vid sagda skolor
skulle från och med den 1 juli 1939 anpassas efter bestämmelserna i det av
1938 års riksdag godkända civila avlöningsreglementet.

I detta sammanhang torde böra lämnas redogörelse för överstyrelsens
ifrågavarande kostnadsberäkningar jämväl i vad avser kommunala mellanskolor
och högre folkskolor.

överstyrelsen har vid sina anslagsberäkningar utgått från att fyra högre
folkskolor skola ombildas till kommunala mellanskolor samt ett antal privata
högre flickskolor i Stockholm till sex kommunala flickskolor.

I sin förstnämnda skrivelse har överstyrelsen vid oförändrade avlöningsförhållanden
för budgetåret 1939/40 beräknat förslagsanslaget till

kommunala flickskolor till ............ kronor 3 210 000

» mellanskolor » » 2 662 000

högre folkskolor » » 1 900 000.

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 252.

I den senare skrivelsen, som alltså utgår från att ändrade lönebestämmelser
genomföras med tillämpning från och med budgetåret 1939/40, har
överstyrelsen yttrat bland annat (jfr även bilaga vid denna proposition):

Vid anslagsberäkningarna hade överstyrelsen beräknat lärarlönerna dels
under förutsättning att avlöningsreglementet för lärare vid ifrågavarande
skolor (nr 660/1938) alltjämt skulle gälla, dels under förutsättning att civila
avlöningsreglementet (nr 8/1939) och ifrågasatta bestämmelser rörande ickeordinarie
lärare vid statens undervisningsanstalter skulle äga motsvarande
tillämpning. Dyrtidstillägget hade beräknats på summan av samtliga lärårlöner,
under det att det rörliga tillägget — 6 procent — beräknats endast på
själva lönerna och sålunda icke på arvoden till rektorer och tillsynslärare
och icke heller på kallortstillägg.

De ordinarie lärarnas löner hade beräknats med utgångspunkt från att
samtliga lärare placerats i för respektive lönegrader högsta förekommande
löneklass. De extra ordinarie lärarna hade däremot placerats i näst högsta
löneklassen inom respektive lönegrader. I båda fallen hade kvinnliga lärare
placerats två löneklasser lägre än motsvarande manliga befattningshavare
(jfr övergångsbestämmelserna till förstnämnda avlöningsreglemente). Summan
av rektorsarvodena hade beräknats i enlighet med ifrågasatt fördelning
å avlöningsgrupper. Arvoden till tillsynslärare hade beräknats med utgångspunkt
från de belopp, som tilldelats skolorna för vårterminen 1939. Vid beräkningen
av rektorsarvoden och tillsynslärararvoden, då lärarlönerna i övrigt
beräknats efter samma grunder som för civilstaten, hade gjorts en uppräkning
av desamma med 20 procent.

Härjämte hade överstyrelsen gjort en beräkning av summan av de pensionsavdrag,
som lärare skulle erlägga, därest civila tjänste- och familjepensionsreglementena
(nr 442/1934 och 542/1936) bleve tillämpliga å dessa.
Pensionsavdragen beräknades uppgå till följande belopp:

kommunala flickskolor .................. kronor 260 257

» mellanskolor ................ » 206 933

högre folkskolor.......................... » 172 395.

En anpassning av lönebeloppen för ifrågavarande lärare efter bestämmelserna
i civila avlöningsreglementet skulle, yttrar överstyrelsen vidare, därest
det rörliga tillägget helt bekostades av staten, enligt överstyrelsens beräkningar
medföra en ökning av statsanslagsbeloppet jämfört med statens kostnader
enligt nuvarande bestämmelser för avlöning, dyrortstillägg, provisorisk
avlöningsförstärkning och dyrtidstillägg med följande belopp:

kommunala flickskolor.................... kronor 74 394

» mellanskolor.................. » 23 527

högre folkskolor.............. >_28 829

Tillsammans kronor 126 750.

Därest det rörliga tillägget till en fjärdedel bekostades av vederbörande
kommun, skulle statsanslaget för kommunala flickskolor ökas med endast
2 173 kronor. För kommunala mellanskolor samt högre folkskolor skulle i
detta fall statsbidraget efter anpassningen minskas med 34 658 kronor

Kungl. Maj:ts proposition Nr 252.

5

respektive 32 533 kronor. I detta fall skall alltså statsbidraget efter löneregleringen
minskas med inalles 65 018 kronor.

Kommunernas andel i avlöningsbeloppen skulle, därest det rörliga tillägget
helt bekostades av staten, enligt överstyrelsens beräkningar ökas med föl -

jande belopp:

kommunala flickskolor.................... kronor 142 203

» mellanskolor.................. » 106 557

högre folkskolor ........................ » lil 566

Tillsammans kronor 360 326.

I det fall, att det rörliga tillägget till en fjärdedel bekostades av kommunerna,
skulle deras andel komma att ökas med följande belopp:

kommunala flickskolor.................... kronor 214 424

» mellanskolor.................. » 164 742

högre folkskolor ........................ » 172 948

Tillsammans kronor 552 114.

I anslutning härtill har överstyrelsen anfört följande:

Den kostnadsökning, som vederbörande kommuner finge vidkännas, skulle
således särskilt i senare fallet bliva avsevärd. Det torde därför böra undersökas,
i vad mån statens andel i lönesumman borde höjas för att kommunernas
andel även efter anpassningen till det civila avlöningsreglementet
skulle kunna bibehållas vid sin nuvarande storlek. Räknad i procent av det
i enlighet med civila avlöningsreglementet m. m. beräknade lärarlönebeloppet,
exklusive det rörliga tillägget, utgjorde kommunernas i enlighet med nu
gällande avlöningsreglemente beräknade andel av lönebeloppet

för kommunala flickskolor ................ 22,11 procent

» » mellanskolor .............. 22,34 »

» högre folkskolor ........................ 22,33 »

I medeltal 22,2 6 procent.

Räknad i procent av samma lärarlönebelopp, inklusive hela det rörliga
tillägget, utgjorde kommunernas andelssumma

för kommunala flickskolor ................ 20,88 procent

» » mellanskolor .............. 21,11 »

» högre folkskolor........................ 21,09 »

I medeltal 21,03 procent.

Därest hela det rörliga tillägget inräknades i den enligt civila avlöningsreglementet
m. m. beräknade lönesumman, borde statens andel således ökas
från 3ji till omkring 4/s av nämnda summa, om kommunernas andel skulle
kunna bibehållas i huvudsak oförändrad. Statsanslaget skulle under sådana

förhållanden uppgå

för kommunala flickskolor till ........ kronor 4 161 933

» » mellanskolor » » 3 395 275

» högre folkskolor » »_3 541 642

Tillsammans kronor 11 098 850.

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 252.

I sistnämnda fall skulle uppkomma en ökning av statsanslaget i förhållande
till den anslagssumma, som skulle utgå i enlighet med nu gällande
avlöningsreglemente, med

för kommunala flickskolor ............... kronor 262 295

» » mellanskolor ............. » 177 547

» högre folkskolor ...................... » 188 819

Summa kronor 628 661.

Kommunernas andel i lönesumman skulle under sådana förhållanden ej
fullt komma att uppgå till de belopp, som skulle utgå enligt gällande reglemente.
Minskningen skulle uppgå

för kommunala flickskolor till .......... kronor 45 698

» » mellanskolor » .......... » 47 463

» högre folkskolor » .......... »_48 424

Summa kronor 141 585.

Statskontoret, som i utlåtande den 7 mars 1939 yttrat sig i anledning av
skolöverstyrelsens sistberörda anslagskalkyler, har anfört följande:

Mot det av överstyrelsen tillämpade beräkningssättet torde icke finnas
anledning till erinran i vidare mån än att de extra ordinarie lärarna syntes
hava hänförts till en för hög löneklass. I sitt betänkande med förslag till
lönereglering för lärarpersonalen vid ifrågavarande skolor (statens offentliga
utredningar 1937:27, sid. 86) hade 1936 års lärarlönesakkunniga vid
beräkningen av kostnaderna för de extra ordinarie lärarna utgått ifrån den
löneklass, som vore två löneklasser högre än vederbörande lärares begynnelselöneklass.
Någon närmare granskning av de beräknade lönebeloppen
hade av statskontoret icke kunnat verkställas.

För bedömande av spörsmålet om en höjning av statens andel i kostnaderna
för ifrågavarande kommunala skolor skulle en utredning hava varit
önskvärd rörande den inverkan, som den i samband med löneregleringen
genomförda omläggningen av statsbidragssystemet, kunde hava medfört för
de olika skoldistrikten. En dylik utredning hade emellertid statskontoret icke
varit i stånd att företaga. Det torde emellertid vara uppenbart, att omläggningen
av statsbidragssystemet för de å dyrare orter belägna skolorna medfört
ganska stora vinster. I betraktande härav måste statskontoret ställa sig
synnerligen tveksamt till den föreslagna höjningen av statens andel i lönekostnaderna.

Det kunde emellertid icke bestridas, att — om statsbidraget bibehölles vid
tre fjärdedelar — kostnadsökningen för kommunerna vid en tillämpning å
lärarpersonalen av det av 1938 års riksdag antagna civila avlöningsreglementet
bleve betydande, särskilt därest kommunerna skulle svara för samma
andel av det rörliga tillägget som av övriga kontanta löneförmåner, vilket
med hänsyn till tilläggets karaktär syntes riktigast. Skulle på grund härav
en ökning av statens andel i kostnaderna anses böra ifrågakomma utan närmare
utredning, torde höjningen i varje fall icke böra sträcka sig så långt
som av överstyrelsen i ärendet föreslagits och varigenom kommunernas kostnader
för skolorna i fråga skulle ytterligare minskas. Under förutsättning att
stat och kommun även framdeles deltoge i de totala kontanta lönesum -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 252.

7

morna i samma proportion som för närvarande, skulle statsverkets andel i
kostnaderna komma att bestämmas lill 78 procent. Undantag torde dock
härvid böra göras i fråga om barntilläggen, för vilka staten — liksom hittills
— torde böra belt svara. Av den sammanlagda till 487 076 kronor uppgående
kostnadsökningen skulle härigenom 351 192 kronor falla på statsverket
och återstoden — 135 884 kronor — på kommunerna. Kostnaderna
för statsverket skulle uppgå till, för kommunala flickskolor 4 058 641 kronor,
varav barntillägg 756 kronor, för kommunala mellanskolor 3 336 990
kronor, varav barntillägg 25 596 kronor, och för högre folkskolor 3 471 786
kronor, varav barntillägg 18 684 kronor.

Riksräkenskapsverket bär i utlåtande den 27 mars 1939 anfört:

Vad anginge redovisningen i riksbokföringen av utbetalningarna å förevarande
anslag, tillämpades den ordningen, att i statskontorets och länsstyrelsernas
räkenskaper vid respektive! budgetårs utgång balanserade förskottsbelopp
avfördes såsom utgifter å anslaget för det tilländagångna budgetåret.
Av gällande statsbidragsbestämmelser framginge, att anslagsbelastningens
storlek under ett budgetår — vilken även angåve medelsbehovet under
budgetåret — vore beroende av dels storleken av de under budgetåret
i juli och därpå följande januari månader såsom förskott utbetalda beloppen,
dels ock de belopp, som i samband med slutrekvisitionen under samma budgetår
utbetalades till vederbörande skolstyrelser.

Med hänsyn därtill, att enligt övergångsbestämmelserna till kungörelsen
nr 754/1938 ytterligare förskott efter därom av skolstyrelse gjord rekvisition
kunde komma att utbetalas före utgången av innevarande budgetår, vore det
omöjligt att redan nu beräkna huru stora belopp, avseende lönekostnaderna
för budgetåret 1938/39, som komme att utbetalas i samband med slutrekvisitionerna
under början av nästkommande budgetår.

Den av skolöverstyrelsen nu gjorda beräkningen av medelsbehovet för avlönandet
av lärarna vid de högre kommunala skolorna för budgetåret 1939/40
hade verkställts under förutsättning, att avlöningsbeloppen för lärarna vid
sagda skolor från och med den 1 juli 1939 skulle anpassas efter dels bestämmelserna
i civila avlöningsreglementet den 4 januari 1939 (nr 8), dels ock
ifrågasatta nya bestämmelser rörande icke-ordinarie lärare vid statens undervisningsanstalter.
Riksräkenskapsverket hade för sin del ej något att
erinra mot skolöverstyrelsens beräkningsgrunder vid uppskattningen av
medelsbehovet för avlöning åt lärarna vid de kommunala skolorna under
nästkommande budgetår. Vad beträffade anslagsbeloppens storlek, hade skol -

överstyrelsen beräknat dessa på följande sätt:

Bidrag till kommunala flickskolor .... 4,16 miljoner kronor

» » » mellanskolor . . 3,40 » »

Högre folkskolor: Understöd ........ 3,54 » »

Enligt de nu gällande övergångsbestämmelserna örn utbetalandet av statsbidrag
till dessa skolor under åren 1939 och 1940 skulle under juli månad
1939 statskontoret eller länsstyrelsen till vederbörande skolstyrelse utan särskild
rekvisition utbetala ett belopp, motsvarande 45 procent av det statsbidrag,
som på grund av skolstyrelsens rekvisition efter avdrag av pensionsavgifter
utbetalts för redovisningsåret 1937—38. Befunnes under år 1939
utanordna! förskott otillräckligt, skulle skolstyrelse äga att från statskontoret
eller länsstyrelsen efter rekvisition utbekomma ytterligare förskott. I ja -

8

Kungl. Majlis proposition Nr 252.

nuari månad 1940 skulle förskott utbetalas med ett belopp, motsvarande 90
procent av det statsbidrag, som på grund av skolstyrelsens rekvisition efter
avdrag av pensionsavgifter utbetalts för tiden den 1 januari—den 30 juni

1939. Därest förskott å dessa statsbidrag under juli månad 1939 och januari
månad 1940 utbetalades enligt nu angivna grunder, skulle på grund av den
kostnadsökning, som den nya löneregleringen för berörda lärarkategorier
konnne att medföra å ifrågavarande anslag från och med ingången av budgetåret
1939/40, ett jämförelsevis stort belopp, avseende lönekostnaderna för
sistberörda budgetår komma att utbetalas först i samband med slutrekvisitionerna
under budgetåret 1940/41. Då enligt riksräkenskapsverkets uppfattning
en dylik förskjutning av kostnaderna till ett senare budgetår örn möjligt
borde undvikas, torde särskilda bestämmelser örn tillhandahållande avförskott
å dessa statsbidrag under nästkommande budgetår böra utfärdas.
Förskotten syntes lämpligen böra avpassas så. att de utgjorde 90 procent
av de å statsverket belöpande lönekostnaderna för samma budgetår efter avdrag
av tjänste- och familjepensionsavdragen.

Riksräkenskapsverket finge fördenskull föreslå, att en föreskrift meddelades
av innehåll, att varje skolstyrelse i god tid före den 1 juli 1939 skulle
till statskontoret respektive länsstyrelsen insända en uppgift å samtliga vid
utgången av vårterminen 1939 anställda såväl ordinarie som icke-ordinarie
lärare vid nu ifrågavarande skolor, med angivande av deras placering i lönehänseende
enligt nu gällande avlöningsbestämmelser. De utbetalande myndigheterna
skulle därefter med ledning av dessa uppgifter uträkna de olika
skolstyrelsernas lönekostnader för ett budgetår med tillämpning av det blivande
avlöningsreglementets avlöningsbelopp och bestämmelser i övrigt. Såsom
förskott skulle därefter till skolstyrelsen utbetalas i juli månad 1939
ett belopp, motsvarande 45 procent av statsverkets andel av den sålunda beräknade
lönekostnaden — efter avdrag av tjänste- och familjepensionsavdragen
— för ett helt budgetår samt i januari månad 1940 ett lika stort
belopp.

I detta sammanhang finge riksräkenskapsverket — under hänvisning till
vad ämbetsverket i utlåtande den 16 mars 1939 angående beräkningar av
vissa anslag till folkskoleväsendet för budgetåret 1939/40 och vissa därmed
sammanhängande spörsmål anfört rörande det s. k. procentavdraget (jfr
det följande) — ifrågasätta, huruvida icke jämväl i fråga örn de nu förevarande
anslagen borde föreskrivas, att avdrag av en procent å förskotterade
statsbidragsbelopp icke vidare skulle äga rum.

Av den ovan lämnade redogörelsen framginge, att anslagen till avlöning
åt lärarna vid de högre kommunala skolorna för budgetåret 1939/40 borde
beräknas med hänsyn tagen till dels de belopp, vilka kunde komma att utbetalas
i samband med slutrekvisitionerna för nu löpande budgetår, dels
ock storleken av de förskottsbelopp. vilka enligt riksräkenskapsverkets ovan
framlagda förslag skulle utbetalas i juli månad 1939 och januari månad

1940. Vad anginge storleken av det belopp, som kunde komma att utbetalas
i samband med slutrekvisitionerna, läte sig detta — såsom förut framhållits
—■ för närvarande icke närmare beräkna. Storleken av förskottsbeloppen
torde däremot kunna beräknas bliva omkring 90 procent av de utav
skolöverstyrelsen härovan angivna beloppen — minskade med pensionsavdragen
— vilka belopp avsåge de beräknade statsbidragskostnaderna för
helt budgetår. Då skillnaden mellan å ena sidan vad som kunde återstå av
statsbidragskostnaderna för budgetåret 1939/40 — efter avdrag av de i juli

Kungl. Maj:ts proposition Nr 252.

9

månad 1939 och januari månad 1940 utbetalta förskotten — och å andra
sidan de belopp, vilka kunde komma att under samma budgetår utbetalas
i samband med slutrekvisitionerna för budgetåret 1938/39, torde komma att
bliva jämförelsevis ringa, ansåge sig riksräkenskapsverket — som för närvarande
ej hade möjlighet att framlägga någon närmare utredning rörande
medelsbehovet under nu ifrågavarande riksstatsanslag — böra föreslå, att
de av skolöverstyrelsen ovan angivna beloppen, med lämplig avrundning,
kades till grund för bestämmandet av anslagens storlek.

Som nämnts har överstyrelsen vid beräkningarna av förslagsanslaget till
bidrag till kommunala flickskolor förutsatt, att ett antal privata högre flickskolor
i Stockholm skola ombildas till kommunala flickskolor. Då denna
kommunalisering av privatskolor är av betydande omfattning, anser jag
mig, ehuru ärendet icke är av natur att behöva underställas riksdagen, böra
här redogöra för denna fråga.

Kommunaliseringen ingår såsom ett led i en av Stockholms stadskollegiums
gymnasiekommitté i betänkande den 17 december 1937 föreslagen
omorganisation av den högre flickundervisningen i Stockholm, åsyftande att
åstadkomma likställighet mellan flickor och gossar med avseende å de ekonomiska
möjligheterna att erhålla utbildning i högre skolor. För i detta syfte
ifrågasatt förändring i den statliga skolorganisationen har redogörelse lämnats
i propositionen nr 211/1939. Här må endast nämnas, att förslaget innebär
upprättande av ett fullständigt statligt flickläroverk på Södermalm samt
ombildning och utbyggande av nya elementarskolan till samläroverk med
placering på Ladugårdsgärdet. Beträffande förslaget i vad det avser inrättande
av kommunala flickskolor inhämtas av handlingarna bland annat
följande:

Organisation. Nedbringandet av kostnaderna för den högre flickundervisningen
skulle ske genom övertagande och ombildning av de enskilda
flickskolorna till kommunala flickskolor. Till inrättande föreslås sex
kommunala flickskolor, förlagda till Södermalm, Kungsholmen, Bromma,
Vasastaden, Norrmalm och Östermalm. Av de privata flickskolorna skulle
nya elementarskolan för flickor behållas i nuvarande utformning samt Wallinska
och Åhlinska skolornas gymnasier samorganiseras till ett närmast
på den föreslagna kommunala flickskolan i Vasastaden byggt enskilt gymnasium.
I mån av behov skulle staden bidraga lill att möjliggöra en generell
nedsättning av terminsavgifterna i den kvarstående enskilda flickskolans
elementarskolavdelning.

I viss utsträckning skulle staden kunna bidraga lill nedsättning av terminsavgifterna
även i de enskilda flickgymnasierna, därest en sådan åtgärd
befunnes påkallad.

Den föreslagna organisationen framgår närmare av följande sammanställning: -

10

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 252.

Sammanlagt

lärjunge antal Södermalms

kommunala flickskola, ersättande Lychouska skolan,

Anna Schuldheis’ skola och Södermalms läroanstalts för flickor

elementarskola, 3 sjuåriga och 1 sexårig linje, 25 avdelningar. . 720

Kungsholmens kommunala flickskola, ersättande Kungsholms elementarskola
för flickor, 2 linjer, förenad lärokurs, 14 avdelningar
.................................................... 400

Bromma kommunala flickskola, ersättande Äppelvikens elementarskola,
2 linjer, förenad lärokurs, 14 avdelningar ............ 400

Vasastadens kommunala flickskola, ersättande Vasa högre flickskola
samt Wallinska och Åhlinska skolornas elementarskolor,

3 linjer, förenad lärokurs, 19 avdelningar .................. 550

Norrmalms kommunala flickskola, ersättande Ateneum för flickor,
Brummerska skolan och Annaskolan-Detthowska skolan, 3 linjer,
förenad lärokurs, 19 avdelningar ...................... 550

Östermalms kommunala flickskola, ersättande Lyceums för flickor
elementarskola. Margaretaskolan, Oskars högre flickskola och
Anna Sandströms skola, 3 linjer, förenad lärokurs, 19 avdelningar
.................................................. 550

Nya elementarskolan för flickor å Östermalm, 2-linjig elementarskola
.................................................. 350

Antalet ordinarie och extra ordinarie lärare beräknades enligt följande
sammanställning:

Skol

an å

Söder-

malm

Brom-

ma

Kungs-

holmen

Vasa-

staden

Norr-

malm

Öster-

malm

Summa

Rektorer ........................

1

i

1

1

1

1

6

Ställföreträdande föreståndarinna . .
Ordinarie ämneslärare, inklusive rek-

—

—

—

—

1

—

1

torer ..........................

23

12

12

16

16

16

95

Extra ordinarie ämneslärare ......

5

3

3

4

4

4

23

Ordinarie lärare i övningsämnen ..
Extra ordinarie lärare i övnings-

4

2

2

3

3

3

17

ämnen ........................

3

—

—

1

1

1

6

Antalet timlärartimmar i läroämnen beräknades till 96 och antalet timlärartimmar
i övningsämnen till 586 per läsår.

Kostnadsberäkningar. För anskaffande av lokaler beräknades
i runt tal 8 050 000 kronor och för inlösen och nyanskaffning av inventarier
m. m. omkring 400 000 kronor, vartill under övergångsåren eventuellt kunde
komma engångsanslag för komplettering av inventarier i övertagna skolhus
och för moderniseringsarbeten.

Av årsinkomster vid de kommunala flickskolorna efter nyorganisationens
fullständiga genomförande beräknades i statsbidrag, enligt före den
1 januari 1939 gällande bestämmelser, inflyta 664 000 kronor. Inkomsterna
av lärjungeavgifter komme, med en föreslagen terminsavgift av 50 kronor
och under förutsättning, att en femtedel av eleverna helt befriades från avgift
och en femtedel erhölle nedsättning till halv avgift, att inalles uppgå

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 252.

11

till i runt tal 222 000 kronor. Då övriga inkomster beräknats till omkring
03 000 kronor, skulle de sammanlagda årsinkomsterna således bliva cirka
949 000 kronor.

I årsuppgifter efter organisationens genomförande hade för avlöningar till
lärare upptagits 1 092 000 kronor och för avlöningar till annan personal
87 000 kronor.

Lokalkostnaderna uppskattades till 622 000 kronor och övriga utgifter
-— undervisningsmateriel, inventarier, bränsle och lyse, skolkök och andra
undervisningsändamål m. m. — till inalles 131 000 kronor.

De sammanlagda årliga kostnaderna för de kommunala flickskolorna efter
övergångsperiodens slut skulle sålunda bliva:

Avlöningar till lärare .............................. kronor 1 092 000

övriga avlöningar .................................. s 87 000

Lokalkostnader .................................... 5 622 000

övriga utgifter .............................. »_131 000

Summa kronor 1 932 000

Inkomster ..........................

Den överskjutande kostnaden för staden

kronor 949 000
» 983 000.

Beträffande de enligt förslaget såsom enskilda skolor kvarstående
nya elementarskolan för flickor samt Wallinska och Åhlinska skolornas
förenade gymnasier hade ifrågasatts förhöjning av nu utgående statliga och
kommunala bidrag, närmast för att möjliggöra en generell nedsättning av
terminsavgifterna, därvid merkostnaden borde komma huvudsakligen på
staden i vad avser elementarskolutbildningen och på staten i fråga om
gymnasieundervisningen. För stadens del hade räknats med en anslagsökning
från nuvarande omkring 32 000 kronor till cirka 70 000 kronor.

Stadens årskostnader för högre flickskolor efter omorganisationens genomförande
skulle således bliva omkring (983 000 + 70 000 =) 1 053 000
kronor. Då nuvarande utgifter för ändamålet sammanlagt uppginge till omkring
370 000 kronor, bleve stadens kostnadsökning således omkring 683 000
kronor. För staten, vars bidrag till enskilda skolor vore större än stadens,
beräknades den föreslagna rationaliseringen av flickskoleväsendet komma
att, frånsett inverkan av den år 1937 planerade löneregleringen för kommunala
flickskolor och eventuell höjning av bidragen till kvarstående enskilda
skolor, medföra en kostnadsminskning om cirka 125 000 kronor. Beräkningarna
avsåge endast de särskilda flickskolorna, men icke den kostnadsökning,
som den begärda utvidgningen av den statliga läroverksorganisationen innebure
för staten och, beträffande lokaler, för staden. För målsmännen beräknades,
utan hänsyn till ifrågasatt minskning av elevavgifterna även i de privata
flickgymnasierna, en besparing uppkomma av runt 670 000 kronor, därav
484 000 kronor med avseende å de särskilda flickskolorna.

Under den övergångsperiod av sex år, sorn erfordrades för omorganisationens
genomförande, komme kostnaderna för staden att överstiga, vad
sorn i normalstaten beräknats. Under förutsättning att den nya organisationen
trädde i verksamhet år 1939, hade stadens nettokostnader för samma
år beräknats till sammanlagt 1 277 000 kronor, vilket belopp nedginge allt
eftersom rationaliseringen framskrede, för att efter sex år .stanna vid den
för normalstaten beräknade årskostnaden av 1 053 000 kronor.

12

Kungl. Majlis proposition Nr 252.

Organisationens genomförande. Övergången från enskilda
till kommunala flickskolor skulle ske samtidigt över hela linjen, på det sätt
att första läsåret upprättades avdelningar av första klass enligt den uppgjorda
organisationsplanen och att i övrigt dåvarande elever och avdelningar vid
de enskilda skolorna flyttades direkt över i motsvarande klasser av de kommunala
flickskolorna, övergångsperioden beräknades på grund härav till
sex år. De förberedande klasserna tänktes successivt avvecklade under en
treårsperiod. Enskilt gymnasium, som icke längre skulle behövas, förutsattes
komma att avvecklas i anslutning till upprättandet av motsvarande statliga
gymnasielinjer. I båda fallen skulle staden kostnadsfritt upplåta lokaler och
tillhandahålla undervisningsmateriel för avvecklingsperioden.

På grund av den rationalisering, förslaget innebure, minskades behovet av
lärare. Samtidigt med nyordningens successiva genomförande skedde emellertid
avgång av lärarinnor till följd av uppnådd pensionsålder. Det beräknades,
att ämneslärarinnorna vid elementarskolavdelningarna med minst
fem års tjänstgöring skulle, så när som på ett mindre antal under övergångsåren
och i några fall under förutsättning av att nödig behörighet vunnits,
kunna överflyttas till ordinarie tjänst vid de kommunala flickskolorna samt
att lärarinnorna i övningsämnen skulle kunna utan försämring av sina anställningsvillkor
överflyttas till de kommunala flickskolorna, eventuellt i
ett och annat fall till andra kommunens skolor. De övertaliga ämneslärarinnorna
inom ovannämnda grupp kunde enligt statliga bestämmelser överflyttas
till ordinarie ämneslärarinnetjänst vid statsläroverk eller, örn de tjänstgjort
minst tio år, erhålla ersättning av statsmedel med i regel två tredjedelar
av innehavd lön. För det senare alternativet hade ifrågasatts, att staden
utfyllde förekommande ersättningar med återstående tredjedel. För lärarinnor
i övningsämnen föresloges inrättande av reglerade tjänster, delvis på ordinarie
stat, i den utsträckning som möjliggjordes av tjänstgöringens omfattning.
Efterhand tänktes antalet ordinarie och extra tjänster reglerat så, att i
såväl läro- som övningsämnen de ordinarie tjänsternas antal utgjorde 80
procent av hela antalet tjänster.

Åt lärarinnorna i de förberedande avdelningarna beräknades i behövliga
fall anställning kunna beredas bland annat vid Stockholms folkskolor. I den
mån skolornas fastigheter toges i anspråk för den nya organisationen, förutsattes
ekonomipersonalen kunna påräkna fortsatt anställning. Överårig sådan
personal beräknades erhålla pension, som skulle bestridas av från de enskilda
skolorna övertagna tillgångar. Återstående personal, huvudsakligen
städerskor, förutsattes kunna erhålla lämplig anställning i kommunens tjänst
eller på annat håll.

Preliminära överenskommelser hade träffats om villkoren för stadens övertagande
av skolverksamheten. Såsom allmän förutsättning gällde, att staden
senast från och med läsåret 1939—40 upprättade kommunal flickskola,
ersättande den av vederbörande enskilda flickskola bedrivna elementar skolundervisningen.

Den 21 mars 1938 beslöto stadsfullmäktige i Stockholm att, efter tillstånd
av Kungl. Maj:t och i överensstämmelse med stadgan för kommunala flickskolor,
från och med läsåret 1939—40 inrätta kommunala flickskolor i
Stockholm enligt det av gymnasiekommittén framlagda förslaget samt att

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 252.

tillsätta en interimsstyrelse med uppdrag, bland annat, att vidtaga erforderliga
åtgärder för de kommunala flickskolornas inrättande.

Med skrivelse den 11 juli 1938 har skolöverstyrelsen med tillstyrkande
överlämnat av interimsstyrelsen gjord framställning om inrättande från och
med den 1 juli 1939 av förenämnda sex kommunala flickskolor.

Av ett av statskontoret i ärendet avgivet utlåtande av den 17 januari 1939
inhämtas, att ämbetsverket icke har något att erinra mot att sex kommunala
flickskolor på föreslaget sätt inrättas i Stockholm. Beträffande kostnadsberäkningarna
har statskontoret yttrat bland annat:

Beräkningarna av det till de blivande kommunala flickskolorna utgående
statsbidraget grundade sig på de bestämmelser rörande bidrag till sådana
skolor, som gällde före den 1 januari 1939, då nya föreskrifter rörande statsbidrag
till dessa skolor trätt i kraft. Enligt beslut av 1938 års riksdag hade
reglerna örn statsbidrag till kommunala flickskolor ändrats därhän, att statsbidrag
numera utginge motsvarande — förutom hela kostnaden för eventuellt
utgående dyrtidstillägg — % av de enligt det för lärarna vid kommunala
flickskolor gällande avlöningsreglementet utgående lönebeloppen
samt av eventuellt utgående provisoriskt dyrortstillägg och provisorisk avlöningsförstärkning.
Enligt av statskontoret verkställd beräkning komme
statsverkets kostnader för de föreslagna kommunala flickskolorna att uppgå
till drygt en miljon kronor (grundlöner 835 000 kronor, provisorisk avlöningsförstärkning
14 000 kronor, provisoriskt dyrortstillägg 36 000 kronor samt
dyrtidstillägg efter 15 procent 130 000 kronor), varjämte statsunderstöd fortfarande
vore erforderligt till de såsom enskilda skolor kvarstående WallinÅhlinska
gymnasiet och nya elementarskolan för flickor. Organisationen av
de kommunala flickskolorna komme sålunda att — i stället för den av kommittén
uppgivna kostnadsminskningen på 125 000 kronor — enbart i lönekostnader
medföra en kostnadsökning tor statsverket på över 200 000 kronor,
vilken ökning helt vore beroende av den utvidgning av bidragsskyldigheten,
som statsverket under föregående år åtagit sig beträffande bland annat de
kommunala flickskolorna.

1 propositionen nr 176/1939 hava framlagts förslag till provisoriska avlöningsbestämmelser
under budgetåret 1939/40 för lärare vid bland annat kommunala
flickskolor, kommunala mellanskolor, högre folkskolor och praktiska
mellanskolor. Enligt nämnda proposition skola de till ifrågavarande
lärare utgående avlöningsbeloppen provisoriskt anpassas efter det nya civila
avlöningsreglementets belopp och rörligt tillägg utgå enligt bestämmelserna
i berörda reglemente samt efter samma procenttal, som kommer att lastställas
för befattningshavare, underkastade sagda reglemente. De löneförmåner,
som ifrågavarande lärare nu åtnjuta i lorm av provisoriskt dyrortslillägg,
provisorisk avlöningslörstärkning och dyrtidstillägg, komma genom
den provisoriska löneregleringen att bortfalla utom såvitt angår befattningsbavare,
som nu äro berättigade till personlig lönefyllnad och som enligt det
i propositionen framställda lörslaget skola äga kvarstå a nuvarande lönestat.

Ett genomförande av nämnda förslag får till konsekvens en ökning av de

Departements chefen.

14

Kungl. Majlis proposition Nr 252.

under åttonde huvudtiteln uppförda förslagsanslagen till bidrag till kommunala
flickskolor, bidrag till kommunala mellanskolor samt understöd till
högre folkskolor (från det sistnämnda anslaget utgår jämväl bidrag till praktiska
mellanskolor), vilken ökning dock väsentligen motväges av en minskning
av de under samma huvudtitel uppförda förslagsanslagen till provisorisk
avlöningsförstärkning åt vissa befattningshavare vid folkskoleväsendet
m. m. och till dyrtidstillägg åt lärare vid vissa statsunderstödda undervisnings-
m. fl. anstalter.

Enligt det föregående har skolöverstyrelsen verkställt en utredning rörande
de ekonomiska följderna för statsverket och för kommunerna av en anpass--ning av avlöningsbeloppen för lärare vid de förevarande läroanstalterna
efter bestämmelserna i civila avlöningsreglementet. Enligt denna utredning
skulle, såsom av omförmälda bilaga vid denna proposition närmare framgår,
statsverkets och skolområdenas kostnader för lärarlöner komma att ökas på
sätt efterföljande tablå utvisar:

Nuvarande
kostnader
(inkl. provi-sorisk avlö-ningsförstärk-ning och proc.
dyrtidstillägg)

Kronor

Beräknade
kostnader vid
lönereglering
(inkl. rörligt
tillägg, exkl.
barntillägg)

Kronor

Kostnads-

ökning

Kronor

4 986 000

5 203 000

217 000

4 114 000

4 244 000

130 000

4 287 000

4 427 000

140 000

13 387 000

13 874 000

487 000

Kommunala flickskolor ......................

» mellanskolor ....................

Högre folkskolor (och praktiska mellanskolor) ..

Summa kronor

Den sammanlagda utgiftsökningen skulle alltså enligt överstyrelsens kalkyler
utgöra 487 000 kronor. Emellertid bör påpekas, att överstyrelsen,
enligt vad under hand inhämtats, vid anslagsberäkningarna icke tagit hänsyn
till den utsträckning av undervisningsskyldigheten för vissa lärare vid
de förevarande läroanstalterna, som vid 1938 års lönereglering torde hava
förutsatts skola komma till stånd. Härjämte har överstyrelsen, som vid sina
beräkningar icke ägt kännedom om detaljerna i det löneregleringsförslag,
som genom propositionen nr 176 sedermera förelagts riksdagen, enligt under
hand inhämtad uppgift förutsatt, att de kvinnliga lärarna skulle uppflyttas i
högsta löneklassen, vilket enligt nämnda proposition icke skall äga rum, ävensom
beräknat arvodena till rektorer och tillsynslärare till något högre belopp
än som i nämnda proposition förutsättas skola utgå. På grund härav
synes det vara att antaga, att de belopp, till vilka överstyrelsen uppskattat
kostnaderna vid en anpassning av ifrågavarande lärarlöner efter avlöningsbeloppen
i det nya civila avlöningsreglementet, ligga i överkant.

Å andra sidan har emellertid överstyrelsen vid anslagsberäkningarna dels
— i motsats till vadi propositionen nr 176 föreslagits — utgått från att rörligt

Kungl. Maj:ts proposition Nr 252.

15

tillägg ej skall beräknas å rektorsarvode, dels ock, enligt vad under hand
upplysts, icke tagit hänsyn till att lärare, som vid kommunala mellanskolor
och praktiska mellanskolor undervisa i fjärde klassen och vid kommunala
flickskolor i de två högsta klasserna, böra ■— i likhet med motsvarande lärare
vid de allmänna läroverken — erhålla viss nedsättning i undervisningsskyldigheten,
vilket ökar det behov av icke-ordinarie lärare, varmed överstyrelsen
vid sina kalkyler räknat.

Vad sålunda anförts ger vid handen, att överstyrelsen torde hava beräknat
vissa utgifter till för högt belopp, andra till för lågt. Någon mer ingående
detaljgranskning av överstyrelsens utredning är för närvarande icke möjlig
— bland annat må påpekas, att ovisshet råder rörande det antal extra ordinarie
lärare, som kommer att anställas vid skolorna. Det vill emellertid förefalla,
som örn överstyrelsens kalkyler rörande kostnadsökningen utmynnat
i ett belopp, som —- på grund av vad i det föregående yttrats och även i
betraktande av att kostnaderna för det vid tillämpning av nu gällande lönebestämmelser
utgående dyrtidstillägget synas hava uppskattats för lågt —
ej oväsentligt överstiger den verkliga kostnadsökningen. I brist på säkrare
utgångspunkter finner jag mig dock böra här godtaga den av överstyrelsen
beräknade kostnadsökningen av 487 000 kronor. Mer ingående beräkningar
böra utföras i samband med den utredning rörande den slutliga utformningen
av lönebestämmelserna för ifrågavarande befattningshavare, som av
chefen för finansdepartementet ställts i utsikt.

Såsom framgår av överstyrelsens berörda utredning, uppstår i samband
med nämnda provisoriska lönereglering frågan, huruvida icke jämkning bör
ske i de nu gällande grunderna för statsbidrag till kommunala flickskolor,
kommunala mellanskolor, högre folkskolor och praktiska mellanskolor. Enligt
de nu tillämpade statsbidragsgrunderna, som fastställdes av 1938 års
riksdag, utgår statsbidrag med tre fjärdedelar av den avlöning, som enligt
avlöningsreglementet för lärare vid nämnda läroanstalter tillkommer lärarna,
samt av provisoriskt dyrortstillägg och provisorisk avlöningsförstärkning.
Kostnaderna för dyrtidstillägg bestridas däremot helt av staten. Det i nyssnämnda
proposition framlagda förslaget innebär i princip, att en del av
dyrtidstillägget inarbetas i de enligt avlöningsreglementet utgående fasta
lönebeloppen. Vid oförändrade statsbidragsbestämmelser skulle således skolområde
svara för en fjärdedel av jämväl den del av dyrtidstillägget, som
inarbetas i lönen. Nu förevarande löneregleringsförslag skulle sålunda medföra
en ökning av skolområdenas kostnader för lärarlönerna icke blott reellt
utan även relativt sett. Jag vill i detta sammanhang nämna, att skolområdenas
andel i samtliga löneförmåner jämlikt nu gällande löne- och statsbidragsbestämmelser
beräknats utgöra omkring 22,5 procent (jfr propositionen nr
230/1938, sid. 66).

De ändrade statsbidragsbestämmelser, som torde bliva erforderliga på
grund därav, att dyrtidstillägget i viss omfattning inarbetas i de fasta lönebeloppen
och att rörligt tillägg kommer att beräknas å vissa av löneförmå -

16

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 252.

nema, synas böra utformas i nära anslutning till de nu gällande statsbidragsgrunderna.
Kostnaderna för eventuellt utgående barntillägg torde liksom
hittills böra helt bestridas av statsverket. Däremot bör närmare övervägas,
huruvida staten bör bestrida hela eller blott en del av det rörliga
tillägget och huru stor del av lönekostnaderna i övrigt, som bör ankomma
på statsverket. De av myndigheterna i dessa hänseenden framställda
förslagen torde kunna sammanfattas på sätt framgår av efterföljande
tablå, i vilken jämväl — med utgångspunkt från de av överstyrelsen
till 487 000 kronor beräknade merkostnaderna för ifrågavarande
provisoriska lönereglering för lärarpersonalen vid kommunala flickskolor,
kommunala mellanskolor, högre folkskolor och praktiska mellanskolor —
angivits den ökning, respektive minskning av utgifterna för staten och
skolområdena, som vid ett genomförande av de olika förslagen kan tänkas
uppkomma.

Av de ändrade lönebestämmelserna
föranledd ökning (minskning) av
utgifterna för

statsverket

skolområdena

Kronor

Kronor

— 65 000

+ 552 000

+ 127 000

+ 360 000

+ 351 000

+ 136 000

+ 629 000

— 142 000

Alt. I. Statsverket gäldar 75 procent av lönekostnaderna,
inkl. rörligt tillägg ........

Alt. II. Statsverket gäldar det rörliga tillägget
och 75 procent av lönekostnaderna i övrigt
All. III. Statsverket gäldar 78 procent av lönekostnaderna,
inkl. rörligt tillägg ............

Alt. IV. Statsverket gäldar 80 procent av lönekostnaderna,
inkl. rörligt tillägg..............

487 000

Vid ett realiserande av alternativ I kommer hela utgiftsökningen och dessutom
en del av de kostnader, som nu ankomma på statsverket, att få bäras
av skolområdena. Detta alternativ synes på grund härav icke kunna förordas.
Detsamma gäller alternativ IV, enligt vilket hela kostnadsökningen
stannar på statsverket, varförutom på staten överskjutes en del av de utgifter,
för vilka skolområdena nu svara. Då det förefaller rimligt, att statsverket bör
bestrida den övervägande delen av kostnaderna för löneregleringen, anser jag
mig ej heller kunna förorda alternativ II, trots att detta alternativ närmast ansluter
sig till de nuvarande bidragsgrunderna. Däremot finner jag mig böra
i likhet med statskontoret tillstyrka alternativ III, vilket, såsom det redan
sagda ger vid handen, innebär i princip oförändrad fördelning av kostnaderna
mellan statsverket och skolområdena. Emellertid förutsätter jag, att
vid den definitiva reglering av lönerna för ifrågavarande lärarpersonal, som
lärer komma att vidtagas på grundval av den av chefen för finansdeparte -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 252.

17

mentet i annat sammanhang i utsikt ställda utredningen, frågan örn avvägningen
av förevarande kostnader mellan staten och skolområdena med beaktande
av vad utav statskontoret anförts upptages till förnyat övervägande
från de utgångspunkter, som då föreligga. De av mig förordade statsbidragsbestämmelserna
torde därför böra äga giltighet endast under budgetåret
1939/40.

Med hänsyn till vad sålunda anförts och till vad i detta hänseende nu gäller
föreslår jag alltså, att till bestridande av kostnaderna för den vid kommunala
flickskolor, kommunala mellanskolor, högre folkskolor och praktiska
mellanskolor anställda lärarpersonalens avlöning skall under budgetåret
1939/40 utgå statsbidrag dels med 78 procent av den avlöning, som enligt
det i propositionen nr 176 framställda förslaget skall tillkomma lärare
vid dessa skolor, dels med 78 procent av belopp, motsvarande skolområdets
kostnader för läkarvård, ersättning för flyttningskostnad och begravningshjälp
och dylikt, dels ock med belopp, motsvarande kostnaderna för eventuellt
utgående barntillägg.

Som nämnts förutsättes i nyssberörda proposition, att de befattningshavare,
som äro berättigade till personlig lönefyllnad, skola äga kvarstå å nuvarande
lönestat med rätt att åtnjuta provisoriskt dyrortstillägg och provisorisk
avlöningsförstärkning samt dyrtidstillägg enligt nu gällande bestämmelser.
Statens bidrag till kostnaderna för löner åt dessa lärare torde lämpligen
böra utgå enligt samma grunder, som av mig ifrågasatts beträffande
de övriga lärarna, alltså med hela kostnaden för barntillägg och med 78
procent av kostnaderna för övriga löneförmåner.

Vad jag nu anfört gäller statsbidrag icke blott till kommunala flickskolor
utan även till kommunala mellanskolor, högre folkskolor och praktiska mellanskolor.

Vad särskilt angår kommunala flickskolor, bygger överstyrelsens beräkning
för nästa budgetår av förslagsanslaget till bidrag till dessa skolor på
den förutsättningen, att i Stockholm skola från och med nästa budgetår inrättas
icke mindre än sex kommunala flickskolor i stället för fjorton privata
flickskolor. Denna fråga har av mig i propositionen nr 211/1939 berörts i
samband med förslag rörande utvidgning av den för flickor avsedda statliga
läroverksorganisationen i Stockholm. Jag har i nämnda proposition yttrat,
att frågan örn inrättande av nyssnämnda kommunala flickskolor torde böra
framdeles i vanlig ordning prövas av Kungl. Maj:t och att förutsättningarna
för upprättandet av ifrågavarande .skolor vore för handen, varför skolorna
borde i stadgad ordning komma till stånd. Med hänsyn till de ifrågasatta
åtgärdernas inverkan på anslagsberäkningarna för nästa budgetår har jag
emellertid ansett mig böra i det föregående lämna en redogörelse för ärendet.
Av föreliggande utredning framgår, att åtgärderna, därest icke den av 1938
års riksdag beslutade hine- och statsbidragsregleringen för kommunala flick -

linning lill riksdagens protokoll 1039. 1 sorni. Nr 252.

2

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 252.

skolor genomförts, skulle för statsverket hava medfört en kostnadsminskning
med 125 000 kronor. På grund av de utökade statsbidrag, som
från och med den 1 januari 1939 tillkomma kommunala flickskolor,
medför emellertid numera förslagets genomförande en utgiftsökning för
statsverket med —- enligt statskontorets beräkningar — över 200 000
kronor för år räknat enligt nu gällande löne- och statsbidragsbestämmelser.
Med hänsyn till de stora fördelar av skilda slag, som
reformen innebär, anser jag mig böra i likhet med statskontoret vid
anslagsberäkningarna utgå från att den ifrågasatta kommunaliseringen av
flickskoleväsendet i Stockholm genomföres från och med budgetåret 1939/40.

Överstyrelsens förutnämnda beräkningar, vilka som nämnts innefatta även
de av sistberörda åtgärder betingade merkostnaderna, torde kunna läggas
till grund för beräkningen för nämnda budgetår av förslagsanslaget till bidrag
till kommunala flickskolor. Jag vill framhålla, att det torde bliva erforderligt
att som en övergångsanordning för budgetåret 1939/40 vidtaga
vissa ändringar i de bestämmelser angående förskott å statsbidrag, som innefattas
i förutnämnda kungörelse nr 754/1938, i syfte att bereda skolområdena
möjlighet att erhålla ökade förskott under nämnda budgetår. Mot riksräkenskapsverkets
i detta hänseende framställda förslag synes intet vara
att erinra. Jag anser mig även böra biträda riksräkenskapsverkets uppfattning,
att ifrågavarande förslagsanslag bör för nästa budgetår beräknas
till det belopp, som skulle åtgå, därest det för budgetåret 1939/40
anvisade anslaget belastades enbart av samtliga de på nämnda budgetår
belöpande utgifterna. Med hänsyn härtill och med beaktande av de av mig

1 anslutning till statskontorets förslag ifrågasatta ändrade statsbidragsgrunderna
torde förevarande anslag böra, i enlighet med vad av statskontoret
förordats, beräknas till omkring 4 058 000 kronor, vilket belopp dock lärer
böra avrundas till 4 050 000 kronor. Anmärkas må, att utgifter för barntillägg
och dyrtidstillägg torde böra bestridas från de anslag, som anvisats
för nämnda ändamål.

Mitt förslag innebär en anslagsökning med (4 050 000 — 1 500 000 =)

2 550 000 kronor. Denna betydande ökning betingas dels av att antalet kommunala
flickskolor beräknas komma att ökas från 29 till 36 — varav 6 genom
kommunaliseringen av förutnämnda privatläroverk i Stockholm — dels av
löne- och statsbidragsregleringen för dessa skolor.

I det följande återkommer jag till beräkningen för nästa budgetår av motsvarande
anslag till kommunala mellanskolor och till högre folkskolor, inklusive
praktiska mellanskolor.

Beträffande den av riksräkenskapsverket berörda frågan om slopande av
det nuvarande ränteavdraget vid slutlig utanordning av statsbidrag åberopar
jag vad i det följande yttras rörande motsvarande folkskolorna avseende
spörsmål.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 252.

19

2. Bidrag till kommunala mellanskolor.

Förslagsanslaget till Kommunala läroverk: Bidrag till kommunala mellanskolor
är nu uppfört med 2 100 000 kronor. Jämlikt beslut av 1938 års
riksdag hava för dessa skolor genomförts lönereglering från och med den
1 januari 1939. Enligt propositionen nr 230/1938 uppskattades anslagsbehovet
för förra delen av budgetåret 1938/39 — under vilken tid de förut gällande
löne- och statsbidragsbestämmelserna ägde tillämpning — till 830 000
kronor och för senare delen av samma budgetår till 1 300 000 kronor, varav
85 000 kronor belöpte på tillfälliga kostnader för s. k. övergångslön.

Angående de beräkningar av anslagsbehovet till kommunala mellanskolor
för budgetåret 1939/40, som skolöverstyrelsen verkställt, ävensom myndigheternas
däröver avgivna utlåtanden hänvisas till den tidigare lämnade redogörelsen.

I detta sammanhang ber jag att få anmäla fråga örn ändrad löneställning
för icke-adjunktskompetenta lärare vid kommunala skolor.

Den av 1938 års riksdag beslutade löneregleringen för lärare vid kommunala
mellanskolor och andra högre kommunala skolor innebar bland annat,
att lönesättningen för de ordinarie ämneslärarna gjordes beroende av lärarkompetensens
art. Sålunda placerades adjunktsbehörig ämneslärare vid
kommunal flickskola, kommunal mellanskola och praktisk mellanskola i 23
lönegraden, medan icke-adjunktsbehörig ämneslärare vid samma skolor placerades
i 21 lönegraden (praktisk mellanskola är som bekant en specialform
av högre folkskola, närmare bestämt sådan yrkesbestämd högre folkskola,
som för fram till praktisk realexamen). För adjunktsbehörighet kräves,
''att vederbörande avlagt filosofisk ämbetsexamen eller likvärdiga akademiska
prov och genomgått provår (jfr läroverksstadgan nr 109/1933, §§ 177 och
178). Lärare med nämnda examensmeriter men utan provår kan dock efter
prövning av Kungl. Majit i varje särskilt fall tillerkännas adjunktsbehörighet
och alltså erhålla uppflyttning till 23 lönegraden.

Under behandlingen av löneregleringsfrågan hade väckts förslag örn beredande
av fördelaktigare löneförmåner även åt de lärare med lägre examensmeriter,
som innehade ordinarie anställning vid ifrågavarande skolor.

Sålunda hade skolöverstyrelsen i utlåtande över 1936 års lärarlönesakkunnigas
förslag (jfr propositionen nr 230/1938, sid. 17) ifrågasatt, huruvida
icke i tjänst varande lärare vid kommunal eller praktisk mellanskola, vilka
hade lägre examensmeriter än som berättigade till adjunktskompetens, skulle
kunna, efter prövning av Kungl. Majit i varje särskilt fall, förklaras berättigade
att åtnjuta lön enligt högre lönegrad än 21 lönegraden, överstyrelsen
hade därvid anfört i huvudsak följande:

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 252.

Överstyrelsen behjärtade det krav beträffande placering i 22 lönegraden
av de icke-adjunktskompetenta lärarna, som framställts av representanter
för de kommunala mellanskolornas lärarkår. Överstyrelsen hade också i utlåtande
år 1924 uttalat sig för de icke-adjunktskompetenta lärarnas inplacering
endast en lönegrad under de adjunktskompetenta lärarna. Överstyrelsen
hade också nu tagit under övervägande, huruvida icke möjlighet förelåge
att förorda inplacerandet av vederbörande lärare i 22 lönegraden. Då överstyrelsen
emellertid icke för sin del ansåge sig kunna stanna inför detta
förslag, skedde det under framhållande av att enligt dess mening det vid
1937 års riksdag fattade beslutet rörande inplaceringen av de vid de statliga
läroverken anställda lärarna, och särskilt inplaceringen av ämneslärarinnorna
i 21 lönegraden, skapat ett delvis nytt utgångsläge för avgörandet av
föreliggande fråga. Ett generellt inplacerande av de icke-adjunktskompetenta
lärarna i kommunala mellanskolan en lönegrad över även den adjunktskompetenta
ämneslärarinnan vid statsläroverk måste betraktas som avgjort
olämplig. Överstyrelsen framhölle vidare, att ifrågavarande manliga, i tjänst
varande lärares ekonomiska intressen torde hava blivit på rimligt vis tillgodosedda
genom föreslagen lönefyllnad i ersättning för bortfallande kommunala
lönetillägg och att motsvarande kvinnliga lärare redan genom inplacering
i 21 lönegraden i längden torde komma i åtnjutande av en ganska
avsevärd löneökning.

Överstyrelsen ifrågasatte emellertid, om ej för nu i tjänst varande lärare
med lägre meriter än magisterexamen den möjligheten skulle genom en övergångsbestämmelse
kunna ställas öppen, att lärare skulle kunna av Kungl.
Majit efter prövning i varje särskilt fall uppflyttas i lönegrad över den 2lia.
Överstyrelsen tänkte härvidlag särskilt på vissa äldre av de nuvarande ickeadjunktskompetenta
lärarna, som gjort en betydande insats vid tillkomsten
av de kommunala mellanskolorna och vilka efter en lång och förtjänstfull
lärargärning gjort sig förhoppning örn åtminstone någon löneförbättring och
därmed följande förhöjning av pensionsunderlaget. Denna möjlighet borde
även stå öppen för lärare vid praktisk mellanskola, särskilt sådana, som
innehade rektors ställning, vilka under en långvarig tjänstgöring gjort sig
förtjänta örn den praktiska kommunala mellanskolans utveckling och för
vilka det med hänsyn härtill liksom till deras auktoritet i förhållande till „
underordnade yngre lärare med adjunktskompetens torde vara av betydelse
att ej inplaceras två lönegrader under dessa med ty åtföljande lägre pension.

I propositionen nr 230/1938 (sid. 22) framhöll jag, att vissa billighetsskäl
talade för den av skolöverstyrelsen framförda tanken men ansåg mig icke på
grund av de svårigheter, som skulle uppstå att vid tillämpningen av den
ifrågasatta bestämmelsen rättvist och likväl efter vissa enhetliga normer bedöma
de enskilda fallen, kunna förorda överstyrelsens förslag.

I riksdagen upptogs spörsmålet om beredande övergångsvis av fördelaktigare
löneförmåner åt icke-adjunktskompetenta lärare till behandling i inom
riksdagen väckta motioner. I de likalydande motionerna 1:265 och 11:419
anvisades utvägen, att icke-adjunktskompetent lärare vid kommunal mellanskola
eller praktisk mellanskola, vilken vid löneregleringens ikraftträdande
under minst tio år med högsta vitsord fullgjort tjänstgöring av enahanda
art som den nuvarande, skulle efter prövning av Kungl. Majit kunna

Kungl. Maj:ts proposition Nr 252.

21

förklaras berättigad att åtnjuta avlöning enligt högre lönegrad än den 21 :a.
I de likalydande motionerna 1:276 och 11:416 föreslogs, att vid löneregleringens
ikraftträdande redan anställda, vid högre lärarinneseminarium utbildade,
ordinarie lärare vid kommunala mellanskolor skulle placeras i 23 lönegraden.

I riksdagens skrivelse nr 339/1938 finnes intagen följande sammanställning
rörande rektorer och ordinarie ämneslärare vid kommunala mellanskolor,
kommunala flickskolor och praktiska mellanskolor, fördelade efter lärarkompetensens
art:

Kompetens

Kommunala
mellanskolor
Höstterminen 1937

Kommunala
flickskolor
Höstterminen 1937

Praktiska
mellanskolor
Vårterminen 1937

Män

Kvin-

nor

Sum-

ma

Män

Kvin-

nor

Sum-

ma

Män

Kvin-

nor

Sum-

ma

Adjunktskompetens ....

106

49

155

1

4

5

24

10

34

Akademisk examen utan
provår ..............

37

9

46

2

17

19

14

12

26

Examen vid högre lära-rinneseminarium (perso-ner med akademisk exa-men icke inräknade) ..

58

58

200

200

12

12

Folkskollärarexamen
(personer med akade-misk examen och exa-men vid högre lärarin-neseminarium icke in-räknade) ............

5

2

7

1

1

23

5

28

Övriga ................

1

—

4

—

3

3

9

1

10

Summa

152

11.8

270

3

225

228

70

40

110

Därav med folkskollärar-examen

37

13

50

_

4

4

38

19

57

Enligt nämnda skrivelse ansåg riksdagen det icke obilligt, att i tjänst
varande lärare med lägre lärdomsmeriter än som berättigade till adjunktskompetens
skulle kunna erhålla gynnsammare lönegradsplacering än den av
Kungl. Maj :t ifrågasatta. Därvid framhölls, att åtskilliga av dessa lärare vore
synnerligen förtjänta och hade under en lång följd av år utfört ett högt skattat
arbete i de högre kommunala skolornas tjänst.

Det vore emellertid, fortsatte riksdagen, förenat med stora svårigheter
att på ett i det hela tillfredsställande sätt avgränsa de lärare, som borde
komma i åtnjutande av gynnsammare löneförmåner. Vid ärendets behandling
inom riksdagen hade framförts olika förslag till lösningar av detta problem.
Sålunda hade ifrågasatts en utvidgning av det föreslagna dispensförfarandet
beträffande lärare, som saknade provår, på så sätt, att adjunktsbehörighet
skulle kunna av Kungl. Maj:t efter prövning i varje särskilt fall
tillerkännas förtjänta ordinarie lärare vid kommunala mellanskolor och
praktiska mellanskolor utan provår och utan filosofisk ämbetsexamen eller

22

Kungl. Maj:ts proposition Nr 252.

därmed likvärdig examenskompetens, under förutsättning att vederbörande
lärare vid löneregleringens ikraftträdande tjänstgjort förslagsvis minst tio
eller minst femton år och att hans lärdomsmeriter vore godtagbara. Vidare
hade under hänvisning till att adjunkter, som vid förstatligande av kommunal
mellanskola överflyttats till realskola och som icke ägde formell adjunktskompetens,
vid den av 1937 års riksdag beslutade läroverkslärarlöneregleringen
hänförts till 22 lönegraden, den tanken framförts, att icke-adjunktsbehörig
ordinarie lärare, som vid löneregleringens ikraftträdande tjänstgjorde
vid kommunal mellanskola och praktisk mellanskola, skulle avlönas
enligt 22 lönegraden under förutsättning, att läraren vid ett eventuellt förstatligande
av läroanstalten skulle komma att hänföras till 22 lönegraden
enligt grunderna för nyssnämnda av 1937 års riksdag beslutade lönereglering.
Vid bifall till det sistnämnda förslaget skulle alltså vid förevarande
skolor finnas lärare i 23 lönegraden och i 21 lönegraden samt — under en
övergångsperiod — i 22 lönegraden. Även andra anordningar vore tänkbara.

Riksdagen funne sig i frågans dåvarande läge icke kunna göra något uttalande
rörande i vilken utsträckning eller på vad sätt de ifrågavarande lärarna
borde tillerkännas fördelaktigare löneställning. Frågan vore svårbedömbar
även av den anledningen, att åtgärder i antydd riktning lätt nog kunde medföra
konsekvenser i avseende å lönesättningen inom det statliga undervisningsväsendet.
Enligt riksdagens mening borde frågan tagas under förnyad
omprövning genom Kungl. Maj:ts försorg. Det vore önskvärt, att det förslag,
som kunde föranledas därav, förelädes 1939 års riksdag.

I en den 15 oktober 1938 dagtecknad skrift hava styrelserna för kommunala
mellanskolornas och högre folkskolornas lärarföreningar gjort framställning
örn rätt för i tjänst varande icke-adjunktskompetenta ordinarie ämneslärare
vid kommunala mellanskolor och praktiska mellanskolor att placeras
i högre lönegrad än 21 lönegraden.

I ärendet hava utlåtanden avgivits den 22 december 1938 av skolöverstyrelsen,
den 12 januari 1939 av undervisningsväsendets lönenåmnd och den
25 januari 1939 av statskontoret. Vidare hava kommunala mellanskolornas
och högre folkskolornas lärarföreningar, styrelsen för kommunala mellanskolornas
rektorsförening, ett antal seminarieutbildade lärarinnor samt
kvinnliga ämneslärare inkommit med skrifter i ämnet.

Av handlingarna inhämtas följande:

Styrelserna för lärarföreningarna hava i förstberörda
skrift under åberopande av förutnämnda uttalanden av skolöverstyrelsen och
riksdagen samt innehållet i motionerna I: 265 och II: 419 anhållit, att ifrågavarande
lärare måtte placeras i högre lönegrad än den 21 :a i enlighet med
de grunder, som Kungl. Maj:t kunde finna skäliga, och med tillämpande av
likalönsprincipen för manlig och kvinnlig lärare. Löneförbättringen borde
komma lärarna tillgodo från och med den 1 juli 1939.

Skolöverstyrelsen framhåller efter att hava redogjort för de uttalanden
angående icke-adjunktskompetenta lärares ställning, som förekommit
vid behandlingen av löneregleringsfrågan, att överstyrelsen fattat som
sin uppgift att ägna frågan örn nämnda lärares löneställning en sådan för -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 252.

23

nyad omprövning, sorn riksdagen torde hava avsett. Härutinnan har överstyrelsen
anfört följande:

Överstyrelsen ansåge det ofrånkomligt, att förevarande fråga löstes i
närmaste anslutning till den av 1937 års riksdag beslutade löneregleringen
för de statligt anställda lärarna, i synnerhet vad enligt densamma bestämts
för de kategorier av lärare, med vilka de icke-adjunktskompetenta lärarna
vid de högre kommunala skolorna närmast borde jämföras, nämligen dels
de från de kommunala skolorna vid dessas förstatligande överflyttade ickeadjunktskompetenta
lärarna, dels ock ämneslärarinnorna. Då det vid den
år 1937 beslutade löneregleringen för de statliga lärarna gällde att inplacera
de icke-adjunktskompetenta lärare, som överflyttats från kommunal
lill statlig tjänst, hade detta ansetts böra ske på för staten ekonomiskt mest
fördelaktiga sätt, dock utan alt därvid vederbörande lärare skulle lida löneminskning.
De kvinnliga lärarna, som, om icke alla dock till sitt alldeles
övervägande flertal, utgjordes av seminariebildade sådana och vid tidigare
överflyttning tilldelats samma tjänst, som innehades av motsvarande i statlig
tjänst varande seminariebildade lärarinnor, nämligen ämneslärarinnetjänst,
inplacerades som följd därav i 21 lönegraden. För de manliga ickeadjunktskompetenta
lärarna åter, vilka vid överflyttningen icke kunnat inplaceras
på lägre tjänst än adjunktstjänst, tillskapades vid 1937 års lönereglering
såsom en övergångsanordning en lönegrad B 22. Härigenom hade
emellertid i viss mån frångåtts den i övrigt vid sagda lönereglering tillämpade
likalönsprincipen.

Mot bakgrunden av förutnämnda anordningar vore det av 1938 års riksdag
alternativt framkastade förslaget att utsträcka det föreslagna dispensförfarandet
beträffande lärare med erforderliga examensmeriter men utan
provår till alla icke-adjunktskompetenta lärare med minst tio eller femton
års väl vitsordad tjänstgöring en oframkomlig väg för frågans lösning. Konsekvensen
av dess genomförande skulle nämligen bliva, att medan en till
statsläroverk överflyttad icke-adjunktskompetent manlig lärare vore placerad
i 22 lönegraden och en kvinnlig sådan i 21 lönegraden, såväl manlig
som kvinnlig dylik lärare, som kvarstode i kommunal tjänst, skulle genom
dispens kunna uppflyttas i 23 lönegraden. Bibehållandet av förutvarande
jämställdhet mellan kommunala lärare, oavsett utbildning, vilket ur vissa
synpunkter kunde hava skäl för sig, skulle alltså kunna vinnas endast genom
en uppenbar orättvisa gentemot andra kategorier av lärare, vilkas inplacering
i lönegrad redan vore ett faktum. Av angivna skäl ansåge sig överstyrelsen
förhindrad alt tillstyrka ett dylikt förslag. Av samma anledning kunde
ej heller tillstyrkas det förslag, som framförts i förutnämnda motioner
I: 276 och II: 416, att de seminariebildade, i tjänst varande lärarna skulle
placeras i 23 lönegraden.

Den andra av riksdagen framkastade tanken, nämligen att alla icke-adjunktskompetenta
och vid löneregleringens ikraftträdande i tjänst varande
lärare, vilka vid ett eventuellt förstatligande skulle uppflyttas i 22 lönegraden,
skulle erhålla denna lönegradsplacering även i den kommunala skolan,
innebure, att medan de kvinnliga lärarna av ifrågavarande kategori skulle
bibehållas i 21 lönegraden, de manliga skulle placeras i 22 lönegraden. Det
kunde synas, som örn detta vore ett frångående av likalönsprincipen, och,
därest det gällde ett led i själva de nya lönebestämmelserna, .skulle en dylik
anordning näppeligen heller kunna tågås under övervägande. Här gällde
det emellertid endast en övergångsbestämmelse. Och därtill komme, att an -

24

Kungl. Maj:ts proposition Nr 252.

ordningen bottnade i den skilda lönesättningen för två olika slag av tjänster
vid de allmänna läroverken, nämligen adjunktstjänster och ämneslärarinnebefattningar,
varför det ursprungligen och principiellt icke vore en fråga
örn olika lön för män och kvinnor utan örn olika lön för olika tjänster, för
vilka olika behörighetsvillkor voro föreskrivna. Vid förstatligande av kommunala
mellanskof hade de manliga lärarna överflyttats till adjunktstjänster,
medan de kvinnliga, som i allmänhet haft seminariebildning, överflyttats
till ämneslärarinnebefattningar.

Till stöd för den här antydda åtgärden kunde alltså anföras, att densamma
allenast innebure en antecipering inom de kommunala skolorna av
ett visst avlöningsförhållande, som redan existerade vid statsläroverken
och vilket alltså skulle komma att gälla för lärare av här berörda kategorier
vid ett eventuellt förstatligande, överstyrelsen erinrade i detta .sammanhang
örn att Kungl. Majit igångsatt en särskild utredning örn ytterligare
förstatligande av kommunala mellanskof och att man följaktligen torde
kunna emotse, att åtminstone vissa av de nuvarande kommunala mellanskolorna
komme att. måhända inom en helt nära framtid, ombildas till samrealskolor.
Under sådana förhållanden syntes det onekligen ligga så mycket
närmare till hands att tillämpa samma löneprinciper i fråga om övergångsanordningarna
vid håda slagen av skolor, särskilt som samma löner i övrigt
fastställts att gälla för varandra motsvarande lärarkategorier vid de
allmänna läroverken och de kommunala skolor, varom här vore fråga.

Å andra sidan syntes mot den föreslagna anordningen icke utan skäl
kunna anföras, att man därigenom skulle inom kategorien icke-adjunktskompetenta
lärare ytterligare accentuera det system med olika löner efter
olika kompetens — ty i realiteten motsvarades grupperingen manligakvinnliga
lärare mycket nära av uppdelningen i å ena sidan lärare med
lägre akademisk examen än filosofie magisterexamen eller endast folkskollärarexamen,
å andra sidan vid högre lärarinneseminarium utbildade —
som genom förevarande lönereglering införts vid de högre kommunala skolorna
och just från de icke-adjunktskompetenta lärarna mötts av så stark
kritik. Denna synpunkt torde dock icke kunna tillmätas avgörande betydelse,
då det endast vore fråga örn upprättande av en övergångsstat, vars
praktiska betydelse minskades från år till år och till sisi helt bortfölle.

Även örn den här dryftade, av riksdagen framförda tanken icke syntes
innebära en i allo lycklig lösning av förevarande fråga, syntes den dock utpeka
den mest framkomliga vägen, därest åtgärder i förevarande syfte befunnes
erforderliga. Skulle man, vilket i och för sig icke vore orimligt, låta
den förutberörda anteciperade lönegradsplaceringen komma de manliga lärarna
till del såsom en övergångsanordning även för de högre kommunala
skolorna, syntes det icke möjligt att tillämpa lika-lönsprincipen även på
denna övergångsanordning. Det skulle nämligen, såsom redan framhållits,
innebära, att ämneslärarinnorna i de kommunala läroanstalterna avlönades
högre än i de statliga. Örn de kommunala mellanskolorna förstatligades,
komme de ifrågavarande kvinnliga lärarna i 21 lönegraden, och alltså skulle
en ännu icke till statstjänst överflyttad kvinnlig lärare komma att placeras
en lönegrad högre än den redan i sådan tjänst överflyttade. Konsekvensen
skulle i ett sådant läge fordra, att de nu i statstjänst varande ämneslärarinnor,
vilka genom överflyttning från kommunal skola placerats i 21 lönegraden,
ävenledes och genom en övergångsbestämmelse uppflyttades i 22
lönegraden. En fullständig konsekvens i lönegradsplaceringen skulle emel -

Kungl. Maj.-ts proposition Nr 252

25

lertid icke ens genom en dylik åtgärd vinnas. Kvar skulle nämligen i så lall
stå den inadvertensen, att en icke-adjunktskompetent lärarinna, som överflyttats
i statstjänst, skulle placeras i 22 lönegraden men en annan sådan lärarinna,
som efter ansökan i vanlig ordning utnämnts till ämneslärarinna, placerades
endast i 21 lönegraden, överstyrelsen kunde sålunda icke finna den
här angivna utvägen framkomlig i vad det gällde de kvinnliga icke-adjunktskompetenta
lärarna. Däremot vore det givetvis möjligt att införa 1937 års
övergångsbestämmelse beträffande de icke-adjunktsbehöriga adjunkterna
vid de allmänna läroverken även i lönebestämmelserna för de högre kommunala
skolorna. Till stöd för en sådan åtgärd kunde ytterligare anföras det
obestridliga sakförhållandet, att de kvinnliga lärarna hade fått en ingalunda
obetydlig reell löneförhöjning redan genom sin inplacering i 21 lönegraden,
medan detta icke vore fallet med de manliga lärarna.

Skulle emellertid statsmakterna icke anse den här angivna utvägen till
lösning av förevarande fråga framkomlig, erbjöde sig ingen annan möjlighet
att på lämpligt sätt åt åtminstone vissa av dessa lärare bereda en förmånligare
lönegradsplacering än den, som överstyrelsen förslagsvis framfört i
sitt förutnämnda utlåtande över 1936 års lärarlönesakkunnigas förslag, nämligen
genom uppfattning i lönegrad över den 21 :a efter prövning av Kungl.
Majit i varje särskilt fall. I första rummet syntes överstyrelsen, att i så fall
till en dylik uppfattning borde ifrågakomma de icke-adjunktskompetenta
lärare vid högre kommunala skolor, vilka där beklädde rektorsbefattningar
och vilka vid löneregleringens ikraftträdande inplacerades två lönegrader
lägre — med därmed följande lägre pensionsförmåner — än vissa av de vid
den egna skolan anställda och dem underordnade lärarna. En dylik uppflyttning
kunde också synas vara befogad i fråga örn vissa andra, ehuru icke
i rektors ställning varande lärare, som innehaft en mera framträdande ställning
i respektive skolor eller där gjort en beaktansvärd insats eller ock genom
fortsatta, på ena eller andra viset bestyrkta studier eller pedadogiskt
eller annat författarskap särskilt stärkt sina meriter enligt den vid tillsättande
av lärartjänster gällande andra befordringsgrunden. Även vid tillämpningen
av denna princip torde det emellertid vara nödvändigt att icke tillerkänna
någon lärare en högre lönegradsplacering än som skulle gälla för
samme lärare efter ett statsövertagande av den skola, där han vore anställd,
för så vitt svårbedömbara konsekvenser skulle förebyggas eller icke en
mindre orättvisa botas genom att en större sattes i dess ställe. Örn det stora
flertalet av ifrågavarande lärare vid här ifrågasatta förfaringssätt alltjämt
torde komma att förbliva i 21 lönegraden, sålunda två lönegrader under sina
adjunktskompetenta kolleger, syntes detta ur den synpunkten icke vara mot
rimligheten stridande, att de senare obestridligen måst underkasta sig högst
avsevärt .större kostnader för sin utbildning än de förra.

Överstyrelsen tillerkände emellertid det förra av de här berörda alternativen
företräde, då tillämpningen i praktiken av det senare alternativet torde
visa sig förenad med betydande vanskligheter, såsom också framhållits i propositionen
nr 230/1938.

Med utgångspunkt från de uppgifter rörande rektorer och ordinarie ämneslärare
vid kommunala mellanskolor, kommunala flickskolor och praktiska
mellanskolor, fördelade efter lärarkompetensens art, som funnes intagna i
riksdagens skrivelse nr 339/1938, hade överstyrelsen approximativt räknat
med att vid nämnda tre skoltyper ett 60-tal lärare skulle vid ett bifall till
ovannämnda alternativ I komma att placeras i 22 lönegraden. För statsverket

26

Kungl. Majlis proposition Nr 252.

skulle detta komma att innebära en ökad utgift å cirka 23 OOO kronor per år.
Då emellertid anordningen vore avsedd att bliva en övergångsform, bomme
statens utgifter för ifrågavarande ändamål att år från år successivt minskas.
Ett bifall till det senare alternativet skulle givetvis innebära, att ett mindre
antal ämneslärare erhölle placering i 22 lönegraden, varför kostnaden för
statsverket skulle bliva mindre. Hur mycket mindre vore det dock omöjligt
att beräkna, då eventuell uppfattning skulle komma att ske endast efter
prövning av varje särskilt fall.

De nva bestämmelserna torde böra träda i kraft från och med den 1 juli
1939 och äga tillämpning på sådana lärare, vilka tillträtt sin ordinarie tjänst
vid den kommunala skolan före den 1 januari 1939.

På grund av vad sålunda anförts hemställde överstyrelsen, att sådan ordinarie
ämneslärare vid kommunal flickskola, kommunal mellanskola eller
praktisk mellanskola, som icke ägde behörighet till adjunktstjänst vid allmänt
läroverk och som vid ett eventuellt förstatligande av vederbörande skola
skulle i enlighet med för de allmänna läroverken gällande bestämmelser placeras
i 22 lönegraden, även vid den högre kommunala skolan skulle erhålla
placering i 22 lönegraden, därest han tillträtt sin innehavande ordinarie tjänst
vid den kommunala skolan före den 1 januari 1939.

Undervisningsväsendets lönenämnd har påpekat, att de
manliga lärarna vid de kommunala flickskolorna icke syntes hava varit
åsyftade i den av riksdagen begärda utredningen. Frågan syntes även sakna
aktualitet för de kommunala flickskolorna, då enligt den i riksdagens förutnämnda
skrivelse intagna sammanställningen samtliga manliga lärare vid
kommunala flickskolor avlagt akademisk examen med eller utan åtföljande
provår. Härtill bomme, att det icke kunde med säkerhet bedömas, vilken
löneställning en lärare vid kommunal flickskola skulle erhålla, därest en
sådan skola bomme att förstatligas. På grund härav förordade lönenämnden,
att den föreliggande frågan begränsades till att avse ordinarie manlig
lärare vid kommunal mellanskola och praktisk mellanskola.

Vad anginge innebörden i övrigt av de föreslagna bestämmelserna, syntes
skolöverstyrelsen hava anfört goda skäl för sitt förslag, att den högre löneställning,
som i vissa fall skulle kunna tillerkännas icke-adjunktskompetent
lärare vid ifrågavarande kommunala skolor, borde överensstämma med den
lönegradsplacering, som skulle bliva för vederbörande lärare gällande, därest
skolan förstatligades, varför lönenämnden tillstyrkte det framställda förslaget
i denna del.

Såsom förutsättning för en tillämpning av nu omhandlade förmånligare
lönevillkor hade skolöverstyrelsen bland annat uppställt, att vederbörande
lärare skulle hava tillträtt sin innehavande ordinarie tjänst vid den kommunala
skolan före den 1 januari 1939. Lönenämnden ansåge sig böra i
anledning av detta förslag bringa i erinran, att 1927 års riksdag vid genomförandet
av omorganisationen av det högre skolväsendet bifallit ett av Kungl.
Majit framställt förslag angående anställningsförhållandena för vissa från
kommunal mellanskola överflyttade lärare. I sådant hänseende medgav
riksdagen (skrivelse nr 262/1927, sid. 181, punkt 21), att de den 1 mars
1927 anställda ordinarie ämneslärarna vid kommunal mellanskola, som
ombildades till allmänt läroverk, skulle successivt, i den ordning Kungl.
Majit bestämde, såsom adjunkter respektive ämneslärarinnor överflyttas
till läroverket. Det sålunda uppställda villkoret att lärarna skulle vara anställda
den 1 mars 1927 hade härvid blivit gällande jämväl för de ämnes -

Kungl. Majlis proposition Nr 252.

27

lärare, som överflyttades i statstjänst först mot slutet av omorganisationsperioden,
alltså vid utgången av juni 1935. Med hänsyn till det anförda
förefölle det lönenämnden, att innehav av ordinarie anställning den 1 mars
1927 lämpligen borde fastställas såsom villkor även i nu förevarande sammanhang.
Då de vid sistnämnda tidpunkt anställda manliga ämneslärarna
utan adjunktsbehörighet numera vore adjunkter på övergångsstat i 22 lönegraden.
därest den kommunala mellanskola de tillhört ombildats till allmänt
läroverk, syntes det naturligt att låta jämväl de vid sagda tidpunkt
anställda lärare, vars läroanstalt icke förstatligats, övergångsvis uppbära
lön enligt 22 lönegraden.

Under hänvisning till vad sålunda anförts förordade lönenämnden, att
ordinarie manlig ämneslärare vid kommunal mellanskola eller praktisk mellanskola,
vilken icke ägde behörighet till adjunktstjänst vid allmänt läroverk,
skulle, därest han den 1 mars 1927 varit anställd i egenskap av ordinarie
ämneslärare vid kommunal mellanskola eller högre folkskola, åtnjuta
lön efter 22 lönegraden, därest han enligt de för de allmänna läroverken
tillämpade grunderna skulle vid ett eventuellt förstatligande av vederbörande
skola hava inplacerats i nämnda lönegrad.

Statskontoret har anfört följande: Det av lönenämnden framlagda
förslaget innebure, att en placering i 22 lönegraden endast skulle ifrågakomma
för sådana lärare, vilka innehaft ordinarie anställning som ämneslärare
den 1 mars 1927. Vid ett fortsatt förstatligande av ifrågavarande
läroanstalter skulle sålunda lärare, vilka vunnit ordinarie anställning efter
nämnda tidpunkt och överflyttades till statsläroverk, erhålla en förbättrad
löneställning efter överflyttningen, enär de därefter skulle komma att uppbära
lön som adjunkter, vilka icke innehade behörighet till adjunktsbefattning,
och .sålunda placeras i 22 lönegraden i stället för 21 :a. Statskontoret
ansåge emellertid det oaktat starka sakskäl tala för en begränsning, på sätt
lönenämnden förordat, av antalet lärare, som skulle komma i åtnjutande av
lön enligt 22 lönegraden, varför lönenämndens förslag tillstyrktes.

Kommunala mellan skolornas och högre folkskolornas
lärarföreningar hava framhållit, att man ej utan vidare
kunde jämföra de icke-adjunktskompetenta lärarna vid de kommunala högre
skolorna med ämneslärarinnor vid statens realskolor. Vid dessa senare läroanstalter
vore adjunktstjänsterna och ämneslärarinnetjänsterna olika slag
av befattningar. Så vore däremot icke fallet med de ordinarie tjänsterna vid
kommunala mellanskolor och praktiska mellanskolor, där av ålder blott ett
slag av tjänster funnits. Dessa hade kunnat sökas av adjunkts- och ickeadjunktskompetenta,
manliga och kvinnliga lärare i fri tävlan med varandra.
I anslutning härtill ifrågasattes, huruvida icke även för de ickeadjunktskompetenta
kvinnliga ämneslärarna en motsvarande uppflyttning
till 22 lönegraden kunde ske, örn möjligt generellt men annars efter prövning
av Kungl. Majit i varje särskilt fall.

Beträffande den av undervisningsväsendets lönenämnd och statskontoret
ifrågasatta begränsningen i överstyrelsens förslag, att endast de lärare, som
alltsedan den 1 mars 1927 innehaft ordinarie anställning vid .skolorna
i fråga, skulle kunna uppflyttas till 22 lönegraden, har framhållits, att under
det senaste årtiondet antalet vid skolorna nyanställda ordinarie lärare utan
adjunktskompetens varit i ständigt avtagande. Att under dylika förhållanden
skapa en särställning i lönehänseende åt den fåtaliga grupp av ickeadjunktskompetenta
lärare, som anställts efter den 1 mars 1927, syntes
näppeligen påkallat.

28

Kungl. Maj:ts proposition Nr 252.

Rättvisa och billighet syntes kräva ett fastställande av tidpunkten för
ikraftträdandet av en eventuellt högre löneställning till den 1 januari 1939,
så mycket mera som samtliga lärare vid de högre kommunala skolformerna
redan fått vänta på sin lönereglering ett år längre än övriga lärarkårer.

Styrelsen för kommunala mellanskolornas rektorsförening
har hemställt, att icke-adjunktskompetent mellanskolerektor
måtte få sin lärartjänst värderad lika nied icke-adjunktskompetent realskolerektors
lärartjänst.

Seminarieutbildade lärarinnor m. fl. I en promemoria
hava Anna von der Heyden m. fl. seminarieutbildade lärarinnor anfört bland
annat följande:

Därest de icke-adjunktskompetenta manliga lärarna vid de kommunala
mellanskolorna bleve uppflyttade i 22 lönegraden, borde vägen till bättre
löneplacering icke heller stängas för seminarieutbildade lärarinnor. I realiteten
bleve även detta en övergångsbestämmelse. Om någonsin förhållanden
rättfärdiggjort en sådan, borde det vara nu, då såväl högre lärarinneseminariet
som ämneslärarinneinstitutionen med all sannolikhet komme att upphöra
och dessutom de seminarieutbildade lärarinnor, som ej redan hade
ordinarie anställning i kommunala mellanskolor, näppeligen hädanefter
komme att vinna sådan. Då adjunktskompetenta kvinnliga lärare finge
samma lön som adjunktskompetenta manliga lärare, borde icke-adjunktskompetenta
kvinnliga lärare få samma lön som icke-adjunktskompetenta
manliga lärare.

Örn ett generellt uppflyttande av de seminarieutbildade lärarinnorna vid
de kommunala mellanskolorna i 22 lönegraden ansåges olämpligt såsom
prejudicerande, borde en framkomlig väg vara dispens, meddelad efter prövning
i varje särskilt fall, varvid de två första befordringsgrunderna borde
tillmätas större betydelse.

I förutnämnda skrift från vissa kvinnliga ämneslärare har anhållits, att
Kungl. Maj:t i proposition till 1939 års riksdag måtte föreslå, ati nila ickeadjunktskompetenta
lärare vid de högre kommunala skolorna på grund av
likhet i utbildning, t jänsteställning och t jänsteansvar måtte placeras i samma
lönegrad och att, därest principen uppflvttning efter prövning i värjo särskilt
fall bleve antagen, såväl kvinnor som män måtte erhålla samma möjligheter
till uppflvttning. I skriften yttras bland annat:

Det borde för det första ifrågasättas, örn man överhuvudtaget kunde till
grund för en löneplacering lägga något i framtiden »eventuellt» inträffande.
För flertalet av dessa kommunala skolor, särskilt de i de större samhällena,
där statliga läroverk redan funnes, komme det förutsedda förstatligandet
kanske aldrig till stånd.

Principen att överensstämmelse mellan avlöningsförhållandena vid statens
läroverk och de kommunala skolorna skulle råda vore i själva verket redan
klart bruten, i det att vid de kommunala skolorna såväl manliga sorn kvinnliga
ämneslärare med adjunktskompetens genom 1938 års riksdagsbeslut
vore placerade i 23 lönegraden, medan vid statens läroverk adjunktskompetenta,
kvinnliga lärare tillhörde 21 lönegraden. När därför överstyrelsen sade,
att det vore ofrånkomligt, att frågan örn de icke-adjunktskompetenta, kvinnliga
lärarna vid de kommunala skolorna löstes på samma sätt som vid statens
skolor, så kunde man givetvis fråga sig, varför det icke vore lika ofrånkomligt,
att frågan löstes på samma sätt för de adjunktskompetenta, kvinn -

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 252.

29

liga lärarna. Öinge överstyrelsens förslag igenom, komme emellertid den
egendomligheten att inträffa, att vid en och samma skolform olika principer
komme att tillämpas för lönesättning för olika kategorier av kvinnliga
lärare, nämligen för de adjunktskompetenta likalönsprincipen och för de
icke-adjunktskompetenta principen lön efter kön.

Man kunde inte utan vidare sätta likhetstecken mellan de icke-adjunktskompetenta
lärarna vid de kommunala högre skolorna och ämneslärarinnor
vid de statliga skolorna. Vid de sistnämnda funnes det två slags tjänster,
adjunktstjänster och ämneslärarinnetjänster, för vilka tjänster fordrades
olika behörighet. Vid de kommunala högre skolorna åter funnes blott elt
slags tjänst, ämneslärartjänst, som kunde sökas enligt fullkomligt samma
anställningsvillkor av adjunkts- och icke-adjunktskompetenta, manliga eller
kvinnliga lärare. Ett avsteg från likalönsprincipen skulle vara ännu mer obefogat,
då det gällde de kommunala skolorna än då det gällde de statliga,
emedan alla lärare vid de förra skolorna hade fullkomligt samma tjänsteställning
och samma tjänsteansvar, vilket icke vore förhållandet med adjunkterna
och ämneslärarinnorna vid de statliga skolorna.

Överstyrelsen ville även i sitt alternativ II, alltså den föreslagna uppflyttningen
efter prövning från fall till fall, utestänga de kvinnliga lärarna.

Häremot måste kraftigt genmälas, att tanken på en uppflyttning dispensvägen
ursprungligen kommit fram för att bereda synnerligen förtjänta lärare,
som under en lång följd av år utfört ett högt skattat arbete i de högre kommunala
skolornas tjänst, en högre löneställning, och det vore aldrig fråga örn
att göra åtskillnad mellan förtjänta män och förtjänta kvinnor.

Skolöverstyrelsens berörda förslag avser att bereda förmånligare löne- Departemenlsställning
åt sådana vid kommunala flickskolor, kommunala mellanskolor och thelen.
praktiska mellanskolor i tjänst varande manliga lärare, som sakna såväl för
adjunktstjänst erforderliga examensmeriter som provår. Förslaget bygger i
huvudsak på en vid lönefrågans behandling inom riksdagen framkommen
tanke, att ifrågavarande lärare skulle i lönehänseende likställas med sådan
lärare, som vid ett eventuellt förstatligande av läroanstalten skulle överflyttas
till det statliga läroverket såsom adjunkt i 22 lönegraden, överstyrelsens
förslag har i stort sett icke föranlett annan erinran från de hörda myndigheternas
sida än att såsom förutsättning för den högre lönegradsplaceringen
ansetts böra gälla, att läraren varit ordinarie den 1 mars 1927 och ej,
såsom överstyrelsen föreslagit, sedan den 1 januari 1939.

Genom skolöverstyrelsens förslag hava enligt mitt förmenande de billighetssynpunkter,
som på detta område synas böra tillgodoses, i möjligaste mån
vunnit beaktande. Från lärarhåll har föreslagits, att den ifrågasatta anordningen
skulle utsträckas till att omfatta jämväl icke-adjunktskompetenta
kvinnliga lärare. Härigenom skulle sistnämnda lärare erhålla en gynnsammare
löneställning jin motsvarande lärare vid läroverken. Jag kan icke
förorda en sådan åtgärd.

Jag anser mig böra i huvudsak tillstyrka skolöverstyrelsens föreliggande
förslag, vilket dock på av lönenämnden anförda skäl bör begränsas till att

30

Kungl. Majus proposition Nr 252.

gälla endast vederbörande lärare vid kommunala och vid praktiska mellanskolor.
Det av överstyrelsen alternativt framställda förslaget om uppflyttning
av ifrågavarande lärare i högre lönegrad än den 2Ira efter prövning av
Kungl. Maj:t i varje särskilt fall har jag icke funnit mig kunna förorda på
grund av svårigheterna att, såsom jag i propositionen nr 230/1938 yttrade,
rättvist och likväl efter vissa enhetliga normer bedöma de enskilda fallen.

Då 1938 års riksdag torde hava åsyftat, att företrädesvis lärare med långvarig
tjänstgöring skulle komma i åtnjutande av de förbättrade löneförmånerna,
vill jag tillstyrka lönenämndens förslag, att som villkor för lönegradsuppflyttningen
skall gälla, att vederbörande den 1 mars 1927 innehaft ordinarie
anställning som ämneslärare vid kommunal mellanskola eller högre
folkskola. I övrigt har jag ej funnit anledning till erinran mot skolöverstyrelsens
förslag. Framhållas bör, att jag ej kan tillstyrka retroaktiv tillämpning
av förslaget.

Jag förordar alltså, att ordinarie manlig ämneslärare vid kommunal mellanskola
eller praktisk mellanskola, vilken icke äger behörighet till adjunktstjänst
vid allmänt läroverk och ej heller kan av Kungl. Majit tillerkännas
sådan behörighet, må, därest han den 1 mars 1927 varit ordinarie ämneslärare
vid kommunal mellanskola eller högre folkskola, från och med den
1 juli 1939 åtnjuta lön efter 22 lönegraden.

Enligt från skolöverstyrelsen under hand införskaffade uppgifter torde
omkring 50 lärare komma att beröras av det av mig framlagda förslaget.
Kostnaderna för förslagets genomförande kunna för budgetåret 1939/40 uppskattas
till omkring 25 000 kronor, varav omkring 15 000 kronor skulle belasta
förevarande anslag och omkring 10 000 kronor anslaget till understöd
ål högre folkskolor.

De av skolöverstyrelsen verkställda anslagsberäkningarna finner jag mig
kunna i huvudsak biträda. Under hänvisning i övrigt till vad jag i det föregående
yttrat rörande anslaget till kommunala flickskolor föreslår jag dock,
att det av överstyrelsen beräknade anslaget — 3 395 275 kronor — begränsas
till det av statskontoret angivna beloppet, 3 336 990 kronor, vilket dock bör
dels minskas med kostnaderna för barntillägg, 25 596 kronor, dels höjas med
nyssnämnda belopp av 15 000 kronor. Jag beräknar alltså anslaget till
(3 336 990 — 25 596 + 15 000 =) i avrundat lal 3 325 000 kronor. Anslagsökningen
utgör (3 325 000 — 2 100 000 =) 1 225 000 kronor och föranledes
väsentligen av lönereglering för lärarpersonalen men även — såsom av handlingarna
inhämtats — av en beräknad utökning av antalet kommunala mellanskolor
(från 57 till 61).

Kungl. Majlis proposition Nr 252.

31

3. Bidrag till högre goss- och samskolor.

Förslagsanslaget till Privatläroverk: Bidrag till högre goss- och samskolor
är nu uppfört med 538 800 kronor, av vilket belopp disponeras till understöd
200 300 kronor, till lönetillägg åt lärarinnor förslagsvis 42 500 kronor
och till tillfällig löneförbättring förslagsvis 296 000 kronor.

Såsom närmare framgår av punkten 130 i 1937 års åttonde huvudtitel
(sid. 359), hava sedan budgetåret 1933/34 gällt vissa restriktiva bestämmelser
angående statsbidrag till privatläroverk. Dessa bestämmelser innebära
för närvarande bland annat, att statsbidrag må utgå till sammanlagt
högst 225 parallellavdelningar vid samtliga statsunderstödda privatläroverk
(jfr kungörelsen nr 333/1938).

Skolöverstyrelsen har i skrivelse den 31 augusti 1938 hemställt, dels att
de nu gällande restriktiva bestämmelserna måtte utsträckas att gälla jämväl
för budgetåret 1939/40, dock med den ändringen, att statsbidrag må utgå
till sammanlagt högst 154 parallellavdelningar vid samtliga statsunderstödda
privatläroverk (minskningen av antalet parallellavdelningar föranledd av
vissa högre flickskolors ombildning till kommunala flickskolor), dels ock
att förevarande anslag måtte för nyssnämnda budgetår höjas med 17 200
kronor till 556 000 kronor.

Den begärda anslagshöjningen hänför sig med 9 700 kronor till ökat understöd
för anlitande av manliga lärare (jfr kungörelsen nr 338/1914) och med
7 500 kronor till understöd för vid Stockholms samgymnasium bedriven
aftonundervisning för studentexamen.

Vidare har skolöverstyrelsen i skrivelse den 3 oktober 1938 framlagt för- -slag rörande provisorisk avlöningsförbättring för lärare vid vissa statsunderstödda
enskilda skolor, nämligen privatläroverken, anstalter för utbildande
av lärarinnor i kvinnlig slöjd, fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala
samt vissa utbildningskurser för lärarinnor i hushållsgöromål i avvaktan
på en lönereglering för dessa lärare. Överstyrelsens ifrågavarande förslag
har föranletts bland annat av 1937 års lönereglering för lärare vid de allmänna
läroverken m. fl. statliga läroanstalter.

Vid anmälan under punkten 133 i årets åttonde huvudtitel av frågan örn Departementsprovisorisk
avlöningsförstärkning åt lärare vid ifrågavarande privata läro- chefen.
anstalter framhöll jag, att en förbättring av löneförmånerna för nämnda
lärarpersonal visserligen syntes motiverad med hänsyn till de av 1937 års
riksdag beslutade löneregleringarna för personalen vid vissa statliga och
kommunala läroanstalter men att denna fråga tarvade ytterligare beredning.

Jag ansåg mig därför ej kunna föreslå Kungl. Majit att för 1937 års riksdag
framlägga förslag i ämnet. Jag beräknar med hänsyn härtill förevarande

32 Kungl. Maj:ts proposition Nr 252.

anslag med utgångspunkt från nu gällande löne- och statsbidragsförhållanden.

Någon ökning av nämnda anslag för anlitande i större utsträckning än
hittills av manliga lärare anser jag mig ej kunna nu tillstyrka.

Beträffande frågan om understöd till den vid Stockholms samgymnasium
bedrivna aftonundervisningen får jag erinra, att statsutskottet vid 1937 års
riksdag i utlåtande nr 190 i anledning av ett motionsvis framställt yrkande
om understöd till ifrågavarande ändamål uttalat, att det enligt utskottets
mening närmast ankomme på Stockholms stad att, därest så skulle visa sig
erforderligt, träda hjälpande emellan. Vidare har Kungl. Maj:t genom beslut
den 13 maj 1938 förordnat, att en linje med aftonundervisning för realoch
studentexamen skulle försöksvis från och med läsåret 1938—39 anordnas
vid högre allmänna läroverket å Kungsholmen i Stockholm. Under
sådana förhållanden kan jag ej för närvarande förorda överstyrelsens förslag
i denna del.

Enligt under hand inhämtad uppgift har skolöverstyrelsen vid beräkning
av antalet parallellavdelningar utgått från att första ringen av gymnasiet vid
Lyceum för flickor skall avvecklas med utgången av innevarande läsår. I
det följande förutsätter jag emellertid, att nämnda gymnasium under nästa
läsår bibehålies oförändrat. Med hänsyn härtill bör det högsta antal parallellavdelningar
vid samtliga statsunderstödda privatläroverk, till vilka statsbidrag
må utgå, bestämmas till 155. Härvid utgår jag från att den föreslagna
konmiunaliseringen av högre flickskolor i Slockholm genomföres från och
med budgetåret 1939/40.

I övrigt har jag icke funnit anledning till erinran mot överstyrelsens förslag.
Förevarande anslag bör således för nästa budgetår disponeras på samma
sätt som för innevarande budgetår och uppföras med oförändrat belopp,
538 800 kronor.

4. Bidrag till högre flickskolor.

Förslagsanslaget till Privatläroverk: Bidrag till högre flickskolor, som nu
är uppfört med 1 365 000 kronor, disponeras med 230 000 kronor till understöd,
med förslagsvis 244 400 kronor till lönetillägg åt lärarinnor och med
lörslagsvis 890 600 kronor till tillfällig löneförbättring. Angående fördelningen
av anslagsposten till understöd hänvisas till statsliggaren för budgetåret
1938/39, sid. 500 f.

1933 års riksdag beslutade den ändringen i bestämmelserna angående
grundunderstöd till högre flickskola, att sådant understöd finge utgå i regel
med högst 4 800 kronor, därest skolan omfattade mer än fyra årsklasser
utöver den egentliga folkskolan. Denna begränsning har utsträckts att gälla
även för innevarande budgetår (jfr kungörelsen nr 333/1938).

Kungl. Maj:ts proposition Nr 252.

3.‘i

Skolöverstyrelsen har i skrivelse den 31 augusti 1938 hemställt, dels att
sistnämnda begränsningsföreskrift måtte gälla jämväl för budgetåret 1939/40,
dels ock att förevarande anslag måtte för sistnämnda budgetår minskas med
743 350 kronor till 621 650 kronor. I skrivelsen hava verkställts följande
anslagsberäkningar:

På grund av att fem högre flickskolor ombildats till kommunala flickskolor
trän och med den 1 juli 1939, nämligen Söderhamns elementarläroverk
för flickor, Göteborgs lyceum för flickor, Mathilda Halls skola, Fruntimmersföreningens
flickskola och Vasa flickskola, kunde anslagsposten till
understöd för budgetåret 1939/40 minskas med 28 000 kronor.

I skrivelse den 11 juli 1938 (se ovan) hade överstyrelsen hemställt, att
följande fjorton högre flickskolor i Stockholm måtte ombildas till kommunala
flickskolor från och med den 1 juli 1939, nämligen Annaskolan-Detthowska
skolan, Ateneum för flickor, Brummerska skolan. Kungsholms elementarskola
för flickor, Lyceum för flickor, Lychouska skolan, Margaretaskolan,
Anna Sandströms skola, Anna Schuldheis’ skola, Södermalms högre
läroanstalt för flickor, Wallinska skolan, Vasa högre flickskola, Åhlinska
skolan och Äppelvikens elementarskola. Beträffande gymnasierna vid Lyceum
för flickor, Södermalms högre läroanstalt för flickor samt Wallinska
och Åhlinska skolorna hade stadskollegiets i Stockholm gvmnasiekommitté
räknat med (se ovan), att de två förstnämnda gymnasierna skulle efter en
successiv avveckling nedläggas samt att de två sistnämnda skulle sammanslås
och anknytas till Vasastadens kommunala flickskola. Med hänsyn härtill
hade överstyrelsen för de båda förstnämnda gymnasierna, vilka under
budgetåret 1939/40 beräknades skola omfatta ringarna II—IV, räknat med
ett understödsanslag å 1 500 kronor till vartdera gymnasiet. Till WallinÅhlinska
gymnasiet räknade överstyrelsen förslagsvis med ett belopp av
4 000 kronor. Ett bifall till framställningen örn kommunalisering av flickskolorna
i Stockholm skulle medföra en besparing å anslagsposten med
81 400 kronor.

Ombildning av Umeå elementarläroverk för flickor till kommunal flickskola
medförde en minskning av anslagsposten med 5 600 kronor.

Med hänsyn till att Oskars högre flickskola komme att med utgången av
läsåret 1938—39 helt nedlägga sin verksamhet, erfordrades ej understöd till
skolan för budgetåret 1939/40. Då till skolan f or innevarande budgetår beräknats
5 400 kronor, kunde anslagsposten minskas med 5 400 kronor.

Understödet för undervisningen i allmänhet vid Västerviks läroanstalt för
flickor hade för innevarande budgetår beräknats till 4 500 kronor. Vid fördelningen
av understödet hade emellertid beloppet höjts till 4 800 kronor.
Då skolan i fråga även för kommande budgetår borde erhålla 4 800 kronor,
föresloge överstyrelsen en höjning av anslagsposten med 300 kronor.

Beträffande anslag till undervisningen i huslig ekonomi föresloges en
minskning med 200 kronor (motsvarande vad som skett vid fördelningen av
anslagsposten till nämnda ändamål för innevarande budgetår).

Anslagsposten borde alltså för budgetåret 1939/40 å ena sidan minskas
med (28 000 + 81 400 + 5 600 + 5 400 +'', 200 =) 120 600 kronor, men å
andra sidan ökas med 300 kronor samt uppföras med (230 000— 120 600 +
+ 300 =) 109 700 kronor.

Lönetillägg dt lärarinnor. Denna post torde för budgetåret 1939/40 kunna
minskas dels på grund av det definitiva nedläggandet av Oskars högre flick Bihang

lill riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 252. 3

34

Kungl. Majlis proposition Nr 252.

skola i Stockholm, dels på grund av ombildningen av flickskolan i Söderhamn
till kommunal flickskola, dels på grund av nämnda flickskolors i Göteborg
sammanslagning och ombildning till en kommunal flickskola. Den
härav föranledda minskningen i anslagsposten uppskattades till 30 725 kronor.
Därest den föreslagna ombildningen av flickskolor i Stockholm till kommunala
flickskolor komme till stånd, uppstode en ytterligare minskning av
115 670 kronor. Ombildningen av flickskolan i Umeå till kommunal flickskola
skulle medföra en minskning med cirka 4 545 kronor.

Anslagsposten syntes sålunda för budgetåret 1939/40 kunna beräknas till
(244 400 — 30 725 — 115 670 — 4 545 =) 93 460 kronor.

Tillfällig löneförbättring. Den minskning i anslagsbehovet, som uppstode
på grund av att vissa hithörande skolor icke vidare komme att åtnjuta bidrag
ur anslagsposten, uppskattades till 94 540 kronor. En ombildning av
flickskolorna i Stockholm skulle komma att medföra en anslagsminskning å
361 900 kronor och en ombildning av flickskolan i Umeå å ytterligare
15 670 kronor. Anslagsposten borde sålunda minskas med (94 540+361 900+
+ 15 670=) 472 110 kronor och för budgetåret 1939/40 uppföras med
(890 600—472 110=) 418 490 kronor.

Sedan styrelsen för aktiebolaget Lyceum, vilket bolag uppehåller förutnämnda
läroanstalt, Lyceum för flickor, därefter gjort framställning om
oförändrat anslag å 2 000 kronor till läroanstaltens gymnasium, har skolöverstyrelsen
i utlåtande den 7 november 1938 tillstyrkt framställningen och
i anledning därav hemställt, att anslagsposten Understöd till högre flickskolor
måtte ökas med 500 kronor. Vidare hemställes, att det i överstyrelsens
förutnämnda skrivelse den 3 oktober 1938 beräknade beloppet till provisorisk
avlöningsförbättring måtte av samma anledning ökas med 500 kronor.

I nämnda yttrande bär skolöverstyrelsen anfört i huvudsak följande:

Del syntes överstyrelsen obestridligt, att Stockholms stads gymnasiekommitté
ännu icke tagit slutgiltig ståndpunkt till frågan om avvecklingen av
Lyceums gymnasium. Till grund för gymnasiekommitténs förslag om beredande
av ett ökat antal platser för flickor i statliga gymnasier i Stockholm
hade legat vissa approximativa beräkningar av detta behov. Med utgångspunkt
från lärjungeantalet i Stockholms högre skolor hade beräknats, att
det skulle förefinnas ett behov av att överflytta cirka 490 kvinnliga lärjungar
från enskilda till statliga gymnasier, varvid drygt ett hundratal skulle
kunna beredas plats inom den nuvarande läroverksorganisationen. Minimibehovet
av helt nya platser beräknades till 375—400. I utlåtande den 31
oktober 1938 rörande bland annat ombildning av nya elementarskolan
hade överstyrelsen uttalat vissa tvivel på tillförlitligheten i de kommitterades
sifferresultat. överstyrelsen hade därvid påpekat den på senare år allt kraftigare
ökningen av antalet lärjungar i de högre skolorna, vilken ökning vore
mest påfallande beträffande flickorna. Mycket syntes alltså tala för att det
minim i tal gymnasieplatser, varmed de kommitterade räknat, redan under de
närmaste åren komme att visa sig alldeles för knappt tilltaget, och att det
följaktligen komme att föreligga ett större kvarvarande behov av platser i
enskilda flickgymnasier än det, varmed de kommitterade räknat.

Under dylika förhållanden ansåge överstyrelsen klokheten bjuda, att man
såge tiden an i ännu något år för att kunna bilda sig en mera bestämd upp -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 252.

35

fattning om i vilken riktning utvecklingen på hithörande område syntes
komma att gå, innan man skrede till avvecklingen av ett gymnasium, som visat
sig vara i hög grad uppskattat och för närvarande vore det av flickor
talrikast besökta av samtliga enskilda gymnasier i Stockholm. För iakttagande
av en dylik försiktighet syntes även den omständigheten tala, att det
torde dröja ännu någon tid, innan nya elementarskolan kunde bereda flickor
från de östliga delarna av Stockholm gymnasieundervisning i en läroverksbyggnad,
belägen inom detta område och med det utrymme och den
utrustning, som Lyceums nyuppförda och fullt modernt inredda skolbyggnad
för närvarande kunde erbjuda. Skulle den för nya elementarskolan avsedda
ombildningen av lokala eller andra skäl icke kunna börja att genomföras
redan med läsåret 1939—40, torde det vara i särskild grad olämpligt
att med samma läsår börja avvecklingen av Lyceums gymnasium.

Av de nuvarande privata flickskolorna i Stockholm skola, vid bifall till
1 öreliggande förslag rörande kommunalisering av enskilda skolor därstädes,
i fortsättningen såsom enskilda av kommunen understödda skolor kvarstå
— förutom Lyceum för flickor, vilken läroanstalt förutsättes skola i varje
fall under läsåret 1939—40 vara i verksamhet — nya elementarskolan för
flickor samt Wallinska och Åhlinska skolornas till en läroanstalt förenade
gymnasier. I den av staden verkställda kommittéutredning, vars betänkande
ligger till grund för den förutnämnda omorganisationen av den högre flick -undervisningen i Stockholm, förutsattes, att efter omorganisationen, utöver
eljest utgående understöd, anslag skulle i mån av behov utgå för nedbringande
av terminsavgifterna i nya elementarskolans för flickor elementaravdelningar.
Örn kostnaderna härför, såsom kommittén ansåge rimligt, icke
borde komma på kommunen ensam utan även på statsverket, torde kommunen
å andra sidan — heter det å sid. 115 i berörda kommittéutredning —
icke böra undandraga sig att, därest det i fortsättningen befunnes påkallat
att nedsätta elevavgifterna i de kvarstående enskilda flickgymnasierna, bidraga
härtill. Det kunde vidare ej anses uteslutet, fortsätter kommittén, att
de genom statsbidragsvillkor reglerade kommunala anslagen till statsunderstödda
enskilda skolor kunde komma att ökas i samband med en eventuell
lönereglering för dessa skolor.

Något direkt förslag i de nu berörda hänseendena har, såvitt jag kunnat
finna, icke från stadens sida framställts i samband med den ifrågasatta omorganisationen
av flickundervisningen i Stockholm. Däremot har stadskollegiet
i Stockholm i utlåtande nr 118/1938 förklarat sig förutsätta, att omfattningen
och fördelningen mellan stat och kommun av det allmännas bidrag
till de såsom enskilda tills vidare kvarstående läroanstalterna sedermera
skulle bliva föremål för underhandlingar med statsverket. Då jag emellertid
lunnit det angeläget, att denna fråga redan nu regleras, har jag ansett mig
höra i detta sammanhang upptaga nämnda spörsmål.

Av en i ämnet inom ecklesiastikdepartementet upprättad promemoria inhämtas
följande:

36

Kungl. Maj:ts proposition Nr 252.

Det syntes påkallat, att staten vidtoge åtgärder för nedbringande av de förhållandevis
höga terminsavgifterna vid de kvarstående enskilda flickskolorna
i Stockholm. Lämpligen borde dessa åtgärder begränsas till att avse flickgymnasierna,
och som en förutsättning torde böra gälla, att Stockholms
stad vidtoge motsvarande åtgärder. Då de läroanstalter, varom här vore
fråga, torde sakna möjligheter att i vidare mån än redan skett bevilja befrielse
från eller nedsättning i terminsavgifterna, torde allmänna medel böra
ställas till förfogande för ändamålet. Ifrågavarande kostnader syntes böra
delas lika mellan staten och Stockholms stad.

Beträffande storleken av det statsanslag, som på grund härav kunde bliva
erforderligt, finge följande anföras.

Terminsavgifterna vid högre flickskolor skulle enligt gällande bestämmelser
underställas skolöverstyrelsen för prövning och fastställelse. Läroanstalt
vore skyldig att åt lärjungar i klasserna över de förberedande bevilja
befrielse från eller nedsättning i de vid läroanstalten utgående avgifterna
till så stor utsträckning, att den minskning i avgifter, som härigenom
uppkomme, utgjorde minst 15 procent av det belopp, vartill terminsavgifterna
vid anstalten skolat uppgå, därest samtliga lärjungar erlagt fulla avgifter,
dock att läroanstalten icke vore skyldig medgiva befrielse från eller
nedsättning i terminsavgifter till sammanlagt högre belopp än som motsvarade
det anstalten tilldelade statsanslaget, anslag till huslig ekonomi icke
medräknat.

Enligt vad under hand inhämtats, beräknades lärjungeavgifterna vid
Wallin-Åhlinska gymnasiet under läsåret 1939—40 komma att uppgå till ett
nettobelopp av 67 500 kronor. Inkomsten av terminsavgifter vid nya elementarskolans
för flickor gymnasium uppgick, enligt vad i ärendet upplysts,
under läsåret 1937—38 till omkring 45 400 kronor. Terminsavgift.suppbörden
torde med ledning härav kunna beräknas uppgå till sammanlagt omkring
115 000 kronor.

Från skolöverstyrelsen inhämtade uppgifter gåve vid handen, att summan
av terminsavgifterna vid nämnda båda gymnasier, därest samtliga lärjungar
erlagt fulla avgifter, kunde för läsår räknat, med utgångspunkt från de för
läsåret 1937—38 gällande terminsavgiftsbeloppen och det höstterminen 1938
förefintliga lärjungeantalet, beräknas till omkring 136 000 kronor. Oaktat
nämnda läroanstalter enligt de nyss anförda bestämmelserna vöre skyldiga
medgiva befrielse från eller nedsättning i terminsavgifterna med sammanlagt
högst 6 000 kronor, kunde de av läroanstalterna efterskänkta beloppen sålunda
beräknas uppgå till (136 000— 115 000=) 21 000 kronor, motsvarande
omkring 15 procent av det belopp, vartill terminsavgifterna vid anstalterna
skolat uppgå, därest samtliga lärjungar erlagt fulla avgifter. Örn
nämnda kvotdel i stället skulle höjas till 30 procent, skulle terminsavgiftsuppbörden
för läsår räknat minskas med sammanlagt omkring 20 000 kronor.
Skulle åter terminsavgifterna vid nämnda gymnasier utgå med samma belopp
som vid det nuvarande statliga högre allmänna läroverket för flickor i
Stockholm, skulle — därest befrielse från eller nedsättning i avgifterna icke
alls beviljades — terminsavgiftsuppbörden för läsår räknat enligt av överstyrelsen
lämnad uppgift utgöra allenast omkring 49 000 kronor, d. v. s. ett
belopp, som med (115 000 — 49 000=) 66 000 kronor understege det nu uttagna
beloppet.

Från dessa utgångspunkter syntes en skälig minskning av avgifterna vid
Wallin-Åhlinska gymnasiet och nya elementarskolans för flickor gymnasium

Kungl. Majlis proposition Nr 252.

37

ernås, om till läroanstalternas förfogande för ändamålet ställdes ett belopp
av förslagsvis 44 000 kronor. Härigenom skulle visserligen avgifterna komma
att ganska avsevärt överstiga de vid det statliga flickläroverket utgående.
Befrielse från eller nedsättning i de vid gymnasierna utgående avgifterna
skulle dock kunna ske till så stor utsträckning, att den minskning i avgifterna,
som härigenom uppkomme, skulle utgöra närmare 50 procent av det
belopp, vartill terminsavgifterna skolat uppgå, därest samtliga lärjungar
erlagt fulla avgifter. Till nämnda belopp torde emellertid böra läggas ett
efter enahanda grunder beräknat belopp för nedbringande av terminsavgifterna
vid gymnasiet vid Lyceum för flickor, vilket kunde förutsättas
komma att under någon tid vara i verksamhet. På grund härav torde
för ifrågavarande ändamål böra beräknas sammanlagt 60 000 kronor,

varav —9 = 30 000 kronor borde tillskjutas av staten och 30 000 kronor

av Stockholms stad. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att, på förslag
av skolöverstyrelsen och med beaktande av de ifrågavarande gymnasiernas
inbördes storlek, meddela närmare bestämmelser rörande fördelningen mellan
gymnasierna av omförmälda statsanslag å 30 000 kronor.

Stockholms stads motsvarande anslag torde böra fördelas i samma proportion.
I detta sammanhang borde emellertid framhållas, att från Stockholms
stads sida framställts önskemål, att staden skulle erhålla rätt, att —
intill dess genom statens försorg en lönereglering kommit till stånd för lärarpersonalen
vid ifrågavarande flickläroverk — använda hela eller en del av
stadens omförmälda tillskott å 30 000 kronor till löneförbättring åt nämnda
lärarpersonal. Då det i annat fall kunde befaras, att en del av de vid nämnda
flickgymnasier anställda lärarna komme att i samband med kommunaliseringen
av de förutnämnda enskilda läroanstalterna övergå i kommunal
tjänst, vilket skulle vålla svåra olägenheter för de enskilda gymnasierna,
torde erinran icke böra resas mot den från stadens sida ifrågasatta anordningen,
dock med det förbehållet att stadens ifrågavarande bidrag å 30 000
kronor från och med den tidpunkt, då lönereglering genomfördes för de enskilda
läroanstalterna, och senast från och med budgetåret 1941/42 komme
att i sin helhet användas för nedbringande av terminsavgifterna.

I ett den 30 mars 1939 i anledning av berörda promemoria avgivet utlåtande
har skolöverstyrelsen förklarat sig icke hava något att erinra mot det
ifrågasatta nedbringandet av terminsavgifterna vid de tre flickgymnasierna
i Stockholm, dock endast under sådan förutsättning, att statsanslag enligt
samma principer tilldelades övriga statsunderstödda enskilda flickgymnasier
i landet, nämligen gymnasiet vid Södermalms högre läroanstalt för flickor i
Stockholm, vilket gymnasium torde från och med nästa läsår komma att
successivt avvecklas, samt gymnasiet vid Sigrid Rudebäcks skola i Göteborg.

överstyrelsen finge emellertid i detta sammanhang fästa uppmärksamheten
därpå, att, därest en sänkning av avgifterna vid de statsunderstödda
flickgymnasierna komme till stånd, denna enligt överstyrelsens mening torde
påkalla en motsvarande sänkning av terminsavgifterna vid andra statsunderstödda
enskilda skolor och i följd diirav ett ökat statsbidrag. En särställning
för en viss grupp av ifrågavarande läroanstalter i enlighet med vad här ifrågasatts
torde i varje fall icke vara motiverad annat än som en övergångsanord -

38

Kungl. Maj:ts proposition Nr 252.

ning. En närmare utredning vore emellertid erforderlig för ett allsidigt bedömande
av denna fråga.

Beträffande det ifrågasatta statsbidragsbeloppet å 30 000 kronor finge överstyrelsen
anföra följande. Med utgångspunkt från tillgängliga siffror skulle
ett belopp å 44 000 kronor till de båda ovan först nämnda gymnasierna
innebära en sänkning av bruttoterminsavgifterna med cirka 32 procent. En
sänkning av bruttoterminsavgifterna vid gymnasiet vid Lyceum för flickor,
beräknat efter samma procenttal, skulle innebära, att denna skola tilldelades
ett anslag för ifrågavarande ändamål å cirka 19 000 kronor. Den erforderliga
summan skulle sålunda uppgå till sammanlagt 63 000 kronor.
Beräknat efter samma principer skulle till tre kvarvarande ringar vid gymnasiet
vid Södermalms högre läroanstalt för flickor och till gymnasiet vid
Sigrid Rudebecks skola i Göteborg erfordras 22 000 kronor. Sammanlagt

skulle alltså ett statsbidrag å —--— = 42 500 kronor bliva erforderligt un der

nästa budgetår för att nedbringa terminsavgifterna vid de statsunderstödda
flickgymnasierna i riket.

Departe- Vid ett genomförande av den omorganisation av den högre flickundermentschefen,
visningen i Stockholm, som av mig i det föregående och i propositionen
nr 211/1939 förordats och som innebär, att vissa enskilda flickskolor ersättas
dels med statliga läroanstalter, dels med kommunala flickskolor, kan den
under nu förevarande anslag ingående posten till understöd enligt skolöverstyrelsens
beräkningar för nästa budgetår minskas med 81400 kronor.
Denna kalkyl anser jag kunna i huvudsak godtagas. För att erhålla viss
marginal och i betraktande jämväl av vad överstyrelsen yttrat i berörda
utlåtande av den 7 november 1938 föreslår jag emellertid, att den av nämnda
anledning föranledda anslagsminskningen begränsas till 80 000 kronor. Förevarande
anslag bör alltså ökas med 1 400 kronor i jämförelse med överstyrelsens
förslag.

I den förutnämnda propositionen nr 211 (sid. 49) framhöll jag, att åtgärder
kunde ifrågasättas för nedbringande av terminsavgifterna vid de flickläroverk
i Stockholm, som komme att kvarstå efter den förutberörda omorganisationen
av den högre flickundervisningen i Stockholm. Såsom jag redan
i det föregående framhållit, är det angeläget, att regleringen av denna
fråga, som angår både staten och Stockholms stad, icke skjutes på framtiden
utan kommer till stånd redan nu i samband med genomförandet av den
ifrågasatta omorganisationen. I detta syfte har inom ecklesiastikdepartementet
upprättats förutnämnda promemoria, i vilken ifrågasatts åtgärder för
nedbringande av terminsavgifterna vid det förenade Wallin-Åhlinska gymnasiet
samt vid gymnasierna vid nya elementarskolan för flickor och vid
Lyceum för flickor.

Åtgärder i ifrågasatt riktning torde böra under nuvarande förhållanden
vidtagas allenast i den utsträckning, som direkt betingas av de ifrågasatta
skolorganisatoriska åtgärderna i Stockholm. Med hänsyn härtill finner jag

Kungl. Maj:ts proposition Nr 252.

39

mig, i motsats till skolöverstyrelsen, icke böra nu tillstyrka åtgärder för nedbringande
av avgifterna vid gymnasiet vid Södermalms högre läroanstalt för
flickor i Stockholm, vilken läroanstalt avses skola successivt avvecklas från
och med nästa läsår, och ej heller vid Sigrid Rudebecks skola i Göteborg.
Frågan örn storleken av det allmännas bidrag till dessa och andra enskilda
skolor lärer böra framdeles tagas under omprövning, lämpligen i samband
med förutnämnda utredning rörande förbättrade löneförmåner för lärarpersonalen
vid sådana skolor, vid vilken frågan om grunderna för statens
och kommunernas bidrag till berörda skolor ej synes kunna förbigås.

För ifrågavarande ändamål torde, i anslutning till vad i förutnämnda promemoria
och av skolöverstyrelsen yttrats, ett belopp av i runt tal 60 000 kronor
böra ställas till förfogande, varav hälften synes böra bestridas av statsverket
och hälften av Stockholms stad. Vad sålunda ifrågasatts medför givetvis
icke ändring i fråga om den för läroanstalterna nu stadgade skyldigheten
att i viss utsträckning medgiva befrielse från eller nedsättning i avgifterna.
Jag har intet att erinra mot att stadens tillskott, örn och i den utsträckning
så efter närmare omprövning befinnes erforderligt, under en övergångstid
användes till löneförbättring åt lärarpersonalen vid de ifrågavarande
skolorna utöver vad av staden för sådant ändamål för närvarande
utgives. Dock vill jag härvid knyta den bestämda förutsättningen, att stadens
bidrag senast från och med budgetåret 1942/43 i sin helhet användes
enbart för nedbringande av terminsavgifterna.

Under åberopande av vad sålunda anförts föreslår jag, att under nu förevarande
anslag beräknas ett belopp av 30 000 kronor till nedbringande av
terminsavgifterna vid det förenade Wallin-Åhlinska gymnasiet samt vid
gymnasierna vid nya elementarskolan för flickor och vid Lyceum för flickor,
att utgå under förutsättning att staden på sätt nyss angivits tillskjuter enahanda
belopp. Det torde böra ankomma på staden att utan särskilt bidrag
av statsmedel tillhandahålla det anslag för nedbringande av terminsavgifterna
vid vederbörande elementaravdelningar, som vid bifall till vad sålunda
föreslagits kan befinnas påkallat. I detta sammanhang anser jag mig böra
framhålla önskvärdheten av att staden härutöver på lämpligt sätt träder
hjälpande emellan, ifall ifrågavarande enskilda flickläroverk i Stockholm
skulle visa sig vara i behov av understöd utöver vad som i vanlig ordning
tillkommer dem. Härmed åsyftar jag även Södermalms högre läroanstalt
för flickor, vars gymnasium under avvecklingsperioden kan behöva särskilt
understödjas.

Mot överstyrelsens anslagsberäkningar i övrigt, som innebära, att förevarande
anslag skulle minskas med omkring 560 000 kronor till följd avomorganisationen
av den högre flickundervisningen i Stockholm och nied
omkring 180 000 kronor med hänsyn till avveckling av högre flickskolor i
andra orter, på grund varav anslaget skulle för nästa budgetår uppföras med

40

Kungl. Maj:ts proposition Nr 252.

i runi tal 620 000 kronor, har jag intet att erinra. Anslaget torde alltså böra
bestämmas till (1 400 -f- 30 000 4- 620 000 —) 651 400 kronor, vilket belopp
torde böra avrundas till 650 000 kronor. Det torde få ankomma på Kungl.
Maj:t att i vanlig ordning meddela bestämmelser rörande anslagets fördelning.

Mot överstyrelsens förslag om förlängning av gällande restriktiva bestämmelser
angående grundunderstöd till högre flickskolor har jag ej funnit anledning
till erinran.

5. Bidrag till avlöning åt lärare vid folkskolor.

Förslagsanslaget till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt lärare vid
folkskolor var för budgetåret 1936/37 uppfört med 62 350 000 kronor. I
anslutning till Kungl. Maj:ts i proposition nr 270/1937 därom framlagda
förslag beslöt riksdagen lönereglering för folk- och småskollärare, att träda
i kraft den 1 januari 1938. Anslaget beräknades enligt nämnda proposition
vid oförändrade löneförhållanden och vid i stort sett oförändrad lästid för
budgetåret 1937/38 till 65 600 000 kronor. Höjningen på grund av löneregleringen
uppskattades till omkring 25 000 000 kronor för helt år räknat.
Enär löneregleringen skulle träda i kraft den 1 januari 1938, beräknades
halva denna höjning, d. v. s. 12 500 000 kronor, falla på budgetåret 1937/38.
Med hänsyn till ifrågasatta jämkningar i gällande bestämmelser örn utbetalning
av förskott till skoldistrikten begränsades emellertid den av löneregleringen
föranledda anslagshöjningen för nyssnämnda budgetår till 11 000 000
kronor, vartill kom ett belopp av 4 000 000 kronor, belöpande på engångskostnader
för s. k. övergångslön. Anslaget uppfördes sålunda för budgetåret
1937/38 med (65 600 000 4- 11 000 000 4- 4 000 000 =) 80 600 000 kronor.

Vid sina anslagsberäkningar för budgetåret 1938/39 utgick skolöverstyrelsen
från att merkostnaden för löneregleringen under nämnda budgetår bomme
att uppgå till det förutnämnda i propositionen nr 270/1937 angivna beloppet
av 25 000 000 kronor. Enligt 1938 års åttonde huvudtitel (sid. 405 f.)
biträdde jag denna beräkningsgrund men framhöll, att de av 1937 års riksdag
fattade besluten rörande anpassning av lönegradsplaceringen för lärarna
efter vissa bestämda årliga lästider komme att för budgetåret 1938/39
medföra kostnader utöver det av överstyrelsen beräknade beloppet. Med
hänsyn till anslagsberäkningarna i övrigt fann jag emellertid någon justering
uppåt av det av överstyrelsen föreslagna anslaget icke vara av denna anledning
erforderlig. Vidare betonade jag, att det icke vore möjligt att då avgöra
i vad mån de beslut, som av skoldistrikten fattats eller komme att fattas
rörande utsträckning av den årliga lästiden, komme att påverka anslagsbehovet
för budgetåret 1938/39. Jag förutsatte emellertid, att överstyrelsen
hade sin uppmärksamhet riktad på denna faktor i anslagsberäkningarna

Kungl. Maj:ts proposition Nr 252.

41

och till ett kommande år sökte beräkna förevarande anslag med hänsynstagande
till densamma.

I enlighet med de verkställda beräkningarna uppfördes anslaget för
budgetåret 1938/39 med 89 500 000 kronor.

Beträffande anslagsdispositionen hänvisas till statsliggaren för nämnda
budgetår, sid. 520.

Gällande avlöningsbestämmelser återfinnas i avlöningsreglemenlet den 30
september 1937 (nr 868) för lärare vid folk- och småskolor samt statsbidragsbestämmelserna
i kungörelsen den 10 december 1937 (nr 999) angående
statsbidrag till avlöning av lärare vid folk- och småskolor m. m.

Beträffande rekvisition och utbetalning av statsbidrag gälla i huvudsak
enahanda bestämmelser, som enligt det föregående äro stadgade beträffande
kommunala flickskolor m. fl. läroanstalter. I detta hänseende hänvisas
jämväl till redogörelsen i efterföljande promemoria.

Skolöverstyrelsen har i skrivelser den 31 augusti och den 14 oktober
1938 framlagt förslag angående beräkning av förevarande anslag för budgetåret
1939/40. Med utgångspunkt från nu gällande lönebestämmelser har
anslagsbehovet uppskattats till 96 170 000 kronor för budgetåret 1939/40.
Av skrivelserna inhämtas följande:

1. Statsbidrag till avlöning åt lärare vid folk- och
småskolor. Verkställd undersökning hade visat, att, sedan lärare vid
folk- och småskolor blivit från den 1 januari 1938 inplacerade i löneklasser
i enlighet med det nya avlöningsreglementet av den 30 september 1937, utgifterna
från anslaget för detta ändamål under det första halvåret utgjort
47 997 601 kronor.

Helårsbehovet borde sålunda beräknas till dubbla beloppet, 95 995 202
kronor, eller i avrundat tal 96 000 000 kronor. Det vore dock sannolikt, att
utgifterna för ändamålet under budgetåret 1939/40 komme att bliva något
större, särskilt med hänsyn till högre lönegradsplacering för lärarna, som
bleve följden av den alltjämt pågående utsträckningen av lästiden inom
skoldistrikten.

2. Statsbidrag till avlönande av Överlärare. Enligt hos
överstyrelsen tillgängliga uppgifter hade efter beslut av Kungl. Maj:t i varje
särskilt fall medgivits arvodesbidrag enligt de grunder, som angåves i kungörelsen
den 19 juni 1936 (nr 307) angående statsbidrag till arvoden åt
Överlärare vid folk- och småskolor, under tiden den 1 juli 1936—den 1
augusti 1938 med ett sammanlagt belopp av 128 600 kronor; därav omkring
112 000 kronor under budgetåret 1936/37 och 16 600 kronor under budgetåret
1937/38. Med hänsyn till att nya överlärartjänster alltjämt komme att
inrättas, torde man kunna räkna med en stegring i anslagsbehovet under de
båda närmaste budgetåren av sammanlagt minst 16 000 kronor. Det totala
medelsbehovet för ändamålet under budgetåret 1939/40 kunde alltså beräknas
lill (128 600 + 16 000=) 144 600 kronor eller i runt (al 145 000 kronor,
innebärande en anslagsökning av 20 000 kronor.

42

Kungl. Maj:ts proposition Nr 252.

3. Ersättning tor flyttningskostnad. Dylik ersättning utginge
enligt kungörelsen nr 34/1938. Under budgetåret 1937/38 hade Kungl.
Majit beviljat flyttningskostnadsersättning i 46 fall med ett sammanlagt
belopp av i runt tal 7 000 kronor. Det under denna post upptagna anslaget
av 10 000 kronor torde böra kvarstå oförändrat även under budgetåret
1939/40.

4. Anordnande av försök med förstär k ningsa nordli
ingar i skolor av B 2 - f o r m e n. Anslaget under denna post hade
för budgetåret 1938/39 uppförts med ett från 10 000 till 13 000 kronor ökat
belopp. Anslagsposten finge ej utan Kungl. Maj:ts medgivande överskridas.
Med hänsyn till att utökning av läsårets längd och inrättande av sjuåriga
B2-skolor kunde väntas ske i allt större omfattning, syntes anslaget för budgetåret
1939/40 böra bestämmas till 15 000 kronor.

Statskontoret har i utlåtande den 10 november 1938 lämnat de under
punkterna 2—4 gjorda anslagsberäkningarna utan erinran. I övrigt hänvisas
till handlingarna i ärendet.

Sedermera har skolöverstyrelsen i skrivelse den 16 februari 1939 inkommit
med utredning och förslag rörande de ändringar i överstyrelsens anslagsberäkningar
för budgetåret 1939/40, som borde vidtagas, därest avlöningsbeloppen
för folk- och småskollärare samt med dem i avlöningshänseende
jämförliga befattningshavare från och med den 1 juli 1939 anpassades efter
de för civilförvaltningen gällande bestämmelserna (jfr propositionen nr
176/1939). Av skrivelsen inhämtas följande:

1. Statsbidrag till avlöning åt lärare vid folk- och
småskolor, överstyrelsen hade vid sina kostnadsberäkningar utgått från
l5PPSifler! som inhämtats angående antalet ordinarie och icke-ordinarie lärare
vid folk- och småskolor samt dessa lärares placering i löneklasser och ortsgrupper
vid vårterminens slut 1938. Uppgifterna hade sammanställts i två
vid skrivelsen fogade tabeller (I och II). Beträffande folkskoleväsendet hade
överstyrelsen icke ansett det tillfredsställande att i likhet med vad som med
fördel kunde tillämpas inom vissa andra områden bortse från lönekostnaderna
för vikarier och i stället utgå från det anslagsbehov, som skulle uppstå,
om samtliga ordinarie befattningshavare vore placerade i högsta löneklassen.
Tabell II upptoge därför icke blott extra ordinarie lärare utan även vakansvikarier
och vikarier för tjänstlediga lärare. Antalet vikarier vore olika vid
olika tider under läsåret, men det hade visat sig, att antalet vid vårterminens
slut tjänstgörande kunde betraktas såsom medeltal för läsåret.

Budgetåret 1939/40 torde visserligen antalet folkskollärare komma att
uppgå till ett något större antal än under vårterminen 1938, men då en icke
obetydlig minskning av antalet lärare vid småskolor och mindre folkskolor
vore att motse, torde de efter vårterminen 1938 inträdande förändringarna
rörande lärarantalet icke komma att mera avsevärt inverka på anslagsbehovet.
överstyrelsen hade därför ansett sig kunna lägga uppgifterna angående
förhållandena vid nämnda tidpunkt till grund för beräkningen av
anslagsbehovet, därest löneplan A i civila avlöningsregiementet (nr 9/1939)
tillämpades å det i tabellerna angivna antalet lärare i olika löneklasser och
ortsgrupper. Därvid hade såväl ordinarie som icke-ordinarie lärare antagits
placerade i samma löneklass som vid vårterminens slut 1938.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 252.

43

De sålunda erhållna lönebeloppen utgjorde:

för ordinarie folk- och småskollärare .......

» icke-ordinarie folk- och småskollärare . ..

112 957 938 kronor
17 154 732 »

Tillhopa 130 112 670 kronor.

I en vid skrivelsen fogad tabell V hade lämnats uppgift å antalet lärare,
som komme i åtnjutande av kallort stillägg, och dessa lärares fördelning på
kallortsklasser. Anslagsbehovet för detta ändamål hade beräknats till
804 780 kronor.

Ett icke ringa antal av de i tabell I upptagna ordinarie lärarna komme
emellertid på grund av läsårets förlängning att under redovisningsåret
1939/40 tillhöra högre löneklass än under vårterminen 1938, och av samma
anledning komme under nämnda redovisningsår antalet tjänstedagar (avlöningsdagar)
för ett antal av de i tabell II upptagna icke-ordinarie lärarna att
ökas. De förändringar, som i här berörda hänseenden under läsåret 1938—39
redan inträtt eller som med större sannolikhet beräknades inträda under
läsåret 1939—40, hade angivits beträffande ordinarie lärare i tabell III och
i fråga om icke-ordinarie lärare i tabell IV, vilka tabeller bifogades överstyrelsens
skrivelse.

Vid beräkning av kostnadsökningen på grund av ökat antal tjänstedagar
för icke-ordinarie lärare enligt tabell IV hade överstyrelsen icke haft tillgång
till särskilda uppgifter rörande de ifrågavarande lärarnas placering i
löneklasser och ortsgrupper. Överstyrelsen hade emellertid ansett, att till
grund för dessa beräkningar borde läggas avlöningsbeloppen för dag i ortsgrupp
C och löneklasserna 8, 13 och 15 för respektive icke-ordinarie småskollärare,
icke-ordinarie kvinnlig folkskollärare och icke-ordinarie manlig
folkskollärare.

Den av lästidens utsträckning föranledda kostnadsökningen hade beräknats
uppgå till

för ordinarie lärare ................................ 3 532 392 kronor

» icke-ordinarie lärare ............................ 455 036 »

Enligt gällande avlöningsreglemente skulle till innehavare av lärartjänst
vid mindre folkskola eller av biträdande lärartjänst vid folkskola ävensom
till vikarie å sådana lärartjänster utgå lönetillägg med belopp, motsvarande,
för år räknat, löneskillnaden inom vederbörande ortsgrupp mellan den löneklass,
läraren tillhörde och närmast högre löneklass. Särskilda uppgifter angående
ifrågavarande lärares placering i löneklasser och ortsgrupper förelåge
icke, varför överstyrelsen utgått från en beräknad placering beträffande
dessa lärare. Flertalet av lärarna hade sin tjänstgöring förlagd till landsbygden.
De hade därför antagits vara stationerade å A-ort. Det övervägande
antalet torde på grund av antalet tjänslår och lästidens längd inom respektive
skoldistrikt tillhöra de högre löneklasserna. Överstyrelsen hade därför
beträffande lönetilläggets storlek ansett sig böra räkna med löneskillnaden
mellan 11 och 12 löneklasserna å A-ort eller 150 kronor.

Hela antalet lärare, vilka tillhörde här berörda lärargrupper, uppginge
till 1 707. Kostnaden för lönetillägg åt dessa lärare utgjorde alltså
(150X1 707 =) 256 050 kronor.

Tillhopa 3 987 428 kronor.

44

Kungl. Maj:ts proposition Nr 252.

Överstyrelsen utginge vidare från att till manlig lärare i småskola eller
mindre folkskola samt till manlig biträdande lärare i folkskola skulle utgå
särskilt lönetillägg med 450 kronor för år räknat. Antalet manliga lärare,
berättigade att uppbära dylikt lönetillägg, uppginge till 43, och hade kostnaderna
härför alltså beräknats till (450X43 =) 19 350 kronor.

Vid tillämpning av bestämmelserna i civila avlöningsreglementet på löneförhållandena
för lärare vid folk- och småskolor syntes stadgandet i det för
dessa lärare gällande avlöningsreglementet, att kvinnlig lärare icke ägde rätt
att åtnjuta lön enligt högsta löneklassen inom vederbörande lönegrad, icke
längre komma att gälla. Överstyrelsen hade fördenskull funnit sig böra verkställa
en undersökning rörande den inverkan borttagandet av nämnda stadgande
skulle få i fråga om anslagsbehovet för nu ifrågavarande ändamål.
Enligt i skrivelsen angivna beräkningsgrunder komme här ifrågavarande
löneklassuppflyttningar att medföra en ökning i anslagsbehovet med följande
belopp:

folkskollärarinnors uppfattning i högsta löneklassen .... 1 051 210 kronor
småskollärarinnors » » » » .... 1 338 Q80 »

Tillhopa 2 389 290 kronor.

Från avlöningsanslaget skulle dessutom utgå vissa belopp, motsvarande
skoldistriktens kostnader för de förmåner, som utginge enligt bestämmelserna
i 12, 24, 25 och 30 §§ i avlöningsreglementet för lärare vid folk- och
småskolor. Överstyrelsen hade ansett sig böra utgå från att bestämmelser med
i huvudsak samma innebörd komme att gälla för folk- och småskollärare
även sedan civila avlöningsreglementets principer vunnit tillämpning på
dessa befattningshavare.

Till ersättning för flyttningskostnad, som kunde utgå enligt 12 §, hade
under punkt 2 här nedan upptagits särskilt anslag till ett belopp av 10 000
kronor.

De förmåner för läkarvård m. m., som jämlikt 24 § kunde tillerkännas
lärare vid skada till följd av olycksfall i tjänsten, torde undantagslöst komma
att utgå enligt olycksfallsförsäkringslagens bestämmelser, varför inga kostnader
av detta slag komme att belasta avlöningsanslaget. Huruvida ändrade
bestämmelser i här berörda avseende komme att bliva gällande för folk- och
småskollärare vore en fråga, som undandroge sig överstyrelsens bedömande,
och hade överstyrelsen sålunda icke kunnat i detta sammanhang beräkna av
eventuella ändringar föranledda anslagsbehov.

Vid beräkning av anslagsbehovet för begravningshjälp hade överstyrelsen
utgått från att medeltalet dödsfall under ett år bland folk- och småskollärare
m. fl. uppginge till 140. Begravningshjälpen hade beräknats utgå med 400
kronor. För ändamålet erforderligt anslag utgjorde sålunda (140X400=)
56 000 kronor.

Överstyrelsen erinrade vidare örn att även gottgörelse för kostnader för
läkarundersökning, som omförmäldes i 2 § 4 mom. i kungörelsen den 22
februari 1935 (nr 52) ävensom, i förekommande fall, ersättning för mistade
avlöningsförmåner, som avsåges i 5 § nämnda kungörelse, utginge av avlöningsanslaget.
Då emellertid här berörda kostnader uppginge till ett helt
ringa belopp, torde en beräkning av desamma ej vara erforderlig.

Angående anslagsbehovet till arvode åt timlärare erinrade överstyrelsen,
att statsbidrag till avlönande av timlärare i läsämne eller i annat övningsämne
än slöjd och hushållsgöromål utginge, där ej överstyrelsen för visst

Kungl. Maj:ts proposition Nr 252.

45

fall annorlunda medgivit, allenast till skoldistrikt, där Överlärare vore anställd,
och i den mån timlärare förordnats att meddela undervisning det antal
veckotimmar, varmed överlärarens undervisningsskyldighet enligt av överstyrelsen
fastställd instruktion understege 30 veckotimmar. Då överstyrelsen
icke i något fall lämnat sådant medgivande, varom här vore fråga, och då
timlärare vore förordnade endast i ett jämförelsevis ringa antal skoldistrikt,
funne överstyrelsen det icke vara erforderligt att här beräkna anslagsbehovet
för ifrågavarande ändamål.

De på ovan angivna sätt beräknade lönebeloppen uppginge till ett sammanlagt
belopp av 137 625 568 kronor.

Då emellertid statskontoret och länsstyrelserna vid ^anordnande av medlen
till skoldistrikten innehölle belopp, motsvarande i 14 § avlöningsreglementet
angiven bostndsersättning för i andra kapitlet avlöningsreglementet
avsedd lärare samt extra ordinarie lärare ävensom för vissa vikarier, lcomme
anslagsbehovet att understiga det ovan angivna bruttobeloppet för lärarnas
löner med summan av nämnda bostadsersättning.

Vid beräkningen av bostadsersättningen hade bortsetts från de jämförelsevis
få fall, då skoldistrikt icke behövde svara för den del av vikariens bruttolön,
som motsvarade ersättning för tjänstebostad. Vidare hade överstyrelsen
utgått från att ortsgrupperna och liyresgrupperna i stort sett sammanfölle
och alt förekommande avvikelser härifrån icke hade någon väsentlig betydelse
i fråga om den sammanlagda bostadsersättningens storlek. Till grund
för beräkningarna hade överstyrelsen alltså lagt antalet lärare enligt tabell I
och II samt de i 14 § avlöningsreglementet angivna ersättningsbeloppen i
respektive hyresgrupper för de olika bostadstyperna.

Summan av här ifrågavarande bostadsersättningar uppginge till 17 9H 200
kronor.

Avlöningsanslaget borde ytterligare minskas med beräknat löneavdrag för
tjänstlediga lärare, överstyrelsen hade beräknat, att antalet tjänstlediga
lärare under ett läsår i medeltal uppginge till 880 folkskollärare och 840
småskollärare. Ehuru lärarnas tjänstledighet förorsakades av olika anledningar,
förhölle det sig dock så, att tjänstledigheterna med jämförelsevis få
undantag föranleddes av sjukdom eller annan anledning, som medförde
samma löneavdrag som vid sjukdom. På grund härav hade löneavdraget
beräknats som om samtliga tjänstlediga lärare fåll vidkännas avdrag å lönen
enligt bestämmelserna i 12 § civila avlöningsreglementet. Överstyrelsen hade
ansett de i civila avlöningsreglementet för löneldasserna 11 och 18 som
A-avdrag betecknade tjänstledighetsavdragen, eller 1 krona 80 öre respektive
2 kronor 80 öre, såsom lämpliga medeltal vid beräkning av det belopp, vartill
det årliga tjänstledighetsavdraget för småskollärare respektive folkskollärare
uppginge. Ifrågavarande tjänstledighetsavdrag beräknades uppgå till
1 085 448 kronor eller i avrundat tal 1 000 000 kronor.

De avdrag, respektive nedsättningar av lärarnas avlöning, som på grund
av bestämmelserna i 18 § avlöningsreglementet för lärare vid folk- och småskolor
kunde ifrågakomma i de fall, då lärare till följd av olycksfall i tjänsten
blivit hindrad att tjänstgöra och uppbure sjukpenning enligt olycksfallsförsäkringslagen,
torde uppgå till så ringa belopp, att en beräkning av desamma
bleve utan betydelse.

Då statskontoret oell länsstyrelserna utanordnade statsbidragen till skoldistrikten,
innehöllcs vissa belopp, motsvarande lärarnas tjänste- och familjepensionsavdrag.
Dessa belopp inlevererades emellertid till statens pensions -

46

Kungl. Maj:t.s proposition Nr 252.

anstalt, och de sålunda gjorda avdragen inverkade ej på anslagsbehovet.
Överstyrelsen hade dock sökt beräkna storleken av de tjänste- och familjepensionsavdrag,
som lärarna skulle vidkännas, och hade därvid kommit till
den uppfattningen, att sammanlagda årliga beloppet av folk- och småskollärares
pensionsavdrag uppginge till omkring 7 000 000 kronor.

Det ovan angivna bruttobeloppet, 137 625 568 kronor, borde sålunda min -

skas med följande belopp:

bostadsersättning ................................ 17 944 200 kronor

löneavdrag för tjänstlediga lärare .................. 1 000 000 »

Tillhopa 18 944 200 kronor.

Jämlikt bestämmelser i 29 § civila avlöningsreglementet skulle till befattningshavare
utgå rörligt tillägg å vissa avlöningsförmåner, överstyrelsen hade
därför verkställt beräkningar rörande anslagsbehovet för budgetåret 1939/40
för detta ändamål. Det rörliga tillägget hade därvid beräknats utgå med sex
procent å lön och övriga avlöningsförmåner, som skulle anses tillhöra lönen.

Till grund för beräkningen hade lagts det sammanlagda lönebeloppet
137 625 568 kronor, sedan detta minskats med kallortstillägg 804 780 kronor,
kostnad för beredande av begravningshjälp 56 000 kronor och löneavdraget
för tjänstlediga lärare 1 000 000 kronor eller ett sammanlagt belopp av
135 764 788 kronor. För utgående av rörligt tillägg till folk- och småskollärare
m. fl. under budgetåret 1939/40 erfordrades alltså ett anslag å 8 145 887
kronor.

Det erforderliga statsbidraget till avlöning åt lärare vid folk- och småskolor
framginge av följande sammanfattande uppställning:

Avlöning åt lärare vid folk- och småskolor..........

Kallortstillägg....................................

Kostnadsökning på grund av läsårets förlängning:

ordinarie lärare ................ kronor 3 532 392

icke-ordinarie lärare ............ » 455 036

kronor 130 112 670
» 804 780

» 3 987 428

Lönetillägg åt lärare vid mindre folkskolor
samt biträdande lärare vid

folkskolor ..................... kronor 256 050

Lönetillägg åt manliga lärare med

småskolekompetens............ »_19 350 »

Kostnad för vissa kvinnliga lärares
uppflyttning i högsta löneklassen:

folkskollärarinnor .............. kronor 1 051 210

småskollärarinnor .............. » 1 338 080 »

Kostnad för beredande av begravningshjälp.......... »

Rörligt tillägg.................................... »

Summa kronor

275 400

2 389 290
56 000
8 145 887

145 771 455

Avginge bostadsersättning ........ kronor 17 944 200

Löneavdrag för tjänstlediga lärare »_1 000 000 kronor 18 944 200.

Statsbidrag till avlöning åt lärare vid folk- och småskolor kronor 126 827 255.

2 och 3. Statsbidrag till avlönande av Överlärare och
ersättning för flyttningskostnad. Beträffande dessa båda
anslagsposter medförde tillämpningen av bestämmelserna i civila avlönings -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 252.

47

reglementet ingen ändring i anslagsbehovet, varför anslagen borde upptagas
till oförändrade belopp 145 000 kronor, respektive 10 000 kronor.

4. Anordnande av försök med förstärk ningsanordningar
i skolor av B2-formen. Lärare, som utöver den undervisningsskyldighet,
som eljest ålåge honom, meddelat undervisning vid av överstyrelsen
anordnade försök med förstärkningsanordningar i skolor av B2-form, åtnjöte enligt Kungl. Maj:ts beslut den 30 september 1937 arvode med i
34 § avlöningsreglementet för timlärare vid folkskola angivna belopp. Då med
tillämpning av det civila avlöningsreglementets principer torde följa höjning
även av timlärarlönen, bleve en höjning av anslaget till försöken med förstärkningsanordningar
vid B2-skolor erforderlig. Överstyrelsen, som i förutnämnda
skrivelse den 31 augusti 1938 angivit anslagsbehovet till 15 000
kronor, beräknade, att anslaget på angiven grund borde höjas till 18 000 kronor.
Emellertid skulle överstyrelsen finna det synnerligen önskvärt, att de
ifrågavarande försöken med förstärkningsanordningar utsträcktes till att
avse även en och annan sjuårig skola av B3- eller Dl-form. Med hänsyn härtill
beräknade överstyrelsen anslagsbehovet till 20 000 kronor. Härtill komme
kostnader för rörligt tillägg, beräknade till 1 200 kronor. Sammanlagda anslagsbehovet
uppginge således till 21 200 kronor.

Det anslagsbelopp, som enligt överstyrelsens beräkningar skulle bliva erforderligt
för budgetåret 1939/40 under förevarande anslag, skulle sålunda
uppgå till (126 827 255 + 145 000 + 10 000 + 21 200 =) 127 003 455 kronor,
innebärande en anslagshöjning av (127 003 455 — 89 500 000=) i runt
tal 37 500 000 kronor.

Inom finansdepartementet har utarbetats en promemoria angående beräkning
av anslaget till bidrag till avlöning åt lärare vid folkskolor, för vilken
redogörelse torde böra i detta sammanhang lämnas.

Enligt 9 § 7 mom. kungörelsen den 10 december 1937 (nr 999) angående
statsbidrag till avlöning av lärare vid folk- och småskolor m. m. skulle statskontoret
eller länsstyrelsen till vederbörande skoldistrikt utan särskild
rekvisition i början av januari månad i avräkning på årets rekvisition förskottsvis
utbetala 45 procent av det belopp, som på grund av distriktets
gjorda rekvisition efter avdrag av pensionsavgifter utbetalts för närmast
föregående redovisningsår. I början av därpå följande juli månad skulle utanordnas
förskottsvis ett lika stort belopp som under närmast föregående
januari månad. Hade beträffande rekvisition från visst skoldistrikt statskontorets
eller länsstyrelsens beslut i avseende på statsbidrag för föregående
redovisningsår icke ännu meddelats vid tiden för utanordnandet av förskott
till övriga skoldistrikt, skulle förskott till ifrågavarande skoldistrikt utbetalas
omedelbart efter beslutets meddelande. Förskott, som här avsåges,
skulle avrundas vid utbetalningen till närmast lägre hundratal kronor,
och skulle summan av de i juli och efterföljande januari förskjutna beloppen
jämte en procent av desamma avdragas vid den slutliga utanordningen
av statsbidraget för redovisningsåret. Slutlig avräkning å skoldistrikt tillkommande
statsbidrag skulle därefter äga rum i början av nästföljande
budgetår.

Ett stadgande av enahanda innehåll hade funnits intaget i § 20 mom. 7
kungörelsen den 30 juni 1936 (nr 434) angående avlöning åt lärare vid folk -

48

Kungl. Maj:ts proposition Nr 252.

och småskolor samt statsbidrag till sådan avlöning, vilken kungörelse från
och med den 1 januari 1938 ersatts av ovanberörda kungörelse den 10 december
1937 (nr 999).

Vid uppgörandet av riksbokslutet plägade riksräkenskapsverkets budgetbyrå
för ernåendet av en i möjligaste mån riktig belastning å anslaget till
avlöning åt lärare vid folk- och småskolor överföra till anslaget de belopp,
vilka utbetalts såsom förskott å sådana bidrag och vilka förskottsbelopp vid
budgetårets utgång i myndigheternas räkenskaper fortfarande kvarstått oredovisade
å förskottstitel. Örn en viss stabilitet rådde för de faktorer, som bestämde
beloppen av ifrågavarande statsbidrag — såsom de allmänna avlöningsgrunderna,
lärarantalet, barnantalet, antalet klassavdelningar och dylikt
— komme en bokföring enligt angivna ordning att ge en belastning å
anslaget, som nära anslöte sig till den belastningssiffra, som skulle hava
erhållits, därest utgifterna avförts direkt å anslaget. Växlingar i belastningen
från det ena året till det andra komme givetvis att uppstå på grund av exempelvis
variationer i ålderstilläggen. Den nuvarande redovisningen av förskotten
till ifrågavarande löner syntes alltså under normala betingelser kunna
lämna en så långt sig göra läte rättvisande bild av årsutgifterna och alltså
möjliggöra en tillfredsställande förutberäkning av anslag för nämnda ändamål.
Vid sådant förhållande syntes kravet på tillförlitlighet i budgetberäkningarna
icke ensamt utgöra tillräcklig anledning att frångå gällande förskottssystem
på detta område.

Örn emellertid någon av de faktorer, som bestämde belastningen å ifrågavarande
anslag, underkastades en allmän förändring, såsom exempelvis vid
en lönereglering, så kunde under ett övergångsår förskott komma att utanordnas
i en omfattning, som icke motsvarade de utgifter, som skulle bestritts
under året, därest lönerna direkt avförts å anslaget. Anslagsbelastningen
för ifrågavarande budgetår kunde bliva lägre än eljest skulle varit
fallet, och de å budgetåret belöpande kostnaderna komme i stället att förskjutas
till ett senare budgetår. Vid löneregleringen för folkskolorna hade
delta förhållande nu inträffat och uppmärksammats av riksdagens år 1938
församlade revisorer.

I någon mån hade nämnda förskjutning i anslagsbelastningen motverkats
till följd av ett i övergångsbestämmelserna till kungörelsen den 10 december
1937 (nr 999) intaget stadgande med syfte att bereda skoldistrikten möjlighet
att erhålla förskott för den motsedda kostnadsökningen för löneregleringen.
I mom. 3 av nämnda övergångsbestämmelser hade nämligen föreskrivits,
att under januari och juli månader år 1938 statskontoret eller länsstyrelsen
till vederbörande skoldistrikt skulle utbetala varje gång ett belopp, motsvarande
45 procent av det statsbidrag, som på grund av distriktets gjorda
rekvisition efter avdrag av pensionsavgifter utbetalts för redovisningsåret
1936/37. Befunnes under år 1938 utanordnat förskott otillräckligt, ägde skolstyrelse
att från statskontoret eller länsstyrelse efter rekvisition utbekomma
ytterligare förskott. Sådan rekvisition skulle till statskontoret eller länsstyrelsen
avlämnas, om rekvisitionen avsåge förra halvåret, senast den 15 maj och,
om den avsåge senare halvåret, senast den 15 november. Under januari och
juli månader år 1939 skulle statskontoret eller länsstyrelsen till vederbörande
skoldistrikt utan särskild rekvisition utbetala varje gång ett belopp, motsvarande
90 procent av det statsbidrag enligt denna kungörelse, som på grund
av distriktets gjorda rekvisition efter avdrag av pensionsavgifter utbetalts för
tiden den 1 januari—den 30 juni 1938.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 252.

49

Enligt vad som framginge av nämnda revisorers berättelse, uppginge de
under juli månad 1937 utbetalda förskotten å statsbidrag till avlöning av
lärare vid folk- och småskolor m. m. till 25 902 200 kronor, under det att de
utbetalade förskotten av ifrågavarande slag under första halvåret 1938 belöpte
sig till 30 078 600 kronor. Motsvarande förskotlsbelopp utgjorde för
höstterminen 1938 32 122 700 kronor och för vårterminen 1939 41 150 000
kronor. Detta sistnämnda belopp skulle, såsom ovan framhållits, rätteligen
hava utgjort 90 procent av det statsbidrag, som på grund av distriktets
gjorda rekvisition efter avdrag av pensionsavgifter utbetalts för tiden den
1 januari—den 30 juni 1938. Statens utgifter för de på första halvåret 1938
belöpande lönerna utgjorde emellertid 47 875 000 kronor. Efter löneregleringens
genomförande hade sålunda de utbetalda förskottsbeloppen ökats,
men ökningen hade icke motsvarat den genom löneregleringen förorsakade
höjningen av lönerna. Ett jämförelsevis stort antal skoldistrikt torde alltså
icke hava utnyttjat den möjlighet, som enligt övergångsbestämmelserna till
kungörelsen den 10 december 1937 (nr 999) förefunnits att efter särskild
rekvisition erhålla ytterligare förskottsmedel för år 1938.

Nu berörda förhållanden föranledde i första hand, att, såvitt en överslagsberäkning
visade, de totala utgifterna å förevarande anslag under budgetåret
1938/39 komme att överstiga anslaget med cirka 4 000 000 kronor. Men
de sträckte sina verkningar även till belastningen å motsvarande anslag för
budgetåret 1939/40 såsom framginge av det följande.

Vid beräkning av belastningen av anslaget under budgetåret 1939/40 torde
man kunna utgå från en verklig kostnadssumma, motsvarande minst den
dubbla av de ovan för första halvåret 1938 angivna utgifterna eller 95 750 000
kronor. Såsom förut nämnts, hade de under budgetåret 1938/39 utbetalda
förskotten emellertid uppgått till sammanlagt 73 272 700 kronor. De slutavräkningsbelopp,
som skulle belasta budgetåret 1939/40, komme således att
bliva relativt höga eller cirka 22 500 000 kronor. Om till detta belopp lades
de förskott, som komme att utbetalas under juli 1939 och januari 1940, vilka
förskott kunde beräknas till minst (2X41 150 000=) 83 300 000 kronor, erhölles
en beräknad anslagsbelastning för budgetåret 1939/40 av 104 800 000
kronor, eller 9 200 000 kronor mera än som i 1939 års stalsverksproposition
preliminärt beräknats eller 95 600 000 kronor.

Det i statsverkspropositionen beräknade anslagsbeloppet anslöte sig till
den belastning, som vid genomförd lönereglering skulle under stabila förhållanden
uppstå. Den nu beräknade överbelastningen finge i huvudsak anses
hänförlig till den vid löneregleringen givna övergångsbestämmelsen till
kungörelsen den 10 december 1937 (nr 999), på grund varav förskotten för
andra halvåret 1938 beräknats å oreglerade löner och härigenom kommit att
uppgå till allenast 32 122 700 kronor, medan förskotten för första halvåret
1939 stigit till 41 150 000 kronor. Då löneregleringen varit i kraft under hela
budgetåret 1938/39, syntes det för detta budgetår anvisade anslaget rimligen
böra belastas med det belopp, som av nämnda anledning och på grund av
gällande bestämmelser om slutavräkning beträffande statsbidragen i fråga
förskötes in på budgetåret 1939/40. För sådant ändamål torde föreskrift böra
meddelas av innehåll, att statskontoret och länsstyrelserna skulle före utgången
av juni månad 1939 till skoldistrikten utan särskild rekvisition utbetala
ytterligare förskott å statsbidrag för redovisningsåret 1938/39 till avlöning
åt lärare vid folkskolor med ett belopp så avpassat, att det utgjorde
skillnaden mellan, å ena sidan, vad som utbetalts i förskott under januari

/lilläng lill riksdagens protokoll 1939. 1 sand. Nr 252.

4

50

Kungl. Maj:ts proposition Nr 252.

1939 och, å andra sidan, det förskottsbelopp, som utbetalts för höstterminen
1938. Med hänsyn till den sena tidpunkten för utbetalandet av detta extra
förskott syntes tillika böra föreskrivas, att något ränteavdrag å en procent
icke skulle vid den slutliga avräkningen av statsbidraget till distriktet avdragas
för det förskott, som i enlighet med denna föreskrift kunde komma
alt utbetalas till distriktet. Såsom förskott skulle alltså med den här föreslagna
beräkningsgrunden komma att utanordnas ytterligare i runt tal
9 000 000 kronor, vilket belopp sålunda skulle komma att belasta det i riksstaten
för budgetåret 1938/39 uppförda anslaget till bidrag till avlöning åt
lärare vid folkskolor.

Beträffande den nu föreslagna ändrade dispositionen av nämnda anslag
torde riksdagens yttrande böra inhämtas.

Statskontoret har den 7 mars 1939 avgivit utlåtande i anledning av dels
skolöverstyrelsens i förutnämnda skrivelse av den 16 februari 1939 framlagda
anslagsberäkningar, dels ock nyssberörda promemoria. Av statskontorets
utlåtande inhämtas:

Jämlikt bestämmelserna i det av 1938 års riksdag godkända civila avlöningsreglementet
skulle kostnaderna för avlönande av den i ärendet angivna
ordinarie folk- och småskollärarpersonalen, beräknat efter högsta
löneklassen inom respektive lönegrader — 21 :a och 13:e — uppgå till
131 046 621 kronor. Enligt övergångsbestämmelserna till gällande avlöningsreglemenle
för lärare vid folk- och småskolor (nr 868/1938)
skulle emellertid ordinarie kvinnlig folkskollärare under tiden intill den
30 juni 1940 åtnjuta avlöning enligt löneklass, som i varje särskilt fall vöre
två löneklasser lägre än den, som eljest skulle hava varit gällande för henne.
På grund härav minskades anslagsbehovet för den ordinarie personalen
för budgetåret 1939/40 till 126 979 965 kronor.

Vad anginge den icke-ordinarie lärarpersonalen, förelåge ingen uppdelning
mellan, å ena sidan, extra ordinarie lärare och, å den andra, vakansvikarier
och vikarier för tjänstlediga lärare. Exakta beräkningar av medelsbehovet
för den extra ordinarie personalen kunde därför icke åstadkommas.
En överslagsberäkning, grundad på en genomsnittlig placering
av folkskollärare i 16 löneklassen å C-ort och av småskollärare i 8 löneklassen
å samma dyrort, gåve emellertid till resultat ett belopp av 11 458 167
kronor.

Sammanlagt skulle alltså för folk- och småskollärarpersonalens avlönande
enligt dessa beräkningar erfordras 138 438 132 kronor. Härifrån
skulle avgå bostadsersättningar, uppskattade till 17 944 200 kronor, varför
kostnaderna kunde angivas till 120 493 932 kronor.

Det sålunda beräknade beloppet motsvarade emellertid kostnaderna,
därest den årliga lästiden i samtliga skoldistrikt skulle uppgå till 39 veckor.
Såsom framginge av det av 1937 års folkskolutredning framlagda betänkandet
med förslag angående utsträckning av den årliga lästiden vid folkskolan
m. m., utgjorde för redovisningsåret 1938/39 den sannolika årliga lästiden
544/t veckor för 17,2 procent småskollärare och 13,9 procent folkskollärare,
364/7 veckor för 26 procent småskollärare och 23,8 procent folkskollärare
samt 39 veckor för 56,8 procent småskollärare och 62,3 procent folkskollärare.
Givetvis måste för budgetåret 1939/40 räknas med en förskjutning
i berörda siffror. Om emellertid procenttalen i de tre grupperna för
både folk- och småskollärare sattes till respektive 10, 25 och 65 procent, vil -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 252.

51

ket icke torde vara orimligt, skulle kostnaderna för nästkommande budgetår
kunna antagas belöpa sig till 117 351 809 kronor, vilket belopp ganska
nära överensstämde med det, till vilket skolöverstyrelsen med andra beräkningsgrunder
kommit.

Den verkliga medelsåtgången å anslaget torde emellertid knappast överensstämma
med det sålunda angivna beloppet. Jämlikt gällande bestämmelser
om statsbidrag till avlönande av lärare vid folk- och småskolor skulle
statskontoret och länsstyrelserna under juli månad 1939 i förskott för höstterminen
1939 till vederbörande skoldistrikt utan särskild rekvisition utbetala
ett belopp, motsvarande 90 procent av det statsbidrag, som utbetalts för
tiden den 1 januari—den 30 juni 1938. Då det på samma sätt för vårterminen
1939 beräknade förskottet uppgått till 41 150 000 kronor, torde samma belopp
kunna antagas komma att utbetalas i juli 1939. Under hösten 1939
komme anslaget därjämte att belastas med slutavräkning för budgetåret
1938/39.

Enligt förutnämnda till statskontoret remitterade promemoria i ämnet
kunde slutavräkningen komma alt avse ett så betydande belopp som i runt
tal 22 500 000 kronor. Emellertid hade i promemorian föreslagits, att föreskrift
skulle meddelas därom, att statskontoret och länsstyrelserna skulle
före utgången av juni månad 1939 till skoldistrikten utan särskild rekvisition
utbetala ytterligare förskott å statsbidrag för redovisningsåret 1938/39
till avlöning åt lärare vid folk- och småskolor med ett belopp, motsvarande
skillnaden mellan de under juli 1938 och januari 1939 utbetalade
förskottsbeloppen. Vid bifall till berörda förslag, som icke föranledde erinran
från statskontorets sida, skulle ovan angivna slutavräkningsbelopp
minskas till 13 500 000 kronor.

Under januari månad 1940 skulle statskontoret och länsstyrelserna förskottsvis
utbetala 45 procent av det belopp, som utbetalts för närmast föregående
redovisningsår, 1938/39. Detta belopp kunde måhända approximativt
sättas till två gånger verkliga kostnaden för förra halvåret 1938 eller
i runt tal 95 000 000 kronor. Förskottet skulle vid sådant förhållande
kunna uppskattas till 42 750 000 kronor.

Sammanlagt skulle medelsåtgången enligt de ovan gjorda beräkningarna
kunna angivas till i avrundat tal 97 400 000 kronor. Emellertid kunde
ifrågasättas, om icke föreskrift borde meddelas därom, att vid förskottsutbetalningarna
hänsyn skulle tagas till det förhållandet, att enligt det nya
avlöningsreglementet provisorisk avlöningsförstärkning icke skulle utgå
oell att det till 15 procent å löneförmånerna uppgående dyrtidstillägget
skulle ersättas med rörligt tillägg å 6 procent av löneförmånerna. Därest
den del av dyrtidstillägget, som följaktligen inarbetades i grundlönen, uppskattades
till (9 procent av 95 000 000 =) 8 500 000 kronor och avlöningsförstärkningen
till 5 000 000 kronor, skulle medelsbchovet ökas med (90 procent
av 13 500 000 =) 12 200 000 kronor till 109 600 000 kronor. Detta belopp
kunde emellertid komma att ytterligare stiga, därest viss del av det
rörliga tillägget ansåges böra utbetalas i förskott eller därest skoldistrikten
berättigades att — liksom enligt övergångsbestämmelserna till kungörelsen
nr 999/1937 — utan begränsning utfå förskott å avlöningsmedel.

Beträffande den av överstyrelsen i ärendet väckta frågan örn utsträckning
av försöken med förstärkningsanordningar till att avse även skolor av
B3- eller Dl-form torde böra erinras örn det förslag i sådant avseende, som
avgivits av 1937 års folkskolutredning.

52 Kungl. Maj:ts proposition Nr 252.

I övrigt hade framställningen icke föranlett särskilt uttalande från statskontorets
sida.

I samma ärende Ilar riksräkenskapsverket den 16 mars 1939 avgivit utlåtande,
varav inhämtas i huvudsak följande:

Anslagsbelastningens storlek under ett budgetår — vilken även angåve
medelsbehovet under budgetåret — vore beroende av dels storleken av de
under budgetåret i juli och därpå följande januari månad såsom förskott
utbetalda beloppen, dels ock det belopp, som i samband med slutrekvisitionen
under samma budgetår utbetalades till skoldistrikten.

För att kunna bedöma storleken av medelsbehovet under budgetåret
1939/40 måste man alltså taga hänsyn till såväl de belopp, vilka kunde
komma att utanordnas till skoldistrikten under hösten 1939 i anledning av
slutrekvisitionerna för budgetåret 1938/39, som ock de förskottsbelopp,
vilka skulle utanordnas under juli månad 1939 och januari månad 1940.

Vad först beträffade det belopp, som skulle utanordnas under hösten 1939
i anledning av slutrekvisitionerna för budgetåret 1938/39, borde följande
omständigheter framhållas, vilka komme att påverka sagda belopps storlek.

Enligt vad som framginge av riksdagens år 1938 församlade revisorers
berättelse örn den av dem verkställda granskningen av statsverket, § 44,
sid. 210, hade de under juli månad 1937 utbetalda förskotten å statsbidrag
till avlöning av lärare vid folk- och småskolor m. m. uppgått till 25,9 miljoner
kronor, under det att de utbetalda förskotten av ifrågavarande slag
under första halvåret 1938, vilka förskott enligt gällande bestämmelser utbetalades
till skoldistrikten dels utan rekvisition, dels ock efter särskild
rekvisition, belöpte sig till 30,1 miljoner kronor. Motsvarande förskottsbelopp
för höstterminen 1938 — däri inberäknat de på grund av särskilda
rekvisitioner utbetalda förskottsbeloppen — utgjorde enligt en inom riksräkenskapsverket
verkställd beräkning 32,1 miljoner kronor. För vårterminen
1939 utgjorde de under januari utbetalda förskottens sammanlagda
belopp 41,2 miljoner kronor, vilket sistnämnda belopp skulle hava utgjort
90 procent av det statsbidrag, som på grund av distriktens gjorda rekvisitioner
efter avdrag av pensionsavgifter utbetalts för tiden den 1 januari—
den 30 juni 1938.

Statens utgifter för de å första halvåret 1938 belöpande lönerna hade enligt
riksdagens revisorers och skolöverstyrelsens sammanfallande beräkningar
utgjort 47,9 miljoner kronor. Därest man utginge från sistberörda
belopp, avseende lönekostnaderna för ett halvt budgetår, skulle statens
ifrågavarande kostnader för ett helt budgetår efter genomförandet av 1937
års lönereglering kunna uppskattas till i runt tal 96,0 miljoner kronor.

Såsom av den nu lämnade redogörelsen framginge, hade emellertid till
skoldistrikten utanordnats förskott med 32,1 miljoner kronor för höstterminen
1938 samt 41,2 miljoner kronor för vårterminen 1939, utgörande för
hela redovisningsåret 1938/39 sammanlagt allenast 73,3 miljoner kronor.
Att icke förskott i större utsträckning kommit att under senare halvåret
1938 utbetalas till skoldistrikten, sammanhängde med att ett jämförelsevis
stort antal distrikt icke utnyttjat den möjlighet, som enligt övergångsbestämmelserna
till kungörelsen den 10 december 1937 (nr 999) förcfunnits,
att efter särskild rekvisition erhålla ytterligare förskottsmedel för höstterminen
1938.

Under förutsättning, att de under budgetåret 1938/39 utbetalda förskot -

Kungl. Alaj:ts proposition Nr 252.

53

ten anpassats efter de verkliga lönekostnaderna för tiden den 1 januari—den
30 juni 1938, hade förskottens sammanlagda belopp bort utgöra i runt tal

82.0 miljoner kronor i stället för hittills utanordnade omkring 73,0 miljoner

kronor. Under budgetåret 1939/40 skulle därvid i samband med slutrekvisitionerna
för nu löpande budgetår komma att utbetalas i runt tal (96,0 —
— 82,0 =) 14,0 miljoner kronor, avseende lönekostnader för budgetåret

1938/39. Med hänsyn till vad ovan sagts i fråga om de under budgetåret
1938/39 gjorda förskottsbetalningarna, vilka med omkring (82,0— 73,0 =)

9.0 miljoner kronor understigit vad som enligt denna beräkningsgrund bort
utgå, skulle under nästkommande budgetår av de å innevarande budgetår
belöpande lönekostnaderna komma att utbetalas ett belopp å tillhopa
(14,0 + 9,0 =) 23,0 miljoner kronor.

Emellertid hade, såvitt framginge av förutberörda promemoria, ifrågasatts,
att ytterligare förskott å statsbidraget till avlöning åt lärare vid folkskolor
skulle utbetalas till skoldistrikten under innevarande budgetår med
i runt tal 9,0 miljoner kronor. I den remitterade promemorian föresloges
sålunda, att för nu angivna ändamål föreskrift skulle meddelas av innehåll,
att statskontoret och länsstyrelserna före utgången av juni månad 1939
lill skoldistrikten utan särskild rekvisition skulle utbetala ytterligare förskott
för redovisningsåret 1938/39 å statsbidrag till avlöning åt lärare vid
folkskolor med ett belopp så avpassat, att det utgjorde skillnaden mellan,
å ena sidan, vad som utbetalts i förskott under januari 1939 och, å andra
sidan, det förskottsbelopp, som utbetalts för höstterminen 1938. Med hänsyn
till den sena tidpunkten för utbetalandet av detta extra förskott syntes
tillika böra föreskrivas, att något ränteavdrag å en procent icke skulle vid
den slutliga avräkningen av statsbidraget till distriktet avdragas för det förskott,
som i enlighet med denna föreskrift kunde komma att utbetalas till
distriktet.

I enlighet med de nu gjorda beräkningarna och under förutsättning att
förenämnda ytterligare förskott komme att utbetalas under innevarande
budgetår — en åtgärd som riksräkenskapsverket ansåge sig böra förorda -—-skulle alltså av de å sistnämnda budgetår belöpande avlöningskostnaderna

14.0 miljoner kronor — vilket belopp utgjorde dels skoldistrikten tillkommande
ytterligare avlöningsbelopp, dels ock de pensionsavgifter, vilka skulle
erläggas till statens pensionsanstalt för budgetåret 1938/39 — kunna beräknas
komma att utanordnas i början av budgetåret 1939/40 och sålunda belasta
det i riksstaten för sagda budgetår uppförda anslaget.

Vad härefter anginge storleken av det förskott, som borde utbetalas i
juli månad 1939, skulle detta enligt föreskrifterna i kungörelsen den 10 december
1937 (nr 999) utgå med ett belopp, motsvarande 90 procent av det
statsbidrag, som på grund av distriktets gjorda rekvisition efter avdrag av
pensionsavgifter utbetalts för tiden den 1 januari—den 30 juni 1938. Såsom
ovan nämnts hade för denna tid utanordnats statsbidrag med 47,9 miljoner
kronor. Det härå beräknade förskottet hade ovan uppskattats till i runt
tal 41,0 miljoner kronor. Enligt bestämmelserna i ovannämnda kungörelse
skulle det förskott, som utbetalas i januari månad 1940, utgöra 45 procent
av det belopp, som på grund av distriktets gjorda rekvisition efter avdrag av
pensionsavgifter utbetalts för redovisningsåret 1938/39. De sammanlagda
kostnaderna, vilka belöpte å budgetåret 1938/39, torde enligt i det föregående
gjorda beräkningar kunna uppskattas till i ruut tal 96,0 miljoner kronor. I
detta sammanhang borde emellertid erinras, alt i samband med regleringen
av folkskollärarnas pensionsförhållanden en avsevärd höjning av såväl

54

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 252.

tjänste- som familjepensionsavgifterna för dessa befattningshavare ägt rum
från och med ingången av budgetåret 1938/39. Enligt vad som framginge av
skolöverstyrelsens beräkningar, skulle efter pensionsregleringens genomförande
pensionsavgifterna komma att uppgå till omkring 7,0 miljoner kronor
för budgetår. Det förskottsbelopp, som enligt nu gällande bestämmelser
skulle utbetalas i januari månad 1940, torde med utgångspunkt från de nu
gjorda beräkningarna således komma att utgöra 45 procent av (96,0—7,0=)

89,0 miljoner eller i runt tal 40,0 miljoner kronor. För budgetåret 1939/40
skulle medelsbehovet beträffande anslaget lill bidrag till avlöning åt lärare
vid folkskolor sålunda komma att uppgå till sammanlagt (14,0 4- 41,0 +
+ 40,0=) 95,0 miljoner kronor.

Sistberörda belopp skulle alltså utgöra det för budgetåret 1939/40 erforderliga
anslagsbeloppet till bidrag till avlöning åt lärare vid folkskolor, under
förutsättning att förskotten, såsom de nu gällande bestämmelserna å hithörande
område angiva, beräknades med utgångspunkt från vad som utbetalts
i statsbidrag under tidigare budgetår. En dylik beräkningsgrund syntes
emellertid icke kunna tillämpas vid beräknandet av medelsbehovet för
budgetåret 1939/40 å ifrågavarande anslag med hänsyn bland annat därtill,
att från och med instundande budgetår från det egentliga avlöningsanslaget
skulle bestridas jämväl belopp, svarande mot det hittillsvarande dyrtidstilllägget
-— frånsett de s. k. barntilläggen och dyrtidstillägg å slöjdlärararvoden
— och den provisoriska avlöningsförstärkningen. De verkliga avlöningskostnaderna
för folkskollärarna under nästkommande budgetår torde vid
sådant förhållande komma att avsevärt överstiga det ovan angivna beloppet,
95,0 miljoner kronor, vilket beräknats i enlighet med de nu gällande
avlöningsbestämmelserna å hithörande område och under beaktande av de
från och med budgetåret 1938/39 gällande pensionsavgifterna.

Skolöverstyrelsen hade i sina beräkningar rörande medelsåtgången för
budgetåret 1939/40 — vilka beräkningar grundats på en utredning rörande
lärarnas antal, löneklassplacering, fördelning å ortsgrupper m. m. — kommit
till det resultatet, att till bidrag till avlöning åt lärare vid folkskolor
skulle erfordras 127,0 miljoner kronor, därav rörligt tillägg 8.1 miljoner
kronor. 1 det av skolöverstyrelsen beräknade beloppet hade även medräknats
kostnad för vissa kvinnliga lärares uppflyttning i högsta löneklassen
med 2,4 miljoner kronor samt därå belöpande rörligt tillägg med 0,1 miljon
kronor. Enligt vad som framginge av Kungl. Majlis proposition nr 176 till
innevarande års riksdag angående provisoriska avlöningsbestämmelser under
budgetåret 1939/40 för vissa kommunanställda lärare m. fl., avsåges
emellertid den av överstyrelsen i dess ovan gjorda beräkningar förutsatta
uppflyttningen av lärarinnorna i högsta löneklassen icke skola äga rum, varför
lönekostnaderna för ett budgetår efter genomförandet av den föreslagna
nya löneregleringen för folkskollärarpersonalen komme att stanna vid
(127,0 — 2,5 =) 124,5 miljoner kronor, vilket belopp riksräkenskapsverket i
sina nedanstående beräkningar avjämnat till 125,0 miljoner kronor.

Enligt riksräkenskapsverkets uppfattning torde det vara nödvändigt, att
de förskott, vilka skulle utbetalas i juli månad 1939 och januari månad
1940, anpassades efter de verkliga kostnaderna för ifrågavarande lärarlöner,
enär i annat fall ett avsevärt belopp, avseende de å budgetåret 1939/40 belöpande
lönekostnaderna, komme att belasta anslaget för budgetåret 1940/41.
Utbetalades under nästkommande budgetår förskott allenast i den omfattning,
nu gällande bestämmelser medgåve, skulle alltså av de å budgetåret
1939/40 belöpande lönekostnaderna ett belopp av icke mindre än i runt tal

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 252.

55

(125,0 — 81,0 =) 44,0 miljoner kronor komma att belasta anslaget för budgetåret
1940/41. För att undvika att statens kostnader för folkskollärarnas avlönande
på nu angivet sätt förskötes, torde det vara nödvändigt, att särskilda
bestämmelser utfärdades rörande beräknandet av de förskott å ifrågavarande
statsbidrag, vilka skulle tillhandahållas skoldistrikten under juli
månad 1939 och januari månad 1940. Då det gällde att beräkna storleken av
dessa förskott, borde man enligt riksräkenskapsverkets uppfattning utgå
ifrån, att förskottens sammanlagda belopp skulle utgöra 90 procent av det
ovan beräknade beloppet — efter avdrag av tjänsle- och familjepensionsavdragen
— avseende de verkliga kostnaderna under budgetåret 1939/40.
I enlighet med denna beräkningsgrund .skulle förskottens sammanlagda belopp
uppgå till 90 procent av (125,0 — 7,0=) 118,0 miljoner eller i runt tal

106.0 miljoner kronor, av vilket belopp den ena hälften skulle utbetalas i
juli månad 1939 med i runt tal 53,0 miljoner kronor och den andra hälften
i januari månad 1940 med samma belopp. Under förutsättning att förskotten
å statsbidraget till folkskollärarlönerna beräknades till i runt tal 100.o
miljoner kronor, och det belopp, som skulle utanordnas i samband med slutrekvisitionerna
under budgetåret i enlighet med de här ovan tidigare gjorda
beräkningarna uppskattades till 14,0 miljoner kronor, skulle medelsbehovet
beträffande anslaget »Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt lärare vid
folkskolor» under budgetåret 1939/40 utgöra sammanlagt (106,0+ 14,0=)

120.0 miljoner kronor, vilket sistnämnda belopp riksräkenskapsverket sålunda
finge förorda skulle anvisas å riksstaten för sagda budgetår.

Ett genomförande av detta förslag förutsatte emellertid en ändring av de
nuvarande i kungörelsen den 10 december 1937 (nr 999) angående .statsbidrag
till avlöning av lärare vid folk- och småskolor intagna bestämmelserna
angående tillhandahållande av förskott å statsbidraget åt skoldistrikten.
En föreskrift torde sålunda böra meddelas av innehåll, att varje skoldistrikt
skulle i god tid före den 1 juli 1939 till länsstyrelserna insända en
uppgift å samtliga inom distriktet vid utgången av vårterminen 1939 anställda
såväl ordinarie som icke-ordinarie lärare med angivande av deras
placering i lönehänseende enligt nu gällande avlöningsbestämmelser, varefter
länsstyrelserna med ledning av dessa uppgifter skulle uträkna de olika
distriktens lönekostnader för ett budgetår med tillämpning av det blivande
avlöningsreglementets avlöningsbelopp och bestämmelser i övrigt. Såsom
förskolt skulle därefter till skoldistriktet utbetalas i juli månad 1939 ett belopp
motsvarande 45 procent av den av länsstyrelsen sålunda beräknade
lönekostnaden — efter avdrag av tjänste- och familjepensionsavdragen —
för ett budgetår samt i januari månad 1940 ett lika stort belopp.

Enligt nu gällande bestämmelser skulle, såsom ovan framhållits, vid den
slutliga utanordningen för redovisningsåret av statsbidraget till avlöning åt
lärare vid folkskolor avdragas de förskottsvis utbetalda beloppen jämte en
procent av desamma. Vid den slutliga utanordningen av dyrtidstillägget och
den provisoriska avlöningsförstärkningen, vilka båda löneförmåner förskottsvis
utbetalades till skoldistrikten efter enahanda grunder, som gällde
för avlöningen, avdroges emellertid ej en procent av de förskotterade beloppen.
Då dyrtidstillägget och den provisoriska avlöningsförstärkningen för
framtiden komme att bortfalla och den egentliga avlöningen i stället ökas
med, bland annat, de emot dessa avlöningsförmåner .svarande beloppen,
uppstode frågan, huruvida för framtiden dylikt procentavdrag borde ske å
liela det belopp, sorn förskottsvis komme att tillhandahållas skoldistrikten
från anslaget till statsbidrag till avlöning åt lärare vid folkskolor.

56

Kungl. Maj:ts proposition Nr 252.

I anledning av förevarande spörsmål finge riksräkenskapsverket erinra,
att frågan örn det s. k. procentavdragets avskaffande eller eventuella nedsättning
tidigare varit föremål för övervägande. I skrivelse den 25 maj 1937,
nr 311, i anledning av riksdagens år 1936 församlade revisorers berättelse,
anförde riksdagen sålunda under punkt 10, bland annat, följande: Fråga
hade uppkommit, huruvida icke i samband med löneregleringen för folkoch
småskollärarpersonalen en omläggning av det hitintills tillämpade utbetalningssättet
av statsbidrag till nämnda personal borde vidtagas. Då enligt
löneregleringen i fråga lönerna skulle komma att utbetalas månadsvis i
efterskott, syntes det påkallat, att för varje månad avpassad del av statsbidraget
även utbetalades månadsvis. Genom en sådan anordning skulle de
skäl bortfalla, som föranlett procentavdrag vid den slutliga utbetalningen av
statsbidrag för redovisningsåret. Riksdagen funne för sin del detta förslag
vara ur flera synpunkter att förorda framför ett av statsrevisorerna framfört
förslag om sänkning av procentavdraget. Detsamma syntes lämpligen kunna
genomföras ej blott för folk- och småskol lärarpersonalens vidkommande utan
även beträffande övriga lärarkategorier, i fråga örn vilka enahanda bestämmelser
angående förskottsutbetalningar av statsbidrag gällde. En dylik reform
borde emellertid föregås av en närmare utredning. Riksdagen andolie
alltså, att Kungl. Majit måtte vidtaga åtgärder för åstadkommande av en
omläggning av det hittills tillämpade utbetalningssättet av statsbidrag till
avlönande av lärare vid folk- och småskolor m. fl. läroanstalter. I anledning
härav anbefallde Kungl. Majit genom beslut den 30 december 1937 riksräkenskapsverket
att i samråd med skolöverstyrelsen verkställa utredning i
förevarande avseende samt till Kungl. Majit inkomma med det förslag i ämnet,
vartill utredningen kunde giva anledning. Därefter bade emellertid inom
ecklesiastikdepartementet tillkallade sakkunniga i ett den 13 juni 1938 avgivet
betänkande och förslag angående skolöverstyrelsens organisation till
behandling upptagit frågan om ändrade utbetalningsföreskrifter i fråga örn
statsbidragen till avlöningar åt lärare vid folkskoleväsendet. De sakkunnigas
förslag, som nära anslöt sig till de i riksdagens ovanberörda skrivelse meddelade
direktiv, innebure i huvudsak, att statsbidrag, varom här vöre fråga,
skulle utbetalas till skoldistrikten månadsvis i efterskott med belopp, som
så nära som möjligt avpassats efter distriktens beräknade verkliga lönekostnader
under månaden, samt att vid den slutliga utanordningen för redovisningsåret
något s. k. procentavdrag ej skulle äga rum. En förutsättning för
att ifrågavarande statsbidrag skulle kunna utbetalas på nu angivet sätt hade
dessa sakkunniga emellertid ansett vara inrättandet av en särskild kameral
byrå i skolöverstyrelsen.

Enligt riksräkenskapsverkets uppfattning torde det emellertid få anses
lämpligt att i samband med den nya lönereglering, som från och med budgetåret
1939/40 skulle komma till stånd för folkskollärarna, taga ställning till
frågan örn icke det s. k. procentavdraget för framtiden skulle kunna helt
bortfalla, vilken fråga torde kunna lösas självständigt utan samband med
utbetainingsförfarandets ordnande i övrigt. Riksräkenskapsverket ansåge
för sin del, att, då stalén numera principiellt övertagit samtliga kostnader
för lärarnas löner, det knappast kunde anses påkallat, att på grund av de
nu gällande föreskrifterna om tillhandahållande av förskott å dessa statsbidrag
åt skoldistrikten staten räknade sig tillgodo ränta å de sålunda förskotterade
beloppen.

Beträffande det s. k. procentavdragets storlek finge slutligen framhållas,
att detsamma — efter löneregleringens genomförande — torde kunna upp -

Kungl. Majas proposition Nr 252.

57

skattas till en procent av 106,0 eller i runt tal 1,0 miljon kronor. I enlighet
med ovan gjorda beräkningar, vid vilka hänsyn till procentavdraget ej tagits,
skulle lönekostnaderna för ett budgetår kunna uppskattas lill omkring 125,0
miljoner kronor. Efter avdrag av en procent å förskottsvis utbetalda belopp
skulle lönekostnaderna för ett budgetår alltså belöpa sig till omkring 124,0
miljoner kronor. De nu uträknade verkliga lönekostnaderna — med eller
utan s. k. procentavdrag — skulle emellertid med hänsyn till utbetalningsförfarandet
icke komma till uttryck i anslagsbelastningen förrän tidigast
budgetåret 1940/41.

Jag tillåter mig i detta sammanhang jämväl redogöra för efterföljande
ärende rörande minskad undervisningsskyldighet för folkskollärare.

I skrivelse den 29 april 1938 har Stockholms folkskoledirektion hemställt
örn medgivande, att en folkskollärare vid stadens folkskolor i egenskap av
föreståndare för hjälpklasser måtte, utan hinder av bestämmelserna i avlöningsreglementet
den 30 september 1937 för lärare vid folk- och småskolor,
få från och med den 1 juli 1938 åtnjuta inskränkning i sin undervisningsskyldighet
till 12 veckotimmar.

I detta ärende hava utlåtanden avgivits den 17 juni 1938 av skolöverstyrelsen,
den 19 september 1938 av undervisningsväsendets lönenämnd och
den 23 februari 1939 av statskontoret.

Av handlingarna inhämtas följande:

F olkskoledirektionen. Vid Stockholms folkskolor hade, yttrar direktionen,
sedan en lång följd av år varit anordnade hjälpklasser för intellektuellt
efterblivna barn. För att giva hjälpklasserna en fastare organisation och
tillika en speciellt sakkunnig ledning hade från och med år 1933 anställts särskild
föreståndare för dessa klasser. Föreståndaren hade att verkställa intelligcnsundersökning
av barn, som anmäldes till hjälpklassundervisning, och att i
frågor rörande barnens undervisning och vård samråda med barnens föräldrar
och överlärarna. Den allmänna ledningen av hjälpklassarbetet ålåge tillika
föreståndaren, som hade att lämna lärarna råd och anvisningar samt hålla
överläggningar med dem rörande undervisnings- och uppfostringsspörsmål.
Från och med läsåret 1934—35 hade åt föreståndaren jämväl anförtrotts
ledningen av skoldistriktets observationsklasser för svåruppfostrade barn.
Den organisation, som stöde under föreståndarens tillsyn, omfattade läsåret
1937—38 64 klassavdelningar med 837 barn. Såsom föreståndare för hjälpklasserna
hade varit förordnad en ordinarie kvinnlig folkskollärare, som
ulovér sin läraravlöning tillerkänts visst årligt arvode. Föreståndaren hade
således intagit en ställning, som i viss mån kunde jämföras med en överlärares.
För att bereda föreståndaren möjlighet att ägna sig åt sin ledande och
övervakande verksamhet hade folkskoledirektionen medgivit minskning i
hennes undervisningsskyldighet från i hjälpklasser normalt 26 till 12 veckotimmar.
På grund av föreskrifterna i avlöningsreglementet för lärare vid
folk- och småskolor kunde numera en dylik inskränkning i undervisningsskyldigheten
icke utan Kungl. Maj:ts särskilda tillstånd ifrågakomma. Med
hänsyn till hjälpklassundcrvisningens stora betydelse funne direktionen det
synnerligen angeläget, att den hittills tillämpade ordningen för lijälpklassernas
tillsyn och ledning finge bibehållas. Med de viktiga uppgifter, som ålåge

58

Kungl. Majlis proposition Nr 252.

Departe mentschefen.

föreståndaren, torde en mera omfattande undervisningsskyldighet än 12
veckotimmar icke kunna anses rimlig.

Skolöverstyrelsen har tillstyrkt bifall till framställningen.

Lönenämnden har erinrat, att frågan om folkskollärarnas undervisningsskyldighet
gjorts till föremål för ett särskilt uttalande av 1937 års riksdag

1 samband med genomförandet av löneregleringen för lärare vid folk- och
småskolor. I specialmotiveringen till 3 § av det framlagda förslaget till avlöningsreglemente
hade departementschefen yttrat, att antalet veckotimmar
liksom dittills borde regleras genom de i undervisningsplanen för rikets folkskolor
intagna timplanerna. I anledning härav hade riksdagen yttrat följande
(skrivelse nr 468/1937, sid. 11):

Riksdagen funne det för egen del önskvärt, att avlöningsreglementet lämnade
föreskrifter även beträffande denna del av lärarnas tjänstgöringsskyldighet
och ville därför förorda, att bestämmelser i ämnet intoges i reglementet.
Dessa bestämmelser kunde lämpligen utformas med utgångspunkt
från det av 1936 års lärarlönesakkunniga framlagda förslaget och alltså
ålägga ordinarie lärare skyldighet att meddela undervisning: lärare vid folkskola,
lärare vid mindre folkskola och biträdande lärare vid folkskola under
minst 28 och högst 30 veckotimmar samt lärare vid småskola under minst
24 och högst 28 veckotimmar. Det syntes befogat att i reglementet inrymma
rätt för skolöverstyrelsen eller i vissa fall statens vederbörande folkskolinspektör
att medgiva minskning av veckotjänstgöringen med en eller annan
timme.

De bestämmelser i ämnet, som sedermera utfärdats (avlöningsreglementet
nr 868/1937, 2 § 2 morn.), anslöte sig till nämnda uttalande av riksdagen, varvid
för lärare i allmänhet den största nedsättning av undervisningsskyldigheten,
som på grund av reglementets bestämmelser kunde ifrågakomma,
uppginge till sex veckotimmar. I fråga om överlärares tjänstgöringsskyldighet
stadgades i avlöningsreglementet, att därom skulle gälla vad som angåves
i den av skolöverstyrelsen för befattningen fastställda instruktionen.
Överlärare i Stockholm ålåge att undervisa minst fem timmar i veckan. Lönenämnden,
som icke ansåge sig böra närmare ingå på frågan, huruvida ett
bifall till förevarande framställning förutsatte riksdagens medverkan, hade i
själva huvudfrågan saknat anledning till erinran mot direktionens hemställan.

Statskontoret har icke velat motsätta sig bifall till direktionens föreliggande
framställning. Med hänsyn till utformningen av stadgandet i 2 §

2 mom. avlöningsreglementet för folk- och småskollärare har emellertid
statskontoret gjort gällande, att för ett medgivande av dylik innebörd erfordrades
riksdagens medverkan.

De av skolöverstyrelsen i skrivelsen den 16 februari 1939 framlagda anslagsberäkningarna
grunda sig på den förutsättningen, att avlöningsbeloppen
för folk- och småskollärare från och med den 1 juli 1939 anpassas efter
de för civilförvaltningen gällande bestämmelserna. Förslag i sådant hänseende
har som nämnts framlagts i propositionen nr 176 till innevarande års
riksdag, enligt vilken en provisorisk reglering av lärarlönerna i anslutning
till sistnämnda bestämmelser skall vidtagas för budgetåret 1939/40. Jämlikt
det i propositionen framställda förslaget skola i stället för de lönebelopp,
som nu gälla för vederbörande löneklasser, tillämpas de lönebelopp, som
enligt löneplanen A i det av 1938 års riksdag godkända civila avlöningsregle -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 252.

59

mentet gälla för löneklasser med motsvarande ordningsnummer, samt vidare
rörligt tillägg utgå enligt bestämmelserna i nämnda reglemente och efter
samma procenttal, som komma att fastställas för befattningshavare, underkastade
reglementet. I propositionen förutsättes, att nu utgående särskilda
lönetillägg av olika slag skola omregleras, barntillägg övergångsvis utgå på
sätt i propositionen närmare angives men provisoriskt dyrortstillägg, provisorisk
avlöningsförstärkning, dyr tidstillägg och personlig lönefyllnad icke
under nästa budgetår av vederbörande befattningshavare åtnjutas.

Skolöverstyrelsens anslagsberäkningar bygga på en utredning rörande
lärarnas antal, placering i löneklasser och fördelning på olika ortsgrupper
m. m. Med ledning av denna utredning har beräknats det belopp, vartill
ifrågavarande befattningshavares sammanlagda avlöningsförmåner komma
att uppgå under nästkommande budgetår, vilket belopp ansetts motsvara anslagsbehovet.
Hänsyn har emellertid härvidlag icke tagits till att anslagsbehovet
i hög grad påverkas av gällande bestämmelser rörande rekvisition
och utbetalning av statsbidrag till kostnaderna för lärarlöner. En revision
av överstyrelsens anslagsberäkningar med beaktande härav har verkställts
av statskontoret och riksräkenskapsverket. Det yttrande, som avgivits av
det sistnämnda ämbetsverket, synes mig kunna läggas till grund för anslagsberäkningarna
för nästa budgetär.

Innan jag ingår på nämnda anslagsberäkningar, torde emellertid böra
undersökas, vilka merkostnader den i propositionen nr 176 ifrågasatta provisoriska
löneregleringen för lärare vid folk- och småskolor samt därmed
jämförliga befattningshavare kan beräknas komma att medföra för statsverket.
En uppfattning härom synes kunna erhållas genom en jämförelse
mellan dels skolöverstyrelsens i skrivelsen den 14 oktober 1938 utförda
beräkningar rörande årskostnaderna vid tillämpning av de nu gällande
lönebestämmelserna, dels ock överstyrelsens i skrivelsen den 16 februari
1939 verkställda beräkningar rörande årskostnaderna vid en anpassning
av avlöningsbeloppen för nämnda befattningshavare efter de för civilförvaltningen
från och med den 1 juli 1939 gällande bestämmelserna. Visserligen
bör beaktas, att de sistnämnda beräkningarna i vissa hänseenden avvika
från de förutsättningar, som angivits i propositionen nr 176 — överstyrelsen
ägde, då beräkningarna verkställdes, icke kännedom örn detaljerna
i den för budgetåret 1939/40 ifrågasatta provisoriska löneregleringen
— men dessa avvikelser synas med ett undantag icke behöva medföra
några mer avsevärda jämkningar i överstyrelsens beräkningar. Undantaget
avser, att överstyrelsen vid sina beräkningar förutsatt, att de kvinnliga
lärarna skulle uppflyttas i högsta löneklassen, vilket emellertid enligt
nämnda proposition icke skall äga ruin. På grund härav torde det, i anslutning
till riksräkenskapsverkets yttrande i ärendet, kunna beräknas, ati
årskostnaderna efter genomförandet av den nya löneregleringen för lärarpersonalen
vid folk- och småskolorna komma alt uppgå till i runt tal

60

Kungl. Majus proposition Nr 252.

124 500 000 kronor. Läggas härtill motsvarande kostnader för lärare vid
statsunderstödda sjukvårdsansialter och barnhem (220 000 kronor) samt
för föreståndarinnor och biträdande föreståndarinnor vid skolhem och arbetsstugor
(300 000 kronor), erhålles ett kostnadsbelopp av tillhopa omkring
125 000 000 kronor. Detta belopp får anses innesluta samtliga löneutgifter
efter den provisoriska löneregleringens genomförande utom dels
barntillägg, från vilken kostnad i detta sammanhang torde böra bortses,
dels ock de kostnader, som skola bestridas från förslagsanslaget till folkundervisningens
befrämjande i rikets nordligaste gränsorter. Av överstyrelsens
utredning framgår även, att berörda belopp hänför sig till de förhållanden
i fråga om lästidens längd och lärarnas härav betingade placering
i lönegrader, som kunna beräknas föreligga under läsåret 1939—40.

Årskostnaderna för statens bidrag till avlöning jämlikt nu gällande avlöningsreglemente
samt till provisoriskt dyrortstillägg åt lärare vid folkoch
småskolor torde med ledning av utav skolöverstyrelsen i skrivelsen
den 14 oktober 1938 och i övrigt lämnade uppgifter kunna beräknas till
95 600 000 kronor, vartill komma kostnader för bidrag till avlöning åt jämförliga
lärare samt för provisorisk avlöningsförstärkning och dyrtidstillägg.
Nämnda belopp å 95 600 000 kronor synes emellertid hänföra sig till de
förhållanden i fråga om lästid etc., som förelågo vårterminen 1938. För
att förutnämnda belopp å 125 000 000 kronor skall i nyssberörda hänseende
bliva jämförbart med beloppet å 95 600 000 kronor, torde förstnämnda
avlöningssumma böra minskas med den i överstyrelsens skrivelse av den
16 februari 1939 angivna kostnadsökningen med 3 987 428 kronor på grund
av lästidens utsträckning och alltså beräknas till i runt tal 121 000 000
kronor.

Härigenom och med utnyttjande av överstyrelsens beräkningar i övrigt
erhålles följande sammanställning rörande kostnadsökningen för statsverket
vid ett genomförande av den i propositionen nr 176 föreslagna provisoriska
löneregleringen för folk- och småskollärare samt jämförliga befattningshavare
(rörligt tillägg 6 procent, dyrtidstillägg 16 procent):

Årskostnader vid provisorisk lönereglering enligt propositionen nr 176
för lärare vid folk- och småskolor samt jämförliga befattningshavare
(exklusive barntillägg) .................................... kronor 121 000 000

Årskostnader vid nu rådande löneförhållanden:

a) Statsbidrag till avlöning jämlikt avlöningsreglementet
samt till provisoriskt dyrortstill lägg

åt lärare vid folk- och småskolor .... kronor 95 600 000

b) D:o åt lärare vid sjukvårdsanstalter och

barnhem ................................ » 130 000

c) D:o åt föreståndarinnor och biträdande föreståndarinnor
vid skolhem och arbetsstugor.. » 180 000

d) Provisorisk avlöningsförstärkning åt de under
a)—c) angivna befattningshavarna .... » 5 120 000

e) Dyrtidstillägg (exklusive barntillägg) åt samma
befattningshavare .................... » 16 500 000 »

117 530 000

Kostnadsökning kronor 3 470 000.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 252.

61

Ifrågavarande kostnadsökning kan alltså med utgångspunkt från de förhållanden
i fråga om lästidens längd, som förelågo vårterminen 1938, uppskattas
till omkring 3^2 miljoner kronor.

Jag övergår härefter till att för budgetåret 1939/40 beräkna förevarande
anslag till bidrag till avlöning åt lärare vid folk- och småskolor.

I anslutning till vad i förutberörda inom finansdepartementet upprättade
promemoria föreslagits — vilket förslag av statskontoret lämnats utan erinran
och av riksräkenskapsverket förordats -— vill jag inledningsvis tillstyrka,
att föreskrift meddelas av innebörd, att statskontoret och länsstyrelserna
skola före utgången av juni 1939 till skoldistrikten utan särskild
rekvisition utbetala ytterligare förskott å statsbidrag för redovisningsåret
1938/39 till förevarande ändamål med belopp, motsvarande skillnaden mellan
å ena sidan vad som utbetalats i förskott under januari 1939 och å andra
sidan det förskoltsbelopp, som utbetalats för höstterminen 1938. Jag biträder
även förslaget, att vid den slutliga utanordningen av statsbidraget för
redovisningsåret 1938/39 avdrag icke skall ske med viss del (en procent)
av det sålunda före utgången av juni månad förskjutna beloppet. Om riksdagen
lämnar vad sålunda föreslagits utan erinran, torde närmare bestämmelser
i ämnet böra av Kungl. Maj:t framdeles meddelas. Enligt riksräkenskapsverkets
kalkyler kan det beräknas, att av statens på tiden före den 1 juli
1939 belöpande utgifter för statsbidrag till bestridande av ifrågavarande lönekostnader
ett belopp av omkring 14 000 000 kronor kommer att vid bifall
till vad av mig nu föreslagits belasta det anslag, som bör för budgetåret
1939/40 anvisas till bidrag till avlöning åt lärare vid folkskolor.

Såsom redan nämnts, anser jag mig böra uppskatta avlöningskostnaderna
för budgetåret 1939/40 till i runt tal 124 500 000 kronor, vilket belopp jag
dock här i likhet med riksräkenskapsverket avjämnar till 125 000 000 kronor.
Av delta belopp torde, efter avdrag av de till 7 000 000 kronor beräknade
tjänste- och familjepensionsavgifterna, i runt tal 90 procent, eller
omkring 106 000 000 kronor, böra utanordnas i förskott under nämnda budgetår
i enlighet med bestämmelser, som det torde få ankomma på Kungl.
Majit att i anslutning till riksräkenskapsverkets i sådant avseende framställda
förslag framdeles meddela. Jag föreslår följaktligen, att för nu
ifrågavarande ändamål för nästa budgetår beräknas ett belopp av
(14 000 000 + 106 000 000 =) 120 000 000 kronor.

Riksräkenskapsverket har jämväl upptagit frågan, huruvida för framtiden
vid slutlig utanordning av statsbidrag reduktion bör ske med förutnämnda
del (en procent) av de å statsbidraget förskjutna beloppen. Ämbetsverket
anser för sin del, att sådan reduktion icke bör hädanefter komma till stånd.
Ehuru jag finner starka skäl tala för riksräkenskapsverkets uppfattning, anser
jag dock med hänsyn till den ståndpunkt, som av riksdagen intagits i
denna fråga, det lämpligast, att denna fråga vinner sin lösning i samband

62

Kungl. Maj:ts proposition Arr 252.

med en övergång till ett system med utbetalning av statsbidrag till lärarlöner
månadsvis. Jag vill därför icke nu framställa förslag om avskaffande av
ifrågavarande procentuella avdrag vid slutavräkning å statsbidrag. Framhållas
bör även, i anslutning till ett av riksräkenskapsverket i dess utlåtande
gjort uttalande, att vid en eventuell omläggning av utbetalningsförfarandet
jämväl torde böra upptagas till närmare övervägande frågan om fastställande
av särskild avlöningsstat för detta och därmed jämförliga anslag. Av tekniska
skäl låter det sig icke göra att under nuvarande förhållanden genomföra
en sådan ur många synpunkter önskvärd anordning.

I det av mig angivna belopp av 120 000 000 kronor, varmed förevarande
anslag bör för nästa budgetår uppföras, ingå jämväl de av överstyrelsen
angivna utgifterna för avlönande av Överlärare, för ersättning för flyttningskostnad
samt för anordnande av försök med förstärkningsanordningar vid
vissa skolformer. Mot överstyrelsens i dessa hänseenden framställda förslag
har jag intet att erinra. Jag vill framhålla, alt försök med ifrågavarande
förstärkningsanordningar, vid bifall till Kungl. Maj:ts proposition nr 149
till innevarande års riksdag, torde böra anordnas jämväl under nästa
budgetår.

I detta sammanhang anser jag mig böra beröra vissa ärenden, som visserligen
icke påverka anslagsberäkningarna för nästa budgetår men som lämpligen
böra behandlas i samband därmed.

För ett av dessa ärenden, nämligen frågan om en avsevärdare nedsättning
av undervisning sskyldigheten för en folkskollärare i egenskap av föreståndare
för hjälpklasser, har redogörelse lämnats i det föregående. Mot bifall till
den i ämnet föreliggande framställningen har jag i likhet med de hörda myndigheterna
intet att invända. Därest riksdagen icke framställer någon erinran
häremot, torde det få ankomma på Kungl. Majit att meddela erforderliga bestämmelser.
Vissa likartade fall kunna tänkas uppkomma. Jag anser mig böra
här utgå från att Kungl. Majit skall äga att, efter prövning av de i varje särskilt
fall föreliggande förhållandena, utan riksdagens hörande meddela undantag
från gällande bestämmelser rörande undervisningsskyldighetens omfattning.
Jag förutsätter dock självfallet, att återhållsamhet kommer att iakttagas
vid prövning av framställningar av denna art.

Stockholms folkskoledirektion har i skrivelse den 2 februari 1939 gjort
framställning om vidtagande av åtgärder för att möjliggöra statsbidrag till
avlönande av s. k. reservvikarier. I skrivelsen framhålles, att det i en stad
av Stockholms storlek — med 1 162 lärare vid folk- och småskolor under
innevarande läsår — funnes ett stadigvarande behov av lärare, som kunde
inträda i tjänstgöring vid uppkommande sjukdomsfall eller andra hinder
för de fast anställda lärarna. Alltsedan år 1908 hade därför staden för

Kungl. Maj:ts proposition Nr 252.

63

ändamålet anställt ett antal manliga och kvinnliga lärare. Under tider, då
sistnämnda lärare icke hade vikariatstjänstgöring, kunde de efter skolledningens
anvisning tjänstgöra i stället för andra lärare, som därigenom fått
tillfälle att åhöra lektioner i andra skolavdelningar. För de tider av anställningsperioden,
då reservvikarierna icke hade förordnande för tjänstledig
lärare, hade de åtnjutit ersättning av stadens medel såsom extra ordinarie
eller vikarierande lärare. Under tider, då de på grund av sjukdom icke kunde
tjänstgöra, ägde de alltså uppbära avlöning enligt de grunder, som gällde
för extra ordinarie lärare. Detsamma tillämpades vid förbud mot tjänstgöring
till förekommande av smittfara samt vid havandeskap eller barnsbörd.
Då genom statsmakternas försorg åtgärder icke vidtagits för att fylla behovet
i förevarande avseende, hade staden nödgats att även efter genomförandet
av 1937 års lönereglering för lärarpersonalen vid folk- och småskolor
själv sörja för upprätthållande av det rådande vikariesystemet. Då
detta system vore både nödvändigt och lämpligt, hemställdes örn motsvarande
statliga åtgärder.

Jag har ansett mig böra bär beröra nyssnämnda fråga med hänsyn därtill,
att det synes i viss mån tveksamt, örn förfarandet står i god överensstämmelse
med gällande statsbidragsbestämmelser. Emellertid torde anordningen
få tills vidare tillämpas men frågan tagas under övervägande i samband med
den utredning om lärarnas vid folk- och småskolor avlöningsförhållanden,
som enligt vad chefen för finansdepartementet i annat sammanhang föreslagit
bör föregå lärarnas inordnande under civila avlöningsreglementet. Därvid
torde böra uppmärksammas jämväl huruvida det i andra större städer
varit erforderligt att vidtaga åtgärder av antydd art.

Vidare har Sveriges överlärarförbund hemställt, att Överlärare i skoldistrikt
måtte tillsättas av skolöverstyrelsen och inordnas i det statliga lönesystemet
samt att framställning i ämnet måtte göras till 1939 års riksdag.
Enligt gällande bestämmelser upprättar skolöverstyrelsen förslag till lärartjänst,
som är förenad med överlärarbefattning, varefter skoldistrikt företager
val bland de på förslaget uppförda. Skolöverstyrelsen har i yttrande
den 27 december 1938 avstyrkt, att förslag i den av överlärarförbundet angivna
riktningen förelägges 1939 års riksdag, och har därvid framhållit,
bland annat, att förslaget, som i vissa avseenden syntes vara beaktansvärt,
näppeligen kunde förverkligas utan att hava varit föremål för en mera
ingående utredning.

För egen del finner jag det ur olika synpunkter önskvärt, att överlärarinstitutionen
fastare inordnas i skoladministrationen. Frågan synes emellertid
böra närmare utredas, och jag anser mig därför icke böra nu påkalla åtgärder
av den innebörd, som av överlärarförbundet ifrågasatts.

64

Kungl. Maj:ts proposition Nr 252.

Till Kungl. Maj:ts prövning föreligga härförutom två ärenden angående
befrielse från fortsättningsskolplikt för elever, som genomgått åttaårig folkskola,
det ena avseende Mariestads skoldistrikt och det andra Jönköpings
skoldistrikt. Dessa båda ärenden torde med hänsyn till deras principiella
innebörd böra här beröras.

Mariestads skoldistrikt har anhållit dels örn tillstånd att vid distriktets
folkskola, som omfattar sju klasser, inrätta en obligatorisk åttonde klass,
dels ock, vid bifall till nämnda framställning, örn befrielse för skoldistriktet
att anordna fortsättningsskola.

Jönköpings skoldistrikt har anhållit, att vid distriktets skolor, som jämväl
omfatta sju klasser, måtte få inrättas en frivillig åttonde årsklass samt att
de lärjungar* som komme att genomgå dylik klass, måtte befrias från dem
eljest åliggande fortsättningsskolplikt.

I ärendena hava yttranden avgivits av vederbörande folkskolinspektörer
och domkapitel samt av skolöverstyrelsen.

Enligt § 6 fortsättningsskolestadgan skall kursen i fortsättningsskolan omfatta
minst 360 undervisningstimmar. I skoldistrikt, som vid folkskola, tillhörande
någon av folkskolans huvudformer (heltidsläsande skolor), anordnat
obligatorisk sjunde årsklass eller inrättat en folkskolans högre avdelning,
kan dock efter prövning i varje särskilt fall av skolöverstyrelsen, fortsättningsskolkursen
för sådana lärjungar, som med godkänt avgångsbetyg lämnat
dylik folkskolas sjunde årsklass eller som genomgått en årskurs i folkskolas
högre avdelning, kunna omfatta en årskurs med ett mindre antal
undervisningstimmar än 360, dock minst 180.

Även i skoldistrikt, som vid halvtidsläsande folkskola anordnat obligatorisk
åttonde årsklass, kan för lärjungar, vilka avgått från nämnda klass,
fortsättningsskolan omfatta allenast en årskurs örn minst 180 undervisningstimmar.

I kungörelsen nr 423/1928 har vidare föreskrivits, att läroplan för sådan
folkskolans högre avdelning eller sju- eller åttaklassig folkskola, på vilken
grundas fortsättningsskola med ett mindre antal undervisningstimmar än
360, skall prövas och godkännas av skolöverstyrelsen. Härvid skall tillses,
att undervisningen under första året av folkskolans högre avdelning samt
sjunde eller åttonde folkskolåret så ordnas, att under detsamma inhämtas så
mycket av det för fortsättningsskolan föreskrivna kunskapsstoff, som eljest
skulle hava inhämtats under det första året av fortsättningsskolan.

Fortsättningsskolpliktig är i regel envar, som med fullständigt avgångsbetyg
lämnat den egentliga folkskolan. Enligt § 27 i nämnda stadga skall
dock skolplikt^, som åtnjuter undervisning i bland annat folkskolans högre
avdelning, därmed anses fullgöra sin fortsättningsskolplikt. Vederbörande
skolstyrelse äger att i vissa fall medgiva befrielse från fortsättningsskolplikt.
Sådan befrielse får dock i regel ej medgivas skolpliktig, som genomgått
allenast en årskurs av folkskolans högre avdelning.

65

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 252.

Förevarande bestämmelser hava givit upphov till viss tvekan angående
fortsättningsskolplikten för lärjungar, som genomgått en ettårig högre avdelning,
byggd på obligatorisk sjuårig folkskola. I skoldistrikt med dylik
anordning har, enligt vad jag inhämtat, fullgjord skolgång i den högre avdelningen
i regel medfört befrielse från fortsättningsskolplikt. Denna tolkning
synes mig stå i överensstämmelse med de av riksdagen godkända grunderna
för folk- och fortsättningsskolplikten. Med stadgandet angående förbud mot
befrielse från fortsättningsskolplikt för barn, som genomgått allenast en årskurs
av folkskolans högre avdelning, torde nämligen i främsta rummet hata
åsyftats att betaga skoldistrikt möjligheten att genom inrättande av ettårig
folkskolas högre avdelning, byggd på sexårig folkskola, inskränka den
sammanlagda skolpliktstiden till sju år, medan den eljest omfattar åtta år
(jfr propositionen nr 70/1928, sid. 18).

Genom beslut av 1935 års riksdag (skrivelse nr 297) skall folkskola
omfatta sju årsklasser, övergång från sexårig till sjuårig folkskola skall ske
successivt och i regel vara verkställd senast med ingången av läsåret 1948—
49. I samband härmed förklarade riksdagen hinder ej möta för Kungl. Majit
att, i händelse särskilda förhållanden därtill föranledde, på framställning av
skoldistrikt medgiva anordnande av folkskola med större antal obligatoriska
klasser än sju. Något uttalande örn fortsättningsskolplikten för barn, vilka
genomgått fler än sju obligatoriska årsklasser, gjordes icke.

Befrielse från skyldighet för skoldistrikt att anordna fortsättningsskola,
därest folkskolan omfattar åtta obligatoriska årsklasser, torde ej få anses
rubba den från forisättningsskolans tillkomst godtagna regeln om en sammanlagd
undervisningstid i folk- och fortsättningsskola av minst åtta år.
Vare sig folkskolan är anordnad på detta sätt eller såsom sjuårig folkskola
med ettårig högre avdelning bör emellertid tillses, att undervisningen i den
åttonde klassen eller högre avdelningen så ordnas, att i densamma inhämtas
så mycket av det för ifrågakommande typ av fortsättningsskola särskilt föreskrivna
kunskapsstoff, som eljest skulle hava inhämtats i fortsättningsskolan.
Härigenom erhålles anslutning till ett av 1928 års riksdag i skrivelse
nr 168 gjort uttalande rörande förkortad fortsättningsskola för lärjungar,
som genomgått en årskurs i folkskolans högre avdelning. Det torde ankomma
på Kungl. Majit alt, om riksdagen lämnar vad nu anförts utan erinran,
vidtaga erforderliga åtgärder. Lämpligen böra generella föreskrifter
meddelas av det innehåll, som av mig antytts.

Innan det nu gällande avlöningsreglementet för lärare vid folk- och småskolor
trädde i kraft, åtnjöt lärarpersonalen på vissa håll särskilda kommunala
löne- eller pensionsförmåner. Sedan lärarna genom den senaste
löneregleringen tillförsäkrats dyrortsgruppcrade löner, må dylika kommunala
löne- och pensionsförmåner i princip icke längre utgivas. I enlighet

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 252.

5

66

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 252.

härmed har i gällande kungörelse angående statsbidrag till avlöning av lärare
vid folk- och småskolor m. m. förordnats, att såsom villkor för statsbidrag
skall gälla, att lärares avlöningsförmåner utgå i enlighet med vad
därom stadgas och att läraren icke därutöver får av skoldistriktet åtnjuta
ersättning för utförande av arbetsuppgifter, som enligt meddelade bestämmelser
kunna åläggas honom i tjänsten. Då det emellertid ansetts oriktigt,
att en lärare genom löneregleringen skulle behöva vidkännas försämring av
sina dittillsvarande löne- eller pensionsförmåner, hava vissa övergångsbestämmelser
meddelats. Sålunda har föreskrivits, att lärare skall, så länge
han kvarstår i samma eller motsvarande befattning inom skoldistriktet, av
distriktet såsom personlig lönefyllnad erhålla gottgörelse för genom övergången
till den nya lönestaten minskad löneinkomst. Härjämte har föreskrivits,
att, örn lärare avgår med pensionsrätt, skall han av skoldistriktet
erhålla personlig pensionsfyllnad med skillnaden mellan det pensionsbelopp,
som skulle utgått enligt de äldre bestämmelserna, och de pensionsförmåner,
som utgå enligt gällande pensionsbestämmelser. Föreskrifterna i fråga avse
sådan lärare, som omedelbart före löneregleringen innehade ordinarie eller
därmed likställd befattning eller som vid höstterminens slut 1937 var anställd
såsom extra ordinarie lärare.

I fråga om de kommunala pensionsförmånerna har viss tvekan uppkommit
angående lärarens och kommunens inbördes rättigheter och skyldigheter
efter löneregleringen i de fall, då läraren enligt kommunens bestämmelser
erlagt avgifter för pensionsförmånerna i fråga. Den utredning, som
i anledning härav igångsatts, har ännu icke hunnit slutföras. Emellertid anser
jag mig kunna utgå ifrån, att, därest utredningen skulle visa, att kommunerna
böra och äro beredda att erlägga viss av Kungl. Majit godkänd
gottgörelse för de av lärarna erlagda pensionsavgifterna, gällande statsbidragsbestämmelser
icke utgöra hinder för kommunerna att utbetala dylik
gottgörelse.

6. Bidrag till avlöning åt lärare för vid statsunderstödda sjukvårdsanstalter
och vissa barnhem intagna barn i skolåldern. Bidrag till avlöning åt
föreståndarinnor och biträdande föreståndarinnor vid skolhem

och arbetsstugor.

Dessa båda förslagsanslag äro nu uppförda med 130 000 kronor respektive
170 000 kronor. Enligt kungörelsen nr 955/1937 skall avlöningsreglementet
den 30 september 1937 (nr 868) för lärare vid folk- och småskolor från och
med den 1 januari 1938 i tillämpliga delar vara gällande för nu ifrågavarande
lärare. Statsbidrag till deras avlöning utgår enligt enahanda grunder,
som gälla för lärare vid folk- och småskolor.

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 252.

67

Skolöverstyrelsen har i skrivelser den 31 augusti och den 14 oktober 1938
gjort framställning om anslag till ifrågavarande ändamål för budgetåret
1939/40. Statskontoret har utlåtit sig i ärendet den 25 oktober och den 10
november 1938.

I förutnämnda skrivelse den 16 februari 1939 har därefter överstyrelsen
inkommit med nya anslagsberäkningar med hänsyn till ifrågasatt anpassning
av hithörande befattningshavares löner till det civila avlöningsreglementets
lönebelopp. Av denna skrivelse inhämtas följande:

Bidrag till avlönande av lärare åt vid statsunderstödda
sjukvård sanstalter och vissa barnhem intagna
barn i skolåldern. Av en skrivelsen bifogad tabell (VI)
framginge antalet fast anställda lärare vid ifrågavarande anstalter och barnhem.
Med samma beräkningsgrunder, som tillämpats vid beräkning; av
lönebeloppen för folk- och småskollärare, uppginge det för ändamålet erforderliga
beloppet till 230 955 kronor, vartill komine kallortstillägg, uppgående
till 390 kronor. Den kostnadsökning, som kunde uppkomma till följd
av läsårets förlängning vid en eller annan skola samt på grund av vissa
lärarinnors uppfattning i högsta löneklassen, hade beräknats till 10 000
kronor. Lönebeloppet uppginge sålunda sammanlagt till 241 345 kronor.

Bostadsersättningen, varmed sistnämnda bruttobelopp borde minskas, hade
beräknats till sammanlagt 37 434 kronor, varefter återstode 203 911 kronor.
Då emellertid ett mindre belopp borde beräknas till avlönande av vikarier
för ifrågavarande lärare, syntes anslaget för budgetåret 1939/40 kunna upplagas
med 207 000 kronor.

Anslagsbehovet till rörligt tillägg åt hithörande lärare beräknades till i
runt tal 1A 500 kronor.

Bidrag till avlöning åt föreståndarinnor och biträdande
föreståndarinnor vid skolhem och arbetsstugor.
Antalet befattningshavare angåves å en vid skrivelsen fogad tabell (VII).
Med tillämpning av förut angivna beräkningsgrunder uppginge avlöningsbeloppet
till 281 640 kronor. Härtill komme kallortstillägg med ett beräknat
belopp av 26 850 kronor. På grund av efter den 1 juli 1938 genomförd förlängning
av lästiden vid skolor inom vissa av de skoldistrikt, där skolhem
och arbetsstugor vore belägna, komme ett antal av dessa befattningshavare
att under läsåret 1939—40 tillhöra högre lönegrad än under vårterminen
1938. Den dels till följd härav, dels på grund av vissa befattningshavares
uppfattning i högsta löneklassen uppkommande kostnadsökningen hade beräknats
till 15 000 kronor. Lönebeloppet uppgår sålunda till 323 490 kronor.
Detta bruttobelopp borde minskas med bostadsersättningen, som beräknats
uppgå till 47 742 kronor, och återstode därefter ett belopp av 275 748 kronor.
Då någon ökning av antalet befattningshavare kunde förväntas, och
ett mindre belopp vore erforderligt till avlöning av vikarier, borde emellertid
anslaget för budgetåret 1939/40 upptagas till i avrundat tal 285 000
kronor.

Anslagsbehovet till rörligt tillägg beräknades lill i runt tal 77 800 kronor.

Statskontoret har i utlåtande den 7 mars 1939 med tillämpning av de beräkningsgrunder,
som statskontoret använt i fråga örn anslaget till bidrag

68

Kungl. Maj:ts proposition Nr 252.

Departe mentschefen.

till avlöning åt lärare vid folkskolor, uppskattat kostnaderna för bidrag till
avlönande av lärare åt vid statsunderstödda sjukvårdsanstalter och vid vissa
barnhem intagna barn i skolåldern till i runt tal 243 000 kronor och kostnaderna
för bidrag till avlöning åt föreståndarinnor och biträdande föreståndarinnor
vid skolhem och arbetsstugor till i runt tal 283 000 kronor, varvid
i båda fallen bostadsersättningar frånräknats.

Riksråkenskapsverket har i utlåtande den 16 mars 1939 yttrat:

I fråga örn utbetalandet av dessa båda anslag gällde i huvudsak enahanda
föreskrifter som för det stora anslaget till bidrag till avlöning åt lärare vid
folkskolor. Anslagsbelastningen under budgetåret 1939/40 skulle alltså med
nu gällande utbetalningsföreskrifter vara beroende av dels vad som skulle
utbetalas i samband med slutredovisningen av kostnaderna för budgetåret
1938/39, dels ock de förskott, vilka skulle utbetalas i juli månad 1939 och i
januari månad 1940. För att anpassa förskotten efter de beräknade verkliga
utgifterna under budgetåret 1939/40 torde fördenskull vara erforderligt att
jämväl i fråga örn utbetalningarna avseende dessa anslag föreskreves, att förskotten
skulle beräknas med stöd av infordrade uppgifter rörande ifrågavarande
befattningshavares antal och löneklassplacering m. m. vid utgången
av vårterminen 1939 på sätt av riksråkenskapsverket närmare angivits rörande
folkskollärarna. Vad anginge anslagens storlek för nästkommande
budgetår, finge riksråkenskapsverket föreslå, att i enlighet med överstyrelsens
beräkningar anslaget till bidrag till avlönande av lärare åt vid statsunderstödda
sjukvårdsanstalter och vid vissa barnhem intagna barn i skolåldern
upptoges till i runt tal 220 000 kronor samt anslaget till bidrag till
avlöning åt föreståndarinnor och biträdande föreståndarinnor vid skolhem
och arbetsstugor med ett avrundat belopp av 300 000 kronor.

Jag biträder överstyrelsens och riksräkenskapsverkets beräkningar av förevarande
anslag, vilka innebära en höjning av anslaget till bidrag till avlönande
av lärare åt vid statsunderstödda sjukvårdsanstalter och vissa barnhem
intagna barn i skolåldern med i runt tal 90 000 kronor och av
anslaget till avlöning åt föreståndarinnor och biträdande föreståndarinnor
vid skolhem och arbetsstugor med i runt tal 130 000 kronor. Anslagen
böra således för nästa budgetår uppföras med 220 000 kronor, respektive
300 000 kronor. Mot vad av riksråkenskapsverket föreslagits beträffande
sättet för beräknande av förskott å statsbidrag synes intet vara att erinra.
Härutinnan hänvisar jag till vad i det föregående yttrats rörande anslaget
till bidrag till avlöning åt lärare vid folkskolor.

7. Understöd åt högre folkskolor.

Förslagsanslaget till Högre folkskolor: Understöd är nu uppfört med
1 850 000 kronor. Genom beslut av 1938 års riksdag har lönereglering genomförts
vid förevarande skolor från och med den 1 januari 1939. Enligt

Kungl. Maj:ts proposition Nr 252.

69

propositionen nr 230/1938 beräknades anslagsbehovet för förra delen av
budgetåret 1938/39 till 750 000 kronor och för senare delen av samma budgetår
till 1 100 000 kronor, varav 55 000 kronor till bestridande av kostnader
för s. k. övergångslön.

Skolöverstyrelsen har i förutnämnda skrivelser den 31 augusti 1938 och
den 17 februari 1939 framlagt förslag angående beräkning av förevarande
anslag för budgetåret 1939/40. För anslagsberäkningarna har redogjorts i
det föregående. Jämväl beträffande statskontorets och riksräkenskapsverkets
i ärendet avgivna yttranden hänvisas till det föregående.

I anslutning till vad i det föregående yttrats rörande beräkningen av mot- Departesvarande
anslag till kommunala flickskolor och kommunala mellanskolor, menfscAe^cn
anser jag mig böra för nästa budgetår uppskatta förevarande anslag till högre
folkskolor med utgångspunkt från statskontorets förutberörda anslagskalkyler.
Det av statskontoret angivna anslagsbeloppet, 3 471 786 kronor, bör
å ena sidan minskas med de till 18 684 kronor uppskattade kostnaderna för
barntillägg, vilka skola bestridas från annat anslag, å andra sidan ökas med
10 000 kronor på grund av mitt förslag om höjd löneställning för vissa
manliga icke-adjunktskompetenta lärare. Jag beräknar på grund härav
anslaget till i runt tal 3 450 000 kronor. Anslagshöjningen, väsentligen föranledd
av ändrade löne- och statsbidragsbestämmelser, utgör (3 450 000 —

— 1 850 000 =) 1 600 000 kronor.

8. Provisorisk avlöningsförstärkning åt vissa befattningshavare vid
folkskoleväsendet m. m.

För innevarande budgetår finnes uppfört ett förslagsanslag å 5 000 000
kronor till provisorisk avlöningsförstärkning åt vissa befattningshavare vid
folkskoleväsendet m. m. (jfr propositionen nr 272/1938 och riksdagens skrivelse
nr 399/1938).

Bestämmelser i ämnet hava meddelats genom kungörelserna nr 430/1938
och 9/1939. Provisorisk avlöningsförstärkning har utgått från och med den
1 januari 1938 till lärare vid folk- och småskolor och därmed jämförliga
befattningshavare samt från och med den 1 januari 1939 till lärare vid kommunala
flickskolor, kommunala mellanskolor, praktiska mellanskolor och
högre folkskolor. Provisorisk avlöningsförstärkning till förstnämnda lärarkategori
bestrides helt av statsmedel och till sistnämnda lärarkategori med
tre fjärdedelar. Kostnaderna härför utgå från förevarande anslag. Statsbidrag
rekvireras efter ingången av juli men före utgången av augusti månad
näst efter det redovisningsår, som avses. I fråga örn utbetalande av
förskott å statsbidrag gälla i huvudsak samma bestämmelser, som stadgats

70

Kungl. Maj:ts proposition Nr 252.

angående utbetalning av statsbidrag till avlönande av lärare vid folk- och
småskolor (jfr det föregående). Förskott utbetalas dock först efter rekvisition.

I förutnämnda skrivelse den 16 februari 1939 har skolöverstyrelsen framlagt
förslag angående beräkning av förevarande anslag för budgetåret
1939/40. Av skrivelsen inhämtas följande:

Enligt från folkskolinspektörerna inhämtade uppgifter hade de verkliga
kostnaderna för avlöningsförstärkning åt lärare vid folk- och småskolor
m. fl. under tiden den 1 januari—den 30 juni 1938 uppgått till 2 561 278
kronor. Av nämnda belopp hade emellertid statskontoret och länsstyrelserna,
enligt vad riksdagens revisorer meddelat, före den 30 juni 1938 utbetalt
endast 137 895 kronor. Under budgetåret 1938/39 hade således från anslaget
utbetalts icke mindre än 2 423 383 kronor, avseende senare delen av budgetåret
1937/38.

Utgående från de av folkskolinspektörerna sålunda lämnade uppgifterna,
hade överstyrelsen beräknat medelsbehovet för utbetalning av provisorisk
avlöningsförstärkning till lärare och andra befattningshavare, vilka åtnjöte
lön enligt avlöningsreglementet för lärare vid folk- och småskolor m. fl.,
och därvid funnit, alt till sagda befattningshavare komme att under redovisningsåret
1938/39 utbetalas avlöningsförstärkning med omkring 5 100 000
kronor. Från det här ifrågavarande anslaget torde böra bestridas statens
kostnader jämväl för provisorisk avlöningsförstärkning under tiden den 1
januari—den 30 juni 1939 åt lärare vid kommunala flickskolor, kommunala
mellanskolor, praktiska mellanskolor och högre folkskolor, överstyrelsen
hade beräknat, att dessa kostnader komme att uppgå till omkring 75 000
kronor. Då enligt gällande författningar förskott å statsmedel för beredande
av provisorisk avlöningsförbättring utanordnades endast efter rekvisition av
vederbörande skolstyrelse, kunde man förutse, att blott en mindre del av
de erforderliga medlen komme att av statskontoret och länsstyrelserna under
innevarande budgetår såsom förskott utanordnas till de lokala skolmyndigheterna.
Antoges dessa förskott komma att uppgå till sammanlagt 600 000
kronor, måste ett förslagsanslag på omkring 4 575 000 kronor beviljas för
budgetåret 1939/40 för att möta de i juli och augusti 1939 inkommande slutrekvisitionerna
för budgetåret 1938/39. På anslaget för sistnämnda budgetår
uppstode i sådant fall en besparing om närmare 2 000 000 kronor [5 000 000 —
— (2 423 383 + 600 000) = 1 976 617],

Skulle det befinnas ändamålsenligt att utanordna ett betydligt större belopp
under innevarande budgetår med motsvarande minskning av anslagsbehovet
för budgetåret 1939/40, kunde detta lämpligen ske på det sättet, att
statskontoret och länsstyrelserna anmodades att före utgången av innevarande
budgetår till vederbörande myndigheter förskottsvis utbetala visst
skäligt belopp. Bestämdes detta belopp så högt som till 180 procent av det
belopp, som vederbörande skoldistrikt eller anstalt erhållit för tiden den
1 januari—den 30 juni 1938 och till 90 procent av de av vederbörande skolstyrelse
beräknade kostnaderna för avlöningsförstärkning åt lärare vid kommunala
flickskolor, kommunala mellanskolor, praktiska mellanskolor och
högre folkskolor, erfordrades för budgetåret 1939/40 endast ett anslag på
omkring en halv miljon kronor, men det för budgetåret 1938/39 beviljade

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 252.

71

förslagsanslaget till provisorisk avlöningsförstärkning åt vissa befattningshavare
vid folkskoleväsendet komme att förete en brist på omkring 2 100 000
kronor.

Statskontoret har enligt utlåtande den 7 mars 1939 icke funnit anledning
till särskilt uttalande i fråga om överstyrelsens förevarande framställning.

Riksräkenskapsverket har i utlåtande den 16 mars 1939 anfört följande:

Under budgetåret 1938/39 hade under ifrågavarande anslag hittills avförts
i runt tal 3,6 miljoner kronor, av vilket belopp omkring 2,4 miljoner
kronor emellertid beräknats avse å tiden den 1 januari—den 30 juni 1938
belöpande kostnader. Av de å innevarande budgetår belöpande kostnaderna,
vilka av skolöverstyrelsen uppskattats till 5,1 miljoner kronor, hade sålunda
endast omkring 1,2 miljoner kronor utbetalts. Huvudparten av återstående
belopp torde med nu gällande utbetalningsföreskrifter, vilka innebure, att
skoldistrikten först efter rekvisition ägde utbekomma förskott å den provisoriska
avlöningsförstärkningen, sannolikt komma att utbetalas först under
budgetåret 1939/40. Då sistberörda belopp avsåge kostnader för innevarande
budgetår och då den provisoriska avlöningsförstärkningen skulle upphöra
att utgå till folkskollärare m. fl. med utgången av juni månad 1939, ansåge
riksräkenskapsverket önskvärt, att de å innevarande budgetår belöpande
kostnaderna i möjligaste mån komme att belasta det härför i riksstaten för
budgetåret 1938/39 uppförda anslaget. Under förutsättning att till skoldistrikt
m. fl. — i anslutning till vad skolöverstyrelsen föreslagit — före
budgetårets utgång utanordnades särskilda förskott så avvägda, att de sammanlagda
förskotten under budgetåret 1938/39 uppginge till 180 procent
av det belopp, som vederbörande skoldistrikt eller anstalt erhållit för tiden
den 1 januari—den 30 juni 1938, skulle de å innevarande budgetår belöpande
kostnaderna för provisorisk avlöningsförstärkning även komma att till övervägande
delen belasta anslaget för samma budgetår. För budgetåret 1939/40
skulle vid sådant förhållande ej erfordras, att ett särskilt anslag till provisorisk
avlöningsförstärkning åt vissa befattningshavare vid folkskoleväsendet
uppfördes å riksstaten. Kvarstående utgifter för detta ändamål, beräknade
till omkring 500 000 kronor, syntes i stället under budgetåret 1939/40
böra avföras å det i riksstaten för nu löpande budgetår uppförda anslaget.

Vad anginge kostnaderna för provisorisk avlöningsförstärkning under
tiden den 1 januari—den 30 juni 1939 åt lärare vid kommunala flickskolor,
kommunala mellanskolor, praktiska mellanskolor och högre folkskolor, vilka
kostnader skulle bestridas från förevarande anslag, avsåge dessa ett så ringa
belopp, att några särskilda åtgärder för reglering av anslagsbelastningen,
på sätt skolöverstyrelsen ifrågasatt, icke torde behöva vidtagas.

De i propositionen nr 176/1939 ifrågasatta provisoriska avlöningsbestäm- Departemelserna
för vissa kommunalanställda lärare m. fl. innebära, såsom tidigaremenf*cAe^cn
nämnts, att avlöningsbeloppen provisoriskt anpassas efter civila avlöningsreglementets
avlöningsbelopp, i följd varav bland annat provisorisk avlöningsförstärkning
skulle bortfalla med utgången av innevarande budgetår.

Enligt gällande utbetalningsföreskrifter kommer emellertid en stor del av de
å nämnda budgetår belöpande statsmedlen till ersättande av verkställda ut -

72

Kungl. Majlis proposition Nr 252.

gifter för provisorisk avlöningsförstärkning att utbetalas först under budgetåret
1939/40. I likhet med riksräkenskapsverket anser jag det önskvärt, att
nämnda kostnader belasta det för innevarande budgetår uppförda anslaget.
Det av riksräkenskapsverket i detta hänseende framställda förslaget, enligt
vilket något anslag för ändamålet icke skulle erfordras för nästa budgetår,
synes kunna i huvudsak biträdas. Lämnar riksdagen vad sålunda ifrågasatts
utan erinran, torde det ankomma på Kungl. Maj:t att meddela erforderliga
föreskrifter i ämnet.

I berörda proposition nr 176 har förutsatts, att befattningshavare, som
äro berättigade till personlig lönefyllnad, skola äga kvarstå på nuvarande
lönestat och vara berättigade att under nästa budgetår uppbära bland annat
provisorisk avlöningsförstärkning. Till sistnämnda fråga torde chefen för
finansdepartementet framdeles återkomma. Statens på tiden efter den 30
juni 1939 belöpande utgifter för provisorisk avlöningsförstärkning till hithörande
befattningshavare torde lämpligen böra under nästa budgetår bestridas
från de anslag, varur avlöning till nämnda befattningshavare i övrigt
gäldas. Någon ändring i de i det föregående verkställda anslagsberäkningarna
torde ej böra på grund härav vidtagas.

9. Hemställan.

De nu verkställda anslagsberäkningarna innebära avsevärda ändringar i

de i årets statsverksproposition preliminärt beräknade anslagsbeloppen. De
av de förutnämnda anslagen, som beröras av den i propositionen nr 176 föreslagna
provisoriska löneregleringen, beräknades nämligen vid statsverkspropositionens
avlåtande till de belopp, som borde å riksstaten uppföras, därest
medelsåtgången icke komme att under budgetåret 1939/40 påverkas av ändrade
avlöningsbestämmelser. Till belysande av de avvikelser, som de nu
verkställda beräkningarna innebära i jämförelse med de i statsverkspropositionen
beräknade anslagen, må anföras följande sammanställning:

I statsverkspropositionen

beräknat
belopp

Enligt nu
föreliggande
anslagskalkyler
beräknat
belopp

Kronor

Kronor

Bidrag till kommunala flickskolor ............ 3 200 000

» » » mellanskolor .......... 2 660 000

» » högre goss- och samskolor.......... 538 800

» » » flickskolor ................ 625 000

» » avlöning åt lärare vid folkskolor .... 95 600 000

» » » d » för vid statsunder stödda

sjukvårdsanstalter och vissa barnhem
intagna barn i skolåldern.................. 175 000

4 050 000
3 325 000
538 800
650 000
120 000 000

220 000

Kungl. Maj:ts proposition Nr 252.

73

Bidrag till avlöning åt föreståndarinnor och biträdande
föreståndarinnor vid skolhem och arbetsstugor
.............................. 250 000 300 000

Understöd åt högre folkskolor................ 1 900 000 3 450 000

Provisorisk avlöningsförstärkning åt vissa befattningshavare
vid folkskoleväsendet m. m..... 5 500 000 —

Summa kronor 110 448 800 132 533 800

Frågan om beräknande för nästa budgetår av anslaget till dyrtidstillägg
åt lärare vid vissa statsunderstödda undervisnings- m. fl. anstalter, vilket
anslag kommer att avsevärt minskas vid bifall till det i propositionen nr 176
framställda förslaget, torde komma att framdeles upptagas av chefen för
finansdepartementet. Reduktionen av dyrtidstilläggsanslaget bör bliva av
sådan omfattning, att skillnaden mellan nyss angivna anslagssummor i
huvudsak utjämnas.

Under åberopande av det anförda och då proposition i ärendet jämlikt
§ 54 riksdagsordningen torde kunna avlåtas utan hinder av att den för
propositioners avlämnande till riksdagen i allmänhet stadgade tid gått till
ända, hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

dels föreslå riksdagen att

1. besluta, att till kommunala flickskolor, kommunala mellanskolor,
praktiska mellanskolor och högre folkskolor skall
under budgetåret 1939/40 utgå statsbidrag i huvudsaklig
överensstämmelse med vad av mig i det föregående angivits;

2. till Kommunala läroverk: Bidrag till kommunala flickskolor
för budgetåret 1939/40 anvisa ett förslagsanslag av
.................................... kronor 4 050 000;

3. medgiva, att ordinarie manlig ämneslärare vid kommunal
mellanskola eller praktisk mellanskola, vilken icke äger
behörighet till adjunktstjänst vid allmänt läroverk och ej
heller kan av Kungl. Maj:t tillerkännas sådan behörighet,
må, därest han den 1 mars 1927 varit ordinarie ämneslärare
vid kommunal mellanskola eller högre folkskola, från och
med den 1 juli 1939 åtnjuta lön enligt 22 lönegraden;

4. till Kommunala läroverk: Bidrag till kommunala mellanskolor
för budgetåret 1939/40 anvisa ett förslagsanslag av
.................................... kronor 3 325 000;

5. besluta, att gällande bestämmelser angående statsunderstöd
för budgetåret 1938/39 till statsunderstödda enskilda
läroanstalter skola äga tillämpning jämväl för budgetåret
1939/40, dock att statsbidrag må utgå till sammanlagt högst

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 252. 6

74

Kungl. Maj:ts proposition Nr 252.

155 parallellavdelningar vid samtliga statsunderstödda privatläroverk; 6.

till Privatläroverk: Bidrag till högre goss- och samskolor
för budgetåret 1939/40 anvisa ett förslagsanslag av
...................................... kronor 538 800;

7. besluta, att den av 1933 års riksdag beslutade ändringen
i fråga om beloppet av grundunderstöd till högre flickskola
skall äga tillämpning jämväl för budgetåret 1939/40;

8. till Privatläroverk: Bidrag till högre flickskolor för budgetåret
1939/40 anvisa ett förslagsanslag av kronor 650 000;

därav 30 000 kronor skola användas till nedbringande av
terminsavgifter under läsåret 1939—40 på sätt av mig i det
föregående angivits under villkor, att Stockholms stad för
samma tid på sätt av mig angivits bidrager med enahanda
belopp;

9. till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt lärare vid

folkskolor för budgetåret 1939/40 anvisa ett förslagsanslag
av ................................ kronor 120 000 000;

10. till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt lärare för

vid statsunderstödda sjukvårdsanstalter och vissa barnhem
intagna barn i skolåldern för budgetåret 1939/40 anvisa ett
förslagsanslag av ...................... kronor 220 000;

11. till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt förestån darinnor

och biträdande föreståndarinnor vid skolhem och
arbetsstugor för budgetåret 1939/40 anvisa ett förslagsanslag
av....................................kronor 300 000;

12. till Högre folkskolor: Understöd för budgetåret 1939/40

anvisa ett förslagsanslag av .......... kronor 3 450 000;

dels ock återkalla Sitt i årets statsverksproposition framställda
förslag om beräknande under åttonde huvudtiteln för
budgetåret 1939/40 av ett förslagsanslag till provisorisk avlöningsförstärkning
åt vissa befattningshavare vid folkskoleväsendet
m. m.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,
att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gösta Sandberg.

Bilaga.

Av skolöverstyrelsen upprättad sammanställning angående anslagsbehovet lör högre kommunala skolor budgetåret 1939/40.

Kommunala flickskolor (36 skolor).

Lära

rlön

er 19

3 9/4 0

Ordi-

narie

Icke-

ordinarie

''Rektors-

arvoden

Tillsyns-

lärar-

arvoden

Kallorts-

tillägg

Proviso-

riskt

dyrorts-

tillägg

Proviso-risk av-lönings-förstärk-ning

Summa

Stats-

bidrag

v.

Kommu-

nalt

bidrag

Dyrtids-tillägg
15 %

Rörligt

tillägg

6 %

Barn-

tillägg

Enligt kungörelsen

) i nr 660/1938 ____

Enligt kungörelsen
nr 8/1939 ......

Kommunala mella

3 467 882

3 999 730

nskolor

715 554

815 003

(61 ske

80160

96160

lor).

400

480

1 750

2 160

8 226

70 752

4 344 724

4 913 533

3 258 543

3 685 149

1 086181

1 228 384

641 095

288 883

756

756

Lära

rlön

er 1939/40

Ordi-

narie

Icke-

ordinarie

Rektors-

arvoden

Tillsyns-

lärar-

arvoden

Kallorts-

tillägg

Proviso-

riskt

dyrorts-

tillägg

Proviso-risk av-lönings-förstärk-ning

Summa

Stats-

bidrag

V.

Kommu-

nalt

bidrag

Dyrtids-tillägg
15 %

Rörligt

tillägg

6 %

Barn-

tillägg

Enligt kungörelsen

nr 660/1938 ____

Enligt kungörelsen
nr 8/1939 ......

Högre folkskolor.

2 389 234

2 716 325

1 004 520

1 162 670

101 280

121 530

8 400

10 080

600

750

21 828

59 268

3 585 130

4 011 355

2 688 848

3 008 516

896 282

1 002 839

528 880

232 739

25 596

25 596

Lära

r 1 ö n

er 193 9/4 0

Ordi-

narie

Icke-

ordinarie

Rektors-

arvoden

Tillsyns-

lärar-

arvoden

Kallorts-

tillägg

Proviso-riskt
dyrorts-tillägg

Proviso-risk av-lönings-förstärk-ning

Summa

Stats-

bidrag

•u

Kommu-

nalt

bidrag

Dyrtids-

tillägg

15 %

Rörligt

tillägg

6 %

Barn-

tillägg

Enligt kungörelsen
nr 660/1938 ....

1 866 852

1 699 016

67 200

3 940

4 305

34104

59 928

3 735 345

2 801 510

933 835

551 313

18 684

Enligt kungörelsen
nr 8/1939 ......

2127 717

1 963 061

80 640

4 728

5 460

—

--

4 181 606

3 136 205

1 045 401

'' -

245 447

18 684

Kungl. Maj:ts proposition Nr 252.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

1. Bidrag till kommunala flickskolor .................................... 2

2. » » » mellanskolor .................................. 19

3. » » högre goss- och samskolor ................................ 31

4. » » » flickskolor .......................................... 32

5. » » avlöning åt lärare vid folkskolor .......................... 40

6. » » » » » för vid statsunderstödda sjukvårdsanstalter

och vissa barnhem intagna barn i skolåldern. Bidrag till avlöning åt
föreståndarinnor och biträdande föreståndarinnor vid skolhem och arbetsstugor
.................................................... 66

7. Understöd åt högre folkskolor ........................................ 68

8. Provisorisk avlöningsförstärkning åt vissa befattningshavare vid folkskoleväsendet
m. m....................................................... 69

9. Hemställan .......................................................... 72

Bilaga ................................................................ 75

Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1939
916376